Senaste kommentarerna i forumet

Barnet är 19 år och går på gymnasiet (med nöd och näppe, för hon är sällan där och inte så flitig med studierna). Jag känner att min ork är på upphällningen efter alla år av enorm kamp med och för henne (hon har autism mm också). Hon super och hamnar i trubbel, har blivit allt från våldtagen själv till polisanmäld för misshandel. Hon krossar inredning i vårt hem och har hotat mig med kniv. Jag har tappat räkningen på hur många gånger hon har åkt ambulans till sjukhus pga. redlöst berusad eller "sneat", ibland med misstanke om droger dessutom (men endast bevisat en gång). HUR ORKAR MAN SOM FÖRÄLDER? Jag vill inte bo med henne och vore hon inte mitt barn så skulle jag kasta ut henne. Längtar efter att hon flyttar hemifrån och skäms över det.

Kom ihåg när jag va nykter och fri .

Hej. ?
Nu är jag kanske "fel" person som besvarar din fråga, men kände att jag ville ... och kanske det inte gör dig så mycket klokare. ?
Hoppas dock det kommer fram rätt, det jag vill säga.
Nu talar jag för mig själv som anhörig (kanske även andra anhöriga känner igen sig).

Jag minns vad min anhörig med beroende sagt och gjort onykter. Det har varit frågan om rätt galna saker minsann som hänt, vill dock påpeka att jag alltid känt mig trygg. Samtidigt inser jag att det inte är han, min pojkvän som sagt och gjort saker. Min pojkvän med gott hjärta, som vill alla väl. Den personen försvann vid alkoholintag, och i stället kom bland annat en fräck och cynisk person.

Då jag nu fått umgås med honom då han varit nykter, känner jag sådan värme. Jag minns det som varit och det som sagts, men inser nu vad som gjorde att jag föll för denna person. ❤️ Han är ju en helt annan än den person han blir då han dricker. Som nykter är han en fantastisk människa. Ett gott hjärta - det har han. ?

Jag tänker likadant. Samlar nyktra erfarenheter som smultron på ett grässtrå. Laddar om alla situationer och gamla vanor med nyktert sinne.

Kram ?

Sen den lilla tankesnurren i fredags swishade helgen bara förbi. Det är fascinerande hur vanorna styr ens tankemönster, märktes så tydligt i fredags när förnuftet tillfälligt skulle bryta in och överstyra en ny liten vana. En otroligt viktig del att ta med sig i början av en nykter resa, att det där suget som tycks dyka upp från ingenstans ofta är sammankopplat med vanor från platser, sammanhang o tidpunkter och då finns dessa lite överallt varje dag. Till en början är det säkert framgångsrikt att undvika såna där kända platser, men i längden är jag övertygad om att nyckeln inte är att undvika utan att "skriva över" med nya vanor. Att bli kvitt alkoholproblem är en resa över tid och inget som händer av ett ögonblicksbeslut, men det är inte tiden i sig som löser problemet utan hur vi jobbar med tiden, jobbar med vanorna, jobbar med vår vardag och börjar fylla den med meningsfulla nyktra aktiviteter. Att tro att tiden i säg är lösningen är just det vi kallar för "nykter på vita knogar". Just den lösningen bar mig rakt in i kraschen. På gott och ont.

När det handlar om alkohol så handlar det om att träna på att bryta och byta impulser men när det kommer till lediga dagar så tränar jag istället på att faktiskt AGERA på impulser.. Annars riskerar jag att fastna sittande i grubbel, åter igen, den eftertänksammas vägval bli för många, och målet är suddigt eller obefintligt. Som att ge sig ut och köra utan ett resmål. I lördags som är en träningsfri dag var det nära att fastna i morgonens vägval, inget kändes som vanligt särskilt lockande eller inspirerande. Jag fick en kort impuls att häcken borde klippas och tvingade mig att agera på den istället för att grubbla vidare. Dagen gick till att klippa denna ca 40m långa och 2 m höga häck. Skönt att få det gjort och jag mådde ganska bra efteråt. Win-win.

