Senaste kommentarerna i forumet

Även sådana här kvällar är jag kvällstrött. Gäsp. Vi åt kanongod middag på restaurang, och fortsatte sen hem till deras lägenhet.

Kl 21.30 var jag färdig för sängen, tvingade mig sen att stanna kvar till 22.30 av ren artighet. Nu ligger jag äntligen i sängen på B&B och låter alla intryck sakta rinna av mig.

Escape-room har vi besökt idag också. Andra gången för oss, och det var riktigt roligt. Dotterns pojkvän hade aldrig provat innan, så han höll hyfsat låg profil.

Men alla av oss bidrog till viktiga pusselbitar - och vi klarade det med 15 min tillgodo. Man har en timme på sig. Just det här rummet hade svårighetsgrad 3. Det förra vi gjorde för några år sedan var en 4:a, och det klarade vi inte. Sen finns det tydligen 5:or också.

Kul aktivitet som jag kan rekommendera kompisgäng eller som i vårt fall familjer med vuxna barn. Det är en vuxenlek. Yngsta dottern var helt uttråkad ?

Nu ska jag kolla hur ni haft det, och sen ska jag sova gott förhoppningsvis ?

Kram ?

...vilken jättefin berättelse om din återfunna cykel?? ?
Håller med dig om den fina symboliken? nu får du vara extra rädd om dig och din cykel.
Nu är ni ett team igen?
Kram ???

Jag behöver få skriva av mig lite men skulle jag skriva om allt som hänt sedan 13 år tillbaka skulle det bli en hel bok så det blir en sammanfattning. 2007 började drickandet bli ett stort problem för min dåvarande man (vi skildes 2014) och det blev successivt värre och värre. Både barnen och jag for illa mest psykiskt men även ibland fysiskt. Han som jag en gång hade älskat så ofantligt mycket började förvandlas till ett monster när han drack. Jag blev medberoende och livet gick ut på att ljuga, gömma alkohol, köpa alkohol (för att få slut på tjatet), allt vårt sociala umgänge med familj och vänner försvann, högtider som jul och födelsedagar blev förstörda. Alla promenader jag gjort på kvällarna med förhoppning om att han skulle sova när jag kom hem igen, alla saker som blivit sönderslagna i vårt hem, dottern som fick låsa in sig på sitt rum när hon var ensam hemma med N. Listan tar aldrig slut. Polisen var inblandad flera gånger och till slut var jag tvungen att välja, att stanna och vår yngsta dotter blev omhändertagen eller lämna honom och få ha dottern kvar hos mig. Valet var inte svårt och jag och yngsta dottern, då 16 år, flyttade. Huset såldes och efter det gick det ännu mer utför för N (som jag kallar honom) och han blev av med både jobb och körkort. Mestadels har han bott hos sin far som tyvärr hamnade i samma medberoende som jag var fast i. N:s kropp började ta stryk med akut leverinflammation gånger flera och detta ledde till slut till levercirros. Han var inlagd ett flertal gånger och vi gjorde ett antal orosanmälningar. Till slut blev det ett LVM och vi fick ett halvår i lugn och ro med en liten gnutta hopp om att han skulle komma till insikt och förstå att vi skulle finnas där för honom om han höll sig nykter. Tyvärr började han dricka så fort han kom hem i mars och den 25 juli 2020 fick han en stor hjärnblödning som tyvärr inte gick att operera och han somnade in omgiven av sin far, sina döttrar och mig. Tankarna som kommit efteråt är skuld, kunde vi gjort något mer? Har vi gjort fel som tagit avstånd från honom när han inte har kunnat bete sig? Känslorna krockar med varandra då vi ser både den fina och snälla N och sen dyker den andra N upp som vi inte vill minnas. Han var en trasig människa som var väldigt ensam. Han var bitter på att livet inte blev som han tänkt sig och han var en elak alkoholpåverkad människa som vi helst bara vill glömma. Vi försöker minnas den make och pappa som han en gång var och jag hoppas att vi kan sluta känna skuld en dag. Vi försökte verkligen göra allt, men han förstod inte det och nu är det för sent. Vi hann inte reda ut allt.

