Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet att jag måste sluta för att jag har ett alkoholberoende. Detta går ut över min fysiska och psykiska hälsa. Dessutom går det ut över min fru och än mer tragiskt över mina barn som har en pappa som är orkeslös och lättirriterad. Det här kan inte fortsätta! Förra sommaren och hösten hade jag en 5 månader lång nykter period. Gick inledningsvis på aa-möten men började snabbt slarva med det. Har man som jag alltid blandat in alkohol i allt socialt liv blir det så tomt och färglöst om det tas bort. Samtidigt var det mitt livs misstag att bryta den nyktra perioden efter 5 månader för att jag var "uttråkad".Har någon tips på hur man håller i? Jag har haft flera perioder på 1-2 månader då jag hållit mig nykter men det slutar alltid på samma sätt. Att jag börjar dricka igen. Jag börjar bli livrädd för konsekvenserna. Är rädd att förlora allt som jag har.

Ha ha, jaaa. Jag är verkligen en envis kvinna när jag tror på något, när jag kämpar mot orättvisor, mot det som jag anser är fel. Min man skakar ibland på huvudet, men han vet att jag gör det för min övertygelse. Jag är väldigt diplomatisk och säger oftare ja än nej (jobbar på mitt nej). Ibland hamnar jag i onåd på mitt arbete för mitt rättspatos kan innebära mer arbete även för andra. Det är inte så lätt alltid att vara jag och ibland blir jag utfryst, men oftast uppskattas mitt sätt att inte vika undan för jobbiga situationer.
Min envisa sida hjälper mig att motionera och hålla mig ifrån alkoholen bl a.

Nu måste vovven ut
Kram på er.

Ja, nu gör vi annat för att dämpa vår oro/ångest?

Kram!

Jag tänker livsmärke, det låter ändå som en erfarenhet som livet gett en.
Och det kan tyckas som en som man velat vara utan men nu har man den och den gör också att man kan använda den till något bra.
Som nu, när du har formats till att bli en empatisk och tänkande människa.
Kram ?

Tack Jasmine, jag har det lugnt och skönt. Ingen alkohol på tre dagar och så ska det förbli ??

Vi bjudna på middag i helgen och det var trevligt att det bjöds på både a- fritt öl och vin?
Det känns så skönt att detta kan bli det nya normala ?

Läste din tråd nu att det blev lite vin för din del i helgen men det behöver ju inte betyda att du fortsätter. Ingen ångest för det!
Nya dagar kommer hela tiden och det är aldrig för sent att ändra sitt beteende ?
Jag ska verkligen försöka hantera min oro på ett a- fritt sätt nu och satsa på andra metoder. Måla, powerwalk, jympapass, städa, sortera, ha allt utom hälla i sig alkohol.

Såg förresten på ett tv-program, Diagnoskampen. I en fråga lade programledaren ut en massa inälvor, hjärta, lever, lungor, njurar ( från gris som ju liknar människans) på ett bord.
Min första tanke var, herregud, tänk vilken skada alkoholen gör på våra inre organ egentligen!?
Det är ju våra kroppar som vi ska leva med och som vi måste ta hand om! Så misshandlar vi dem på detta sätt!?

Nej, nu får det vara nog med det!
Nu håller vi modet och styrkan uppe Jasmine!?
Kram ?

Nu har jag läst hela din tråd och det känns på ett sätt sorgligt... som när man har läst ut en riktigt bra bok. Du skriver så levande och delar så mycket av dina tankar och reflektioner- tack ?.

Läsningen har hjälpt mig mycket- önskar att jag hade "hittat dig" när jag drack som mest i våras pga av jobbstress och ångest över min "kärlek".

Önskar dig en fin dag!

Kram

Tidigare år kunde man räkna nyktra dagar på ena handen under fyra veckors semester. Nu kan man räkna onyktra dagar på ena handen. Det låter som framsteg men det vette fan. Jag får nåt sug efter typ 5-6 dagar så jag åker in på bolaget köper fem öl som jag gömmer o trycker i mig i smyg. Inget sug dagen efter bara en ångest o massa tankar på varför blir det såhär efter en viss tid? Vet inte hur jag ska ta mig ur detta? Problemet är att jag bara gör det på instinkt och kan inte stoppa mig själv? Låter sjukt men det är sant. Vet att det är mitt ansvar dålig karaktär mm. Är det någon som upplever samma sak?

