Senaste kommentarerna i forumet

Att börja där, med beröring. Tappar en det så tappar en allt. Människor är ett levande djur som behöver närhet, flocken och allt vad det innebär.

Jag blir rörd. Jag kan analysera massor. Men avstår. Tror att samtal kan hjälpa er tillbaka. Om ni vill. Det är så vanligt bland småbarnsföräldrar.

Behoven. En mamma som får oxytocin (må bra hormon) genom ett spädbarn. Beröring. Hur det kan gå. Lite sömn. Irritation. Kommunikation. Flykt.

Om ni båda vill arbeta med relationen, så kan även hennes flykt till alkohol försvinna.

Jag har också flytt med alkohol tills jag insåg att det inte var hållbart. Och jag blev sjuk. Då började jag jobba med mig själv.

Allting går.

Det viktigaste är att ni kommunicerar.

Ta vara på varandra!

Hva ja där har jag varit mer än en gång. Vet bara att när jag gått all in dessa gånger har det tagit mycket kraft , energi och tid att mobilisera sig igen. Helt klart adjävulen som spökar. Gör nåt handfast blir mitt råd. Åk hem till någon som inte dricker, svälj en antabus om du har, åk till föräldrar. Gör nåt INNAN. Du är förvarnad och kan välja. Svårt men fullt möjligt. Lycka till

Vi är nu iväg med goda vänner på semester, frun skulle först absolut inte följa med då hon absolut skulle dricka 1,2 eller 3 glas rose med vännerna och hon ville inte känna sig övervakad....
Hon följde med ändå och några glas blev det igår för henne, jag själv höll mig till alkoholfri öl.
Hon hade faktiskt köpt med sig en flaska alkoholfri Rose som hon drack det första så någonstans sitter det ju lite grann av vad jag sagt men hon blev väldigt känslosam frampå kvällen.

Slutade med att vi satt själva utan barn och pratade.
Hon var ledsen för att allt hon önskat sig de 9 senaste åren var någon att prata med, jag hade inte gett henne eller överraskat med någon kärlek eller romantik under dessa år.
Tyvärr hamnade jag i fällan då allt återigen var mitt fel, sa till henne att visst jag hade kunnat prata mer under dessa år, men att jag inte gett henne någon kärlek eller romantik var jag inte med på, blev själv jätteledsen när man hör att det man gjort och ställt upp på i 9 år inte betytt något....

Hon tyckte inte detta fungerade längre och jag håller med , fortsätter det så här kommer det aldrig fungera.
Vi pratade inte något om drickandet, ville inte ta upp det igår. Men allt var mitt fel, hon ville inte lyssna på vad jag hade att säga om dessa saker utan avbröt.mig hela tiden så tillslut är man ju så frustrerad,
Då klagar hon på att jag gick in i en försvarsställning och ja det gjorde jag väl antar jag....inte lätt när man inte får prata till punkt.

Jag sa att vi behöver nog gå och prata med någon tillsammans men även att hon nog behöver prata någon själv och för att reda ut sitt inte men det var inte alls det handlade om.
*suck* fy vad energi det här tar.
Vi lyckas inte alls möta varandra...

Vaknade nu på morgonen och la mig och bara kramade henne.....
Får se vart denna dagen tar vägen......

Jag har inte vaknat senare än 08 sedan mars.. idag sov jag till 10. Istället för det sedvanliga dåliga samvetet över sjusovning försöker jag känna att det är just vad jag behöver. När jag drack brukade jag sätta en ”ära” i att gå upp tidigt, helst på helgerna. Det skulle ju inte märkas att jag drack. Idag försöker jag lära om och sätta en ära i att hålla örat mot mig själv och vad jag behöver på djupet.
Sova länge efter en helnykter helg måste vara ett verkligt behov, knappast lathet.
Ja jäklar vad vi får lära, och lära nytt. Tänkte skriva att man iaf aldrig har tråkigt som nykter- konstigt nog min värsta farhåga inför detta skifte i livet. ? Hjärtar mig själv idag för att jag har vågat och orkat.
Ser fram emot en hel dag i trädgården med avbrott för lite matfix. Planerar för springtur ikväll med efterföljande kvällsbad.
Och så kommer mitt yngsta (vuxna) barn och ser fram emot att träffa och ta hand om henne lite.
Jag är nykter idag och ödmjuk inför att det är ett beslut som ska fattas- och vårdas- varje dag!
@villjulevaockså tack för inkik här, ja igår var en ljuvlig dag, håller med om att den första tiden verkligen sniglar sig fram. Usch det är jobbigt. Men som du skriver, lite i taget blir det bättre- sedan kommer man över en bergstopp och kan se hur långt som helst! ?

