Senaste kommentarerna i forumet

Man kan inte läsa sig till fördelarna med nykterheten, man måste uppleva dem.

Att vara nykter på ett fylleslag kan vara underhållande, men man orkar inte se pinsamheterna så länge.

Tack och lov att jag inte dricker längre och beter mig så.

Kram ?

33 år som gifta är mäktigt mycket ?

Kram ?

Vilken kamp du för, vilken kamp vi alla här utkämpar. Som du säger, så lätt att falla tillbaka i djävulsdansen. Så lätt att tycka synd om, att vilja hjälpa, att om han bara.......
Var och en bestämmer över sitt liv. Vi kan inte, även om vi vill, leva någon annans liv. Och vi kan inte rädda någon som inte vill.
Har haft så svårt att förstå att jag inte kan påverka mitt ex. Att jag inte kan säga att han ska sluta dricka. Det kan han bara själv.
Jag, vi här måste leva våra egna liv.
Det är så lätt att tro att man ska må bra fort. Men det tar tid att släppa ett liv som man levt ihop med någon som dricker. Och det får ta tid. Jag känner att jag återtar mitt liv undan för undan.
Det kommer du också göra Azalea. I det du skriver så förstår jag att du har styrkan. Det känns kanske inte så, men du kommer klara det här och du kommer gå stark ur allt detta.

Känner så mycket igen mig! Usch, idag vaknade jag av ångest, minnesluckor och jag dricker alltid tills jag kräks. Det är hemskt och pinsamt. Men idag bestämde jag mig för att börja resan mot ett nyktert liv. Jag orkar inte ha det så här. Tack för att ni delar med er, nu känner jag mig inte ensam mer ❤️

Efter att jag levt med mitt missbrukande ex i nästan 9 år och jag väntade en kväll på att han skulle komma hem, vilket jag väntat i många år. Jag förbjöd honom att köpa hem alkohol. Så han drack på krogen. Sen tog pengarna slut. De pengar hans far skickade honom. Hans egna pengar tog slut långt innan dess. Och han hade en mycket god ekonomi när vi träffades. Jag såg hur mycket han betalade i ett par år. Sen när han inte kunde betala längre då fick jag notan. Och jag fick en chock och jag betalade. Ett par gånger. Under ett par år. Jag betalade när jag fyllde år och vi firade på restaurang. Jag betalade när han fyllde år på restaurang. Det var inte maten som var dyr. Det var alkoholen. Trots att han lovade båda gångerna att inte dricka. Jag lät mig luras om och om igen. Sen slutade jag att gå ut och fira min och hans födelsedag.
Jag minns den där kvällen som han kom hem väldigt sent och jag kände att jag inte orkade. Jag prövade göra slut, men det gick inte bra. Han vägrade lämna mig. Varje gång jag prövade göra slut. Och det är många gånger jag prövade göra slut. Säkert 100 gånger. Jag kände då att jag inte ville leva. Och jag tänkte att det är lika bra att jag hoppar ut genom fönstret. Men jag var inte deprimerad. Jag kände mig fången. Och visste inte hur jag skulle bli fri.

Den kvällen avgjorde allt. Jag ville leva och valde att leva vidare, men jag behövde hjälp och jag började att fråga om hjälp av fel människa. Hans far, som har arbetat med utslagna inom missbruk. Jag ringde och sa att hans son kan inte bo hos mig längre, men han valde att ringa sin son och ställa honom frågan "har du alkoholproblem" och sonen, mitt ex sa nej.

Jag kvädes, men detta gjorde också att jag fick en kraft att ta mig UT ur denna misär. Det finns läkare inom familjen, lika gammal som jag och jag undrade verkligen hur det stod till här. Med Hippokrates ed "läkareden" och allt. Kanske det är andra regler när en utbildat sig i ett grannland. Jag har inte kolla upp detta.

I alla fall.

Jag kämpade och hade ett driv att ta mig igenom detta och få hjälp att få honom att flytta. För jag kunde inte kasta ut honom. Då. Det tog mig 2 år att få hjälp av en professionell psykolog. Att hitta en bra AT-läkare som skrev remiss, väntade i 8 månader på första tiden och efter ytterligare 8 månader så ville han flytta då jag lärt mig hålla fast vid alla mina regler och gränssättningar. Psykologen gav mig verktyg att ta hand om mig och att förstå hur illa jag hade det. Jag förstod hur nära jag var att själv avsluta mitt liv, enbart för att jag inte hade stöd av någon innan jag träffade denna psykolog. Det är tack vare en vän som är insatt i vad som ingår i en läkares uppdrag som jag sökte på egen hand. Annars så har jag haft ett slag livsuppehållande stöd inom psykiatrin, men det duger väl inte att ha som liv!?

