Senaste kommentarerna i forumet

De flesta av mina vänner och bekanta såg att jag hade problem med alkohol långt innan jag förstod det själv och stöttade mig hela tiden. Hade en kompis som ville att jag skulle bli som vanligt igen ,han har problem själv.
När jag till sist blev nykter på riktigt efter några återfall så blev jag stoppad på torget av en a-lagare som frågade om han fick ställa en personlig fråga men att jag behövde inte svara om jag Inte ville, sen frågade han, du dricker inte längre nu va? Nej inte just nu var allt jag fick fram. Det var väldigt många som förstått långt innan jag gjorde det själv. Jag hade varit nykter i några veckor och var så rädd för att börja igen.
Ibland om folk frågar så säger jag att jag är nykter alkoholist och då har det hänt att folk sagt att de har en förälder eller syskon som är alkoholist. Ibland så säger jag bara att jag har slutat och nu varit nykter några år. Ibland har jag sagt att jag är med i AA.
Nu har jag varit nykter i 20 år, en dag i taget.
Lycka till!

Va känner din man när du berättar att du vill dra ner? Tycker han du är larvig eller stöttar han dig? Tänker att han kanske har lite problem själv med alkoholen.. bara låter så. Han påminner lite om mig själv... måste pimpa till utflykten eller Spa-upplevelsen eller vad nu man ska göra. Med lite ”lyxig” alkohol. Ofta för att slappna av ännu mer! Men där lurar vi ju oss själva....
lyssnar på Annie Grace ”30 days experience” väldigt mycket lär man sig! Speciellt hur man lurat sig själv så länge. Så mycket som är konstigt av det vi gör i vårt förhållande till alkoholen.
Kram

Hälsan är såklart viktig i allt detta (fysiskt menar jag nu). Så det är ju bra att ha mål och se framåt. Rannsaka sig själv. Det gör jag just nu. Har börjat träna mer så det känns bra. Dock ställer jag inte så mycket mer krav än så. Tänker att man har det jobbigt ändå så man får hålla ambitionerna på en sund nivå. Jobba med en sak i taget... och kanske få till en naturlig rutin med de olika sakerna så de snarare blir en del av livet... Istället för att bara förbjuda allt på en gång som är dåligt. Så lätt att falla tillbaka då bara för att man är trotsig eller inte pallar. Men alla är vi olika. Har du lyssnat på Annie Grace ”the alcohol experiment”? Den är bra tycker jag. Man tar en dag i taget och gör olika uppgifter. Mycket tänkvärd.
Kram

Härligt att du hittat balans i livet! Och att få träffa familjen... Allt gott till dig!

Hoppas du haft en bra helg. Och som Se klart skrev, var inte rädd att söka hjälp för att ta dig igenom första nyktra tiden!

Inte alla helger som pojkvännen pantat burkar/flaskor utan att köpa alkohol ... Men nu hände det.
Inte alla helger han varit nykter men nu hände det.
Saknat en nykter pojkvän en helg, nu hände det.

Kanske han verkligen vill sluta eller åtminstone dra ner på alkohol ett tag som han säger.
Gällande det vet jag inte vad som förväntas av mig, befinner mig som i främmande land. Har som vant mig med onykter tillvaro, men nu då? Har så svårt att fråga.
Det enda jag sagt om att dra ner på alkohol är att jag välkomnar det och att det är bra för hans hälsa ... ? Kanske jag inte behöver säga något mera, om det skulle tas som en stämpel på att jag anser att han haft/har problem.

Sköt om er. ?

Klokt att ta tag i orsakerna till hur du mår. Och bra med en plan för hösten!

Lycka till med att hitta balans och rutiner i höst, det börjar åt rätt håll!

Vad fint det låter med att ’komma ut’ ....och viktigt tror jag. Jag har berättat för min särbo och min bästa vän...men inte fler.
Tänker att det är ett steg i resan mot stabil nykterhet.
För mig känns detta med att berätta om att jag slutat dricka som att berätta att jag drack på tok för mkt...
Men det gäller säkert för många av oss ensamdrickare...
Sedan sätter alkoholism olika spår...tror att många av mina nära märkt det på dålig närvaro från min sida....tystnad
Låter som att du hade en härlig helg!

Det enda jag har längtat efter denna helgen är min röd grapefrukt-drink. Så gott var det att dricka det när jag kom hem nu ?

