Senaste kommentarerna i forumet

Fortfarande inget sug eller tankar på alkohol. ACA möte igår, positivt som vanligt ?

Det tror jag blir svårt då han alltid tyckt om att ta sig ett par öl.
Det var jag som överkonsumerade.

Första nyktra dagen på ett tag. Jag bestämde mig för att sluta igår men den dagen räknades inte eftersom jag vaknade vid fyratiden och drack upp ännu en flaska vin... efter att ha druckit både vin och en liten flaska vodka kvällen innan.

Men det hände något igår som fick mig att bestämma mig. Och jag ringde till Alkohollinjen för att jag behövde berätta för någon om detta. Jag vill inte prata med mina närstående, inte förrän det gått ett bra tag. Tänk om det inte skulle hålla.

Jag är alkoholist. Beroende av alkohol. Har ett problemdrickande. Vad man nu vill kalla det. Har försökt sluta ett antal gånger genom åren, som längst har det väl funkat ett par månader. Oftast har jag fallit tillbaka då jag velat dricka "normalt" i ett socialt sammanhang. Det funkar inte för mig. Är inte nöjd med tre glas vin, det är bedövningen jag är ute efter. Och då har begäret triggats igång igen.

Tänker använda mig av detta forum som en dagbok. Just nu känns det för läskigt att tänka för långt framåt, jag tar en dag i taget. Idag känns det bra. Försöker tänka framåt, inte på allt som varit. Vågar inte möta skammen ännu. Jag läste på forumet flera timmar igår och det hjälper verkligen att se att det är så många andra fina människor som kämpar med det här. Kommer nog att hänga här en hel del den närmaste tiden ?

Det är en helt korrekt tolkning av mitt inlägg. Jag varken tror eller inte tror att du ”klarar dig själv” nu, möjligen hoppas jag det innerligt.

Men jag har under dessa fem månader sett oräkneliga nick komma och gå - och få försvinner härifrån för att de klarar nykterheten galant på egen hand.

Några gör det förstås - och det är alltid lika kul när de skriver en hälsning då och då ?

Det som gynnar dig är att du verkar ha folk IRL att prata med om detta, men de flesta av oss har inte det och då blir forumet vår viktiga livlina till nykterheten.

En del andra hittar gemenskap i AA, men jag tror att gemenskap och igenkänning är viktiga pusselbitar i nykterhetsarbetet.

Själv blir jag hjälpt av att hjälpa andra. Det gör att jag dagligen blir påmind om mitt viktiga beslut att vara nykter.

Kram ?

Kram ?

Du jobbar på bra som en nykter ambassadör! Snart är det en baggis att delta nykter, till och med en bonus. Skönt att åka hem när allt går på repris ?

Det är ett otyg att folk ska tjata om att man ska dricka. Är folk så omedvetna om att det är vanligt med alkoholproblem? Och om man slutar tjata om det kanske fler deltar nyktra, istället för att undvika dylika tillställningar.

Skulle de hålla tyst om du sa ”sluta tjata på mig, jag är en nykter alkoholist.” Jo, då skulle de nog bli tysta men behandla dig annorlunda kanske? Folk är konstiga.

Kram ?

Känner mig så privilegierad. Trots min A-konsumtion - med allt den för med sig - har jag en man som älskar mig villkorslöst.

(Och ändå kan jag inte låta bli skiten helt och hållet. Åååhhh, jag blir galen på mig själv...)

I går kväll när vi lagt oss, jag fortfarande nykter, bläddrade jag lite i en gammal bostadstidning. Älskar inredning och oftast spelar årgången av inspirationen ingen roll

Jag läser högt: Har du Sveriges vackraste villa? Min älskade M replikerar blixtsnabbt: Nä, men fru...

Alltså, efter allt vi har gått och går igenom. Att han fortfarande efter ca 30 år kan svara så är för mig en gåta. Har sagt det tusen gånger förr: Vad har jag gjort för att förtjäna denne man?

Nykter i dag, så skönt att vara inne i den vita perioden.

Tack för respons som vanligt. Kärlek kan man känna för många, även tydligen en hel del okända. Det är i alla fall så det är här på forumet. Är fortfarande lite nedstämd så nöjer mig att trycka små hjärtan här och där. Men jag kommer igen. Jag lovar, även om jag inte måste, men jag vill.

Kram kram

Redigeringsfinget var framme igen...

Grattis till nykter dag 50, och till ett helt nytt hälsosammare liv ❤️

Kram ?

Min psykiska hälsa är huvudargumentet för att vara nykter. Jag fixar inte fler skov av depressioner.

Om någon undrar varför jag inte dricker tänker jag svara just så: ”Jag dricker inte alkohol eftersom det påverkar min psykiska hälsa negativt”. Ingen har frågat än, men svaret är inrepeterat.

