Senaste kommentarerna i forumet

Orosanmälan det gäller missbruket gör man till socialförvaltningen när det gäller vuxna myndiga personer. Vad det gäller övrigt bl.a. boende så har kommunen yttersta ansvaret även om man inte är så villiga att hjälpa till, men att kontakta skolan är ju också en väg att gå. Det är dock socialförvaltningen som ansvarar för missbruksvården.

Får man säga att man inte vill höra fler gånger vad man gjorde, och att han borde prata med psykolog kring det för att bearbeta det?
Det jag kan göra är ju att jag lovar att förbli nykterist, men det är svårt att orka stanna när någon lägger på en samma ångest gång efter gång..

Är faktiskt som att varva upp för ett långlopp om detta projekt liksom ska tas på allvar. Ha tålamod med trötthet, matthet- jag känner mig trots 8 nyktra månader jättetrött ibland - och utan anledning.
Tänker att man druckit bort sitt inre trött-kompass så det tar ett tag för kropp och min hjärna att fatta.
Att bara låta sig vara trött utan särskilt skäl har iaf jag inte haft tålamod med på många år.
Nykterheten är lite, ja nästan blyg i början, kan ta lite tid. Bra jobbat av dig!

Kände samma sak när jag hämtade ut medicin på apoteket och fick information om att ”dricka högst måttligt” och jag svarade:
Jag dricker inte alkohol.
Kändes så stort och kaxigt! En inre liten knytnäve mot himlen.
Heja dig! ?

Hej Tröttiz. Tänker som med det mesta annat att detta begreppet är ganska luddigt och icke medicinskt fastställt.. Det finns nog många olika typer av "periodare" där mekanismen bakom är olika.
Tror den vanligaste periodaren är hen som vill och försöker sluta eller minska sitt drickande men inte lyckas så man ger upp i perioder för att sedan känna igen att nu är det nog och dags att göra ett nytt försök och så går det om och om en tid, kanske flera år tills man antingen ger upp för gott och hamnar på parkbänken eller lyckas hitta lösningen till en mer eller mindre permanent minskning.
Jag själv skulle kalla mig periodare under minst ett par års tid, ofta upphörde drickandet helt eller åtminstone på vardagar under flera veckor då jag fått ny motivation, ofta i samband med nått träningsmål då jag kunde byta ut suget mot träningskickar. Sen körde jag alltid på för hårt utan att lyssna på kroppen och så "kraschade" jag, deppade ihop av misslyckandet och hämtade flaskan igen. Som parentes visade det sig att träningen ändå skulle bli min "permanenta" lösning när jag tillslut hittade balansen. Har snart varit kvitt mina alkoholproblemen i 1 år, dock ej helnykterist. Hänger fortfarande här för att ventilera och omge mig med kloka och fina människor och inte glömma att aldrig släppa garden.

När jag har ångest över mitt Tidigare drickande så vill man ju fly ifrån tankarna. Ibland känner jag att det hade varit lättare ensam, Att börja om och vara nykter hela livet är inte skrämmande för mig. Det skrämmande är att alltid leva med ångesten vad ens sambo fått se och att aldrig bli sedd på samma sätt igen som före han såg mina brister. Att jag kastat ner honom i vrede På marken för jag var full och ledsen. Att han hela tiden kommer tänka att jag kunde göra så emot honom.
Är detta bara en rädsla inom mig att bli lämnad av honom så jag vill lämna först kanske..? Jag vill komma ifrån mina dåliga sidor, att inte längre leva för festerna på helgerna och inte veta när nästa snefylla kommer. Men just nu vill jag fly, ensam, en annan stad, allt !! Bli nollställd.

...du kommer klara det - det känns som att du vet vad du vill, egentligen. Låt dig bestämma över alkoholen och inte tvärtom. Tänk på att det är ett gift som bara vill dig illa - som en lömsk fiende som vill få dig att tro att du har en vän. Nej, stå emot och skriv här innan du tar första glaset nästa gång (OM det skulle komma en nästa gång) och få stöd från andra här som förhoppningsvis ger dig styrkan att stå emot.
Så bra att du är snäll mot dig själv och börjar om på nytt. Jag tror på dig!
Kram

??

Ibland är det bara att låta tiden gå, det blir bättre när de blir lite äldre.. Och att gå och lägga sig med dem vid åtta är ju väldigt mysigt också... Och att lägga sig nykter är alltid en bonus, vi kämpar på!

