Senaste kommentarerna i forumet

Tack
Ja det måste få ett slut
Min man vill inte sluta dricka men det vill jag

Då har du kommit så långt, försök utarbeta en strategi där du kan motstå trots att din man köper hem o nyttjar A. Intresse, träna, ja vad som helst som kan få ditt sinne i balans och få dina tankar på annat håll

Min man är nykter, 2,5 mån idag. Deprimerad sedan länge, men äter medicin nu som han tycker funkar skapligt. Det är tufft, jag tar hand om mig. Jobbar mycket, är peppande, berömmer positiva saker i tillfrisknandet, tjatar inte om det gamla. Han sover i eget sovrum, jobbar knappt, inkomst har jag ingen aning om... Jag hittar på utflykter, lite god mat, fixar så att vi har det gott och det är inte otrevligt på något vis så, men inte vad jag trodde för 2år sedan. Umgänget med vänner, vinet, myset det saknar jag. Igår va jag ledig, jobbat 10 dagar i sträck och då 12 timmars pass. Jag föreslog havet som utflykt, och att hjälpa mina föräldrar lite, han va på. Jag tog en timmes sovmorgon för jag var så slut, då kom det. Alla måste dansa efter min pipa, otrevlig, arg, smällde igen min sovrumsdörr hårt. Jag fråga varför, fick även höra att han var bara med bjuden för att det skulle jobbas och jag skulle nog bara sola och lata mig. Jag ställde in. Jag skyddar inte honom utan säger som det är till min mor etc. Jag tvättar, städar ur ett hus vi hyrt för time out, jobbar en sväng. Köper pizza, kommer hem 19.30 då har han gått på sitt rum. Hör hur han går ner till kylen på natten och äter. Förstår projeceringen, men det är så jävla jobbigt. Barnen tycker antagligen det är konstigt, jag saknar värmen, kärleken den fysiska. Nu väntar på att komma igång hos en alkoholteraupet som jag fixat fram och som han har träffat och som han tyckte kändes bra. I helgen är det planerat att fara till stugan, mitt förslag. Mysa, äta gott fiska. Sist for han därifrån för han var bara med bjuden för att det förväntas att han skulle köra med röjsåg. Och så var det inte, men vi är ju gift, han har nyttjat stugan för att supa i sin ensamhet. Men han känner sig utnyttjad om han gör något. Är det någon i samma situation, som känner igen. Jag går nu e-,kursen för anhöriga, den är bra. Och det gör så ont i mig att han inte har någon kontakt med sina barn, barn som längtar efter sin pappa men som han inte orkar vara pappa till. Mina barn funkar det med och mina barn gillar min man. Men ens egna värderingar sätts på prov hela tiden, och att hela tiden intala sig att han är sjuk, det är han som har det värst är också jobbigt. Jag är också ledsen ❤

Pratat med soc ang avgiftning men hon kunde inte följa med mig förens nästa torsdag, jag vet inte ens om jag finns nästa torsdag. Jag orkar inte hålla på så länge skulle kunna be min vän följa med mig i mån bitti men jag tvekar. Han vet om att jag dricker men hur de vart senaste tiden och i vilken omfattning de vet han inte. Jag vet vad som är bästa beslutet för mig, ringa min vän och be han följa med mig, men så jävla svårt att be om den hjälpen. Tänk om han är upptagen, tänk om de redan är fullt el de anser jag inte behöver avgiftning. Man måste våga för att kunna vinna heter de ju. Att de ska va så jädra svårt. Får försöka ta mod till mig under dagen

Jag vill inte dricka alkohol överhuvudtaget !!!
Jag vill leva och njuta av livet inte vakna bakfull!!!

Deras läte är jag mer van vid, det bara mal och mal på liksom. Som en ljudmatta. Och det är synonymt med havet, så känslan av frihet kan jag förstå att den väcker.

Men jag har mycket fiskmås på hustaken där hemma där jag bor, så det är mer hemmakänsla de ljudet väcker hos mig. Välbekant.

Men skrattmås låter annorlunda, mer enerverande. Men det är förstå bara ännu en vanesak. Barnskrik, som jag har vant mig av vid, är jobbigt också. Men ännu värre är det när föräldrarna skriker på sina barn. Då får jag ont i magen.

