Senaste kommentarerna i forumet

Jag ser det flesta som bra egenskaper i det du listat, blir så osäker på vad medberoende är❤. Att du har berättat för nära vänner, inte dricker med din man är väl ett steg närmare att inte vara medberoende. Jag känner ibland att det kan blandas ihop med att vara medmänniska och vilja stötta, hjälpa någon som är sjuk som står en väldigt nära. Det är det där med känslorna och tankarna som man har hela tiden uppkopplad mot mannen som gör mig helt slut, känna in, vara olycklig, drömmar som man önskar slår in, man ska peppa, göra high five för varje framsteg, men är det medberoende, känns mer som jag håller på att tömmas av mitt jag. Och vi är oskyldiga offer därför vi lever med någon som är sjuk, och som behandlar oss väldigt illa ibland. Jag kan tycka att det är skönt att läsa litteratur om sjukdomen och hur den fungerar, ger mig lite tröst ibland och förståelse.

Jag är en badkruka av stora mått men man badat i nollgradigt vatten en gång. Eller badat och badat...
Badar med småbarnen för att det bör en mormor göra, annars inte. Men är jag i Grekland och det är 30 grader varmt är det ju en annan sak.
Roligt att höra om er resa, men förstår helt klart att det är skönt att vara hemma igen! Kram min fina forumkompis ?

Jag är fylld av energi! Massa ny, positiv energi. Träffade två vänner på en after work igår. Berättade för dem att jag kör på nyktert. Trodde jag skulle bli frestad av att köpa öl. Blev lite sugen vid ett tillfälle men det gick över fort. Hade jättetrevlig kväll och mina vänner var väldigt förstående och peppande.
Och idag satt jag ute i gräset nästan hela kvällen med en gammal väl och vi pratade och pratade och pratade. Berättade om att jag är nykter. Fick också jättebra stöd.
Känner mig nästan lite mallig. Vill berätta för alla nu!

Läste dina två senaste inlägg och det är ju väldigt talande för hur snabbt det svänger i det ny-nyktra livet. Därför är det skönt att ta en dag i taget. För mig tog det nog fyra månader innan jag var av med plötsliga sug men är beredd på att de kan komma när som helst.
Imorrn är en ny dag, att bestämma hur man vill ha det! ?

Tack :)
Jo det är ju först efter man har ändrat sitt beteende som man kan ändra sin ekonomi. Jag klarar av att betala men, om jag inte hade haft dessa skulder så hade jag haft det bra mycket bättre ställt och hade på så sätt mått mycket bättre. Men men det är vad det är.
Mitt problem lite vad det gäller ekonomin är att jag har haft inställningen "ähh det ordnar sig" och vid ett tidigare förhållande så betalade jag ganska så mycket av saker vi gjorde vilket gjorde att det ökade. Inte så mycket att göra nåt åt nu, det är som det är och den dagen jag har blivit av med skulderna m, dvs om några år om allt går som jag vill, så kommer jag och barnen ha det ganska så bra ställt ändå.
Snålt kommer jag behöva leva och jag har pratat med barnen om hur jag har tänkt med ekonomin.
Hur lång tid efter att man har börjat med campralen börjar man märka skillnad, några särskilda biverkningar?

Oj vilja underbart fina kommentarer/inlägg jag fått, blir helt varm inombords ju :) Tack allihopa!!! Jag behövde det verkligen.

I dag har jag fixat lite hemma, lagat mat och vilat. Har även gått en promenad på 1,1 mil, nytt rekord för mig. Det var jätteskönt. Har även varit hemma hos päronen och ätit mat. Även det var mysigt.

Dagen har varit bra, känslorna är mycket upp och ner dock. Känner mig väldigt ensam, det är den värsta känslan, speciellt då det inte finns något att göra åt det just nu. Men har ingen önskan att dricka. Nada!

Så har valt att inte dricka i dag heller, istället har jag orkat mer än jag gjort på länge, och är stolt över det.

