Senaste kommentarerna i forumet

Det är ändå gött med sådana nätter, Vart tog natten vägen liksom! ?. Fint att du är pigg och taggad inför fönsterputsningen, det här går bra ska du se.

En helt annan sak, blir det inte jäkligt smuligt i sängen av knäckebröd knaprandet? ?

Kram

Lyft allt positivt med nykterheten till skyarna! Fördelarna kommer att ramla in på löpande band ??

Jättebra jobbat med ditt mindset!

Kram ?

Skönt att kunna svara kollegan att du absolut inte var full mitt i natten eftersom du numer är nykter ?

Det är kanske precis vad vb behöver höra. Du har kanske medsyster/bror där som behöver hjälp.

Kram ?

Lyssnade på halva avsnittet igår och ska lyssna på resten när jag putsar fönster.

Jag gillar deras program med gäster mest. Men det finns en stor poäng med deras ”bara löst snack” också. Det blir ungefär som här på forumet. I det pågående ”samtalet” får man aha-upplevelser och pusselbitar faller på plats.

Bra med yoga en lördag förmiddag. Yoga är ingen quickfix. Det tar lång tid innan man märker hur hjälpt man faktiskt kan bli.

Men när det väl sitter är det ett oerhört bra hjälpmedel mot stress. Yoga och mindfulness funkar som en direktlinje till mitt inre brukar jag säga. Kräver regelbunden träning dock.

Kram ?

Då kan vi räkna tillsammans! Och som du säger, tricket är att hålla sig sysselsatt tills Systemet stänger. Men, det fixar du ?

Jag tänker på dig och viskar snälla ord i ditt öra när du börjar tvivla.

Kram ?

Det finns tydligen fortfarande efter sju månaders nykterhet nya upptäkter att göra vad det gäller sömnen.

Natten till förra lördagen, då jag sov på B&B i Göteborg, vaknade jag typ en gång i timmen och gick på toa två eller tre gånger.

Onödigt många gånger, både att vakna och antalet toabesök, men ändå helt okej. Hallå?! Jag sov ju i alla fall mellan alla uppvaknanden.

Jag är INTE kräsen med sömn. Jag har varit helt vaken hela nätterna (med svår ångest) under flera veckors tid när det har varit som värst. (Då blev jag sjukskriven förstås.) För att min hjärna var för uppvarvad och inte kunde koppla av.

Sömnen har varit mitt stora sorgebarn de senaste 15 åren. Jag fick helt sluta med immovane och zopiklon och sådana insomningstabletter när jag var sjukskriven senaste gången våren 2018. Jag hade använt dem för mycket, de fick motsatt verkan. Fick sluta cold turkey.

Var nära att strypa min läkare som vägrade skriva ut mer insomningsmedicin till mig våren 2018, eller skriva ut något ”starkare”. Är riktigt tacksam för det idag däremot.

I går gick jag och la mig kl 23. Nattrumlande försvann sin kos när alkoholen försvann ur mitt liv. Lyssnade som vanligt på ljudboken ”Skål ta mig fan” i 30 min. Somnade gott.

Vaknar nu kl 8 och har ont i hela kroppen för att jag har legat för still på samma sida för länge. Minns inga drömmar alls. Har inte vaknat en enda gång, inga toabesök. (Kan behöva nattblöja framöver ? )

Och att ligga och dra mig några timmar är också bara att glömma. Vaken betyder pigg i min nya nyktra tillvaro.

Så nu blir det kaffe och falu rågrut med smör till frukost i sängen - och sen blir det att putsa fönster, tjoho! Sen tar kanske orken slut så det gäller att passa på ?

Kram ?

... med huvudvärk och ont i magen. Men, efter frukost och kaffe känns det bättre. Det här blir en bra dag?.

Jag har faktiskt egentligen inga fysiska abstinenssymtom, ont i huvudet, ont i magen och sömnproblem har jag haft till och från sedan jag var barn och det har kommit och gått både i nyktra och mindre nyktra perioder. Jag har ju i och för sig aldrig i hela mitt liv druckit "en hel dag", dvs från morgon till kväll utan oftast bara på kvällar.

Men, det är VÄLDIGT skönt att inte styras av alkohol, att kunna köra när som helst, att inte behöva känna någon skuld av att man dricker ensam i soffan, att det inte rullar iväg pengar på ett onödigt gift. Känns bra helt enkelt!

Kram till er alla ?

Din chef har ansvar för att arbetet ska fungera, inte du och det vet du såklart. Om hon tycker det är för jobbigt med A, X, Z och whatever kan hon alltid söka ett jobb med mindre ansvar och lägre lön ?

