Senaste kommentarerna i forumet

Kläder o sånt
Är inte så kul att köpa kläder... men jag hittade i alla fall en lite tjockare träningsjacka på rea som nog ska kunna hålla mig varm en bra bit in i hösten o vintern. Uh. pannlampa? Mja.... men säkert dubbar, för det brukar kunna vara svinhalt på vintern numera :-)

Har inte velat köra intervaller tidigare, för det har känts bra kunna komma upp till ganska många kilometer, men du har helt rätt, växlingen och intervaller är nog nästa steg :)

Nej träning o ganska mycket annat brukar jag landa i att jag gör det själv, är mest en tävlingsmänniska mot mig själv, iofs missar jag gemenskapen då, men det är något jag får plocka upp på andra ställen. Och det jag också gillar med just löpning (fattar inte varför jag slutade...) är att man kommer ut i alla möjliga väder, och det egentligen inte finns något hinder bara man har skor (och det inte är för kallt). Jag sprang t.o.m i Hyde park en gång för tre evigheter sen när jag var där på semester. Det var coolt!

Ikväll blev det kajak o middag, i en av sjöarna i närheten, jag landade på en sandstrand. Tyvärr hade jag glömt dosan mini-portion. Men se där, i ryggsäcken fanns en original portion. Haha. så nu har jag matat tillbaka mig till samma nivå som för några dagar sedan... Men har massa dosor mini hemma så kommer nog gå tillbaka och andas in sådana....

Det var skönt vara ute, tills jag, när jag klev ur och inte märkte att vänster ben somnat. Plums så blev jag blöt. Men det blir ju inga olyckor när det är 20 cm djupt vatten. Mer roande...

Jahapp sådan början. ? Efter allt drickande förstod jag att det inte blir lätt för honom ...
Vi bor på olika ställen, och jag får inte tag på honom. Det enda "liv" jag haft idag från honom är en bifogad bild på e-posten mitt på dagen. Helt klart onykter redan då. Men jag vet av andra att han åtminstone är vid liv.

Antar att min nattsömn rubbas då jag inte vet vad han gör och hur han mår. Får försöka släppa bara så jag orkar jobba i morgon (ska upp tidigt) , men ack så svårt. Ingenting löser ju sig för att jag inte sover ... ?
?

Japp, nu är det nästan två månader men ikväll blev det tufft. Provade att vara ensam och mysa lite med film och bara umgås med mig själv. Suget och lockelsen dök över mig och jag började tänka tvångstankar om den där flaskan som ligger gömd (jag vet, skjut mig). Jag kraftsamlar och stärker mitt psyke och kände att jag skulle skriva här. Vill inte oroa min flickvän nu när det gått så bra hela sommaren. Jag lovar mig själv, jag ska inte dricka något ikväll. Bara gå till sängs och titta på nyheterna. Gud vad stolt och nöjd jag kommer att känna mig imorgon bitti ??
Första samtalet med beroendecentrum nästa vecka. Endast per telefon och två månaders väntetid, galet dålig tillgänglighet.
Det blir bra det här.

Grattis till två veckor.
Var det ditt första AA-möte någonsin?
Hur var det?
Jag skulle nog vara skitnervös om jag skulle gå. Mest pga av att jag inte skulle veta om det är någon som känner igen mig där. Jag vet att jag inte borde bry mig, men på något sätt så skulle det nog kännas som att det där med anonymitet skulle fallera lite för mig. I en mindre stad, som jag bor i, skulle det kännas tryggare om man visste vilka som är där innan, men det går ju inte.
Vi får se, jag kanske repar mod en dag om jag känner att jag skulle behöva hjälp. Funderar på om man kan köpa Stora boken någonstans och i så fall läsa lite på,egen hand för att lära mig lite om programmet och känna om det skulle kunna vara en väg för mig så småningom. Just nu kör jag dock på egen hand så länge det känns bra.

Känner mig jämnt trött, åtminstone på jobbdagar. Det är så normalt att jag knappt tänker på det.

Nu funderar jag på om jag dessutom har förkylning på g. Vore så jävla typiskt nu när vi ska åka till Gbg i helgen ? Har lite rossel i halsen, som kanske utvecklar sig till halsont, och en konstig huvudvärk som jag tror utgår från skuldran (dålig arbetsställning?)