Det gör mig lite förbannad idag att det var så. Därför skriver jag nu. Jag har sovit i 2 h. Vaknade och behövde kissa. Loggar in här av rutin. Ville skriva nu. Känns viktigt att dela. Idag lever jag mitt liv. Han flyttade ut för 2,5 år sedan.

Idag skulle jag klara att kasta ut en människa. Men. Det kommer dröja innan jag släpper in en människa på det viset igen. Om jag ens ska leva med en man igen. Under samma tak. Det får framtiden visa. Om jag någonsin blir redo för det. Igen.

"Att jag någonstans blivit sjuk själv i hela den här processen för att det upptar mitt liv. Jag har kommit till en återvändsgränd och är på väg att bli nedbruten av mitt beroende av alkoholisten."

Ta det på allvar och sök professionell hjälp!

Vi har firat 33 årig bröllopsdag idag och bott på hotell vid Vätterns strand. Käkat middag på restaurang och mått gott. Vi har hängt ihop i 35 år gumman å jag. Det är sjukt vad tiden går fort. Jag har druckit rött vin och två bärs. Jag är lugn och trygg med den här konsumtionen. En dag i taget ?
/Mrx

Åkte dit och hämtade lite av dotterns saker... han visste när jag skulle komma.... han var full!! Han nekade och nekade... tänk om han fattade att hade han varit ärlig med sin sjukdom hade saken kanske varit annorlunda....
Nu sitter han hjälplös och vill att någon annan ska lösa saken, beroendeenheten har tre månaders väntetid, vad han ska göra under tiden vet han inte och verkar mer tycka att det nu är deras fel att han dricker eftersom dem inte hjälper honom....

Han säger att han vill ju bara att jag ska vara vid hans sida hela tiden, att han älskar mig etc etc... svänger till att med dimmig syn säga -det är kört nu va?

Psykologen sa häromdagen att det är ok att bara låta saken vara en stund, att få landa lite själv.... nu handlar det mer om att packa ihop utan för mkt gråt och skuldkänslor för att han mår så dåligt.

tack, ska låta det gå lite tid och se hur allt ter sig. ni säger så kloka saker!
känner verkligen igen mig med vissa grejer redan. saker som jag egentligen borde ha vetat tidigare men inte kunnat. till exempel hur kul det är att träffa vänner utan att dricka alkohol.

igår var jag på en väns årliga sommarfest. fullt med bjudalkohol och mycket lite mat, toppenkombo... men jag lyckades hålla mig nykter, vilket ganska snabbt visade sig vara ganska lätt. att verkligen se hur folk ändrades efter varje glas. hur volymen gick upp. hur folk började dricka vad som helst så länge det var ett uns av alkohol i. efter några timmar blev jag nöjd och jag började säga hej då. möttes av "neeeeeeeeeej ska du gå?? varför????" samtidigt som de spillde sina drinkar. ville nästan säga "men ni har ju blivit så tråkiga nu". för det hade dom. dom var inte kul längre. dom hade kul tillsammans och det är dom såklart värda. men det kom till en sån tydlig gräns.

promenad hem i solnedgången med hund och sedan överraskade jag mannen på jobbet och vi promenerade hem i sommarnatten. tusen miljarder bättre kväll än om jag hade druckit.

ska försöka komma ihåg den känslan nästa gång jag känner ett sug. jag har det bättre utan alkohol.

Det är verkligen en lång väg för att lära sig att inte vara medberoende. Jag är inte där än, det märker jag men jag får vara nöjd med mig själv de gånger jag lyckas ta ett steg tillbaka.

Du har fört en lång strid med både dig själv för att komma i fas med bipolariteten och mediciner samtidigt som du fick jobba med medberoendet.
Så nöjd du ska vara med dig själv att du har kommit så långt.
Det är som att lära kroppen och huvudet en helt ny livsstil och det tar ett tag att vänja sig.

Jag har ännu länge kvar och känner en stress inför hösten hur jobbig den kommer att bli.
Men har tänkt mig att till nyår 2021 då ska jag förhoppningsvis klättrat igenom den djungel och snårskog som väntar.
Men som Blade Runner en gång skrev: Borra ner fötterna i jorden och titta mot horisonten.
Vad som sen väntar där återgår att se men det borde bli så mycket bättre än det liv jag haft under dessa åren.
Jag får ge mig till tåls och se hur det blir.

Så himla lätt att snurra in i djävulsdansen och man behöver påminnas om att tacka nej till den för uppbjuden blir man ofta....

Jag höll på att tappa det idag efter en stor mängd elaka och hemska sms, det högg direkt tag i mig efter de första 4 och jag blev ledsen och orolig.
Till slut gick jag in och la mobilen i köket, på så sett kunde jag få distansen. Blev åtminstone en lättnad ett tag.

