Senaste kommentarerna i forumet

Du är igång och tar stora steg i förändringen av dina alkoholvanor. Klokt och modigt att du skriver och berättar här på forumet så vi kan ge dig stöd och försöka finnas här!

När det kommer till abstinens är det alltid tryggast att ta kontakt via vården. Vi har lite fakta att läsa, https://alkoholhjalpen.se/akut#abstinens, som kanske kan vara till hjälp.

En idé är att du ringer 1177 eller en alkoholmottagning och kanske kan du få prata med någon utan att lämna personnummer om du vill vara anonym. Vad tror du om något sådant?

Ta hand om dig och fortsatt lycka till i din förändring!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vet precis hur det är, den där hjärnan som bara tjatar på och egentligen vill man inte lyssna alls. Är själv på dag fyra, men har tidigare varit nykter längre tid efter behandling.
Försöker tänka på det de sa på behandlingen, gör något annat, byt miljö, rör på dig.
Blir strax en promenad för mig, kämpa på mot hjärnan så tar vi en till dag & en till i morgon. Kommer kännas så mycket bättre än alkohol i kväll att få vakna nykter och fräsch ( nåja fräsch kanske jag inte känner mig än men snart så?)
Det är värt att kämpa för iaf det lovar jag.

Gasen och bromsen, vilka fina vänner ni är??.
Så skönt och avkopplande att umgås och ha kul utan alkohol.
På något vis är det ändå lättare när man är äldre att avstå alkohol vid sociala sammanhang.
Jag beundrar verkligen de unga på forumet som kämpar och håller nollan trots att de är ute på krogen.
Då har man insikt och en mognad som är värd all respekt ???

För egen del och många i min 60+ålder är det ensamdrickandet som är det luriga....
Men nu är vi på den vita banan Rosa-vina ? Hurra för det??

Kram ???

Hej,

Dag 8 nu och vill återigen säga tack för svar och engagemang, det är så viktigt och bra att få vara här och känna gemenskap och samhörighet.

Jag försvann lite. Dels pga att jag har mycket omkring mig... (som alla andra)... och dels för att det kostar på att öppna sig....

Dag 3 var misslyckande. Dag 4-7 har gått galant, nästan för enkelt....

Idag är det nummer 8 och jag skriver här i förebyggande syfte eftersom jag redan under förmiddagen hört mina egna inte röster om att någon öl ikväll skulle vara en fin belöning....

Drick aldrig. Glöm aldrig.

Säger jag högt till mig själv exakt just nu!

Du får passa på att vila i lugnet just nu. Helt sjukt vad du gått/går igenom?

Tänkte på om en nykter inspirationshelg skulle vara något för dig? My Skarsgård kör ju sådana helger vid något hus vid havet. Det kostar säkert tusenlappar men kanske det kan vara värt det?
Hon är ju själv nykter alkoholist och hjälper andra på sitt vis.
Önskar all lycka och lugn till dig ??
Kram ???

Har varit och lämnat tillbaka sömnmanickerna. Lite svårt att sova men skönt att det är gjort. Hoppas att läkaren får det som behövs så jag slipper göra om det.

Min dotter sov hemma h oss inatt. Tränat tillsammans och ätit mat hemma tillsammans. Jag ber t Alla Gudar som finns och alla andra att måtte hon och vi snart få lite ro. Idag kändes hon lugnare??

Läste i jag tror det var Knytte som skrev i Fialottas tråd det där när man börjar sin nyktra resa ungefär samtidigt som ngn annan och att man då kan ta stöd av varandra. Givetvis kan man även göra det gm andra forumvänner men att det kan vara lite speciellt. Eftersom jag inte lyckats komma så långt på min nyktra resa så befinner jag mig inte i det sammanhanget. Kan sakna det ibland...är ändå tacksam för de kommentarer som jag får då och då...de betyder oändligt mycket för mig❤️

Kram?

Hej och bra jobbat?? den boken vill jag läsa, finns den på svenska eller bara på engelska?

Ja då var jag tyst några dagar, självklart för att jag använt alkohol. Finns inget som får mig så tyst, skamsen och apatisk som det.
MEN nu är det nya tag och på dag fyra igen så finns det liv finns det hopp?
Har fokuserat mycket på vila, promenader, mat och läsning de här dagarna.
Tänker inte slå på mig själv utan bara gå vidare, tillslut funkar det.

Känns som en stor mörkläggning där de som vaknat och ser problemen helst ska hålla det för sig själva för att inte förstöra stämningen... Men som Annie Grace också säger, det bästa man kan göra är inte att predika, utan vara ett nyktert föredöme och visa att man mår bra och lever ett rikare liv utan alkohol, så kommer en del hänga på vartefter..

Jag har också fått såna känslor, som den du beskriver när du pratat med din vän. Jag tänker att det är något bra, att man fattar att man lever igen, och att det finns fina vänner och annat bra i ens liv som man inte sett på grund av alkoholen. Kämpa på en dag i taget, det blir lättare!

