Senaste kommentarerna i forumet

Grymt!

Drömmer mig fem månader fram där jag också kan skriva 6-0. Än så länge 1,5-0 ?
Ska tänka på dig och din bedrift när suget tränger sig på.

Min Karl inbillade mig i ett år att han pga stressreaktioner betedde sig som full... han lurade tom sin psykolog...

Jag har mkt utbildning och erfarenheter kring utmattning och stress, jag vet att det kan ge alla möjliga konstiga symtom inkl yrsel, ostadighet, tom förlamning...

Jag gick på det, visade sig senare att han varit full, varenda gång... men jag är inte bitter.... ?

Känner igen lättnaden, känner samma...

Vilken sommar vi har!! ☀️ Jag har semester exakt rätt period i år igen. Bra gjort av mig. ? Detta har varit en av mina bästa somrar på väldigt länge och det är nog främst för att jag inte druckit alkohol från början av sommaren. Jag känner mig mentalt stark, jag känner att jag har massa energi! Jag kan inte tycka att jag avstått nåt över huvudtaget utan att jag valt en annan väg. Nu påverkar det inte mig över huvudtaget när jag ser nån dricka vin en kväll, har exakt noll sug efter ?. Att vakna pigg och fräsch varje morgon, gå ut med vovvis och bara andas in den friska morgon-luften är såååå fantastiskt. ? Just nu, just idag älskar jag mitt liv lite extra. Jag kommer behålla denna sköna känsla som i en liten ask att öppna då och då när livet känns svårt, för det kommer det att göra till och från.

Min framtidstro är enorm just i dag och jag känner att jag kan lyckas med allt som jag vill! ❤️

Tack livet för att du så generöst ger mig en ny chans! ?

I morse var jag och yngsta dottern helt överens - vilken underbar morgon ? Lite svalare, daggigt, dimman skingras och solen lyser från klarblå himmel.

Vi i detta hörn av landet har haft en jättebra sommar generellt. Ömsom sol, ömsom regn. Precis som livet i övrigt.

Ikväll sover dottern över på ett korttidsboende. Det gör hon varje onsdag, som avlastning. Hur go hon än är så är det lite utmattande att ha henne hemma, så en kväll med tystnad är skönt mitt i.

Hon behöver träna på att sova utan oss föräldrar inför flytten till eget boende dessutom.

Kram ?

Håller med om att man inte har så bråttom hem till fyllan längre, och då finns det tid att stanna kvar och fånga stunden.

Vilken gåva att dina syskonbarn kan ha en extra vuxen i sina liv, och nu finns möjligheten att utveckla de relationerna ännu mer. Att intressera sig för deras intressen är perfekt, sådant orkar inte alltid föräldrar med tyvärr. Det praktiska går alltid före.

Skönt att du inte sörjer ett eventuellt liv med fru och barn. Det hade ju varit otroligt slöseri med energi, för det går ju inte att göra ogjort.

En fru och bonusbarn och bonusbarnbarn finns det dock fortfarande tid för ? Men det är helt rätt att man ska må bra själv först innan man släpper in andra inpå livet.

Jag tror på ödet. Allt som ska hända händer om man bara är öppen för möjligheterna och vågar ta de chanser som ges.

Kram ?

Du beskriver verkligen jättefint hur du upplever din situation, och jag lider verkligen med dig.

Det är så tydligt att alkoholen lägger en våt filt ovanpå alla känslor. Och när man är nykter så kommer känslorna så mycket starkare. Grundproblemen kommer upp till ytan.

Du har identifierat ditt grundproblem. Du måste skilja dig. Hur det ska gå till vet bara du, men spontant skulle jag hellre bo i en etta med kokvrå än tillsammans med en man som jag ogillar så mycket att jag inte vill se honom.

Du kommer att klara det här! På ett eller annat sätt! Börja leta annan bostad, det är konkret och bra.

Kram ?

Han åkte nu, i går kväll åkte han med bussen , långt, långt bort till sin hemstad. Där finns bara destruktiva minnen och nu kastar han sig dit för att fixa sitt liv säger han. Jag har en fråga, kan man av stress upplevas som full när man inte är det? Prata osammanhängande, vingla och sluddra? Han skulle måla en altandörr och ser ut som en 3-åring målat, färg överallt, på väggen, på handtaget .... Och han är arg för att jag säger att han druckigt för det har han INTE gjort. Blir så osäker , fast jag tror jag vet... Jag var tydlig med att jag vet inte hur jag vill ha det framöver, orkade inte helt prata klarspråk. Fast ser i hans ögon att nu faller han, paniken. Vi har det så bra när han inte dricker men detta fungerar inte längre... Kom hem och började rensa ut och slänga och tokstäda... Bytte sängkläder och känner endast lättnad, bara lättnad-ingen saknad alls....

