Senaste kommentarerna i forumet

Suget kommer nog och hälsar på då och då, men allt mer sällan. Huvudsaken är att man inte agerar på det. Suget lyfter aldrig glaset till munnen.

Svinbra jobbat med nykterheten!

Kram ?

Har fortfarande myrkrypningar i benen nattetid ? Jag verkar få det när jag cyklar, och inte cyklar.

Så jag börjar cykla igen. Behöver den fysiska aktiviteten, både för viktens skull och för psyket.

Men jag tog en annan runda idag. Färre tuffa backar, vilket också innebär färre nedförsbackar (= jämnare belastning). Lika långt (ca 11,5 km) och lika lång tid (ca 45 min).

Istället för varje dag tänker jag cykla varannan dag under tre veckor, och sen får jag se om jag utökar frekvensen.

Precis som med nykterheten alltså. Det här funkade inte. Kan jag göra annorlunda? Inte bli nedslagen i skorna, utan analysera - och göra om och göra bättre.

Kram ?

Blev väckt kl 05.00 i morse av att hunden påkallade min uppmärksamhet. Han var risig i magen så det blev att skena ut med honom som i ett töcken. Försökte sen somna om, men det vart kört så att det blev en härlig morgonpromenad i en stilla stad istället☀️Energi!

Firade en av sönerna igår kväll med alla de andra på plats. Det var ett helt alkoholfritt firande, men med bubbel i glasen (Herrljunga cider light?, mums).

Egentligen bara ett av barnen som dricker alkohol och det är (vad jag vet?) inga stora mängder.

Min oro har alltid legat i att något av mina fyra barn skulle ha ärvt alkoholberoendet. I min familj har alltid alkoholen flödat och på deras pappas sida likaså. Barnens farfar söp bort sitt liv och han var inte parkbänksalkoholist utan en högutbildad man. Men hitintills verkar det som om barnen klarat sig??Tre av fyra dricker ingenting alls eller väldigt lite och den fjärde är som sagt var måttlig hoppas jag.

Men vi har beroendegenen i oss allihop. Alkohol, shopping, mat, träning, socker, ja, hela alltet!

Det konstiga i det hela är att under barnens uppväxt var jag alltid måttlig med alkohol. Men om jag kan göra något idag för att föregå med ”gott exempel” så måste jag göra det! För min del börjar det med att avstå från alkohol! Och socker?

Idag blir det en lugn dag utan planer☺️Skönt att bara vara ibland och efter den lindrigt talat hektiska gårdagen behöver jag lite lugn och ro!

Kram??

Chips, läsk och färska jordgubbar!
Jag blir inte klok på hur jag fungerar. Här har jag laddat mentalt sedan i onsdags för att handla vin till fredagskvällen. Verkligen längtat. Vad händer? Jag åker till mataffären (som naturligtvis ligger vägg i vägg med Bolaget) och köper lite tröst/ tyck synd om/unna sig-käk.
Bolaget hade lika gärna funnits på en annan planet! Jag hade inte en tanke på alkohol.

Samma sak har hänt varje gång jag varit sugen på alkohol, jag går inte från tanke till handling. En omedveten process som jag naturligtvis är tacksam för, Men så länge suget infinner sig finns det en risk att jag ger efter och dricker. Måste m a o hitta ett sätt att bli av med suget.
Fram till dess får jag fortsätta som hittills, att aldrig ta första glaset och ta en dag i taget. Fungerar för mig.

En kram, kärlek ock styrka till er som verkar ha det lite extra tuff just nu. Ingen nämnd, ingen glömd.

Sov till 10:30 idag.
Mycket länge sedan.
Skyller på min sköna säng här.
Mysig kväll på stan men också tydliga insikter om att jag inte är så ”kul” när jag inte dricker.
Jag blir nöjd tidigare, en drink efter middag, på mysig uteservering men sen är jag rätt nöjd.
Inga nattbad om man säger så.
Igår tyckte jag lite synd om min man. Måste prata om detta.
Jag kan ju inte dricka för att jag ska bli roligare på krogen. Såklart.
Men inser att mycket av vårt ”roliga” här i stan är just middagar ute, umgänge. Eftersom det varit så lite av det sista tiden så är det en effekt av nykterheten som kommer lite retroaktivt.
Nåja. Ingen huvudvärk och utsövd.
Idag blir det lite fix inne trots det superfina vädret, en springtur blir det också när det svalnar lite.
Jag är nykter idag, noll diskussion med mig själv.
Kram ?

Härligt att du kan springa Akilles U!!!