Tänkte på en sak. Tänk om det är så att kvinnor generellt har bättre hörsel (kanske av hormonella skäl) i bemärkelsen att de scannar av sin omgivning med hörseln för att ”hålla ihop flocken”. Då är det verkligen inte så konstigt att kvinnor oftare än män blir sjukskrivna för just utmattning.

Det är nämligen öken att jobba i kontorslandskap om man har den förmågan. Riktigt öken. Utmattande för hjärnan som bara den.

Många kvinnor har dessutom jobb där de jobbar med barn. Barnskrik sätter hjärnan i alarmläge på nolltid. Nästan alla med utmattning får ett hörselsystem som går bananas. När mina barn pratade normalt sa jag till dem ”skrik inte”.

Varför forskas det inte mer på det? Kontorslandskap lär bli framtidens big no-no. Om 20 år säger vi ”Hur kunde vi tänka så puckat?” Eller så blir hemifrån-arbete räddningen.

Och ljudkänsligheten dränker vi också i alkoholen, då tappar man ju alla nyanser och blir helt självupptagen. Så det är klart att skillnaden i och med alkoholstopp blir stor även på den punkten. Allt hänger ihop.

Kram ?

PS. Svalorna flyger högt nu. De flög lågt igår kväll. I natt har det regnat. Just nu tunna molnskyar med en glimt sol och blå himmel då och då. Ljudet av svalor är sommar och frihet för mig ❤️

Förutom i mina små missöden emellanåt, så kan jag också lite komiskt konstatera att jag under våren och sommaren varit mkt mer uppmärksam på fågellivet omkring mig. Både hört och sett hur många nya arter som helst. Och då har jag verkligen inte i grunden något vidare intresse av fågelliv..?. Kul dock att när man kommer ur bubblan så lägger man mer märke till både stort som smått i vardagen?! Symboliken är klockren också - utan alkohol - är man FRI som en fågel ??️!

(Är kanske knasig men ljudet av en vanlig fiskmås, inte skriandet, men det där dova, lite nästan kluckande ljudet de gör emellanåt - det är himmelriket och avkoppling för mig..?)

Ha en fin fågelfri dag?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Att motstå första glaset är nyckeln för dig. Jag känner igen mig, när jag lyckas skjuta upp drickandet till sent på kvällen klarar jag att bara ta ett par glas och bryta sen. Man får försöka tänka ut den ultimata strategien som passar en själv på resan mot slutmålet. Skitsvårt, men vi finns här!!

önskar jag dig också Jasmine?!
Lät som en underbar början. Bara sitta o njuta en stund med en go kopp kaffe ☕ och betrakta ett nystädat hem?☺️!

Inte utan att jag blir lite avis..☺️. Jag får sällan tillgång till omedelbar energi efter mina stopp. Jag hamnar snarare in i ett litet apatiskt läge..?. Som om det krävs en vecka eller så för kroppen och knoppen att ställa om och förstå att detta är det nya. Nåja, det kommer☺️! Och det bästa av allt är att denna gång håller jag???!
Och du med❣️
Livet utan alkohol är fint ☑️!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Som jag svarade Trocadero: Ingen av oss vill ha alternativet. Har ett sug som kräver all viljestyrka jag har att stå emot. A finns tankarna varje vaken minut.
Skall hälla ut sista vinet ikväll, blir en prövning att se det flöda ur BIB-ens tapp utan att sätta ett glas under.
Jag är oerhört tacksam för varje liten vänlig knuff i rätt riktning, det hjälper.

Förresten, vad betyder den där lilla rosa knappen nere till höger?

Onkel F

Ibland kan jag önska att jag varit så djupt ner i flaskan att en läkare hade sagt: om du inte slutar nu så dör du!!
Det hade på något vis varit enklare att förhålla sig till. Märkligt, nikotin som är så beroendeframkallande kunde jag utan problem bryta med, slängde snusdosan för 8 mån sen o har inte för en sekund sneglat dit igen

Även om jag kallar den skrikmås så har jag konstaterat att det är en skrattmås. Inte alls lik en fiskmås ens, mer smäcker i kroppen och har svart huvud. Inte så vanlig hemma på min gata i stan, där bor mest fiskmåsar.