..så härligt det låter Charlie - det du beskriver. Att sinnesron har tagit över så starkt och att du känner ro så ofta nu.
Det är så inspirerande att läsa.
??

Får se om jag pallar det, men jag vill nog verkligen försöka. Jag kommer dock bli besviken varje gång han går in där och tar en bärs.

Vi får kanske lägga upp en plan imorgon. Han måste få gå in där också, annars går man in på trots. Krav funkar inte.

Men han håller med om allt dåligt jag säger om alkoholen iaf. Han vet också. Och hatar den lika mycket som jag. Vi växte ju upp med den.

Han verkar lyssna på det dåliga jag märker. Att han är lite trög och att han inte minns allt vi pratar om. Att han inte tar hand om sig som han borde. Att han är lat och inte orkar göra så mycket efter jobbet. Att han skulle kunna vara så vass. Såna saker. Det tar. Får hitta fler.

Så bra att du kom hit igen.
Och bra råd från Andrahalvlek - att tro att du klarar det.
??

Man känner att hösten närmar sig ? Idag har det regnat och det känns kallt i luften. Det börjar bli mörkt tidigt nu på kvällen!
Jag gillar hösten för att man kan mysa och tända ljus. ? Och dricka rödvin....
Så detta blir en ny upplevelse, utan det där sista!

Kände mig lättirriterad idag och uttråkad. Barnen har varit riktigt jobbiga också. Mannen på halvkasst humör.
Så suget har kommit och gått idag och tankar på ”men tänk va skönt det ändå va att dricka på helgen och bara få släppa inre irritation och få den där avslappnade känslan”.....

Vet ju dock att jag inte vill dricka och inte kommer gör det.
Fördelarna är så många fler av att inte dricka.

Men tänker tillbaka på varför jag drack. Och visst var det såååå skönt att känna ruset, avslappningen och att irriterande och malande tankar bara flöt bort.... man blev nollställd. Och även nollställd och trött dagen efter. Energilös och seg i hjärnan. Som att det var nånting bra liksom. (Jag tänkte faktiskt att det var bra och att jag nog behövde det). Men låter mest sjukt...

Gokväll

Skönt att vi har varandra. Det är sannerligen inte lätt.

Nu ska jag sova... Är nykter även ikväll.
God natt alla människor där ute...

Kram Saskij ?

...det känns bra! Du är inspirerande, och beskriver suget så bra! Hade varit kul att testa VV-kassen samtidigt och se om livet och kroppen känns lättare med den under vardagarna. Har ätit en hel del choklad idag och mår nästan illa. Känner mig redo att börja äta bättre. Men kommer alltid att sätta nykterheten främst!
Kram

Den listan kan nästan vilken gubbe somhelst uppfylla.
Det du har glömt, finns det någon kärlek och tillit kvar?
Lyssna på dej själv, vad känner du egentligen?
Du har bara ett ansvar - det är att vara ärlig emot dej själv.
Vad jag menar med att din kravlista kan vem som helst uppfylla, det är att dina förväntningar på en kärleksrelation är på tok för låga.
Glöm inte bort dej själv ❤

Ja, det är verkligen en konstig känsla när man träffar på poliser mm " på stan " men de jag haft art göra med har verkligen varit fina och trygga.
Det är lustigt ändå hur man har blivit i allt detta drama som pågår jämt. Förr hade man inte kunnat tänka sig dessa situationen men nu plötsligt är det helt normaliserat att polisen kommer och hämtar. Inget förvånar längre.

Tack fina du för att du frågar. Jag vet ju hur svårt du har det själv med all oro.

Min man ringer och vill att vi ska ta tillbaka anmälan och säga att det inte varit så farligt. Han är helt och hållet i förnekelse och tycker att inget har hänt. Förstår inte hur vi kan göra så här emot honom.
Det är jobbigt efter som samtalen och jag märker att det tar för mycket energi ifrån mig, men är ju dum som svarar.

På måndag är det i förvaltningsrätten och då får vi se vad som händer. Få ta det med ro, det blir som det blir.

