Senaste kommentarerna i forumet

Vad bra att du tar tag i ditt problemdrickande! Jag tror att din kropp har börjat säga ifrån för att den har tagit stryk, men att den läker bara du håller uppe länge nog - tre månader sägs vara det som behövs för att till exempel levern ska hämta sig. Och efter tre månaders nykterhet har din hjärna blivit någorlunda fri från alkoholens kidnappning och du kan ta ett nytt beslut om hur du vill fortsätta leva ditt liv. Jag upplever trötthet och sug efter två veckors nykterhet, men vet att det snart vänder - att jag snart sover ännu bättre, blir klarare i huvudet och tanken och att kroppen börjar läka och bli starkare. Det är det jag längtar efter och kämpar för. Tre månader har jag som mål, men jag hoppas på en längre nykterhet än så...
Vi kämpar tillsammans! Håll i och håll ut!
Nu ska jag ut och ta ett havsdopp för att piggna till lite :) Ha det fint!

Hejsan! Så bra att du klarade helgens utmaning så fint. Det kommer säkert kännas ganska jobbigt och framförallt ovant de första gångerna att inte dricka i sociala sammanhang, men det går lättare och lättare för varje gång. Man behöver öva. Helt rätt att inte fundera på framtiden nu. Du har inte en aning om hur du tänker eller känner längre fram. Det är nästan magiskt hur annorlunda man ser på saker och ting ju längre tiden går.
Grattis till tre veckor! ?

Vad bra att du klarade helgen, trots påfrestningar. Undrade inte svärföräldrarna varför du inte drack? Jag vet precis hur det känns att känna sig vilsen i tanken på att aldrig mer dricka. Man både vill vara nykter hela livet, men samtidigt så vill man ha den där gemenskapen med vänner som alkoholen (i en begränsad mängd) kan ge...Vi får nog helt enkelt bara fortsätta på den inslagna vägen och se vart det leder.
Grattis också till tre veckors nykterhet!

Svärföräldrarna var här, med klirrande kassar. Jag drack inte en droppe. Men kände emellanåt att det hade behövts... gubbsplaining på hög nivå från svärfar hela kvällen. De hade med sig en flaska bubbel i present...

Det var inte särskilt svårt att avstå igår. Men känner mig vilsen när jag tänker på framtiden. Kommer jag kunna dricka normalt eller måste jag avstå helt för alltid? Vet att man inte tjänar på att försöka tänka så långt fram. Här och nu känns det väldigt skönt att inte vara bakis idag, och att nu ha klarat 3 veckor nykter.

Tack AkillesU och Soffpotatis för era frågor. Det går fortsatt bra, jag är uppe i ca 7 veckors nykterhet just nu.

Jag fortsätter att läsa här, skriver och kommenterar tyvärr inte så mycket just nu, blev nästan som en besatthet i början för att se om man fått någon respons, haha, känn ingen press nu - skojar bara.

Det fungerar som sagt bra just nu, känner visst sug på fredagar och lördagar. Denna vecka var också min fru iväg på lite restaurangbesök och då kan jag känna lite avundsjuka. Hon dricker aldrig annars, bara med sina vänner och inte hemma, så det är ju väldigt positivt för mig att ha det så.

Än så länge har det varit hyfsat lätt att parera vanliga triggers (fredag, lördag, plus tillfällen i veckorna när jag annars brukar dricka), Tror det beror på att det är så tydliga triggers, förstår ni vad jag menar.

Jag väntar på att det stora suget, utan tydliga triggers, kommer att komma snart. Suget som uppstår vid dessa tillfällen kan hålla i flera dagar och kan inte alls jämföras med vanliga suget, kanske för att det inte kan kopplas till jobb, stress, oro eller speciellt tillfälle. Jag är ödmjuk inför när det kommer för mitt mål är verkligen att inte ge efter då. Det är nyckeln till att jag ska klara en längre nykterhet.

Trevlig söndag på er alla. Nu ska jag utnyttja att min kropp är pigg en söndag med ett träningspass. Vad ofta jag gått och tränat bakis bara för att bevisa att jag inte är bakis, haha.