Visst är det så se klart!❤️

Halloj, ja skräp som flyter upp är en väldigt bra liknelse men också fri sikt mot botten där det finns oväntade känslor som vi tappat bort i vindimman. Jag tycker det låter som du är både stark och målmedveten, heja dig! Sen tar det tid innan alla fördelar blir tydliga för en.
Vi är många som har svårt att visa oss svaga här- paradoxalt nog försätter vi oss genom alkoholen i ett riktigt svagt läge.
Både styrka och svaghet blir tydligast längs vägen! Kram.

Jag blir så glad när nöjda nyktra forumvänner skriver en hälsning!

Kram ?

Det är alkoholdjävulen som börjat viska i ditt öra. Säg ”nej, jag ska inte dricka” direkt när hen börjar. Börja inte förhandla!

Skriv ner dina värsta fylleminnen. Spela filmen till slut... ett glas, två glas osv...

Aldrig glömma. Aldrig ta först glaset. Du gör det här för DIN skull!

Kram ?

Hej louise
Det låter jobbigt, samtidigt som det låter som du ju lever ett väldigt bra liv som nykter.
Men någonting i det du skriver (chansar bara här som jag tänker att det är ok att göra på forumet) får mig att fundera över för vems skull du kämpar med nykterheten?
Jag är en förespråkare av att göra saker för andras skull, åtminstone då och då. Jag funderar dock över ett så megastor projekt som nykterheten är, att det liksom måste vara ”för min skull”
Och att tankar kring återfallet får landa där. Oavsett om du är ensam hemma så är ju detta för din skull.
Om du inte vill ta det där återfallet; planera för vad du ska göra istället! Önskar dig all styrka. ?

Varför dricker du den a-fria ölen?
Är det för att det är gott? Helt OK.
Kanske för att "smälta in" olika sammanhang? Kan vara ett bra sätt att slippa jobbiga frågor om varför du inte dricker. Helt OK det också.
Om du, som jag, dricker för rusets skull kan du nog känna frustration över att det aldrig kickar in. Då finns det nog en risk att det uppstår ett sug. I så fall är det du själv som avgör hur du skall agera, ge efter eller stå emot.
Känner du dig osäker kanske det är bättre att avstå?

Grattis till 4 veckor!

Onkel F

Kom på idag att om jag börjar om och räknar alkofritt från början så är det en vecka idag. ?

All energi går dock åt att försöka dämpa ångest, vila, försöka göra något varje dag. Jag känner mig ändå bättre än vad jag trodde jag skulle göra nu. Jag har varit hos min mamma i helgen och verkligen fått vila. Idag åker jag hem igen. 2,5 tim bilväg är nog precis vad jag orkar idag.

Jag har lyssnat mer på alkispodden och känner igen mycket...

Ålright... kämpar på med min nykterhet . Tycker att det går väldigt bra , undviker massor av tillfällen där jag kan bli sugen. Lever hälsosamt , tränar, solar o badar. Är med familjen. Tar långa promenader, lägger mig tidigt. Undviker människor som dricker . Går inte ut på krogar. Har börjat kunna gå restaurang nu och tycka att det är gott att äta utan att sitta och älta att " det skulle vara såååå gott med ett glas rött till"
Men nu kommer ett tillfälle i veckan då jag kommer vara helt ensam utan man o barn och då går min hjärna i spinn att jag kan köpa vin och sitta och dricka lite för mig själv. Jag vill inte men jag vill. Jag känner att jag borde passa på att dricka " när jag kan " men jag vet ju att det inte kommer vara värt det . MEN igen då så får jag känslan att det skulle vara pirrigt och kul o lite busigt liksom .. F* n va jobbigt att brottas med dessa tankar! Hjälp?