Kramar till dig och hoppas att du får en lugn söndag ??Azalea

...en sak kan jag nog lova dig även om jag inte minns det.
Jag var inte nykter när jag ställde cykeln där. Det kan ha varit mitt i veckan ...efter en lång arbetsdag som sedan slutade med ett, två , tre och till slut fem glas vin på ngt ställe som jag noga valde för att det skulle se respektabelt och normalt ut att sitta där och bälja i sig vin som ensam kvinna i medelåldern ( så fånigt). Det kunde vara en lounge till ett hotell eller ngn servering med inramning museum. Efter två, tre glas - sedan behövde jag byta ställe....det respektabla började oroväckande dala där.
Sedan ....få med mig datorn och väskan och nycklarna och mobilen och upp på cykeln och hem. Just denna kväll var det väl helt fullt i cykelstället och jag fortsatte in bland syrenerna.
Somnade....eller snarare släckte mig ...typ lite medvetslös och vaknade sedan med bultande hjärta, svettig och full av ångest. Minns att jag brukade säga högt på morgnarna ’ så här vill jag inte leva’.
Jag glömde bort ( blackout antagligen) var jag parkerat cykeln.
Min bild har sedan varit att den är stulen! Helt säker på det.
( hur många andra felaktiga bilder går jag runt med??)
Men nu väljer jag att vara glad bara över att cykeln är åter ? ( och passar på att minnas vad jag inte vill tillbaka till samtidigt)
Jag kände sådan ömhet för den där den stod inne bland syrenerna....
Hej lilla cykel ...nu ska jag vakta på dig - det lovar jag ??

Tack för svar Ullabulla. Intressanta saker du skriver med din egen erfarenhet som är lite liknande vår situation. Att han ville sluta dricka men ändå inte kunde. Vilken svår drog alkoholen är.

Förut idag orkade jag inte svara när han ringde. Men nu ikväll gjorde jag det och vi pratade om hans alkoholvanor. Han sa att jag gett honom dubbla budskap med det, då jag var ok i början med att han drack. Men sen kom det ju känslor in i bilden och det blev något annat. Han sa att han förstår och vill att jag ger honom en till chans, för han vill verkligen ändra sig. Att jag ska guida honom rätt. Men jag får vara beredd på att det blir något återfall och att det är svårt att ställa om livet på en minut.

Han hade blivit upprörd när jag kallat hans kompisar för alkisar igår på sms, men jag sa bara att det är sant. Det höll han med om och även att han själv kanske är det, men tyckte ändå det var elakt att säga så.

Vi ska ses imorgon efter mitt jobb och prata mer.

...kring ansvar.
Det finns liksom ingen genväg där - till syvende och sist måste jag ta ansvar, bestämma mig, gneta på, inte gå in på systemet, inte öppna flaskan, inte dricka första glaset!
Underbar liknelse med grannen Andrahalvlek:-)
Ja - detta att bli nykter och att hålla sig nykter är en ensam dans....i meningen att det bara är jag som för. Sedan finns det tack och lov bra musik och andra fina människor som står bredvid och också lär sig att dansa. Utan det sammanhanget hade i alla fall inte jag klarat av att hantera denna sjukdom.
Ni här på detta forum är en så viktig del av den musik som får mig att fortsätta....och sedan finns det en del bra böcker och klipp och annat.
Men i ngn mening är man alltid ensam - och ansvarig för.,.
att inte ta första glaset.

Verkligen härligt att du hittade din cykel, grattis!? Frågan är varför den stod inne bland buskarna. Skulle du gömma den, eller du kanske helt enkelt missade att bromsa den sista biten och lät den stå kvar där den stannade.?
Skit samma, huvudsaken är att du hittade den.

Kram

alltid att man får inte mer än man klarar av. Vet inte om det kan stämma men vad jag lär mig av detta. I kväll talade jag om att "nu stänger jag av telefonen för jag behöver lugn och ro"... Och så gör jag det. Har aldrig hänt förut, så skönt!!
Mannen min ligger i sängen och väntar på Tisdag. Mellan 11 och 13 ska han skriva in sig. Ibland går det ok och prata , mest på morgonen men när han låter släpigare på rösten efter lunch blir jag bara så sjukt irriterad...