Helt slut i kolan, faktiskt helt urblåst. Vi gjorde en utflykt till Röde sten, under Älvsborgsbron, och där blåste det verkligen. (Garanterat corona-fritt utflyktsmål eftersom vi körde dit.)

God och prisvärd mat hade de på Klippans konstkafé precis bredvid bron. Rekommenderas! Liksom 5:ans B&B i Örgryte. Båda ställen tänker jag besöka igen ?

Nu är jag SÅ glad att jag var klok nog att planera in en semesterdag imorgon också. Jag ska bara sova så mycket jag behöver.

Apropå klimakteriet så kan du ha rätt Se klart. Det är kroppen som säger åt oss att varva ner, motionera, tänka på vad vi äter och dricker. Kroppen skriker åt oss: Ta det lugnt och ligg ner människa!

Att sluta dricka alkohol var det bästa jag kunde ge min kropp faktiskt. Alkoholstoppet har förbättrat min sömn, mitt humör, mitt tålamod, sänkt min stresströskel, och gjort mig mer självsnäll. Tänk att en enda sak kan få så många positiva effekter!

Så nu tänker jag att klimakteriet får ha sin gång helt enkelt. Jag tar progesteron var tredje månad för att få bukt med blödningarna - och hoppas att varje mens är den sista! Östrogen har jag provat som sagt, men jag blir helt deprimerad och suicidal av det.

Nä, nu får klimakteriet rasa ut i den takt det behöver helt enkelt. Jag tränar på mitt tålamod ? Många år har det gått redan, men nu mår jag som sagt bättre än någonsin!

Någon sa att om man hade psykiska bekymmer i puberteten så är risken stor att man får det även i klimakteriet. Vi är alla olika känsliga för hormonernas berg- och dalbana.

Det är just när hormonerna går upp eller ner som vi mår dåligt. När de stabiliserat sig på en låg nivå mår vi bättre. Hoppet finns fortfarande!

Kram ?

Läser i en annan tråd hur plågsamt du verkar ha det just nu och känner igen mycket. Du funderar på hur du ska få din son motiverad att vilja vara drogfri. Jag har haft samma funderingar, trott att jag skulle hitta dom förlösande orden, äntligen skulle min son förstå. Jag hittade aldrig dom för det handlar inte om logik eller förnuft utan om känslor.

När jag genomgick anhörigprogram fick jag en del råd och insikter bl.a. att det spelar ingen roll hur mycket jag kan eller vet jag kan ändå inte hjälpa min son att bli drogfri. Han måste må riktigt, riktigt dåligt för att kapitulera och bli motiverad. Så svårt att se på som mamma. Othärdligt men på något sätt överlever man.

Som alla säger är det enda man kan förändra sig själv. Förstod inte i början det var ju min son som hade problem och om bara han blev drogfri skulle ju allt vara bra. Riktigt så var det inte och idag kan jag se att mycket av det jag gått igenom berikar mitt liv idag på olika sätt. Bl.a. har jag blivit av med mycket rädsla jag känner idag tillit till att saker ordnar sig på bästa sätt och att ha den känslan inom mig ger ett väldigt lugn. När jag befann mig där du är just nu var det fullständigt omöjligt att tänka sig att jag skulle känna så. Hade aldrig gjort det i hela mitt liv utan det blev följden av att möta all rädsla jag bar på. Tänker på dig och hoppas du kan få lite ro.

Hur är det AmandaL? Undrar så mycket hur du har det...vi finns här❤️

Kram?

Den här veckan har jag druckit 13 glas vilket är lite mer än 10 glas. Jag har skurit ner jämfört med förra veckan och nästan nått mitt mål. Målet för kommande vecka är att dricka max 8 glas.

Har inget direkt råd med skulle säga att det är tydliga varningssignaler du fått från provtagningsresultaten. Föreslår helt klart att du börjar fundera över din alkoholkonsumtion. Om du är alkoholist eller inte har ju egentligen ingen som helst betydelse i sammanhanget. Det viktiga är att du behåller din hälsa. Eller hur?Jag hade ett B-peth på 0,4 förra våren. Det gav mig en tankeställare. Nu helt nykter sedan 8 månader tillbaka. Det bästa jag gjort för mig själv!

Skönt att det går bra och hoppas träningen kändes bra.

Förstår vad du menar med dina triggers. Har inte heller blivit överrumplad än, men tänker mig att det kanske kommer. Försöker inte fundera så mycket kring det, jag kör med mitt ”en dag i taget”. Om det kommer får jag väl ta en timme i taget.