Heja dig- säg ifrån bara! Hoppas du får en fin bara-vara-lördag.

Kram!

Tack för grattis Andrahalvlek

I går var det fredag och jag fick ryggskott. Aj!!
Lade mig 20:30 och fipplade med mobilen för jag visste inte vad jag skulle göra. Somnade väl runt 22 och sov ändå gott hela natten.
Jag som varit så glad över att min kropp fysiskt blivit så mycket bättre. Nu kan jag bara gå, stå eller ligga ner. Sitter emellanåt en stund på en köksstol...
Men, det kommer väl gå över snart.

Känner lite sug över att få dricka på fredagar och lördagar, men vardagarna går riktigt bra. Tror det beror på att mitt mål med förändring är att jag ska kunna tillåta mig att dricka lite vin fredag och lördag (dock inte överkonsumera, men typ tre glas vin)

Det är så skönt att vakna utan att vara mosig av alkohol. Om jag vaknar med huvudvärk så är det ändå skönt att förstå att det inte beror på något alkoholintag.

Har börjat förstå på riktigt vilket "gift" alkohol faktiskt är.

16 dagar utan alkohol.

Kram alla som läser.
Önskar er en fin lördag och helg.

Jag har precis lyssnat på alkispodden episod 106 med stor behållning. Jag är grymt imponerad av hur Johan och Roger resonerar. De lyckas förmedla otroligt mycket bra kunskap genom att sina samtal runt alkoholen. Episod 106 tog upp många av mina egna tankar och funderingar runt giftet och vad det gör med oss.

Stort grattis till dina 100 dagar- säger bara WOW! Tråkigt med jobbet, hoppas att det ordnar sig.

Kram och trevlig helg!

Jaha nykterheten varade inte så länge denna gång heller ?
Har varit en tuff tid i livet med dödsfall inom familjen, drama deluxe med vänner och jobbigt på arbetet. Tog som vanligt min tillflykt till vinet när något går mig emot. Det värsta är att jag ”håller skenet uppe” emot alla i min omgivning. På mig låter det som att jag är renlevnadsmänniska, dricker ett glas vin om kvällen då och då och njuter av det. Verkligheten är ju att det aldrig stannar vid ett glas som ni som finns här vet så väl. Jag dricker inte flaskvis, slutar alltid i någorlunda god tid för att undvika att bli bakis men jag vaknar varenda morgon med ångest för att jag druckit vin överhuvudtaget.
Nu har jag bestämt att denna dag ska bli nykter, hur det blir i morgon vet jag inte. Men detta blir min dag ett utan vin, känns skönt och jag hoppas att jag finner styrka att klara av det

Passar bra nu när det verkar som att hösten är på intåg... och så får du lite välbehövlig avkoppling efter förrådsröjningen ?.

Apropå det där med jobb och att man har för mycket att göra.... Jag är en sådan person som oavsett arbete alltid kan hitta på uppgifter så att jag är dödstrött när jag kommer hem... haha... Som ung jobbade jag natt på ett sjukhem och när de andra slumrade (man fick göra det om ingen patient behövde hjälp..) rensade jag förråd, bakade bröd och städade köket. Med det sagt så tror jag det är viktigt att sätta sina egna gränser, något jag vet Andrahalvlek också pratar om. Alltså... inte alltid säkert att det är fel på arbetsplatsen om du förstår vad jag menar ?.

Kram till dig ?

Känner så igen mig i det du skriver. Min pappa är också alkoholist och har varit det så länge jag minns. Samma som dig med massa fester,fylla bråk som jag nu i vuxen ålder har börjat rota i. Varför jag har mått som jag gjort etc. Det första är att klandra inte dig själv. Du är inte otillräcklig. jag har gjort precis som du ställt honom mot väggen och sagt han får välja mellan alkoholen eller att inte träffa sina barnbarn. (Detta var för 10 år sedan)Jag är idag 30+. Han drick fortfarande. Han vill inte sluta. Det enda du kan göra är att acceptera att hans drickande är inte din börda att bära. Förstår det är ännu svårare nu när du bor hemma såklart. Kan du inte vända dig till din kommun och prata om vad det finns för alternativ för dig och honom att göra? Anonymt.
Vill ge dig en kram för vet hur dåligt man kan må av det du går genom?

Den kom tillbaka när jag blev nykter. Motivationen till att göra saker och orken till att bry mig om mig själv och andra. I många herrans år trodde jag att alkoholen hjälpte mig med detta. Men det var fel, alkoholen förstörde egentligen allt, bröt ned det totalt. Till slut hade jag noll energi och noll motivation.

