Senaste kommentarerna i forumet

Det verkar som om solen också vill vara med och fira yngsta dotterns 21-årsdag. Lovely ?

Eftersom kalaset hålls i huset klarar jag mig undan väldigt bra ? Jag ska hämta min mamma kl 15 och lämna henne igen när kalaset är slut. Thats it. Jo, lite disk och sånt hjälper jag till med förstås.

Det blir smörgåstårta, som seglat upp och blivit dotterns favvorätt ? Helt otippat att någon med autistiska drag ska äta sådant, men hon fortsätter överraska.

All annan mat vill hon ha separerad och delad i lagom stora bitar att äta med gaffel, och hon äter alltid kött först och potatis/pasta sen. Grönsaker äter hon inte, mer än på just smörgåstårta. Obegripligt ?

Två av dotterns bästa kompisar kommer också. Båda har downs syndrom och de är helt underbara tjejer på olika sätt. Vi har känt dem sen dotter var 9 år, så det funkar smärtfritt. Nästan. Lite beredskap får man förstås alltid ha. Men de litar på oss, och gillar oss och vi gillar dem. Den ena tjejen kommer ibland smygande och tar min hand när hon känner sig lite osäker, och jag blir helt varm inombords när hon gör det.

Efter kalas och avlämning av mamma och dotterns kompisar ska jag åka tillbaka till huset och hänga med äldsta dottern lite. Kvällspromenad och kvällsdopp ska det bli ?

Kram ?

Man blir ju alltid lite orolig när (regelbundna) uppdateringar uteblir, men det är ju semester ?
Vad spännande med dejt och så bra att du orkade stå emot när ni sågs första gången, då blir det enklare sen. Hoppas du känner dig trygg i det. Bra att (ev) starta en relation nykter.
Jag läste också det du skrev om sömntabletterna men tänker att det inte kan vara de ”vanliga” receptbelagda, kanske melatonin?
Jag får recept på Imovane- 30 tabletter åt gången, men med tidigast 6 veckor mellan uthämtningarna... så jag gissar vi har olika.
Trots förra veckans besvikelse skriver du, så låter det ju himla bra att du mår bättre både fysiskt och psykiskt. Känns som ett positivt skifte i din rapport.
Önskar dig en fortsatt fin helg!
Kram ?

Nyfångad stekt torsk har jag ätit några få gånger i mitt liv. Magiskt gott, smälte på tungan ?

Skönt att ni haft en lyckad semester! Och nykter givetvis, det tvivlade jag aldrig på.

Kram ?

Blev helt förskräckt. När jag fick sova med hjälp av stilnoct och propovan, som anses ”ofarliga och inte beroendeframkallande”, så upplevde jag en enorm seghet hela nästa dag. På 1 tablett. På 38 hade jag inte vaknat på en vecka ?

Kram ?

Nästan alltid när man har svårt säga nej/sätta gränser så är de ens självkänsla som inte är så bra. Har man bra självkänsla så har man inte problem med sätta sig själv i första rummet/säga nej/sätta gränser. Men de går träna upp sin självkänsla genom utsätta sig för saker man tycker är obehagliga som tex våga säga nej. Men även ändra sitt tänk många med dålig självkänsla talar/tänker negativt om sig själva. Och går man runt varje dag och nedvärderar sig själv blir de ju ens sanning tillslut. Går inte prata till sig bra självkänsla som många psykologer tror utan de är göra saker man växer av och som sagt ändra sitt tänk. Sen är de inte alltid så lätt, nu när jag eskalerat i mitt missbruk så kan jag ärligt erkänna att jag nog tänker tanken jag är helt jävla värdelös mer än en gång per dag fast jag förståndsmässigt inser att nej jag är inte värdelös. Men känsla/tanke kan ibland va sjukt stark.

Hej! Jag är ny här. Är det nån som vet om det finns nån jourhavande alkoholrådgivare att nå nu under helgen? Är i desperat behov av stöd inför ett möte i morron. Jag borde ha bra på fötterna kan man tycka då jag är uppvuxen med föräldrar med alkoholberoende och även själv har problem ( håller mig nykter med hjälp av antabus) Tacksam för svar.

Ja, dag sju av resten av mitt liv.
Det som är så underligt är att det är som ”vanligt” barnen här och städar, lagar mat, handlar och kommer ut i skog o mark. Ändå är det inget som är normalt sen en vecka tillbaka, hur mycket kan man ångra något som borde vara oförlåtligt? Finns inga gränser känner jag, kan inte ens gråta då jag sista halvåret gjort slut på mina tårar gör det som var ett skönt äktenskap. Nu bara tomhet, skam o längtan efter en riktigt fin vän där det går att prata om det hemska mörka. Ja katastrofen som på nått vis slutade utan några skador förutom i mitt inre, men en dag i taget eller timmar. Ja sju dagar av pina ångest, det bästa är ändå att jag inte ens fundera på A, även om det hade varit så enkelt att kliva in i dimman och lulla på.

Även om det är oförlåtligt kanske det till slut kommer ut något gott, just nu har jag svårt att känna eller tro att det finns något bortom rättegången.