Ha en fin söndag kväll!

Hej Fialotta88!
Vad kul att du har hittat en metod som fungerar för dig. Tack för tipset. En strategi som jag hade tidigare var att dansa hemma i tio minuter eller gå på en promenad vid vattnet. Det är lite av ett projekt att styrketräna eftersom jag behöver byta om, träna och duscha. Jag hinner därför inte styrketräna eller cykla mer än vad jag gör just nu. Jag brukar känna mig lugn och glad efter träningen också.

Hej Jullan65!
Tack för din feedback och omtanke. I dagsläget känns det som att jag börjar få saker och ting under kontroll. Sommaren är över och jag har inga fester inbokade. Distansundervisning betyder att alla studentrelaterade fester ej kommer att ske under hösten. Under de kommande veckorna behöver jag minska på vardagsdrickandet. Ja det stämmer att jag får ångest ofta. Jo jag har märkt att jag får ångest dagen efter eller dagarna efteråt som jag har druckit.

Kram

Kanske är bättre än att sätta upp ett begränsat mål på x antal månader eller dagar. Helst tar jag en dag i taget. Men är alltid lyckligast när jag vaknat vacker och nykter.

Jag saknar verkligen det där sköna ruset när värmen och avslappningen sprider sig i kroppen... Men den lyckan är sååå förrädisk och kortvarig. Sen kommer ångesten och minnesluckor...

Så... Jag är så tacksam för att du delar med dig av din erfarenhet.

Tack.

Kram Saskij
?

Ja, det är verkligen en gåva att vi på ett sätt hållit ihop ”kärnfamiljen” trots att vi är separerade sen snart sju år.

Vi brukar skoja om att vi driver företaget Familjen AB vidare gemensamt, men från två adresser.

Kram ?

...var till honom.
Jättekonstigt nu när jag tänker på det...

Ja, måste va ärlig annars kan ju de som ska hjälpa mig inte hjälpa mig rätt. Ja de är bra om jag just nu kan hålla de så. Åker till Polen slutet av sep några dagar och efter de ska jag försöka va helt nykter okt ut. Tänkte gör en utmaning som jag gjorde förra året. Ingen alkohol, vitt bröd, godis, kakor, snabbmat (typ mc Donalds, pizza, kebab mm) el läsk på 30 dagar. Läsk och vitt bröd blir enkelt är ingen läsk människa, förutom när de kommer till julmust älskar julmust. Och ytterst sällan jag äter vitt bröd mest knäckebröd el mörkt bröd.

Godis och kakor kommer bli tufft första veckan sen brukar godisbegäret lägga sig lite. Men tänker då jag ofta byter ut alkoholen mot godis/kakor så tänker jag att kanske jag kan få äta de på helgen om de blir för tufft. Snabbmat äter jag inte så ofta så den blir inte svår heller. Förra gången jag gjorde dessa 30 dagar åt jag nog på donken 1 ggr i veckan. Pizza/kebab kanske jag äter 1-2 ggr i månaden om ens det. Efter de 30 dagarna förra året har jag ätit på donken 2 ggr på över ett år. Inte gott längre ända jag ibland kan sakna är deras pommes men sen jag blev donken avgiftad så kan jag inte med lukten inte på donken de luktar verkligen fett.

Tänke göra som förra gången lägga ut utmaningen på fb då får man lite press på sig :) Men även pepp och stöd. Sen ska jag försöka börja powerwalka igen. Har ju möte varje vecka ang praktikplats och ibland möte på soc de ligger på samma ställe och tar ca 25 min gå dit så nu ska jag försöka gå ditt varje gång. De är lagom startlängd. Älskar egentligen röra på mig och jobba med kroppen.

Märker att jag svällt upp under dessa månader missbruket eskalerat och jag hade nästan gått ner 2 klädstorlekar inan nu har jag gått upp en känns inte ok. Plus mitt blodtryck lär ju inte bli sämre av sluta dricka/röra på mig :) nu beror iofs inte mitt blodtryck pga av övervikten el drickandet utan ligger i familjen men de gör ju inte de bättre, dock ligger jag i riskzonen (Ligger ochså i familjen) för diabetes 2 och i tanke på hur jag levt och lever är de ett under jag inte drabbats än.