Jag bryr mig typ aldrig om jag blir sjuk annars, men att ställa in resan till helgen vore KATASTROF. Då kan jag få en lätt släng av hypokondri. Ja, ja. Allt blir som det blir och går som det går.

Men jag kan göra en sak. Jag kan lägga mig tidigare på jobbdagar. Och ge fan i mobilen och läsa en bok den sista halvtimmen innan det är dags för ljudboksinsomning.

Så kl 21.30 får bli min nya dags-att-lägga-sig-deadline. Då kan jag släcka senast kl 22.30 och förhoppningsvis sova kl 23. Då får jag sju timmars sömn om klockan ringer kl 6. (När jag jobbar hemifrån blir det dessutom 8 tim sömn om klockan ringer först kl 7.)

Kram ?

Ja det är nog lite så att jag tror att jag kan dricka normalt.
Eller det är kanske snarare
A- demonen i mig som lurar mig.
Jag har ju kommit en bit när det gäller att förändra mitt drickande och för det mesta tycker (tror) jag att det går någorlunda även om jag helst kulle vilja sluta helt.
Jag dricker bara på helger, det brukar bli 3-4 helger i rad och sedan ett uppehåll på 2-3 veckor.
Men så plötsligt övergår det till masstodont fyllor och då är det dags att ta sig i kragen igen.
Eller som för något år sedan när jag fick för mig att jag skulle kunna ha ett barskåp igen och köpte hem whisky och konjak. Efter en stressig söndag så tog jag mig en liten wirre och den satt så fint så jag tog en till, sedan vaknade jag av att chefen ringde och frågade om jag inte skulle jobba i dag, plötsligt var det måndag morgon och jag fattade ingenting men på soffbordet stog det 2 tomma helrör.
Det här är så tröttsamt så jag hoppas att jag kommer att bli hel vit så småningom, eller kanske från och med NU!

Har du några bra tips på alkolfri öl
I am lost☹
Gillar IPA
Och Grattis till dina 2/12 ?
När jag är klar med mina 3 månader utan A hoppas jag att jag skall kunna fixa 2/12. Framtiden får utvisa hur det blir med det.
Just nu 1 dag i taget?

Lyssnar just nu på ljudboken ”Skå ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Jag blir lite konfunderad när han hävdar att 99 % av de som lyckas bli nyktra har sökt hjälp. Om detta påstående är statistiskt säkerställt är det alltså bara en på hundra som lyckas på egen hand. Jag tycker det låter enormt lite då jag läst/hört flera som ändå lyckats på egen hand.
Jag har själv inte hittills haft några planer på att söka hjälp, men om detta är fakta så har man ju onekligen ganska dåliga odds att lyckas. Vill inte tro det, utan kör vidare på egen hand så länge det känns bra.
Stänger dock inte dörren för att söka hjälp om jag börjar vackla.
Hur gör ni andra? Är det många här inne som har lyckats bli nyktra på egen hand över tid?

Min dotter flyttade i slutet av Juli, men har en son på 18 år kvar hemma.
Jag har börjat fundera mycket över hur ensamt det kommer att bli när han också försvinner. Jag är ensamstående.
Att jag tog beslutet att sluta dricka vin varje kväll (Ja - ytterligare en vinsörplande kvinna i övre medelåldern?) tänkte jag att jag måste ändra detta beteende Nu, för risken är att det blir katastrof den dagen jag blir själv och inte har barnen att ta hänsyn till.
Förstår att det måste vara jobbigt att hon flyttar så långt bort, men du får en anledning att åka utomlands?
Ja 3 veckor avklarade här?- kämpar på en dag i taget!

Sätt dig ner och andas lite, ta det med så mycket ro du kan.
Det är inte din sak att fixa fram pengar till honom och känner du att du vill så blocka hans nummer, en dag, en vecka eller tills du samlat dig igen. Du behöver vila från det och låta honom ta vara på sig själv.

Styrka ftån Azalea

Tack för svar! Ja, så är det nog. Står lite chockad och handfallen, har inte sett det hela med dessa glasögonen på. Vet inte vem denna mannen är riktigt som kräver och kräver och kväver mig. Vill ta timeout från honom men då väsnas han runt ännu mer. Kan han inte bara tyst och stilla fixa sitt liv... Tack gode gud att han fysiskt är så långt borta. Hur orkar man om de tex bor i samma stad...? Helt slut!!! Kramar

Att sitta lugnt i båten är svårare än man kan tro. Men om du kan, så gör det.
Det klart att det blir drama, om han inte har pengar, men det är ju inte ditt problem. Han är vuxen och kan ta ansvar för sig själv.
Så kan du stå emot, för din skull, så gör det. Eller vänta någon dag, så fixar han nog pengar av någon annan.
Det blir lätt drama runt alkoholisten. Och saker och ting måste ske med en gång. Allt för att du ska reagera och sätta över pengar direkt.

