Senaste kommentarerna i forumet

Som ett skadedjur i garderoben ?

Att du har mer rent samvete och inga dolda lik i garderoben gör att du är mer tolerant för rent fysiskt stök i din omgivning.

Väldigt häftig och oväntad fördel av nykterheten, men alla fördelar är värda att lyfta till skyarna ??

Kram ?

Tack snälla för era fina kommentarer! Ja, jag är på dag 1 nu...oroar mig för morgondagen för det är en dag då jag normalt brukar svänga förbi bolaget efter jobbet, det ligger i närheten.Tänker ta en dag i taget, kortsiktiga delmål..sen behöver jag hitta en strategi att stå emot suget när det sätter in. Ja, jag återkommer apsolut. Ha en fin kväll på er! Kram

Ps. En kanske knasig fråga, men var hittar man smileys som en del av er lägger in i era inlägg? Ds.

Grattis till er båda, vill verkligen heja på att följas åt med varandra, betyder så mycket att vara några i samma sits, även om vi förstås alla är det på sätt och vis. Det skapar lojalitet, och en god ”press” att kämpa ihop! Hade aldrig klarat detta utan mina bästa forumvänner. ??

Jag säger hemma om två platser nu och påminner mig om när jag som liten växlade mellan två länder.
(Det som hänger med mig överallt är nykterheten. Också en känsla av att vara hemma- hos sig.)
Åter i stan och mannen på eget socialt, SÅ skönt, vi är ju tillsammans jämt numera och behöver nog lite paus.
Då kan jag; läsa helgens papperstidningar, äta fil till middag, städa lite i garderoben.
Det stod en halv flaska surt vin (gissning) i skåpet som jag hällde ut. Inte för jag tror... och allt det där. Men ändå, som att ha ett skadedjur här.
Står ut med stök på ett sätt jag aldrig gjorde när jag drack, kom in vem som helst för jag har inget att dölja eller vara rädd för.
Men rent- i varje vrå, och då menar jag mina egna. Ingen skam och inga hemligheter, inga djur som knaprar bakom tapeterna, inga monster i garderoben, inga rädslor att blunda för, ingen oro mer än nödvändig för kroppens insida och hjärnans trötthet.
Njut av kvällen, som mörknar allt tidigare, kram kämparklubben numero ett! ?

Tack för ditt grattis i min tråd! ? Det här med vänner kan vara lite knepigt har jag märkt. Jag har inte så värst många vänner, men trivs utmärkt ändå. Har inget emot att vara själv, och är ofta det när jag är i väg och fiskar. En skillnad nu är att jag umgås inte alls ofta med gamla barndoms vänner, där huvudsyftet med att träffas främst har varit att dricka öl. Däremot har jag börjat få lite nya vänner, tex en granne som liksom jag gillar att fiska. Och en kollega på jobbet där vi båda har aktiehandel som intresse. Om någon av mina andra vänner skulle börja rata mig för att jag inte dricker, så fine, synd för dem, då har dom tappat mig som vän.?

Härligt att det går så bra för dig, och att du hänger kvar här!

Hojta till om du mot förmodan skulle åka på ett hemskt sug efter alkohol någon gång. Så ska jag hoppa in här och försöka bota det. Jag minns att jag fick göra det en gång för länge sedan. ?

Kram

Vissa dagar är så. Säger som Kaveldun, genom allt går tråden: Drick inte.
Gneta på.
Inga nyktra dagar är förlorade dagar för de läggs ihop och blir ett annat liv. Jag tror jag kan lova dig det. Kämpa. Imorrn blir det bättre tror jag! ?

Nej, inte vin-koppling här heller. Vågar inte dricka kaffe så sent, men lite nötter, lite cola med is och citron.
Alkoholen var så fruktansvärt passiviserande tänker jag ofta. Efter första glaset hände inget mer än fler glas då. Så segt och så mycket tid som gått åt till detta formalin.
Kram!

Här är du bland vänner. Skriv mycket i din egen tråd och hos andra, så ska vi peppa och stötta allt vad vi orkar och hinner!

Hugg tag i någon som är ungefär på samma dag som du själv så kan ni växeldra lite extra.

Dag 1 idag? Skriv varje dag här. Planera, analysera, fråga - upp med allt som skaver i ljuset!

Kram ?