Nu ska jag bara söka upp en mörk, sval och trygg plats och få min välbehövliga vila..
Jag är såå trött..?stressad faktiskt också?.. Och orolig för framtiden..?. Känns sjukt att känna så mitt i semestern. Men så känns det. Och min har precis börjat, så det är inte så konstigt kanske.. Men det finns iaf inte något mer jag kan göra åt saken nu. Nu är denna dagen slut. Jag har varit nykter och bra på alla sätt☺️?! Men nu är krafterna slut och kanske mer därtill om jag ska va ärlig..?. Men en stor vinst i det hela är att jag har 0 lust att hälla alkohol ovanpå 1️⃣➖0️⃣ till mig ?! Tankar på a har poppat upp under dagen. Men inte som ett sug, mer bara som ett konstaterande. Jaha, just det; Denna känslan har jag druckit på tidigare.

Känns skönt att få somna stark i mitt beslut??❤️!
Kram och godnatt!
/Fibblan ?.

Även jag har haft ett problematiskt förhållande till mat, som jag skrivit tidigare i mina trådar är jag ”allt eller inget” och det kommer även till mat. Antingen äter jag hela chokladkakan, hela chipspåsen och hela glassförpackningen, gärna vid samma tillfälle: eller så rör jag ingenting alls på flera månader.. så jag har absolut också ett konstigt förhållande till mat i perioder ?

Oj då, när jag läser detta ser jag mig själv! Har samma problem fast med två barn. När han är nykter så är han det snällaste människa i hela världen men när han drycker så är det kaos! Han hittar alltid någon anledning att dricka. Ibland är det problem med jobbet men oftast säger han att det är mitt problem för att jag är alltid arg när han dricker och det kommer inte hjälpa om han inte dricker heller ? jag vet inte vad jag ska göra. Vågar inte ta något annat steg ännu och hoppas hela tiden att han ska ändra på den. Jag vill bara ha det lugnt hemma.

Och du är inte ensam med problemet... ibland hjälper bara att man pratar med någon om detta
Vara stark och ta hand om ditt barn

Helt plötsligt skall man fylla dagarna med något annat än alkohol. Det som räddat mitt förstånd de 2 gånger (somliga lär sig aldrig) är dagliga promenader. Vid den tid det är som jobbigast? Det kanske inte är något för dig, du skriver om värk i kroppen och sjukskrivning, men om du kan så prova.
Iofs har du säkert fått höra det här från din vårdgivare också. Men det fungerar för mig. Bättre sömn, stabilare psyke och viktminskning är min erfarenhet.

Lite lustigt, det är dag 4 för mig också, fast utan Antabus den här gången.

I all välmening

Onkel F

Det är väl klart att du ska vara stolt över din nykterhet i första hand!

Jag har bara varit nykter i 4 dagar så jag har inget definitivt svar, men har inte hetsätit dessa dagar i alla fall.

Bra att du tar tag i dig själv först. Bra gjort, starkt. Visst pengar måste man ha men de flesta som man har skulder hos vill säkert hjälpa. Ja campral är mot suget man tar tre tabletter om dagen. Det går att leva snålt om man vill. Det är inte kul. Sätt upp delmål och ge dig själv en belöning. Jag lovar dig att ditt mående kommer bli bättre. Alkohol dämpar ångest men ger också ångest och problem.

Tack #olycklig1978 #miss lyckad och #Jullan65 för välkomnandet! Så himla bra det känns att ha ett ställe där jag kan skriva av mig och få och ge pepp.

Idag känns det väldigt bra, har haft ork att göra flera bra saker som att städa kylskåpet, åka till återvinningen med en massa saker - sånt som jag skjuter upp hela tiden annars. Har knappast tänkt på alkohol idag men den dagen kommer, säkert kommer det att bli jobbigt redan om några dagar då jag mår bättre och kommer att börja förhandla i mitt huvud. Men jag vet ju att det inte funkar och jag vet att jag verkligen inte vill dricka.

Idag vaknade jag ganska pigg trots att jag inte sovit så bra, fastnade inte i soffan utan kom igång med saker, sådant som tar emot något enormt annars. Om jag är hemma börjar jag vanligtvis börja dricka då jag lagar middag och fortsätter tills jag somnar. Då jag är ledig (vilket jag är nu) är det ibland värre. Men idag fanns inte det på kartan eftersom jag bestämt mig för att ingenting dricks idag. Jag hoppas verkligen att jag kan hålla fast vid den inställningen! Blir så mycket enklare om man inte ser drickandet som ett alternativ.

