Senaste kommentarerna i forumet

Tidigare var livet en transportsträcka till nästa tillfälle att dricka. Nu tar vi chansen när vi får den att umgås med andra, och med oss själva när tillfälle ges.

Jag är MYCKET mer närvarande i varje enskilt möte med andra. Stannar upp, stannar kvar, tar det som det kommer.

Och du verkar också ha kommit till det stadiet nu ?

Kram ?

Jag vet. Jag har haft tur med att få en av landets bästa psykiater till min första psykiater. Det har jag förstått i efterhand. Jag har också velat få hjälp och tagit den. Har haft en mycket engagerad mamma. Utan henne hade jag varit död.

Jag har vänt mig utanför Sveriges gränser för att söka bot och jag har lagt varenda krona jag kunnat på min egen hälsa. Då jag sett hur det går till bakom kulisserna.

Jag har förstått vilken tur jag har som arbetade i en bransch där jag som ung fick möjligheten att utvecklas personligt och jag fick mycket kunskap i ledarskap. Jag har lett mig själv till att bli frisk och medicinfri.

En MÅSTE verkligen välja livet och liksom gros19 och min mamma så krävs det en förälder som DU.

Om du väljer att kämpa så tror jag att det kommer att bli bra. Ge det tid. Prioritera. Du har igen det senare.

Jag skaffade aldrig barn, då jag åt mediciner som inte var lämpliga att bli gravid på. Dessutom så skulle jag inte kunna bli en så bra mamma som min mamma.

Jag behöver sova och jag lyssnar alltid på mina behov. Kroppen säger allt. Ta hand om dig. På alla sätt.

Det är knappt att en frisk människa orkar...

Kämpa kämpa. Det finns hopp!

Nykter i 9 dagar. Vaknade efter en natt med riktigt god sömn och skön träningsvärk efter gårdagens trädgårdsarbete. Mår bra och känner mig glad.

Känns som det gått väldigt lång tid sen jag drack, känns som ett annat liv eller en dröm. Farlig känsla! Den måste jag se upp med, lätt att förtränga allt elände och falla för frestelsen att prova igen.

Sol ute sol inne sol i sinne ? eller hur var den där jobbiga meningen....

I vilket fall, det har varit en lite småtrött morgon, inte på grund av A, utan för att gårdagskvällen blev så intensiv.... först bärplockning med bror, sen kom en kompis förbi och vi satt och pratade om ditt o datt, barndom, föräldrar och sånt, jag funderade lite om jag skulle nämna något om min månad, men det gjorde jag inte, främst för tiden var lite knapp, för när han åkt skulle jag ut och ta en sen kvällspromenad med en annan kompis, också trevligt, vi avrundade med att sitta i trädgården här och prata.

Och nu idag då? Jo, eftersom det är mer sol än moln och dessutom lite lugnt med blåst ska jag ut med min leksak, kajaken, ??⛅️☀️, ska sno i hop en wraps tror jag så jag kan stanna till på någon ö och käka lunch. Men.... inte nog med det. Sen ska jag på middag med min andre broder....

Allt på en gång, ketchupeffekt ?....

Dock känner jag mig lugn i alltsammans. Faktiskt, backa bandet ett par månader så hade jag varit stressad och ”trängd”. För jag hade inte fått nog lugn och ro och vila, och hade allt detta hänt med kompisen A i fickan hade jag ju åtminstone i går styrt bort båda mina kompisar och sagt nej en annan dag.... för jag hade varit full när de hörde av sig.

Det jag vill komma till är nog, nu är jag inte alltid på väg någon annanstans, dvs inte på väg till att lägga mig på rygg och ta en tratt och säga till A, bedöva mig, låt mig slipp, låt mig flyta in i det behagliga ruset där jag slutar tänka.

Okay jag är trött efter att jag somnade först efter midnatt, men nöjd i sinnet ändå.

Ha en fin, nykter eller nyktrare dag idag allihopa. Njut av det som kan ge glädje, finns ingen glädje att få, ta en promenad, finns ingen promenad, lyssna/läs på en bok, eller se på en film.

