Senaste kommentarerna i forumet

härligt att du kan/orkar/vill ta upp kontakten med din vän igen !

För min del är det så att de 2 som stod mig närmast när vi var unga så är båda borta. Jag flyttade från den stan och vi tappade kontakten men kunde mötas igen för kanske 10 år sen och efter det blev fb vår kontaktväg. Lite enklare men ändå inte..... Jag saknar både svårt och svär över att jag inte tog kontakt tidigare. Nu är det ju för sent.

Skynda långsamt och ta en dag i taget !

God morgon, vi skrev samtidigt - great minds etc, ? såg ditt inlägg nu.
Nej, de sömntabletter jag har ger en snabb-tröttande effekt, ska helst ta när man går och lägger sig.
Men risken att falla ihop och somna är inte stor, mer som sagt att man blir trött/sömnig. Har också blivit sövd men det är som sagt en helt annan känsla. Jag gillade att bli sövd. Jag är väl sån som gillar det som får mig att släppa kontrollen, någon annan tar ansvar.
Eller jag VAR väl en sån, snarare.
Jag bävar lite för sniglar men rådjur har vi tack och lov inte. Köpte svindyrt snigelgift, mina sockerärter är snart uppe i samma kilopris som guld ?
Härligt att du är hemma och har haft det bra!
Utmaningar jag lokaliserade innan var:
* långa sittningar inget vin.
* ledigt ffg på flera månader med min man; tråkigt? ofestligt? oromantiskt?
Det mesta visade sig gå precis lila bra- eller bättre - nykter!
Kram och välkommen hem ?

Bra beslut att släppa snuttefilten! Var rädd o dig i helgen. Måndagen kommer att bli starten på något mycket bättre.

mvh
Onkel F

Riktigt bra jobbat, grattis till 1 månad!? Du är på helt rätt spår och med risk för att låta kaxig, men nu har du klarat det värsta i början. Nu börjar snart det verkliga fördelarna falla på plats. En efter en , ju längre tiden går.

Gött är det!

Grattis villjulevaockså och fin lista på varför du blivit nykter. Hur det påverkat dig, både positivt och ibland negativt men framförallt om att få livet åter utan depression och ångest, så bra ???

En månad idag! (31 dagar)

Tjohoo.... det var den 25:e jag vaknade upp efter att ha halkat ner i ölflaskan senast.

Några takeaways till mig själv;

• Själva slutandet gick lättare på ett sätt än jag trodde, det var nödvändigt hänga här på forumet, och skriva av mig. Att bli ”responsible” för några, även om det är ett nätforum som gjorde det iaf skillnad för mig. Mycket kunskap, erfarenhet, smärta och glädje här.
• Efter ett tag var det inte lika krampaktigt och nervöst.
• Sug och triggers kommer av o till men jag behöver inte vinka in dem på landningsbanan, det har gått att säga nej. Direkt eller efter ett tag.
• Tröttheten har ibland varit stor, så där utslagen så man bara vill sjunka ner i kudden och vara där. Inte på grund av depression eller nedstämdhet, utan bara trötthet. Det är okay.
• Vikten av att bara låta saker vara som de är, acceptera att du inte blir i tipp topp form och ny människa på 2 minuter. Du har hela livet på dig. Första steget var att inse det inte ska drickas mer.
• Vikt, mat o sånt. Jo, jag vet inte, har nog börjat äta lite mer onyttigt ibland, men vad gör det? Om det ger lite tröst nån gång och jag unnar mig det, istället.
• Det är jätteviktigt försöka aktivera sig, eftersom tröttheten som sagt kan få mig att sova bort ganska mycket om jag bara vill.
• Jag är inte deprimerad längre (i alla fall inte på det där ältande, jobbiga, trista, hemska sättet). Det är mycket mer stabilt i mitt liv nu.
• Meningen var inte jag skulle bli perfekt och oklanderlig, utan börja leva. Och vara bättre rustad för alla viktigare saker än sprätta ölkapsyler.