God morgon!
Känner mig glad och tacksam över AA gruppen. Får ut väldigt mycket av att träffa folk och prata IRL. Jag är normalt dålig på att öppna mig, mitt innersta ska skyddas till varje pris. Så är det inte i gruppen och det är så befriande att kunna vara helt jävla ärlig inför ansiktena på en massa människor. Jag ser det som ett sätt att öva på, så att jag i framtiden kan bygga djupa och äkta relationer med människor som jag älskar.

Små händelser, nåja så små var de ju egentligen inte, men min bror ville jag skulle komma förbi han o barnen o käka middag - 'det blir grillat, med egengjord marinad'. Mums. En tisdag. Falukorven fick bo kvar i kylskåpet en dag :-)

Där så upprepades lite av det jag känner som en ny grundton, det är lättare sitta ner och vara kvar och prata, jag bär inte på lika många egna tankar om skit i mitt eget liv, och jag är inte på väg till bolaget och väntar inte heller på få knäppa upp flaskorna jag redan har gömt i skuffen i bilen..

Satt efter maten med en av pojkarna, han spelade något meningslöst spel på X-boxen (eller vad det heter), han ville visa mig hur jag gjorde. Han var verkligen expert på det, så jag lät honom guida mig i knapparna och vad som händer i spelet, men jag var lagom intresserad att vara get som sprang omkring i en stad...

Det är för sent för mig att få egna barn, men ganska härligt att få vara med syskonbarnen ibland, följa hur de växer upp. Jag slipper ju oftast alla negativa/tråkiga sidor ;-)

Jag sörjer inte/tänker inte på så mycket att jag varken har fru eller barn, hade jag gått in i det långt tidigare så hade allt gått åt skogen. För jag har mått så skit och haft så mycket att bearbeta själv så det är bättre en eventuell fru får vänta på mig halva hennes liv än att vi ska förstöra varandras liv först... *skratt* Sedan - det är inte så fruktansvärt vara själv, i alla fall inte än. Jag kan tänka mig att några år på ålderns höst kan bli jobbiga om det bara går sitta på rullatorn i trappuppgången och vänta på posten. Men var sak har väl sin tid. Jag är inte i min livs höst än.

Idag, ytterligare en dag på jobbet, det är för lite krävande saker på avdelningen för jag ska idas vara där hela dagen, utan jag stökar bort det viktiga på förmiddagen, socialiserar lite på förmiddagsfikat och åker hem när jag känner för det. En granntant vill jag ska hjälpa henne ställa om hennes TV, det är inte lätt tycker jag själv, men klarar ju det. Tekniken nu för tiden är inte alltid så användarvänlig med alla menyer och tjafs.

Ikväll - en joggingtur, ska fortsätta pressa hjärtat och benen. Det kändes oväntat lite igår att jag börjat jogga hela tiden istället för i intervall.

Ha en fin dag allihopa.

Så starkt skrivit om det smärtsamma du bär på, hopplöst, meningslöst, oändligt smärtsamt. Svårt skriva något som tröstar, annat än att jag läst det och kan förstå lite - inte utifrån din smärta för den har jag ingen aning om, men utifrån mig själv där livet också varit fruktansvärt och förvirrat och djupt nergrävd i gyttjan.

Vad bra du sätter ord på det du bär på.

Avslutningen i ditt inlägg hoppas jag att du en dag kan känna är annorlunda.

Tack, tror jag behövde höra just nu!
Flyttar så smått alla mina saker, tar på krafterna när jag bara vill skrika rakt ut åt karln att dra åt helvete, o han vill hålla mig kvar och spela på känslor av dåligt samvete etc etc

Om man har stängt inne smärtsamma känslor, tillräckligt länge, så fryser de till is i hjärtat. De hårda iskristallerna skaver visserligen men det bedövar man med A så det nästan inte känns...

Men man behöver mer och mer bedövning ju längre tiden går för effekten avtar. Så man fyller på och försöker leva så gott det går.

När någon får hjärtat att tina upp och isen börjar krackelerar kan det vara en befrielse. En lättnad.

Men samtidigt gör det så jävla ont inuti mig nu. Kan inte sova, igen... Måste dölja smärtan inuti för barnen (sonen är ju hemma dygnet runt) så jag inte oroar dem.

Det gör så ont att jag vill skrika högt och gråta en gråt som aldrig kommer ta slut. Det är som att alla frusna känslor blottas och mitt hjärta blöder. Ser ingen utväg.