Jag har alltid varit öppen med mitt psykiska mående. Tar alla chanser att prata om det. Vi som tillfrisknat måste föra de sjukas talan.

Fina barn du har ❤️

Kram ?

Jag lever mitt liv som singel, jag å katten bor ute på landet utan grannar!

Jag kan förstå att det måste vara betydligt mycket svårare med en sambo som dricker.... Försöka få din sambo att sluta oxå kanske?

Har en sambo som mer än gärna dricker öl, så det är ännu svårare att låta bli då. Hur är det för dig?

Det är ju faktiskt så. Men man uppskattar inte hemma om man inte är borta ibland. För mycket och för lite skämmer allt.

Det har varit mysigt och nyttigt för oss båda att bo i en så kallad campingstuga. Våningssäng, kokplatta, inget rinnande vatten och dusch och toalett 20 meter bort i ett servicehus.

Så obekvämt. Down to earth. Precis vad jag ville ha, men inte orkar med i längden. Hellre en natt på hotell än en vecka i husvagn. Det är min devis.

Det tog två timmar och sen var hela golvet som en resegarderob. Kläder, necessär, badkläder och handdukar i en salig röra. Jag tog det med ro. Faktiskt. Andas, andas, andas.

Igår badade jag i havet. Tre gånger. Det var svinkallt. Det stod på skylten vid campingaffären att det var 14 grader den 11/7. Den 15/7 var det nog lite varmare, 17-18 grader kanske. Men jag dök i för jag är ingen badkruka. Det har däremot yngsta dottern blivit. Hon badade inte. ”Jag väntar med det.” ?

Känslan när man kommer upp ur badet och lägger sig på filten i solen, den njutningen som fyller en då - den kan nästan liknas med känslan när man tar det första glaset! Är det adrenalinet tros?

Vinterbadare får jag kanske bli också! Få en kick av det istället. Och sen ska jag bli fiskare, kajakpaddlare och fågelskådare. Jag lär få fullt upp.

Igår kväll hade jag dödens ont i huvudet, sannolikt på grund av stelhet i axlar och nacke pga tunn madrass i våningssäng (tortyrredskap ?). Kunde knappt somna.

Men jag var nykter och huvudvärken berodde inte på baksmälla, och jag gillade läget och somnade till slut. Tyvärr fick jag besöka toaletten mitt i natten i ösregn. Tantblåsa ?

Jösses vad skönt det var att komma hem igen, även om det har varit så bra på alla sätt ändå. Så bra och lite jobbigt. Att känna och uppleva allt precis som det är, utan att varken dämpa eller förhöja känslorna med alkohol är så befriande.

Även dottern är nöjd, även om hon oftast vill åka hem igen nästan direkt när vi åkt bort. Så fort vi kommit någonstans undrar hon ”när ska vi hem?”

Igår kväll hade vi en fin ordväxling:
- Gosehunden längtar hem.
- Gör han? Stackars gosehunden. Saknar han sin säng och de andra gosedjuren?
- Mm, men han har mig.
- Ja, han har dig. Och jag har dig, och du har mig.
- Ja, jag har dig, och du har mig.

Och sen somnade hon gott ❤️

Kram ?

är en mycket bra sak. Och det tar tid. Observera i din takt. Vad tycker du om. Vad vill du ha av en kille. Vilka samtal, vilken relation. Vad behöver du?

Jag pratade med en terapeut för mer än 20 år sedan. Eftersom jag hade lätt för att bli förälskad så sa hon "du ska bestämma dig för vem du blir kär i" och jag tyckte att det lät så knäppt.

Jag fundrade på det där och det var förra året som jag förstod det på riktigt.

Jag ska inte låta min hjärna gå igång på det spännande eller passionen.

Jag önskar en livspartner och jag behöver varken gifta mig eller få barn. Jag är självständig och vill inte bli försörjd av en man. Jag vill inte heller bli behandlad som en drottning eller satt på en piedestal.

Jag vill prata om universum, livet, relationer, fåglar och allt däremellan. Jag har pratat massor och jag lyssnar gärna.

Det där har jag förstått att jag behöver och så behöver jag förstås känna pirret och attraktionen. Om inte det finns så går det aldrig, men det räcker inte med passion.

Det ska gå och prata också. Och i min värld så vill jag ha det nyktert. Och sunt.

Det tar sin tid att förstå, men jag älskar att jag betalade dyrt för terapi som ung vuxen. Jag lärde mig att observera, fundera och reflektera över det som jag tycker är viktigt.

Sedan är det inte så lätt att finna den där personen, men den finns. Och det finns många som passar en. Så en behöver inte ha så bråttom. Utan lära känna varandra i en sund takt. Och den andra ska gärna också välja en tillbaka. Så att man väljer varandra.

