Senaste kommentarerna i forumet

Ja, kanske. Men finns det nåt bättre sätt att tänka på det än straff? Som ett ärr? Som tigerränder efter förlossning, eller märke efter ett nödvändigt slagsmål.

Mitt liv liknar inte alls ditt, men ändå gör det ju det. Främst tänker jag då på kraft och energi att komma igång med saker, att ta sig igenom trista partier - allt kan f ö för en drinkare kännas trögt...
Jag kan inte råda kring hur du ska göra på sikt- men skulle rekommendera en längre tid, kanske 3 månader nykter för att därefter utvärdera och se hur det påverkat ditt liv.
Om det känns länge så funkar en dag i taget väldigt bra (för mig och många här)
Önskar dig styrka och du är ju smart som redan så ung har klarhet. Bra och heja dig! ?
Ps. Nästa vecka har jag varit nykter 7 månader. Ett av livets bästa beslut.

Jag hoppas du njuter av din lördagmorgon och undrade också hur det gick igår?
Hoppas bra! Kram ?

Bra du fått ”domen” så du kan ”ta nästa steg”. Måste iofs vara rätt jobbigt bli av med körkortet; men väldigt bra det finns möjlighet ansöka om alkolås. Jag gör som andrahalvlek och håller tummarna för det!

Att du inte har jättemycket energi än, är nog inte konstigt , det måste ju tärt extremt mycket på krafterna att tänka, grubbla och slå på sig själv för det som hände.

Energin och glädjen kommer nog ska du se.

Grattis till två veckor ! ☕️ Fira det med gott kaffe! ?

Känner jag min familj och mig rätt så kommer pratet om öl o co inte vara så mycket djupare än det vi hade. Jag tror det nog var Om hans kompis han ville prata, denne hade tydligen även dissat sociala medier o annat för han inte klarade av att reglera det heller. Hmm. Känner igen mig i det också iofs, jag är hellre utan fb och har tråkigt än tittar på andras trevliga bilder ?

Men å andra sidan så har ju bror tagit upp öl i samband med separationen. Och nu när vi är här är det starkaste vi dricker kaffet jag gör ? barnen verkar inte alls protestera över hur deras pappa mår nu för tiden mot när deras mamma var med också. Han har blivit en riktig barbapappa brukar jag säga, som alltid bryr sig om sina barn & ser till deras bästa. Nej, han tokcurlar inte utan låter dem också ha gränser.

Men, prat om A kan säkert dyka upp igen. Då får det göra det, han vet nog om vad jag valt just nu.

Vi var ute på en vandring efter en fjällbäck igår, och hade med oss lunch. Det var inte för avancerat för någon, men ändå lite utmaningar med risk att snubbla nerför en ravin, branta passager på stigen, och ett antal fina grytor i bäcken att titta på, och ett o annat (litet) vattenfall.

Ingen fiskelycka än, även om grabben försökt både här o där.

Myggolja är nödvändigt ibland ?

Alla andra sover fortfarande. Jag sitter nu på altanen o dricker kaffe.

Myggen hälsar på mig lite försiktigt, fåglarna kvittrar, en hare sprang förbi på gräsplätten nyss. Det är fortfarande disigt så fjällen syns inte alls nu.

Jag ska nog ta en promenad tror jag.

Over and out.

Vad jag blir glad av att läsa igenom din tråd och se att det går bra för dig! Så klok och stark i ditt beslut, du är en sann förebild! ?

Själv är jag på dag 66 av min nykterhet nu ?

Det går längre och längre mellan gångerna som jag kikar in här, jag kollar in ibland för att se hur det går för alla.

Denna morgon ligger jag på soffan med minsta hunden och en stor kopp kaffe medan sambon och stora hunden är i skogen. Känner solen i ansiktet genom fönstret och lyssnar på fåglarna utanför. Idag är det 66 dagar sedan jag drack. Det har gått upp och mer men majoriteten av tiden har det varit uppåt. Jag känner mig så oerhört tacksam för dessa dagarna. Det har funnits dagar som har varit tunga men jag har klarat mig igenom dem utan alkoholen. Känner mig så oerhört stolt över detta! ?

