Senaste kommentarerna i forumet

Just nu orkar du ju inte mer! Säg stopp!

Men jag håller med Miss Lyckad - du har kommit SÅ långt - och tagit dig och barnen till ett helt annat och mycket bättre liv ❤️

En av de viktigaste saker vi kan lära våra barn är att de ska stå upp för sig själva och sina behov. Inte ta någon skit. Och det kan vi bara lära dem genom att föregå med gott exempel, det vill säga ta våra egna behov och känslor på största allvar.

Det är klart att du inte ska neka honom att komma hem till er, men initiativet kan komma från honom. Och han får rätta sig efter era planer.

Kram ?

Ta emot all hjälp du kan få, jag tror att det värsta man gör mot sej själv är att inte våga se in i sitt inre. Våga känna..
Jag tror också att det som vi bär på, men inte låtsas om, det tär på oss och tar kraften.
Jag söker själv efter den bästa terapin för bortsopade känslor som grävt bottelösa hål i mitt inre.
Dit jag tidigare stoppat alkohol, shopping....mm och nu tycks det vara glass som jag fyller mej med.
Lycka till med nya möjligheter ❣

Livet har inte förändras nämvärt.
Bara små detaljer som knappt märks.
Mindre ångest.
Lika kär i min man som förr.
Vi har varken mer eller mindre sex sen när jag drack vin varje kväll.
Jag tränar lika mycket.
Jag kramar mina barn lila mycket som när jag drack men nu kommer jag ihåg det och nu luktar jag inte vin när jag pussar dem godnatt.

Som sagt, inga extrema förändringar.
Det passar mig bra.
Det är inte realistiskt att förvänta sig fyrverkerier och en lösning på alla världens problem.
Jag bara mår liiite bättre.
Och är liiite piggare.
Men det räcker gott för mig

Ja andrahalvlek och finalisa... Låter kanske helt knäppt men jag har aldrig sett på mitt beteende på det sättet! Att jag lär barnen samma sak. För de vet ju att jag bjuder deras pappa och att han väljer bort oss. Kanske det indirekt blir jag som får dem bortvalda nästan eftersom det är mina inviter han tackar nej till liksom. Hmmm.. Bra vinkel ni ger mig. En vinkel jag verkligen missat. Jag har varit så fokuserad på att hjälpa oss att leka familj eller nåt. Att ge barnen två föräldrar ihop. Att försöka låtsas lite till.

Kanske det gör mer skada än nytta. Eller det gör det garanterat. Jag själv känner ju hur sårad jag blir. Så det är klart att det är samma för barnen. Och det är jag som skapar det! Men jag har tänkt att barnen ska veta att deras pappa är välkommen. Ja.. Alltså det är ju medberoendet som talar. Jag vill att de ska veta att deras pappa alltid har möjlighet och ett val att vara med oss. Att han ska må bra och att jag ordnar det. Och de kommer såklart bete sig likadant tillslut. Tro att deras pappa alltid måste vara nöjd innan man själv får vara nöjd.

Tack för er hjälp att komma till en viktig insikt. Jag ska försöka jobba på att ändra det här, vilket är lättare sagt än gjort.

Tack miss lyckad också för ett jättebra råd. Att se framåt. Om några år, då vill jag (oavsett vad jag känner nu.. Vilket är mkt hela tiden och det är inte alls särskilt enkelt just nu):

1. Inte ha någon slags "romantisk" relation med honom alls
2. Våga återknyta kontakter med människor min relation förstört
3. Träffa en ny man (kanske haha. Känner att jag behöver det men samtidigt är jag väldigt rädd om den frihet jag vunnit).
4. Inte känna mig tvungen att göra saker för att hålla honom glad

Just nu är jag inte där på långa vägar men tillslut kanske. Just nu är det så illa faktiskt att jag skulle springa dit om han bad mig. Exakt nu. På med skorna och ut direkt om han ber mig.

Jag minns när min högsta dröm var att kunna sova med öppen sovrumsdörr. Och att kunna sova överhuvudtaget. Och det målet kändes ouppnåeligt men jag är där nu ?

Inatt vaknade jag med ett ryck. Fick en overklighetskänsla över hur livet blev. Kände mig ledsen. Kände att allt var så fel. Men så lugnade jag mig och tänkte att det brukade hända mig ännu oftare när vi bodde ihop. Så det är inte något nytt som kommit av skilsmässan. Det är bara nån slags nattlig ångest. Som ändå minskat faktiskt.

Det blir bra tillslut...

Kram ❤️

Höjden av distraktion. Sluta snusa så fokuseras allt sug på det istället för alkoholen. Smart!

Jag snusar också, och tänker inte sluta inom överskådlig framtid.

Kram ?

