Senaste kommentarerna i forumet

Så många kloka handlingar du har gjort!
Så oerhört ledsamt att inte få gehör!
Oavsett vilka val din man gör så är det helt och hållet hans eget ansvar.
Du kan inte ta på dej att skydda honom, från sej själv.
Skulle DU kunna ta pojkarna och åka själv?
Den tid ni nu tillbringar tillsammans i samma hus verkar mer riva sönder det ni har kvar tillsammans, för att läka behöver båda egen tid.
Jag förstår det där med att han inte har några vänner, det är samma här. Förmågan att upprätthålla en längre relation saknas. Det finns fel på alla andra...relationer värdesätts inte.
Min man har ingen!!! Trots 5 syskon.
Så, det är förstås ledsamt men INTE mitt/ditt ansvar!
Medberoende tar på sej hela ansvaret över en situation som man omöjligt kan påverka eller råda över.
Det enda som händer är att även jag/DU tärs sönder, tappar kärleken, blir totalt ihåliga.
Då står man där och har absolut ingenting att ge.
Så steg 1
Ta hand om dej själv och dina barn ??

Vi har nog alla här haft den debatten med Alkoholberoendet i någon form... den är vad jag vet väldigt svår att vinna över.

Att du skriver här är ju tecken på att du vet vad du ska göra, och inte göra.

Jag har läst mycket av dina inlägg och förstår vilken kamp du går/gått igenom.

En fråga har du läst någon bok om medberoende?
Jag läste "Djävulsdansen - bli fri från medberoende" av Sanna Lundell och Ann Söderlund.

Min fru är inte någon fullblod alkoholist skulle jag vilja påstå, men hon har ett beroende som jag är oerhört rädd att det ska eskalera och bli värre.
Denna bok har hjälpt mig att förstå mig själv mycket bättre och vad jag behöver göra för mig själv.

Kanske den kan hjälpa dig med då jag i det du skriver förstår att du dansar djälulsdansen fortfarande med ditt ex trots att det är länge sedan ni gick isär.
Det är en otroligt jobbig sits vi sitter i här på detta forumet även om jag vet att min sits ännu inte är på långa vägar så tuff som många andra har det.
Boken har hjälpt mig att förstå och börja agera mot mitt medberoende.
Min fru har börjat märka av detta då jag är betydligt rakare mot henne om hennes beteende.
Jag lägger mer fokus på.mina barn idag för att skapa en stabil grund tillsammans med dem.

Min fru har som jag skrev tidigare inga fulla alkoholist problem ännu, däremot är jag rädd att det kommer att leda dit om jag inte gör något och försöker få henne i ett tidigt stadie att det hon håller på med inte är bra.
Vi har en fullt fungerande familjesituation även om barnen tror jag börjat förstå att något verkar fel.

Hejsan fina NT
Kikade in och noterade din uppgradering. Fan vad du är bra!!
Kram Sigge

Jag försöker varje gång att be honom dricka mindre men han har en ny kompis och de super tills de inte vet vad de gör. Förra torsdagen ramlade han över en kärra och bröt fm revbenen men går inte till doktorn
Han kommer dag två till mej och har kört bil och det första han säger jag måste ha en öl sen är han igång igen.
Jag har fått svårt att sova jag har ont i magen och känner mej oattraktiv då han kontaktar andra kvinnor på fyllan vilket han alltid förnekar trots att det finns bevis i telefonen.
Åter igår på fyllan med kompisen jag vågar inte ringa och vet inte vad jag ska säga till honom.
Jag vet inte hur jag ska må bra eller om hur jag ska sluta oroa mej för denna man

Börjar få tillbaka lusten att göra sådant som får mig att må bra. Pyssla med hemmet, baka, sy, sticka, gå ut i naturen.
Fortfarande känner jag ingen WOW-känsla över nykterheten. Jag tror det kan vara för att jag blir så fruktansvärt irriterad på den där typen av nyktra alkoholister som gör sin nykterhet till en drog om ni förstår vad jag menar... De skapar sig en identitet som "nykter alkoholist" och inget annat. Jag vill vara så mycket annat än sån... kanske därför jag inte får någon "halleluja-känsla" över nykterheten?

...förstår, men har inte det som krävs för att sluta. Jag har följt honom nu i 2,5 år, sedan vi separerade och har hört allt återberättat om ambulansfärder och akutmottagningar.