Idag blev det en lång runda i skogen, visstär det underbart och läkande att gå längs en slingrande stig. För mig är det den bästa terapi och lägg på lite yoga, som jag är nybörjare på men har märkt att det ger ett lugn, så känns allr lite lättare igen.

Hoppas du fick en fin dag ?Kram Azalea
.

Oj piggvar är väldigt länge sen jag åt, typ 20 år. Hade ingen aning om att man kunde fånga dom på det viset. Alltid lär man sig nåt?.Håller med om att det tjatas lite mer ju längre kvällen lider med alkoholen närvarande. Jag har precis dragit mig undan sällskapet, nykter. Jag vaknar nykter och inte ett dugg bakis, vilket inte lär vara fallet med mitt sällskap. Ha en fin helg Jullan

... blev det idag pga jag kom mig äntligen för att gräva en rabatt jag funderar på i cirka tre år men något har uppenbarligen hindrat mig från projektet som tog hela 1 timme. Undrar vad. ?
Det blev väldigt fint! Sen jag jag bara lodat runt här, klippt gräs och grejat med komposten och näring och diverse annat som jag gör i samma takt som jag googlar i diverse trädgådsgrupper.. sen försöker jag hålla mig från att inte jämföra mig med proffs- människor som skördar skottkärror med tomater. En himla viktig sak för min sinnesfrid är att jag gör det här på mitt sätt, att jag ger mig tid att lära mig, och att det är ett projekt över tid. Jag måste inte kunna allt nu.
En övning för en otålig som jag.
Imorrn kommer lite barn efter två veckor utan besök. Ska försöka att inte stressa upp mig med linneservetter och fyra rätter... nu är jag såhär. Som jag är.
Mitt liv tillhör mig allra mest.
Kram kämpar och kompisar.
Ni är bäst. ??

Tack snälla du för fina ord ❤️ Jag ska läsa och skriva allt jag kan. Usch, det kommer bli så svårt. Men jag måste göra det här. Jag orkar inte må så här längre.

I många år så hade jag en relation med en alkoholberoende man som för det allra mesta höll det på ett ok plan.

Men mellan avrven så föll han ned i hål där han också drack för att självmedicinera. I hans cyklar så föll också jag och jag har långt efter relationens av slut själv insett djupet/vidden av min egen sjukdom.
Fortsätt gå på alanon,det var räddningen för mig när jag var som sjukast och mådde som sämst.

Där fick jag redskap för att hålla mig själv precis ovanför vattenytan där jag simmade omkrin i flera år innan jag tog mig upp på land.
Läs läs och reflektera,ta till dig det som passar dig och låt det andra vara.
Om man klarar att hålla ögonen öppna för vad som sker och vad man låter ske så kommer åtminstone förnuftet ikapp även om känslorna säger åt en att göra något annat.
Till slut kan man så sakteliga väva ihop detta till en ny sanning som är så mycket bättre och enklare att leva efter.

Men det tar tid,är ibland ensamt och svårt.

.. tänkte just detsamma. Vilken himla tur att jag är en sån som inte dricker för då hade jag missat all njutning den här kvällen. Som att himlen höll show.
Låter som en toppendag förutom möjligen dessa vinterbad du ägnar dig åt, ⛄️ jmen du gillar ju det ?
Jag är också lite rosa om näsan efter en dag ute, dock inte pga portvin ?
Kram ?

... idiotiska idén om Västerbotten.
Det spar jag till mina frysta fiskar.
Som sagt, njutning delux. Här grillades i den väldigt ljumma kvällen. Och en solnedgång som konkurrerade med en fullmåne som är helt makalös.
Stackars de som dricker bort dessa små och stora mirakel. Inte vi!
Kram ?

Och så härligt att ha saker att se fram emot som inte handlar om alkohol. Det tar oss långt! ?

Här finns många att kroka arm med. Välkommen.
Och den där offerkoftan, har ännu inte stött på någon som klär i sån.?
Ta av dig den, och känn dig bombsäker på att det är du och ingen annan som bestämmer.
Det är en himla viktig insikt.
Andra Halvlek innehar inofficiellt rekord i tips på böcker, poddar och youtube- klipp, där hittar du ett oslagbart first aid kit.
En dag i taget ?

Jag har under många år haft problem just att somna. En del av mina problem med alkohol härstammar därifrån.
Melatonin har jag köpt drösvis i USA men funkar inte alls på mig. Jag kände mig helt jetlaggad istället för tvärtom.
Om jag har svårt att somna nu tar jag en halv Imovane eller en atarax.
Att lyssna på meditation, sova-appen eller headspace kan också fungera.
Du verkar ju göra allt rätt men jag gissar att kroppen behöver tid. Jag sover mycket bättre efter en tid a-fri, men känner jag sömnpanik tar jag en tablett. Tror inte det är någon fara (eller der säger iaf min läkare) så länge jag inte trappar upp dosen.
Hoppas det löser sig inom rimlig tid.
Vet inte hur det är med prover, men tänker att det tar man väl inte på människor som inte dricker något?
Men jag vet som sagt inte.
Hoppas du får sova inatt ?

