Senaste kommentarerna i forumet

Jag tänker att du har insikter som går utanför de flestas.
Och obalansen mellan begär och duktig flicka känner jag igen, inte kanske just när det kommer till alkoholen men till andra delar av livet och relationer.
Ibland har jag tänkt att jag har en maska lös i min inte stickning som då och då hoppat sönder mina sandslott. Jobbigt är det.
Ibland behandlar jag mig själv som ett barn, när det kommer till motivation. Supersträng förälder som inte lyssnar på det örat/något enda öra.
Men förstår väl din längtan efter avkoppling och att få lyfta lite från marken. Hoppas lite chips, godis och den a-fria ölen gör jobbet hyfsat iallafall. ☀️

Vad kul att du är på banan igen???
Jag tog en paus ett tag men jag har saknat dig och många andra härinne på forumet.
Härligt att läsa om att du fixat nykterheten såpass bra.
Vi får kämpa och stötta varandra då är det lättare.
Jag gör en omstart nu för jag mår bäst att avstå helt även om oron gnager hårt till och från.
Men nu denna vecka blev en tung sten "färdigburen" så nu kommer det bli lite lättare?

Som jag minns dig från i vintras så var du en nätt liten människa så vart kom den övervikten ifrån?
10 kg dessutom..? men du känner din kropp bäst och vet vad den mår bra av. Viktväktarna är väl ett bra stöd hursomhelst.
Lycka till ??
Kram???

Ja du kära vän, livet är tufft och nu detta året som verkligen testat alla människors ork och tålamod..

Fastnade i ditt sista stycke om alkoholsuget, undrar också om varför man ibland klarar det och ibland inte.
Fantastiskt bra att du inte gett efter trots alla motgångar ??
Men hälsan är det viktigaste och jag håller alla tummar för att du ska bli helt återställd!??
Och att hösten blir någorlunda hyfsad trots allt...
Kram ???

Är bjuden till två olika vänner, men vet inte om jag kan besöka dem och klara att tacka nej till alkohol. Vi brukar alltid ta något glas vin tillsammans (de dricker väldigt måttligt, "normalt") och så här i början tänker jag att det är svårt att stå ut emd en sådan situation.

Samtidigt.... sitta ensam hemma är jag trött på. Behöver fundera på det här... ?

Härligt med promenad! Jag har gjort rehab övningar på gymmet, långa promenader funkar inte med min skada tyvärr. Jag har lite kvar i Andrahalvleks tråd..sen ska jag skumma din.. eller kanske läsa varrje ord med odelad uppmärksamhet ?❤

Nu har jag varit i andra lägenheten och renoverat med mina päron, åkte dit tidigt i morse så därför jag är hemma redan nu. Är helt slut i kroppen, vilket ät skönt. Har tvättid snart så måste fixa med det också, och måste åka och handla.

Hade ju en tanke att jag kunde bo hon mina päron i helgen men de ska åka bort så det blir inget med det. Har haft sånt sug i dag, alltså inte sug som man har i början men sug som i besatthet. Besattheten har slagit rot och tar bara över. Jag vet att det är en dum idé, inget gott kommer med att dricka, jag kommer inte kunna kontrollera det, det kommer bara bli värre... men ändå så gör hjärnan planer och suktar efter den där avslappnande känslan, den där halvtimman av total mysighet när jag får ta min öl och äta mina chips.

Usch, fy och nej. Jag vill inte, fast samtidigt vill jag. Hade det inte varit för detta forumet så hade jag druckit i dag - utan tvekan. Det är så sorgligt men att vara nykter för mig själv räcker inte, har så dålig självkänsla att jag innerst inne inte tycker att jag förtjänar det goda med nykterheten. Men som den duktiga flickan jag är så håller jag mig just nu nykter för jag sagt det här, för att det är det vuxna beslutet. Ibland gör jag det ju för mig själv också såklart, men just nu så bryr jag mig inte om mig själv. Problemet är att jag kan inte göra denna nyktra grej för andra, utan för mig själv i längden. Det måste bara ge sig.