Så dagens utmaning: Det är fortfarande grått, trist, regn ute. Bara det blir lite mer dag och mer uppehåll ska jag tvinga mig ut efter någon vandringsled här i närheten. Det går inte tillbringa en lördag inomhus helt.

Funderade lite mer Varafrisk. Hur uppväxten som ensambarn kan ha påverkat mig, och hur uppväxten som lillasyster till dominant äldre syster kan ha påverkat dig.

Självklart påverkar uppväxten oss massor. Det är där vi tränar på att ta konflikter, hävda vår åsikt, stå på oss. Eller inte. Det vi tränar på mycket under uppväxten blir vi duktigare på helt enkelt.

Jag minns att min mormor hade en tvillingbror och en 15 år äldre storasyster. Ända in på ålderns höst pratade min mormor om sin dominanta storasyster som förvisso tagit hand om småsyskonen, men också styrt dem med järnhand. Föräldrarna dog tidigt dessutom så storasystern blev extramorsa.

Systern favoriserade tvillingbrodern och han blev ett mähä av rang. För varje steg han tog inväntade han godkännande av storasystern. När han gifte sig så var det med samma ”sort”, de hade en typisk Selma-Fridolf-relation. En fru som styrde med järnhand. Min mormor gick inte ens på hans begravning.

Obs: Allt det här är min mormors ord! Allt är tolkat genom hennes sannings-glasögon! Men hon pratade om detta tills hon dog så det måste ha påverkat henne massor.

Själv fick jag inte en chans att bilda mig en egen uppfattning. Min mormor bröt tidigt med både bror och syster. Hon ville leva sitt eget liv, utan påverkan av dem. Faktum är att hon och min morfar hade en typisk Selma-Fridolf-relation också!

Allt skulle vara perfekt i min mormors värld. Allt. Hennes julbord var magiska, hennes julpynt ännu mer magiskt. Hade instagram funnits då hade hon varit queen där. Beundrad och hatad. Det kvittade för henne så länge hon fick putsa på ytan.

Men när hon blev äldre och inte orkade putsa på ytan längre så kunde hon inte acceptera att vi hade knyte istället. Nej, då valde hon hellre att åka och fira jul på hotell med min morfar. Ytan var viktigare än umgänget. Hon gick inte att övertala.

Min mormor skiljde sig tidigt, då min mamma var 15 år. Hennes karl var inte perfekt nog. Hon jobbade heltid som sekreterare på Saab-Scania och kunde försörja sig och barnen själv.

Rätt snabbt träffade hon den som jag kallade morfar och han blev hemmaman. Skötte allt till vardags. Endast vid fest ville min mormor glänsa. Att dammsuga befattade hon sig inte med.

Min mamma och hennes syster fick inte alls träffa sin biologiska pappa och senare även halvsyster. Både på grund av mormor och deras pappas nya fru, också en Selmatyp.

Min mamma var fem år äldre än sin syster och de två bondade aldrig. Min mamma hatade sin uppkäftiga, skrytiga och dryga lillasyster, som dessutom visade sig nästan kunna gå över lik för att göra karriär. Både vad det gäller jobb och bostad.

Att då som min mamma ha en alkis till karl och bo i samma lägenhet i en förort i 40 år gjorde förstås att hon kände sig hopplöst i underläge och hatade sin syster ännu mer som vuxen.

Helt ologiskt. Hur kunde min mammas val av liv på något sätt hänga ihop med hennes fem år yngre lillasyster? De två har ingen kontakt alls sen många år tillbaka.

Jag har hört det viskas om att min biologiska morfar var alkis, och att det var orsaken till skilsmässan. Så min mormor bör ha känt igen symtomen. Hon borde räckt ut sin hand till sin dotter och sagt ”Lämna honom, jag hjälper dig.”