Att dricka A vet jag inte är en utväg. Jag blir skrämd av tanken hur jag skulle må då. Ångest upphöjt i kvadrat!

Jag vill inte gå och prata med någon. Jag vill bli älskad, helad och läkt. Jag vill att det onda ska värka ut och sen försvinna.

Jag orkar knappt se min man längre. Alla illusioner är borta, alla förhoppningar krossade, nermalda. Jag vill inte ha honom längre, även om han skulle få för sig att bli nykter. Alltför lång tid har gått till spillo.

Jag får gråtattacker i bilen för där kan tårarna få rinna ostört. Det finns ingen som tar emot mig när jag faller. Gud kan inte ta mig i sina armar, torka mina tårar. Jag vill inte vara stark ensam mer. Jag vill kunna vara svag tillsammans med någon. ?

Mår ju egentligen inte bättre utan mer slipper tänka på de jobbiga tankar. Kan lättare trycka undan dem. Jag är egentligen en person som lätt kan vara med mig själv utan problem, reser själv mm. Men nu får jag panik nästan. Just nu klarar jag inte av ha krav på mig som tex måste va nånstans exakt dag/klockslag måste va lite mer på mina villkor och mående. Pratar inte i samtalsgrupper om saker som är jobbiga plus har väldigt svårt lyssna på andras problem när jag själv mår dåligt, kan inte sitta still, himlar med ögonen när jag tycker folk är patetiska mm, en av anl till varför inte AA funkar för mig de bara tar massa energi ifrån mig. Nä egen terapi är de som behövs men förhoppningsvis ska de på Behandlingsgruppen snart höra av sig. Tack det samma

Ikväll kom jag äntligen iväg, så skönt. Trodde inte jag skulle uppskatta det så mycket som jag gjorde. Blir fortsättning nu framöver i mån av tid. Berättade för mannen om min ångest och att jag inte räknar någon hjälp ifrån honom, att jag inte är arg. Sa även in för det stundande besöket av hans son, att det är samma som gäller nu som då, att han kommer inte tillbaka till sovrummet bara för att det ska se bra ut inför hans son. Mina söner får ju hantera att mamma sover själv. Berättade att min yngste brukar fråga om mannen sover hos mig nu, tycker mannen ska få veta vad jag tampas med för frågor. Ångrar mig sen efter mötet, det kommer som inget gott ur sånt, men när ångesten vrider om är det inte lätt att vara rätt fru till en beroendesjuk. Han hade redan gått till sängs kl21 när jag kom hem. Ikväll kom samtalet in på ett nytt begrepp, relations beroende pga av vissa händelser här i hemmet och då inte med mig.
Bestemor, terapi är nog bra, men antagligen hemskt jobbigt. Skulle vara lättare med ett verktyg som helt enkelt stänger av, tror det skulle läka lika mycket. Nollställa på nåt vis ? har du funderat över att träffa en alkoholteraupet privat, det är dyrt men kanske värt det? Hoppas du får lite sinnesro min cybervän ?

Känner igen mig i att man mår mycket bättre när man är med andra. Och ensamhet har ju varit farligt för människor på den tiden vi levde som jägare och samlare, så det är nån sorts instinkt som gör oss mer oroliga när vi är ensamma. Och fortfarande kan ju vänner och sociala sammanhang verkligen rädda ens liv, så fortsätt träffa folk och försöka nå fram. På sikt kanske du också kan hitta någon grupp att jobba tillsammans och umgås med, som nåt volontärarbete, eller någon samtalsgrupp, kanske går att hitta någon att bolla viktiga frågor med där. Och du verkar bra på att hitta möjligheter och ha koll på vad som funkar för dig! Att fira pappa på lördag låter som något att se fram emot, hoppas du får njuta av det! Ta hand om dig!

Åh jag känner exakt som du, en sorg över att det är slut nu...men försöker tänka "det är nu livet börjar". Dock svårt vissa dagar när solen strålar och rosévinet flödar hos "alla" utom hos mig. Låter löjligt men så känner jag vissa dagar. Har dock aldrig varit så nöjd med ett beslut tidigare, jag ska numera förbli nykter och lära mig att njuta av allt annat livet har att ge. Kram ❤

Grattis till dina 8 dagar AkillesU! Hur känner du dig i kroppen? Skönt ändå att någon kan känna igen sig i mina symtom ?
Du har nog helt rätt Jullan65, ger det ett par veckor och ser vad som händer. Tycker ändå att jag har en relativt hälsosam vardag, om man bortset från stressigt arbete och åratal av för högt alkoholintag såklart...skulle dock inte förvåna mig om jag har någon form av brist...ska börja äta vitaminer och mineraler direkt och se om det blir bätte.
Måste medge att det känns lite tomt utan vinet på kvällarna. Blir det bättre med tiden tro?