Jag sprang väldigt mycket i många år. Älskade det! OCH drack mycket. Men inplanerade löppass på morgonen gjorde ändå att jag drack mindre än hur det kunde blivit.

Mitt problem nu är att jag är skadad sedan 1 år och sjukgymnasten avråder mig från löpning.... det har gjort att jag gått upp i vikt då jag inte hittat någon träning som kan ersätta löpningen. Försöker gymma, yoga, cykla o är väl förhållandevis aktiv,men inget kan ersätta löpningen.

När jag börjar jobba vill jag försöka ta tag i ätandet och hoppas kunna må bättre mentalt av det.

Jag tror att vi är många som upplever att relationer förändras på olika sätt när alkoholen inte tar plats i våra liv.
Det är ofta till det bättre- men behöver verkligen inte betyda att vi ställer upp ”mer”.
I mitt fall som har ett barn som mått väldigt, väldigt dåligt i perioder så tror jag inte att hen upplevde mitt drickande som ett problem- alls!
Jag fanns alltid där, alla turer med skjuts och handlingar, tusentals sms och pepp.
Hon mår ju idag mycket mycket bättre och det har inte med mig att göra.
Däremot upplever jag att jag kunde ha varit mycket rakare, och att jag kan vara det nu. Jag frågar om saker, jag förväntar mig förändrade beteenden i vissa fall. Vi har en rakare kommunikation när inte en av oss har så mycket skuld, som jag hade. Jag har rak rygg och måste inte lösa ”allt” tvärtom ”vågar” jag släppa kring vissa saker.
För mig har det varit ett tillfrisknande i relationen.
Jag letar inte alls problem som jag tänker att du har, men jag tror vi alla får vilsammare och därmed ärligare relationer utan alkoholen.
Och att vi som är föräldrar slipper extra skuld som vi ju ofta har ändå.
Jag hoppas du förstår hur jag menar, och jag är säker på att du gör allt för din dotter. Bombsäker.
Kram!

Så många gånger som vi har begränsat oss, både mentalt och vad det gäller aktiviteter, för att vi inte har varit tillräkneliga. Sorgligt. Men det är slut med det nu ?

Att predika och peka finger funkar inte, det är slöseri med allas energi. Förändring måste alltid komma inifrån individen själv.

Kram ?

Grattis till en veckas nykterhet ?

Och det är helt klart värt fira med nya springskor, speciellt som du använder dem för att göra bra saker med din kropp ?‍♂️

Ha en fin dag!

Starkt jobbat att klara av klippa med nikotinet, de första dagarna brukar ju inte vara att leka med direkt.

Du vet ju bäst hur du fungerar, så det är kanske bra klippa många band och köra fullt ös. Jag tänker bara - var snäll med dig om du inte orkar alla saker, och kanske klokt ha en prioritering vad som är viktigast?

Träning o avhållsamhet går ju samtidigt hand i hand, för tillfredställelsen o tidsfördrivet som gymmet ger väger upp saknaden.

I vilket fall. Bra jobbat!

(Jag vågar än inte sluta snusa, det kommer när det kommer)

Jag tror på att om man själv kommer till insikt så är förutsättningarna att lyckas så mycket större, men jag kan ju ha fel såklart?

Vill i alla fall önska dig stort lycka till på din resa?

Kram??

Och jag känner mig rastlös..Har än så länge jobbat ett jobbpass..Tonårssonen sover..Han har suttit uppe hela natten och ”snackat” via datorn med sina kompisar..Det är för långt att åka till min kärlek❤️..Även om jag skulle vilja..Nu har jag en man vid min sida igen..Detta är det längsta förhållandet jag haft med någon (känt varandra 6 mån) förutom ex-mannen..Vi har planer..?..Hörde att äkta kärlek är när den tilltänkta blir snyggare och snyggare..?..Antingen så vänjer man sig vid den andra, eller så blir man snyggare av kärlek..??..Eller kanske både och..Sonen och en väninna sa till mig för 3 år sen att jag passar med en man som kan ta någon öl i bland, men även kan låta bli..Jag trodde inte på det..Sån är han, denne man..❤️..Inte skynda..(svårt med 30 mils avstånd?) lära känna varandra..(vi gör så gott vi kan..?..)..Lära känna varandras släkt och vänner..(det är på gång)..O.s.v..Det finns historier med lyckligt slut..Det önskar jag mig nu..???❤️❤️???