Han ringer ...hela tiden. Det är drama, tjut och anklagelser... Han har inga pengar, hittar inga jobb, jag stöttar honom inte, ingen bryr sig, kan jag sända pengar... Jag håller på att bli galen!
Jag är tydlig, försöker sätta gränser men han vägrar!
Vägrar!!!
Han ska få hjälp in på behandlingshem och måste ha pengar till cigaretter och jag bara...vad fn!!!
Hur ska jag hantera detta, vad ska man göra???

Jag har också haft återfall flera gånger med olika konsekvenser som följd. Jag tycker att Antabus fungerar bra för mig. Jag har aldrig haft abstinens så det kan jag inte uttala mig om. Hoppas det går bra för dig.

Ja det är nog just den funktionen skrivandet har för mig och många anda. Både som en hjälp till att sätta ord och finger på punkter och känslor. Och som en tryckventil för att orka med det.

Kram

Been there Done that. Men du är varken patetisk, misslyckad el idiot el värdelös, men kan verkligen förstå att du känner så. Du har just nu tagit de första svåraste steget och de är att inse att man dricker för mycket och vill göra något åt det. Om du känner du inte klarar av dricka mindre själv finns de hjälp att få man kan vända sig till sin kommun brukar stå på kommunens hemsida vart man kan vända sig. Eller gå via sjukvården el sin vårdcentral.
Sen finns ju AA anonyma alkolist finns nästan överallt i hela Sverige bor du i en större stad brukar de finnas gott om AA möten lite överallt både dagtid och kvällstid och på helgerna. Hur ställer sig din man till på dra ner på drickandet? Kan ni stöta varann?

Sitter nog i en liten period men hur länge vet jag inte. Beror på vilken halveringstid medicinen har dvs hur lång tid medicinen är kvar i kroppen. Står på FASS vårdpersonal att halveringstiden är 15-30 timmar om du tagit 2 tabl. Så skulle du missa ta en dag är de nog ingen fara.

Hej! Jag funderar på en sak. Är det värt att ta ETT glas en till två gånger i månaden och riskera att det kanske blir två glas eller ännu fler och oftare med tiden?Jag kan inte riktigt se poängen med att dricka ETT glas, då kan man ju lika gärna inte dricka något glas alls. Ett glas ger ingen kännbar effekt och då finns risken att man tar ett glas till osv. Så tänker jag i alla fall. Men om du vill testa så är det ju bara att prova, går det åt skogen så får du kanske omvärdera då.

Ha det bra!

Tack för att ni läser! Och läser tillbaka i tråden till och med! Det värmer verkligen! Vill verkligen hålla mig ifrån alkoholen längre än tre månader den här gången, tre månader var mitt rekord innan (då helnyktert). Nu satsar jag på minst 6 månader men att det är okej att dricka ett glas vid speciella tillfällen, har inte satt någon specifik gräns på hur ofta det får vara eller vilka tillfällen som räknas som tillräckligt speciella... hmm svårt. Hoppas jag inte faller dit på det och börjar lura mig själv in i den onda spiralen. Någon mer som tillåter sig att dricka ett glas under kontrollerande former? Man hör ju så ofta att man inte ska ta det första glaset... Jag klarar av att endast ta ett glas så länge jag inte dricker det u ensamhet eller tillsammans med vissa personer som har dåligt inflytande på mig. Dricker det där glaset när jag är på någon parmiddag eller med släktingar, i sammanhang när fylla ändå inte passar in. Det får inte bli för ofta bara, Max 1-2 ggr per månad är nog lagom, eller när de tillfällena uppstår naturligt, det gör de ju oftast inte oftare än så.

Kanske dom talar om mig som hon som är så jävla stark.
Driven. Snabb.
Den där bruden som är kul att ha att göra med.
Kanske dom talar om mig som hon som jämt var full.
Ångestfylld. Trött.
Den där bruden som var en jävla alkis och som inte kunde skärpa till sig.