Jag har också tänkt att köpa boken "Tänka klart". Visst är det skönt att vakna på morgonen när man inte druckit - det är en stor belöning i sig. Ha en fin söndag och fortsätt på den inslagna linjen!

Efter sex helnyktra veckor fick jag ännu en söndagsmorgon vakna utan skam och ångest över en våt lördag. Istället pigg, glad och energifylld och där man ser fram emot söndagens händelser. Tidigare har söndagar varit sega, ångestfyllda och jag har inte velat ta mig för så mycket.
Jag har 3 månader som mål och ännu så länge känns det som att det ska gå. Inte varit nära ett återfall än i alla fall.
Jag har också efter tips från Andrahalvlek köpt och börjat läsa boken ”Tänka klart”. Hoppas den ger ytterligare motivation till fortsatt nykterhet.
Önskar er alla en nykter och skön söndag.

Hur går det för dig?

Så känner jag igen så mycket.
Det hann inte gå lika långt,men han tappade körkort och hade hand om min dotter(handikappad) onykter.

Vi separerade också och han fortsatte dricka i tre år.
Jag känner och kände också skuld.
För aty jag inte längre orkade leva med eller stötta en sjuk människa.
Läs min tråd om du vill.
Jaja och nu då som finns här under anhörigsidan.

Och välkommen hit?

Vi är experter på att lägga ansvaret på oss själva, jag är helt säker på att ni gjorde vad ni kunde. Min son har LVM nu och då är jag istället rädd för att den upplevelsen ska förstöra honom. Samtidigt så vet jag att han är en fara för sig själv om han inte vore där. Just nu går jag också och funderar på hur JAG ska få honom motiverad där inne så det inte fortsätter när han kommer hem. Jag vet ju att det inte funkar så men ändå kan jag inte låta bli att tänka så.
Vi gör allt vi kan ! Kram

Nikotin kanske aldrig riktigt bet på mig, jag slutade cold turkey från en dag till en annan.
Snusade i 13 år, inte varit nära en enda gång efter det, 6 år sedan nu.
Fortsatte feströka dock, men lade sedan ner det helt tvärt också, där trodde jag att suget skulle komma vid nästa öltillfälle, men icke.
Är numera äcklad av rök och kan gå halvcirklar kring folk som står med en cigg.
Snus däremot är gott, ibland luktar jag i någon kompis dosa, jag slutade aldrig för att det var äckligt =P

Det är sant, vi kan inget göra för att förändra en person. Finns inte viljan att bli frisk så kan man inte göra mer. Så här i efterhand undrar jag om en orosanmälan och ett LVM till hade hjälpt honom. Den här ilskan mot familjen är jobbig när dom inte förstår att man gör orosanmälan för att försöka rädda liv. Jag försöker att inte skuldbelägga mig själv för jag och familjen gjorde allt vi kunde och orkade i 13 år. Vi gav upp mot slutet när vi såg hur hans kropp tynade bort och han blev sämre och sämre. Nånstans tror jag att han också gav upp. Skrållan och Azalea, hoppas det går bra för er och familjen. Hoppet är ju det sista som överger oss.

Grattis i efterskott! Det börjar bli lite svårt att hålla reda på alla månadsdagar här. Även sin egen ibland.? Men jag brukar alltid försöka hålla koll på dina och VaknaVackers, för då börjar min närma sig. Jag märker att du verkligen mår mycket bättre nu, härligt! Det tar helt klart sin tid det här. Fortfarande poppar det upp nya upptäckter, känslor och fördelar.

Svaret på din fråga i min tråd är att barnen och framförallt min fru känner till mina månadsdagar. Men jag måste påminna dem och jag får ingen glass och ballonger om man säger så. De första 5-6 månaderna så var frugan måttligt imponerad, men jag fick ett ” bra där” av henne i alla fall. Tror inte riktigt hon trodde att jag skulle hålla i så länge. Därför blev jag förvånad och glad när hon härom veckan helt spontant berömde mig jättemycket och tyckte det var väldigt skönt och bra att jag fortfarande var nykter. Vet inte riktigt vad som flög i henne.?

Ha de bra nu, och håll koll på kaffekoppen så du kan fortsätta skriva här.?