Hej, jag har druckit nästan varje dag i ett år, i genomsnitt 5 starköl. Finns det en risk att jag får DT om jag slutar dricka? Minskar risken om jag dricker 1 starköl om dagen i tre dagar, sedan 1 varannan och sedan en i veckan för att sedan ta en längre vit period?
Motivationen är det inget fel på men jag är rädd för DT. Jag har hållt upp i ett par dagar tidigare och fick då abstinens

Hej, jag har druckit nästan varje dag i ett år, i genomsnitt 5 starköl. Finns det en risk att jag får DT om jag slutar dricka? Minskar risken om jag dricker 1 starköl om dagen i tre dagar, sedan 1 varannan och sedan en i veckan för att sedan ta en längre vit period?
Motivationen är det inget fel på men jag är rädd för DT. Jag har hållt upp i ett par dagar tidigare och fick då abstinens

...och välkommen hit. Både vinglasen och chipsen fyller ju ganska lik funktion, de är avkopplingar som triggar ditt belöningscentrum i hjärnan som alltså gör att du slappnar av och mår lite gott så där som en skön avrundning på dagen efter arbete och slit. Där fungerar vi otroligt likt många av oss som börjar med problemdrickande på det viset, som ett kontrollerat men ändå dagligt drickande för att koppla av. Tyvärr stannar det garanterat inte där och det påverkar i längden mer än man förstår. Humöret, hälsan, konditionen, det allmäna måendet. Du kommer säkert inom en kort framtid märka att du behöver de där glasen mer än vad du kan hantera.
Skrev ett inlägg senast igår om det här hur mycket av det vi gör sitter i våra vanor. Hjärnan älskar vanor och blir orolig och rastlös när vanor skall brytas. Så att bryta såna här små men väldigt destruktiva vanor du har varje kväll kräver en bra dos av beslutsamhet och slughet. Men vitkigt! Hjärnan är också jättebra på att lära in nya vanor, men man måste ge det TID och ÖVNING.
Mitt bästa tips som mängder av oss här använder för att besegra sug, rastlöshet och allmän tristess är motion! Prova inrätta en ny vana att ta en rask promenad innan du sätter dig vid TV'n. Behöver inte vara promenad i en timme! Börja med en kortare tid, sträcka och fart som känns skön och uppiggande, sen kan du trappa upp om du känner för det.. men bara gör. Det kommer ge ett skönt lugnt när du sedan sätter dig, på samma sätt som ett vinglas men du har gjort något väldigt bra istället och stärkt din kropp istället för bryta ner! Visa sedan din hjärna att din nya vana är att "bara" titta på TV. Inom ett par veckor kommer det säkert redan kännas som det nya vanliga. Sen kan du begränsa vindrickandet till fre-lörd. När olusten och suget kommer på söndagkvällen, ut och rör på dig igen. Lycka till och fortsätt skriv här!

Det syftar nog mest till att han ska slippa betala underhåll till dig. "Alla" gör absolut inte så! Varför skulle sonen få lägenheten? Pappan ska väl bo där? Låter enbart skumt. Tror sonen reder ut sitt boende bättre utan pappans inblandning när den dagen kommer.

Grattis till att du har tagit dig loss och börjat bygga upp dig själv igen. Kämpa på!!

Tack för era svar. Vi är långvariga "kunder" hos både BUP/vuxenpsykiatrin och socialtjänsten. Jag gjorde ett nödrop angående boende för 1-2 år sedan, men fick nobben efter utredning med motivering att "dottern har det bra hos mamman". Dottern själv vill inte ha någon psykolog, inget boendestöd för att sköta sin egen tvätt och städa sitt eget rum i vårt gemensamma hem. Hon har även erbjudits missbruksbehandling mm, men vill verkligen inte ha någon hjälp alls.

Hon vill bo hos mig, ha full markservice och så mycket pengar som möjligt. Så klart. Det är jag som är utmattad och uppgiven, även om jag så klart förstår att hon också mår dåligt innerst inne. Och det är helt klart så att missbruket leder till att hon sätter sig i riskfyllda situationer och blir sexuellt utnyttjad och hamnar i andra problem. I nyktert läge är hon bra på att ta hand om sig själv, men så fort hon går ut och festar så hamnar hon antingen på sjukhus eller i nån vilt främmande mans säng. Ibland kommer hon hem och lever rövare och det är inte heller så kul. Hon dricker bort allt förnuft. Hon tänker att hon bara ska ta ett glas, men det funkar ju inte.

Det har gjorts många orosanmälningar genom åren pga. skolproblem och diverse dumheter (en gång av skolkuratorn för att jag inte ville köpa en häst åt dottern, folk är inte kloka ibland!). Det har aldrig konstaterats någon brist i mitt föräldraskap och nu är hon ju myndig. Hon är en mästerlig skådespelerska och lindar folk runt lillfingret och får det att se ut som att jag är en bindgalen kärring, tills vi kommer hem och då får jag sota för det... Jag är ibland fysiskt rädd för henne. Om hon vore en manlig partner hade jag ringt kvinnojouren för länge sen.

