Senaste kommentarerna i forumet

Du måste sluta tycka synd om dig själv som inte får dricka, elda upp offerkoftan.

Ju snabbare du tar dig från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka”, desto lättare går den nyktra resan.

Läs på om hur alkoholen skadar våra kroppar. I min tråd hittar du en massa tips på böcker, poddar, youtube-klipp. Du måste hjärntvätta dig själv med nyktra argument.

Skriv här dagligen och fokusera på fördelarna med nykterheten! Då kan du gå tillbaka och läsa när du har en svacka, påminna dig själv.

Kram ?

Vi är ett gäng som kommit olika långt på vår nyktra resa. Starta en egen tråd så ska vi peppa och stötta. Det är bra att skriva dagligen i början. När man skriver tvingas man sätta ord på vad man tycker, tänker och känner.

Du kommer att må så mycket bättre utan alkohol. Ångesten är delvis skapad av alkoholen, som ett symtom på abstinens. För att du ska dricka mer. Låter du bli går ångesten över.

Kram ?

Tack för stödet och detsamma. Skönt att höra att du tar makten över ditt liv tillbaka. Blir alldeles chockad när jag tänker på hur mycket jag anpassat mig och hur lite mina gränser respekterats.
Ingen blir frisk av att man blir en del av det sjuka kring de. <3

Det har jag varit med om själv som du beskriver. Att man får bära ansvaret för att A rasar. Jag vill säga bra gjort av dig att göra val utifrån dina behov. Det är sanslöst hur mycket som läggs på våra axlar som anhörig.
Om dottern vill så kan ju hon stanna och bo hos sin sjuka pappa. Jag känner med med och förstår din ilska.

Himla dumt egentligen att man alltid frågar ”vad har du gjort på semestern då?”. Låt folk berätta om de vill, eller inte.

I skolans värld försöker man införa det också. Att inte prata om allt kul som hänt på sommarlovet, eftersom en del inte haft kul alls.

Jag börjar också jobba imorgon. Det är okej. Jag ställer in mig på arbetsmood kl 8 imorgon. Min nykterhet har gjort mig betydligt lugnare, oroar mig inte i onödan mer.

Kram ?

Eller pga? Vaknade flera gånger, som vanligt. Till slut somnade jag tydligen om ordentligt, vaknade strax efter nio, helt bombad. Var inte klar i huvudet förrän vid ett-tiden. Propavan får gå bort.
Får hoppas på att det löser sig så småningom. Brukar ta 1-2 månader innan jag sover bra om jag bara förlitar mig på motion (och nykterhet, självklart).

Kanske skall prova något av dina tips, Se klart. Alla medel är tillåtna.

Jullan65, man kan tydligen köpa doser Melatonin under 2mg utan recept från Finland.
De doserna är lagliga att importera, men innehavet räknas som illegalt!!?? WTF!? Ibland blir jag inte klok på våra lagar och regler.
Och visst kör vi vidare! Bara dag 21 för mig idag, men det kommer att bli fler, många fler. En dag i taget!

Tänk att vänskap kan nå så djupt, det är så himla fint det vi har.
Det är stundom trevande, försiktigt och mjukt, för att nå djupare. Än lite djupare.
Två helt vitt skilda generationer har mötts, två själar som kanske någon gång i ett annat liv kan få varandra.
För visst är det märkligt, det är som att vi kan förlora oss i samtalet, samvaron, i timtal.
Vi brukar skämtsamt säga att jag ålat mig in genom din igenmurade hundlucka du har på ytterdörren, att du på ålderns höst inte hade tänkt släppa in någon mer i ditt liv, men att jag slank in, vilket både du och jag är tacksamma för.
Det finns något så innerligt varmt och lyhört i våra samtal.

Eftertänksamt pillade du lite på tekoppen innan du frågade, precis som att det var en stund av ansats innan själva frågan skulle formuleras:
- Säg mig, varför kom du hit, till mig, idag?
Jag låter svaret dröja lite och biter av en liten bit av kanelbullen och ger till hunden som sitter mitt emellan oss på altan. Ser ut över vidderna där fåren betar, och svarar dig:
- För att jag ville komma. För att du har pratat så varmt om det här stället och för att du frågade, och sa att jag säkert skulle må bra av lite lantluft.
- Det förstås.
Vi ser båda ut över ängarna och jag fortsätter:
- Jag ska inte sticka under stolen med att det vi har, det jag känner för dig, är vackert men också kanske helt obrukbart. Låt det vara så. Låt mig stilla mig i nuet hos dig.
Vinden tar tag i vetet ute på fältet och det vajar fram och tillbaka.
- Ibland undrar jag om jag inte hade friat till dig om 45 år inte varit i vägen. Visst känner du likadant?
Han nickar och ler.