Hej,
Jag läser om höggradig energi och massor av kraft, fokus och mod.
Sen är det en tanke som dyker upp och det är om du är tillräckligt modig för att låta dig själv få ro.
Bli lycklig i någon mening. (Alltså i meningen lugn - som i ”här sitter jag och duger”)
Ber på förhand om överseende med möjligen felaktig tolkning.
Men jag tänker: vad är det som är så himla läskigt med att låta sig själv lyckas med det viktigaste av allt?
I all vänlighet! ❣️

Andra chansen, och vilket bra namn. Här finns till och med fler.
Så starkt och modigt av dig att skriva här. På rak arm kommer jag direkt på två personer som just upplevde ensamdrickandet som stark varningssignal, den ena är jag själv.
I någon mening tror jag alla vi som dricker eller druckit behöver förlåta oss själva, och det kommer du att kunna göra. Men försök att inte fokusera på allt du gjort fel, utan på det du gör rätt. Nu.
Ta viktiga beslut och håll fast vid dem. Hur länge ska du vara nykter/ och vilken är din strategi? Hur hantera sug och sociala sammanhang?
Förbered dig, det är ditt livs match du står inför.
Här finns massor av råd, stöd, kloka tankar och goda erfarenheter. Snälla personer, precis var och en.
Skriv och läs här, hitta några att kroka arm med, dela perioder av upp och ner. Men allt upp och allt ner, är i en ständigt uppåtgående spiral, som nykter. Jobbigt ibland- men aldrig jobbigare än att dricka, eller det scenario du beskriver.
En dag o taget har funkat för mig, nu i åtta månader. Kram ?

Skulle inte kalla någon alkis, det är väldigt nedlåtande tycker jag. Möjligen internt med hjärtlig ton, men aldrig officiellt.

Därför tänker jag aldrig kalla mig själv nykter alkis heller. Så mycket tänker jag inte identifiera mig med nykterheten.

Craig Beck har en liknelse på det temat som jag inte kan komma på just nu. Ska leta.

Det är det Craig Beck påstår sig ogilla med AA. Att man i deras ögon alltid är en nykter alkis i bemärkelsen trasig och oförmögen, så länge man inte går på AA-möten regelbundet och lägger sitt liv i Guds händer.

Kram ?

Din man var först sjuk i alkoholism, du fattade modet, byggde upp din styrka för att lämna honom.
Nu har han drabbats av en trafikolycka och skadats. Det är fortfarande tillåtet att lämna honom.
Var tydlig mot vården, berätta att ni redan var på väg att separera och att du inte kan stanna kvar i relationen som vårdare. De får betrakta honom som ensamstående.
Det är samma person fortfarande, som du för nån vecka sedan var helt klar med och beredd att lämna.
Du ska inte ta på dej skuld och skam för att du valt/väljer att lämna honom.
Fortsätt att planera för din framtid. Självklart är det synd om honom som skadats, men ett liv tillsammans måste bygga på nåt helt annat, än skuldkänslor.
För er bådas skull - gå vidare ??

Du har en gammal vana att belöna dig efter väl förrättat verk med alkohol. ”Det här är jag värd”.

Förstår precis. Det var en av många känslor som jag också drack vin på. Nu säger jag istället som Se Klart: ”Men nu dricker jag inte längre så nu får jag belöna mig själv på något annat sätt”.

Extra god mat, godis, massage, spa, endast fantasin sätter gränser.

För mig är det numer belöning nog att tänka att jag kan vara duktig *klapp på axeln* utan att dricka. Ett glas röd grapefrukt-drink och liggläge i soffa eller säng är numer belöning nog för mig.

Det handlar jättemycket om att bryta vanor. Och att inte börja förhandla med alkoholdjävulen. Det märktes tydligt att du bäddade för ett återfall. Du sökte bekräftelse, att det var okej.

Se återfallen som tillfällen för lärdom.

Sen tror jag att du skulle må bra av meditation eller mindfulness för att dra ner på tempot. Ditt hamsterhjul snurrar väldigt snabbt. När det väl får rejäl snurr är det svårt att stoppa. Bättre taktik att dra ner på tempot generellt, hela tiden behålla fotfästet.

Kram ?

Så fick jag ballonger på min månadsdag, tack Andrahalvlek och Kaveldun också för grattis!? Det betyder otroligt mycket för mig att ni är här.

@Saskij, det funkade väldigt bra för mig att inte sätta ett tidsbestämt mål, men rekommendationen här är ju tre månader och det är säkert bäst. Jag är långt ifrån någon expert på nykterhet.? Nu hägrar en veckas ledighet from i morgon, alltid lika skönt efter 7 dagars jobb på raken.