?

Har en känsla av att du kämpat, kämpat och så gick luften ur när semestern blev en verklighet. Känner igen känslan. Men du kommer igen.
Och det där med att gömma chokladpapper... kära nån. Hur våra vanor satt sig. Men de jobbas bort vartefter och vi blir fria på riktigt?

När jag drack körde jag mycket low carb. Det höll alkoholsuget i schack! Nu kör jag en sorts balanserad kombo av begränsning av kolhydrater plus viktväktarna för att gå ned i vikt. Mår JÄTTEbra av det. Det inkluderar lite frukt och potatis, mår bäst så.
Faktum är att jag blir bakis om jag äter en stor mängd snabba kolhydrater?

Hoppas du får en bra söndag. Kram??

Trea och nolla... helt imponerad av mig själv, stolt och otroligt nöjd! Fy fasen vad bra jag är och konstigt nog trodde jag inte det här om mig själv när jag började. I morgon en månad liksom!! ? VillJuLevaOckså - alltså känns som magi att vakna med full koll. Konstigt, men så är det... ??

Statisk
Jag har varit nykter i:
30 dagar
4 veckor
0 månader
0 år

Alkis-kontot har just nu:
2007 kr
Insättning: 2000 kr
Ökat/minskat: +7 kr

Bra start på en söndag mitt i sommaren! Jag älskar mitt dag för dag liv, även om orsaken är att jag vaktar på att ? inte ska lirka in mig i sitt garn igen, så är det underbart. Varje dag tar jag till vara på, lever otroligt medvetet, registrerar ofta vad som händer just nu och liksom lever i nuet på ett helt annat sätt än annars. Nykterheten har banne mig så fina framsidor att det är värt för alla att prova! ?

Nu ska jag ut i skogen, som vanligt. Sen ska jag njuta av en till kaffe på min gavel-altan... älskar morgonsolen där. I övrigt ska jag tvätta idag, allt som ska med på semestern behöver vara rent och torrt på tisdag när vi drar. Ska även röja lite, rensa och fixa. Har en massa energi ? skönt på en söndag, hade det varit i mitt gamla liv då hade halva dagen spenderat i ångestens klor. Ryser till. Men nu är både ? och ångesten utflyttade ur mitt huvud och dörren stängd, låst med bytt lås. ??

Jag önskar dig som läser detta en riktigt skön och nykter söndag. Det ska jag ha! ??❤️

Ironwill, då är det bäst att vänta till dess tekniken blir bättre. Så otroligt känsligt område, man törs inte chansa om det riskerar att bli värre. Det är ju så besvärligt område. Gör ju stor skillnad det faktum att du inte dricker alkohol förstås?

Hej,
Nu citerar jag gros19 "du förmedlar ett lugn och en visdom som är balsam för själen!" och jag håller med. Nordäng67, du och många andra har varit med mig under mina turer i skogen. I tankarna. Tacksamhet för alla dialoger.

Jag har på min lista att övernatta i skogen, men jag kom på att jag ska göra det tillsammans med andra och ta reda på vem som kan vilja göra det med mig.

Det är en våldtäktsman lös i krokarna och det fick mig att pröva hitta en lösning för att skapa trygghet istället för att klaga eller för den delen vara rädd.

Det kan ju vara min fördelaktiga drivkraft med den förmodade adhd. Läst allt jag kommit över och det verkar vara så. Psykologen som utredde mig hann inte ge mig besked innan semestern. För min del spelar det ingen roll. Jag har fått syn på så mycket som jag behövde få syn på.

