Senaste kommentarerna i forumet

Utan missöden! Lite väl lugnt ibland, det mesta är nedstängt eller inställt när det gäller aktiviteter. Coronatider. Men man kan behöva lite tid att pilla sig i naveln och göra ingenting, som Mirabelle GS skrev i någon tråd nyss.

Tar en dryg timmes powerwalk varje dag någon timme efter lunch. När jag kommer hem är jag tvärslut och åt helsike för trött för att ha en tanke på A. Bra på så vis, men det är dåligt ställt med återhämtningen.

Jag fick hem This naked mind (vet inte riktigt vem som fått mig att beställa den?) i måndags. Måste ta mig tid att läsa den.
Btw, ännu en fördel med att vara nykter: jag förstår och kommer ihåg vad jag läser. Alkohol främjar ju inte förmågan till koncentration så att säga.

De senaste veckorna är suddiga, jag kommer inte ihåg vad jag gjort om dagarna tack vare imovane. Det är skrämmande att en läkare på vårdcentralen kan skriva ut så mycket piller till en som har uppenbara missbrukarproblem.

Missbrukare, det är vad jag är, allt man kan missbruka det missbrukar jag.
Alkohol
Imovane
Kaffe
Coca Cola
Socker
Sex
Energidryck
Internet
Tobak
Spel
Mat
Osv osv

Jag är en person med väldigt starka känslor i alla riktningar, det är allt eller inget med allt. Ilska, sorg hat men även kärlek och glädje. Jag måste bara hitta dom lyckliga stunderna och behålla dem i tanken. Men det är extremt svårt när man är i ett sådan extrem period av mörker och självdestruktivt beteende.

Jag började gå på AA, jag började läsa stora boken. Men sen ramlade jag ner igen.
Jag är här nu, jag vill, jag ska försöka.
Jag har druckit men jag har inte tagit imovane på flera dagar.

Ja jag dricker och tar antabus, jag dricker inte som mängderna som förr tack vare att jag mår så dåligt av alkoholen och antabus. Ni som provat ni vet. Här om natten så halsade jag en flaska vin och hjärnan bultade, varenda hjärtslag slog så hårt i huvudet så jag trodde att jag skulle dö. Jag gick ut och la mig på gräsmattan och bara ville att allt skulle ta slut. Sen vaknade jag.
Jag är fortfarande här. Jag lever

Så kallad ”frihet under ansvar” har jag absolut. Jag kan ta ledigt när jag behöver, om arbetsuppgifterna tillåter det. Får planera efter det dock, ingen gör mitt jobb när jag är borta. Jobba i förväg, jobba ikapp.

Men jag älskar friheten ? Det är nog därför jag fortsätter även om det känns tufft stundtals. Den friheten att styra sitt jobb är inget man kan räkna med om man söker annat jobb.

Kram ?

Jag tycker det låter gött att du ändå kan välja hur du vill lägga upp jobbet. Hemma eller på firman, jobba hårt eller ta det lite lugnt och tom sova efter lunchen.? Jag är fast på min arbetsplats. En fördel är dock att jag kan ta ledigt med bara någon dags varsel. Ledighet sköter vi inom teamet, utan inblandning av någon chef.

Ha det bra! Kram

Jobbat hemifrån idag. Boring. Gjorde det löpande jag skulle göra och lite till, men orkade inte ta tag i något större projekt.

Behöver lite mer inspiration för att göra det, eller lite tidspress. Jag jobbar bäst mot en deadline. Får sätta deadline för mig själv ibland för att få vissa saker gjorda.

Så jag gick och la mig efter lunchtid, och sov och sov och sov. Ofrivilligt uttag av komp ? Trots att jag har sovit riktigt gott i natt, drömt mycket.

Ja, det är väl en trötthetsfas helt enkelt. Oerhört tacksam att jag kan sova. God sömn är en gåva. Hoppas jag kan sova i natt nu bara.