...nu skriver jag till dig i både din och min tråd.
Det där med Viktväktarkasse låter inte alls dumt. Allt som underlättar är bra ju!
Tack för tips!

Och stort grattis till två veckor!
I början av min nykterhet kände jag att jag inte klarade/orkade fler projekt ( vikt , flytt osv).
Det är ett stort och flott arbete du gör när du håller dig nykter. Jag försökte att ta tag i vikten också initialt men la ner eftersom jag bara klarade en sak.
Förändringar är bra men kom ihåg att vara snäll mot dig - ta hand om dig!
Jag tror på dig ....du verkar så starkt vilja förändra ditt liv.
Och igen - grattis till två veckor!

.

Hej! Vad bra att du ändå är ärlig mot dig själv. Och det är väl jättebra att du ändå trappat ner. Och som du säger, det tar tid. Hoppas din nya kontakt kan hjälp dig. Och undvik dem där vännerna som gör dig irriterad. Vet hur det kan va! Kramar

Tack för dessa värmande ord! Så sant, styrka är att spotta i nävarna och hoppa upp på hästen igen ?
Då skålar vi i GT tillsammans ikväll och hoppas på vinst ?

Vi har väl alla blivit lite tilltufsade av livet och har all rätt att tycka lite synd om oss själva. Det gäller bara att inte låta den känslan ta över. Lycka till med koft-brasan?, och låt dig själv må bra. Du är värd det.

Du reste dig efter att du bestämt dig för att dricka på din födelsedag - bra jobbat! Och jag tycker det är det som är riktig styrka - att orka resa sig när man fallit. Det är så lätt att strunta i att fortsätta och känna sig värdelös, men alla nyktra dagar är bra dagar! Sikta på att vara snäll och förlåtande mot dig själv, och tänk på att du är värd att vara lycklig och ångestfri. Att vara nykter med andra ord. Because you´re worth it!
Snart fotboll här med och en alkoholfri GT :).

...känner igen mig precis i din beskrivning och analys.
Sedan är förstås nykterheten det viktigaste.
Men jag tror också att det kan vara av betydelse att bli av med övervikt och känna sig som vanligt - och fin igen.
Jag fyller snart 60 och det är högst normala mål jag pratar om....har haft många problem och nojor men inte just varit ätstörd/viktstörd.
Så länge vi sätter nykterheten först så tror jag att det är bra att även kunna ta itu med andra problem...om än av mindre art.

Strax innan jag blev nykter ( sista omgången för typ ett halvår sedan) så tappade jag bort min cykel. Eller min bild var absolut att cykeln blivit stulen...och att jag underlättat stölden genom att ....berusad ..ställa den utanför huset låst och inte inne på min stora innergård.
Det var en sorg denna gång att bli av med cykeln för den var dansk och fin och jag kände en särskild hemhörighet med den....den var min på ngt sätt ...både till form och funktion.
Den var inte helt billig och jag skämdes över att jag varit ovarsam med den ...på fyllan och villan. Idag gick jag ner på gården och promenerade igenom den långa och mörka gången där vi sopsorterar och där cyklarna står på rad ...och lite hursomhelst förresten. Och så fick jag plötsligt en förnimmelse av att jag skulle fortsätta...där gången tar slut och går över i buskar och syrener och annat. Ett område av innergården som man inte ser om man inte styr stegen dit...och det har jag aldrig anledning att göra.
Men nu gjorde jag det ändå ...och där stod min cykel! Den är så fin med en mycket vacker låda fram med en touch av retro..,
Och jag började nästan gråta för det handlade inte bara om cykeln. Den blev på ngt sätt en symbol över att jag nu nyktrat till ...och hittat tillbaka. Och att jag - tack gode gud - inte slarvat bort precis allt när jag drack. Cykeln finns ju kvar...och förhoppningsvis också lite av livet och själen och kroppen ändå:-)
Men det visade ju också hur snurrig och stressad jag var....saker och ting flöt utom det som jag desperat försökte styra med järnhand ...jobb och att dölja att jag drack.
Aldrig har synen av en cykel gjort mig så glad och nu ska jag vara rädd om den. Den ska in under tak och jag ska inte vara full på kvällarna och glömma var jag ställer den....