Stackars kropp vad man misshandlat den både fysiskt och psykiskt :( Nä både kroppen och jag behöver semester och få må bra nu. Så därför måste jag va ärlig och öppen med allt även om de är jobbigt denna gången. Måste facea mina demoner. Ser inte fram emot det. Märker när jag pratar om min barndom med mamma så stänger jag bara av och försöker bagatellisera det och inte ta in de som faktiskt var och hände de gör för ont antagligen. Men denna gång ska jag försöka öppna upp helt för att kunna läka. Jag är beredd nu, tror jag :)

Hurra hurra!
Egentligen är det ju kort tid...med tanke på hur mycket som har hänt!
Det där med dammiga gardiner...skrev jag upp. Bra citat att läsa när/om suget sätter in,
Jag lyfter i alla fall på hatten och vajar mina kaveldun i vinden för dig och Torn!
???

Det har gått ett halvår utan, att träffa barn och barnbarn. Men nu har jag träffat son med familj och dotter med familj. Jag trodde, att det skulle kännas mer ovant. Det kändes bara naturligt. Och nykterheten består. Det är jag tacksam för. Har haft en kravlös period. Utan gym och bridge. Har mitt eget rörelseprogram. Fungerar bra. Inga tider, att passa. Ja, livet går vidare i lugn takt.

För fina tillrop om cykeln:-)
Har varit ute en sväng idag och känner nästan lite som när familjens katt sprang till skogs när barnen var små.....och sedan plötsligt kom tillbaka efter flera veckor ( fast det såklart inte är samma ?....men jag blev så glad)
Se Klart - känner precis igen mig i det där med att jag blir lite osynlig ( och klart benägen att förtränga) när jag inte känner igen kroppen på grund av många hastiga kilon. Det gick så snabbt också...nästan 12 kilo på lite mer än ett år....jag föll. Jag orkade inte mer. Jag orkade plötsligt inte dricka och gå mina 10.000 steg och äta nyttigt .... Jag orkade bara dricka och jobba. Jag ville ha onyttig mat dagen efter mina vinkvällar....ngt blir ju snett i hela systemet.
Men idag gjorde jag en plan ( med hjälp av Aftonbladets viktklubb) , storhandlade och gjorde matlådor ( har inte haft matlåda på evigheter ?).
Det kändes pyssligt och fint och nu kör jag. Jag är väl lite fåfäng som en annan Karlsson på taket och jag vill glida i den där gröna raka klänningen igen som jag älskar och som påminner mig om min mammas klänningar från 60-talet.
Sedan är nykterheten hundra gånger viktigare ..men på vissa plan hänger det ihop.
Söndag i dag ...läser böcker, cyklat, promenerat, lagat matlådor.
Min rara särbo är här och verkar strunta i om jag är tjock eller smal ...men jag är glad att han finns.
Kram alla som kämpar!

Måste uppdatera mig på dina resor, sömn, jobb, döttrar och nykterhet (den känns minst spännande numera).
Fastnade i inlägget om klimakteriet som både du och kaveldun finner onödigt, och jag kan på sätt och vis hålla med. Finns inget trivsamt med det, och är ur led med vår moderna tid. Men för min del påminner den mig om var jag befinner mig i livet, och hjärnan får en liten knuff, ihop med att barnen är vuxna, och barnbarnen. Att förstå på något filosofisk, eller kanske existensiell är plan, att jag åldras. (Och nu med värdighet.)
Jag tror inte vi kommer att komma till att kvinnor i klimakteriet inte skulle jobba heltid, men rent biologiskt- och historiskt- har vi inte levt så länge! Klimakteriet är också en sorts uppmaning att stanna upp, och för hundra år sedan gjorde man det. Obs- tror inte något var bättre förr, men tror att vi idag maxar livscykeln så att vi glömmer bort att det är en cykel...
Vet att du testat hormoner mm, och det är synd att du inte fått det att fungera. Jag testade 2-3 olika innan jag hittade rätt. Kanske dags för en ny gynekolog? Detta om detta.
Ville bara säga hej och så fint att allt verkar bra. Kram kram från soffan. ?

...att det var en svår tid.
Jag har ( tack vare tips från Andrahalvlek) läst en del just om postabstinens...och den kan spöka under ett halvår upp till ett år. Har också läst två artiklar om alkoholister ( och kändisar) där båda oberoende av varandra beskrev att ngt lättade efter nio månader....då kom en annan glädje in i livet. Finns förstås inte ngt facit men bra att tänka att det tar tid.. och att mkt är i förändring...under lång tid när man nyktrar till.