Men det kunde hon förstås inte göra. Gud vad mycket jobb det skulle innebära för henne själv. Och det skulle verkligen få hennes perfekta yta att krackelera.

Sen tror jag att min mormor faktiskt tyckte att eftersom hon själv hade kommit till skott för att skilja sig, så kunde min mamma göra likadant om hon verkligen ville.

Men min mamma saknade förmågan att lämna min pappa. Varje gång jag sa åt henne att lämna honom så svarade hon: ”Det kan jag inte, hur ska jag klara mig?”

Först de sista åren svarade hon: ”Det kan jag inte, hur skulle han klara sig?” Och hon hade rätt. Utan min mamma så hade min pappa hamnat på en parkbänk, hemlös eftersom han inte betalade hyran utan köpte alkohol istället. Nu fick han istället ”veckopeng” av mamma, som skötte allt annat. Hans räddning i många år.

Min mamma har lagt locket på sina känslor i hela sitt liv för att klara av att gå till jobbet. På jobbet lyckades hon släppa alla tankar på min suput till far i några timmar.

Hon pratade inte med någon om min pappas missbruk. Inte någon. Först efter min pappas död pratade hon och jag lite. Väldigt lite. ”Jag vill inte rota i det förflutna, jag mår så dåligt då.”

Så jag och min mamma pratar aldrig på djupet. Vi pratar väder och vind. Jag sörjde det i flera år, men nu har jag kommit över det.

Om hon uppskattar att ha en väder-och-vind-relation med mig så ska hon få det. Då blir det så. För hennes skull.

Jag ger henne det hon behöver nu eftersom hon inte har så många år kvar. Praktisk hjälp med allt möjligt och promenadsällskap på söndagar. Imorgon ska jag även hjälpa henne att betala räkningarna på internetbanken.

Jag föredrar att umgås med henne på det viset eftersom jag känner mig lite nyttig. Hon uppskattar det enormt mycket, och varje gång uttrycker hon sin tacksamhet. Hon har ju bara mig.

Jag vill bryta det onda arvet där man bryter med släkten av orsaker som man knappt kommer ihåg efter ett tag.

Varje gång någon säger att de kommer från en släkt med starka kvinnor så tänker jag på min mormor och sen tänker jag ”jaha, men till vilket pris?”

Hur jag som ensambarn har påverkats och hur jag tror att mina döttrar påverkats av sin speciella syskonrelation skriver jag om en annan dag.

Kram ?

Om nu två personer kan betraktas som det. Frukosten här följer corona- läget och det mesta serveras vid bord, brickor och korgar. Utsikt över en liten hamn, blå himmel och sömn i fluffig säng.
Snart hemåt, efter ljuvliga dagar.
Saknat: ja, lite grann det svirr som uppstår på en takterass när man dricker ett glas. Eller sakna är nog inte rätt ord. Kanske mer ett konstaterande. När den lätta saknaden flyger över huvudet på mig så är det inget att uppehålla sig vid men lätt att se vad som finns:
Samma terass och utsikt och njutet är inte mindre.
Inte saknat; vakna illamående. Inte riktigt minnas slutet på filmen (bildligt och bokstavligt talat) Tröttheten och känslan av att vara dov och låg i kroppen.
Alla ni vet ju allt det här.
Så, jag är nykter idag av fri vilja och ohejdad vana. Kram kämpar-klubben! ?
@andrahalvlek vad du är omtänksam, jag har lite långt till Norrvikens trädgårdar men jag har ju fått uppleva den lite genom dig! ?
@jullan- ja nån eller annan dag är man ju underbar ?

Jag ser att du är hemma igen och har det bra, härligt.? Jag kom hem igår kväll och huset stod kvar men rådjuren hade käkat upp nästan alla våra morötter. Det får bli elstängsel både för sniglar, katter och rådjur nästa år.?