Oavsett vad dom än säger om mig, så måste jag kunna få vila och beundra mig i mitt mod. I min styrka.
Men säg mig, varför känns det inte alltid så vissa stunder?
Det är som en skugga som följer mig, i vissa situationer, som jag bara inte blir av med.
I dessa situationer blir jag istället högpresterande som för att motbevisa att det som kanske viskas bakom ryggen på mig känns främmande. Det är inte längre än del av mig.

Oavsett vad dom än säger om mig, säger det kanske ibland mer om dom själva.
Varför pratade dom inte med mig om dom nu såg mitt missbruk?
Varför hjälpte dom mig inte?
Om jag blickar tillbaka så vill jag inte ha något ogjort, jag hade inte klarat av att ta ett erbjudande om hjälp för att tillfriskna eftersom min skam inför den här sjukdomen var, och är, för stor. Jag var tvungen att göra det på mitt sätt. I det tysta. Jag är så oerhört tacksam för att det vart så, och jag är så tacksam för den platsen jag är på idag, och för de få personer som har bidragit till mitt tillfrisknande, professionellt virtuellt, och de som fysiskt har bidragit med glada hejarop och stöd. (Tack!)

Det är så typiskt denna sjukdom som kallas alkoholism, att vi blir så självcentrerade och rent av egoistiska. I mitt fall finns den strimman kvar enkom när jag tänker på mitt förflutna.
Jag försöker ta ett par djupa andetag när den tanken kommer och tänka att nog har mina gamla arbetskamrater annat att avhandla än lilla mig på en återträff.
Jag försöker tänka att det säger mer om mig själv och min självkänsla i tillfrisknandet, än om mina gamla kollegor, att jag tänker på det här viset.

Jag borde verkligen släppa tanken, för jag är den som står mig själv allra närmst, och jag vet att även en jävla alkis kan ha en riktig kämparglöd och inre styrka när allt kommer omkring.

/Dee

Tack Andrahavlek!

Jag lyckades hålla mig vaken genom att lyssna på ljudbok, vilket jag brukar kunna somna till annars. När det är spännande så funkar det?

Ja en dag i taget, känns väldigt ouppnåeligt just nu men vet att det funkar❤️

Jag har fått campral utskrivet och undrar hur det fungerar. Jo, jag fattar att det minskar suget men slutar det fungera om man inte tar dem? Direkt menar jag förstås annars vore det ju ingen mening?.
Varför jag frågar är att om de inte funkar bara för att man missar ta dem känns det rätt hopplöst
Då är det ju bara att påta bli att ta dem när suget är för stort.

Om man sover dåligt på natten är det allra bäst att låta bli att ta en höneblund. Men det är ju SÅ skönt!

Har jag sovit riktigt dåligt kan jag ta udden av det värsta med hjälp av en höneblund, men inte längre än 30 min.

Bra kämpat! En dag i taget fixar du!

Kram ?

Tack för att ni läser och fortsätter komma med bra tips!

Andra veckan gick lite lättare på flera sätt, bättre sömn, matlust och allmänt piggare. Dock kom förhandlingarna med mig själv som ett brev på posten direkt när jag började må bättre: "Om det inte är värre än såhär kan du väl fortsätta att dricka och sluta närsomhelst.." Så på ett sätt var det lättare när jag hade något faktiskt dåligt (mående) att fokusera på och kämpa mot..

Var också med på en krogrunda i helgen. I backspegeln var det förmodligen dumt att göra det så tidigt, men det gick bra och nu är jag rätt glad att jag gjorde det ändå.

Det som snurrar mest i huvet nu är hur fan jag ska lyckas i långa loppet. Läste AA's bok "Leva nykter" och har även varit med på ett möte, det kändes rätt bra men måste marineras lite..

"Just nu mår jag bra av min alkohol konsumtion... ...Ändå känns det som att jag vill må ännu bättre."

Summerar på spiken min egen situation och varför jag fortfarande hänger här. Skriva av sig. Påminna sig om sin egen historia och små framsteg.
Torns senaste inlägg här väcker lite funderingar. För egen del känns de direkta problemen av alkohol borta och de inre striderna om när dricka eller inte, alkohol finns inte ens kvar i tanken under vardagarna. Men jag har sedan en tid tillbaka stora bekymmer med energi och motivation och jag kan titta tillbaka på två helger med relativt hög konsumtion i samband med festligheter.. kanske är man för nonchalant och inte tar detta i beaktning.

Kämpa på kompis