Torsdag-fredag åker jag till jobbet och jobbar istället. Behöver hänga med sommarvikarierna lite spontant känner jag. De flesta slutar jobba på fredag.

Kram ?

så ont det gör att läsa om din smärta, sorg och längtan. Jag önskar dig sinnesro.... Och mod att förändra det du kan! Du har redan gett dig och dina barn dig en så viktig gåva genom att välja att vara nykter. Jag önskar av hela mitt hjärta att du hittar en lösning som ger dig också djup och äkta glädje i livet! Varm kram / mt

Ja fortfarande är det ju ganska nytt, kan tänka mig att efter 6 månader så kommer inte aha-upplevelser varje dag, men då har det verkligen hunnit bli ännu mer vardag. Ser framemot att fira jul och ha gått igenom en nykter höst.

Allt är ju inte enkelt, ilsknade till - utan anledning idag - men det gick att titta på ilskan och förstå att han som hörde av sig inte var ond på något sätt, utan det var min egen frustration över att vissa saker aldrig blir lösta ordentligt (teknik går inte alltid lösa utan man får leva med en del jox), men sådana saker, några styckna hade definitivt kunnat trigga mig att unna mig något. ja du vet...

Det kommer alltid vara viktigt vara på sin vakt för mig, oavsett hur lätt det känns just nu, så finns ju gamla hjulspår att akta sig för. Men oftast verkar det handla om att lära sig leva i nuet :)

Kram

Hur går det till? Vem säger vad och när?

Visst är det häftigt att så mycket hinner hända på 7 veckor!? Varje dag ger nya aha-upplevelser. Och det bara fortsätter och fortsätter.

Kan inte påstå att varje dag ger mig aha-upplevelser efter 6 nyktra månader, men varje dag reflekterar jag över att min närvaro och grundnöjdhet är så mycket bättre.

Som senast igår när mötet med min chef gick så bra, lite oväntat. Jag är mer medveten om nyanser, dofter, miljöer, tonfall. Det reflekterar jag över varje dag.

Tidigt i nykterheten tänkte jag nästan varje dag frustrerat ”åh, den här känslan brukar jag dricka vin på”. Nu tänker jag istället nästan dagligen ”vad bra jag reagerade/agerade på den situationen”.

Kram ?

Jag drack väldigt sällan öl tidigare. Rödvin var min drog. Som nykter har jag druckit massor alkoholfri öl. Och ätit choklad. Massor.

Ölen triggar inte mersug efter alkohol hos mig, bara sug efter mer alkoholfri öl. Iskall ?

Men det blev ändå lite som att flytta över ett begär till något annat kände jag mot slutet av dessa hittills sex nyktra månader.

Äta choklad dagligen slutade jag med för cirka en månad sedan. Nu har jag slutat med alkoholfri öl. Båda delar ska bli sällan-saker för mig har jag tänkt mig.

Nu experimenterar jag med att hitta bra substitut för att ha något att dricka som ger mig känslan av att bli lite belönad, ta det lugnt och vila. Det är känslan jag vill åt, vad jag har i glaset ska kvitta.

Kram ?

PS. Jag tröttnade ärligt talat på alla ölburkar att panta ? Kändes inte så miljövänligt. Jag drack mest Falcon smakfull, bärnstenslager.

Jag vet ju inte vad jag ska göra, jag kan inte sluta och jag kan inte fortsätta. Jag hatar att bli äldre och äldre och det här fortsätter jaga mej, livet ut. Jag har såklart många omkring mej som dricker och är liksom så vi umgås men jag märker att mina barn blir äldre och tycker jag beter mej konstigt, som slarvar bort saker, sitter uppe sent,det är aldrig fest när dom är där, men de har de nog börjar förstå att jag dricker d0 det händer konstiga saker varannan vecka när de är hos pappan.

Adhd utredningen avbröt jag själv då peth testerna var för höga, jag har ändå alltid velat veta. 2 är sedan nu och jag borde ha hållt nej nykter och slutfört utredningen, men orkade inte då, nyskild och så vidare.

