Senaste kommentarerna i forumet

Skrattar och tänkte detsamma när jag gör mitt inhopp här en vecka. Det är min "uppgift" att skriva intro-texter så det föll mellan tomma stolar då jag var ledig. På lördag är det Augusti :-).

Stort och varm leende
Li-Lo

Fantastiskt! Visst är det gott med morgonkaffet när man inte är bakis? Ha en fin dag!

Ligger på soffan och latar mig med en god kopp kaffe. Hittills den bästa semestern på mycket länge.
En dag i taget och passar på att njuta ordentligt av lugnet.

Ha en fin dag ?

Jag vill inte bryta min bikestreak, så jag ställde klockan på 7 och efter frukost tog jag min cykelrunda för 8:e dagen i rad.

Nu ett varmt bad och sen blir det besök hos frissan och ikväll restaurangbesök med musikunderhållning. Strålande sol just nu och jag hoppas innerligt att vädret håller i sig.

Jag har erbjudit mig att köra ikväll, så alkohol är en icke-fråga. Det hade den varit ändå, men nu är det fullt legitimt att dricka alkoholfritt utan att ens behöva diskutera det.

Det här är inte vänner som behöver veta. Tror inte ens att de bryr sig, vi har aldrig druckit ihop och ska heller aldrig göra det.

Kram ?

Lagade vegomåndag på tisdag. Så skönt att tappa räkningen på dagarna, så vilsamt.
Vaknade tidigt i morse. Blir aldrig tjatigt med klarhet i hjärnan.
Av outgrundlig anledning kom jag att tänka på en gammal Thåström- låt vid 7:30 så nu har Imperiet fått göra mig sällskap denna onsdag morgon. Tonårsnostalgi delux.
Det finns en mycket låg ton av oro långt bak i huvudet av vad det ska innebära att flytta hem, hitta nya rutiner i livet i stan. Och så en plötslig tanke om hur långa perioder jag klarat att dricka kontrollerat - särskilt när jag varit noga med motion och vikt.
Jag tänker då främst tre saker för att dessa tankar inte ska få fäste:
• Min längtan att dricka normalt är för mig obefintlig, en icke-längtan.
• Att jag senast i vintras satt en gryning som blev morgon och drack ur större delarna av en flaska vin för att försöka somna om. (Det gjorde jag...)
• Att jag vill fortsätta vakna med mitt kaffe i sängen, varje morgon, utan skam över mig själv och oro över min hälsa och relationer.
Listan kan göras mycket lång men dessa tre saker är kanske viktigast.
Ber en stilla liten bön att jag kan fortsätta behålla min vaksamhet och aldrig mer ta ett första glas.
Nykter idag med ödmjukhet. ?

Ja, jag behöver nog addera mig själv på listan men det är för tidigt. Är inte där än. Jag själv betyder inte så mycket än. Men antar att med lite promenader och fler dagar utan alkohol kommer jag nog se lite ljusglimtar. Som tidigare försök att välja bort a. Igår var jag helt tom och ledsen. Trött i hela huvudet av all viljestyrka som gick åt till att inte dricka. Började gråta hur lätt som helst och orkade ingenting.

Tack för stödet att det går utmärkt att sluta innan man stupar helt! Det är ju egentligen det idealiska. Innan allt är förstört.

Jag vet inte vad jag ska skriva, har inga insikter än, förutom att det är fruktansvärt jobbigt att vara ståndaktig nu. Har varit vaken i 2 timmar och redan utmattad. Jag lusläser era trådar och marinerar min hjärna i er glädje. Ibland känner jag det i hela kroppen och då snor jag lite lyckokänslor från er och det känns nästan som min egen glädje. Lovar att dela med mig av min egenskapade glädje när jag känner någon.

Just nu, nykter.

Kram

För tips, kollar genast. Bonsai-mamma, mina barn kommer inte tro sina ögon. Men övergången till stadslivet måste hanteras även om det säkert dröjer några veckor innan återflytt.
Klurar också på löprundor, bor nära en strandpromenad men där är det inte bara jag som springer... är ju ingen kompis-joggare utan har alltid varit mitt andrum och egentid. När jag knappt hade någon! Annat nu. Ha en fin dag du också! Kram ?