Jag hade en liten fundering, jag ser att du tar sömntabletter i bland. Jag har aldrig tagit någon i hela mitt liv och har alltid undrat hur det är att ta en. Somnar man direkt eller? Har blivit sövd en gång vid en liten operation och då somnade man verkligen snabbt, men antar att det inte går att jämföra. Jag har inget behov av att ta någon sömntablett men är lite nyfiken bara.?

Edit, oj, såg nu att du inte var hemma ännu, men snart.?

Ha en fin dag! Kram

Vaknar ännu en morgon utan fylleångest och är djupt tacksam för det.
Att slippa tänka, planera och frukta alkoholen som om den vore upphöjd på ett altare likt en rödögd demon som stirrar ner på dig. Slaven håller sakta på att vakna ur sitt förtryck.
Jag har haft en natt med bisarra, skrämmande drömmar. Mycket beroende på känslorna runt vår katt och hur den fick dö i mina armar. Begravde honom hemma utanför köksfönstret, där jordhögen vittnar om hans sista vila. Ska köpa en blomma att plantera där.

Jag drömmer säkerligen oroligt pga alkoholen också och vad jag ska göra senare efter sommaren, som helt abrupt verkar lämnat oss och gått in i höst alla redan? Hoppas den återvänder lik som den var i juni. ?
I vilket fall som helst skrev jag ett nytt CV igår kväll och det gick fint. Försöker hålla det enkelt och smidigt. Jag vill byta bransch helt och hållet känner jag. En tanke jag fick då jag gick igenom mitt CV är ju att det oftast inte finns så mycket dramatik i ett CV. Kanske man ska skala bort mycket av det överdrivet positiva och skönmålande mot hur det oftast varit under ett helt arbetsliv?
Konflikter, och hur man löste dem, eller inte löste dem. Hur man mådde då man kände sig utanför. Att man lämnade ett visst arbete på grund av en idiot till chef. Att man sakta återhämtar och reser sig från alkoholmissbruk.
Det skulle kännas befriande och äkta men skulle nog inte innebära att man blir kallad på intervju? ?
En sak är dock säker i mitt eget liv, jag är trött på att ljuga och låtsas vara något jag inte är. Både för mig själv och andra.
Jag vill inte vara min prestation längre.
Tror jag är något större och bättre på väg?
Ha en god dag kära ni.
Tänker på er alla.
GP

Vaknade tidigt efter en skön nattsömn. Vi har huset fullt av barn och barnbarn. Idag ska vi besöka Skansen tillsammans med dem. Det ska bli nice.

Hemma igen från några dagars underbar semester i Dalarna. Alkohol är ickefråga och min nykterhet känns helt naturlig. Har aldrig mått bättre.?

Härligt att du gillar fisk Varafrisk! Jag tar tillvara på sådan fisk jag gillar att äta och står nästan alltid för tillagningen själv. Jag har inga direkta recept utan vill kunna njuta av den specifika smaken som olika fiskarter har. Med salt och peppar kommer man långt. Det viktigaste är att fisken är färsk eller var färsk vid infrysningen. Den fisk man köper i fiskaffärer är ofta långt ifrån färsk, och har ofta varit isad flera dagar. Det känner man på lukten och ser på fiskens ögon. Viktigt är också att inte tillaga fisken på fel sätt, och det innebär oftast för lång tillagningstid.

Kram

Jag måste hitta andra sätt att stå ut med motgångar och våga leva på riktigt. Min vin-snuttefilt levererar, men priset är för högt. Har läst många trådar med stor igenkänning. På måndag ska jag skriva igen i min egen. Då börjar det vita livet. Ge mig gärna lite kraft tills dess.

Många som äter Omeprazol är det ju. Så skönt du kunnat sluta. De är rena giftet som tillverkarna tjänar multum på.
Du kan inte få operation för magmun/bråck? Förut var det inte så goda resultat med op. men numera brukar det bli stor skillnad vet jag.
Inte kul att ha ont i magen. Huvva?
Ha en bra dag o bli en glad surgubbe?