Nu blir det cykel till affären.

Ok, då vet jag mer, att man kan bli tolerant mot sömnmedel också AH. Anledningen till att jag började fundera på sömntabletter var att jag läste att Holistic här på forumet tog 38 st/natt! Tyckte det lät skrämmande många.? Nåväl, din nykterhet,och även nu när du har blivit en hurtigbulle med daglig löpning Se klart så kommer det säkert innebära att du slipper ta ens en halv tablett i framtiden.? På kvällen efter att vi kollat på vattenfall i eländig terräng och bestigit ett berg somnade vi allihopa på stört trots minst sagt obekväma sängar i timmerstugan vi hyrt.?

Kram

Härligt! Snart fyller du 30! ?

Ja det måste vara så njutbart och härligt att faktiskt slippa springa runt nervös och undra vad som egentligen hände. Även om allt lämnades stökigt eller rörigt innan john blund kom på besök så minns man ju det nu...

Fortsätt så!

Härligt, en ganska ”normal” dag, även med tanke på omständigheterna. Skönt du har normalitet runt omkring dig.

En dag i taget, två nu i helgen som du kanske kan få leva lite. I bästa fall utan allt för mycket fokus på trasslet.

Ja exakt - det kommer gå över och bli bättre!

En del som pratar om det gör nog det som du skriver - lättvindigt säger det som en sak bara. Andra menar det, och ser det som enda utvägen. Jag var noga att aldrig prata om det, för jag förstod att om jag skulle prata om det skulle folk börja fråga och bry sig, och då skulle jag inte äga den utvägen/hemligheten själv. Glad jag är för rädd för smärta och att jag vet att det bara varit en dålig ventil.

Jag har under perioder gått i själavård och pratat av mig, det har hjälpt. När trollen tas fram i ljuset dör de ju ofast. Men under andra perioder har jag stängt allt inom mig, de senaste åren har varit en sådan period. Konstigt nog kombinerad med att andra delar i mitt liv har varit bra och bättre, så har en del mörka sidor blivit större. Jag tror det är först nu jag kan möta detta med A, och eländet den har dolt/och skapat.

En övning jag ska göra, i lagom dos o när tiden är redo, är att prata mer med mina vänner om mitt mående. För att bli sann inför de som finns i min omgivning. Inte bara vara den glade killen som knappt verkar ha mycket problem. När en av mina bröder mådde skit i vintras pratade vi ganska mycket om sådana här saker, jag öppnade upp mig för att förklara att - oavsett hur du mår - så är du inte ensam om det. Såklart kunde jag prata om allt utom alkohol, eftersom jag själv satt fast och drack hej vilt den perioden. ?

I vilket fall så är denna semester, trots att vädret är kallast och regnigast på 60 år eller vad de säger, rätt bra ?

Om det enda jag kan svara på frågan ”Vad gjorde du på din hemester då?”, är:

Jag blev nykterist

(och var ute i naturen, umgicks med vänner & familj, läste böcker, njöt av livet, sov, hade urtråkigt ibland)

Så är det en semester väl värd att minnas.

Var ska jag vända mig för att kunna hjälpa min sambo till ett behandlingshem? Tips o råd välkommnas

Ja, absolut typiskt manligt sätt att göra saker på... Vill hjälpa till, ge saker. Det är lättare än att prata. ? Då behöver man inte visa det på riktigt....

Pappa är rolig när man säger tack. Jag lovar dig, det går nästan se när hans öron viker sig och stänger så han inte hör... Och jag är nog lite liknande...

Hm. ordet förlåt är svårt. Ska bättra mig där.

Hobbypsykologer brukar säga att de personlighetsdrag du har svårast att acceptera hos dina barn egentligen är personlighetsdrag som du själv har, men inte riktigt vågat fejsa och förändra.

Det ligger nog något i det.

Kram ?

att den tappat i populäritet eftersom det är ganska stor risk att man blir ”invalid i tarmsystemet”. Det går en stor nervstam precis intill magmunnen. Låter sådär. 1 på 200 drabbas. Och tydligen kan man behöva göra om det efter några år och då är det 1 på 20. För hög risk enligt mig. Min doktor sa samma sak och avrådde än så länge. Men jag känner folk som gjort det med gott resultat.

Skönt för er båda att du accepterat att det är så han visar sin kärlek ❤️ Vet inte om det är typiskt manligt? Mina barns pappa älskar sina döttrar till döds, men kan bara visa det i praktisk handling i form av tjänster, och aldrig i ord. Men det syns förstås i hans blick ❤️

Han kan inte säga förlåt heller. För han kan ju inte ha fel. Han är en besserwisser. Och hans pappa är en besserwisser.

Jag har däremot genom att föregå med gott exempel lärt mina döttrar att säga både ”förlåt” (och mena det) och ”jag älskar dig” (och visa det). Trots att jag inte har upplevt det alls i min egen barndom.

Man KAN bryta det onda arvet, om man är medveten om det.

Kram ?