Ser att det är några dagar sedan du ställde en fråga här och kanske har du redan fått svar annorstädes?

Jag passar i alla fall på att önska dig varmt välkommen till oss här på Alkoholhjälpen. Det låter som att du är besviken på dig själv för att ha avbrutit en nykter period samtidigt visar du handlingskraft genom att skriva här och, om jag förstår dig rätt, har nu återgått till din ursprungliga plan? Oavsett hoppas jag att vi på forumet kan vara ett stöd för dig om du skulle behöva. Här är du inte ensam!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Läser ofta men skriver sällan, men nu kan jag inte låta bli. Mitt hjärta och ögon svämmar över för dig. Som du kämpat och var på gång till mer frid. Så kommer detta, inte klokt vad som kan drabba en. Du kommer att hitta en lösning på detta, du har tidigare alltid gjort det. Det är tufft nu men bryt ihop ibland gråt och tillåt dig att vara ledsen. Jag tror verkligen att din tid kommer, be universum om hjälp och låt det vara jobbigt. Skriv här också - vi finns för här, beredda att lyssna och stötta. Men se till att du och barnen inte blir drabbade om maken blir arg, elak eller bara dum. Nu kan du välja att gå och inte ta skit! Kom ihåg att du är viktigast i ditt liv och barnen är de viktigast, de behöver dig som bäst. Det är inte ditt ansvar att se till att en vuxen man klarar sig, självklart kommer du att hjälpa, stötta och finnas där, men det är INTE ditt ansvar.
Hjärtevarm och styrkande kram

Låter som att du funderar en del på dina alkoholvanor. Att starta en tråd här och bolla med andra i liknande situationer kan sannolik vara till hjälp.

Gällande dina frågor så är jag lite osäker på vad du menar och avvaktar därför i mitt svar. Om du vill får du gärna utveckla frågorna.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Grymt bra jobbat med så många nyktra dagar nu. Jag känner igen mig i det du skriver om att sömnen blir så mycket bättre. Jag är väldigt morgontrött och senaste åren har jag snoozat alldeles för länge och behövt kämpa för att ta mig upp. Sen blir det ju superstressigt på morgonen för att jag snoozat så länge och då har jag känt mig ur balans varje dag. Nu vaknar jag när klockan ringer och känner inte alls att jag är lika trött på morgonen. Helt fantastisk känsla!

Jag har också drömt en del om alkohol. Häromdagen drömde jag att jag körde rattfull och inte mindes hur bilresan gått eller om jag varit med om en olycka eller så. Det var fruktansvärt! Jag vaknade med sån extrem ångest. Jag har aldrig kört rattfull och skulle nog aldrig kunna förlåta mig själv om jag någon gång gjorde det.

Grattis t dina åtta månader?

Kram?

Har läst din tråd. Och du skrev ju i min tråd just det där med att det enda som kan ge ro för en liten stund även om det inte är lösningen är alkoholen. Fast som du skrev i din tråd...man får tillbaka det med ränta sen.

Du sätter ord på dina tankar så bra...så jag bara säger heja heja dig??

Kram?

Tack så mycket för pepp Rule74! Heja oss och alla andra här som kämpar så hårt. Jag ska absolut gå in på din tråd och följa dig ? Ha en fortsatt fin måndag och bra start på veckan!

Det där säger mer om din sambo än det säger om dig faktiskt.

Om han resonerar så, att du är ”trasig” för att du inte kan dricka, så kommer det inte att hålla i längden ändå. Tyvärr.

Ledsen för ett svar med mycket tough love. Men din sambo kanske tänker om med tiden!?

Oavsett så ska du välja att vara nykter för din egen skull. Det är ditt beslut. Ditt ansvar. Ditt liv.

Kram ?

Du kan börja med att lyssna på ljudboken ”30 day och alcohol experiment” med Annie Grace.

Där lär du dig massor om hur alkoholen påverkar oss negativt.

Efter några nyktra månader kommer du att både tänka och känna annorlunda. Om allt.

Kram ?