Bestämde mej idag för att vara nykter i hundra dagar.
Åtminstone kanske hinna känna av nykterhetens fördelar på riktigt, lämna fina tester och sen se vad livet ger mej av det.
Troligtvis kommer jag ju inte hantera alkohol efter det heller, är väl dömd att dricka för mycket jämt, det ligger i släkten kan man ju säga.men jag kanske har lärt nej att avstå, utan att säga "för alltid".
100 dagar känns som en bra start, med inspiration ifrån en i gruppen här så ska jag, helt 100 procent köra från och med igår och skriva dagbok så ofta jag kan.
Belöna mej själv med träning, många bad och varma poddar, promenader med barnen och att få hålla min sambo i handen igen.

Jag är så rädd för att misslyckas att jag aldrig mer vågar lova.
Men lovar jag inget så bryr jag nej heller inte.

Jag vill att barnen ska vakna bredvid mej och det ska lukta mamma om mej, inte gammal fylla och rök. De ska kunna lita på mej, jag har inte rätten att ta det ifrån dom. Jag är förövrigt en bra mamma. Som handlar, läser läxor leker och skrattar, är engagerad och läser för dom. Gillar att vara nykter, är det rätt ofta, iallafall o veckorna,
Men jag blir full ibland, mest helger och då går allt snett. Oftast är de inte med, men de vet vad jag gör varannan vecka snart.
Snart vet de, om jag inte bryter. Nu.

Föĺj mej!

?
Ikväll var jag på mötet, som vanligt. Jättefint, lugnt möte med kloka delningar. Min vän avstod medvetet från att komma. Det tror jag var klokt. Gruppen måste stå på egna ben nu framöver. Och det gick ju bra! Min vän börjar få lite mer självinsikt och han verkar må bättre av att släppa taget. Jag är stolt över honom. Vi hjälper varandra. ?

Umgås med sin mamma är verkligen en prövning. Men jag märker tydligt att mitt tålamod är mycket större med henne nu när jag är nykter.

Det har också underlättat att jag slutat sörja den relationen jag hade velat ha med henne, och fullt ut accepterat den relation vi har. Väder-och-vind-relation.

Det är också tydligt att vi har fått en bättre relation nu när vi har haft mer kontakt en tid, både på telefon och IRL.

Kommer osökt att tänka på den gamla diskussionen om fördelarna med kvantitetstid respektive kvalitetstid med sina barn. Gäller nog åldrande föräldrar också.

Den fördel jag ser när vi hörs på telefon numer 2-3 gg/vecka och träffas 1 gg/vecka är att det krävs ytterst lite tid varje gång. Det gör det lättare att stå ut ?

Vissa saker gör man inte i första hand för sin egen skull, utan för någon annan.

Kram ?

Är du halvvägs genom din semestervecka nu? Har du lyckats sysselsätta dig med annat?

Verkligen jätteglad för din skull ?

Kram ?

Det känns som lite grand av en milstolpe.
Det har varit mindre svårt än jag trodde det skulle vara. Visst har jag känt sug emellanåt, svårartat ibland, men den känslan går över. Det är "bara" att härda ut, en timme i taget. Budskapet har jag läst här otaliga gånger. Det fick mig att tänka Fan, det kanske kan fungera! Det har det gjort, så här långt.

Seklart & Andrahalvlek, tack för grattis!

Imorgon skall jag börja beta av dagarna i månad 2, en i taget.

En bonus med att sluta dricka är att inte behöva oroa sig för att lukta något eller behöva ångra allt man skrev i sociala medier dagen innan, sånt man knappt minns. Det låter bra med hundar som behöver motion och omsorg. Jag tar Antabus och det funkar bra bortsett från några snedsteg. Annars kan jag rekommendera den medicinen.

Känner detsamma nu när man börjat jobba trött och trött!
Hoppas veckan går fort och man blir mer van.