Ja det är verkligen livsfarligt med stress. Det sätter igång massa negativa tankar och både kropp o knopp blir påverkade. Jag har haft ett sjujäkla sug nu o det beror på stressig arbetssituation. Ta det lugnt och ta hand om dig. Jullan

Jag har haft en ganska stressig dag på jobbet och blev kvar till efter fem, och kände en känsla av att jag skulle vilja hem och dricka nåt starkt. Jag gick och köpte alkoholfritt bubbel och en sockerfri Indian tonic water plus chips. Jag gjorde en alkoholfri drink direkt när jag kom hem, åt lite chips och det kändes genast bättre. Sen hade jag inget mer sug och jag behövde inget mer. Imorgon ska jag börja registrera mat, dryck och motion i Viktväktarnas app - jag registrerade mig idag och det kändes konstigt när jag skulle skriva in vad jag äter och dricker. Under alkoholfrågan skrev jag att jag aldrig dricker. Det kändes stort att skriva - som ett löfte jag i alla fall ska hålla de två viktväktar månader som jag nu förbundit mig till. Och förhoppningsvis längre.
Hoppas på en god natts sömn till alla därute!

Ett bekymmer med sömnen är när man oroar sig för sömnen, i värsta fall får sömnpanik. Då går det INTE att sova! Men det är svårt att inte bli orolig, så det blir lätt en negativ spiral.

Jag har historiskt hysteriska problem med sömnen. Nykterheten har gjort underverk, men ändå har jag fortfarande vissa nätter som stökar enormt.

Jag försöker att förhålla mig helt neutral till det. ”Okej, nu har jag svårt att somna”, ”Okej, nu har jag vaknat en gång per timme hela natten”. Inte jaga upp mig. Bara gilla läget. Då lyckas jag lättare bryta den negativa spiralen.

Är jag riktigt trött dagtid lägger jag mig i vilorummet på lunchrasten och tar en höneblund på 30 min. Jag har gjort det så mycket att jag är van och somnar på några få minuter. Oerhört effektivt! Som att reseta hjärnan.

Efter skitnätter kommer alltid bättre nätter. Tålamod och lugn är grunden till mycket.

Stort grattis till 6 nyktra veckor!

Kram ?

Välkommen hit, bra att du vill förändra dit liv. Tänker att om du haft dt tidigare kan det nog vara större risk att få det igen. Kontakta vården för hjälp. Kram Jullan

Jag är inne på den tredje veckan utan A och känner generellt att sömnen är bättre, men jag är väldigt trött ändå. Pigg på morgonen men vid elva börjar jag bli väldigt trött, liksom vid 14-15-tiden. Jag tror och hoppas att detta ska rätta till sig ju längre fram i nykterheten jag kommer. Tror du inte att det tar mycket energi att tänka, skriva, bearbeta och "kämpa"? Det tror jag.

@kennie tack för tips! Ja dessvärre har vi provat allt. Och efter kvällsmål, badrumsritualer, bokläsning, och sång så ska dom fortfarande va uppe! ?‍♀️ Och eftersom det är 6 år mellan barnen så ska den stora (9 år, adhd, måste alltid ha sina ritualer) gå o lägga sig när den lilla somnat typ. Och har hon inte somnat så måste man lägga dubbelt o då triggar dom bara varann Så det tar ännu längre tid! ? Och så är dom lika pigga på morgonen ändå.?
Energiknippen... tänk om man hade så mycket energi.
Nej idag va jag trött och gick i säng med barnen vid åtta... ska strax sova. Natti ?

Tog en prommis med hunden och 2 av barnen ikväll och tänkte på alla kvällar jag druckit vin och därför ej varit 100 % närvarande för dem. Det knöt sig i magen och jag blev så ledsen av tanken. Men man kan inte ändra på det som varit men man kan förändra framtiden, klyschigt men sant.

Tog en prommis med hunden och 2 av barnen ikväll och tänkte på alla kvällar jag druckit vin och därför ej varit 100 % närvarande för dem. Det knöt sig i magen och jag blev så ledsen av tanken. Men man kan inte ändra på det som varit men man kan förändra framtiden, klyschigt men sant.

Efter ledig måndag kommer hysterisk tisdag. Så blir det när jag måste jobba ikapp, för att få vara ledig en långhelg.

När jag skulle somna igår kväll kom tankarna. Skrev jag protokollet? Det var väl jag som skulle skriva protokollet? Var har jag de anteckningarna? De tankarna var ingen vidare skön huvudkudde.