Känns som trötthet är ett återkommande tema..men så är det verkligen. Efter att jag har skrivit detta inlägget ska jag lägga mig och sova/vila lite grann. Det är svårt att urskilja vad som är vad i tröttheten givetvis bidrar mitt långa missbruk av alkohol till min trötthet...den skapar ju även oro i kroppen. Men oron för min dotter känns som om den river i mig..river isär mig. Det har inte gått så bra i mitt försök till att få nyktra dagar efter besöket på Rådgivningscentrum...jag har tänkt ..jag går inte dit igen vill inte visa mitt misslyckande samtidigt har jag även tänkt att jag kommer att gå tillbaka...jag tänker inte skämmas..jag har skämts tillräckligt i mitt liv. Så jag kommer gå tillbaka på torsdag för att se vad kan jag göra annorlunda för det är som sagt var GÖRA det är vad jag måste göra.

Tänkte på det här med olika beroenden...i den krissituation som jag befinner mig i så hade jag tex inte försökt banta, sluta snusa...men jag försöker med något som är ännu svårare... att sluta dricka alkohol ...det beroende som efter ett glas vin minskar oron lite grann och efter ytterligare ett glas dämpar oron ännu mer. Så det är oerhört svårt när jag mår så som jag gör just nu. MEN det innebär inte att jag har gett upp, att jag inte ska fortsätta att jobba på nyktra dagar för det är precis det jag ska....för jag behöver en klar hjärna och behöver en fysiskt stark kropp. När jag säger till min dotter att hon inte ska dricka alkohol i det tillståndet som hon befinner sig...jag då får jag ju det tillbaka direkt i ansiktet ...för ska inte jag vara rädd om mig då?!?! Så jag vill ju stå där och möta henne och visa att jag har tagit mitt beroende på allvar.

Tack för ditt inlägg Li-Lo och jag ska försöka svara på dina frågor. Min dotters situation kan bidra på så vis att som jag skrev så vill jag möta henne rakryggad, ärlig och visa att jag respekterar henne genom att ta hand om mig själv. Att vara den mamman och förebilden som hon behöver och som jag vill vara. Dricker jag inte alkohol så reagerar jag mer rationellt och farorna kanske inte blir lika stora faror om jag är nykter och jag blir en bättre lyssnare. De skäl som är starkare nu är att min dotter behöver mycket trygghet där hon befinner sig nu...och ett hopp om att kunna må bättre..och där är vi föräldrar oerhört betydelsefulla.

Idag vet jag att jag kommer att vara nykter...jag behöver inte ens vänta tills systembolaget har stängt. Jag har varit på sömnmedicin idag och inatt ska jag ha lite olika saker över bröstet, i näsan och långfingret. Dessa saker ska mäta puls, andningsuppehåll mm. Imorgon ska jag lämna tillbaka allt och därefter vänta ca en månad innan jag får svar. Känns lite pirrigt men nu är jag på G i alla fall med det.

Ha det gott!
Kram :)

Jag tycker att det är modigt att sluta dricka. Fler borde göra det oavsett! Men samhället vill att vi ska dricka och de flesta vill att det förblir så, därför har min sambo svårt att föreställa sig ett normalt liv med mig och jag går runt och tänker om jag ska sluta dricka, är jag då inte lika intressant för honom? Kommer han vilja ha en frisk tjej? Han säger att han alltid drömt om ett normalt liv och att de inte blir så nu.

Förstår någon mig? Hur kommer jag klara av att känna mig som en börda samtidigt som jag ska göra min häftigaste resa i livet, att vara nykter!

Så skönt, det är bara ni som förstår på riktigt. Sjukvården skickade hem honom, fanns inte platser, ingen vårdplan gjord, det missade man. Nu är han kvar iaf till imorgon, sen hem. Dom är här och fixar med riktig sjukhussäng. Övriga hjälpmedel har vi fått. Som sagt jag har under hans aktiva tid, sagt stopp, tagit time out, gjort saker med vänner, fixat allt med vård och resan tillbaks. Så min känsla är att det spelar ingen roll, hur jävla mycket jag har kämpat, jag får det bara tillbaka i knäna, nu som svårt fysiskt skadad. Tänkte när olyckan skett att nu kanske vi får en väg tillbaka, men så lätt är det inte, inte för mig iaf, jag har inget mer att ge ❤ idag bara gråter jag, det är inte jag. Tack för ert stöd