Ska försöka tänka ut en kompromiss till min besatthet. A-fria öl står högst upp på listan, sen kanske det ändå blir lite chips eller en liten påse smågodis, för att stilla något slags begär ändå.

Jag fixar detta! A är bara en illusion, inte slänger jag bort 50 dagar bara sådär. Snart kommer dagliga rutinerna igång och då kommer allt bli så mycket lättare, loven är jobbigast.

Så men en klump i halsen så väljer jag att inte dricka i dag, istället ska jag gå tillbaka och läsa gamla inlägg i min egen tråd från förra året i det vidare livet.

Planen är allt i såna lägen.
Och att hålla sig till den ?
Det fixar du, och endorfinerna håller dig glad för livet som det är- faktiskt den allra bästa glädjen. Som vi kan återta med vilja, pannben och nya beslut, varje dag (iaf för mig).
Önskar dig en fin fredag!

Absolut Charlie70! Tack för pepp alla!!
Första helgen nu! Min sambo jobbar natt hela helgen, så är ett grymt första test! (Finns ju massor med möjlighet att smygsupa) Jag har tänkt o lösa det med ett låååång löpning ikväll, så jag har högt endorfinvärde när jag senare på kvällen, samt att hälsa på syskonbarnen under morgondagen, känns som en bra plan?? Hoppas ni alla får en bra helg!

Åh, vad jag känner igen mig i det där! Som gift hade vi ett stort umgänge med olika par och min exmans släkt, varav de flesta försvann när vi skilde oss (en konsekvens jag inte hade förutsett). Jag har nära vänner, men de lever i kärnfamiljer och det är inte alltid jag har lust att vara i det sammanhanget (även om jag alltid är välkommen).

Jag saknar också någon att göra saker med och har tänkt att det ska vara min "pojkvän". Men, för någon vecka sen diskuterade jag det här med en bekant och vi kom fram till att det hade precis lika gärna kunnat var några singelkvinnor man "hängde med"... om det bara fanns några ?

Kram till dig starka kvinna!

Ps. Som du ser är jag på #1235... inte långt kvar nu ?

Nordäng67 tar upp de delar som även jag tänker.
Tveka inte, sök hjälp!

Mötet gick bra. Jag var väldigt nervös över att gå dit. Tänkte först bara lyssna men när jag väl satt där så släppte alla rädslor och jag öppnade upp mig för gruppen.
Vilka fantastiska människor som var där, som visar genuint intresse för att hjälpa till och lyssnar och delar goda råd och erfarenheter.
Även fast det var min första gång så gick jag därifrån med flera telefonnummer till folk som sa att det är bara att ringa när som helst på dygnet om jag ville prata.
Jag kommer definitivt fortsätta att gå på möten.

Angående lyckopiller så knaprar jag också, har testat en hel del utan resultat. Men nu tror jag att jag har hittat min rätta, venlafaxin äter jag. 300mg om dagen.

Hör ju ihop..Inte så mycket sol så du lessnar Andrahalvlek?..Så är det ju FinaLisa, att alkoholen tar tag i oss, och vi måste själva bryta oss loss från den..Med olika hjälpmedel kan det gå fint, Forumet har varit mitt bästa redskap..Tråkigheterna på jobbet var ett sorgebesked..Så nu efter semestern blir det nystart..?..Jag tror det blir bra, är ju född optimist..???..Vi hjälper och stöttar på Forumet, det är ju det som är det härliga här, så jag stöttar dig absolut FinaLisa..?......Ska till Smögen också i sommar, det blir mysigt..Kräftor, havet och jag..?..Till helgen får jag lite egentid..Då ska jag bara vara, och se ”En del av mitt hjärta” (ingen film sonen vill se?..) och äta gott ensam..Väääldigt längesen jag sov själv i huset. Lyssnat lite på alkispodden, jättebra och intressant..Då kan man fixa och dona samtidigt..?..Kram..??