Det känns bra att hänga här ? Känns mer rätt, det här är inget tillfälligt längre.

Att jag känner ett helt annat lugn och stabilitet gör att jag bemöter henne på ett annat sätt, och då bemöter hon mig annorlunda. Vinn-vinn ?

Kram ?

Nu är jag inne på min sjätte dag som icke snusare. Det går si så där. Tuggar tuggumi hela tiden. Varvar vanliga med nikotin tuggumin. Har en helt ny stock snus ligger i kylskåpet och retas med mig. Alkohol känner jag inget sug alls efter men snus dessdå mera.. En dag i taget..

Har läst hela din tråd och den är väldigt förankrad i verkligheten på ett så bra sätt för oss som inte kommit så långt. Träning funkar för mig med. Det tog mig dock några månader att komma igång men nu längtar jag mer efter en springrunda än ett glas. Kram och heja dig!

Vilken svår situation du befinner dig i, men inte olöslig. Vet inte skälet till att din sambo inte kan få en bostad, men socialförvaltningen har ansvaret för personer som saknar boende och försörjning. Det är dit han får vända sig. Låter som du måste komma ifrån honom inte minst för dotterns skull. Sedan är det självfallet inte lätt och mycket som behöver lösas, men viktigt är att det är hans ansvar att ordna boede och försörjning. Sedan tycker jag du ska berätta för personer du har förtroende för hur din situation ser ut. Det brukar kännas skönt och du kan få andra personers syn på saken, kanske råd och förslag på lösningar. Lycka till!

Nu har jag börjat jobba igen efter fyra veckor semester. Inga våldsamheter men mycket kontrollerande. Han har druckit i stort sett varje dag även om han bara dricker "öppet" på fredag-lördag. Jag undrar hur han tror att han ska få lägre CDT vid nästa provtagning. Han har börjat att få olika fysiska symtom som är alkoholrelaterade.
Jag har haft ett samtal med en psykolog idag, men hon är inte så kunnig i dessa frågor. Vi pratade mycket om normaliseringsprocessen. Jag funderar mycket över om jag förstorar upp min situation, det kanske inte är så farligt? Livet blir kanske inte roligare än så här? Så länge jag tänker mig för och inte gör eller säger något som provocerar honom så är det ju lugnt. Det är kanske inte något konstigt med att jag måste "uppföra mig"?

Ibland händer det att jag gör saker på egen hand, jag är t.ex. lite engagerad i en förening och ställer upp som funktionär. När man varit borta några timmar och kommer hem så har han alltid druckit. Det är inget roligt att komma hem. De gånger jag har försökt lämna honom har han rivit upp himmel och jord. Han jagar mig ständigt på telefon och talar om att han älskar mig över allt annat, han kan inte leva utan mig. Och ärligt talat så har han inte mycket utan mig. Då får jag givetvis dåligt samvete och tänker att jag ju inte bara kan tänka på mig själv.

Jag har funderat över ifall vi hade bott tillsammans i en lägenhet, hade jag stannat hos honom då? Svaret på den frågan är väldigt enkel..

Jag börjar sakta inse att ingenting någonsin kommer att förändras. Det är bara jag som blir mer och mer inskränkt. Och han som blir sjukare och sjukare. Dessutom undrar jag om han har en släng ADHD, han är något fruktansvärt rastlös. Eller om det är abstinens emellanåt. Bland de vanligaste orden jag hör är "skynda dig".

Jag har en kontakt på soc och vi ska träffas igen nästa vecka. Hon gav mig en uppgift där jag skulle lista hans bra resp. mindre bra egenskaper. Det gick inte så bra.. Snäll? Jo, men med förbehåll. Jag kunde inte komma på några bra egenskaper men andra sidan blev väldigt lång.

Jag inser faktiskt att jag är djupt nere i normaliseringen, jag vet ju i stort sett inget annat liv än detta. Och att det förmodligen kommer att ta väldigt lång tid om jag någonsin ska kunna ta mig ifrån honom på allvar. Jag vet bara inte hur jag ska orka stanna...eller gå..

Jag har nycklar gömda ifall situationen blir akut, så förhoppningsvis kan jag ta mig iväg ifrån honom om det behövs.

Precis - det är inte du utan alkoholen. Om det vore oss skulle vi ju inte vilja bli fri.... Men alkohol är ju en drog som förändrar hjärnan, inte tillräckligt mycket på alla så livet blir förstört även på ytan.