Äter du mindre nu när du inte dricker?

Jag har ersatt alkohol med choklad. Mindre bra. Många andra går ner i vikt när de slutar, jag har gått upp i vikt. Men jag ska ta tag i det. Igen.

Just nu är jag så lycklig och nöjd med min nykterhet. Var sak har sin tid liksom.

Kram ?

Mitt missbruk började med mat. Sedan la jag liksom till alkoholen. Problemet med mat är ju att en faktiskt måste fortsätta åta, varje dag. Jag äter alltid MASSOR medan jag dricker. På så sätt har jag gått upp 15 kg på ett år. Det är min stora skam.

Jovisst är det så, å jag känner lite på mig att vissa intressen som jag hade förut kommer att blir kul igen. Fiskade en del förut, spelade spel eller bara fixa ordning saker. Alltså det känns som att när man inte sitter där med ölen i näven på kvällen så vill iaf jag försöka andra saker.
Hur som helst, har varit i kontakt med läkare å samtalsterapi, lämnat blodprov å nu ska jag få ångestdämpande medicin och campral( heter det så?) Mot suget och troligtvis även antabus.
Mycket av ångesten har varit just för ekonomin och hur vårdslöst jag har handskats med den, det har blivit ett moment 22. Druckit för att dämpa ångesten över hur jag har låtit skuldeberget växa men samtidigt druckit vilket har gjort att jag inte har orkat brytt mig. Men nu ska den ena fienden bort och den andra ska jag besegra så fort jag bara kan och orkar.
Problemet vad det gäller ekonomin är att jag vet att det kommer att ta flera år innan jag har betat av allt men jag vill att den ska vara ordnad redan nu. Det är väl också därför jag har låtit det bli värre för utvägen är så långt borta.
Sen är den andra biten med, med felaktiga beslut dumma beslut å minnesluckor. Skam å fylleångest, det ska bort.

Nej
Jag kan nog inte ännu berätta hur det ligger till

Tack för peppen, båda två <3

Skulle vara så skönt just nu. Känns som han är i ett läge han inte kan ta sig ur, värdelöshetskänslan står honom upp i halsen, och det förstår jag. Och han är som helt apatisk och kraftlös. Och det är det som suger musten ur mig. Han mår så dåligt, så han orkar inte ta tag i mycket, ser mönstret när han inte har varit på AA på länge, han var nog iväg ikväll. Han ska börja terapi i mitten av augusti, tänkte vänta ut den resan och se om han förändras, gör han inte det får han flytta ut. Så jag får nog bita ihop till jul. Men man behöver ju så mycket mer i tvåsamhet. Är så tacksam för era svar, dom värmde så jag fick en tår i ögat, jag är lite liten nu ❤

Min pappa har under hela min uppväxt druckit men endå vart en "fungerande" alkolist .
Jag är vuxen och bor inte hemma idag men vi har kontakt varje dag .
För ett par år sedan blev min mamma sjuk och det tog hårt på min pappa , för två år sedan dog hon och pappa började dricka mer . Han gick ner sig totalt , jag försökte ge honom en nystart köpte ett hus i en lugn kommun där han bor nu , tyvärr har min farbror flyttat in med honom och han har problem med blandmissbruk . Det enda de gör är att hitta ursäkter till att supa . Min farbror åkte till rehab för 14 dagar sedan och kom hem idag , jag var så glad att de äntligen skulle få ordning på sitt liv och att vi kunde ha en normal familjerelation . Men det första de gör är att börja igen . Jag sitter nu här 30 år gammal å gråter som ett barn , det känns som det sista hoppet jag hade är borta . Jag vill inte förlora min pappa men det här tar på mig så mycket . Vet inte vad jag ska göra så tips mottages tacksamt

Tack att du säger . Nej det var inte ok att han ringde mig på nätter. Tror det var ångesten som satte in plus behov att prata om alla känslor på fyllan. Ja stängde av telen. Satte ner foten. Han blev vansinnig men ja var tvungen. Hade inte fixat varken jobb eller barn annars. Att de kan bli så extremt egotrippade ! Tillslut accepterade han det men det tog sin tid. Men det är det att minnena ekar än att ja var taskig osv. Ja lämnade honom för ett tag sen. Å jävlar i helvette vilket liv det blev! Hot o kränkningar. Nu är han på behandlingshem för första gången. Ja hoppas ju det räcker men man har läst så mkt historier här så ja vet ingenting verkligen om framtiden. Men som sagt. Han insåg att ja orkar inte mer när ja gjorde som ja gjorde o han orkade inte må så dåligt som han gjorde när ja lämnade. Nu försöker ja leva på här. Det är svårt. Men ja försöker varje dag.