Massor av kramar till dig!

Ja öl är ju jätte gott..... Lite för gott dock...

Jag hade 30 lådor hemma i början av maj å dom var slut i början av juni....

Blir lätt för många öl då det är så gott, har själv dragit ner då det blev alldeles för många men avstår helt nu
vilket är svårt just för smakens skull, tycker ej de alkoholfria är goda.
Drack du en låda om dagen?

Jag har tänkt att när jag låtit kroppen vila, ska unna mig någon på restaurangbesök mm, men skippa majoriteten av alla öl man dricker hemma.
Det är där det blivit för många och för ofta.

Starkt av dig Kattsingen....

Nu börjar det!

Jag påbörjade min resa för 3 dagar sedan, hade aldrig varit härinne förut. Jag försöker ta det En. Dag. i. Taget...

Så är det.
Du har det helt klart jättetufft och även om vi är många här som hjälps åt, verkligen, så är ju detta forum ett komplement till livet, inte ett av fyra stolsben.
Livet får inte halta beroende av vad som händer här. Det går inte att påverka, och beror på saker vi inte rår på.
Nu har du mycket framför dig. Din dotter är fortfarande väldigt ung och behöver dig, och din man.
Att göra saker för andra känns ibland omodernt, men jag tror tvärtom. Att sätta våra egna behov åt sidan och helt och hållet fokusera på någon annan är också stärkande och ibland nödvändigt. Du måste bygga bordet eller stolen. Du måste se till att det står stadigt och håller.
Att lägga kraften där man kan påverka är mitt bästa råd till mina medarbetare och jag tror det även gäller nykterheten. Bara då blir vi kraftfulla och det behöver du vara.
Kram!

Jag är livrädd, har tagit mitt beslut nu att sluta dricka helt å hållet!
Har bara varit nykter mellan 5-10 dagar de senaste 15 åren men nu det senaste året har det fullkomligt spårat ur. Under maj månad drack jag nästan 30 lådor 33cl starköl.... :(

Just nu ligger konsumtionen på ca 4liter 6% öl plus ett par glas vin om dagen! Började läsa några trådar här inne och kände det var dax för mig att sluta dricka.

Som ni säkert förstår så behöver man lite råd och stöd. Efter läst lite trådar där jag ser er andra öppnar er om erat problem och samtidigt gett stöd och inspiration till andra så hoppas jag det är rätt forum för mig!

Här är nog den tryggaste platsen någon kan vara på, för att börja en resa! Kram och välkommen.

Idag har jag gjort det man inte ”ska” på ledigheten, dvs jobbat lite under förmiddagen. Men när jag känner efter själv så är det nästan inget jag hellre gör än att småjobba i LUGN. Utan tusen beslut eller svar, att i min takt få greja med sånt som är bra att ha klart lnför att allt drar igång. Förmiddagens avkoppling, nu lite vila och sen blir det trädgård då jag inte är arg på mina pallkragar längre, inte deras fel med sniglarna.
Jag är nykter idag och som alla dagar njuter jag av mitt kaffe i sängen en hel timme innan jag går upp. Vaknar vid 07, något jag inte brukar göra i vanliga fall (läs vinsemester). Jag hinner mycket, det ger mig tillfredsställelse och om det är bra eller inte vet jag ej. Jag har väldigt svårt för bara-vara-dagar, jag är sån. Behöver staga upp och växla mellan vila och aktivitet. Barn är på diverse andra landställen så det har varit en avkopplande vecka för oss ändå. Ärenden igår, hemma idag. Har fått en ny spellista till mina spring-turer så ännu en mini-sak att lägga till glädjelistan. Den är lång!
Njut av dagen, här är sommaren tillbaka, kram på er. ?

Samma här miss lyckad. Han har inte följt med på aktiviteter för att han tycker de är tråkiga. Men jag gillar tydligen att frysa i badhus och att sitta på lekland och höra hundratals barn skrika. Jag gillar tydligen också barnkalas och att kallprata med andra jag inte känner. Jo jag har gillat det för att barnen har kul. Men lite avlastning och vuxet sällskap hade inte skadat mig direkt. Särskilt inte på badhuset!

Igår ville mannen träffas. Så han kom hit. Han hade saknat mig. Han frågade om vi kan bli ihop igen om han slutar dricka. Jag sa att det kommer ta ett år eller mer av nykterhet. Han lät nästan lite förvånad. Sedan sa han inget mer. Efter ett tag gick han hem igen. Han fick inte det han sökte riktigt.

Det han fick var mitt och barnens sällskap framför en film vi valde ihop. Men han ville nog egentligen bara vara med mig och typ återförenas. När det inte blev så så tyckte han att jag var kylig och så ville han inte stanna.