Kram

Torn, Jag är gärna storasyster, har övat en del ?
Tack också @höst @kennie och @jullan för fina kommentarer i min tråd.
@Höst- detta är en typisk scroll-tråd ? man får jobba men tummen men då och då trillar något tips förbi ?
Kram på er!

Ett jättetack för alla gratulationer!? Har just avnjutit min kladdkaka och den var riktigt god. Blir en förlängd lunchrast i dag känner jag, det är jag värd.? Har skrivit det många gånger förr, men det tål att upprepas. Utan alla er här på forumet skulle jag inte varit där jag är i dag. Antingen skulle jag druckit fortfarande eller varit klädd i en träfrack. Tack för att ni finns! ?

Kram

Stort grattis på åttamånaders dagen Se klart!? Min storasyster här som hjälpt mig i vått och torrt. Undra vilken dag vi är på, har noll koll faktiskt. Det om något är ett tecken på hur mycket som förändras under tiden, den så viktiga tiden som vi har konstaterat. Resan pågår ju fortfarande, även om det går härligt lätt och bra nu.

Ha en underbar dag. Kram ?

Det är tungt och man känner skuld, jag tror att det är okej att man gör det. Det visar på omtanke och ett stort hjärta.
Men det finns inget vi kan göra för att förändra en annan person. Valet ligger helt och hållet hos dem och den tröst vi kan ha är att vi har gjort det som finns i vår makt resten är faktiskt utom vår kontroll.

Min man som jag just nu lämnar har stora problem, alkohol, inget jobb, förskjutit vänner och familj.
Våra orosanmälningar ledde till 6 mån LVM, han drack 44 dagar, hårt, i sträck när han kom ut. Nu väntar ev ny LVM, han väntar på dom imorgon.
Givetvis är han väldigt arg på oss i familjen för anmälan men vi försöker rädda hans liv.
Hur det kommer att gå vet vi ej för valet ligger helt och hållet hos honom.

Du gjorde allt som var möjligt och bär ingen skuld till något och det är fint att du har hittat hit. Det finns så många människor här som kan stötta och som har levt i samma verklighet.

Sänder dig en stor varm kram?Azalea

Hej, och tack för din kommentar i min tråd.? Jag känner igen mycket av det du beskriver och tror att du helt enkelt har fått nog av alkohol. Tröttnat och bestämt dig för att sluta en gång för alla. Nu har du kämpat dig igen de värsta dagarna, svinbra jobbat! Nu gäller det bara att hålla i. Tro på dig själv och ge dig tusan på att inte dricka.
Jag har en känsla av att du kommer fixa det, och du kommer inte ångra dig efter 90 dagar, jag lovar. Såg att du hade läst hela min tråd, det gör mig glad att höra. Hoppas du hittade något matnyttigt.?

Kram

8 månader, är en enorm bedrift. Stort grattis till dessa och alla som väntar!

Blev så sugen på kladdkaka nu :)

I morse had jag läst lite, smsat med några vänner och bokat in en fika i eftermiddag. Kände helt plötsligt att jag hade en sån energi, jag dansade till och med runt lite i lägenheten till tonerna av Orup. Sen stannade jag upp och konstaterade att klockan bara var tio. Jag var pigg, jag hade redan gjort planer och jag hade en lång dag framför mig. För en vecka sedan vakande jag, förvisso tidigt, i en annan stand (obs! jag var bortrest) med en fruktansvärd skam och ångest. Hela dagen var ett rent helvete att dels hantera sin baksmälla och känslor samt att resa hem.

Helgerna blir ju något annat när man inte dricker, de blir på riktigt. Som de ska vara. Solen strålar ute och det gör mig glad. Tror att det kanske är första gången denna vecka som jag känner mig glad och inte bara trött och utmattad. Det ska sägas att jag har lite ballat ur i veckan med skräpmat och jag har undvikit flera aw:s med vita lögner men jag tycker att det får vara så. Man får någonstans gå på storleksordningen på problemet som man behöver ta tag.Imorgon ser jag till att äta bättre och röra på mig. Och i eftermiddag ska jag träffa en kompis för en kaffe så då får jag det sociala (är singel).