Trådstarten låter precis som att jag själv kunde skrivit den!
Jag hade alltid ganska rejäl ångest 2-4 dagar efter helgen pga alkohol, sedan på torsdag-fredag så var man helt OK igen och då var det dags att dricka igen.
Jag och många andra anser mig ganska smart men jag var tydligen för trög för att fatta att man var fast i den cirkeln.
Man "hann" aldrig må bra helt enkelt, och jag sov helt uselt under veckorna.
Jag tror som andra här att det i princip är omöjligt att dricka normalt om man har en missbrukarpersonlighet, det är väl något i hjärnan som skiljer oss har jag läst?
Belöningssystemet svarar extra alert på alkohol för oss.
Jag har provat några gånger att på ren vilja bara dricka typ 3-4 öl, det går ju rent tekniskt men hjärnan är besatt av mer hela tiden.
Jag har nog också drag av ADD för övrigt, när jag varit påverkad har jag också känt mig "normal" och har orkat med alla ljud och att vara riktigt social osv, blir ganska trött av människor annars.

Finns det ingen annan eller som Bestemor säger, vårdplan??!!
Dina barn är ju inte betjänta av att du kollapsar också .
Se om du inte kan få någon form av avlastning någonstans ifrån.

Var rädd om dig?Azalea

Vi på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet funderar, vänder och vrider på alternativ samt försöker vara kreativa gällande en eventuell träff under de begränsande omständigheter vi har att förhålla oss till. Vi har bland annat tänkt prommis och höstpicnic i det fria eller digitalt möte. Den digitala varianten har vi för tillfället avfärdat. Så som det ser ut nu har vi varken datum eller upplägg. Det betyder inte att vi bryter den goda traditionen vi påbörjat endast att den ligger lite i träda. Så fort vi vet, förmår och har möjlighet kommer vi låta er alla veta!

Vänligen Li-Lo med övriga
Alkoholhjälpen

Tack Nordäng67 för ditt svar. Att han du lämnade fortfarande finns i dina tankar tar jag till mig.

Han kom i morse och har gråtit hela tiden. Han har inga svar på varför han beter sig som en åsna. Bara att det är alkoholen som gör honom dum i huvudet men att det inte är någon ursäkt.

Jag frågar om han haft någon nykter period i sitt liv och han svarar 4,5 år

Mycket oro för dig nu. Jag stannade till lite vid ditt tidigare inlägg där du skriver "att det enda som ger mig ngn form av ögonblicksro är alkoholen även om jag vet att det är inte lösningen". Du ramar verkligen in den negativa spiral som alkohol bidrar med.

Du vill vara ett stöd för din dotter och samtidigt fortsätt göra bra val för dig. Frågor som kan bli hjälpsamma att ställa sig själv kan vara: Hur kan din dotters situation just nu bidra till att du håller i din önskan om att förändra dina alkoholvanor? Hänger det ihop på något sätt? Vilka skäl blir starkare nu?

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det är inte rimligt att DU ska vårda och ta det ansvaret! Det måste väl göras en vårdplan?
Jag fattar ingenting, fungerar sjukvården så illa?
Vilket kaos du hamnat i...???
Jag blir förstummad...

Du har stöd, så bra.
Men som du säger, man är ändå ensam.
Egocentrisk , kallas jag av min man.
Jag har också stöd, tacksam för det.

Jag förstår dig som alla andra också verkar göra. Har du slutat dricka på egen hand? Hur har det gått för dig? Jag startar mitt nyktra liv efter i lördags, en totalvändning. Jag Brukar bli fullast, men har klarat mig fint ett tag när jag träffade en ny kille..fick dock en snefylla som förr och förstörde allting som bara kan räddas av att jag blir nykter och att mitt psyke stabiliseras igen. Min ångest gör mig deprimerad och min rädsla gör mig förstelnad i rinnande tårar. Jag vill aldrig mer sätta mig själv i en situation där jag inte har kontroll!