Senaste kommentarerna i forumet

Kanske är jag ute och cyklar tidigt på morgonen, men kan det vara en likartad skillnad som det är mellan “jag får inte dricka” och “jag vill inte dricka”.

Man är nykter för man inte vill dricka. Sen, kanske man inte kan säga att “jag är nykterist för jag inte får dricka”.

Hmm.

Men jag tror egentligen mer på det där att man är mer än sin “diagnos”; bättre att identifiera sig med annat än det missbruk som finns i ryggsäcken. Min brors pojk som har downs-diagnos är också mer än sin diagnos, ibland den mest mänskliga av oss alla i familjen, främst för att han alltid säger och visar det han tänker, är sig själv och alltid ärlig, ingen mask som döljer.

Sedan vet en ju aldrig vem som blir lite uppretad över det som man säger, ibland kan det ju vara just de som har mest problem själv? eller bara råkar vara på dåligt humör ?

Spontant tänker jag att det är så engelskan är utformad. Would you like a drink? No, thanks I don’t drink. Du säger inte No thanks I am sober. Jaha, nykter, självklart för du har ju inte druckit något? Sober är inte detsamma som nykterist... likt det du skriver. Oj, nu kanske det blev rörigt, men hoppas du förstår vad jag menar. Annars ber jag om ursäkt för att jag svamlar i din tråd?.

Förstår att du tycker det är härligt att ni kunnat hålla ihop kärnfamiljen- det är något jag verkligen saknar... Och härligt att ni hade en bra semester!

Önskar dig en skön vila idag?

Tröttheten märkte jag av i helgen. Dessutom en rastlöshet men samtidigt som jag även noterade någon slags lugn jag inte sett mycket av tidigare ...

Ska göra mitt bästa med tålamod och att visa lagom mycket positiv förstärkning. Har fått avsmak från alkohol, så det finns absolut inte hemma.. Inte funnits på länge.

Kram. ?

Tyvärr hittade jag ingen kladdkaka som emoji, så du fick 8 ballonger istället.

Så glad är jag för din skull ? Och för min egen skull, som har ett så stort stöd av dig här på forumet. Det är oerhört värdefullt att ha några som man lärt känna lite mer, som följts åt.

Det betyder jättemycket för mig varje gång du skriver hos mig. Stort tack för att du finns ❤️

Tänk att du och Se klart firar 8 månader som nyktra samma dag som min dotter fyller 23 år. På det viset kommer ni två nu alltid finnas med mig i tanken på hennes födelsedag. Det är coolt! För att citera min yngsta dotter som just nu tycker att allt är just coolt ?

Kram ?

Stort grattis på 8 månaders-dagen! Så fint du beskriver hur ditt liv förändrats till det bättre.

”Behov som höjer rösten” tar jag med mig idag. Nästan varje dag skriver du en fin och underfundig formulering som letar sig in under skinnet på mig. Som väcker tankar och känslor hos mig.

Tack för att du finns här min fina forumvän ❤️

Kram ?

Hurra för den. Drömma behöver vi. Jag tycker det låter som ditt projekt viktklubb handlar mer om livslust än kilon. Framtiden! ?

Du får absolut inte äventyra din nykterhet, då får du snusa vidare oförändrat ett tag till. Var sak har sin tid. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Upplevs nog inte som överdrivet anpassningsbar men kommer på mig själv med tankar kring att jag är - och kommer att vara lite tråkigare vän/aw-kollega, svägerska..,
Och hur jag struntar i det.
Det här viktiga är mellan mig och mig.

Idag har vi gått lååångt i skogen och tittat på mini-stugor vid havet.
Nån utopisk frihet i ett väldigt enkelt, litet hus vid klippor och en liten båt och inget mer.
Som en sommarstuga till landet...
Sen var det inte så charmigt nånstans som det såg ut på bilderna (grannar och skynda sikter syns ju inte på Hemnet) så det var skönt att komma hem och känna att allt är bra som det är, inget mer behövs.
Mamma är leden för hon börjar känna sig som ett coronarussin och barnbarn behöver gosas med och kollegor träffas irl så nu blir det en vecka i stan. Föna håret, och kappa på! Godnatt alla.?