Jag drack igår, känner idag att jag inte vill men det kommer antagligen smyga på ett sug om några dagar?

Senaste tiden har jag druckit både i sociala sammanhang och ensam. Jag förstår vad du menar med att man vill "ha kontroll" i sociala sammanhang. Nu är ju jag mest med nära vänner där det inte spelar någon roll om man tappar kontrollen, jag blir ju aldrig otrevlig när jag dricker. I jobbsammanhang dricker jag dock ytterst lite just av den anledningen och har aldrig blivit berusad i ett sådant sammanhang.

Förstår så väl det där med att dricka ensam för att lindra oro, det är exakt vad jag också har gjort. Men... det blir ju bara värre med akoholen, vilket både du och jag vet ?. Hur var det nu... "att dricka för att lindra ångest är att låna lycka från morgondagen".. Eller, uttrycket var inte exakt så, men du fattar vad jag menar.

Kram ?

När psykiatrin sa att jag hade en kroniskt sjukdom vilket bipolaritet är så tänkte jag på det där. Jag var en ung kvinna med en karriär bakom mig och jag blev "tokig" av SSRI. Sa upp mig från ett mycket bra jobb, men det var också jobbet som triggade värk du beskriver. Träffa en sjukgymnast och få behandling! Det går att bota spända nackar, innan det blir värre. Många sjukgymnaster är utbildade i stresshantering. Du kan gå dit och göra avslappningar. Då tar du reda på det innan. Googla på det.

Jag köpte i alla fall inte kroniskt sjuk. Vem ska säga till mig en sådan sak. Jag tog aldrig piller mot mensvärk ens som ungdom. Jag tränade, som en vardagsmotionär. Många i min klass tränade mycket mer än mig, jag var en av dem som hade lite hull och jag tyckte om mitt hull. Jag såg andra tjejer överträna och höll på med dieter. Jag åt allt. Brydde mig inte om att ha snygg kropp. Som typ 90 % av tjejerna i skolan.

Jag tränade. För att jag tyckte om det. Jag brydde mig inte om att jag var lite kraftig. Ok. Det hör inte hit. Det handlar om att jag har tränat för att jag mår psykiskt bra av det, utan att veta att det är det jag mått psykiskt bra av!

För det talades inte om betydelsen av den fysiska aktiviteten då. Som det gör idag.

Jag vet, jag har läst tillräckligt mycket i flera år om träningens betydelse och det var yogan och träningen och mina erfarenheter och vilja att utvecklas som jag tog mig ur min medicinering.

Och jag hade ätit mediciner i 10 år. För att hålla mig i schack. Idag så vet jag mer. Jag har pratat med människor som fått mig att förstå en sak om läkemedelsindustrin. Och det skrämmer mig. Och jag stannar där. I den frågan.

I alla fall.

Du har kommit så långt. Prioritera din smärta och sök behandling via sjukgymnast. Ta inga piller och återfall i ett annat beroende. Det är många som börjar sina beroenden där. Via smärtstillande. Eller för att primärvård och psykiatri pumpar med beroendeframkallande läkemedel.

Har du kvar internet hemma? Och en dator? Förmodligen tänker jag.

Det finns massor av gratis träning online. På youtube. Prova olika träningsformer och hitta en som du tycker är rolig. Dansa. Avsätt en kvart om dagen. Eller 30 min. Eller 45 min gånger 3. Hitta din form!

Är ditt bibliotek öppet? Låna Hjärnstark av Anders Hansen och läs den. Låt hela familjen läsa den och om du/ni inte redan tränar. Annars kostar pocketversionen under 100 lappen.

Börja litet. Eller mer. Skada er inte.

Jag vet, av egen erfarenhet och via forskningen. Att när vi rör på oss, då blir vi mer kreativa - det är en sak. Promenera med kollegorna på lunchen och prata eventuella lösningar, På problem.