Så sportiga är vi inte, och det hade varit onödigt jobbigt släpa upp dem i ryggsäck, men vi ska bo i en stuga och bara göra dagsutflykter. Sist jag var ordentligt i fjällen slutade jag snusa, men det ska jag inte utsätta dem för ?

Idag - mulet, lite blåsigt. Men jag har jogging på tapeten i dag, samt stöka undan lite hemma (det är roligare komma hem om det är ordning). Vi åker först vid lunch i morgon, så jag har ingen brådska direkt att fundera över vad jag ska packa. Måste tömma min bil också, så vi ryms allihopa.

Vad härlig du är! Dig hade jag nog kunnat snacka med hur mycket som helst.

Nja.. jag mest undrade om det var så med adhd. Läste väldigt mycket psykologi förr. Särskilt om vissa personlighetsstörningar. ADHD har jag väl alltid tänkt att jag kanske haft/har men att det är så lite nu att det inte spelar så stor roll. Jag har lugnat ner mig och kanske inte hade så kraftig.

Umgicks mycket med en vän när han läste till läkare och särskilt under deras psykologi-kurs. Läraren började med att säga att psykopater är överrepresenterade i deras klass, Många smarta (finns misslyckade oxå) psykopater har 5.0 och många läser till läkare. Sen sa han att de kommer känna igen sig i varenda diagnos, för man har personlighetsdrag från alla olika diagnoser. De flesta är en mix av allt.

Min typ kille måste ha adhd iaf. Fast han nog inte fattar det. Idéerna sprutar ut och han snackar jävligt mycket. Om allt. Du nämner aktier, Han frågade mig om det igår och jag sa att jag är all-in med alla mina sparpengar på en högrisk-aktie som jag väntar på att ska bli uppköpta. På ett av hans tidigare jobb hade de "spelat" lite på aktiemarknaden med småpengar, mest för att se vem som vann av dom. Han hade handlat mycket med derivater. Jag kan typ inget om det men det lät som han visste en del.

Men adhd ser jag inte som något jobbigt. Aspergers däremot. De är så jäkla svart-vita och kan ha empati-problem.

Mindfulness är bra! Men jag förlorade en av mina vänner. Jag var i mindfulness under några av våra telefonsamtal, och satt och tänkte för mycket på vad hon sa. Tredje dagen hon klagade på något hos sin syster, så sa jag att hon borde ringa till henne istället för till mig. Reda ut det och prata med henne om det. Tror det lät konstigt och okänsligt från min sida. Eller det blev det stört iallafall.

Det låter som att du kämpar framåt iaf med adhd:n. Det är det viktigaste. Försöker få rutiner osv. Om du lever efter alla lappar, så blir det säkert ett naturligt beteende för dig till slut.

Måste nog själv sätta rutiner om jag är hos min typ kille om kvällarna. För han snackar så mycket att jag inte kommer hem i tid. Jag brukar vakna mellan 5 och 6. Så kan inte sitta hos honom till 24. Larm är en bra idé.

Nu måste jag också sluta och ska till kompisen lantställe. Hon vill väl höra om mer om min fängelsevistelse. Får se hur mycket jag berättar. Men jag har faktiskt tänkt på säga saker om mig själv. Vi satt båda i en styrelse för en organisation något år, och hon har sagt att det bästa från den tiden var att hon fick lära känna mig. Jag har mått lite dåligt över att hon faktiskt inte har en aning om vem jag är. På tal om adhd, så får vi det väldigt tillsammans, och leker som små barn. Hon är över 50 och härlig hon också.

Stor kram till dig!