Du kan hjälpa honom på några sätt:

1) Aktivt bidra till att det inte finns alkohol hemma.

2) Ha förståelse för att trötthet, irritation och nedstämdhet är typiska problem i början och kanske ett bra tag framöver.

3) Ge lagom mycket positiv förstärkning när han gör ”rätt”. Du ska inte göra för stor grej av det, men ändå visa att du ser det.

4) Ha tålamod.

Kram ?

Han måste ta ansvar för sitt eget liv. Du kan bara vara tydlig med var dina gränser går. Skönt att han varit nykter i helgen! Tipsa honom om forumet!

Kram ?

Jag jobbar på att ta udden av den skammen. Det är väldigt många som dricker mer än de borde. Jag tar åtminstone ansvar för att jag gjorde det, genom att sluta dricka. Och det är jag stolt över.

Jag hänvisar alltid i första hand till mitt psykiska mående och sömnen - och det är helt sant att jag både mår bättre och sover bättre. Några andra detaljer behöver ingen veta.

Jag tänker att ”komma ut” är det viktiga tredje steget enligt Annie Graces lyckosam-nykterhets-tips:

1) Tro på att du klarar av det.

2) Slå inte på dig själv om du snubblar, upp igen och sikta mot målet. Fokusera på fördelarna med nykterheten - lyft dem mot skyarna!

3) Identifiera dig som nykter, precis som du skulle ha gjort om du utövade en hobby/idrott seriöst.

Konstig nog verkar Annie Grace ha något emot just ordet ”sober”. Hon säger hellre ”I dont’t drink”. Förstår inte riktigt varför ? Kan det vara en nyans i engelskan jag missar?

Eller är det ungefär som att jag inte vill kalla mig nykterist? Lika lite som jag vill kalla mig före detta alkoholist.

Jag är nykter, inte nykterist. För mig är det stor skillnad. Vet inte riktigt varför. Olika värderingar i orden?

Nä, det är nog av samma anledning som jag säger att min dotter har en utvecklingsstörning - hon är inte utvecklingsstörd. Ingen ÄR sitt handikapp/sjukdom.

Kram ?

... Kaveldun, blir glad för alla grattisar men det är ju det här gnetet vi försöker dela som är så viktigt att få lite hjälp med.
Så tack för hjälp och kloka, smarta och roliga tankar längs vägen. ?

... och bara svarar Saskijj här att den där saknaden försvinner med tiden. Tror det gäller 100% av alla tillfrisknande. Man (jag) flyttar mig så långt från alkoholen att det den stod för - om någon positiv mening- inte gäller längre. En dag i taget! Kram ?

Härligt att du mår så bra i nykterheten ?

Igår kväll hemma hos dottern kände jag lite likadant. Vi hade hängt hela dagen, och jag orkade bara inte sitta kvar och lyssna på snack om olika ölsorter. Jag ville bara åka tillbaka till hotellet och sova!

Stannade ungefär en timme ”för länge” enligt min mening. Nästa gång åker jag direkt när jag får nog.

Livet är för kort för att göra saker ”bara för att” eller av artighet. Heja oss!

Kram ?

Vet inte om jag pallar med så mycket mer just nu, det är för mycket i görningen.
Var ska jag börja, jo kanske med att hela huset är fullt, ja överfullt.
Min dotters lägenhet har en pågående stamrenovering, så nu bor de här sedan en vecka tillbaka.
Hundar, ungar, kläder, barnvagn, hundskålar, leksaker, hundleksaker, tuggben, blöjpaket, säckar med hundfoder.
Det finns inte sängar så det räcker så soffan är embarkerad, nattliga barnskrik osv.
De funkar några timmar i veckan, men inte hela veckan, teven går antingen med barnfilmer eller sport, inget av mina intressen, irritationen blir något ansträngd hos oss alla.
På baksidan är det rena krigszonen, vår granne som vi anlitade har varit här och rivit och sedan lämnat det, han ska bygga vår pensionärskuvös, men nu ligger det balkar och plasttak över hela baksidan, tillsammans med bubbelbadet som vi lyckades släpa ut på reglar, trehundrasjuttiofem kilo senare.
Dessutom har hundj.vlarna grävt ur jorden under lekstugan så pass mycket att jag antar att den kommer att sätta sig snart, så det är jord tamigf-n överallt.
Framsidan är inte bättre, där står grabbens trasiga bil på den lilla gräsplätten vi har kvar, jag ordnade så att hojen gick att köra efter reparationer och besiktning så att han kunde låna min bil till jobbet, men när frugan behövde sin bil så blev det kaos, han ringde i onsdags och sade att vi skulle kolla på en ny bil, på fredagen stod den på garageinfarten.
Så nu står det fem bilar på en infart gjord för möjligen två.
Hojen står nu inklämd i garaget bakom en massa bråte så att hantverkaren ja grannen ska kunna släpa material genom den, så den säsongen blev kort, tre dagar till jobbet på fyra år, jag hann inte få den helt fixad ens en gång.