Du förstår mer när du läser boken. Fysisk träning hjälper oss att hantera stress bättre. Sömnen blir bättre. Hjärnan fungerar bättre.

Börja där. Om du inte redan gjort det. Jag halkade in på din tråd nyligen, som du vet och har inte läst tillbaka i tiden. Skulle vilja, men jag fastnar redan för mycket här inne.

Men. Även tankens kraft är så stark.

Det finns flera böcker om affirmationer, kolla upp dem. När psykiatrin sa att jag var "kroniskt sjuk" så sa jag "jag är frisk" till min spegel varje dag och jag jobbade varje dag med mig själv i åratal för att hitta en väg ut ur medicineringen.

Och jag sökte hjälp och fick hjälp av författare och läkare utanför Sverige.

Tack för att du tänker på mig ?. Det gick som sagt både bra och dåligt...

Jag hade kunnat säga till innan eller på plats, men vi var på en bar så jag kunde inte ta med eget dricka ?. Ingen av mina närmaste vänner tror jag skulle reagera negativt på om jag inte skulle dricka alkohol, men jag orkar inte riktigt med den diskussionen just nu. Ska tillägga att ingen av mina närmaste vänner har ett "problemdrickande", jag kan vara trygg med att det aldrig blir för mycket vin om jag låter dem bestämma mängden alkohol.... Så det var steg 1, att inte försöka dricka mer än min vän.....

Hoppas du får en fin dag i cykelspåren! Och att solen lyser även hos dig!

Jag åkte till min vän i en annan stad, vi pratade hela kvällen och halva natten och sen sov jag kvar. Dagen efter gick vi en lång promenad längs vattnet och badade- lycka ?. Jag kom hem på eftermiddagen helt slut och sov som en stock 1.5h. Om man har sömnporblem så är djup sömn (utan tabletter) också lycka ?.

På kvällen träffade jag min bror på en pizzeria i närheten, gick sen hem, ringde en vän och därefter sov jag 6h i sträck trots eftermiddagstimmarna- lite mer lycka! Vaknade nästan utvilad för första gången på länge (om än inte lycklig ?).

Då har jag listat det som var bra- häng med vän och bror, naturen och bad, sömn.

Det dåliga var alkoholen- tre glas vin med min vän och tre glas vin med min bror. Inget som gör mig särskilt berusad och inget som känns dagen efter. Men, jag hade ju lovat mig själv? Idag väljer jag att inte anklaga mig själv för det, jag har tillräckligt med ångest över en massa annat ?.

Hoppas ni får en fin dag!

Tack se klart för peppning ?

Vaknade utvilad efter en natt utan att ha lyssnat på snarkningar, ljuvligt!

Strax frukost och sen får jag se vad dagen bjuder på.

Ha en riktigt fin dag allesammans ❤️

Sänder en tanke till dig så här på morgonkvisten ??

Haft flera kvällar ensam denna veckan, familjen på semester o jag jobbar. Brukade vara givna dryckeskvällar, men nu är jag bestämd. Känns kanon.

Hej AndraHalvlek, jag kanske är korkad men kan du beskriva lite ordagrannt vad du menar med att bestämma sig med hela hjärnan? Vad gör man för att få HELA hjärnan att vilja sluta, och inte bara typ halva? Jag förstår att man måste vara bestämd som satan och ha disciplin, tålamod, sluta tycka synd om sig osv. Min pappa var sådan som bara kunde bestämma sig för nåt från en dag till en annan, och när han bestämt sig så VAR det bara så. Tyvärr har jag inte ärvt denna egenskap. Jag har hela livet varit otroligt känslostyrd och haft svårt att låta bli det jag velat undvika. Jag har hela livet varit beroende av olika saker, det började med nappen... Fick faktiskt abstinens när jag vid 6 års ålder blev ifråntagen den för gott! Letade igenom huset som en dåre ifall de skulle råkat glömma nån napp nånstans. Riktigt ledsen var jag! Det hade kanske blivit annorlunda för mig i livet om jag fått kärlek och närhet som tröst istället för nappar, leksaker i mängder, godis & glass & kakor, pengar, sluppit att hjälpa till hemma... Hela tiden läser jag och hör: "Älska dig själv, sätt dina behov först, älska dig själv mer, beröm dig själv, tänk bra om dig själv, sluta ta skit av andra, älska dig själv mest av allt..." Men.. om man redan gör allt det där då och gjort det ett bra tag? Det är grymt häftigt att älska mig själv, men det räcker inte med självkärlek.. Man behöver en massa annat, som jag inte har..än! Sysselsättning, vänner som bjuder med en på roliga saker, skratta, nån hobby som upptar ens tankeverksamhet... till exempel. Jag har tänkt skapa en tråd om problemet med att inte ha "rätt" vänner, så håll utkik efter det ni som ev. har intresse!