Orken kommer när den kommer kära du. Det gör mig ont att du är så förtvivlad... Önskar ju det allra bästa för dig. Och jag är helt säkert på att det ska bli bra för dig. Inget mörker varar för evigt. Ljusare tider väntar runt hörnet. Man ska bara famla runt ett tag emellanåt, skakas om så alla pusselbitarna, lösa skruvarna, polletterna och diverse skrot i ryggsäcken skramlar runt, för att trilla ner på rätt plats. Kram

@villblinykternu
Hur många dagar är du på nu? Jag är på dag 10.
Ja jag tänker också titt som tätt.. varför kan dom o inte jag....
Men måste påminna mig:
✖️ jag kan dricka 1 glas men det tar emot. och att kämpa är jobbigt. Så oftast blir det 3 glas ibland 7.
✖️ jag förlorar ca 2-3 dagar per vecka då jag inte kan/vill träna. Både vissa kvällar när jag hade kunnat träna. Men även vissa mornar. Speciellt lör & sön mornar.
✖️ ångesten blir värre. Hjärtklappning. Trötthet.
✖️ skam och dålig självkänsla. Har ingen kontroll över mig själv. Och det är jobbigt att kämpa. Varje gång det går dåligt får jag ännu mer dålig självkänsla
✖️ ingen bra förebild för barnen. De ser vinglas och ölburkar och det blir ”vardag” för dom. En gång såg min dotter (7 år då) mig helt redlös. Världens sämsta mamma.
✖️ ser fram emot vin och öl för mycket. Tar glädje från annat som hade kunnat kännas roligare.
✖️ sämre hälsa! Går upp i vikt. Cancerrisken ökar. Magen blir orolig. Levern tar stryk. Hjärtat påverkas.
✖️ Tar tid från annat. Senast jag drack , så drack jag ( iförsej var jag social, men minns hälften av det) i hela 10 timmar! Sedan sov jag i ett dygn. Följt av en halv dag till där jag var bakis och darrig med stark ångest.

Positiva saker? Smakar gott och gör en avslappnad med ett rus av lycka (iallafall vid rätt mängd). Men måste väl finnas annat som smakar gott och gör en avslappnad?
??????‍❤️‍?‍??‍♀️??‍♀️?☀️⛷??‍♀️???‍♀️??

Känner igen det där att vara för hungrig för att kunna ta sig samman och göra något åt saken... inte ens bre en macka. Jag är en sådan där person som glömmer att äta, när jag är fokuserad på något annat (typ jämt alltså...). Klockan kan lätt ticka förbi middagstid utan att jag fått i mig något annat än kaffe på hela dagen. Så smäller hungern till sådär så man skakar, blir yr och kräkfärdig. Och helt oförmögen att fixa problemet. Men med åren har jag lärt mig ett trick. Det gäller att ha energirika drycker på lager i kylen. Ett glas juice, mjölk, näringsdryck, nyponsoppa eller liknande är en bra ”Pick me up quick fix” som kickar in direkt. Och vips så får man energi till att lösa hunger-problemet. Jaja jag vet att det är aja baja och sådär får man verkligen inte leva för det är så obra... men om man ändå gör det... år ut och år in... trots att man passerat 40 och borde ha lärt sig att göra rätt, förebygga och eliminera problemet istället för att låta det uppstå igen och igen och igen... Ja då är väl det näst bästa alternativet att hitta den där strategin som hanterar problemet när det uppstår :)

Så jobbigt för dig med den här håglösa funken du har hamnat i :/ Jag tror fortfarande att det är anpassningssvårigheter till förändringar i tillvaron, och ett slags antiklimax efter fullbordat faktum, som du känner av. Det värker långsamt ut, och tar den tid det tar. Jag vet att man inte tror det när man hamnar i det stämningsläget, så jag försäkrar dig om det nu - Det blir bättre. Per automatik faktiskt. En hutlös tanke i dessa tider då vi ska ”jobba med oss själva” ”tänka positivt” och kämpa så förbannat för att komma framåt hela tiden, som om själva livet måste forceras. Men ibland är det faktiskt så att man behöver stanna upp, pilla sig i naveln utan att göra något alls och låta livet komma ikapp istället.

