Senaste kommentarerna i forumet

Funkisvärlden är en helt fantastisk värld, med så många underbara människor ❤️

När de tre tjejerna skrattar högt så de kiknar när barnens pappa tramsar med dem blir jag helt lycklig. Glädjen hos mig bara växer och växer så jag nästan spricker.

Och dottern är just nu så otroligt ”tonårig” så hon hutar åt sin pappa och säger att han är ”barnslig och löjlig” och då blir allt bara ännu roligare.

I kväll när vi kom hem till lägenheten sa hon ”Jag är nöjd, jättenöjd. Superkalas. Även i torsdags.” Sötnöt ❤️

Kram ?

12 timmar jobb idag, 8km löpning efteråt. 12 timmar jobb imorrn, vem har tid att supa?! Dag 7 imorrn

Stort tack för att du skriver just det. Jag har tänkt lite att vem bryr sig om hur jag har det i mitt liv? De gånger mina inlägg inte är alkoholrelaterade alltså.

Att du då skriver att du har behållning av att läsa även de inläggen gör mig jätteglad!

Jag tänker att jag behöver sätta ord på både det jobbiga och det fina i mitt liv - för att ge en balanserad bild av mig själv.

Kram ?

Jag har tagit återfall efter över 1,5 år nykter, det blev katastrof precis som dom två tidigare gångerna jag förstod att jag hade problem och behövde bli nykter. Min tredje gång, den här gången har varit värst. Både i att kämpa med sug att vara nykter men också värre i antalet förnedrande fyllor som ledde till att jag sitter här igen. Suget kommer att komma tillbaka, det kommer och går. Det är en känsla som försvinner. Den är inte för evigt, den kommer och försvinner men ett litet enda återfall kan leda till förödande konsekvenser, mitt enda lilla återfall ledde till uppbrott med kärleken. Och inte nog med det. Det där enda lilla återfaller höll i två år. Två år av utslagna kvällar. Otaliga pinsamheter och självförakt. Låt bli om du kan, det bästa råd jag kan ge dig ?

Vilken fin och rörande berättelse gros19! ?
Jag tänkte samma sak som du skrev. Till Dearself: Släpp taget bara, släpp oron, släpp taget om din son! Du har inget annat val! Denna plågsamma oro, ångest & smärta dödar dig långsamt. Bara för att han "valt" denna väg ska inte du följa samma! Det är inte ditt fel, tyvärr kan du inte göra ett skit mer än du redan gjort för honom, och du förtjänar att ha det bra! Du ska inte fortsätta ställa upp på detta, du & resten av er familj är medberoende... Ställ ultimatum; låt sonen välja mellan er och drogerna. Ha inte med honom att göra förrän han är villig att ta emot hjälp. Det låter hårt & grymt, jag vet, livet är en riktig kamp för överlevnad..men vad för andra alternativ finns det?!
?❤

Men ja sjävklart varafrisk ska du skriva varenda liten enstaka dag du klarar att vara nykter. Det är ju precis så som dagen blir till dagar.. det var det enda som hjälpte mig i början! Jag loggade in här en otroligt tung bakisdag och om det inte varit för att jag kunde skriva här varje dag vet jag inte om jag hade klarat det så här långt. Idag har jag 51 nyktra dagar! Liksom va?! Herregud hur gick det till?! Och idag känner jag att jag är livrädd för vin, jag kan fortfarande få sug ibland men blir samtidigt svin rädd av tanken att börja dricka. Ska jag förstöra min kropp så igen? Nej jag vågar inte. Men tillbaka till om du ska skriva efter en dag nykter, sjävklart, det gör dig glad och stark att känna att du klarar en dag, två eller tre, men det är bara du som kan bestämma om det här fungerar för dig eller inte, men det har iaf fungerar för mig ?

Jag har åkt på dom där dipparna och det blev inte bra, efter som längst 8 månader föll jag dit. Det blev precis som sagts åter och åter igen. Först roligt, avslappnande....sen värre och värre för att sedan uppleva förnedring, självhat, och depression igen. Så mitt råd blir bara, ge fan i det. Du har inget att vinna, bara allt att förlora. Kram

Hej ville bara säga tack. Dina kommenterar har peppat i mitt mörker. Ett ärligt stort tack från mitt hjärta. Man blir glad :) kram

Slet mig iväg på en cykelorientering, för att ha något att göra förutom att bara cykla hit o ditl... härligt, soligt, skönt. Kontrollerna är ju extremt lätthittade, men det är ändå lite kul. När jag tagit ett par kontroller kollade jag vad en av mina bröder gjorde, han var på väg ut i bärskogen... så jag blev ”tvingad” följa med honom. Riktigt trevligt med lite spontan tid med honom, vi fick väl inte så jättemycket bär, kanske 300 gram hjortron, men de är ju så goda och fina. Skogens guld som det heter ?