Hej! Tänk tillbaka på alla hemskheter som du upplevde när du drack. Läs din tråd från början. Vill du ha det så igen? För det är där du kommer hamna med 99 procents säkerhet. Och det kan räcka med ett enda glas. Det kan funka ett tag men inte i längden.

Tre och en halv månad kan låta lång tid, men det är vanligt att få lite sådana tankar som du har nu just kring den tiden.

Du har många fler positiva saker kvar att upptäcka, så ha tålamod.

Kram

Tack för din fina kommentar, så fint att få vakna till såna snälla ord. ??

Nu har jag varit alkoholfri i 3,5 månad, och har märkt att tankar på alkohol kommer närmare och närmare. Jag har glömt känslan av hur miserabel jag var, och tankar att "så farligt var det väl inte, jag kan hantera det, vad överdrivet att inte dricka alls, alla andra dricker ju" har börjat dyka upp. Igår var det OERHÖRT nära att jag köpte vin och drack. Finns det någon annan som upplevt detta? Hur gjorde ni för att "komma ihåg" varför ni inte dricker? Hjälp....

Sista dagen som 20 nånting ? otroligt vad tiden gått fort ändå.

Ibland får jag flashbacks från händelser som inträffat när jag varit full.... nu var det mitt köksbord, jag gick upp för att hämta en kopp kaffe och ser mitt köksbord, jag vet hur mitt köksbord ser ut alltså jag vet hur jag lämnade det igår. Minnesluckor har annars varit ett faktum fredagkväll. På morgonen har jag sedan sett spår av vad som hänt på kvällen, min laptop står på bordet med uppfällt lock... betyder det att jag har jobbat i fyllan?! Snabbt kolla igenom skickade Mail.. puh ingenting... nähä, undrar vad jag gjort då? Vidare in i badrummet... mäh här står ett bubbelglas, jaha? Varför? Har jag varit i badrummet och druckit bubbel eller? Ser på bänken vid dörren (flaskornas sista plats i huset innan de lämnar det) en bubbel-flaska, va bra då har jag en kvar idag då... köpte en till varje kväll och en liten box rosé. Öppnar kylen... oj då, den andra är visst nästan oxå slut? ? Så fortsätter det, kolla mobilen... undra om jag skicka sms eller kommentera nåt på sociala medier... ? vara på spänn om grannen säger nåt... jag satt säkert ute i går, nä verkar lugnt skönt. Så här fortsätter det halva, ibland hela dagen samtidigt som ångesten trummar i öronen. Så blir klockan 16-17, det är barnfri helg... lika bra att ta ETT litet glas rosé.... sen är det nedförsbacke... sen svart. Å så upprepas allt söndagmorgon. Men i morse visste jag hur mitt köksbord skulle se ut, jag visste att det står en öppnad bubbel 0,0 i kylen, jag visste att jag inte gjort bort mig i går och jag kan börja dagen med att må riktigt otroligt bra. Men skön känsla! ??

Idag ska jag som skrivet städa och röja, planera och packa. Smyg-jobba med det jag vill jobba med och sen njuta av dagen, mina barn och vovvis. Vovvis mådde inte bra igår, den stulna falukorven var ingen bra idé trots allt... men i bra mår han finfint igen. ?

Idag väljer jag, utan problem, att vara nykter! ??❤️

8 dagar nykter. Ligger här i sängen och sträcker på mig. Känns segt att gå upp idag men skönt att ligga kvar i sängen och dra sig utan ångest och bakfylla.

Note to self:

Efter drygt en vecka utan alkohol så känner jag mig fräschare över lag och ett par kilo har försvunnit. Jag upplever att jag sover Mycket bättre, vilket gör att jag inte är lika hungrig samt att jag rört på mig mer eftersom jag orkar det.

Suget efter socker har dock ökat så behöver vara vaksam på detta eftersom jag tidigare tvångsätit sötsaker på samma sätt som jag druckit alkohol. Men det går rätt bra eftersom jag äter lågkolhydratkost sen en tid tillbaka.