Känner att jag blivit lite mildare den senare tiden. Är glad igen, som jag var som tonåring. På riktigt. Känner glädje och är inte rädd för att jag har varit sjuk. Däremot så när jag råkar på gamla skolkamrater, som jag gör denna sommar och de frågar mig om jag har man och barn, så säger jag "nej, jag har varit sjuk och har haft fullt upp med att bli frisk". När jag sedan berättar om min bipolaritet i korthet, typ "jag har haft svåra skov av hypomanier och depressioner under flera år" så ser en del frågande ut (de vet inte vad det är och det finns inte tid att berätta, behöver inte berätta) eller så lyfter de på ögonbrynet och det betyder olika. Någon är direkt lite "rädd" och någon är "oj, vågar du säga det" och jag förstår att det finns i familjen eller släkten vid den reaktionen. Vissa har barnen med sig. Då säger de inget. De som är ensamma, kan berätta att farmor hade det, "klarar du det utan medicin! - hur?" osv...

Intressant. Inte min uppgift att babbla - kanske min adhd som tar över. Nu har jag provat att även säga det och insett att jag ska prata om vädret, om den tiden vi umgicks osv. Alltså om ytliga ämnen och det är inte för att jag eller de är ytliga.

Det är för att det passar sig inte att prata om bipolaritet i ett centrum där det är alldeles för mycket folk i coronatider och hela familjen är med.

Bipolaritet och missbruk tillhör de kategorierna som det inte riktigt kan talas om öppet i en mataffär idag, men jag gör det (ifall mottagaren vill höra och då frågar jag) och jag tänker fortsätta göra det så länge jag vill. Även om jag får ett någon höjt ögonbryn, som känns väldigt utstuderade.

Och jag har kommit på vad det där utstuderade betyder "Men du ser ju FRISK ut!"

Just det, jag är frisk tillägger jag varje gång. Jag har lärt mig köra mig själv som om jag vore en bil. Och jag har slutat köra på autobahn i en snabb sportbil. Jag cyklar på grusvägar numera.

Ha en underbar dag alla ni!

efter Covid-19. Förut skrevs det mest om själva sjukdomsförloppen men nu förstår jag att restsymptomen är så allvarliga också. Skrämmande att de håller sig kvar så länge och så kraftiga symptom. Håller tummarna för dig att du blir frisk och helt symptomfri.

Jag förstår din tanke med skolan och hur oskyddade alla lärare är. Jag jobbar nu också med barn men inom LSS. Där är vi också helt oskyddade i kontakten med barn, föräldrar, kollegor samt vikarier. Barnen behöver ofta fysiskt närkontakt (kramar, bli burna när de gråter, blöjbyten, intimhygien mm) för att känna sig trygga. Ibland nyser/hostar de mig i ansiktet när jag har barnet i knät.

Sänder goda fina helande tankar till dig fina Mirabelle <3 <3 Din resa är fantastisk och ger mig så mycket hopp om min egen nykterhet.
Kram kram

Tack Mirabelle G-S :)

Jag har inte haft något sug eller lust till alkohol alls. Min man dricker sina starköl på helgen och är nykter 5 av veckans 7 kvällar. Jag försöker att gå ut med vår hund efter middagen, se en film tillsammans och sen lägga mig tidigt. Det fungerar och jag kan hålla ihop mig utan att reta mig för mycket på honom när han blir påverkad.

Det som är positivt är att han köper mindre öl nu när jag är nykter. En helg drack han inte alls och jag var faktiskt lite förvånad, men glad. Jag har skrivit förut om att hans sätt att dricka inte är som mitt. Han sippar på sin öl (jag brukade dricka minst 2 när han var klar med sin första) och verkar inte ha ett kemiskt beroende.

Jag är aldrig nöjd med ett eller två glas. För mig gäller det att aldrig ta det första glaset, då fungerar allt!

Hej!
Ligger här sömnlös och är arg på mig själv. Är i Stockholm med barnen och har en mysweekend. Skulle dricka alkoholfritt men så blev det inte. Jag skulle aldrig tagit den där första ölen. Jag tror fortfarande att jag klarar av det. Jag blev inte direkt full men somnade tidigt och nu ligger jag här sömnlös för att alkoholen påverkar sömnen. Kommer vara supertrött imorgon när vi ska på stan.
Blir så arg på mig själv.... Varför gör jag så här?