Hej och tack för råden!
Speciellt det om listan om hur ett förhållande ska vara och hur min framtid ska se ut!
Jag har nog börjat lite att försöka se tydligt hur det ser ut med denne man och det blir tyvärr bara värre för var vecka.
Jag har börjat lite smått med att genomföra det jag vill göra men det är svårt när man kommer hem och man blir förhörd.
Jag ska börja träna på att försöka se vad jag verkligen vill nu tänkte jag.
Tack igen!
Kram Lomalu

Ja, har augusti kommit till oss, så har vi gått in i andra halvlek, snart kan man konkretisera hur sommaren har varit under pandemin 2020.
För många har vi semester kvar, men långt ifrån alla, vissa missnöjda, andra mindre missnöjda.
Själv funderar jag på vilket ben jag ska stå på, och jag väljer nöjd, för det har varit en ganska så typisk svensk sommar, sol, regn, blåst, lite småkyligt, molnigt och lite sol igen, svårt att bedöma hur närmaste dagen ska bli.

Själva har vi krupit in i stugan, det började blåsa upp, och jag sade till frugan, det känns som om det blåser upp inför regn när vindarna ruskade till i trädtopparna, men ändå rätt lugnt i marknivå.
Nähh, svarade frugan, det blir inget regn.
Vi tog lite kvällsmat och frugan tittade ut genom vardagsrumsfönstret, är det där regndropparna?
Nejf-n skrek jag, ut och röj undan, innan allt blir genomsurt!
Och röjde gjorde vi, sura kläder men allt kom in under tak, ha! sa jag nu hann vi...
Vad hände?, snubben däruppe spelade oss ett spratt, det slutade i samma stund vi stängde ytterdörren.
Nu sitter vi i soffan med blöta kläder och ute börjar molnen skingras, nu jäklas du med oss, gubbe lilla.

Vårat kök vid stugan har fått en rejäl ansiktslyftning, fyra dagar tog det, ljust, vitt och fräscht.
Frugan jobbade på distans, satt inklämd mellan soffan och köksbordet med datorn i knät, trångt men mysigt.
Det slutade med att jag fick åka in akut till sjukhuset, jag satt sex timmar första dagen, fem timmar nästa dag på det hårda trägolvet, för att säga det på ren svenska, arslet gick i baklås.
Fick så fruktansvärt ont i baklyktan att jag blev spyfärdig, trodde att jag fått min fars arv, en prolaps.
Det är när tarmen åker ut genom rövva, och en inte lika trevlig inspektion med frugans sminkspegel verkade ge svar att så var fallet.
Grabben körde över mig på natten i kolsvart mörker med båten i hällande regn, jag satt på mina händer.
I bilen skulle fartkamerorna ge sken av att ingen förare satt i bilen, men dock en passagerare.
Jag satt illa på ena skinkan så huvudet var i höjd med passagerarsätet, haha!
Det visade sig att att det vare sig var cancer, eller prolaps, utan en vanlig hederlig hemorojder.
Det mest besvärande med läkarbesöket var att läkaren var en mycket vacker kvinnlig läkare i trettioårsåldern.
Jag skämdes och sa att jag inte avundades hennes uppgift men hon log och svarade att det här var en del av hennes arbete och hon hade sett mycket saker i hennes ämbete.
Hua, jag kände mig gammal, och hade nog hellre velat visa framdelen än den bakre, den var ju bara snuskigt, inte äcklig.
Jag fick smärtstillande gel som jag kunde klara av natten med, och det gick sisådär, dagen efter tömde vi Apotekets hyllor på allt som gick att stoppa in i både övre och nedre delen.
Jag har fortfarande ont, och ett toalettbesök är förenat med en del svettningar.
Jag behöver vara fit tills imorgon, då jag ska fortsätta med nästa rum, vardagsrummet.