Skönt att skriva ner allt man upptäcker med sig själv så att man kan påminnas om det om djävulen smyger sig på.

Ha en fin dag allesammans ❤️

Du ska inte känna dig knäckt, misslyckad eller annat. Ingen känner sig knäckt misslyckad eller liknande för att den bara var tvungen att sticka till gymmet i fyra timmar. Ingen är väl att ta i men minimalt få!

Det är inte lätt det där. Jag "slutade" själv i tisdags och då tänkte jag - det får räcka nu! Samtidigt fanns en tanke om att lite vin i framtiden kan väl inte skada. Vad är det resten av världen inte förstår. Bara jag sköter det inom ramarna så. Förhandlingen blev inte av mer än så. Sa nej och samma visa dagen efter men då var det direkt nej!

I dag satt jag där och tänkte. Lite vin kanske hjälper mig att somna. Eller ska jag "slösa" en stesolid? Tog någon timme så tänkte jag, det spelar inte så stor roll. Viktiga är att inte fortsätta i morgon när jag vaknar. Nu är jag på djupt vatten men jag får se vilka beslut jag tar i morgon (dock tar man generellt sämre beslut om man inte är helt stabil).

Det slutade med en halvliter vin. Sen fyllde jag på från min bib så jag drack ytterligare en vin och tänkte, detta kanske räcker ändå. Nu bäddar jag ner mig, myser och njuter av en film. Nej, lika svårt att sova som när klockan var 01! Orka leva så här tänkte jag! Jaja, flyller på mer - har en liter till. Visst, kommer vara lite sliten i morgon men vad gör det? Worst case scenario finns det alltid en dålig utväg. Sviker jag någon? Nej, egentligen inte - möjligen mig själv men kan leva med det!

Av mina två liter rödvin finns det typ 15cl kvar just nu. Inte lönt att spara utan ner med det med och dyn jag inte hade en ny oöppnad bib (ja, eller öppnad om det fanns mer haha). Vill jag sluta? Ibland! De som inte är i sitsen har fan ingen aning om vad man pratar om nämligen. Tron på livet är typ förbi. Jag såg för många "fina" filmer när jag var liten - tydligen var det inte ens i närheten av livet. Skyll på dem och inte mig!

Så har mina tankar och beslut gått i natt. Vad gäller antabus har jag alltid sagt nej då jag säger att det sitter i min hjärna. Jag är smart nog men när den vill eller behöver så får jag tillgodose det. Ge mig antabus så kommer bara levern må sämre vare sig jag dricker eller inte! Jag behöver någon som bryr sig om mig i livet - helst en partner men annars en psykolog! Möjligen lurar jag bara mig själv men då får det vara så!

Du ska dock tänka på dig och vad du verkligen vill och vad som kan hjälpa dig. Vi har alla våra egna vägar att vandra!

Min dröm är ju att kunna dricka 2-3 liter vin om kvällen, sen vakna pigg och ut och springa! Då hade jag gärna druckit dagligen. Dessvärre verkar inte kroppen fungera så riktigt - vilket är synd :D

Jag säger ofta att nu får det räcka - det här funkar inte mer. Orkar inte besöka beroendecentrum fler gånger. Jag ska gå på AA-möten, jag ska det och ditt! Men det är allt från dagar till veckor motivationen finns där. Sen hamnar jag i min depression och tänker - va fan spelar det för roll!

Tanken när jag började dricka var att bara i kväll, sen inget mer. Men nu med 1.8 liter vin tänker jag - en bib i morgon kan inte skada. Sen kommer tankarna, fan jag ska ju hämta stesolid på söndag. Behöver några till i medicinskåpet (även om de går att köpa dyrt på Darknet). Kan ju inte dricka då, måste blåsa noll!

