Senaste kommentarerna i forumet

...i din beskrivning om att börja välja ensamhet framför gemenskap. Det är så sorgligt när man tänker på allt man tackat nej till och inte upplevt för att man hellre velat ligga och titta på en film och dricka vin i sin ensamhet. Jag äter mer godis och dricker alkoholfria alternativ nu när jag bestämt mig för att leva nyktert. Det tappar man inte vikt av. Tänkte jag skulle börja med Viktväktarnas matkasse, dels för att få in rutiner men också för att gå ner i vikt. Jag tror det hade gett en större belöningskänsla att tappa de uppåt 15 extrakilon jag lagt på mig det sista året och få mig att vilja fortsätta på den nyktra banan längre än de tre månader jag satt upp som ett första mål. Och så slipper man ju stressen med att handla och fundera ut vad man ska äta varje dag... Kanske en väg för dig med?
Ha en fin kväll!

Lördag kväll.. Middagen är avplockad och disken står i diskmaskinen.. Barnen gick in på sina rum.. Sambon är bortrest.. Och jag, jag sitter med ett glas alkoholfri Gin&Tonic framför mig, väntar på att fotbollen ska börja.. Och det absolut bästa med allt är att jag känner ro och fridfullhet i hela kroppen! Jag njuter av att jag mår så bra just idag! Varför infinner sig inte denna känsla under alla lördagskvällar?? Varför händer det att jag sitter med ett påfyllt glas vin en del lördagskvällar när jag VET att jag mår så bra utan?! Jag fattar inte hur hjärnan fungerar ibland..

Men ikväll är jag nykter och imorgon kommer kaffet smaka lika underbart som i morse! Nån klok medlem skrev härinne "Man ångrar aldrig en nykter kväll" - det stämmer såå väl! ❤

Ja, det är en sjukdom det handlar om. Var och en av oss måste hitta sin väg till tillfrisknandet.
Jag tror på ansvar, ja. Jag kan få hjälp på olika sätt i mina försök att bli kvitt sjukdomen, men ingen kan göra jobbet åt mig. Ansvaret är helt och hållet mitt. Det är min väg.

Tack för glada tillrop ?! De värmer och gör det lite lättare.

Jag kanske borde testa tuggummi - det känns lite nyttigare än chips och choklad :). Jag håller med om att det är fokus på nykterheten som är viktig nu. Och drömmar är drömmar, som tur är. Så härligt att komma ihåg dom dock, oavsett vad de handlar om nu när man vaknar nykter. Ha en fin kväll!
Kram

Vi firar två veckor samtidigt :). Grattis till oss! Jag firar med alkoholfri drinkar, och känner mig superpeppad att fortsätta på den nyktra banan. Håller med om att det är så viktigt att skriva och kunna få stöd här i forumet där det finns så många kloka och peppande människor. Hoppas du får en riktigt bra kväll och en härlig söndag. Jag fortsätter följa dig- hoppas du följer mig då och då så vi kan hjälpas åt på vår gemensamma vandring längs den nyktra vägen.<3

Bra jobbat med två veckor Rule! Ät godis och drick vilken alkoholfri dryck du vill. Det viktigaste är att du fokuserar på nykterheten nu. Själv tuggade jag en massa tuggummi den första tiden, tyckte det hjälpte mot suget konstigt nog.? Och drömmar om alkohol är vanligt, det är helt ofarligt ju, bara det undermedvetna som bearbetar din omställning till ett nyktert levende.

Kram

...till snart 8 månaders nykterhet! Gud, vad stolt du måste vara! Så skönt att höra att du också hade alkoholfria alternativ som "krycka" men att det successivt gick över. Jag försöker vara snäll mot mig själv och tycker att jag kan unna mig både godis och annat - allt som gör att jag slipper suget. Samtidigt kan jag jobba med mig själv, mina känslor och tankar. Så hoppas jag att jag kommer att vilja vara nykter för all tid framöver. Känns onödigt att börja om igen. Har ju varit där tidigare, och det har bara gått utför varje gång. Känns otroligt peppande att läsa om alla er som klarat flera månader, och till och med år, utan alkohol. Tack för att ni finns kvar här i forumet och peppar oss andra som precis börjat vår väg till ett nyktert och meningsfullare liv. Är så tacksam för alla tips och reflektioner. Kram<3

Vilken medicin fick du utskriven? Om det är benzodiazepiner - sluta direkt. Det beroendet är ökänt för att vara hundra resor värre än alkohol. Ta det försiktigt och läs på ordentligt innan du fastnar i något annat och värre.