När min bror skulle till o separera pratade han ganska mycket med mig, även om att han hade dragit ner/slutat helt med drickat, för visst blev det för mycket ibland. Jo... och ibland kunde han messa o prata om sånt när jag själv satt och hade mitt roliga. Trot jag kände mig falsk och oäkta. Kommenterade så lite jag kunde, men hade ju själv inte mött min egen svaghet i detta riktigt. Försökte mest stötta honom i det dåliga han mådde.

Vi har en ganska stark tystnadskultur i min familj, prata aldrig om något som är jobbigt på riktigt, prata inte om känslor, prata om prylar, och om hur andra gör och inte gör. Men aldrig något om dig själv. Visa ingen svaghet. Ungefär så. Vi kanske har blivit lite, mja. väldigt lite. bättre genom åren. Det är tråkigt, för det gör ju att ingen av mina syskon, eller våra föräldrar känner varandra egentligen. Förutom biltvätt, att man har ny skjorta. Typ.

Men jag vill prata med några av de närmaste, om inte annat för att det blir som att dölja en del av sitt liv som orsakat mycket elände och smärta. Men i sinom tid. Inte stressa. Och det är som du skriver, kanske behövs det lite tid för att kunna prata igenom det.

☺️

När min bror skulle till o separera pratade han ganska mycket med mig, även om att han hade dragit ner/slutat helt med drickat, för visst blev det för mycket ibland. Jo... och ibland kunde han messa o prata om sånt när jag själv satt och hade mitt roliga. Trot jag kände mig falsk och oäkta. Kommenterade så lite jag kunde, men hade ju själv inte mött min egen svaghet i detta riktigt. Försökte mest stötta honom i det dåliga han mådde.

Vi har en ganska stark tystnadskultur i min familj, prata aldrig om något som är jobbigt på riktigt, prata inte om känslor, prata om prylar, och om hur andra gör och inte gör. Men aldrig något om dig själv. Visa ingen svaghet. Ungefär så. Vi kanske har blivit lite, mja. väldigt lite. bättre genom åren. Det är tråkigt, för det gör ju att ingen av mina syskon, eller våra föräldrar känner varandra egentligen. Förutom biltvätt, att man har ny skjorta. Typ.

Men jag vill prata med några av de närmaste, om inte annat för att det blir som att dölja en del av sitt liv som orsakat mycket elände och smärta. Men i sinom tid. Inte stressa. Och det är som du skriver, kanske behövs det lite tid för att kunna prata igenom det.

☺️

Lämnar du inte?
Jag förstår att du behöver dokumentera i skrift för att kunna gå tillbaka och se hur det är/var.
Men jag undrar på riktigt.
Varför stannar du?

Lägg lite krut på det och stanna vid de frågorna så kanske du kommer vidare?
Eller accepterar läget och stannar kvar om det är det du kommer fram till är vad du vill innerst inne.

Ingen annan än du är ansvarig för ditt liv.
Varken din fru eller dina barn.
Ditt jobb är såklart att skydda dom.
Men det kanske är möjligt även om du lämnar?
Bara en stilla reflexion såhär utifrån.

Skönt att ha lite att göra, ibland är det jätte bra för att börja tänka på annat än alkohol. Ibland räcker en cykeltur till någon mysig glasskiosk, ibland kan mathandlingen på Ica hjälpa. Kom ihåg att sug är en känsla som alltid går över, den kommer och den går igen, som att vara arg eller glad, man känner det och man är det super intensivt men känslan kommer ge med sig efter ett tag. Håll ut och jättebra att du gör något annat om suget blir för jobbigt ???