Jag minns mitt enda samtal med 112 där jag var rädd för om han kunde dö i sömnen. Jag upplevde att han höll på att kvävas, men det fanns ju ingen mat i hans magsäck då han i stort sett varken åt eller äter när han dricker som mest och det innebär lite mat.

Jag är på detta forum för att förstå vad medberoende är. Hur jag kunde hamna i det och vad jag behövde göra för att ta mig ur det.

Till viss del så är jag kvar i något och så länge jag lever ensam så känns det ok. Däremot så har jag förberett mitt ex att jag vill träffa en livspartner och har träffat en man som jag tror kan vara rätt.

Jag kommunicerar att jag inte kommer att ge honom den tiden i telefonsamtal i framtiden. Kanske jag även väljer att bli en mamma en dag och då kommer jag inte alls ha tid att prata med mitt ex om hans liv han väljer att leva.

I sitt beroende.

Det är en hemsk sjukdom.

Fruktansvärd faktiskt.

Det är också hemskt att vara medberoende.

Lika fruktansvärt.

Men det går att välja.

Att bli frisk.

Och det tar tid.

Det är en process med många faser att landa i.

Precis som det är i livet tänker jag.

Ta hand om dig!

Vad kan du göra för dig själv just idag, i helgen.

Så att du mår bra!

För du ska må bra!

Blir ingen inläggning fixar de själv i stället. De blir lugnast så. Jag har extremt svårt för ligga inlagd oavsett de gäller avgiftning el psyk, alla dessa regler och att man blir behandlad som mindre vetande ibland de brukar bara leda till onödiga konflikter mellan mig och personal. Vissa regler kan jag verkligen inte förstå mig på ochndå lite ångest på de så är tjafset igång. Så just nu ligger jag i sängen inte gått upp en brukar bli så första dagen att jag mest sover. Så kvällen kommer tillbringas framför teven med något gott att äta. Så får vi se hur resten av helgen blir. Ska på 17:årskalas i morgon i alla fall men har lust boka av får se hur jag gör. Men var skönt vakna nykter idag de de sista dagarn har varit ett rent helvete igår var jag nästan färdig för ge upp helt. Grät hela dagen hade mailkontakt med soc som försökte peppa mig hela dagen. Vi ska ses nästa vecka för gå genom utredningen sen så är den klar förnyas upp och beslutsfattare. Var mest de igår jag var så uppgiven över att de tar så lång tid och mitt missbruk bara eskalerar känns som kämpa i motvind ensam och andra bara står och ser på. Jag tog kontakt med soc och bad om hjälp för de inte skulle gå så här långt. Så känner mig väldigt arg, besviken över den långa utredningstiden. De får mig till tappa sugen att ens försöka själv hålla mig nykter. Men just nu är jag extremt trött på drickandet baravtanken på dricka ger mig avsmak just nu. Får se hur länge de håller i sig :):

För mig låter det fel på något sätt när ni kallar er för tanter Andrahalvlek och Se klart. Jag ser er som snygga mogna kvinnor som dyker ner i det iskalla havet eller joggar med fräsiga träningskläder. ? Det kanske var ”skärp dig” tankarna som gjorde att du inte kunde sova Se klart. Sådana tankar brukar göra det svårt att somna. Jag får också sådana tankar i bland, och tänker, ”Hur svårt kan det va, sluta bara drick så slipper ni må dåligt typ”. Men snabbt inser jag ju att det långt ifrån ”bara” är att sluta. Alla som kämpar och lyckas sluta är hjältar med en vilja och kämpaglöd av stål.

Sitter och väntar på att min son ska skriva klart sitt körkortsprov. Frugan och min dotter är inne i ett köp centrum och kollar på kläder. Det är något jag måste öva på.? Men jag ska snart gå in och köpa ett par nya solglasögon, för det behöver jag verkligen.

Kram ?

Har inte läst hela tråden, ville bara säga: Självsam. Vilket bra ord!

Gör dig av med vinet..... Häll ut skiten å kämpa vidare! Jag kämpar med dig!!!!
Kram

Vaknade utsövd, utan att ha vaknat en enda gång under natten! Det var åratal sedan det hände.

Men med denna kick kom också det förödande självförtroendet. "Jag har kontrol, jag kan sluta när jag vill, jag behöver inte Antabus, jag vill ju kunna dricka lite då och då - för att det är trevligt, bara" Började googla hur en kan motverka Antabus, hur många dagar man måste ha tagit det för att det ska verka, om man kan dricka någon tesked vin kanske - för att kolla liksom..?