Slitaget blev lite för mycket för oss, så jag och frugan drog till stugan på lördagsmorgonen, vi behövde lite lugn och ro.
Ha lugn och ro?, svågern och svägerska som redan var där satte oss i arbete på en gång, vi skulle fälla en torr björk på sådär 12 meter, på med arbetskläderna och fram med motorsågen, svett och slit resten av dagen.
En skön bastu och kanske årets sista bastubad i ett sjuttongradigt hav gjorde dock susen, stressen föll av.
På kvällen åt vi en gemensam middag med levande ljus medans natten omgärdade oss, vi var hungriga som fasen.

På vägen hem så ringde dottern och sade att de fixade med middagen, så vi skulle få sätta oss vid ett dukat bord.
Det blev en trerätters med bubbel, jag anade ugglor i mossen, jodå de hade ytterligare en överraskning.
De har en tvåa på gång, en ny bäbis i antågande...
Samtidigt som det framlades ställde sig stora jycken och satte av två leriga tassavtryck på både byxor och skjorta.
Då brast det för mig, jag orkar tamigf-n inte en ytterligare överraskning till, jag kunde inte glädjas i all denna röra.
Köket såg ut som ett dagis med rännskita efter svärsonens framfart, så jag diskade och diskade och sedan gick jag upp på övervåningen lade mig i sängen för att se på nyheterna och för att få vara för mig själv ett tag.
Jag behövde det, orkade inte ta tag i något mera, mitt tålamod var slut.
Jag vet att jag gjorde min dotter ledsen att jag inte kunde glädjas åt dem, men jag kunde inte ens anstränga mig.
De har dessutom skrivit på ett nybygge till ett hus just i denna vecka också, Jo de kommer att behöva det framöver.
Men snart blir det väl tjat om lån till insatsen...

Hade tänkt att försöka ta tag i grabbens trasiga bil imorgon, men då bokade frugan upp kvällen, vi ska gå på en lägenhetsvisning då för grabben räkning, men vad f-n.
Jag har en trasig bil, en halvtrasig hoj, en demolerad baksida, en trasig släpvagn som står sedan ett halvår på en husvagnsspecialist, en dotter på smällen och ett jobb som sliter mig i småbitar, de ville att jag skulle jobba i helgen men jag klarade mig med en hårsmån, vet att morgondagen kommer att bli ett helvete.
Och vad gör jag, allt annat än det som verkligen skulle behövas göra, jag bokas hela tiden upp på annat.

Ingen vekar se mina problem som verkliga utan låter sina intressen gå före...
Jo jag är verkligen irriterad, och mitt upp i hela skiten så är jag faktiskt lite glad ändå....

För hade jag varit en drickare, så hade detta varit ett alldeles utmärkt tillfälle att sätta mig ner och bara hälla i mig alkohol tills ryggsäcken hade släppt ifrån mina axlar....men...
Jag har överlistat fyllan, den tar inte bort problemen, bara sätter de i paus för en liten stund, de är kvar när bakfyllan kommer smygandes, de är inte borta, de finns kvar och med baksmällans hjälp så har de inte blivit mindre, snarare värre, den bittra smaken glömmer man inte så lätt.

Bra att komma ihåg när det skakar runtomkring en, alkoholen är ett lösningsmedel, men den löser ingenting.

Over ’n out!