Vi har fått ett par dagars frist i arbetet, vi fick ett "påtvingat" besök av min syster, svåger och gamla mamma.
Syrran tyckte att det var kanske mammas sista chans att besöka oss innan hon inte längre orkar släpa sig runt bland stenar och rötter, trappor och trädäck, och så kan det mycket väl ha varit.
Inte lätt att släpa runt på en snart nittioårig gammal dam, med kryckor och en trygg armsving av mig eller syrran.
Men hon trivdes och var väldigt glad att fått komma ut, ett gott avbrott efter att ha suttit instängd i fem månader i sin lägenhet.
Visst var det besvärligt att stappla sig ner till dasset, kissa i en hink på natten med vissa svårigheter att träffa rätt.
Men vi åt nästan hela tiden, först ren rejäl frukost som frugan dukat upp, sedan efter disken en lunch två timmar senare, sedan eftermiddagskaffe med saffranskaka och rabarberpaj med vaniljsås.
Till kvällen en rejäl grillmiddag med massor av gott kött och en massa sallader och crushed potatoes.
Vi åt tills vi höll på att spricka, och gick och lade oss mätta och belåtna.
Nu när de åkte hem, så blev middagen lite fil och müsli, något annat orkad vi inte med, magen är fortfarande lite utspänd.

Jag har en och en halv vecka kvar av min semester och har hittills fått varit ifred från jobbet (peppar peppar...).
När vardagsrummet är klart kommer jag få ha ett par dagar ledigt att bara slappa på, men känner jag mig rätt så kommer jag nog på något att sysselsätta mig med dessa dagar också.

På alkoholfronten har jag funnit en alkoholfri gin på bolaget som kan funka i en GT, den blev lite söt i smaken men kan bli ett bra komplement i framtiden, åtminstone inte minst för en otroligt vacker flaska så man kan skylta med.
Ingenting man behöver skämmas över, och det skapar många nyfikna blickar hos de andra, drickarna...

Jag är nöjd med mitt sommarlov, nej sommarliv, snubblar lite med nya sjukdomar men det är inget att oroa sig över.
Det hör ju livet till, att man blir äldre och kroppen rasar när man överanstränger den.
Om ett par timmar kommer dottern med familj, barnbarn och hundar ut, då jäklar blir det liv i luckan igen...
Då blir skoj och glädje i Berras liv, och det kommer ännu mer sommarminnen i minnesbanken.

Ska bara hinna pusta ut lite innan vi tar nya tag, åhej och åhå...

Berra

Hej och tack för dina råd!
Jag har nu tillbringat en vecka med denna man som återigen visat plötslig aggressivitet när jag bad honom dricka mindre. Jag har observerat hans beteende och tagit egna beslut och inte avstått från att göra saker själv då han inte kan delta p g a att han måste sova ruset av sig m m det kändes skönt men han har även blivit mer tydlig med att han inte gillar att jag gör saker själv så ditt råd att ta kontakt och hjälp av kvinnofridslinjen är jag tacksam för.
Jag är glad att kunna få skriva om detta då det känns bättre när man skrivit av sig.
Lomalu

Jag vill först bara säga det att jag tror att alla som skriver här på forumet eller rättare skriver i andras trådar gör det bara av ren omtanke. Jag tror inte att det är någon som vill någon annan något illa. Men, precis som någon skrev så försvinner ibland nyanserna bort i det skrivna ordet och man kan missuppfatta.

Jag tror även på att när viljan att bli nykter inifrån och ut...och man klarar av att vara nykter...det är det som håller...för då finns liksom hela kroppen med både fysiskt och psykiskt. Jag vill bli nykter...jag förstår att det kan vara svårt att förstå när jag inte har kommit längre på min resa...men det är verkligen det jag vill....fast jag lurar mig själv gång på gång att dricka...och då kan man undra..vill jag verkligen bli nykter?? Jo men så är det.....fast jag önskade att jag var på typ dag 137 eller 212...på min resa..men så enkelt är det ju inte....jag hamnade ju inte här över en dag utan det var ju en resa även att komma hit....en resa (då menar jag resan med alkoholen) som jag har försökt att avsluta så många gånger..iaf i mina tankar.