Sitter nöjd hemma nu igen, inser jag borde plocka bär lite oftare.... En aktivitet som är trevligare än jag minns....

”Så gott att må gott igen” spelar i högtalaren.

Livet kan vara bra, en lördag utan drogen i kroppen.

Har själv en liknande dip i motivationen nu efter fyra månader. Men du som varit nykter mycket längre, har du varit med om liknande perioder av sug? Då kanske du vet om det brukar gå över efter ett par dagar/veckor,och det kan det ju vara värt att kämpa sig igenom när man vet vad ett glas kan leda till...

Vad säger din Exman om att du inte dricker numera, får du några heja- rop eller motsatsen? Eller ingenting?

Ha en trevlig kväll! ?

Kram

Du är på väg mot ett klokt val! Läs på lite om hjärnan och alkohol, var helt nytt för mig att alkohol gör att ångestcentrum i hjärnan blir överaktivt.. Så när alkoholen gått ur systemet ordentligt skapar motgångarna mindre stress. Snart fyra månader utan alkohol för mig, har aldrig varit så lugn i själen som nu..

...att det skulle komma demoniska sug när det passerat över 18månader.
Finurliga hjärnan tänker tankar som
"Hur vore det med ett glas vin. Bara ett! Jag har ju koll på detta nu."
"Ett (1) planerat återfall gör ju inget om hundra år"
"Det vore så mkt enklare att bete mig normalt på en dejt genom att ta ett glas och relaxa."
osv osv

Ja ni hör ju.... återfall är nära.
Eftersom det gått så bra länge nu var det länge sedan jag behövde öva på att hantera den här sortens tankar och det känns väldigt lätt att "trilla dit igen" just nu.
Jag nästan vill göra det.

Funderar över vad det är jag vill låta bli att tänka på. För om jag mådde bra skulle nog inte tankarna komma.

Leva går väl knappast som jag ser det. Handlar endast om att försöka överleva och knappt det är väl möjligt. En förfärlig situation du befinner dig i och det stämmer ju att missbruket leder förr eller senare till döden om man inte får stopp på det.

Du säger att det pågått 2,5 år men jag undrar hur var det innan? Mådde din son bra då. Ett så destruktivt missbruk som du beskriver och de preparat din son använder tyder på ett väldigt dåligt mående som jag ser det. Ursäkta ser nu att du skrivit att han inte mådde bra. Sedan undrar jag självfallet hur ser han själv på det? Finns det någon motivation till att sluta.

Just nu undrar om det är möjligt att leva med den oro du känner och som är berättigad. Har själv levt i en obeskrivlig oro under många år. Till slut mådde jag så dålig och hade så kraftig yrsel att jag kunde inte överhuvudtaget röra på huvudet. Blev då inlagd på sjukhus, alla prover togs, allt var bra och man gjorde bedömningen att det var psykosomatiskt. Jag överlevde då men levde gjorde jag inte. När jag på djupet insåg min maktlöshet började oron släppa, men vägen dit var inte smärtfri. Det är så otroligt mycket sorg i att se någon man älskar förstöra sitt liv och jag genomgick ett sorgebearbetningsprogram vilket gjorde att jag kunde släppa det som varit och se framåt. Jag styrdes inte längre av alla plågsamma känslor, sorg, ilska smärta, skam alla smärtsamma känslor som finns.

Min son har idag varit drogfri ett halvår, mår psykiskt sätt väldigt dåligt stundtals, men arbetstränar på heltid ett under eftersom han tidigare inte arbetat. Jag är fullt medveten om att det inte finns några garantier för en fortsatt drogfrihet, men jag är inte orolig. Insett min maktlöshet, sorgebearbetning, anhörigprogram, alanon samt att jag upplevt att framstegen min son gjort har kommit när jag gjort ingenting är vad som hjälpt mig, men lätt har det inte varit och jag vill inte bara tänka på hur dåligt jag mått. Min son har varit på två LVM och ena gången åkte jag på semester med ett par vänner. Hade hela tiden känslan av att jag glömt något och kom slutligen på att det var oron jag inte hade med mig, min ständige följeslagare. Allt var bara bra och jag mindes inte när jag senast upplevt det, hade glömt att livet kunde vara så. ❤

är så klok och har så sunda tankar, Andrahalvlek !!! Tack för att du delar ditt liv med oss <3

Tårarna rinner...och på ett vis är det skönt...för jag har känt mig så ledsen hela dagen..lite ensam...å ledsen för att jag inte kommer igång med att vara nykter. Så himla dumt att jag bara inte slutar...och väljer mig själv ...och väljer mitt liv.

Jag har ju berättat om våra barn ...som har haft det struligt i sina liv...å jag känner att min man och jag väljer alltid bort oss själva för att finnas för våra barn och ibland blir det inte alltid bra...för jag väljer bort mig själv...hela tiden. Att jag skriver om barnen är att jag tänker att de styrt lite vår dag....