Berra

Förra veckan kändes det som arbetet börjat, att det var pågång. Första riktiga terapibesöket hos alkoholteraupeten för min man, även ett besök hos kiropraktorn för sina restless leva som har gjort att han nästan inte kunnat sova en hel natt på 2år. Han sover i husvagnen och vi har det just då sinnesfrid. Han hade köpt blommor som tack för hjälpen.
På fredagsförmiddagen får jag ett tfn samtal efter att jag tagit sovmorgon att min man råkat ut för en bilolycka, läget var ok, åkt in för observation med ambulans. Nykter, singelolycka. Jag åker förbi olycksplatsen på väg till sjukhuset med grejer och ser bilen, totalkvaddad. Känner chocken. På eftermiddagen ringer min man och säger att han har en fraktur på en ryggkota som inte ser bra ut. Senare ringer han och säger att nu blir det ambulans till universitetssjukhuset, jag får panik, åker efter, känner att tar det aldrig slut?! Op lördag, han till vår stad måndag kväll och hem till oss torsdag i jättedåligt skick, gåbord, handikapp toa, sjukhussäng och jättemycket morfin plus andra mediciner. Jag får helt enkelt finnas där, och jag känner jag har passerat gränsen, nu räcker det för mig. Men vad hjälper det? Sover bredvid honom på soffan, det är en heltidstjänst att vårda och han är verkligen hjälplös. Inatt får han nervsmärtor som ökar i densitet. Jag ringer hjälp överallt, slutar att ambulans tar med honom efter bedömning. Jag har ett sådant tryck över bröstet, syrran säger om jag kan komma förbi och hämta lite grejer för dom håller på att packa ur sitt hus, min mamma blev kränkt när vi inte bjöd på kaffe samma veva som sjukgymnasten kom och jag vill bara skrika ge er, jag pallar inte mer!! Gifte mig med en man med ett dolt alkoholberoende som utvecklade ett djup depression som har hållit i länge, även innan men jag mitt spån fattade inget. Och som nu kommer vara beroende av mig pga av sin skada, hans dröm om verkstan på gården, jobbet i vår skogsplätt, drömmen försvann och ska nervsmärtan ge vika eller är den kvar vilket är vanligt vid dessa skador.... Men jag då, känns som det går inte värja sig längre, jag är fast här nu och folk säger tänk på dig själv också, ja jag har gjort det. Men det känns som nu ger jag upp, jag kapitulerar. Och som grädde på moset, morfin!! I mängder, nervsmärtstillande, medicinlistan skriker bara error men jag kan inte göra nånting åt det, bara hoppas att han fortsätter ta ansvar. Och eftersom han har betett sig så illa mot mig, och det vet flera så är han så ensam, hans vänner från hemstaden är besvikna på hans beroende sjukdom som knappast har gjort dom nåt. Forts i livet med beroendesjuk och numer även ryggskadad

Bara släpp

Det blir ditt nästa fokus, att jobba emot.
Jag antar eller åtminstone hoppas att du har en egen samtalskontakt. Det du tvingas att leva igenom, är inte en vanlig vardag.
Så, hitta en samtalskontakt som står utanför, som kan stötta dej i vardagen. Du är klok och förnuftig, men även vi behöver stöd ?

Grattis till ännu en månad! Känner mig också mer fridfull... sån lyx. Det är verkligen ett uppvaknande detta!

Bra tankeställare med det sociala. Jag är likadan! Jag är duktig på att vara social men jag gillar det egentligen inte. Tycker om att vara hemma med familjen. Och behöver mycket tid för mig själv och gillar ”egentid”....

Känslor av sorg och vanmakt kommer att välla över dej
Men vila i tanken att du gjorde precis allt du förmådde.
Skuld, bygger inte upp din och dotterns framtid.
Se framåt, nu kommer en annan tid. Tid att sörja, tid att släppa oro, tid att släppa skuld.
Ta hand om varandra ??