Gårdagskvällen spenderades hemma tillsammans med familjen. Unnade mig en alkoholfri öl som jag hällde upp i ett fint glas och verkligen njöt av. Jag märker att de små sakerna är saker som jag verkligen uppskattar mer och mer. Sköna promenader, mina meditations- och yogastunder, en kopp kaffe där jag verkligen njuter av smaken och doften. Jag känner att det bara är några saker som jag verkligen känner skillnad på nu när jag inte dricker. För första gången på flera år känner jag en glädje för livet och jag är mer än oändligt tacksam ??

Hur har alla ni andra det? Jag hoppas att ni andra medkämpar har det bra och att ni fortsätter att kämpa ??

Hoppas det gick bra igår och om det inte gjorde det så kommer en ny dag idag ?

Jag funderar på hur våra drickbeteende är... Vi verkar vara olika där. Du har svårt att säga nej i sociala sammanhang. Du har vänner som gärna dricker ute och umgås på krogen. Eller träffas hemma och har det mysigt.

För egen del har jag inga problem att hålla mig helvit i sociala sammanhang. Tvärtom så tycker jag om att ha kontroll över mig själv och det funkar bäst om jag är helt nykter.
Däremot vill jag helst dricka ensam och på så vis släppa kontrollen. Då är det ingen som ser eller stör. Mycket har med min inre oro att göra. Den är så jobbig att ha jämnt och ständigt.?

Men nu senaste månaderna mellan de vita perioderna har jag druckit mindre än tidigare. Så det är åtminstone något positivt...

Men målet är att få slut på detta också för jag vill slippa denna tunga tråkiga boja som ju alkohol innebär.

Nu kämpar vi tillsammans Jasmine ❣️ ??
Kram ???

Har bara varit nykter en dag längre än dig, och jag har inga planer på att fortsätta dricka alls.

Det låter som om du och jag har använt alkohol på samma sättoch vi har väldigt liknande bakgrund hur livet sett ut fram till brytpunkten.

Jag gick på mitt första AA-möte för snart två veckor sedan. Jag tyckte det var väldigt bra.

Det som funkat för mig hittills är att lyssna på boken ”skål ta mig fan” (Har lyssnat flera gånger) och att verkligen ta ”en dag i taget”. Det betyder för mig att jag även orkar ta tag i andra saker i mitt liv, och strunta i alla måsten man målar upp för sig själv. Det ger mig ett lugnare sinne och har då och då känt mig lycklig igen.

Hoppas du kan finna hjälp och stöd här!

Vill bara skicka en stor styrkekram till dig. ?
Även om man inte alltid lyckas så är det ju jättebra att man inte ger upp!??

Skickar med en dikt som jag tycker passar dig och alla oss som kämpar:

"Visst möter du tvekan och tvivel
Ett vägskäl stjäl en minut
Förundran och ängslan gör sällskap
Vad väntar vid vägens slut?"
(Lars Berghagen)

Kram???

Blev både promenad och svampplockning igår. Så härligt!

Även första riktiga utmaningen kom. En vän, som jag inte berättat för, kom och hälsade på. Vännen tog med en box vin. Vi brukar inte dricka vin i hop så blev lite ställd. Det gick dock väldigt bra, sa att jag äter medicin så jag ska inte dricka något.

Har sovit riktigt uselt i natt, kompisen snarkar fruktansvärt efter glasen han drack. Inte konstigt att man sovit så illa alla dessa år, sömnen blir ju totalt sabbad av alkohol. Trots dålig sömn är jag jäkligt glad att det inte är jag som kommer vakna med baksmälla ?