Vaknade och kände mig lite piggare, dock inte på topp. Hmm funderade igår på hur lång tid det tar för energin att komma tillbaka och även om ångesten finns där så har jag ändå mer energi. Har gjort det sista klart på jobbet och har nu två veckor ledigt. Fick igår papper från transportstyrelsen, körkortet indraget 2 år, kommer att ansöka om alkolås och hoppas det går bra.
Ha en bra helg alla som kämpar på.

Så skönt känner jag spontant. Det var verkligen illa och kunde slutat ännu värre. Hoppas du får möjlighet till återhämtning och att börja leva ditt eget liv. Säkert skönt även för din son även om han känner oro. Det hade nog alla gjort under sådana omständigheter.

Personligen tycker jag att det var bra att du betalade hans skuld så han slipper oroa sig för det och är skuldfri när han kommer hem. Tvärtemot vad man säger enligt Minnesotamodellen som jag tycker är mycket bra som behandlingsmodell. Det finns inte några lösningar som passar alla är min är min åsikt och att följa en manual fungerar inte alltid. Sedan är jag också lite nyfiken och undrar vilket hem han ska till jag har varit på en del. Självklart behöver du inte svara! Önskar att ni båda får en tid i lugn och ro.

Jag skrev här tidigare om min "spärr" i att ta upp mina upplevelser angående min partners drickande. För kort tid sedan gjorde jag det då partnern var nykter - och då kom allt. Jag menar verkligen ALLT. ?

Det jag dock är lättad över att jag inte sade är orden "du är ... " etc. Jag tog t ex upp helgalna grejer min partner gjort och sagt i fyllan för flera månader sedan och hur jag reagerade på dem. (Mina kompisar skulle verkligen inte tro mig om vad jag varit med om ...)

Det känns ledsamt och frustrerande att jag tog upp det nu, att jag låtit det vara så länge. Det hela känns så fel. ?
Orden "om" och "borde" är så jobbiga ord nu. "Borde" ha pratat, "om" jag hade gjort så där i stället.

Min partner hade önskat att jag hade tagit upp det tidigare och sade att man måste kunna prata om jobbiga saker oavsett vad de handlar om. Jag fick sedan ett tyst "förlåt", och jag märkte att det var extremt jobbigt. Och jag kände mig som en kass partner då jag hållit inne så länge med mina upplevelser kring drickandet för att "explodera" till slut!

Nu är jag osäker på om detta förhållande går att rädda, var optimistisk tidigare. Får väl ta dagen som den kommer i mina känslor av att vara helslut, trött, frustrerad, hoppfull, orolig och ledsen ...

Sköt om er där ute. ?

På måndag är det dags att återvända till jobbet. Det här årets semester har verkligen varit skit rakt igenom. resan vi sett fram emot och förberett oss för i två år ställdes in. Vi har fått koncentrera oss på återhämtning från corona, och är fortfarande inte helt återställda. Hur nu ens det är möjligt. Äldsta barnet, som jag smittade med corona, fick inte delta i studenten och så fick hen sparken från sitt timvikariat eftersom hen blev långvarigt sjuk. Den där ekonomiskt tärande situationen som vi såg ljuset i tunneln på efter sex års stretande... Ja det sket sig också pga corona. Vi är tillbaka på ruta ett. När jag kommer tillbaka till jobbet väntar en hösttermin med stora förändringar i organisationen. Ingen vet riktigt hur det kommer att se ut, eller hur verksamheten kommer att fungera efter förändringarna. Men de är omfattande, och nödvändiga pga ekonomiska orsaker. Större krav, mindre resurser. Kanske görbart tack vare hur vi omorganiserat oss, men det känns rätt omöjligt. Och så smittorisken på det. Summa summarum... Jag har inte kunnat slappna av på hela semestern. Är spänd som en fiolsträng och nacken plågar livet ur mig.