Jag saknar också dig Kaveldun, kika bara in och säg hej så vi vet att du är här- för att knyta an till knytets sång ? din squad är fattig utan dig ?

Saknar dig Kaveldun ?

Hoppas att du ”bara” är upptagen med att semestra.

Kram ?

Stort grattis till 1:a nyktra månaden och alla fördelar du hittills har upplevt! Och fler fördelar kommer för varje nykter månad!

Att främja min psykiska hälsa var den helt avgörande faktorn för mitt alkoholstopp. När jag fullt ut förstod att alkoholen skapade min ångest och återkommande depressioner så fanns det ingen återvändo.

Jag har också haft tankar på att ta livet av mig när jag mått som allra sämst. Bara att tänka tanken är fruktansvärt hemskt. Man tror ju där och då att alla andra får det bättre utan en.

Men eftersom jag mått så dåligt så har jag ju lite mer förståelse för hur det känns för andra. Jag försöker då förmedla ”this to shall pass”. Ha tillit för att det blir bättre och att tiden är din bundsförvant.

Jag har väldigt svårt för att folk lättsamt slänger sig med uttryck som att de är deppiga, har gått in i väggen och lika gärna kan gå och ta livet av sig. När de i själva verket bara är lite nedstämda. Jag tar det snacket ibland, men inte alltid. Orkar inte. Okunskapen är så enormt stor.

Kram ?

Jag var med om en riktigt dålig sak. Då slutade jag dricka. För alltid. Innan drack jag och blev charmerande enligt en del och rolig enligt andra.

Jag behövde aldrig dricka, men jag kände ingen spärr när jag drack och jag råkade illa ut. Jag umgicks med många som drack. Tja, nästan alla dricker ju. Mitt ex var alkoholist och jag förstod det inte förrän långt senare.

Jag drack för att han drack. Tills det gick åt helvetet. Då ändrade jag allt. Och slutade dricka. Slutade umgås med de som var törstiga. Kollade på film på fritiden och sprang.

Jag valde livet.

Det "behövde" gå åt helvete för mig, för att jag skulle uppskatta livet. Och jag behövde "jobba" med mig själv i många år.

För det är inte bara att sluta dricka. Det handlar om att ha en plats i tillvaron. I det sociala, i arbete eller studier. I familjen, Bland vänner. Osv.

När jag såg att alla de jag umgicks med drack, även de som var och är fortfarande "hälsogurus" i sin krets så insåg jag vilka fasader många klistrar på sig.

Märkligt. Att det är så.

Kram till dig

Hej Kaveldun, jag saknar dina kloka och tankeväckande inlägg och kommentarer. Kom gärna med ett livstecken om du vill.?

Kram

Genom att du tog hans bilnycklar.

Du har säkert räddat någons liv!

Det är inte klokt att det är så här och det är så här det är.

Ta hand om dig Azalea!

Kram!

Känner väl igen det tillståndet... men inte nu, eftersom jag dels inte (just nu) verkar behövs så mkt sömn. Vaknar utvilad kl 08.
Sen gör det skillnad att jag är ledig och kan sova så länge jag vill = ingen sömnpanik.
Har gått skolor och kurser och kbt:at kring min sömn otaliga vändor. Hoppas få ordning på det här nu, men har inte riktigt orkat ta itu med detta samtidigt som alkoholen- i synnerhet som jobbet varit exceptionellt denna vår.
Jag tror jag kommer fixa det nu! Har ju även ny läkare med möte efter sommaren så det blir inte slentrianmässigt utskrivande mer, då jag ska ta upp detta med henne.
Sömnen var för mig en inkörsport till alkoholen, helt klart.
?

Undrar ibland om detta att vi har åsikter om andra och pratar skit om dem (maskerad som välmening) många gånger är på grund av att vi inte mött oss själva, sett våra svagheter och accepterat oss själva, vi ska vara perfekta tycker vi, för det är bara då vi kan duga och vill gärna tvinga andra vara det, vi retar oss på det som är vår egen svaghet ? Och det är ju lättare prata om andra än om sig själv. Jag är inte så dålig på det heller, men försöker låta bli, för det känns fel.

Jag har accepterat att min pappa bara kan visa omsorg genom att tvätta min bil. Så då åker jag dit ibland och börjar tvätta, men låter han ta över. Båda nöjda.

Visst är det märkligt att folk generellt har så mycket åsikter om andra, medan de har så liten insikt i hur de själva kan bidra?

Min äldsta dotter brukar fråga mig hur jag orkar ”ställa upp” för min mamma som jag gör. Med tanke på hur min mamma inte ställde upp för mig speciellt mycket under uppväxten, pga medberoende.

Då brukar jag svara min dotter: ”Vissa saker gör man inte i första hand för sin egen skull utan för någon annans skull.”

Jag vill inte göra samma misstag som min mamma gjorde med mig. Nu är det ombytta roller och jag vill att vi ska ha en så fungerande relation som möjligt.

Att den relationen aldrig blir som jag ville ha den får jag sörja, men det ska ändå inte hindra mig.

Kram ?