Ha en riktigt fin dag ❤️

och kommit in i vardagslunken. Jag är nykter och har koll på vad jag äter. Det är ganska bra för mitt loggande av kalorier har tagit bort tankar på a.Typ flyttat focus.

Fina Lisa. Jag är inte så stor och då är +10 kg rätt mycket. Enligt bmi är jag överviktig. Inte mer än 10 kg som ska bort men, mina kläder. Jag får inte på mina kläder. För blusar fattas över 10 cm vid brösten och det är lika illa med byxorna. Jag vill få på mig mina kläder, inte bara ha mjukisar...

Nog om detta. Jag är nykter och mina tankar på a blir mindre och mindre..

via forumet till dig Fina Lisa.
Ja jösses, livet kan verkligen stöka till det ibland. Hoppas det lugnar ner sig för dig så du får möjlighet att återhämta dig.

Kram

God morgon Azalea,

Trots sommaren så har det varit lite för mycket dagg ute när jag stiger upp runt 5 tiden. Det är som det är. Juli blev inte så varm som jag hoppades, men jag badade de varma sommardagarna. Och eftersom jag älskar regn så tog jag på mig regnkläder och gick ut när det ösregnade hos mig häromdagen. Jag tog av mig mina skor och gick barfota en stund, en mindful gående meditation.

Och jag lekte i regnet, som när jag var barn.

Under coronatiden så har jag fått kontakt med mig själv som barn igen och det beror även på att jag utreddes för adhd. Har varit ute i skogen och kramat träd och doftat på bark och kåda. Sett nya fågelarter och börjar känna igen ljuden. Har blivit helt fascinerad.

Och så har jag skrivit här. Du påminde mig om att jag dansade djävulsdansen. Och jag letade fram mina böcker om medberoende och så skulle jag börja läsa dem, men jag orkade inte det nu. Jag har så mycket annat som jag vill göra först. Jag skriver om en tid och jag har börjat hitta på karaktärer som bara kommer. Jag har använt min humor att överleva och även om det bara är jag som skrattar så skrattar jag.

Tack för påminnelsen om att jag dansade djävulsdansen. Jag älskar mitt ex som människa och allt jag lärt mig i livet tillsammans med honom. Jag sa ifrån att jag inte vill svara han på telefon, men han kan skicka bilder och vi har kommunicerat med några få ord via sms.

Det går att hitta en slags balans i kommunikationen, om en vill ha den och jag vill ha den med mitt ex.

Jag märker att han inte har så mycket insikt och just i det där, att jag reste till min barndom och jag känner till hans barndom fick mig att inse hur allvarlig en skadad barndom kan göra med en. I hans fall så blev han mobbad och var rädd för att dö i skolan varje dag.

Det fick mig att tänka på alla filmerna jag sett om mobbing och hur han och jag har pratat kring dem.

Jag vet inte vad din man, snart ex man flyr från, men jag vet vad mitt ex flyr från och det är så sorgligt och jag tror att han aldrig någonsin kommer att ta tag i sin barndom, då han valde flykten med alkohol sedan han tog sitt första glas.

Har skrivit med banankaka i ett par andra trådar och detta kom upp till mig så tydligt igår. Läser vänners texter och jag skickar texter till andra. Jag bearbetar allt mitt genom att skriva, sedan många år. Om min egna tidigare ohälsa och om mitt medberoende.

När alla ord blir så tydliga. Och det får landa i meditationer. Och sedan landa ännu mer och inse att det är jag som skriver om vad jag har varit med om. Det tar tid för mig. Att landa. Verkligen. Då menar jag åratal.

När vi som varit medberoende börjar ta hand om oss själva och sätta oss i första rummet. Då blir det så tydligt efter att ha landat i det, i det nya, att den som står kvar och fortsätter förneka sitt missburk är så sjuk.

Och jag tänker, att så sjuk var jag också. I mitt medberoende. Jag var sjuk i 12 år. Kanske även efter separationen till nu, 2,5 år till.