Hej, jag har ingen aning om hur en kommer till behandlingshem.

Däremot så tror jag att om din sambo själv vill till ett behandlingshem och verkligen vill det, så borde det vara enkelt.

Precis som snusen skriver ovan, det är dyrt och det kostar samhället pengar.

I Sverige är det inte bara att åka dit och checka in, utan det är förstås en procedur.

Har din sambo en arbetsgivare och kanske en företagshälsovård?

I annat fall, gå till primärvården, till en bra läkare på vårdcentralen. Det är som ett lotteri med läkare. Pröva att ta reda på en läkare som är lyhörd. I annat fall prova den som erbjuds. Om det inte blir bra, gå till en annan läkare.

Be om remiss. Till beroendemottagning eller i bästa fall remiss till behandling.

Om din sambo vill detta, så kanske du kan gå med som stöd och trycka på.

Eftersom inget serverars gratis i Sverige så behöver en verkligen trycka på!

Jag har bott i ett grannland och där har jag sett hur det har serverats vård på ett helt annat vis. Som natt och dag. Även Tyskland är helt underbart när det gäller vård, har jag fått berättat av en vän som är uppväxt där.

Jag menar, är motivationen stor då gäller det att använda alla växlar som går för att få in din sambo,

Ge inte upp!

Om han ska betala det själv, så finns det en del fonder att söka pengar av som går till olika ändamål. Kanske det finns en fond som stöttar hans behandling.

Lycka till!

Såg denna tråd och blev nyfiken. Jag har tagit jättenattljusolja från hälsokost i flera år efter ägglossningen. Från ca 10-14 dagar innan mens. Fick tips av en vårdgivare som har arbetat i USA. Där skrivs det ut till kvinnor mot pms.

Det hjälper mig enormt. Jag gillar inte piller. Tog aldrig ipren som ung. Tränade. Även idag. Tränar regelbundet och det är min "medicin".

Jag insjuknade dessutom i en bipolaritet av SSRI och när min vän frågade om hon skulle ta det för sin svåra PMS då frågade jag om sömnen, kosten, motionen, stress och annat. Jag sa, "du vet att jag insjuknade i bipolaritet, var observant" .

Det dröjde länge innan hon provade SSRI och som ett brev på posten insjuknade hon också i en bipolaritet. Däremot så tog det några år innan hon förstod det. Vi sågs inte så mycket då och jag hade inte förstått det då vi inte heller hördes så mycket. Hon är i karriären och var ganska produktiv om en säger så. Hon äter en del mediciner idag och hon tycker att det är bra. Det passar henne.

Jag tyckte inte om mina mediciner, oavsett hur bra jag svarade på dem. Åt piller i 10 år och blev därför inte en mamma. Kämpade med att hitta en livsstil där jag kunde leva i balans utan att behöva medicinera. Tar vid behov. Jag klev av min karriär då det var viktigt för mig att känna vem jag är, igen. Blir inte ens sjuk i skov längre. Lärde känna alla mina triggers och förstås så var alkohol en av dem och jag slutade rakt av för ca 11 år sedan.

Behövs sällan nu. Lärde mig att ta hand om mig.

Prova gärna jättenattljusolja, (kapslar med Omega 6) och träna regelbundet. Det botar inte, men lindrar vid pms.

Själv lider jag av PMDD värre varianten av PMS, tyvärr är de få läkare/psykologer som känner till denna diagnos. Jag får självmordstankar nästan varje gång veckan inan mens och fruktansvärda dippar, utbrott och ja alkoholen har tröstat mig mer än en gång då. Men testade akupunktur och alla mina symptom veckan inan mens försvann helt. Så kan rekommendera det. Inte alla de funkar på men då de är ofarligt så ärvde värt testa. Annars kan man få utskrivet låg dos ssri som man äter veckan inan mens bara.