Väldigt speciellt läte har den. Låter nästan lika illa som strandskata. De låter som pipleksaker när de kommer flygande ?

Jag har hittills bara varit vaken en timme och har redan sett/hört och studerat fiskmås, skrattmås, pilfink, hussvala, sädesärla, kanadagås, grågås och gräsand. Precis utanför stugdörren.

På en ö i havet här utanför kan jag se att skarvar har en bosättning. Jag borde ha tagit med mig min kikare.

Det jag kan konstatera utan kikare är att skrattmås är synnerligen skickliga fiskare. De sveper i stora bågar över vattnet och plötsligt störtdyker de rakt ner. Fascinerande.

Vad har detta med alkoholstopp att göra? Jo, hade jag druckit som jag brukade göra igår kväll så hade jag inte lagt märke till en enda jävla pippifågel nu på morgonen.

Kram ?

Det måste kännas fantastiskt att ni har kommit dit.
Jag har förstått att vi alla måste göra vår resa för att nå dit vi vill vara. Ja, att jag slår stopp är ju för att jag insett att det måste till förändring. Det jag slits mellan är ju att jag fortfarande tycker alkohol i rätt mängd är gott och inte ger mig bekymmer. Men å andra sidan, när det väl går över gränsen så är det VIDRIGT och inget jag nånsin vill gå igenom mer. Sen måste jag erkänna som så många andra beskriver det härinne: Livet är ju så trist o innehållslöst utan djävulsdrycken.

Jag kan inte ta ett glas vin och stoppa där. Autopiloten går på sen dricker jag mer än normalt
Problemet är att jag inte kan ha alkohol hemma. Vilket det alltid finns eftersom min make alltid handlar hem.

Problemdrickare eller alkoholist, samma elände i mitt tycke. Jag och Andrahalvlek blev lika glada av att ha slutat att dricka, även om jag var en klockren alkoholist. Och ingen av oss vill börja igen. Jag tycker att ditt drickande Peter ser minst sagt problematiskt ut och om du inte slutar så kommer du bli alkoholist. Det är väl bättre att sluta innan dess? Kanske lätt att säga för oss som upplever hur otroligt mycket bättre livet är som nykter. Varför vilja gå tillbaka och hälla i sig giftet. En bakfylla är en för mycket enligt mig. Och minnesluckor låter fruktansvärt.? Att sedan resten av livet lägga tid och energi på att planera hur mycket, hur ofta, när man ska dricka osv. Ofattbart jobbigt. När jag läser om personer här som vill kunna dricka kontrollera t, tänker jag, stackare, Varför?
Alla tänker olika, det respekterar jag, men detta är min åsikt nu med drygt 6 månaders nykterhet i ryggen.

Har varit med på den långa resan av olika benämningar och diagnoser som ändrats..Tycker att det går framåt..Och just att säga vad personen ”har för svårigheter” eller tänker annorlunda..Det känns väldigt bra för mig..Har sett att folk skriver ” min alkoholist” Vem vill vara det? Låter bättre och med mer framtidstro att skriva ” min partner med alkoholberoende”..Bara ord, ja..Men väldigt stigmatiserande..??..

Onsdag morgon. Sov 11 timmar i sträck utan drömmar och utan att vakna. Det är otroligt kroppens kraft att läka sig själv. Medan jag sover sätter den igång.... rensar , vilar upp, återställer , smälter maten , rensar ut gifter , låter hjärnan få vila .... oavsett vad jag har utsatt den för.. så finns den där för mig... den förlåter mig för vad jag gjort... den återställer mina krafter och min hjärnfunktion...den motar bort resterna från alkoholen... trots att den borde ge mig en jäkla spark i arslet för alla gånger jag proppat den full med flytande gift.. ordet tacksamhet kommer till mig... ännu en gång har den hjälpt mig återvända från mörkret.. och det enda tack den verkar vilja ha nu... är mat och dryck ( alltså VATTEN) ... det ska jag ge den idag.. vet inte om jag orkar träna idag.. kanske får det vänta... men jag är nykter.... jag har sovit.. livets problem och orosmoment kvarstår... men chansen är högre att jag löser allt om jag är vid mina sinnes fulla bruk. Inget sug just nu.... mår illa av tanken... nerverna är väl sisådär...... dåliga nerver är min last... men inte i närheten av igår... jag tar en timme i taget idag och prickar av min to do lista... ska blunda och säga TACK till min kropp nu igen..... att den orkar och förlåter mig. Min kropp är en hjälte helt klart! Idag ska den få nyttig mat och vatten.... inget mer. Hoppas vara ännu ett steg piggare imorgon.... dag för dag nu.... lugnt och sansat.. !