Nu är det en vecka kvar på semestern...då jag vill välja att vara nykter. Eftersom många som börjar skriva här i forumet först efter några dagars nykterhet...så funderar jag.. ni som har varit med på min resa lite grann...tror ni att det skulle vara bra att skriva varje dag då jag är nykter även om det bara är en dag??

Måste bestämma mig nu..känner jag?

Kram?

Vart tog tiden vägen? Tre veckor, 21 dagar??Och jag har inte skrivit på två hela dagar för tiden rullar på. Med skogspromenader, yoga, virkning, läsning och nu packning för hemfärd efter tre veckor på landet.

Det har gått upp och det har gått ner, men känner mig idag ganska trygg i mitt beslut att inte dricka alkohol. Maken frågade idag om jag vill ha ett glas vin ikväll när han köpte en flaska, men jag kan bara säga att nej, tack det vill jag inte och jag kan säga det utan att känna att ”vad fan, ett glas skadar ju inte”. För det VET jag att det gör. Ett glas och sen är jag igång igen och kan inte sluta.

Nu frågar han inte för att locka mig utan mer för att få bekräftelse på att jag faktiskt inte vill ha. Det finns ju MASSOR av alkoholfria alternativ så jag känner mig absolut inte utan.

Men:
1. Jag är klart huvudet
2. Jag vet alltid vad jag säger och jag säger bara sånt jag menar
3. Jag vet att jag kommer att vakna i morgon utan ångest (och DET är min största vinst)
4. Jag ORKAR det jag föresätter mig att jag skall göra
5. Jag ser livet på ett mer nyktert sätt, i dubbel bemärkelse?
6. Och jag känner en stor tacksamhet

Och i morgon skall vid hämta mitt senaste fylleköp, den lilla kattungen?

Så jag säger, trevlig lördagskväll?

Kram??

Lugn dag, mår sakta men säkert lite bättre för var dag. Det blir ingen renovering i helgen i alla fall, måste vila ikapp innan jag försöker mer.

Har skickat svar till vännen som jag talade om i inlägget innan men ej fått svar. Men det är inte upp till mig och även om det känns som en ledsam situation i sig så är det så tudelat för mig. Jag bryr mig, men samtidigt inte. Det beror på dagsform.

Mirabelle G-S precis så är det. Små ord kan skada och göra ont så in i norden. I detta fall så är det ju sanningen, men då jag tar allt väldigt litterärt så kan det bli fel om som min mamma försöker förklara något men inte riktigt hittar orden. Jag har aldrig tappat orden så... och ibland så tror jag att min mor mår mest dåligt över att jag tappade kontakten med tidigare vänner. När jag tänker tillbaka så trivdes väl jag i deras sällskap (flera olika då vi var en större gäng) men det fanns ingen som jag var öppen med om mitt mående eller berättade en enda hemlighet. Det har kommit senare. Jag var så rädd för att visa mig annorlunda, sårbar och inte perfekt så jag höll ALLT inom mig, ingen visste. Inte ens mina föräldrar, fast de fick så snart veta.

Tror nog att jag har fått lite hopp faktiskt. Troligen därför jag är på väg upp nu i mitt mående. Men ropar inte hej, jag vet hur det kan vara. Tar en dag i taget (precis som jag tar en nykter dag i taget).

Mic, dig har jag inte sett på ett tag, har inte varit inne så mycket i andras trådar pga. mitt mående och ork men hur är det med dig? Blir lite nyktiken när du säger att du ser likheter med mig, vilka är det och hur reflekterar du kring det? Alltid när jag läser något som ligger mig nära eller som jag känner igen mig med så brukar jag reflektera utifrån den andra individens känslor. Det låter lite skumt, men ibland hittar man förklaringar och hjälp i hur andra klarar dig ur, tänker eller dylikt,

Adde, ja det där med vänner är svårt. Jag hade flera från min ungdom men ingen förutom den där tjejen som jag skulle vilja umgås med i dag tror jag. Har över lag att umgås med folk jag inte tycker är intressanta. Jag kan göra det och det syns inte på mig att jag inte gillar det, men föredrar 9/10 gånger jag umgås med folk att jag hellre var ensam bara för att samtal och individens ståndpunkter och intellekt inte ger mig någonting. Jag vet att det låter översittande, det är inte så jag menar och säger det ju självklart inte högt. Men så känns det innerst inne. Men så är jag udda och just Ensam också ;)

Det blev inte att gå till systemet i dag heller, så skönt att inte slå sönder vinglas, få blåmärken över hela kroppen och vakna tröttare än när jag la mig i morgon bitti :)