Nu är allt tillbaka med besked, jag mår bättre än någonsin. Jag har aldrig mått så här bra, jo förresten, när jag var 13 år, innan jag ens hade testat alkohol, då mådde jag lika bra som nu, och hade samma energi.?

I dag bär det av på spa helg, går inte åt så mycket energi till att göra sådant dock.?

Ha en bra helg! Kram

Det blir ju så att ens chef blir bortskämd om man är högpresterande och alltid fixar allt på ett litet kick liksom. Har också varit där... numera är jag väldigt mån om min egen planering och gör bara det jag förstår och vet är brådskande på studs. Gör enormt mycket skillnad för mig. Hoppas det funkar för dig nu med!?
Trevlig helg! Kram???

Så har det hänt. Korten på bordet med min fru i veckan, om mitt smygande och smusslande. Vi hällde ut alla former av rusdrycker tidigare i veckan. Minns ej när jag gick och la mig nykter en fredagkväll, och vakna pigg och inte de där grumlet i huvudet lördagmorgon och bakis/ångest. Fantastisk känsla!! Vaknar varje helgdag och vissa andra dagar bakis, sliten, värk, mentalt nedbruten, ljud och ljuskänslig. För att kämpa sig igenom arbetsdagar och annat (jobbar mycket helger också). Igår lekte och kollade film med barnen istället för att fastna i min egen påverkade värld där jag går runt och låtsas städa och göra saker bara för att vara i ruset med mig själv. Underbar känsla, så här ska de fortsätta länge även om bara första steget är taget!!! Trevlig helg alla och kämpa på!

Jaha igår drack jag.
Sa till mannen att vin skulle vara gott till maten och han var på.
Sen skålade vi för att jag inte druckit på en vecka.
Vi delade en flaska rött, sen en flaska vitt.
Så det var ju galet.
Ändå känner jag mig glad.
Jag har inte druckit på en vecka.
Vi hade det mysigt hemma.
Inget konstigt hände.
Förutom att jag inte egentligen skulle dricka.
3 vita månader var det ju.
Så jag misslyckas.
Ändå är jag glad.
Jag har inte slentriandruckit på en hel vecka.
Det är jättebra!
Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna, sägs det ju.
Jag tänker fortsätta att kämpa på.
Men jag tänker inte ha ångest idag, för jag känner mig alldeles för glad för det.
Jättekonstigt
Verkligen superskumt.
Men jag känner mig ok.
Jag har verkligen minskat mitt drickande senaste tiden.
Det är jag jätteglad för!
Men jag vill ju inte göra reklam för att dricka.
Det jag är glad för är varje dag jag håller mig nykter.
Har bestämt mig för att hålla mig till det som känns positivt och inte gråta för att jag slirar ibland.

Idag vaknade pigg och fräsch av att katten väckte mig. Jag har redan käkat frukost och druckit kaffe. Igår kväll blev jag helt plötsligt godis sugen. I normalfallet käkar jag ytterst sällan godis men gärna glass. Jag var till butiken i närheten och köpte godis som frun och jag käkade upp framför TVn. Usch idag känner jag mig taskig i magen. Det måste vara allt gott och blandat jag käkade igår som gör sig påmind. Jag har typ lite ångest för jag tryckte i mig en massa socker och skit igår. Jag har ett yoga pass på gymmet under förmiddagen. Det ska bli skönt att få lite mindfulness i både kropp och själ. En dag i taget ?

Jag läser dina rader och jag får till mig ett ord och det är frid. Jag tänker att nu vet du vad han har varit med om. Att det fanns misstankar och du kunde inte tro det. Då. För vem ska tro att något så hemsk händer ens barn. Om han upplever en psykos eller inte hoppas jag att vården stöttar honom med. Annat än bara mediciner. En samtalskontakt.