Grejen är ju att även om han slutar dricka så har han redan förstört allt. Jag litar inte på honom. Och dessutom kände jag att han druckit lite igår. Han var inte berusad så att det märktes för andra men jag vet. Hur han luktade och även vissa reaktioner mot barnen. Det var helt enkelt inte så trevligt att ha honom här ? och det gör mig ledsen. För han ville ju komma hit och känna sig som en del av vår familj antar jag. Men så passar inte hans beteende in.

Jag tror också att han hade fått sin dos av alkohol den dagen så att det var därför han kunde tänka sig att sluta dricka för att vara med mig. En vecka nykter och det låter inte likadant längre. Det är ju i princip alltid på fyllan han sagt att han ska sluta. Eller när han varit ordentligt bakis.

Det är egentligen inget att grubbla på för min del för även om han blir nykter så är vårt förhållande förstört sedan länge. Skulle jag vara med honom igen så kommer jag aldrig nånsin slappna av. Plus att jag har så många traumatiska minnen pga honom att jag inte ens vill vara ihop med honom. Det skulle krävas år av parterapi och han skulle behöva gå i behandling som jag ser det. Och inte ens då är prognosen särskilt bra. Och det är förstås sorgligt. Jag ville ju lösa allt för ett år sedan. Pratade med honom ofta om vad jag behövde och vad vi som familj och par behövde. Men då var det inte intressant för honom. Fan!!

Jag får inte låta mig själv tro att det nånsin kan bli bra.

För några år sedan var vi så nära att skiljas. Vi flyttade tillfälligt isär till och med. Men han fick mig att ge honom en ny chans. Han lovade att inte dricka och att börja vara med oss som en familj. Det höll några (kanske 2?) månader bara. Varför skulle det bli annorlunda den här gången?

Jag tror att jag ändå måste prata med honom om allt ordentligt. Jag har undvikit det pga att jag verkligen inte vill ge honom en till chans. Men jag blir alldeles tokig av att fantisera och tänka hela tiden på vad han kanske vill och kanske inte vill.

Jag måste spalta upp för honom:

Sluta dricka. Egentligen ta medicin för det, typ antabus.

Sluta gå på krogen förstås.

Gör saker med barnen. Även utan mig med.

Fortsätta bo isär för jag klarar inte att vara en husslav längre.

Höra av sig varje dag och inte bara kräva att jag ska göra det.

Inkludera mig. Berätta vart han ska och var han är. Vilka han umgås med. (Jag vet seriöst inte ens vad en fjärdedel av hans kompisar heter).

Alla dessa saker kommer få honom att känna sig fullkomligt fängslad. Och jag i min tur kommer inte lita på att han håller det. Det går alltså inte att laga detta. Men det kanske är bra att spalta upp det så att han ser framför sig att han kommer behöva göra saker som för honom är uppoffringar.

Och de här sakerna är ändå inte allt som jag önskar mig ärligt talat. Det finns fler saker egentligen.

Det skadar mig att tro att han skulle vilja försöka ändra på sig för då börjar jag ändå hoppas litegrann plus att han får ett övertag. Jag blir den elaka om jag säger nej till att prova. Så därför måste jag vara rak och ärlig med kraven. Så rak att han kommer backa. För jag vill inte ge honom en enda chans till. Och jag ska inte.

Det var bra att gårkvällen gick så dåligt för det kanske stoppar honom från att vilja komma hit nästa gång han får för sig att vi ska prova igen. Barnen är nummer ett och han kan inte komma för att umgås med mig.

Hur gick det på vårdcentralen?
Heja heja.

Tack Andrahalvlek för ditt stöd och din förståelse.

Bryr mig inte om vilken alkofri dag det är. Jag är inte sugen alls på att dricka. ? Och näring får jag tvinga i mig. Just insättningen ja...blir alltid dålig. Är på dag tre och mår uselt. Som magsjuka ungefär. Fick några svaga lugnande som stöd nu i början. De hjälper mot det värsta men man blir ju stuptrött!

Tycker mest synd om barnen. Det var ju nu jag skulle vara ledig och göra saker med dem och så blir jag såhär igen. ? De är ändå så förstående. ”Du rår ju inte för det, du är ju sjuk”, ”Det är inte du mamma, det är din mage och din hjärna”...

Det enda jag kan trösta mig med är att jag troligen förlorar några extrakilon. Att jag inte har sug alls. Och att jag vet att det kommer att ordna sig så småningom. Usch...

Jag tar det här som en stor lärdom. Jag måste börja ta hand om mig själv på riktigt nu. Såhär kan jag inte ha det, det funkar inte mer. Fokus på att vila och blir frisk. Sen leva ett bra liv!