Det är nu jag lever på riktigt. Och är den jag är. Jag lever fullt ut som jag aldrig gjort tidigare. Och jag är inte rädd för något. Nu utsätter jag inte mig för något som jag kanske skulle vara rädd för. Typ som att hålla i en livsfarlig spindel eller hoppa fallskärm, för jag behöver inga kickar mer och jag behöver inte utmana mig alls.

Jag har levt ett farligt liv på lagliga mediciner för min bipolaritet och jag ser att den här världen, det här landet och andra länder skiter fullständigt i individen. Vi är bara siffror.

Därför behöver vi ta ansvar för vårt liv, hur vi vill leva och hur vi vill må.

Varje dag. Hela tiden. Det är en färskvara.

Våra tidigare partners är i dimman och har medicinerat med alkohol så länge att de ser ingen annan väg.

LVM. Psykiatrin.

Du blir inte botad där, du står ut i en slags förvaring antar jag. Vet inget om LVM. Känner till psykiatrin. Som patient. Som kusin till en sjuksköterska som berättade om hur hennes praktik var för många år sedan. Vad som hände där. Hur maktspelet yttrade sig.

Har en annan vän som börjat arbeta med beroendevård och hon berättade lite om det innan hon flyttade.

Det var inte roligt att höra det hon sa. Det är ungefär detsamma som jag upplevde psykiatrin när jag var sjuk och jag var ju sjuk för att jag åt mediciner.

Du blir inte botad i Sverige, du får mediciner och medicinerna gör att symtomen lindras, skapar beroende och i värsta fall ger ännu mer biverkningar.

Hur lyckades han hålla sig nykter inom LVM? Var han nykter där? Eller fick han någon slags medicin som kanske är istället för? Jag ska fråga min vän om vad de där medicinerna gör som de får i den slutna inneliggande vård där hon arbetar.

Det finns så mycket sjukt som pågår bakom slutna rum.

Det är så sjukt det som pågår i vårt land. Att läkemedel går före. Vem bestämmer det egentligen? Trots så mycket litteratur om hur farligt vissa preparat är så fortsätter människor att ta dem.

Det kommer att öka i höst och självmorden kommer också att öka. Jag har fått så många suicidbesked genom åren och förstår att jag får höra det då jag har erfarit det en del och prövade skriva en text som jag skickade runt till en del.

I alla fall.

"Det är ju svårt för alla när det finns en så stor förnekelse."

Ja, det är det. Och du Azalea har valt att leva ditt liv vidare!

Grattis till dig. Kanske du blir pånyttfödd?

Det sa en kvinna till mig i bastun när jag berättade om att jag kunde sluta med mediciner mot depression för några år sedan. Ibland har jag pratat öppet om min bipolaritet och ibland om bara depressionerna.

Nu känner jag mig friskare än någonsin och jag tackar dig igen, för du påminde mig i en tid att jag behövde sluta dansa med djävulen antar jag att det står för.

Nu dansar jag med mig själv och kanske en dag bjuder jag in en annan man till en dans. När det nu är ok tack vare denna märkliga tid.

Ta hand om dig och njut av din helg.

Kramar

Hej.

Även om det tar emot vill jag efter mycket läsande skapa en egen tråd. Det finns inget riktigt mål med den, förutom att jag behöver få ur mig tankar som jag gärna bollar med er andra som har erfarenhet av ohälsosamt drickande. Jag är ensamstående man i trettioårsåldern.

I jämförelse med andra kan jag inte påstå att jag dricker särskilt mycket, och aldrig dricker jag mig stupfull, men uträknat på ett år är det otäcka mängder, sen ljuger jag för mig själv när jag skriver detta, för det händer visst att jag dricker mig stupfull och jättemycket en gång i månaden kanske, men oftast, som allra oftast håller jag mig till motsvarande 1.5-2 deciliter 40% sprit om dagen. Vilket blir 55 liter starksprit om året! Eller 220 flaskor vin om jag räknat rätt! Bara en vinare varannan dag ju. Svårt att lura sig själv när man tänker efter, men ljuga kan man göra väldigt länge.