Sköt om er, och ha det bra!

Kram

Hej,
Har läst inlägg här i nästan ett år men inte riktigt haft modet/viljan att våga/veta vad jag ska skriva. Men nu känner mig redo...har läst så många igenkännande inlägg att jag inte kan förneka mitt eget beroende längre och jag vill inte ha det så här längre. Som för många av er andra har vinet blivit min bästa vän. Den som får mig att slappna av och i mitt tycke blir jag mer social...trots detta drar jag mig undan socialt umgänge, och lyckas jag komma iväg så stressar jag hem för att kunna dricka i min ensamhet och slippa skämmas för mitt uppförande. Ja, jag blir som någon beskrev det tidigare, jag går från Mr Hyde till Dr Jekyll. Dricker så jag oftast får rejäla minnesluckor!

Otrevlig, aggressiv, säger elaka saker och till slut vet jag varken vad jag sagt/inte sagt och vaknar upp dagen efter med en sjuhelsikes ångest.Mina vänner/familj har dragit sig undan/sagt upp bekantskapen. Och jag vet inte hur många gånger jag bett om ursäkt och de har förlåtit mig, men ändå gör jag om samma misstag. Har misskött mitt arbete, och blev erbjuden hjälp pga mitt blodprov visade förhöjda halter av alkohol. Men förnekade att jag har problem och sa att det blivit lite väl mycket vin senaste halvåret men att jag skärpt till mig! Har kört onykter (vilket jag aldrig kommer att förlåta mig själv för), endast för att vinet tagit slut för tidigt på kvällen. Hur tänker man? Ja, inte med hjärnan iaf!

Jag är så less på att skada min kropp, och göra illa de jag älskar allra mest. Jag är inte sån som person när jag är nykter och jag vet att gör jag inget åt det nu, kommer det att sluta med att jag förlorar alla inom inte en alltför lång framtid. Kan inte styra/lita på mig själv att dricka ett glas vin till maten utan det blir minst en liter eller mer...så det enda raka är att lägga allt vad alkohol heter på hyllan och gå mot ett nyktert liv framöver och kunna be om ursäkt en gång för alla till de som fått lida pga mitt missbruk och hoppas att jag kan bli förlåten och att jag själv kan leva ett sundare liv.

Jag hoppas på stöttning och tips framöver när det kommer svåra stunder för det vet jag med all säkerhet att det kommer att bli.

Tack för mig och på återhörande! :)

Såg att du använder denna tråd så skriver några rader här också.
Tack för dina kloka ord i min tråd!
Det värmer när man får lite tankar från forumet.
Kram Pilla

Tack kloka du för dina rader i min tråd.Det värmer att få kloka tankar från forumet.
Kram Pilla

Ibland kan det behövas pulshöjande motion för att kicka endorfinerna, kroppens egna må-bra-hormon.

Springa, cykla, hoppa hopprep, springa i trappor - allt som får dig att flåsa och svettas.

Känslan efteråt är underbar ?

Kram ?

Omvänd stämpel är väl de som kallar någon för alkis eller varianter av det, "är periodare". Binder säkert fast den personen mer än det hjälper.

Jag sover liksom du Fialotta88 mycket bättre nu när jag inte dricker, men jag känner mig ändå trött om dagarna. Kan det bero på att det tar en del energi att jobba med sig själv, att ta in alla intryck här i forumet och alla tankar som börjar falla på plats? Jag tror det. Jag vill gärna lägga mig vid 22-tiden och vaknar oftast innan klockan ringer och det känns gott att vara pigg och redo för en hel jobbvecka :).
Det känns som att nykterheten är mitt största fokus nu och allt annat är underordnat. Skönt att känna så. Skulle vilja ha ännu mer tid att lägga på mitt "tillfrisknande", men samtidigt så känner jag mig så osocial när jag sitter med datorn hela tiden. Min man vet att jag vill och måste lägga mycket tid här - speciellt nu i början - och accepterar det, men jag vill inte själv att det ska bli för mycket. Ungefär som när någon sitter med sin mobil hela tiden och är frånvarande - det känns ju inte så kul.
Det har varit en bra dag med jobb, havsbad och nu middag och lite tv-tittande. Jag älskar verkligen livet som nykter - känns så skönt att känna och vara fullt ut. Är jag trött eller pigg så beror det inte på alkoholen, utan det är riktiga känslor och signaler från min hjärna och kropp. Är jag glad eller ledsen så är det riktiga känslor och beror inte på alkoholens inverkan. Jag känner mig mer stabil och liksom lugnare. Hoppas det håller i sig<3.