Strongt kliva upp igen och gå vidare! Cykla vidare :)

Ja det har du så rätt i....Ingen vet om detta runt mig, håller det gömt och isolerar oss. Jag jobbar, han behåller inga jobb. Nu skulle jag behöva jobba extra för att lösa vissa bitar, orsakat av honom men vågar inte jobba kväll...dottern hemma och orolig för att han ska dricka. Jag hör hur det låter, helt ohållbart. Var så arg i går, gapade och skrek, sa fula saker och kallade honom en det ena än det andra. Det är en ful bild av mig själv jag har på näthinnan... När jag ber honom göra en plan och flytta sitter han bara stilla. Han har ingenstans att gå, kan inte hyra en bostad osv.... Känns som han är en kvarsten runt min hals jag aldrig kommer bli av med.

Till denna sidan..Vad fint att du haft bra möte med chefen..Ibland behövs inte så mycket förändring hos sig själv, för att mottagaren ska betee sig annorlunda..När vi nyktrar till, är det lättare att hantera meningsskiljaktigheter har jag märkt i alla fall..Kram?

Att fortsätta hålla sig nykter efter en dipp är jättestarkt..Suget kommer och går..Det är inte du, utan din hjärna som vill ha alkohol..Precis som med alla andra beroenden..Bra jobbat!!??

Tack för alla hejarop och fina kommentarer! Det känns verkligen bra att man inte är ensam om det här. Glädjande nog kan jag meddela att jag upplevde det mycket lättare att hoppa upp på cykeln på nytt igen, än vad det var att börja cykla första gången, så att säga. Naturligt, kanske, men ändå en positiv erfarenhet!

Idag har jag haft ett två timmar långt prat med chefen om bemanningen i höst. Ett svinbra möte - total samsyn, kreativa idéer, respektfull känsla.

Det är kanske inte bara hon som är dum i huvudet? Det kanske är jag som har varit avigt inställd och osmidig också. Tål att tänka mer på ?

Igår läste jag några tankvärda och kloka ord som kan summeras med orden ”välja att vilja”.

Så vill jag leva mitt liv. Jag vill välja att vilja göra saker. Både på jobbet och privat. Jag vill inte vara ett offer för omständigheter och budgetkrav. Jag vill lära mig att fullt ut förhålla mig till verkligheten.

Kram ?

Så kan det vara. Kattungen visade sig vara en råtta, men en del av mig vill inte inse faktum. Men råttjäveln blev ihjältrampad ändå. Done.

Kram ?

Hej. Jag anser inte heller att jagpassar in i "mallen"(vem gör det(, vill du berätta mer ?

Har inte så mycket att skriva. Dagarna flyter på bra, mår bra och längtar lite tillbaka till jobbet. Ska bli trevligt att träffa alla efter semestern igen.

Ha en fin dag❤️

Jag har tidigare ”använt” alkohol en hel del för att lindra oro och stresskänslor. Min erfarenhet är att det är skönt och funkar tillfälligt i stunden. MEN efteråt kommer samma känslor tillbaka som en boomerang med ännu värre kraft. Du kommer inte alltid att må såhär. Ta hand om dig idag, vila, ät och drick hälsosamt, gör sånt du mår bra av och drick ingen alkohol idag. Ta en dag i taget. ?

Då har verkligheten gjort sig påmind, vardagen med jobb , skola är igång. Det känns inte så dumt, tror jag behöver ramar och struktur mer än jag trodde. Suget till a har flytt sin kos i några dagar helt borta, överhuvudtaget har jag väldigt milda sug. Det tror jag beror på naltrexon som jag äter. Träningen börjar kännas naturlig, eller åtminstone lite skönt?. Styrketränat flera gånger nu och hoppas få in det i min vardag. Nu blir det katt gos och sen kvällsjobb. Nykter blir jag idag, va de ni me.

Man får ju hitta sina egna sätt. På gott och ont. Men man får väldigt många goda tips här på A-hjälpen. Jag läser nästan allt som skrivs. :)

...och välkommen till forumet! Starkt och modigt skrivet, det berör verkligen. Inget barn ska behöva se sin mamma råka ut för något sådant, och inte heller se sin pappa begå sådana hemska brott. Det här har följt med dig, och haft stor inverkan på din syn på alkohol och andras drickande. Fullt förståeligt.

Du inleder med att säga att du inte vet vad du ska göra. Vill du berätta lite mer om vad det är du behöver stöd i just nu? Ibland behövs det att en skriver flera gånger i sin tråd innan den "tar fart", så att säga. Oavsett är du välkommen till forumet, hoppas att du hittar något här som kan vara hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Snälla hjälp. Vaknade idag bokstavligt. Första gången jag haft ångest över mitt drickande och jag vet inte ens om de e för sent att sluta.
Ja har levt för mitt barn sen han föddes å när vi skiljdes så förlorar ja honom varannan vecka. Första dagen ifrån honom har ja dämpat med alkohol. För att få sova, för att lugna känslorna. Men igår blev de för mycket. Ja vet fan inte vad ja ska ta vägen idag?