Så i min värld vill jag mest bara vara ensam. Låta mig leva som jag vill de dagar jag har här på helvetet innan himmelriket infinner sig. Vissa dagar känns det som jag kommer sluta för evigt, andra dagar som att jag är glad om jag håller upp en eller två gånger i månaden.

Till syvende och sist är det du och dina beslut som är viktiga! Vad är du beredd att förlora och vad vill du vinna? Vad skulle vi göra om vi hamnade på en planet där alkohol inte gick att framställa (eller andra droger)? Nog fan skulle vi anpassa oss på en sådan torftig och känslolös planet ;)

Ok jag har tagit ett återfall. Har bestämt mig för att inte känna mig totaltknäckt över det utan istället analysera det ?
Då jag kom hem så ville jag laga nyttig mat. Älskar att laga mat. Men saknade vinet som jag ofta brukade dricka vid matlagningen...
Är faktiskt väldigt bra på matlagning, även i berusat tillstånd. Om jag skulle byta yrkesbana så skulle jag vilja bli piźzabagare! Då skulle det alltid finnas jobb
Nej men nu är det så att jag faktiskt inte vill dricka. Så jag kanske borde börja med antabus. Känner mig lite rädd för det, vad har ni för erfarenheter av det?

Du har fått bra råd av Gross19 tycker jag. Ni verkar ha lite svårt att prata i er familj. Du skriver att hon mutar er med pengar, det är kanske hennes sätt att be om ursäkt. Tycker att du gör en väldigt klok reflektion när du skriver att det finns risk för att hon känner sig inträngd i ett hörn. Ni kan kanske behöva hjälp av nån utomstående som kan hålla det på rätt nivå. Det är bra att tänka igenom olika scenarier tror jag. Att hon inte visar att hon tar till sig alls... och hur ni då agerar. Att hon inte gör det i stunden är en försvarsmekanism kanske och just därför bör ert fokus vara på er och era känslor inte hos henne. Alkoholmissbruk är förenat med så mycket skamkänslor så att det är svårt att erkänna. Innerst inne vet hon troligtvis, men du skriver också att hon på senare tid visat ett beteende som är annorlunda. Risken finns att hon inte reagerar som ni hoppas och ni behöver fundera över vad ni gör då. Det här är en jobbig sak att göra och kräver eftertanke. Ni kommer att vara ”många mot en” vilket i sig är en svår situation. Ni kommer att vara nervösa o upprörda. Risken finns att ni blir arga om hon inte visar förståelse o ånger. Och det betyder egentligen kanske inte att hon inte hör och förstår och inser... det kanske handlar mer om att hon hamnar i försvar just där och då. Kanske behöver hon lite mer tid.
Man hör att du bryr dig om din mamma så jag hoppas att ni går tillbaks henne. Lycka till nu!

Usch, ja du gör helt rätt Azalea. Det har gått många mil för långt. Blir rätt förbannad när man hör hur vården funkar egentligen. Det måste ha kostat sjukt mycket pengar att ha honom där och så vill han inte och har heller inga krav på sig när det är klart. Varför inga krav på prover eller nåt? Finns många på beroendesidorna som inte får hjälp fast de vill.
Vila i att du gjort allt du kunnat och så jäkla bra att ta hans bilnycklar. Jag har sjukdomen... det betyder inte att man är maktlös. Han har kunnat välja väg tidigare. Hur det är nu vet jag inte, men jag vet att Ingen annan än han själv kan få honom frisk och han väljer en annan väg. Det är så tråkigt, men du Azalea har en annan framtid.
Så lev nu! Du har gjort för mycket redan. Kramar!

Ja som rubriken lyder, så länge som jag längtat efter en ny hund att ge kärlek och uppmärksamhet och få en massa kärlek tillbaks..
Fick en ny tjejkompis via en kompis- app, vi började messa nästan dagligen och sen fick hennes tik valpar. Jag bad om bilder, skrev om min kärlek till hundar och ställde intresserat frågor. Jag funderade ett tag på vad det innebär att vara med hund, om jag var redo, vad jag kan erbjuda som matte... Jag kom fram till att det vore bra och positivt med något att göra och någon att pyssla om, och skrev till henne att jag ville köpa den valpen som fanns kvar (de andra var då sålda).