Så Imorgon får jag köpa nya springskor för att fira!
Jag har aldrig ätit antabus. Men däremot lider jag av ångest och utmattning. Och har väldigt jobbiga barn som skriker och tjatar och bråkar hela tiden. (Så också ett orosmoment, precis som din man. Som liksom pickar på det hela). Så jag vet typ vad irritationen kommer av.....
Därav har det varit skönt att döva med alkohol. Men eftersom den inte finns där längre så kvarstår ju irritation och ångest och stress. Men den jobbar jag vidare på att motarbeta (har gjort det senaste året sen jag gick in i väggen förra året).

Det viktigaste under mina dagar är att ANDAS!

Har tränat varje dag denna vecka och då får jag lite utlopp för frustrationen. Känner mig duktig...

Nu ska vi åka och bada och hänga på stranden hela dan med barnen. Det jobbiga är att komma iväg ?
Ska försöka se fram emot att få sola, lösa korsord och tänka på kvällens träningspass!

På måndag börjar jag jobba och det är dubbla känslor. Dels skönt med vardag och rutiner (barn till fritids och förskola). Men jag har anställda och jobbar mot kunder och leverantörer och där kommer stressen in! ANDAS

Kramar

Jag klarade det också. Känns helt underbart att va så pigg en lördagmorgon. Redo med energi för att orka med en dag på stranden med barnen (och förberedelserna innan man väl kommer dit) ?

Ja det gäller att lära sig tänka på ett annat sätt

I 14 år levde jag med någon som söp. Vi fick tidigt i förhållandet två underbara döttrar. Hans drickande tärde sönder mig fullständigt. Jag la all skuld på mig själv, blev otroligt medberoende och berättade inget för någon. Efter 7 år ihop gick jag in i väggen totalt. Var jättesjuk i ett år och insåg då att jag aldrig kunde bli frisk så länge jag levde med honom.

Han insåg någonstans att han hade problem, kände sig mindervärdig och tryckte då ner mig istället. Allt jag gjorde var fel och inget jag gjorde var bra nog. I allt han gjorde och sa så var budskapet att jag inte var värd att ta hänsyn till.

Jag visste att jag måste lämna honom men kunde bara inte lämna mina två små döttrar ensamma med honom. Valet stod mellan mitt eller deras välbefinnande tänkte jag, och då var valet enkelt. Barnen var viktigast.

Till slut blev det omöjligt. När barnen var 10 och 12 år så flyttade vi.
Allt kom ikapp mig, jag hamnade i en hemsk depression, barnen mådde dåligt, soc blev inblandade då yngsta dottern mådde så dåligt av att vara hos pappa. Till slut fick vi igenom att barnen bara skulle vara hos honom varannan helg. Jag fick fantastisk hjälp genom Al-Anon och alkoholrådgivningen och vi kunde äntligen bygga upp ett liv!

Han erkände aldrig sitt missbruk utan la all skuld på mig. Vi bröt kontakten totalt.

Jag ville aldrig mer leva med en man. Ett förhållande för mig var bara förknippat med krav, uppoffringar och att må dåligt.

Men efter 2 år dök han upp. Världens snällaste, omtänksamma man. Han var bättre än jag nånsin kunnat ana och vi passade perfekt ihop! Allt jag drömt om fick jag! Han överöste mig med komplimanger och var helt fantastisk!

Han var nyskild och var ännu i sorgearbetet efter sin skilsmässa. Så vi tog det väldigt lugnt. Vi förstod varandra efter att båda ha haft destruktiva och dåliga förhållanden bakom oss där båda blivit nedtryckta och sårade.

Så i början förstod jag att han drack lite för mycket ibland.
Även han gick i väggen efter ett år. Både han och jag skyllde på utbrändheten när han mådde dåligt och behövde sova hela tiden. Jag ställde upp på allt! Bara jag äntligen fick höra hur fantastisk och vacker och bra jag var! Äntligen!

Hans barn visade tydliga varningssignaler att nåt var fel. 10-åringen vägrade vara där på kvällarna om inte jag var där. Hon ringde ofta och var rädd för att pappa sov och gick inte att väcka.
Han skötte varken jobb eller hushåll. Jag tyckte synd om honom som var utbränd och trött och skulle sköta 4 barn själv.

Många gånger märkte jag att han drack, alldeles för ofta och vid helt fel tillfällen. Vardagkvällar, själv med barnen...

Efter två år flyttade vi ihop och det blev väldigt uppenbart att alkoholen var ett stort problem. Flera förstörda helger och storgräl där jag var totalt förstörd. Efteråt ångrade han allt och förstod precis.
Så gick det en vecka eller två och det var samma visa igen.

Till sist gick det för långt. Då fick det vara nog. Då skyllde han allt på mig! Det var så jobbigt att leva med någon som tidigare levt med missbrukare, jag var överkänslig osv.
Han sa att han tyckte det var så jobbigt att leva med mina tonårsbarn och att det aldrig gick att säga till mig nånting om de gjort nåt fel.