Kul med sällskap i det fantastiska ljusboksträsket! Svälten har jag också lyssnat på men tyckte uppläsningen var lite sämre, därför tog jag inte med den på listan. Men jag håller med - absolut värd en lyssning! Jag tar med mig dina tips! När jag var sjukskriven och väldigt förtvivlad för ett år sedan drygt fick jag tipset om att titta på serien "Hemma igen". Finns nu igen på SVTPlay. Värsta bästa förströelsen om man inte orkar med någon som helst intellektuell aktivitet men ändå vill ha något spännande i sitt liv.

Var hos utmattningsdoktorn i veckan och är nu helt sjukskriven ett par månader till. Jag har helt resignerat när det gäller ambitioner i arbetet och mitt enda fokus är att bli frisk. Självklart finns alltid farhågan om FK kommer att godkänna, men jag tog för en tid sedan beslutet att mitt och sonens reskonto (jag har en dröm om en längre resa tillsammans med honom) är det jag får använda om det behövs. Satt hårt inne men jag känner att jag måste prioritera min hälsa annars kommer det gå åt pipsvängen. Resa kan vi i så fall göra när han börjar tjäna egna pengar. Än så länge har jag inte behövt tulla på kontot, det är oväntat billigt att gå hemma måste jag säga, men risken finns fortsatt förstås...

Jag bestämde mig också ganska tidigt i nykterheten att jag ville berätta den längre historien för några få i min vänskapskrets. Den siste jag ville berätta för har dröjt p.g.a. covid. Vi har helt enkelt inte kunnat ses på ett lämpligt sätt. Men så förra veckan hörde jag av mig och sa att jag ville prata. Jag tror det gick bra. De månar mycket om barnen så det blev stora ögon när jag berättade om händelsen när jag kom hem asplakat mitt i natten och sonens reaktion. Jag förstår att de förstår varför jag tagit mitt beslut. Situationen blev lite konstruerad och det är nog därför jag inte är riktigt nöjd. Men jag hade tänkt igenom hur jag ville lägga upp det och det blev sagt också, om än i en annan ordning jag hade tänkt mig. Så, nu är det färdigpratat om detta för min del på tag. Inga vänner som har koppling till mitt arbete får veta någonting. För dem skyller jag på utmattningen. Det är ett val jag gör och som jag känner mig trygg med.

Jag har också gjort en 70+ handling som inkluderade Systembolaget. Inte varit där på 7 månader. Gick alldeles utmärkt. Jag handlade själv på mig lite alkoholfritt och en liten tetra rödtjut till min Coq au vin som jag ska göra vad det lider. Det vinet lockar mig inte för FEM öre faktiskt. Framsteg, framsteg, framsteg!

Kram!

Du skulle kanske odla upp ett Bonsaiträd eller pyssla med några lite mer avancerade orkidéer om du inte redan gör det? Funkar ju prima i en lägenhet och finns en massa att läsa om det.

Ha en fin dag! ?

Så skönt det är att upptäcka att man börjar göra goda val. Som att hjärnan skottat fram nya vägar att gå och tänka. Det är att presenta sig själv! Något vi alla gjort som problemdrickare är ju att ägna oss åt nån sort självplågeri, så hemskt att se i backspegeln. Så skönt att blicka framåt! Önskar dig en fin dag! Kram. ?

Välkommen hit! Som de andra säger ovan är vi många här som delar dina erfarenheter. I början är det jobbigt. Jag blev bl.a. trött, lite avstängd i huvudet, sov dåligt, svettig. Det är kroppen som arbetar på att bli frisk! Toppenbeslut att inte ta ryggan i går!

Kram!

Jag har precis som du lyckats ändra mitt dryckesmönster sedan jag började hänga här på forumet för några år sedan. Jag vill inte vara helt vit just nu så jag väljer att dricka alkohol ibland. Jag vet att jag kan vara helt vit om jag vill. Har haft flera helt vita perioder de senaste åren. Jag är inte alkolist eller missbrukare. Jag har aldrig smyg druckit eller tagit återställare. Jag har heller aldrig tagit återfall utan medvetet valt att dricka. Jag är bara otroligt förtjust i öl och röttvin. Starkare drycker gillar jag inte alls tom vitt vin går fett bort. Forumet har hjälpt mig att förändra min syn på alkohol och jag är än mer medveten om de negativa effekterna på min hälsa. Jag kommer att dra ner ytterligare på min konsumtion efter semestern. Jag kanske kör några helt vita höst månader som jag gjorde hösten -18 och -19. Vi har olika bakgrund och förutsättningar men kämpar mot samma spöke. En dag i taget ? funkar alltid för mig.
/Mrx