Styrkekram!! ❤

Hur har det gått för dig Tarrou?

Förlåt Nytid, men vid tidpunkten då jag startade tråden och var aktiv i den trodde jag att ditt inlägg var menat att vara spydigt och konfronterande! Nu när jag läser tolkar jag det som att du vill uppmuntra till att tänka och känna efter. Sorry!

Jo här har du en! Dricker varje dag men med måtta. Kontinentaldrickande kallas det visst, eftersom de nere på kontinenten dricker varje dag men måttligt. Jag är inte nöjd med detta, dricker 2-4 öl dagligen och har jättesvårt att sluta med det. Full blir jag väääldigt sällan. Någon mer som kan dricka måttligt men det är för ofta?

PS. Jag har jobbat massor med mig själv, med healing och mindfulness och att älska och acceptera mig själv, om nu någon tror att problemet är att jag inte tycker om mig själv tillräckligt! Det verkar vara för alla andra deprimerade att de avskyr sig själva, men det är INTE så i mitt fall!!

Har någon något tips på vad man kan göra om man, som jag, blir så djupt deprimerad och nedstämd och mest gråter när man är nykter och drogfri? Jag klarar det inte länge innan jag tar till t ex alko för att må lite bättre. Inte blir det bättre av att ha en närstående som inte klarar av att se mig sån och då uppmanar till det, för att denne vet att jag då mår bättre!
Jag förstår att alko & annat skit inte gör mitt mående bättre i längden, och att det säkert är en bidragande orsak till depression mm! Men jag har inte alltid mått såhär när jag tagit uppehåll, det har varierat och jag är säker på att mitt grundmående är uselt och att jag har en period nu då jag självmedicinerar. Att "prata med någon" ger mig inget! Psykologen har semester till mitten av aug och har hänvisat till tel-jouren om jag "behöver hjälp". Jag har ringt dit förut flera ggr och pratat när saker hänt som jag haft svårt att hantera, men jag har varken ork eller lust just nu att ringa och presentera mig och berätta för ännu en anonym röst på andra änden som inte kan ändra på att jag mår som jag gör! Jag käkar antidepressiva, stressdämpande, uppiggande och sömngivande medicin som jag förut varit hjälpt av, men saker som hänt de senaste åren har fått mig att dricka några öl varje dag och en del annat som jag inte vill skriva om för att inte någon ska göra nåt med informationen. Och..detta verkar ha slagit ut effekten av läkemedlen! Jag har ljugit och undanhållit detta för psykiatrin eftersom jag av erfarenhet vet att det enda som händer är att man blir av med ADHD-medicinen och tvingas visa upp en massa negativa prover för att få tillbaka den. Jag har noll förtroende för AA, beroendevården, psykvården och Soc! De är så okunniga att man blir mörkrädd! Been there done that!
Hur kan man bli nykter utan att bli så deprimerad att man bara orkar ligga i sängen och gråta och hata? Jag hatar att må så dåligt!

Jag tror du måste inse att du och dina anhöriga har olika infallsvinklar i det här. Har man gjort sina nära och kära besvikna gång på gång så finns inte förtroendet eller tron på att du kommer att förändras där utan vidare. Jag tror att det är en process som dom behöver ta sig igenom genom att få prata om hur dom upplever situationen. Deras känslor och upplevelser får vi som orsakat dessa inte förringa. Det är jobbigt, jag vet, Men faktiskt nyttigt.