Är så stolt att jag klarat två veckor spik nykter :). Tack för grattis och pepp Svenne - och stort grattis till dig och dina sex veckor! Wow! Visst är det en härlig känsla att vara vit. Jag äter dock mer godis än innan, men jag ska komma igång att röra på mig mer framöver, och då brukar sötsuget minska per automatik.
Vaknade innan åtta på morgonen och satt i köket och åt frukost, lyssnade på Ring så spelar vi och läste tidningar. Tog en långpromenad i skogen med mammas hund, samtidigt som jag lyssnade på Alkispodden. Badade i havet, som börjar bli kallt, men det var uppfriskande. Var och handlade och har fixat lite här hemma. Några kompisar ville få med oss ut, men varken min man eller jag var sugen. Vi ska ha en helg med vila, mys och fix. Allt i vår egen takt utan att ha något inplanerat - jag älskar såna helger.
Inatt drömde jag att jag var på någon tillställning och snodde med mig en halvfull Bag-in box Rosé. Jag gömde mig och drack och tittade noga så ingen såg mig. Hade en konstig känsla i kroppen när jag vaknade. Varför drömde jag det? Jag tänker en del på alkohol, kanske därför... Längtar tills den dagen då jag inte ens tänker på A, eller vad jag ska ersätta det med. Vill bara leva i nuet och bli helt fri från skiten. Hoppas jag klarar det.
Läser en del på forumet och blir förundrad över hur mycket alla vill samma sak - bli fria. Så bra att detta forumet finns, så vi kan hjälpa varandra att bli det. Tillsammans är vi starka!
Ha en skön lördagskväll alla kämpar därute<3.

Tack för pepp Kaye! Min ångest har blivit så mycket bättre. Helt otroligt vilken skillnad. Det gör det verkligen värt att fortsätta vara nykter. Jag går på SSRI så det hjälper ju såklart också. Men jag tänkte att jag ska försöka sluta med dem helt. Då är det nog bra att jag håller mig borta från alkohol.

Jag börjar med en månad och sen får jag se hur jag gör. Än så länge går det jättebra och jag har bara varit sugen på att dricka ett fåtal gånger.

Vad tråkigt att höra att ni haft det jobbigt<3 Vi delar med all säkerhet samma känsla. Jag är så rädd att han ska stänga mig ute när jag gör allt som jag måste göra, anmälningar , ringa polis, ambulans osv. Det blir ju jobbigt för honom när jag sätter i hans ögon " sabbar" hela tiden.
Just nu är jag rädd för hans psyke, paratade med honom och han lät väldigt arg och nere. Noll motivation till föränding. Men jag hoppas det kommer.
Tänker på honom varje gång jag ser nån utslagen som haft många års missbruk. " Är det så här hans liv kommer bli" eller så fort jag hör nån som gått bort " kommer hans liv också bli så här kort".
Det är svårt att vara positiv när det är så galet hela tiden.

Men jag håller med, det är så skönt att höra nån som det gått bra för. Jag följer flera såna konton på Instagram, där livshistorier med krafigt missbruk vänds till ett friskt liv. Kram och jag hoppas ni får lite lugn nu!

...i min tråd har jag lite svårt för. Läser i flitigt i andras och skriver lite här och där.
Nu har jag varit nykter i ganska många månader och det har räckt ( och blivit över) som projekt.
För mig är det inte heller ett projekt utan ngt livsnödvändigt....ngt för resten av mitt liv - om livet ska vara värt att leva. Mina sista år som alkoholist var mörka, stressiga, sorgsna och även ensamma. Alkoholen gjorde att jag började välja ensamhet framför gemenskap . Ganska många här skriver att de ska sluta dricka och samtidigt börja äta bättre, springa osv direkt.
Jag har själv inte vågat tänka på mer än att inte dricka ( och rent automatiskt blir man förstås sundare då). Men nu funderar jag på att öka utmaningen - ta tag i mina 10-15 kilo som jag drack mig till på kort tid ( länge höll jag även vikten stången trots att jag drack mkt....jag kunde tvinga mig ut på långa promenader och skippa dålig mat trots att jag var full, bakfull osv ...ngt jag idag ser tveeggat på).
Jag funderar på en ny 90 dagars utmaning men nu med kost och motion i fokus. Är det dumt och att gapa över mkt? Att utmana den balans jag jobbat så hårt för att erövra genom att inte dricka. Samtidigt är min nuvarande vikt inte sund och mina kläder ( gillar kläder ...tycker det är roligt helt enkelt) hänger där i garderoben. Jag kommer inte i dem. Och jag känner mig osmidig.
Brottas med tankar på att det är fånigt att skriva om detta i ett forum som ofta handlar om liv och död ( även för mig gör det ju det).
Har fortfarande sug ibland och märker att det ligger mkt i begreppet HALT ....att suget kommer vid hungry, angry, lonley, tired.
??