Det finns inte i boken att jag kommer till ett möte och säger ”jag har glömt att skriva protokollet”. Så givetvis skrev jag protokollet, och lite till som behövde förberedas inför samma möte, i 190 knyck.

Idag har det varit möte, möte, möte och däremellan göra det absolut nödvändigaste. Och protokollet blev klart med 4 minuter tillgodo!

Ingen fika, ingen lunch, och fram till kl 15 kändes det nästan som om jag inte andades. Plus sprängande spänningshuvudvärk.

Så ni förstår förstås tanken i bilen hem. ”Den här känslan brukar jag dricka vin på”. Jag kallar känslan dra-åt-helvete-allihop-jag-orkar-inte-med-er-mer.

Nu ikväll, efter 45 min yoga, är andningen tillbaka långt ner i magen och spänningshuvudvärken är borta ??

Kram ?

Dag 45 idag. Tyckte att sömnen blev mycket bättre bara efter några dagar efter att jag slutade dricka. Men den senaste tiden har sömnen successivt blivit sämre. Vaknar mitt i natten och kan inte somna om, så det blir inte många sömntimmar. Är för pigg när jag vaknar och det skulle ju kunna bero på att livsglädjen börjat komma tillbaka (har börjat se fram emot saker i livet mer nu). Problemet är dock att det slår tillbaka på dagarna när jag blir ”dåsig”
Någon som känner igen detta mönster?
Hoppas att den goda sömnen kommer tillbaka.

Vet inte till vilket område sätta detta ämne, så det hamnade här.
Som rubriken lyder :"periodare". Jag har funderingar kring begreppet, jag har googlat om det, men blir inte riktigt klok på vad det till 100 % innebär. Man är inne i en period då man dricker, och håller upp sen...?

En periodare, tappar den sugen efter alkohol mitt i allt för att sedan efter en tid igen sjunka ner i alkoholträsket då man bland annat tappar kontroll? ? För att det sedan ska svänga igen.
Är intresserad av mekanismerna bakom detta, hur det i så fall kan svänga så.

Är inget fan av s.k. etiketter på människor men har reflekterat över begrepp.

Kram ?

De jag egentligen ska förbjuda är saker som jag knappt ändå äter förutom godis/bullar och sprit. Och i mitt fall fyller godis/sprit samma funktion så blir egentligen bara en sak. Är inte mycket för läsa/lyssna på dokumentärer hellre då läsa en bok som är självbiografi om alkohol men de jag läst hittills har varit sådär. För mycket lovordande av AA för min smak.

Insett att stressen jag känt de senaste är ingen yttre stress utan intre stress. Har hur mycket känslor som helst som behöver ut och som jag just nu gör allt att hålla nedtryckt. Inget lock jag vill lyfta på just nu, får panik bara av tänka tanken fast vet jag måste. Jag måste ta ansvar över mitt liv nu och den tanken skrämmer mig kan inte riktigt förklara det. Men har lust bara spåra ut just nu party hela veckan lång typ. Visst jag har stöd mm så kommer inte stå själv men nä nu vill jag backa. Inte undra på jag varit så trött de senaste kämpar ju som ett djur 24/7 att inte släppa fram en endaste känsla sover inte ens på imovane och de har aldrig hänt. Brukar somna som ett litet barn och sova minst 5/6 timmar i följd.

De var han som jag träffar för komma ut i arbetslivet som satte huvudet på spiken, blev skitledsen på det mötet men de trängde jag undan men känner att egentligen är jag jätteledsen fasar för gå till behandlingsgruppen i mån. Vi ska börja varje gång med avslappning. Mmm inte vad jag känner för just nu.Är rädd för bryta ihop och börja gråta. Jag hatar gråta inför andra de absolut värsta jag vet, visa mig sårbar nej tack. Alla andra känslor kan jag dela av mig med men visa mig sårbar, liten och rädd no, no. Men bara gå dit.

Det finns ingen rim och reson, inget vett och etikett, ingen klokskap men heller ingen dårskap, i det som är vi.
Ändå resonerar du värre än min sämsta del av min missbrukshjärna.
Och jag tycker sannerligen inte att jag blivit mindre idiot för att jag är nykter.
Säg mig, när kommer kursen idiotfri på 30 dagar egentligen?