Tyvärr är de inte så enkelt komma till behandlingshem. Är en kostnadsfråga tyvärr för kommunen de erbjuder öppenvård i första hand. Jobbar din man? Om han erkänner han har alkoholproblem så är jobbet skyldiga tillhanda hålla hjälp och de kan ibland bevilja sån där 30 dagars behandling minnesotamodellen oftast. Går ju även betala behandlingen helt själv men de är inte billigt. Men är de behandlingshem din man vill till helst så ska man vända sig till sin socialtjänst. Så startar de en utredning om vad man bäst behöver för hjälp och omfattningen av ens missbruk de är inga snabba beslut utan en utredning kan ta 3-4 månader. Sen kan man gå via beroendeenheten men bedömer de att han bör vara på behandlingshem är de så fall via socialtjänsten.

Jag har inte koll på dagarna men med ett överslag borde det vara dag 210-215. Ett intervall att gilla.
Läser Amandas inlägg om återfall efter 1,5 år (tack ??) och inser att intervallet också är en dag i taget, ingen överdriven hybris här.
Ikväll somnade jag lite efter 21, i soffan, som en stock.
Då hade jag packat upp, panikvattnat, dammsugit samt ätit middag, och även hunnit med en springtur på 4 km.
Har kört samma runda i två veckor nu så imorgon är jag redo för 5 km.
Jag hoppas slippa sömnpaniken trots den 3,5 timmars för-sovning.
Imorrn tänkte jag tipsa om en bra bok. Der var allt för idag.
Tack och godnatt alla f-vänner. ??

Hej igen! Husbilssemesterns var väldigt trevlig, trots regnet som kom andra dagen. Det var mycket lugnare än vad jag är van vid att en semester är, trots att det ändå var lite små diskussioner och tjafs. Framför allt så dracks det inget alls. Råkar ju veta att båda hennes föräldrar har erfarenheter av anhöriga med alkoholmissbruk så det kanske inte är så konstigt.

Tillbaka på jobbet nu också. Min lillebror berättade att mamma och pappa bråkat en hel del medan jag varit borta, det har dem gjort de senaste dagarna också. Mamma tycker pappa jobbar för mycket och pappa tycker mamma bara sitter hemma hela dagarna. Hela släkten är dessutom nere på botten igen. Mormor misslyckades totalt med sin nykterhet.

Har tänkt en del på det och tror helt ärligt att jag skulle dra fördel av professionellt stöd av något slag. Inte bara för hur jag mår hemma utan också för mitt kontrollbehov. Dessutom skulle jag till 95% kunna säga att jag förmodligen har ångest problem också, har haft sådana problem sen jag var typ 10. Har en del tvångstankar också. Vissa saker jag måste göra, som jag måste nudda vid eller liknande för annars kommer allt skita sig.

Jag börjar iallafall skolan om typ 17 dagar. Alltså ska jag flytta om typ 15 dagar. Det ska bli skönt samtidigt som jag är orolig för hur allt kommer bli här till hösten.

Det går inte att släppa taget när hon är så sjuk. Det är er dotter och ni skulle i nuläget inte må bättre av det. Fortsätt göra orosanmälningar så hoppas jag ni får hjälp av samhället. Jag är så rädd för det LVM min son står inför men jag känner att det är nödvändigt. Det funkar inte med öppenvård för honom och jag känner som er att jag inte orkar vara rädd mer. Om inte annat blir LVM en stunds vila . Lycka till med allt!

Alltså så skön känsla... semester! ? Jag har dessutom bokat en del av vår semester nu, Gotland... det är där det blir fint väder i veckan. ☀️ Ska bli supermysigt och hade inte hänt om jag hade hängt med ? fortfarande. Visade sig att flera jag känner ska dit samtidigt, så kul! ?

Jag provade ju alkoholfritt bubbel i går, funka hur bra som helst! Idag provade jag vitt vin... oxå jättebra! Det smakar riktigt, men ”effekten” uteblir. Vilket är så skönt. Ska se till att jag har lite sånt gott hemma på helgen, bättre det än läsk i alla fall. ?