Dessutom har jag skrivit in mig på en kurs. Egentligen arbetar jag och mina studier har jag lagt bakom mig sedan länge. Trodde jag. Jag hittade av en slump en kurs i våras vid ett universitet. Blev nyfiken och insåg att det verkligen är en kurs som jag vill gå för att jag personligen vill lära mig det här ämnet. Det tangerar det jag konsumerar intellektuellt redan så hur roligt vore det inte att få bättre förståelse för det och kanske kunna testa att bemästra det själv? Bara för att det är kul! Utan en massa måsten kring det. Och nu är vi igång och jag njuter av att lära mig. Jag är så glad att kunna ha detta på min fritid.

Det blev ett lite flummigt och spretigt inlägg. Hoppas ni har det bra <3

Vi anhöriga gör oftast allt vi kan. Men vi kan ju inte bestämma när någon ska sluta dricka. Det beslutet är inte vårt.
Tycker du, Mejlil, gjort allt du kunnat för denna man. Att det slutar så tragiskt har du ingen makt över. Men förstår att du tänker så, kunde jag gjort något mer?
Har lämnat min man sedan drygt ett år tillbaka. Det har varit en kamp. Och jag har fortfarande inte fått svar på många frågor. Mitt ex har fortsatt att dricka. Tänker att om inte den som dricker erkänner att det är dags att söka vård, så får den som är anhörig inga svar.
Vill bara trösta och säga att även om mitt ex lever, så har jag inte heller fått svar på mina frågor, och inget är utrett. Tror det är så det är när det handlar om beroende.
Fortsätt skriv här. Det kan ge dig tröst och även för andra på forumet.
Vill också skicka en stor varm kram.

Så sant och hoppfullt, allt du skriver Se klart, tack!

Jag har ofta druckit mig stark i stunden för att orka fixa en massa saker, stötta suicidala barn, sitta vid anhörigas dödsbädd, högprestera på arbetet, vara medberoende diplomat och hjälpa en elak alkoholist till man, vara roligast på festerna, ja listan kan bli hur lång som helst. Detta har jag insett sedan länge, och förstått att det är kontraproduktivt.
Men de tidigare gångerna jag har försökt att bli nykter har främst tagit avstamp i viljan att bygga upp en ny drömtillvaro. Denna gången är det inte så. Drömmarna är slut. Men hoppet är kvar. Jag går skakad och lite rädd, men också nyfiken, mot en fullständigt oviss framtid, och den får bli som den blir. Det enda jag vet här och nu är att det sker utan alkohol. Idag.

Du visar verkligen att viljan har makten att förändra! Och tack för att du delar med dig av beslutsamhet och hopp här på forumet!

Bra att ta upp dina tankar här! Jag vet inte hur det där med snurrigheten hänger ihop med att sluta dricka, men jag tycker du ska boka ett läkarbesök och kolla upp det för säkerhets skull. Här på Alkoholhjälpen kan man göra ett test och få en rekommendation om hur man kan gå vidare. Jag fick rekommendationen att ta tre nyktra månader till att börja med. Under mina månader läste jag mycket här plus annan fakta om hur alkohol påverkar kroppen och hjärnan. Jag märkte snabbt hur mycket bättre jag mår utan alkohol. Piggare, friskare, gladare, ju längre tiden gick desto fler fördelar. Man får kämpa sig igenom lite deppighet i början innan hjärnan får ordning på signalsubstanserna som alkoholen rört till. Och så beroendet som oroligt försöker få tillbaks sin drog... Men när det släpper kommer fördelarna desto tydligare. Så mitt bästa tips till dig, bestäm dig för att testa nykterheten och satsa verkligen på den under tiden du bestämt dig för. Sen tar du beslut om hur du går vidare. Lycka till på din väg!

Nu har man passerat 100 dagar, man har passerat 4 månader.... snart 4,5.... men jag känner mig tom, ensam... som att vad händer härnäst? Mycket ångest kommer och går över hur jag varit, hur jag betett mig under alla år.... hur jag skakat på huvudet, raderat saker vägrat erkänna.... hur jag sårar folk, ljugit.... allt för att få dricka... hur jag låtsats vara någon annan....
är detta vanliga känslor att känna efter ett tags nykterhet? Eller känns allt så mycket starkare för man inte kan dämpa det? Jag känner mig ledsen..... hur klarar ni andra sådana här dippar? ?