Jodå, jag hör hur det låter. Men ändå har jag hällt upp ett snapsglas med vin. För att testa. Det är ju fan också.

.

Flyttade från gbg då jag var 20 år, men ränderna går nog aldrig ur. I gbg kan man börja prata med vem som helst när som helst, det är nog ovanligt på andra håll i landet.

Det verkar i alla fall som min omgivning uppskattar mitt öppna sätt att småprata med allt och alla, även om helt okända blir lite förvånade initialt. Men jag brukar alltid få positiv respons.

Kram ?

Just att tycka om att konversera..(Tjöta)..Jag är också den typen..Men tycker om att lyssna på människor också..Det händer ofta att jag träffar på personer för första gången, och dom berättar väldigt privata saker om sig och sitt liv..Jag tycker det är kul och intressant..Men jag passar mig för personer som är för nyfikna och talar illa om andra. Jag var nästan vuxen när jag flyttade från Göteborg..Men ränderna sitter i..Och jättekul att träffa andra ”Götteborgare”..Inte konstigt att ni hade mycket att tjöta om du och dom 2 andra från Götet..?..

Hm ....vi som är alkisar vet att processen att bli nykter måste komma inifrån. Att ’ skärp dig’ kan vara kontraproduktivt.
Och samtidigt tänker jag att det också är väldigt adekvat med skärp dig. Det beror liksom var man befinner sig.
Alkoholisten ( eller den som befinner sig inne i stormens öga) behöver väl ofta gräva djupare...hitta ett sätt att ta sig själv i handen osv.
Och det gäller ju även om man är läkare/alkoholterapeut.
Men som anhörig...närstående vän....då tycker jag att skärp dig ( inte minst om det drabbar ngn som man står mkt nära) är högst adekvat. Alkoholisten är självisk ( den mentala besattheten slår ju ut så mkt av det finstilta) och jag tänker att man blir oändligt trött, less och uppgiven.
Låter som att det är besvärligt för dig Se Klart men att du ändå är någorlunda ok med att du lutar mkt åt ’skärp dig’ nu.
Tycker inte att du ska ha ett dugg dåligt samvete för det. Du värnar fr allt dina nära....det är mkt naturligt och låter även klokt och högst adekvat.
Kram ??

Mariestad jag tog proverna på vårdcentralen för jag har haft dåliga blodvärden förra året å då frågade läöaren om hon fick kolla mitt lever värde också! Men det var nog mest för när hon undersökte mig så hade jag abstinens efter alkoholen så mina händer å armar skakade! Jag får väl se om hon anmäler mig till transportstyrelsen.

Jo då jag blev allt berusad så där lagom att jag kunde somna skönt men inte mer än så.... Spelade ingen roll om jag drack 7öl eller 14öl....

Finns en tråd här på forumet om leverprover! Kolla det!

Tack för era inlägg, väldigt nyttigt för mig att få input.

Har haft några "fuck it moment" sista tiden, men lyckats mota dem i grinden med att gå ut på riktigt långa promenader. Är egentligen inte alls sugen på att dricka på det sättet, vilket jag inte tänker göra. Jag vill gärna kunna sätta mig med en kall öl eller ett glas bubbel, men vet inte om det mest handlar om att kunna göra det och inte för att jag egentligen är sugen på det. Få se hur det blir med det, men kommer inte tillåta mig att dricka för att fly. Jag börjar bli redo för nästa steg i kampen, men vet inte exakt hur jag ska ta det steget, tills vidare får jag fortsätta fly genom att gå ut och gå.

Hur som helst så tänker jag ta en nykter helg, det kan ingen ta ifrån mig.

Har du tagit proverna privat, eller genom läkare?
Jag skall göra hos läkare men är orolig för om de rapporterar till transportstyrelse?

Om Du druckit de mängderna blir du inte berusad då?

Vet du hur snabbt prover blir bra? Tänkte eftersom jag inget tagit sen 4-5 veckor.

Bubbelvatten e jättebra alternativ.

Jag får tacka för att du skriver här, det ger mig bara mer motivation till att hålla mig nykter.... Läst många andras oxå som ger en styrka!