Här på forumet ställdes frågan vad som triggar vårt alkoholsug... För mig är det just detta, att bli överväldigad av oro och ovisshet på många olika plan samtidigt. Att inte kunna slappna av och nå någon återhämtningsfas. Oavsett hur man kämpar och klöser sig framåt i tillvaron så tar eländet liksom aldrig slut. Nästa käftsmäll kommer innan huvudet slutat ringa av den förra. Det ligger nära till hands emellanåt att bara lägga sig platt och ge upp. Supa skallen i bitar. What Will be Will be. Men jag gör inte det. Varför vet jag inte. Kanske för att jag en gång för alla har genomskådat alkoholdjävulen och verkligen insett på djupet av mitt medvetande att inget blir mindre stressande eller smärtsamt av att domna bort med en flaska vin för en kväll. Eller så kanske jag helt enkelt är så apatisk att jag inte ens ids söka lindring där längre. Det finns ingen lindring. Det är detta som är livet. Med skarpa kanter och allt.

Det lunkar på, har ff semester o känner en enorm trötthet. Sover väldigt mycket. Börjar fundera på om antabus kan göra en trött??annars är det bra, jag tränade 2 dgr i rad och idag planerar vi att vandra. Det är skönt att röra på kroppen, men lite gnisslig känns den allt, efter lååång tid av stillasittande vindrickande.....andrahalvlek , nej det printer vanligt att distribuera antabus själv, även fast jag själv tjatat det till mig i omgångar. En sak är att levern kan bli påverkad o då har man ingen koll på det. Sedan kan man ju bara sluta utan krångel om och när man vill, för att återigen börja dricka. Meningen med antabus är att det ska ingå även en behandling/samtal som förhoppningsvis gör så att man vill fortsätta sin nykterhet och påbörjar den mentala läkningen, för att efter olika lång tid, kunna avsluta kuren och fortsätta av egen maskin. Det är som ett hjälpmedel när man som jag har många återfall i ryggsäcken. Nåväl jag tackar för inlägg i min tråd, alltid så mysigt med påhälsning ?nu ut i min läkande trädgård och jag tackar ödmjukast för en vidare nykterhet 24 h till. Kramiz Jullan

Det ska bli spännande att läsa hur ”pratet” med din bror utvecklar sig. Mitt prat med äldsta dottern, som är det enda prat jag har tagit hittills, tas i små portioner.

Senast vi promenerade ihop avslöjade jag lite mer om hur illa det varit. Berättade för henne hur annorlunda jag tänker nu jämfört med tidigare.

Borde din bror också fundera över sitt drickande kanske? Ibland kan ”en kompis” vara förtäckta ordalag åt både det ena och det andra hållet. Han kanske rentav ”fiskar” hos dig?

Kram ?

Upptäckte igår att ”This Naked Mind” (boken ”Tänka klart” på svenska) av och med Annie Grace finns som podd!

Så nu har jag 300 poddavsnitt att lyssna på ?? På engelska, så jag får lite träning på det också!

Jag upptäckte också att ljudboken ”Stop Drinking Expert” av och med Craig Beck finns på Storytel. Craig och Annie är mina husgudar på den här nyktra resan ??

Har redan tränat min engelska massor genom alla klipp på tuben, och nu tar jag det ett snäpp vidare med poddar och ljudböcker på engelska.