Har känt mig väldigt ledsen både igår och idag. Ledsen för att min dotter mår så dåligt. Det gör så ont i mig. Det är så svårt att hänga med i hennes svängningar. Nu har den kille som hämtade henne när hon körde av vägen kommit hem till henne och nu ska de bo tillsammans. De är båda 22 år och bestämmer över sitt liv. Det är liksom ingen idé att ge henne goda råd som att ni kanske behöver känna varandra lite längre innan ni bor ihop, han kanske behöver ett jobb först osv...för då kanske hon inte hör av sig alls. Nu hör hon av sig ...och jag har hjälpt henne handla för hon orkade inte det. Ska ringa henne ikväll och erbjuda henne hjälp med att ta vissa kontakter...att hon kan bara höra av sig om hon behöver det stödet. Jag kan inte göra så mycket mer. Det är inte lätt att backa men det är vad jag behöver göra.

Imorgon är det dags att jobba igen...om jobbet hade varit som vanligt att jag hade varit den ordinarie kuratorn så hade det känts allra bäst...men nu är jag ju övertalig och det känns sisådär...ska ändå försöka att göra det bästa av det. Det som är jobbigt med att komma tillbaka är när alla pratar om vilka bra semestrar som man har haft...för jag har nog aldrig hört ngn säga att det inte var en bra semester. Min semester har varit ömsom vin och ömsom vatten om man använder det ordspråket (känns ju väldigt passande för en som har alkoholmissbruk eller inte.....). Min man och jag har gjort många fina utflykter. Det har varit både sol och regn...fast kanske mest mulet och regn. har iaf badat några gånger. Jag hade väl inte trott att jag skulle blivit nykter men i alla fall haft fler nyktra dagar, läst mer...motionerat mer..och det gör mig ledsen att jag inte har gjort det. Men så försöker jag tänka att det blir inte något bättre att tänka på det utan försöka gå vidare. Min dotters mående påverkar mig men jag ska försöka göra så att det inte äter upp mig för det gör det lätt annars.

Så söndagskvällen avslutas med lax- och spenatpaj...samt ett avsnitt från en serie som jag tittar på.

Ha en bra start på arbetsveckan ni som börjar jobba imorgon och för er andra som fortfarande har semester ..ha en go semestervecka!

Kramar:)

Borta kul, hemma bäst!
Med barn runt 10 års-ålder med på en fjällresa blir det ju inte direkt heldagsvandringar, utan ganska mycket mys i soffan, handla godis, och allmänt bus, det är galet hur många knasiga serier o filmer det finns för barn på Netflix nu för tiden ?....

Vi fick några turer med fin utsikt och det lät så på den äldste sonen att han nog skulle kunna göra mer (fast i hans ålder så får man ju dra ur han orden, så han sa inte mycket alls), de mindre barnen är nog mest nöjda hitta på något.

Ganska skönt med ungar som inte måste ha aktiviteter hela tiden, utan kan hitta på saker själv, skönt förutom när de skriker och bråkar på varandra.... Men på barns vis blev de ju alltid bästa vänner några minuter senare...

Den gamle kompisen A kom inte upp så mycket, vilket var skönt. På vår nivå fick nog jag o brodern mest prata och umgås kravlöst kring det som skulle planeras och göras.

Jag är lite trött efter resan hem nu, med allt rörigt som behöver ordnas - tvätt, skräp osv...

Starkt gjort att kämpa ner tanken på att skippa Antabus! Det krävs "bara" att du har styrkan att göra samma sak igen 2-3 gånger i veckan, under den korta stund det tar att blanda ut tabletten.
Du klarade det idag, jag är övertygad om att du klarar det när det är dags för nästa dos också. Bara du ger dig f-n på det och inte viker dig för infallet!
Det blir väl 2 veckor imorgon? Jag tror inte att du vill börja om från början.

Förresten, OM du skulle få för dig att hoppa över tabletterna, kom ihåg att man riskerar en reaktion i upp till 2 veckor efter sista dosen. Av ren omtanke.

Hans dotter ringde nyss och sa att det var dåligt skött av mig att bara lämna honom... jag har pratat med honom varje dag och han är vuxen...