Så klokt och bra att du ringde en vän och pratade om sorgen. Det är en stor sorg att få ett barn med särskilda behov.

I början är den kolmörk, med åren gör den bara besök då och då. Man får ta emot den - gråta, prata om den, gråta lite till, och sen ger den vika.

Sorgen blir extra svår att bära eftersom den inkluderar en person man älskar. Man kan inte heller visa sorgen för den personen, där måste man vara extra stark.

Min dotter fyller 21 år på torsdag, vilket hon snart berättat för halva världen ? Jag sörjer fortfarande då och då. Att hon inte ska bli självständig, att hon inte ska få barn.

Jag sörjer fortfarande ibland att mitt liv inte blev som jag hade trott att det skulle bli. Sen tänker jag rätt snabbt att allt blir som det blir och går som det går. Jag kan i alla fall vara säker på att hon inte blir knarkare eller kriminell. En bedrövlig tröst, men ändå en tröst.

Jag har funnit mycket stöd och tröst i olika patientforum. Jag har själv startat två grupper på Facebook. En för ”drabbade” och en för föräldrar. Att ventilera saker med människor i liknande situation är så befriande.

Kram ?

Läste din tråd, är inne på dag fyra själv. Hoppas din fysiska abstinens är över nu! Det brukar inte ta mycket mer än fem dagar. Det gäller att distrahera sig med annat... är väl olika från person till person vad som funkar.
För mig är sömnen fortfarande dålig (trots propavan) med många obehagliga drömmar och nattliga uppvaknanden. Men det brukar bli bättre efter någon vecka.
Vi får kämpa tillsammans nu! Det finns så många bra tips på det här forumet om filmer, böcker och annan inspiration.

Kram

Vill ju inte starta inlägget så här men är så himla trött, sitter i min andra lägenhet och ska fixa i den i dag som jag planerat. Men när jag skulle åka hit så somnade jag nästan i bilen, körde - så det var ju inte så bra. Sov ju 8,5 timme så borde ju inte vara trött men känner mig helt urlakad.

Har märkt att jag har väldigt låg vilopuls de senaste dagarna (ca 50) och är inte så vältränad att jag ska ha det. Vet inte varför men kan ju ha med min hypoterios att göra. Om det inte blir bättre får jag väl höra av mig till vc. Har haft vilopuls på 40 innan men då var jag svimfärdig i en vecka...

Måste bara ta tag i detta nu, det innebär tungt fysiskt jobb hela dagen. Men jag får vila i morgon istället. Hoppas jag orkar. Har ju en järnvilja så det är klart att jag fixar det - men hoppas att jag har energi till något ner i veckan som kommer då.

Inget sug efter A, inget fusk med maten. Är duktig och känner mest känslor just nu. Det kan ju vara därför jag är så fysiskt trött också. Att åka berg och dalbanan varje dag är tufft.

Väljer att inte dricka i dag, istället renoverar jag lägenheten

Ditt inlägg utstrålar verkligen hopp om livet ❤️ Om det innebär att du aldrig kan dricka ”normalt” så är det värt det. Om man lyckas förflytta tänket från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka” så går den nyktra resan så mycket lättare.

Du måste vara ärlig mot dina vänner direkt när de kommer - inte frestas och kämpa på egen hand. Är de dina vänner på riktigt kommer de att förstå och stötta dig i ditt beslut.

Kram ?

Visst är det så! Jag vet att jag är en människa som hellre flyr känslor än bemöter dom. Har ju också duktigsyndromet som förbjuder mig att visa mig svag. Svaghet är ju synonymt med att lämna ut sig själv i min värld ? (Vet på ett intellektuellt plan att det inte är så)

Har helt klart mycket att jobba på!