Ja genom att göra och uppleva livet, notera alla riktigt bra dagar, krama om dem och behåll dem i hjärtat, samt även komma ihåg de där andra, som var lite tråkiga, som även om de var tråkiga var så mycket bättre än dagen-efter-dagarna man hade flera gånger i veckan. DÅ genom att göra det så tror jag det blir lättare att inte hamna i flaskans grepp igen.

Om jag ska slå mig blodig för något så är det inte snusdosan, den är för liten för det. Dessutom av plast!

Nä, kampen jag gjorde i somras, kanske var för lätt för att den ska vara helt över, men oavsett det, vill inte tillbaka till att dricka igen. Så - som du, Andrahalvlek skrev i en annan tråd. Jag är nykter.

Idag har varit en riktig ledsen dag, jag känner liksom ingen glädje alla, ingen lycka ingen stolthet! Typ lite apatisk, sålt smöret och tappat pengarna. TOM! Jag läste lite om postakut abstinens, och det beskriver ju mig. Det förklarar ju att man matat hjärnan med alkoholen så länge att när man slutar så måste den läka. En läkande process av hjärnan! Det låter som att det kan bli bra tillslut! Men man tänker ju och undrar varför man utsätter sig för detta? Är det värt det? Ja jag vet att det är det och jag kommer vata stark! Men jag känner mig så ensam, som om ingen förstår mig..... jag har funderat på AA möten, någon som går som kan berätta? Jag känner att jag behöver nån att prata med, när man känner sig som mest ensam. Som går igenom samma.... tack för att ni finns! ❤️

Inför varje återfall så har jag känt DET komma smygande ett par veckor innan bomben slår ner. Oftast sker det efter en vecka med gott flyt i en period med allt för mycket tankar och uppgifter som ska lösas. Salta och peppra detta med några kommande händelser och situationer som jag gått och oroat mig för i onödan också.
Som så ofta löser de sig, eller rättare sagt, JAG löser dem alldeles utmärkt och det blir ytterligare en positiv trigger under veckan.
Som jag nu sagt så var förra veckan "full" av allt för mycket i fråga om känslor, tankar, uppgifter och arbete. Lägg därtill det jag inte hunnit med men som jag så gärna vill sätta igång med.
Jag förstår och ser alla varningar som kommer men har som ni vet svårt som f-n att värja mig.
Hur och varför jag ser det som en belöning att dricka är helt enkelt det som är så ofattbart för mig att förstå.
Vad jag inser är ju att min hjärna spelar mig spratt, den som blivit så väl marinerad i oändligt mycket alkohol genom tid och rum. Hur ska just den delen av hjärnan fatta att jag inte vill ha mer?
Lurigt och knepigt är bara förnamnet.
I takt med att nykterheten fortsätter så kommer detta dämpas, det vet jag.
Oavsett om jag håller uppe flera veckor i sträck och sedan faller så upplever jag varje fall som värre för varje gång. Inte bara psykiskt utan även fysiskt och mängderna jag dricker blir inte heller lagom om jag säger så.
I lördags hade jag fått nog vid klockan 17:30 och stod inte ut med mig själv längre. Tog två sömntabletter och led mig igenom en rastlös natt för att nätt och jämnt vakna dagen efter, stå ut med mig själv och lyckas ta mig igenom söndagen.
Som vanligt vet jag och mina kära att detta är ytterligare ett hack nedåt i min utvecklingskurva, men det totala är ändå en stadig kurva uppåt och som jag alltid sagt, (Det kan Mic intyga)...........Jag ger aldrig upp!
Inte denna gången heller.
Frågan är när och om den gränsen någonsin kommer, att jag ger upp?
Vad händer då?
Det är ju som så att man måste ge upp inför spriten, kapitulera. Det har jag gjort för länge sedan och att jag är alkoholist är inga problem för mig att säga eller acceptera.

Ta hand om er, tankar från er erfarna och oerfarna är givetvis välkommet.

Du är inte ensam, du har oss och vi förstår hur du har det och vad du tvingas gå igenom. Du är en inspiration och stöd mitt uppe i allt som är så jobbigt. Din resa går ingen obemärkt förbi och du är värd all kärlek i världen ?????.
Jag tror på dig och vet att med din inre styrka och fokus rör du dig hela tiden i rätt riktning- ett liv med dig själv i fokus och friheten att göra det du vill och det du mår bra av.
Kram
Blade Runner