Tid har jag aldrig tagit för givet.
Vilken jävla tid förresten?
- Gör det sen! Vänta med det! Vi har tid på oss!
Jag har sett för mycket. Jag har hållit om för många, som sagt att dom borde ha älskat mera. som borde ha varit där. Dom borde. Borde.. Borde..
Så många tomma löften, som fylls med ångest. Ånger. Saknad. Tomhet.
Nej! Så vill jag inte leva med dig! För vi har inte så mycket tid.

På sistone har jag börjat fundera på om jag kanske inte rent av älskar dig lite lätt sådär. Hela tiden, till vardags.
Jag ser att du känner samma för mig.
Det är gott. Jävligt gott. Det var hemskt obehagligt i början, alla dessa känslor som skulle gås igenom. Jag ville springa iväg. Jag ville kröka ner skallen. Få tyst i huvudet. Usch, vad jobbigt det är att känna saker!
Men en dag så frågade du mig, om jag kände likadant för dig, och helt plötsligt så blev det riktigt härligt att leva. Nykter. Spela ut hela känsloregistret. Släppa på kontrollen. Dra ner gasen i botten.
Det är väl det som kallas leva.
- Äntligen! Utbrast jag för bara någon dag sen. Äntligen är det min tur!

Men säg den lycka som varar för evigt med en rabiat ex-hustru, det är väl typiskt min otur?
- Du är solen i mitt liv! Säger du.
- Jag är kär i dig! Säger jag.
- Jag vet inte om jag klarar av att såra henne, säger du.
- Men... Ni är ju separerade! Hur svårt ska det vara att rent juridiskt bara göra slag i saken?! Utbrister jag.
- Sen du kom in i mitt liv lyser solen, det är så härligt.
"Ja men, välj soljäveln då" har jag lust att skrika i telefonen, men frågar istället med mjuk röst:
- Hur ser du på det då?
- Tja, antingen så har jag en sol som lyser klar och grann, eller så går jag in i min mörka vrå igen, går i samma spår som tidigare och lyssnar på sorglig countrymusik och fortsätter stötta henne i vardagen, för jag är rädd att hon gör något dumt för att hon är så förtvivlad för närvarande.

Eh. Är valet svårt?!

-

Notering:
Hans ex-fru är psykiskt sjuk och han är klockrent "medberoende" i hennes sjukdom.
Jag är helt förtvivlad över situationen.

Tack snälla!
Har du något anhörigstöd? Jag träffar en kurator regelbundet som bara jobbar med anhöriga. Det är väldigt skönt och jag får hjälp att sätta gränser samt att jag kan ställa alla frågor som dyker upp hela tiden. När det varit som värst har hon ringt nästan dagligen för att kolla hur jag mår och hur det går. Sök på anhörigstöd missbruk på kommunens hemsida el ring växeln och kolla. kram och lycka till!

Tack Gros 19 för allt du förmedlar. En sak jag funderar över är hur jag ska förhålla mig nu när han ringer och pratar om hur värdelöst stället är, att det enbart är förvaring , ej vård osv. Han mår dåligt och allt är negativt. Antar att det är så för de flesta. Jag försöker bemöta det ganska neutralt. Säga att han ska ge det tid osv.
Hur gjorde du?

Oftast inträffar DT dag 2 el 3. Och de beror på massa faktorer om man får de el inte. Går inte förutse, fins de som uppfyller alla kriterierna nedan och som inte får dt. Sen kan de va någon som bara uppfyller ett kriterium och får dt.
Så antingen får du avgifta dig via vården el chansa. Abstinens kommer du få de går inte undvika, du kommer bli darrig, skakig, ha ångest, svårt sova och i de allra flesta fall blir de inte mer än så. Sen finns som sagt alltid risken för dt el ep anfall.

Tachycardi>120/min
Abstinenssymtom trots >1 promille i utandningsluft
Infektion
Tidigare delirium tremens
Tidigare abstinensepileptiska kramper
Aktuell abstinenshallucinos
Uttalade ospecifika abstinenssymtom
Aktuella abstinensepileptiska krampanfall (senaste 48 timmarna)
Dagligt intag av minst 250 g alkohol/dygn i minst 3 veckor utan nyktra dagar. 250 g =75 cl starksprit = 4 flaskor lättvin = 8 burkar starköl (7%)
Misstänkt/säkerställd organisk hjärnskada, frakturer, stora mjukdelsskador
Aktuellt somatiskt sjukdomstillstånd som påverkar allmäntillståndet, till exempel diabetes
Dåligt nutritionstillstånd/allmäntillstånd
Missbruk av bensodiazepiner och bensodiazepinliknande sömnmedel eller andra lugnande medel