Fakta, fakta, fakta och sen fortsätta repetera, repetera, repetera. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram?

dessutom tillsammans med en person som dricker och tappar "normala" gränser. Förstår dig när det gäller dina hästar och boende, inte lätt att ge upp Om du vänder blicken till dig själv och frågar och svarar dig själv:
Äger jag bostaden jag bor i nu till hälften och har lika mycket rätt till den som min sambo?
Om inte är det möjligt för mig att skaffa ett eget boende på landet?
Är hästarna mina oavsett om jag är tillsammans med min sambo eller ej?
Ofta har ens självkänsla och självförtroende blivit helt demolerat i en sådan relation. Man tror inte man klarar sig själv. Allt känns omöjligt och man tror man sitter i en omöjlig sits. Men så är det inte. Och det är aldrig värt att riskera livet! Även om du tillfälligt måste bo i lägenhet i stan så kan du flytta ut på landet i framtiden. Under tiden kanske du kan hyra stallplatser till dina hästar? Han verkar riktigt farlig och otrevlig. Rädda dig själv, du förtjänar så mycket mer! Många kramar till dig!

Bra att du har en hållbar plan! Du har genomfört rätt stora förändringar i ditt liv. En stor flytt är ett slags livskris. Mest stressande näst efter dödsfall och skilsmässa, tror jag det var. Det tar tid att landa i det nya. Om du är på autismspektrat tar det ännu mer tid och energi. Mycket mer. Försök vila i att orkeslösheten, initiativlösheten, sovandet och suktandet efter vinet är en del av anpassningsprocessen. Du kommer igenom och ut på andra sidan. Ha tålamod ❤️

Jag har listat massor av olika tips i min tråd, men här är det som betytt mest för mig:

? Boken ”Tänka klart” av Annie Grace.
? Ljudboken ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg.
? Craig Beck på Youtube.
? Alkispodden med Johan och Roger.

Upptäckte senast igår att ”This Naked Mind” med Annie Grace finns som podd, så nu har jag 300 avsnitt att lyssna på ?? På engelska, så jag får lite träning på det också!

Jag upptäckte också att ljudboken ”Stop Drinking Expert” av och med Craig Beck finns på Storytel. Craig Beck och Annie Grace är mina husgudar på den här nyktra resan ??

Kram ?

Den här semestern har blivit precis som jag vill ha den ??

Spontan, omväxlande mellan vila och aktivitet - och varenda aktivitet har utgått från mina intressen. (Plus viss dotteranpassning förstås.)

Den här semestern har dessutom varit helt nykter så jag har verkligen kunnat uppleva allt med nya nyktra glasögon och alla sinnen påkopplade. Under fler pigga timmar.

Mitt drickande har tidigare år alltid ökat enormt under semestern. Om man inte ska jobba så är det snudd på fritt fram att vara onykter eller bakfull nonstop typ.

Jag har inte förstått att det kan bero på abstinens att jag ofta varit missnöjd med sommar och semester tidigare. Att inget riktigt blir som jag tänkt mig. En konstant irritation mot andra som exploderar i verbalt missnöje då och då.

Skiner inte solen är det fel, skiner den varje dag är det också fel. Mitt sällskap är missnöjt och jag blir missnöjd. En enkel utflykt någonstans slutar i gråt och tandagnisslan. Gång på gång.

Tänk om den gnälliga mentaliteten som svenskar generellt är förknippade med egentligen beror på abstinens efter alkohol?

Jag är så tacksam och glad över mitt beslut att bli nykter. Så att jag fick uppleva den enorma skillnaden mellan att vara konstant på väg (till nästa fylla) och irriterad över allt och alla - och att känna ett inre lugn och tillit inför att allt blir som det blir och det blir bra.

Man kan inte läsa sig till den här insikten. Man måste uppleva den för att förstå den enorma skillnaden. Och det finns ingenting i världen som skulle få mig att äventyra det här nya sättet att förhålla mig till mig själv och omvärlden. Ingenting.

Kram ?