Funderar också över det där med tiden. Tre månader är absolut på gränsen men hade själv inte fixat längre framförhållning än så. Blev ju väldigt mycket dag för dag i början.
Nu tror jag knappast jag kommer ta något glas men vill inte jinxa så jag står fast vid mitt dagliga löfte.
Det som förundrar mig allra mest är att den senaste månaden varit så - bra, bättre liv och mående än vad jag kan minnas. Att fördelarna fortsätter att komma, även när det har gått ganska lång tid. Eller vet inte om det är lång tid, men med mina mått mätt.
Jag tänker inte så mycket på rymden och inte så hemskt mkt på döden men jag vet att jag är dödlig som slaven på Triumfvagnen sa.
Det gör mig ödmjuk. Ibland mer känslig, så som livet är!
Kram T, njut av din kväll ?

Hej
I början bytte jag ”vinmyset” mot ljuvliga morgnar. Gjorde liksom en deal med mig själv, första veckorna.
Att skriva här är för många av oss avgörande för att fixa den första tiden. Sedan blir det viktigt på andra sätt. Att försöka inspirera de som är precis i början blir lite att betala tillbaka, pay it forward. ?

En månad känns ju närapå rimligt. Har ju nästan klarat en tredjedels månad.
Jag hoppar över vinet i dag också. Vet att jag kommer vakna nöjd i morgon igen då.
Tack

(Och vad skönt det är att se detta i text "Vet att jag kommer vakna nöjd i morgon igen då". Det är nog riktigt riktigt bra att skriva här)

Kram och tack än en gång.

Mic!
Så glad att du av alla skriver till mig!
Jag drack och jag dricker nu.
62 dagar nykter och jag viker ner mig när allt är på topp. Det måste vara väldigt ovanligt och märkligt?
Allt i fyllan blir lugnare och härligare. Men jag vet vad som väntar.
Varför i Helvete kan jag inte vara utan mina trippar? Tror helt enkelt att i en sjuk värld med allt för mycket intryck och måsten så blir det för vissa av oss för mycket.
Jag är en tänkande och analyserande människa och tänker ibland att allt är en illusion och döden är en skön utväg.
GP

Var och handlade mat för en timma sedan. Bland frukt och grönsaker träffar jag Pia (hittar på namnet). Hon är kompis m min bror och svägerska. Hon är även adoptivmamma. Hennes son hoppade framför tåget för drygt 1,5 år sedan. Jag berättar om hur min dotter mår. Pia berättar att hennes son kunde gå i timmar precis som min dotter. Där vid grönsakerna och frukten rinner våra tårar..Lena tar upp sina pappersnäsdukar ...ger en t mig..Våra barn har blivit lämnade flera gånger..det är därför man aldrig ger upp min dotter ska aldrig någonsin mer bli lämnad av en förälder..Pia tröstar sig med att hennes son fick ro genom döden.
Nu är min dotter hemma..?❤️??

Gött att du är på spår igen Saskij. Jag blev förvånad när du helt plötsligt försvann från forumet då du verkade må så himla bra och tom hade köpt en Ukulele.?

Jag har funderat på det här med målsättning. För egen del var jag så fruktansvärt trött på vad alkoholen hade gjort med mig och hur dåligt jag mådde. Jag hade gjort otaliga försök att försöka dricka kontrollerat men det funkade bara inte. Jag hade accepterat det. Så mitt mål var glasklart från början, aldrig mer alkohol för min del. Därför satte jag inget tidsbestämt mål, tex 3 månader, utan körde på tillsvidare. Saken är ju den att det GÅR ju att dricka igen om jag nu skulle viljat det. Det är ju inte som ” vad händer när man dör” eller ” när tar rymden slut”. Jag har därför inte haft några problem med ” aldrig mer alkohol” som mål. Förövrigt har jag inga problem med döden och rymden tankar numera.? Det hade jag i mitt förra ångestladdade, onyktra, olyckliga liv och kunde grubbla och våndas över sådant.

Jag ser en risk med att sätta ett för kort tidsbestämt mål. 1 månad är alldeles för kort, tre månader är ok, men med facit i hand så tycker jag att 5 månader är mer lämpligt. Då har såpass många fördelar fallit på plats och man vill absolut inte dricka igen, inte ens kontrollerat.