Det är länge sedan jag slutade supa och däri utåt sett sabotera för mig själv eller andra i min omgivning, numera är det mer i ensamhet jag dricker när jag vill koppla av, äta något gott, se en film, städa och hör inte av mig till andra p.g.a erfarenhet av dumma fyllesamtal och sms etc, så isolerar mig själv ganska mycket.

Drickandet kom till en gräns där jag kände att det enda jag såg fram emot under hela dagen var att ta den där ölen när jag kom hem efter jobbet, ölen efter jag städat klart, ölen efter jag gjort ditten och datten när jag fick fira.

Detta fick all tillvaro under hela dagen att vara ångestfylld ända fram till att jag fick dricka, vilket oftast skedde framåt kvällen och då tillräckligt fort för att kunna bli berusad på den ändå i sammanhanget lilla mängden(motsvarande omkring 1.5-2dl 40%). Det var som om det var det enda jag såg fram emot, och allting annat har fått stå på paus, för hur ska man orka ta tag i något eller göra något alls om man går runt med ångest och bara vill hem och dricka?

Drack bara på sådana nivåer att jag hann alltid nyktra till före nästa fylla, så det gick bra att sluta direkt, och under tiden jag druckit har jag räknat hårt på de där 8-10 timmar som behövs för att köra nykter till jobbet om jag druckit motsvarande 2 dl så har förmodligen inte kört rattfull, usch!... man har ju ingen aning egentligen.

Har läst mycket här vilket är till hjälp, men det som var droppen var när jag sänkte motsvarande 1.4 liter starksprit under tre dagar. Drack två öl den fjärde dan för jag kände mig skakig, men sen dess är jag i nuvarande stadie :)

Tankarna om att minska drickandet har gnagt en längre period men jag har inte orkat ta tag i det, men för två veckor sedan fick jag kraft och bröt istället helt och har inte druckit något sen dess. När klockan slog om till denna lördag inledde jag det femtonde dygnet som nykter.

Vet inte riktigt vad mitt mål är, just nu känner jag att jag aldrig vill dricka mer, men suget kommer ju titt som tätt, jag vill dricka för att unna mig, fira något, trösta mig, göra något roligare, göra något mindre jobbigt, för att få energi, för att bli trött...

Hur länge har mitt drickande pågått? Det vill jag inte tänka på fullt ut. Förr drack jag mer när jag väl drack men mer sällan och med uppehåll, På senare tid har jag druckit mindre mängd men oftare. Det är ofta en eller några nyktra dagar i följd då och då, men jag har inte haft en helt nykter vecka på över två år, men nu har jag haft två hela veckor nykter, och planen är att fortsätta så inom överskådlig tid som andra så ofta skriver.

Ser fram emot att fortsätta vara nykter, tycker mig känna att det kanske är lite bara liiite bättre, liiite lite lättare att göra och ta tag i saker, men det tar samtidigt emot eftersom man vill att tillvaron ska kännas ännu mycket bättre för att orka fortsätta, jag vill få återfunnen hälsa tillbaka osv, men att lista de positiva sidorna är oerhört svårt - såhär långt!

Funderar på att gå på AA möte, men oroar mig för att det ska leda till oönskade konsekvenser.

Som jag skrev upplever jag att alkoholen satt allting på paus för mig, sen är det mycket som stökar eller har stökat i mitt liv när jag var i tjugoårsåldern, dels alkohol men mycket annat som nära dödsfall, relationstrubbel, ekonomi, adhd, vänner som växt ifrån en osv. För ett antal år sedan gick jag ned mig helt, men har tagit mig ur det och är på väg ut ur annat, men jag tror att alkohol är en stor bov som gör att jag inte riktigt kommer vidare eller kommer loss ordentligt.