Vi har varit tillsammans nu i 24 år och har två grabbar tillsammans som idag är 16 och 19 år. Idag har min man varit nykter i mer än 20 veckor ?.
Minns när vi träffades jag och min man att han redan då hade svårt att "ta det lugnt" med intaget av alkoholhaltiga drycker. Han har alltid haft ett så kallat "dåligt ölsinne", svårt att känna någon gräns när det är dags att sluta. Vi är båda uppvuxna i bra familjeförhållanden i var sin arbetarfamilj kan man säga, i en medelstor svensk stad. Med den skillnaden dock att min man hade en familj som var mer tillåtande med alkohol i tonåren än vad mina föräldrar var.
Hur som helst tror jag att vi utåt sett verkat ha varit en "normal" familj med ordnade förhållanden. Jag tycker också att det ha varit så, förrutom det jag ska berätta nu.
Min mans sjukdom alkoholism (jag har lärt mig under resans gång att det är det detta handlar om) har sakta eskalerat under många års tid och som fick en rejäl vändning våren 2020. Vad var det som hände egentligen?
Han har alltså gömt undan de starköl han druckit från mig och alla andra på de mest konstiga ställen under årens lopp. I början märkte jag ingenting, eller kanske inte ville se vad som höll på att hända. Mycket svårt som anhörig eller förstå eller ta till sig för den delen.
Minns t ex en gång när jag hittade en öppnad ölburk i yngste sonens garderob som min man hade lämnat där precis. Sådan chock! Detta blev sedan under årens lopp allt vanligare att jag skulle hitta ölburkar de mest konstiga ställen i hus och stuga. Tvättstugan, matkällaren, garaget under sängarna. Som sagt, många konstiga ställen att gömma på. Jag har under årens lopp många gånger ifrågasatt hans alkoholintag varit förbannad, frustrerad och trott att jag skulle kunna tvinga honom att sluta. Hällt ut öl, vin, whisky mm, gömt undan burkar för honom. Detta har bara gjort att han åkt och köpt mer öl att gömma. Jag trodde att jag kunde styra honom från att dricka, men jag hade inte kunskapen då att jag betedde mig fel mot honom.
Min vändning kom när jag hade medarbetarsamtal och min chef undrade hur det var hemma? Där och då brast det för mig och jag berättade för henne. Så skönt, för detta var ju en familjehemliget som vi tillsammans lyckats dölja under så många år. Där och då bestämde jag mig för att ta kontakt med vår kommuns Beroendecenter. Fick även min man att söka hjälp. Tror detta var ca 3 år sedan nu. Vi fick gå var sitt program, han för sitt beroende och jag fick erbjudande om att gå en kurs i CRAFT. Det jobbigaste men samtidigt det bästa beslutet jag tagit i mitt liv! Där fick jag träffa anda personer som var i liknande sits som jag. Jag har lärt mig att ta hand om mig själv först hur jag ska kommunicera med min beroendesjuka man i olika situationer mm, mm. Jag har varit väldigt medberoende mot min man under årens lopp har jag förstått i efterhand. Genom detta program har jag lärt mig att försöka göra rätt saker i olika situationer. Jag vill tro att mitt förändrade förhållningssätt sedan dess nu också på något sätt hjälpt min man att inse att han behövde hjälp för att ta sig ur sitt beroende. Han är som sagt nykter sedan 20 veckor och är som en ny människa! Dock var det hans Företagshälsa som nu hjälper honom. Han har kommit in i ett ettårs behandlingsprogram. Han och jag var i förrgår och pratade med hans behandlare, sådan fantastisk person! Mycket viktigt att den man tar hjälp av förstår vad denna sjukdom handlar om! Min man har också börjat gå på AA-möten och som det låter kommer han att fortsätta med detta. Jag tänker också söka mig till Alanon.
Jätteviktigt att komma ihåg att ni som anhörig måste ta hand om er själva först så att ni mår bra, innan ni tar hand om er anhörige. Så gjorde jag och det fungerade! Jag kan berätta så mycket mer, men det kommer om någon har någon fråga.
Ta hand om er därute, medsystrar och bröder ??!

Jag har svårt att skriva då han är hemma hela tiden. Just nu är det hyfsat lugnt, eller så länge jag inte retar upp honom.