Vägen till beslut kan vara lite tjorvig minst sagt, och den är olika lång för alla. Du måste bestämma dig med hela hjärnan, annars funkar det inte.

Du har hamnat på helt rätt ställe. Här är vi ett gäng som kommit olika långt på vår nyktra resa. Själv firar jag 6 mån som nykter den 9/8, tjoho!

Läs mycket här på forumet och läs på om alkoholens skadeverkningar. I min tråd finns en massa tips på böcker, poddar och Youtube-klipp.

Skriv mycket också, det funkar som självterapi. Man tvingas sätta ord på vad man tycker, tänker och känner.

Kram ?

Stolt alltså.
Alla tillfällen ska tas till vara och du har verkligen all anledning.
Stolt-stunderna bygger en bra botten som blir allt stadigare att stå på. Heja dig!

Man får mindre biverkningar om man tuggar tabletten. Smakar som något en hund lämnat efter sig på gräsmattan, dock! (Nope, jag har inte provat?). Jag vaknade vid 3-tiden och kände mig nästan drogad, annars fick jag sova hela natten.
Jag har egentligen inga problem med att somna, men jag vaknar efter 1 timme eller 2. Somnar om, vaknar osv hela natten. Tabletterna hjälper om jag slipper biverkningarna, de kommer inte varje gång.

Andrahalvlek, jag kan inte läsa eller lyssna på böcker innan jag skall sova. Det sätter igång huvudet så att jag inte kan slappna av. Annars läser jag gärna när jag varit nykter några veckor och hjärnan börjar förstå och komma ihåg det jag läser.

Charlie70, jag har provat Atarax. Det gav ingen effekt för mig. Propavan ger bara biverkningar ibland. Blir dock alltid lite mosig morgonen efter.

Har kollat Melatonin på nätet. Det går tydligen inte att köpa utan recept i Sverige.
Det skall tydligen inte tas om man dricker alkohol (vilket i sig inte är något problem längre), men om jag går till en läkare, finns det någon risk att det tas prover för alkoholmarkörer? Bara dag 20 utan alkohol, och jag kan inte riskera en anmälan till Transportstyrelsen.

Hej, jag har upplevt detta med och jag har fått höra att det är "suget" efter drogen som gör att de blir så elaka. Min partner eller X eller var vi nu står gör likadant precis innan han tar ett återfall. Han bygger upp till en konfliktsituation med mig och sedan exploderar det. Jag känner av hur han blir helt avstängd känslomässigt innan det sker. Det är djupt obehagligt och det är ännu svårare när man inte får en upprättelse efteråt. Ett uppriktigt förlåt eller etc.
Det blir ju som att leva med 2 personer eller rättare sagt en demon och en person.
Det är inte meningen att du ska känna dig rädd och jag tycker du gör rätt i att söka ett eget boende där du kan vara trygg. Det blir alltför jobbigt annars, du måste kunna få pauser ifrån det.
Kram

Då är det ett AA möte jag ska gå på. Behöver den positiva energi som människorna där utstrålar

"Den här gången är jag mer ödmjuk på så sätt att jag förstår att jag varken behöver vara stark eller tuff, bara mer inse att det är smärtsamt och att det får ta tid. En dag i sänder." Att vara ödmjuk med sig själv och ge det tid. Ett verktyg som har hjälpt mig mycket är SOAS inom mindfulness. S = Stanna upp, O = Observera, A = Acceptera (det som sker just nu) S = Svara/Släppa taget (om det som är just nu) Att lyssna på sina behov. Vad behöver jag. Vad orkar jag. Just nu. Hela tiden just nu. Inte tänka så mycket på hur det ska bli, utan "bara" vara i det som är just nu - hela tiden.

Om du har övat på detta så vet du att det är ett bra förhållningssätt. Om det är nytt för dig, ta gärna hjälp i ett sammanhang som passar dig.

Mindfulness har varit min räddning och kompass. Det var också så jag upptäckte hur medberoende jag var. Jag lärde mig att lyssna på mig själv och idag lever jag mitt liv, som jag alltid velat.

Jag förstår var du befinner dig. Du ska göra din resa och fortsätt ta en dag i sänder.

Glöm inte att vara varsam med dig själv. På alla sätt.

Idag blev det tidig morgon eftersom min vän lärde mig göra service i denna grupp. Därefter möte.

Är jättetrött just nu. Har haft min mamma här på middag och det är något som tyvärr suger musten ur mig. Inget är någonsin nog. Hon vill bara ha och ha... ?