Jag vill säga så mycket mer, om min erfarenhet av att bli fri från ett trauma. Men jag insåg när jag skrev allt att det är inte för allas ögon att läsa. Jag är inte där ännu. Det jag kan säga är att jag bad om hjälp i 12 år och jag har även gått privat till vissa som visade sig att de inte kunde hjälpa mig. De har köpt utbildning på stan och kallar sig psykoterapeuter eller något. Jag behövde en psykolog och jag ville inte betala för det i Sverige. Var istället på väg till USA, till mannen som utvecklade metoden NLP. Gjorde en chansning och ringde en välbärgad kommun med en vårdcentral som jag nu aldrig lämnar. Där finns all hjälp. Jag fick hjälp. Och jag blev fri. Jag arbetade endast med mig själv och med detta trauma under 6 månader. Då kunde jag inte arbeta med annat och stod helt utan inkomst. Ingen hjälp från samhället. Tömde mitt konto och sålde värdsaker. Nu lever jag och kan möta allt igen. 1 12 år så tänkte jag på suicidtankar varje gång jag blev påmind och det var minst en gång i veckan. Idag skulle jag kunna möta de människor som orsakade mitt trauma och jag vill det inte idag. Kanske imorgon eller senare. Jag behöver det inte. Jag har skrivit och i mina texter så har jag hämnats. Men nu vill jag inte hämnas i en text längre. Nu vill jag hjälpa andra kvinnor i framtiden som varit med om liknande som jag. Äntligen fick jag min adhd diagnos och jag behöver stöd i studier. Jag valde bort barn pga traumat och min längtan till barn är borta. Men jag har en vision och jag vet vad jag ska göra. Jag lever i varje ögonblick och jag tar hand om mig på alla sätt. Nu har jag lärt mig säga stopp och jag har en balans i samtal med andra människor.
Jag tar hand om mig varje dag. Jag övar varje dag. Jag gör medvetna val hela tiden och med facit i handen så behövde jag lyfta på locket på den puttrande gryten och smaka på innehållet. Låta den bli klar. Det tog mig 24 år. Jag tror att du är av samma "korn" som jag och då menar jag att du som alla här egentligen. Vill förstå. Vill höra hur andra gör och att berätta själv. Att du vågar lyfta på locket har du redan gjort. Jag tror att din process ligger i acceptans och att släppa taget. Men det är bara vad jag tror. Det är upp till dig att utforska vidare vad du behöver.

Ta hand om dig på alla sätt. Du kan få frid. Det är jag säker på. Du ska aldrig belastas för vad din son var med om. Idag så är din son ansvarig för sig själv. Han är inom vården nu och en kan ju hoppas att vården orkar ge honom det han behöver. Då vården är i färd med att bränna ut sig ordentligt lite här och där. Och vi är alla människor som behöver vara varsamma med oss själva och varandra.

En kan bara hoppas att Corona får människor att tänka mer på varandra och inte bara på sig själva och sitt eget självförverkligande. Där var jag en gång i tiden och jag tror på att samarbeta.

Och välja vilka människor jag omger mig med.

Det finns nämligen parasiter överallt och det gäller att se upp. Det gäller att ställa krav och att begära hjälp när det behövs och du som arbetat inom socialtjänsten med missbruk vet hur det ser ut.

Gör allt du kan, vill och orkar för din son. Risken finns att vården proppar han med mediciner, som den gör i Sverige. Men först! Ta hand om dig själv!

Jag har inget sug efter alkoholfri/lättöl - det jag kände var helt baserat på vad jag tänkte. Satt alltså inte med en alkoholfri öl i handen :-) Nu minns jag inte varför jag tänkte på det, eventuellt någon på jobbet som pratade om att dricka.

Cola Zero - bubbelvatten - kaffe. Starkt svart kaffe, det är vad jag dricker nu.

Jag hade fått ett fyllesms inatt av en kollega, med skumt innehåll, det stod ”du e full” och lite annat. jag har bara svarat kort på det, får se när kollegan vaknar, vad han menade... och vad jag skriver då. det enda jag vet att mitt i natten var jag definitivt inte full *skratt*.

Naturmorgon på radion och kaffe vid sängbordet. Det har regnat ute i natt, och jag bör nog inse att sommaren snart är slut ?.

Jag *ska* ge mig ut och jogga idag, oavsett humör. Inte nu jag ska vakna till och kanske göra massa annat här hemma innan.

Idag ska också försöka vara lite social om jag hittar något lämpligt offer ;-)

Har läst att i en del fall så kan folk ha sömnproblem i upp till ett år om de lider av post akut abstinens.