O nu kommer dem socanmäla för att han blev inlagd idag och jag och min dotter är skrivna där... har redan adressändrat dock... blev så arg

Fina Lisa..?..Visst går tiden fort..Det gäller att ta tillvara på dagarna för att det är det som är livet..??..Och kul Torn att du också fått färg, precis som Andrahalvlek..??..Jag har lyssnat på Alkispodden en del, och känner igen mig litegrann..Men jag tycker att det oftast är skillnad på mäns och kvinnors drickande .I allafall om det finns barn med i bilden..Oftast är det fortfarande kvinnan trots drickande som försöker hålla ställningarna..Om det inte finns en ickesupande pappa med .Då ser det förstås annorlunda ut..Tittade även på en dokumentär om George Best igår..Väldigt bra om en av världens bästa fotbollsspelare.Utåt sett hade han allt..Snygg, charmig, massor med pengar, fantastisk fotbollsspelare, fin fru och barn..Började supa tidigt och slarvade bort allt..Dog till följd av sitt leverne 59 år gammal.Tragiskt att se..Men en bra dokumentär i SVT Play..Kram..??

Styrka i din text, häftigt att läsa, bra där ❤ jag tror på snabbare återhämtning om man står upp för sig själv, med att nu räcker det. Jag vet också din känsla, det är inte lätt men jag drog i väg till stugan i helgen, umgåtts med folk haft det härligt, börja snickra så lätt och så till mannen i fredags att du är inte inräknad att följa med

Beroende är jag, har man sug efter något så man sviker sig själv o andra så är det ganska starkt oxå. Jag gömmer såklart för min familj som ändå ser att jag druckit och blir sur o besviken. Varför jag gör såhär skrämmer mig, jag tänker helst plötsligt kör vi. Bara känner att jag vill ha ventilen alkohol. Förr drack jag mer frekvent o saknade alkohol betydligt oftare. Nu kommer det i skov, idag kan jag inte tänka mig dricka ens. För några månader sedan drack jag gärna flera dagar i sträck. Så nåt mitt beroende är bättre, jag vill helst bli nykterist och inte få dessa starka sugkänslor.

Välkommen hit, här kan du säkert läsa dig fram till olika beteenden vad gäller problem drickande. Hur det uppstår och hur man kan få ett avslut. En sak är iallafall helt glasklar... ju oftare du för glaset till munnen och dricker a, ju större risk för beroende är det. Fysiskt o psykiskt. Inte så rolig läsning kanske, men vi är många som kämpar mot adjävulens käftar och det finns verkligen hopp, så återigen välkommen. Jullan

Hva ja, det är en ganska brant sluttande kurva på slutet. I den kända Jelinek kurvan väntar döden, och på lite olika platser längs kurvan befinner vi oss.... mycket tankeväckande inlägg. statistikt sett är oddsen inte så goda. Men visst kanske ett under sker om hen hittar sin botten. Jag själv är inget undantag om jag fortsätter dricka, jag har ramlat en bra bit nedåt, och ju längre ner man dyker, desto svårare blir det att ta sig upp. Hoppas att vi med all vår gemensamma kraft, undviker det ödet som alkoholdjävulen erbjuder oss. Kram Jullan

Jag behöver det nu!

Fortfarande "lite lugnare"?

Tack! Jag lusläser och försöker tänka en dag i taget. Idag var en kompis på besök. Hon hade med sig en öl, jag drack en alkoholfri cider. Hon vet att jag valt att inte dricka alkohol just nu och kändes inte alls konstigt. Hoppas det håller i sig ❤️

Tack Ragna! Han kom precis dit och ringde därifrån. Mkt ångest och i början väldigt låst! Lider med honom samtidigt som jag känner mig så lugn att han inte är ute och far här hemma och drogar. Hoppas verkligen detta leder till nåt gott!
Längtar efter att kunna leva lite normalt utan all oro som tagit över allt den senaste tiden!

7 månader är ju galet bra, jag tar rygg på det dig helt enkelt , men ligger efter förstås. Men småjoggar mot 100 dgr?. Trädgården är alldeles underbar att ha som healing och med alla dessa projekt som pluppar upp ( iallafall hos mig), är det ju vansinnigt roligt, för vår egen skull och för att vi vill. Grattis till dig. Ps.vad ska du ha i din nya rabatt. ds.

Så bra att du har tagit dig hit! Välkommen ❤️ Här på forumet hittar du andra som har varit precis där du är nu. Ta rygg på dem och börja röra dig mot den framtid du vill ha. Ett tips är att du går igenom självhjälps-programmet här på alkoholhjälpens sida. Man får ett bra fågelperspektiv på sitt drickande, och därmed förmåga att skapa strategier för att leva nyktert. Starta en egen tråd när du känner dig redo, så att vi får följa dig genom toppar och dalar ? Kram