..allt du/ni stått ut med ? Min man var aldrig våldsam, varken som nykter eller när han drack. Han hade dock även han problem med levern, och borde inte dricka överhuvudtaget. Han medicinerade tungt med smärtstillande, sömntabletter, antidepressiv medicin. Arbetade heltid trots brist på sömn, med reumatisk värk och depression. Fattar inte hur han överhuvudtaget kunde stå på benen. Han lämnade blodprover/lever på torsdag morgon och på fredagen kom han hem med kassar från systrmbolaget. Jag hatade verkligen när han drack. Kändes som varje droppe alkohol som gick in i hans kropp gjorde honom sjukare och sjukare. Han liksom säckade ihop framför ögonen på mig. Han begick självmord i februari. Känslan av skuld är fruktansvärd. Vad jag sa och vad jag inte sa. Vad jag gjorde och inte gjorde. Att jag inte kunde rädda honom. Varför varför varför. Han gjorde slut på ett brutalt sätt. Gjorde slut med mig och barnen. Vi hann inte hrller reda ut allt. Var liksom beredd på att han kunde bli riktigt sjuk, men inte att han skulle mörda sig själv. Fy fan rent ut sagt ?

Ja man lär sig så mycket av detta!

Det är så sjukt att man inte lärt sig tidigare alla aspekter av vad alkoholen gör med kroppen. Det här med stress, deprimerad, dåligt tålamod, sover sämre osv.
Tror inte jag reflekterat över det tidigare. Trodde man snarare fick fel på levern och att man blev utslagen! ? sen blev man återställd efter några dagar... ?

Det är verkligen ett så tabubelagt ämne att prata om alkohol som en drog!
Vi pratar snarare om att det är många kalorier i alkohol och att man blir så trött dagen efter!

Men det är så chockande hur himla BRA jag mår nu när jag verkligen bestämt mig för att sluta! Chockerande bra ? känner mig lurad...

Man ser ju på tv när folk dricker, ser sina föräldrar dricka, högtider firas med alkohol och man ”fick” börja dricka när man var 18 och alla gjorde det!

Annie Grace tar upp mycket om det i sin bok ”the alcohol experiment” ? som jag håller på att lyssna på som ljudbok nu. Jag får verkligen aha-upplevelser av den! Känner mig uppriktigt ledsen ?över att jag inte visste en hel del saker innan...

Idag har det varit lite nöstan deppigt. Kände inte för att göra nåt och bara vandrat omkring planlöst.
Tror det beror på att jag tänker för mycket igen.......
Imorgon kommer han nog att få sin dom till LVM eller så blir han utsläppt av förvaltningsrätten.
Det är så jobbigt med ovissheten att inte veta så det är nog därför jag tappat tråden lite idag.
Känns hemskt om han kommer hem igen och allt börjar om igen med oro och utryckningar.
Blir trött av att bara tänka på det.

Nåväl, nu har jag packat mina saker och flyttar tillbaka till lägenheten... igen....så får jag väl ta in morgondagen och ta det därifrån beroende på beslutet de tar.

Godnatt och sov sött?Azalea

Här finns plats för allt från sorg, glädje, stöttning och många svar på frågor.
Det jag upplevt efter både behandlingshem och LVM är att de anhöriga är helt frånkopplade.
Msn vet ingenting och än inte få reda på något såvida de inte är omyndiga.
Det saknas helt klart hjälp och verktyg för hur man ska agera både under och efter hemkomsten. Jag kände ju att jag var kvar i ilska och bitterhet när han kom hem igen som man någonstans skulle gömma undan.
Men det hade varit så mycket bättre om man hade fått lite tips och kanske utbildning hur man ska göra.
Prata om det
Vara tyst och "snäll"
Låtsas som inget har hänt
Ingen aning, och ärligt talat har jag provat alla sätt och inget har gjort skillnad, han har druckit ändå i stora mängder.

Sov gott fina ni?Azalea

En månad till har gått. Fridfull nykterhet som känns som en belöning. Ork med barn och alla möjliga projekt. Upplever att jag lite snabbare än förut tröttnar när vi umgås med andra. Jag tror att jag tidigare använt alkohol för att orka vara social och engagera mig i samtal jag egentligen inte är så intresserad av. Nu väljer jag istället att tacka för mig när jag inte orkar längre. Jag har haft en övertro på hur social jag är och varit runt på alldeles för många saker. Inser att jag egentligen är en hemmakatt som gärna är för mig själv eller bara med familjen.