... dagen är här.
Fick dock ge efter för sömn-stressen igår med halv tablett och tror det beror på en del varierande sysslor kommande dagar som kräver planering och diverse tider att passa. Inte riktigt van.
I em ska jag umgås med mina små människor, den bästa mindfulness-övningen om ni frågar mig.
Tröst mot allt, och ihop med att jag kommer att vara nykter idag finns faktiskt inget konkret eller underliggande att oroa sig för. Njut av dagen! ?

De kommer på rad, och varvas vissa dagar av känslan att ge upp eller hälla bensin på en slocknande skogsbrand.
Håll i, and the rest will follow.
Även planerings-generalen lugnar ner sig med tiden. ☀️

Och så skönt att höra det är bättre idag. Min - och flera andras erfarenhet är att det ofta kommer fina dagar efter såna där kämpiga dagar. Då får man andas lite och samla kraft. Och njuta! Kram ?

Hej! Är ny här. Har inte riktigt lärt mig med det tekniska på denna sida. Men... Jo! Jag vill inte sluta att dricka helt. Jag älskar faktiskt att ta ett par glas vin och fixa i köket. I nuläget kan jag sluta efter tre/fyra glas. Men känner att det blir ju för många glas när man sen räknar alla glas som dricks i veckan. Nästan varje dag... Min sunda sida förstår ju att det är på tok för mycket.

Mitt problem (ett utav dem iaf) är att om jag inte dricker så vill jag mumsa chips och dip framför tv...

Har ni tips på vad jag kan göra istället för att måffla i mig chips... och samtidigt vill jag ju kunna titta på tv...

Smyger sig på när man minst anar det. Skönt att du har en strategi för att hantera det och står stark. För visst är det så, suget går över. Det gäller "bara" att rida ut stormen.
Det är bra att kunna förstå orsaken till känslan, så att man kan jobba lite proaktivt.

Nu har jag gått i min terapi i en månad och jag är så tacksam för att jag prioriterar mig själv och har tagit detta steg. Det är uppenbart att min mångåriga överlevnadsstrategi fått mig att stänga av känslor och jag har svårt att känna. Min terapeut hjälper mig att bryta igenom skalet och igår grät jag länge på terapin för det han sa nådde rakt in i hjärtat. Det kändes så oerhört förlösande, fridfullt och väldigt väldigt ovant. Jag litar inte på män och jag litar inte på mina egna känslor för jag vet inte vad jag känner. Jag är en mästare på att trycka undan känslor, rationalisera och intellektualisera med olika förklaringsmodeller men låter känslorna stå tillbaka. Jag har nedprioriterat mitt hela väsen i många år i syfte att skydda barnen och nu är jag på en plats i livet när jag faktiskt på riktigt är fri ! Min långa och väldigt slitsamma process i konstant uppförsbacke i våras har lett till att jag har juridiken på min sida och inte längre har några ekonomiska eller juridiska bindningar kvar till exet. Han kan alltså inte längre skrämma mig med sina scenarion och psykiska misshandel. Jag reagerar fortfarande på honom som om jag var i fara och får hjärtklappning, ångest och blir muntorr när han är i närheten eller messar mig men jag vet att det också är en effekt av det förflutna. Jag börjar sakta lära mig att inte agera på hans hot och kränkningar. Jag är fri på riktigt och det är fantastiskt spännande.
Jag tror jag vet vad jag känner för honom nu och det låter hårt men jag hatar honom. Jag ska försöka använda mina känslor för att sätta gränser. Han har gjort mig så fruktansvärt illa under så lång tid och han fortsätter med manipulationer, lögner och påhopp men varje gång känner jag att jag kan distansera mig lite mer. Jag är så oerhört tacksam att jag funnit er och detta forum och för att jag nu får terapi och tid att bearbeta det jag varit med om.
Kärlek till er !
Blade Runner

Ok. Jag läser och jag tänker. Vad hände först. Hur mår hon?

Kanske hon behöver prata med en professionell psykolog. Ni pratar om soc och om myndighet. Jag tänker på hennes faktiska mående. Det finns en föreningen som heter Storasyster. Jag skulle rekommendera dig att kolla upp det och ge henne information på ett vägledande sätt.

Missbrukar hon för att hon blev våldtagen. Eller råkade hon ut för det för att hon var oaktsam i ett pågående missbruk tro.

Jag tänker att den frågan är till dig själv att svara på. Jag har ingen aning om hur du har det. Eller hur hon har det.

Men jag tänker att det går att få stöd om en vill och då får en kämpa för det stödet.

Hoppas att det blir bra för er båda. Och att hon kan få ett bra liv. Efter en våldtäkt. Så kan en behöva hjälp.

.

Ester Hanna, detta är ett fantastiskt steg i rätt riktning. Han får nu den hjälp han behöver för att bryta mönster och avgiftas. Du har gjort allt du kan och du ska vara väldigt stolt över den redan oavsett utfall.
Kram
Blade Runner