Jag vet att jag är otroligt överbeskyddande över mina barn efter allt vi gått igenom.
Däremot så förstår jag inte hur han kan gnälla över att de ibland glömmer släcka lampan i badrummet eller plocka undan all sin disk, när det alltid är jag som får springa och plocka upp efter honom när han druckit och då struntar fullständigt i allt.
Hans hus, som vi flyttade in i, var en riktig svinstia när vi flyttade in. Det tog veckor att få det rent och hans barn var överlyckliga över att för första gången sett diskbänk och köksbänk rena och tomma, och att få kläderna tvättade.
Ändå kunde han gnälla över att min dotter lämnade plasten från micropopcornen kvar på micron när hon poppat popcorn.

Så han ville inte längre vara tillsammans med mig.

Så vi tog vårt pick och pack och har tryckt in oss i min mammas lägenhet där vi vantrivs. Jag måste ännu hitta någonstans att ha alla våra djur (lamm, getter, kaniner, katter och höns) samt någonstans att ställa alla våra saker som inte får plats i en liten tvåa. Yngsta dottern visar tecken på att bli deprimerad.

Jag pratade med hans föräldrar som länge varit oroliga för hans drickande. De fick honom att gå till alkoholrådgivningen där han varit en gång, men jag vet inte hur det gick då vi inte pratar med varandra.

Jag vet i huvudet att det är alkoholens fel, men i hjärtat känns det bara att det är mitt fel. Det är mig det är fel på och jag kan inte se något som helst värde i mig själv. Framtiden ser nattsvart ut. Barnen är trötta, ledsna och arga efter att ha behövt flytta för sjätte gången på 4,5 år. Det känns som om jag håller på att förlora dem. Den äldsta drar sig undan allt mer och den yngsta visar tydliga tecken på att hamna i en depression.
Min egen ork är helt slut och jag känner mig som den mest misslyckade människan i världen. Den jobbigaste och intensivaste känslan är att jag kan inte se att det finns något som helst värde i mig själv.

Nu har det passerat tre dagar utan snus under min läpp. Idag börjar även min hel vita period utan alkohol. Jag har ju lyckats dricka kontrollerat men vill avstå helt ett tag. Jag ska även ta tag i kosten på allvar igen. Jag börjar jobba på måndag. Vi ska jobba hemifrån året ut. Jag måste få till bra rutiner med motion oxå. Minst en timme promenad om dagen samt regelbundet besöka gymmet. Det låter ambitöst att göra allt på en gång men jag är en sådan person. Har jag bara bestämt mig kör jag ända in i kaklet. Jag ska lyssna på min kropp och inte vara dum mot mig själv i tankarna. Jag är en bra människa. Jag duger som jag är. En dag i taget ?

Vad jag önskar jag kunde ge dig råd, rätt av, så här ska du göra. Känner så väl igen hur din man blir, med eller utan alkohol. Så var min man också.
Jag lämnade, efter många års kamp. Kände att jag inte längre har tid att vänta på en man som skulle ta tag i sitt drickande. Än i dag, efter drygt 1 år isär, så vill han inte skylla på alkoholen, utan tyckte det var andra saker som gjorde att vi gick isär. Han lever i total förnekelse och fortsätter att dricka.
Det enda du kan göra är att tänka mer på vad du vill. Att göra saker själv, som du mår bra av. Det blir faktiskt bättre, man mår bättre, man börjar fokusera på sig själv istället för på den som dricker.
Sen är det ju bara du som kan bestämma över ditt liv. Orkar du leva så här om 1 år, 2 år, 10 år? Du kan ju inte bestämma över din man, om han ska bli nykter. Bara hur du vill leva ditt liv.
Ta hand om dig?

Hejja hejja hejja!
Det går vinna över suget, genom att vara bestämd och säga nej! Klokt skriva av dig här att du var sååååå sugen. Men du övervann det.

En dag i taget. Det bygger karaktär.

Om du faller igenom och hoppar ner i glaset och tar en kallsup - så för allt i världen, slå inte på dig, utan kravla upp så fort du kan. Det är aldrig bra att trilla dit, men inte ovanligt, eftersom vi valt fel så många gånger förr så ska ingen tro att det går som på en motorväg direkt. Smartaste man gör om man faller dit är att kliva upp ur glaset och sätta sig på torra land igen, fundera över ens beslut, nyktra till och gå vidare.

Akilles, vilken dag är du på nu? 19 dagar för mig g idag.