Det är tur att jag har hund som tvingar ut mig. Tycker att kvällarna är så långa och rätt trista utan mitt sällskap jag hade förut. Tur att jag ska prata med rådgivning på fredag för jag måste programmera bort vinet, det där trevliga sällskapet, från min hjärna. Måste hitta annat umgänge och hitta glädje.
Tänk positivt! Pigg på morgnarna!

Tre möten IRL har jag haft på jobbet idag. Minns inte när jag hade ett möte IRL senast. Toppade dagen med ett styrelsemöte med tjejjouren där jag är engagerad. Lite trött nu minst sagt.

Imorgon jobbar jag hemifrån och försöker hitta flowet igen. Det får man inte under 30 min mellan två möten.

Inför varje möte bör man ju avsätta tid för förberedelse och efter varje möte tid för reflektion. Kanske göra en handlingsplan också om man fått ett uppdrag.

Hur ofta gör man det? Om man inte ska presentera något på mötet, förhandla eller skriva protokoll förstås.

Alldeles för många, inklusive jag ibland, kommer till möten och liksom ”jaha, vad ska vi prata om här då?” Och leds dessutom mötet av någon som inte kan styra upp och summera ordentligt så blir det varken hackat eller malet. Bortkastad tid för alla. Suck.

Märker det väldigt väl med tjejjouren. Unga kvinnor på 25-30 år. Och så jag som har ungefär 30 års erfarenhet av föreningsarbete, men som vägrar styra upp. Vägrar ”ta över”. Jag håller mig i min hörna och bemannar chatten en gång per månad. Punkt.

Men ikväll kunde jag inte hia mig. Anmälde mig till arbetsgruppen som ska rekrytera fler volontärer. Där kan jag bidra med min kompetens känner jag, och ju fler vi blir desto fler som kan bemanna chatten.

Kram ?

Så fort jag gör något el är med vänner så känns livet ganska ok men så fort jag blir ensam kommer tankarna. Om allt möjligt, både bra och dåligt dåliga huller om buller. Allt känns bara rörigt just nu Och ingen jag känner jag riktigt kan bolla med. Plus känner att hålla igång från morgon till kväll börjar ut sin rätt. Och precis som jag försökt förklara för hon soc tanten som är i stället för min ordinarie som har semester som lovade jag skulle få tid på måndags till Behandlingsgruppen som jag sa att de ska vi nog inte räkna med har jag haft rätt om ingen tid än. Vilket inte är konstigt alla har varit på semester och han jag pratade med först kommer tillbaka först nästa vecka och jag är ju inte ensam som klient där så de är ju inte riktigt upp till soc bestämma vem de de ska boka in först. Är nog många som är lika desperata som mig efter tid. Ska i alla fall hålla ut till på lördag el rättare sagt måste hålla ut till på lördag. Pappa ska få den bästa födelsedagen det är han värd :)

?
Idag har jag fått vara till både nytta & glädje igen genom att hjälpa min svärmor. Vi var på fotvården igen och jag handlade åt henne.

Pelle får stanna inne några dagar nu efter kastreringen. Behöver jag nämna att det är inte populärt? Om man ändå kunde kommunicera med djuren... Det skulle verkligen underlätta! ?

Så skönt att höra att du har det bra! Man blir ju lite orolig när någon som brukar skriva här mer eller mindre varje dag plötsligt blir knäpptyst.? Har saknat dina inlägg. Grattis till 61 dagar också!

Kram

Victor Lecksell sjöng sin låt "Svag" i Allsång på Skansen häromveckan. Jag fick känslan av att en ny "Snoddas" kommit fram!

Har inte varit inne på några dagar. Behövde ett brejk kände jag. Är nykter och dricker inte i dag, ingen tanke att göra det i morgon heller.

Har åter startat att jobba på allvar så mycket energi går till det, så är helt slut efter jobbet. Men det är bra att jag fått tillbaka rutinerna, jag mår bäst i mig själv när det finns ett syfte.

Väljer att inte dricka i dag, nu ska jag istället ta det lugnt då jag precis tagit mig en långpromenad på 1,5 timme ?

Tack! Jag har haft en del ups and downs, men fokuserar nu på att dricka så lite och så sällan som möjligt. Och att träna hjälper mig. För det mesta. Men det en evig kamp med och mot sig själv.