Jag har under en lång tid misstänkt min pappa för alkoholist, eller i alla fall någon med alkoholproblem. Efter skilsmässan med min mamma för 10 år sedan(skildes pga hans drickande) så började han supa ännu mer. Jag var ca 7-8 år och när jag tänker tillbaka på min barndom hos pappa kommer jag bara ihåg massa fester, varje helg och med främmande folk. Det var såklart hans kompisar som var här också, men alltid nya ansikten också. Folk som bara tittade förbi helt plötsligt. Jag har de senaste 10 åren försökt allt för att få min pappa att inse att hans drickande skadar mitt mående. Jag har skrikit, gråtit, försökt förklara lugnt, skrikit lite till, kastat glas i golvet för jag inte kan kontrollera mig eller bara gömt mig på rummet för att få gråta ut i lugn och ro. Jag har aldrig varit rädd för min pappa, han har aldrig krökt så mycket som ett hårstrå på mig och skulle aldrig göra det heller. Han har aldrig varit sexuell heller. Det som stör mig är den otrygga känslan som jag konstant kände när jag var yngre och helt hjälplös. Jag berättade för min mamma när jag var kanske 14 om vad som hände, med villkoret att hon inte fick säga något till honom för jag ville lösa det själv. Det gick/går inte så bra, därför är jag på detta forumet nu. Idag är jag över 18 så jag är vuxen. Jag har inte gått ut gymnasiet ännu och bor därför fortfarande hemma med min pappa. Jag har många gånger funderat på att flytta till mamma för att slippa allt detta men pga olika anledningar så går det verkligen inte. Min mamma är världens snällaste och mest underbara människa och hon skulle ta emot mig med öppna armar om jag frågade, men jag vet att hon har det dåligt ekonomiskt och dessutom är sjukskriven så jag skulle bara känna mig som en belastning för henne.
Anledningen till att jag skrivet detta inlägget nu är för att jag på senaste verkligen börjat ta tag i allt som händer hemma och pappas drickande. Jag stångar mig blodig känns det som, pratar med en vägg. När han är nykter är han feg och vågar inte säga emot mig men så fort han dricker är han en annan person. För en månad sen ungefär lovade han mig att han skulle bli nykterist. De höll en vecka.. Sen drack han, jag konfronterade honom över telefon eftersom jag inte var hemma och då var hans ursäkt att så länge jag inte är hemma borde det gå bra. Vi bråkade en del men det ledde ingen vart. Jag tänkte bara Fine, om jag inte kan få honom till att sluta helt så är detta bättre än inget. De höll i 2 veckor kanske, sen gjorde han ändringar i vårt avtal(utan att berätta för mig, jag fick bara själv märka de). Han söp när jag var hemma men hos sina kompisar, så han kom hem full istället. Sedan började han dricka hemma istället, även om jag är hemma. Det får mig att känna mig bortvald när han gör såhär. Jag har bett honom 2 gånger att välja mellan mig och alkoholen de senaste 10 åren, en gång som barn och en gång för en månad sen. Båda gångerna fick jag svaret "Jag kan ju inte välja bort alkoholen helt"...
Jag blir så ledsen, arg och besviken samtidigt. Jag vände mig till min farmor och farfar och bad om hjälp i tårar. De viftar i princip bort mig, vill inte hjälpa till och säger att jag får lösa de själv. Där blir jag sviken, IGEN. Jag pratar med hans bästa vän och kusin för att förklara och be honom sluta dricka med min pappa. Det gick inte, där blir jag sviken igen. Allt detta bara bygger på en känsla inom mig om att jag är otillräcklig och hela tiden ett andrahandsval. Jag VET att det inte är så, men jag kan inte hjälpa att jag känner så.
Hata är ett starkt ord men jag HATAR min pappa och vad han gjort/gör med mig, men samtidigt kommer jag på mig själv med att ständigt söka hans bekräftelse i de jag gör. Det finns så mycket mer att berätta men detta inlägget är redan på tok för långt. Jag mår bara så fruktansvärt dåligt och behöver höra att det finns fler precis som mig, om någon har råd på vad jag ska göra eller ta mig till så snälla hjälp mig. Jag har ett år kvar till studenten och måste bo kvar hemma tills dess. Hur klarar jag av att leva med mannen som kallar sig min pappa i ett år till utan att gå under. De känns som att alla känslosamma år som jag trängt bort börjar komma ikapp och jag klarar inte av det.
Om du läst hela inlägget så TACK, jag behövde verkligen skriva av mig lite.

Kan tyvärr inte svara på din fråga är inte insatt i dessa prover. Måste du ta prover el är de frivilligt? Ska själv gå dit på bedömning samtal i veckan och några prover kan de glömma att jag kommer lämna om jag nu ev skulle börja gå där är väldig anti mot både beroendevården och psyk men lovat soc åtminstone gå ditt på ett förutsättningslöst möte. Och har tack och lov inte krav på mig från soc ang prover då min soc vet jag kör med helt öppna kort ang drickandet och har gjort sen dag ett.

Glad att höra att du tog hem segern, bra gjort! Nu vet du att du kan! Njut av skön morgon sen..