Jag har kört på idag och är härligt trött nu, ska sova och vakna utan klocka. Såååå skönt!! ?

Det är lördag och då sker utbetalning, 500 pix till Alkis-kontot. Nu är kontot uppe i 2000 kr! Fatta va snabbt det ändå blir en ordentlig slant ?

Min tacksamhetslista ❤️❤️❤️❤️❤️
1) tack till mig själv som valt att vara nykter och som dessutom hittat bra alternativ till de alkoholhaltiga dryckerna
2) tack till mina fina barn och vovvis för att vi spenderade 1,5 timmar i skogen i kväll, så härligt och mysigt
3) tack till vädret som varit finare än vad som lovats
4) tack till mina palettblad och strandkastanj som än en gång ynglat av sig
5) tack till min mamma som sponsrar mig och barnen med en rejäl slant till semestern
TACK ❤️❤️❤️❤️❤️

I morgon när jag vaknar så har jag varit nykter i 30 dagar! Wow säger jag bara. ?

Tack Självomhändertagande
Vården och framförallt psykvården är så vidrig att kämpa med. Du måste vara oerhört drivande som anhörig och mycket handlar om vilken läkare du möter tyvärr.
Ingen riktigt sjuk människa klarar det själv, hur ska de orka när de mår dåligt. Fint med vänner som hjälper och att ni gjorde det tillsammans!

Ostrukturerad
Förstår hur du tänker men i nuläget är det inte aktuellt. Just nu är det akut fara för hans liv och då behöver vi finnas för honom. Annars ska man såklart inte möjliggöra. Jag får mkt stöd av min kurator på öppenvården kring det. Att sätta gränser osv.

gros19
Han säger att han vill sluta men han är nog inte riktigt där ännu. Dessutom blir hans uppehåll för korta. 6 veckor räcker inte för hjärnan att återhämta sig. Så det är vad jag hoppas på att detta LVM kanske kan hjälpa till med. En längre period av drogfrihet. Sedan får vi se. Den är ju så lömsk denna sjukdom men jag hoppas han ska hitta vilja och styrka till förändring. Nu i detta akuta så klarar han inte att bryta själv. Nu behöver han vår och samhällets hjälp. Det kommer va en tuff tid framöver med mycket ångest när han kommer in i behandling, det vet jag sedan tidigare. Och då har han inte varit inlåst. Han har alltid varit känslig, haft ångest som tonåring och även separationsångest och en liten grubblare som barn. I övrigt välfungerande. När hans flickvän gjorde slut klarade han inte att hantera det och det var då denna cirkus började och sedan dess har det inte blivit bra.
Dock så upplevera jag mer att nu är det drogerna som ger honom ångest istället för tvärtom.
Han vill själv ha en utredning, men då krävs ju drogfrihet så det blir ju ett enda ekorhjul av detta.

Förstår att du haft tufft med din son också. Vad härligt med 6 mån drogfrihet. Hur kom han dit? Och vad skönt både för dig och för hans självkänsla med arbetsträning. Känns som han är på rätt väg!

”Semester från semestern” ?

Det låter som när barnen var små och det var mer semester att jobba än att ha semester ?

Kram ?

Du ska vara ledsen efter allt du varit med om. Det är det normala.

Livet som nykter innebär att man känner alla känslor mycket starkare. Ovant som fan i början, men samtidigt så berikande.

Den glädje jag känt idag på dotterns kalas har varit så stark att jag trodde att jag skulle spricka ett tag. Helt fantastisk känsla.

Inte bara ledsenhet och ilska blir starkare, även glädje.

Sätt på en sorglig film eller en låt som du förknippar med gammal förlorad kärlek så får du hjälp att gråta, lätta på trycket. Det känns så mycket bättre efteråt.

Kram ?

Sök på ”intervention” på tuben så blir du nog av med suget. Otroligt avskräckande!

Kämpa! Du har så mycket att förlora om du tar ett återfall, och allt att vinna om du lyckas avstå.

Kram ?