Kraaaaaaam

Tack för att du delar med dig! Det går bra för mig (är på dag 11) men visst kommer suget. Och oron över framtiden.... kramar

Ja, det beror verkligen på vad som erbjuds! Jag blev erbjuden samtal före sommaren av en person på kommunens alkoholenhet. Men hen GLÖMMER våra inbokade tider!! Gick till och med på semester utan att jag visste nåt.
Så, nu efter 7 bokade tider som försenats eller uteblivit har jag tappat förtroendet. Känns så jobbigt att ha utlämnat så mycket, trott och hoppats.
Vad hoppas jag på?
Jo, att få nån ordning på mitt beteende att tröstäta, dricka, shoppa, träna,....allt i för stor mängd.
Nu har jag ju blivit medberoende också ....
Så - jag tror att behöver komma till botten med mej själv i första hand. Kan man det? Kan man bli stabil och få inre ro?
Ska försöka hitta nåt nytt via min läkare. Såg också att det finns många psykoterapeuter och psykologer i Sverige som är anslutna till landsting. Psykologiguiden.se
Då kan man ju samtala per telefon! Undrar bara vilken som är lämplig för mej?
Jo, terapi ÄR jobbigt - jag vet!
Men att stoppa under saker i skrymslen och vrår blir för tungt i längden. Jag har testat båda delarna. Vissa delar har jag inte alls tagit itu med, trots att det gått över 50 år! Men jag tror att det är dags nu.....

Till de små stegen!
Jag känner väl inte så mycket heller. Förutom att jag har mindre bakisångest, mer tid för annat (både på kvällar och dagen efter) osså har jag kommit igång med träningen!
Inne på dag 11. Men nu när jag börjat jobba och skjutsning till dagis/skola har gjort mig sjukt trött!! Tröttare än jag brukar va när semestern är slut..... haha vet inte om det är bra eller dåligt.

Jadu goa Fibblan, vad säger man ”It takes one to know one”... Jag förstår dig och kan sätta fingret på den där gränslösheten för att det även är min akilleshäl i grund och botten. Nu när jag har bestämt mig för att sluta hantera följderna med alkohol beväpnar jag mig med cynism och galghumor och en slags tillkämpad integritet. Fake it until you make it. Någongång måste det ju börja kännas naturligt att skita högaktningsfullt i omvärldens reaktioner på gränserna jag sätter runt mitt jag... min vilja... mitt välmående...

Du har så rätt i att vi mår bäst i görandet... Alldeles för bra. Naturligtvis tryckte jag gasen i botten från get go, och släppte inte på den. Åtta arbetsdagar har gått, men jag har säkert arbetat det dubbla redan i timmar sett. Efter några helt sömnlösa nätter, inte pga oro utan pga att hjärnan brinner av alla göranden jag har på gång, så packade jag resolut ihop och gick hem i tid. Och nu sitter jag på händerna för att inte packa upp igen och fortsätta hemma.

Jo man strävar ju egentligen alltid åt att vara nöjd och lycklig. Men jag tror att det finns nöjdhet på olika plan.
Att vara nöjd med sig själv är ju nåt som jag jobbar på. Eftersom jag har dålig självkänsla. Jag tycker tex inte att jag är värd en massa saker. Så att lära mig vara snäll mot mig och nöjd med mig själv ska jag bli bättre på!
Sen att vara nöjd i tex arbetslivet är ju en annan sak. Jag är rastlös och hade inte ”nöjt” mig med att göra samma sak varje dag utan utveckling.
Däremot tror jag man måste vara tacksam under tiden. Och ”nöjd” med det man åstadkommer även där!
Kram