Halloj,
När det där ”äntligen ett glas” så småningom släpper så blir dagar och kvällar mer flowiga är min erfarenhet. Tänkte på det senast igår, när det regnade på em- att jag kan ju springa när som under kvällen, det blir inte det ryckiga livet som strandar ungefär när jag tog första glaset... sen var det inget mer som hände.
Glad att läsa om dina dagar, din kraft och glädje! Kram ?

Ja vi ljuger för de vi älskar mest. Vi manipulerar för att få oss framstå som bättre och för att försöka skydda att det är ok att dricka. Alkoholism är en sjukdom och den sitter djupt rotad i hjärnan, själen, kroppen. När man dricker så tänker man bara på sig själv. Jag flydde från verkligheten men den kom ju dagen därpå. Ge han ett ultimatum. Vård (då måste han genuint vilja ha hjälp) eller lämna. Du mår inte bra, din dotter mår inte bra av att leva i ett destruktivt förhållande. Min mamma var alkoholist, pappa drog med mig. Han träffade en ny, hon var också alkoholist. Samma visa igen. Så det blir inte bättre om man inte vill ha hjälp./Skrivet från en alkoholist

Pluviophile, att redan som 19-åring reflektera över sin alkoholkonsumtion måste jag säga tyder på en alldeles särdeles stor klokhet, självkännedom och analysförmåga. Jag hade liknande funderingar när jag var 19 men inte tusan slutade jag helt förrän jag var 50 år. Mitt råd till dig är att följa ditt hjärta! Fortsätt INTE på inslagen bana. Sätt stopp medan tid är. Börja med att testa vara nykter under en period, t.ex. en månad eller tre. Prata med dina kompisar om det och visa att du menar allvar. Du kan hänga på dem som nykter också även om jag kanske skulle rekommendera dig att hålla dig ifrån sammanhang som inkluderar mycket alkohol i början. Alkoholism ÄR en progressiv sjukdom. Vi är många som kan vittna om det här. Att gå från normaldrickande till alldeles för hög konsumtion är gjort i ett kick - tyvärr. Att ha sjukdomen i släkten är också en viktig varningssignal.

Kram!

Ja jullan65 tack. Kämpe, nja jag försöker rensa upp spillrorna av mitt liv. Rensa bort skiten och fokusera på det viktigaste, mig och min familj. Kommer inte orka en runda supande till, ja och inte min familj heller.

Det var så det började för mig för cirka 8 år sedan. Hade absolut inget sug på helgerna. Kunde se på andra dricka, kunde tacka nej. När jag drack då dracks det. Problemet är ju att man aldrig vet när det går överstyr. För MIG blev de så att jag drack fredag, tog en återställare lördag, drack lördag hade söndag som bakfylledag. Sedan började jag talla på söndagen, tog några folköl. Tills de märkte på mitt jobb. Fick motvilligt hjälp. Gick ju inte så bra när viljan inte finns där. Se det är grymt bra att du insett att det blir problem när du dricker och att du vill göra något åt det. Det ville inte jag tills båten kantrade.

Superbra jobbat och jag kan bara skriva under på allt du skriver!

Kram!

Dig, JoYo, Charlie, Torn och Se klart tar jag gladeligen rygg på - ni är mina ledstjärnor ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

Så jävla duktig är du ?

Kram ?