Så med det så väljer jag att inte dricka i dag, istället ska jag ta en promenad i kväll, äta lite mörk choklad och titta på finalen av Rupauls drag race Allstars säsong 5 :)

Sedan är det bara att gå vidare, en erfarenhet rikare. Det finns nog ingen här inne som inte tagit ett återfall eller riskerar att ta ett i framtiden.
Antabus? Jag är ingen auktoritet, men jag har två 6-månaders kurer i bagaget. Har fungerat perfekt för mig, men det är en nödbroms. Så länge du tar Antabus slipper du alla diskussioner. Du kan inte dricka, helt enkelt.
Vad du inte får glömma (som jag gjorde) är att du fortfarande måste bestämma dig för att sluta dricka. Annars är du förmodligen snart tillbaka där du började.
Det är en ganska radikal metod, men den fungerar.

Du kan glömma alla farhågor om levervärden. Jag går på årliga kontroller pga andra mediciner och beroendemottagningen tog regelbundna prover för att kontrollera dem. Antabus har inte påverkat mina värden öht.

Lycka till, vilken väg du än väljer.

Onkel f

Minska på drickandet går så där. Är livrädd för ångesten som kommer när man inte är konstant marinerad i vin. Så trött på mitt leverne just nu så jag har god lust spy på mig själv. Hoppas verkligen de finns plats på avgiftningen på tisdag jag vet inte vad jag gör om de säger de är fullt att avgifta sig via psyk/beroende finns inte på kartan tar hellre livet av mig. Men ska inte gå händelserna i förväg och stressa upp mig för de, är ju ändå inget jag just nu kan kontrollera. Men är rädd soc kommer tvinga mig om jag inte får plats på tisdag. Hon är bra men tuff min soc går inte lura henne vilket iofs är bra jag behöver en sådan person och inte sådana man kan lura och manipulera. Min förra soc räckte de man tog till lipen så blev de som jag ville. Även om de är jobbigt med soc man inte kan lura/manipulera så är de faktiskt de jag haft mest respekt för och kommer ihåg med värme och de har blivit bäst resultat ochså. Ska försöka leta upp någon bra serie nu och nörda ner mig i och verkligen försöka dra ner på drickandet, sluta helt klarar jag inte men dricka lite långsammare.

Hej

Beroendecentrum, går han där? Då kan de lotsa er vidare. Annars är det socialtjänsten. Han kan själv göra en anmälan om att han behöver hjälp.

Hej !
Finns det föräldrar till vuxna barn här?
Jag har befunnit mig i en akut situation med min nu 24 årige son i ca 2,5 år. Han är blandmissbrukare och började missbruka sent pga dåligt mående. Det är mkt Benso och Subutex men även annat. Hans nedåtgående spiral har gått väldigt fort och han har fått 7 öppnade LVM utredningar på 2 år. Alla har slutat med frivillighet och han har varit iväg på 3 behandlingar men klarar aldrig att fullfölja längre än ca 6 veckor och då är LVM- hotet borta. Jag kan aldrig ens beskriva alla trauman vi upplevt under dessa år med ambulansfärder, sjukdomar, överdoser, rån, olyckor misshandel och allt missbruket innebär. NU gick soc till förvaltningsrätten och vi får beslut om LVM i veckan. Han hotar med att rymma om han får det men jag hoppas det bara är desperation men är så orolig över att han ska förvinna och att jag ej får kontakt. Jag går i anhöriggrupper och träffar kurator på öppenvården men känner ändå att jag snart går under. Jag vet att han kommer dö om han inte kommer ur detta. Hur ska man klara att fortsätta leva under den här ständiga pressen och oron? För 2,5 år sedan var han en vanlig kille med jobb, flickvän osv som inte missbrukade,

Låter urtrevligt ju!

Huvudsaken hon älskar smörgåstårta ?

Ett av mina syskonbarn har downs, han är den härligaste och ärligaste killen av alla. ?

Hehe, ja garanterat skulle kaffet hamna fel, inte för alla har trasslat in sig som jag, men nog är A en stor del av mångas liv på jobbet...

Jag tycker det är tråkigt att vi numera har A även på arbetsplatsen i samband med en del aktiviteter, den gamla ledningen hade A förbud i våra lokaler, alltid. oavsett. never ever never. Men tiderna har förändrats ? Samtidigt så har vi program mot missbruk i olika former. Jag skulle aldrig själv gå via jobbet, men bra det finns, sänder ju signaler. Iofs dubbla budskap. Men bättre det än bara ett budskap kanske.... ?

Och idag skiner solen ibland, vilket verkar påverka mitt humör lite. Konstigt va ? Glad i hågen nu, så ska ut för tredje gången och hitta på något. ⛅️

”Jag blev nykterist” är ju ashäftigt att kunna svara!

Snacka om att kollegorna kommer att sätta kaffet i halsen ?

Kram ?