Visst, första veckan med valpen var tuff, det är mycket jobb, ibland nästan som att ha en bebis...
Men min lille vän gör mig gladare för varje dag och jag känner mig behövd och betydelsefull. Jag har nåt vettigt att göra och engagera mig i och med hund träffar man en massa folk och lär känna personer man aldrig skulle lärt känna annars.
Jag har inte blivit absolutist under dessa två veckor, men det är få dagar jag druckit nåt överhuvudtaget. Nån öl här och ett par där... Tänker sällan på hur gott det är med öl ens. Det känns inte ens på samma sätt längre, och jag börjar komma ur min depression så jag kan ta ett par bärs utan att min relation till vovven påverkas, och utan att bli personlighetsförändrad.

Mitt liv innan han kom var tomt, innehållslöst, hopplöst och meningslöst. Jag har varken jobb, studier eller någonting och ingen direkt hobby att ägna mig åt, och led dessutom av min barndom och att resten av livet varit som det varit, hade på tok för mycket tid att grubbla och älta...
Att få och ge kärlek till ett djur läker mina själsliga sår!
❤??

Jag har tänkt en del på ditt första svar till mig i denna tråden, och jag måste be dig att läsa igenom TYDLIGT i fortsättningen vad det är jag VERKLIGEN skriver!! Jag menar inget illa, men du verkar bara snappa upp det du VILL att det ska stå!?

Hur tror du det känns när jag förklarat hur dåligt mitt: EX!! (som haft: FEM ÅR på sig att ordna sin bostadssituation!!!) får mig att må och hur han påverkar mig negativt på olika sätt, att läsa dina ord: "Du och din sambo.... Er relation...ett annat missbrukarpar..." osv...
SKÄMTAR DU???
Jag gjorde SLUT, finito, break-up, och bad honom flytta år 2015! Detta framgår tydligt i min text!!
VARFÖR TYCKER DU JAG SKA TA ANSVAR FÖR EN ANNAN VUXEN MÄNNISKA?!?
Vad gör att du tror att han är min POJKVÄN????
Jag tycker det är hänsynslöst att svara som du gör!
Och nu är jag inte ens det minsta arg, utan vill bara markera att jag tycker det är fruktansvärt att du tar parti för mitt ex- och sen påstår att du gillar mig?!?
Är hans liv och välmående mer värt än mitt? Varför isåfall? Jag mår dåligt av att bo med honom, comprende?
Han vill bara fortsätta knarka, vill inte ha hjälp, söker inte bostad..!
Snälla svara och förklara varför jag INTE ska slänga ut han, varför ska jag vara barmhärtig samarit??
Har HAN inget ansvar för sitt eget liv menar du? Tycker du det är OK att uppehålla sig i åratal hos sin ex- flickvän och lasta alla sina problem och tankar på henne?
Skulle du själv vilja bo med en
ex-man eller ex- pojkvän??

Har du någon gång i ditt liv fått en stroke? Eller flera? Jag har träffat en del missbrukare som fått det nämligen, och märkt att deras hjärnor felkopplar och blandar ihop information, och de tror att saker är på ett sätt det inte är på, samt att deras minne inte fungerar optimalt.
Isåfall har jag full förståelse för att du missförstår mig, och jag skulle kunna läsa och svara dig utan att jag känner att du motarbetar mig. Och då kan jag förstå varför du svarar som du gör, behöver inte bli sårad och ledsen över att känna mig hänsynslöst bemött, och stämningen här skulle bli trevligare för alla!

Men jag behöver få en förklaring till varför du svarar som om du inte orkar läsa allt utan bara några meningar..? Alternativt inte tar mig på allvar eller tror att jag inbillar mig saker..?