Grattis till 14 nyktra dagar!

måste vara magiskt att uppleva och känna så in i märgen?! Ölburkar i varenda näve på campingen..det känns sunkigt. Jag jobbar fortfarande dock på att inte tycka det där immiga glaset rosé, ser lyxigt ut. Men det är ju samma skit☠️! Närmar mig bit för bit att se alkoholen för vad den är, oavsett förpackning och omgivning?. Snygga kläder och slanka kroppar med ett glas rosé i handen är inte mer tilltalande än en burk öl, i näven på rödbränd stormagad herre 65..?
Så är det bara! Jag är sund och bra som väljer de alkoholfria livgivande alternativen ?☺️! Och DU är så jävla bra??! Så glad att jag fann dig här Torn! Tankar massor med inspiration från dina inlägg?! Keep up the good work!

Ett kallt glas med kolsyrat vatten med lite frusen mango i..?. Vacker imma på glaset. Och bara liv i?, inget förstörande, nedbrytande. Underbart!

Ha en fortsatt fin dag☀️!
Kramar!
/Fibblan ?.

Grattis till 5 nyktra veckor, och din fantastiska semester! Fortsätt njut och läk och lev!

Jag gjorde det för 2 månader sedan, skrev ett långt brev till mannens mamma. Om hur han mår, och hur jobbigt det var och att jag kände mig ensam. Hon ringde upp och jag var övertydlig om att jag inte ville kasta paj på honom utan att vi tillsammans kan hjälpa och stötta. Hon själv skildes sig ifrån mannen pappa pga av samma sjukdom och pappan fick ett tragiskt slut. Jag har ringt en par gånger tidigare, och pratat om han depression men hon nekar och säger att det har aldrig varit något problem. Sen har jag inte hört något mer..... Jag har föreslagit just att han ska åka hem, fara och fiska med sina barn etc, men nej, icke. Sen hade han en sms kontakt med ett ex, som jag tjuvläste (hamnar nog i helvete för det ;)) hon bor där och nu säger han att nu kan han inte åka hem pga av det, att jag skulle misstänka. Fast jag har bedyrat att det tror jag verkligen inte, det handlade nog om att hon söker upp honom, han var full, jag hade flyttat och hon har ställt till med så mycket elände så hon är tom portad i hans umgängeskrets. Så det ser jag bara som han säger att det är ett självskade betende. Att han känner sig så värdelös så då kan han skada sig själv ännu mer så folk ska förstår hur dålig människa han är, Väldigt märkligt, och det är det där jag inte kan hantera. Sen har jag tom sagt att det skulle kanske vara det bästa att han flyttar hem och att hon tar över, för han har ju själv aktivt skadat sig själv och mig ändå. Jag försöker fokusera på äktenskap och kärlek, men jag når inte fram, det är sådan kamp mellan oss, en ibland uttalad och ibland outtalad, en ojämnvikt som jag själv inte kan balansera, jag jobbar, har mina barn, en god relation till barnens far och hans nya, mycket vänner. Han har valt att inte ha något, och han förstår inte det ens. Märker hur dåligt han mår, igår kväll sa vi inte hej ens, han gick och la sig kl21, sover i eget sovrum. Och ikväll far jag och barn till stugan, han ska få erbjudandet att följa med om han är på bra humör, annars får han stanna hemma. Helst hoppas jag att han stannar hemma, för jag vill göra så mycket, och han inget... Eller jag vet faktiskt inte vad han vill göra. Han måste kliva ur garderoben, han har gått behandling, går på AA, har träffat ett gäng nyktra med samma intresse några gånger, men sen ska ingen få veta, locket på. Vårt (mitt) umgänge säger att dom inte vet hur dom ska hantera det, sådärför uteblir dom

bra gjort ??!
Jag följer i dina fotspår ?! Min första semestervecka, så än så länge har jag mkt rester av stress i kroppen, men jag hoppas på att känna som du nu gör, när jag ska tillbaka till jobbet??!
Ska också försöka skapa mig lite rutiner kring mat och rörelse i samband med denna hälsosemester☺️! Tycker du är så grym, som lyckats hålla i även detta?!
Heja dig och stort GRATTIS till 5 veckor?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Mariestad jag har tagit båda proverna å det senaste tog jag i måndags..... Men jag hade ju inte slutat dricka förens nu så mitt peth låg på 25 tror jag det var!

Ja tänkte jag skulle sluta helt med att dricka igår, men jag hade ju 7st 50cl starköl kvar hemma så det gick så där.
Ska åka å handla mat senare, ska testa alkoholfri öl från ica tänkte jag. Även köpa lite loka mm.... Har inget systembolag i närheten så jag ska f*n klara det här nu!