Min vuxna dotter har tvingat mig att gå på behandling och sitta i samtal tillsammans med henne och en alkoholterapeut. Det var lika mycket ett sätt för henne att må bättre som för mig att komma vidare. (Kan rekommenderas).

Jag har varit nykter i drygt ett år nu, snart 14 månader. När jag ser i backspegeln så tror jag faktiskt att det varit bra att tvingas prata om vad man gjort och hur det påverkat andra i ens omgivning. Man tvingas ta ansvar, och växer med det. Även om jag helst hade velat sopa allt under mattan och ”bara” sluta dricka.

Så, mitt råd till dig är att stötta dina nära och låta dom få prata/älta hur mycket dom vill och behöver. Lyssna och ta in. Och bevisa sedan i handling att dom kan lita på dig, så kommer förtroendet tillbaka.

Lycka till! Kram!

Hittade en film på tuben av Annie Grace idag som heter ”The 3 keys to spontanius sobriety”. (Filmen är 55 min lång och jag orkade inte se hela.)

Grace är väldigt engagerad och dedikerad, men alldeles för ostrukturerad och hon använder alldeles för många ord. Fladdrar hit och dit. Hon borde ta hjälp av ett proffs och koka ner essensen lite.

Nåväl, budskapet var det inget fel på. Först förklarade hon uttrycket spontan nykterhet, vilket betyder att man har slutat dricka utan att genomgå någon form av behandling eller med stöd av till exempel AA. Man har slutat helt själv.

Tydligen är procentsiffran hög för antalet som lyckas hålla sig nyktra efter att ha slutat dricka helt på egen hand. Mycket högre än för dem som har genomgått behandling eller gått hos AA.

Jag tänker att det kan bero på två saker: 1) de har själva lagt upp strategierna och gjort hela jobbet själv (= hjärntvätt), 2) de var sannolikt inte lika svårt alkoholberoende som dem som måste genomgå en behandling.

Jag tänker också att om man genomgår en behandling och då tänker att ”någon” ska fixa så att man blir nykter, så är det inte konstigt om man tar återfall rätt så snabbt efter behandlingen.

Graces tre nycklar till spontan nykterhet var följande:

1) Du måste tro på att du har förmågan att klara av att sluta dricka. Tro på dig själv inifrån och ut. Ge ingen plats för ”kanske” och ”möjligen” alls.

2) Släpp alla känslor av skam och skuld över det som hänt och var snäll mot dig själv, även om du tar återfall. På att igen direkt bara, ge inte upp. Och lyft allt positivt - framgång föder framgång.

3) Gå all-in i din nya identitet som nykter, precis som du skulle göra om du utövade en hobby eller idrott på seriös nivå. Var stolt över din nykterhet och din resa dit.

Hon berättade att när folk frågar om hon vill ha alkohol på tillställningar så svarar hon bara ”jag dricker inte”. Inget mer.

Samma sak sa Craig Beck i sin ljudbok idag. Han sa att man inte ska komma med vita lögner om varför man inte kan dricka, som att skylla på medicin eller tidig bilkörning. ”Nej tack” räcker bra.

Han menade att det normala borde vara att inte dricka alkohol. Och att de som dricker istället borde förklara varför de dricker. Att förklara varför man inte dricker blir liksom som att be om ursäkt för att man är onormal, vilket man inte är.

Det blir lite som när jag bestämde mig för att sluta referera till ”motverka psykisk ohälsa” och istället började hänvisa till ”främja psykisk hälsa”.

Varje sak vi uttrycker visar var vi står. På vilken sida om linjen som vi hör hemma.

Kram ?

Har inget bra råd att ge, men det känns ju riskabelt att du tror att du kommer börja dricka igen. Hoppas du får stanna ett par dagar längre.. Varför tror du att du kommer dricka? Är du inte motiverad att sluta, eller är det något som gör dig särskilt stressad eller så just nu? Finns det något som du kan se som skulle hjälpa dig att inte dricka? Håller tummarna för att du får stanna lite till...