Eller så gör man som jag gjorde, ” inte dricka en droppe alkohol, tillsvidare. Jag tror att tex Andrahalvlek inte heller satte ett tidsbestämt mål, och hon har det ju gått lysande för.? Att jag skulle må så här bra av att inte dricka alls kunde jag inte i min vildaste fantasi tro. Något sug efter alkohol eller någon sorg för att jag inte tål alkohol existerar inte. Jag är så jävla nöjd med mitt liv nu rent ut sagt!?

Men detta är hur jag ser på saken. Vi är alla olika och har olika bakgrundshistorier, men det har funkat jättebra för mig.

Ha en fin lördag, och om ni verkligen inte vill riskera att falla tillbaka till ett eländigt alkoholmissbruk. Ta inte det första glaset, gör aldrig det! ?

Har ju följt din resa Charlie och så fantastiskt är det eftersom jag vet hur jäkla kämpigt du hade det med suget under en lång period. Så starkt att hålla i. För mig har det verkligen hänt mycket den senaste månaden, men i takt med det blir jag än mer rädd om min nykterhet och påminner mig ofta om att detta liv eller tillstånd inte är något att ta för givet. Förstår att du har mycket tankar kring framtiden men kanske är det som med alkoholen där, att en dag i taget kan fungea?
Önskar dig en fin lördag! Kram ?

Stor kram t dig, Charlie70?

Läser i din tråd men orken just nu räcker bara till för att skriva i min egna tråd.

Må så gott❤️

Jag tar till mig allt i ditt senaste inlägg.
Jobbar med 1. att bränna offerkoftan. 2. tillåta mig själv att våga må bra.

Ja nu är de lördag, drickandet pågår men bestämt mig för va nykter på vardagen och ok om jag dricker på helgen helst vill jag inte dricka alls. Men begära helt nykter omg känns lite som en utopi. Så kan jag hålla de till helgen så får de va så just nu. Sen när behandling mm kommer igång ordentligt är mitt mål att dricka inte alls under den tiden. Men är int där än. Och de sköna är att ingen vare sig på behandlingsgruppen el soc har krav på mig mer än försöka så känner inte jag misslyckat när jag dricker på helgen el att jag måste ljuga om det. Utan kan va öppen och ärlig och de är skönt. Finns inget värre när man känner man inte kan va ärlig. Och i tanke på hur denna vecka varit och hur nästa vecka är samma så är de ett under jag inte druckit varje dag. Men förhoppningsvis kommer allt lägga sig och bli mer rutin om ett tag. Har ju gått från noll till hundra på en vecka och de kan ju va påfrestande för vem som helst. Känner att inskolning alla dagis hade ju inte varit fel :) Så är på rätt spår men de tar tid. Men som sagt skönt de som ska hjälpa mig förstår och vi är på samma spår de underlättar. Nu ska jag snart till pappa hjälpa han handla, så blir en lugn dag idag.

Hej, Fungerande_alkis.
Jag är mycket äldre än du och har precis startat min resa till nykterheten igen, så jag kanske inte är rätt person att ge råd.
Men...
Det känns som att du slår ganska mycket på dig själv just nu, att du nästan hatar dig själv lika mycket som alkoholen. Snälla, gör inte det. Tyck om dig själv istället, för att du har vågat att ta detta första steg för att försöka sluta dricka.
Jag har själv mycket skuld och skam i mig, och jag har levt med en alkoholiserad man som också kände så. För oss var detta, tillsammans med en känsla av maktlöshet, en stor del av det självdestruktiva drickandet. För att få glömma sig själv en liten stund.
Känner så väl igen det där med att hinka i sig allt som finns hemma (även gammalt surt matlagningsvin till slut) trots viktiga uppgifter dagen efter. Eller kanske också just på grund av detta. För att glömma morgondagens prestationer, som man känner sig för dålig för att hantera.
Det är nog först nu som jag har insett att jag också är en person som är värd att leva och må bra.
Det kan ta lång tid, men du kommer att klara det, och jag håller med Se klart att det nog vore bra för dig att söka hjälp i någon form.
Stort lycka till!

Jag ska göra det. Klarar jag inte av det själv så ska jag ta till mig av alla era goda tips här i tråden. Sertralin kommer jag dock aldrig ta igen, för det gjorde bara allt värre. Dessutom vill jag inte ha främmande substanser i kroppen.

Jag vill passa på nu innan vintern kommer att vara ute i naturen så mycket som möjligt, ta långa skogspromenader och liknande. Kanske köpa en svampbok och ge mig ut på svampjakt. Jag börjar där, så får jag se hur det går.

Blir jag när jag säger grattis till dig till ett år i renhet och klarhet och allt annat du fått på resan .
Kan ju passa på att fråga dig om de där jättestarka känslorna man kan känna i början har tonat ner sig?
Jaa heja oss!
Kram Pilla