En dröm är att återta kontroll och skapa ordning i mitt liv och jag skulle verkligen vilja träffa en härlig partner med gemensamma intressen att göra roliga och spännande saker ihop med. Det är länge sen jag var i ett förhållande av olika skäl, mycket för att jag inte orkat med mig själv under en lång period och verkligen inte velat utsätta någon jag tycker om för mig själv under den tiden.

Oj vad långt det här blev, men hoppas någon finner det läsvärt. Jag kommer uppdatera framöver.

Hej, det blir mitt första inlägg här. Äntligen tog jag tag i att skapa en användare efter mycket läsande.

Vill bara besvara ditt inlägg AmandaL med att jag tycker om både doften och smaken av alkohol, har alltid gjort ända sedan jag första gången smakade. Om den är i öl, vin eller sprit spelar inte så stor roll så länge det smakar spritigt. Drinkar har jag alltid blandat så skarpa att det nästan sticker i ögonen, jag är en sån som kan(kunde) slå upp ett par deciliter vodka i ett glas och avnjuta det under en timma eller två till en film eller framför datorn, så jag tror det är väldigt olika.

Öl i sig tycker jag inte så mycket om, förutom alkoholstarka sådana.

Skulle aldrig i mitt liv få för mig att dricka alkoholfria alternativ utom möjligen svensk söt cider, väljer vatten eller annat före alkoholfritt alternativ alla gånger :)

Tack och lov har jag nog kommit till vägs ände med alkohol och har sedan två veckor tillbaka brutit helt.

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Oftast brukar denna typ av uppehåll betyda att jag druckit alkohol... det har jag även gjort den här gången.

Semestern kom och med den kom "helg alla dagar i veckan". Trevligt till en början men nu innebär det mest att jag har svårt att sova. Igår var jag och grillade med vänner, drack vin och hade det riktigt trevligt. Tänkte troligtvis något i stil med att det kommer bara bli något glas eller två, det är jag värd m.m.

Flera timmar senare ligger jag nu och stirrar upp i taken i mitt sovrum och kan inte sova. Glasen med vin känns otroligt onödiga just nu och jag ångrar varenda ett av dem. Utan dem kanske jag hade kunnat sova.

Dagens, eller nattens, reflektion: vinet du njuter av på dagen straffar sig på natten.

Efter grill och kortspel så var alla utom jag trötta och kröp till kojs. Svågern och frugan hade fått i sig ganska mycket vin och jag reagerade på hur osmart man blir med alkohol i kroppen. Korkade kommentarer och klantigt tänk ökade ju längre kvällen framskred. Sorgligt att se faktiskt, men vi hade trevligt trots allt. Jag tog bilen den korta biten ner till havet och gick runt och spanade efter fisk. Jag såg massor av fisk i pannlampans sken, men ingen som hade varit en ny art för mig. Men jag plockade en stor Piggvar med bara händerna (3,6 kg). Den blir perfekt till middag i morgon. ?

Det var faktiskt hela 19 grader i vattnet Andrahalvlek. Trodde det skulle vara kallare, så det blir mer bad i morgon. Ha en go sol och badhelg! ?

@Varafrisk, jag kommer i håg, det var inte meningen att du skulle bli ledsen utan som du skriver, jag tänkte att du skulle få lite extra kämpaglöd. Jag vill verkligen att du ska få uppleva en längre tids nykterhet, och få känna hur bra man mår både fysiskt och psykiskt.❤️ Du kommer klara det, det är jag övertygad om, för du ger aldrig upp.

@ Kennie, Tack för din kommentar! Jag håller med om vad du skriver. Det är en balansgång helt klart, inte lätt att förutse hur ens kommentarer tas emot. Men den goda viljan att stötta och hjälpa är en gemensam nämnare som finns hos den absoluta majoriteten av oss som hänger här. ?