Nej, inga målbilder mer än få till sömnen bara sovit 4 timmar i natt fast de proppade i mig i massa stessolid under dagen så ingen sömn när jag fick natt medicinen fick jag åtminstone 5 timmars sömn men 5 timmar på 1 1/2 dygn är inte vad jag klarar. Är helt slut och gråter bara. De är omänskligt med så här lite sömn. Man blir julhelg slutmoch de här verkar inte bry sig om man bara mår ännu sämre utan sömn och ökad ångest. Blev tjafs vid frukosten och jag blev jätte ledsen så kommer en personal sa jag vill skriva ut mig och tårarna sprutade och de ända jag fick till svar var: ja de är lika bra, men tack för det. Försökte förklara att jag är inte sån härvegentligen men när man knappt får någon sömn så blir jag inte mig själv. Sagt till fler personal att jag knappt sovit något alls och svaret har bara vart de låter jobbigt. Men nu skulle sköterskan prata med läkaren om mediciner så jag kan få sova. Plus soc ska ringa prata med dem senare på förmiddagen. Tur jag har min soc och min supersnälla rumsgranne som fixade frukostbricka till mig och till och med sa till personalen att kanske vara lite mer empatiska och förstående. Fy fan vilka 2 dygn de varit och jag vet att åker jag hem så kommer de inte bli bra. Så känns just nu välja mellan pest el kolera

Jag slutade besöka dejtingsajter samtidigt som jag blev nykter. Precis som med nykterheten krävs några månaders ”avgiftning” innan man ens kan se nyktert på fenomenet.

Jag kan idag se att jag var helt desperat för att hitta någon att dela mitt liv med, kosta vad det kosta ville. Jag var anpassningsbar in absurdum.

Jag har hittills inte dejtat någon som delar mina intressen. Som vill följa med mig ut i skogen eller på cykelrunda, gå på konsert, show, föreläsning eller göra en road-trip och ta dagen som den kommer.

Nä, istället var jag på fullt allvar beredd att lära mig spela golf ? Fattar knappt hur ”sjuk” jag var, och hur glad jag ska vara att jag kom därifrån med lite stolthet i behåll.

Det känns som om jag begick våld på mig själv - genom att slå knut på mig själv, för att få ihop ekvationen.

Nu sörjer jag inte dejtingträsket ett dugg längre. Faktiskt. Jag jobbar på att vara självsnäll och gör gärna saker självsam. En dag träffar jag en man, det är jag säker på. Ju fler utåtriktade saker jag gör desto större blir möjligheterna.

Ikväll ville jag gå på en liten trubadurspelning på en restaurang. Yngsta dottern ska med. Delade evenemanget på fejjan och frågade om någon ville hänga på. Två kompisar, som inte ens känner varandra, svarade och hänger på ikväll. Jag kör, så nykterheten är förstås ohotad, och jag tror att det blir en toppenkväll.

Precis som med drickandet så är dejtingträsket en dålig ovana, som går att vänja sig av med. Jag lovar.
Var rädd om dig ❤️

Kram ?

Förändring i livet är en pågående process. Jag ville sluta dricka alkohol och jag kunde det.
Den där dagen, den 29 december förra året tog jag beslutet. Jag ville det så mycket så jag förutsatte att jag fixar det.

Visst dyker det upp saker i livet.
Allt är inte löst för att man inte dricker. Men det är såå mycket lättare att hantera saker.
Hade svårt att tro att det verkligen är så. Men så är det?

Behöver inte fundera på om det syns att jag är alkoholist. Funderar inte på om det syns om jag är en nykter alkoholist ens. Ser mycket piggare ut och känner mig fräschare både utanpå och inuti.

Mina barn är underbara. Gjorde detta mycket för dem, och min man förstås❤

En pågående process ja. Nu tar vi en vit dag till.
Hälsningar en tacksam och glad stark björn, pigg och rask på jobbet nu?
Kram?

Så skönt att nykterheten känns stabil! Nu är det dags för nästa utmaning ? Framgång föder framgång, och får man bakslag så är det bara att ta nya tag.

Choklad blev min dagliga ”drog” efter alkoholstoppet. Men nu har jag inte ätit choklad på 10 dagar, tjoho!

Jag är för tung för att springa och istället har jag bestämt mig för att cykla en mil varje dag istället. Jag ska strax ge mig iväg på dagens runda, vilket blir dag 8.

Kram ?