Jag känner att irritationen o tröttheten kvarstår. Funderar på om det är avsaknaden av alkohol-filten eller om det faktiskt är antabus som gör mig sån här. Eller min man....orkar inte med honom heller.. Allt känns bara jobbigt o jag har svårt reda ut det hela.
Men av erfarenhet vet jag att man då helst inte ska göra så mycket alls utan avvakta och ta små steg och tänka att nykterheten ju är på lång sikt.

Snart börjar jag jobba o då fokuserar en ju naturligt nog på annat vilket jag hoppas blir bra för min del.

Idag är det sol o jag ska försöka ta in en avse sista semesterdagarna, solen, barnen, boken och allt som är.
Kram på er

Kloka insikter som jag tror är viktiga nycklar för att uppnå nykterhet; både detta att "jag inte vill dricka" - dvs vi har valt det själva, inget som tvingar oss, men vi förstår varför och därför vill vi inte längre (jag är nog inte 100% där än, även om det känns ganska lätt). - och dels insikten att det är värdelöst att trycka ner sig för man valt fel, skamkänslor binder bara fast en ännu mer i missbruket.

Jag var i ett sammanhang igår, där jag skulle hjälpa min bror att snickra lite, sen skulle vi kanske göra något annat. Han jag hjälpte hade en kall öl i hallen som var till hälften urdrucken, och han var så där lite smålullig och trött när vi grejade på, inte mycket - han vet ju om vad jag allt så jag sa noll och inget. Enda jag sa var att det blir ingen båt ikväll, vi tar det en annan kväll, kommenterade inte en millimeter mer, inte något i tonen heller, utan bara ett konstaterande - det fanns ingen anledning någonstans att lägga en anklagande ton eller mästrande eller något. Även om det var jag som skulle köra båten vill jag inte ha någon mindre tillräknelig med mig. Punkt.

Ha det bäst!

Hej.
Skulle gärna vilja komma åt min gamla tråd och kunna skriva.
Men mitt gamla nick verkar inte fungera? ”Buzzz” (Med tre ”z”).
Kan någon admin hjälpa mig?

//Buzzz

smörja golvet med smör är ett gammal knep innan slipning av lack.....

Jag brukar numera oftast göra äggröra eller koka ägg, ibland havregrynsgröt. Men keso var inte så dumt. Jag köpte det för att ha som mellanmål. Är också morgonmänniska - så idag har jag redan varit ute på en sjö i närheten och paddlat ”varvet runt”, den är lagom stor för en njutbar tur. Det var i stort sett spegelblankt, på de ställen jag hade tänkt stanna av och käka en smörgås så var det antingen folk som grejade på eller några som låg och sussade i sina tält ⛺️ ?, så det fick bli macka sen när jag tagit upp kajaken.

Juice är gott - jag har en råsaftscentrifug, och ibland är det ju gott göra eget av morötter, äpplen, apelsin eller vad som. Det blir inte så ofta, men den står framme...

Kul, och du kanske får lite uppmuntran att det faktiskt går. Det har inte alltid varit buslätt. I början var det olika sug som kom, men de verkar just nu lysa med sin frånvaro ganska mycket. Har i omgångar (senast denna vecka) haft en ganska tung trötthet, typ huvudvärk och trött. Men det ska gå över säger de som vet...

Dag nio är inte så dumt heller, då har du passerat en vecka - det är nog en ”magisk” gräns, alla veckans dagar är passerade en gång, frestelsen på fredag kanske är avklarad och det gick, osv. Ta en dag i taget.

Att skriva o läsa här är ju det som räddat flera av oss, så kul att du också är här. Ha en fin dag!

KRam

Jag har varit medlem i forumet för anhöriga i 5 år. Har väl lärt mig och förstått mer och mer om sjukdomen alkoholism. Trots detta är jag förtvivlad över det helvete det är att leva ihop med en människa med beroendesjukdomen.

Jag behöver något att hålla mig i, råd, om hur jag kan hantera saker som:

- om jag påtalar mina upplevelser och min oro över att min man dricker 1 Bib per dag under semestern. Han gör det i smyg- alltså springer in i garaget hela tiden för att hälla i sig ljummet vin.

- de stunder där inte alkohol på det sättet han behöver dricka, ja de stunderna är han otålig, stingslig allt är skit liksom.
För honom verkar det ens han behöver göra är att visa att han minsann kan låta bli att dricka.
Allt annat har jag fått om bakfoten- jag är en idiot som bara gnäller och är sur.

Jag vill inte längre träff människor tillsammans med min man, han är så otålig och stressad och deklarerar tydligt för mig att folk är idioter.

Hur ska jag göra?