Nu ska jag sova, ha en skön helg!

Kram

Sen han kom hem har han varit stupfull och däckad.
Det är i 18 dagar i sträck......
Nu har han varit " sprifri " förutom några öl hit o dit och lite annat, men uppe på benen ivarjefall.
Idag handlade han 2 st 70 cl plus 2 askar med 12 snapsar i.

Men det är helt utsuddat i hjärnan vad han har sysslat med. Hur kan man så totalt förneka det som har hänt senaste veckorna?
Det är som om tiden efter första flaskan till tillnyktring bara försvunnit. Rättså otäckt när man tänker på det. Där står vi med alla minnesbilder på vad som försiggått men för dom är det bara som en natts sömn. Det har inte hänt i deras värld, inte i hans ivarjefall.

Dottern frågade idag hur det har gått med alkoholen sen han kom hem från LVM:er?
Han svarar: Det har gått fint och jag har mått bra sen dess.

VA??? Otäckt att hans verklighet är så skild från den riktiga verkligheten.

Behövde bara skriva öite och fundera på det lite. Det är ju svårt för alla när det finns en så stor förnekelse.

Godnatt?Azalea

Jag hade gärna kommit och tack för allt. Jag har dig som ledstjärna och är så glad för din skull som fixat det.

Kände mig så nöjd att jag äntligen gjorde det och på torsdag ska jag träffa advokaten och har drivit en lång lista med frågor om allt möjligt. Han är lugn och jag känner honom lite så det känns tryggt.
Min bästa väninna ska följa med också ( han är hennes svåger ) så det blir fint med.
Jag är rädd att jag blir så stimmigt och inte fattar eller kommer ihåg vad han sagt och då blir det bra att hon är med o har lite koll.

Önskar verkligen att vi hade kunnat träffas i verkliga livet och prata på riktigt. Visst hade det varit bra❤❤
Bamsekram Azalea

❤️

Om du inte lyssnat på alkispodden lim, så testa..Dom tar även upp medberoende i något avsnitt..Intressant och lärorikt..Hoppas allt är väl med dig kompis..Kram..?????????

Min sitter nog i forever - som nått straff liksom.. ?

Var ska jag sova?
Lägger jag mej i sängen bredvid den toksnarkande gubben så gissar jag att allt är som vanligt imorgon
Lägger jag mej i soffan så startar jag kanske en process som jag inte alls är redo för
Maken är expert på att stänga av och bli iskall, totalt onåbar. Det är jag inte stark nog att möta känner jag. Jag har alltför mycket känslor för honom ännu.
Käre nån, det innebär alltså att jag ska svälja allt än en gång...låtsas som att det är ok om han säger ok.
Totalt underläge
Från början redan när vi började att ses....
Total rädsla att bli lämnad, under alla år, drygt två decennier
En nära vän säger " lämna"
Hon har sagt det i flera år " lämna"
Men jag är kvar
Väntar på nån slags förändring.
Jodå, visst har det förändrats, men bara till det sämre.

Hur liten kan jag tillåta mej att bli?

Ja, nu skriver jag OM
Du säger att du har en kontakt på soc och att ni träffas regelbundet. Då är du självklart 100% ärlig i den kontakten, eller hur.
Vi anonyma " vänner," här blir väldigt engagerad av din situation och även rädd att DU ska råka illa ut.
Nu när du berättar om din regelbundna kontakt med soc så blir jag innerligt glad och lättad.
Det är precis det stödet som jag önskar dej i första hand.
Om du har det så svårt som du beskriver så behöver du stöd i din närhet. Då räcker inte vi till.
Jag önskar dej verkligen att du är genuint ärlig i din kontakt på soc. För då vet jag att du får den hjälp som är bäst för dej.
Va rädd om dej och ta emot det stöd du får. ?