Jag sitter på en solig altan och njuter av en kopp kaffe. Precis som du förstår jag varför man inte kan ta det där första glaset alkohol, man vill bara ha mer. 105 dagar blir snart 106 och så vidare. Bra jobbat Notte// Box

Skönt att det går åt rätt håll! Ja ibland behövs det bara ett glas för att klara tillnyktrings processen, att lugna kroppen lite för att slippa biverkningar. De ggr jag legat på en hela whisky om dan, i en veckas tid, då blir det lite drygare. Men nuförtiden skiter jag i spriten, en kvarting någon gång.
Hamnade på avgiftning en gång, och det gör åtminstone inte jag om, fick ligga på en galonbrits och kallsvettas och vibrera i 24 timmar, till jag visade 0,0, innan dom satte in benso under tre dagar. men ligger man på 0,0 då är ju värsta skiten redan avklarad, så när jag väl kom in på avdelningen ville jag bara därifrån. Tog mina sista 5 starköl fram till igår eftermiddag då det kändes ok att bryta helt, så nu blir det jobb igen imorgon. Ber en stilla bön att jag inte får bakslag under veckan och blir abstinent igen, ligger nog på gränsen till DT ibland och det gör mig skitspak... Stora lyckönskningar & lycka till, det här fixar vi!

Du gör helt rätt! Genom att fokusera på alla fördelar med nykterheten så går den nyktra resan mycket lättare.

Offerkoftan är varm och sticksig i värmen, och den är väldigt missklädsam ?

Kram ?

Jag tror att vi alla här förr eller senare inser att alkoholen är ett symtom, och att vi måste göra något åt grundorsaken också förr eller senare.

I och med nykterheten så kommer alla dina känslor bli starkare och mer genuina, och det är tufft men nödvändigt. Tror jag.

Skriv här mycket, det funkar som självterapi. Eftersom forumet är anonymt vågar man uttrycka det som skaver allra mest. Man tvingas sätta ord på sina tankar och känslor.

Att bli nykter är verkligen ingen räkmacka, mycket skräp kommer upp på ytan, men det är så värt det att vara sann mot sig själv.

Välkommen hit!

Kram ?

Söndag förmiddag, 09:30. Har just kommit hem efter att ha kört till mataffären, handlat inför veckan och kört hem igen. Jag har sovit mer än 8 timmar, jag är inte bakfull, och jag kan helt lagligt köra bil. En söndag förmiddag!
Jag är visserligen bara inne på min 7:e dag, men mina damer och herrar: Life is good!

En stor bamsekram till alla, men särskilt till dem som har det jobbigast.

Onkel F

105 nyktra dagar idag och jag mår bättre än nånsin! Varit på semester och inte ens saknat att dricka fast mina vänner gjort det. Bara känt äkta glädje över att slippa skiten... Tittat på dom och tänkt att dom är märkliga som nöjer sej med några glas... Varför ens dricka då? Om man inte ska bli full? Så störd syn på alkohol har jag. Vet att jag inte kan stoppa och det gör det lätt att vara utan. Skönaste känslan är att alltid känna sej pigg och vakna utan ångest. Är så tacksam varje dag för det!!

Som väldigt mycket den här våren/sommaren pga både Corona och nykterheten så känns det ovant att packa och åka iväg på mini-semestertripp självsam. Det känns ovant men bra.

Förra sommaren dejtade jag en kille. Vill inte ens säga att vi var ihop, men vi dejtade regelbundet från mars till augusti ungefär.

Jag hoppades hela tiden på mer, men han gjorde mig besviken gång på gång. Jag var beredd på att offra en hel del för tvåsamhet med honom, men det var inte han.

Mina barnfria veckor på semestern höll jag helt öppna, ifall vi skulle hitta på något. Jag hoppades och hoppades, men ville inte fråga mer än jag redan hade gjort eftersom han tyckte att jag var tjatig.

Det slutade inte lyckligt tyvärr, men jag ska inte trötta er med detaljer. Just idag minns jag hur jag mådde förra sommaren. Hur jag kände mig som en idiot tiggande efter uppmärksamhet, sällskap och kärlek. Hur jag nästan kunde anpassa mig in absurdum för att få just det.

Jag kunde till och med tänka mig att lära mig spela golf ? Som om han med superlågt handikapp hade haft något som helst intresse av att spela med mig? Herregud så dumt.

Nope, det är slut på sådan förnedring nu. Att hitta på saker självsam får bli min nya utmaning. Allt man övar på blir man bättre på.

Kram ?

Det ä nog olika , beroende på vilken person man är.