kallar jag det. Man får nog stå ut med både det ena och det andra, när man lägger alkoholen på hyllan?. Precis som din kropp vant sig vid Omeprazol, så har ju kroppen också vant sig vid att processa alkohol, och gjort vad den kunnat för att balansera upp giftet. Att man för en period kan bli sämre i olika fysiska symptom, när man slutar, tror jag är snarare regel än undantag. Men nu vet vi åtminstone att det bara kan bli bättre?☺️?!

Låter klokt att anpassa kosten efter efter magen nu. Det finns så mycket bra att försöka påverka på naturlig väg. Mat kan ju faktiskt vara medicin, om vi väljer rätt?!
Lycka till och fortsatt krya till magen din?!
Kramar!
/Fibblan ?.

..för hård kram.
Jag känner den och den värmer.
Detta rum är ett bra rum för mig att vara i.
Blir nästan lite tårögd.
Och jag dricker inte på den känslan ...utan låter den få finnas och sprida sig i kroppen. Utanför fönstret regntung grönska och grå himmel med små små skiftningar.
??

Kan verkligen rekommendera Rebecka Åhlunds bok "Jag som var så rolig att dricka vin med" - hon skriver på ett självutmanade humoristiskt sätt, kände igen mig i mycket av det hon beskriver i situationer och tankar!

att för en gång skull, komma tillbaka efter semestern med mer kraft än innan den startade ??! Jag väljer också mig☺️. Min hälsa och mitt välbefinnande ska få vara och är sedan semestern började i fokus. Klurar på och gör i.o.m det lite halvhjärtade försök att lägga nikotinet också på hyllan.

Vinet var både belöning och drivmedel för mig. Startade igång projekt med mer lust och drivkraft. Till en början alltså.. Nu när jag blickar tillbaka kan jag se hur det med tiden bara tog min kraft och lusten och viljan att göra saker. Nu är jag väl i någon slags mellanland. Men jag vet att jag är på rätt väg och för varje nykter dag kommer glädje och lust att finna sina vägar tillbaka till mig??❤️!

Fräckt att du fogat om klinkers i badrummet på egen hand??! Visst hade det gett lite extra boost, med någon som kommenterat. Mkt blir trevligare när man är två. Men jag tycker du är grym, som gör detta don och fix, på egen hand och förstås utan vin?!
Heja dig miss lyckad??!
Kramar!
/Fibblan ?.

Jag kände mej så ensam igår!
Tänkte att alla andra verkar ju lämna sina fullgubbar....men inte jag.
Då ser jag alla andra som starka och beslutsamma, medans jag bara surar och tiger.
Därför är det en tröst att du hör av dej! TACK ?

Hej alla och Se Klart!
Läst ikapp din tråd nu.
Mina ( vuxna) ungar och deras partners är ute och springer ( de stiger upp tidigt och springer innan frukost .. vad hände? Det känns som yesterday ...när man i bästa fall fick upp dem vid 12.00 och sedan möjligen lyckades tjata med dem på en utflykt). De badar plötsligt i alla väder också ( det gör inte jag! )
Vi turas också om att laga mat på kvällarna...det är fint.
Det går alltså ingen nöd på mig här på landet.
Att springa är tyvärr inte för mig...har för dåliga leder ( inte ngt som kommit nu utan det har jag haft mkt länge...ngt ärftligt - däremot har jag kommit igång med promenader och ökat upp till 15.000 steg per dag - känner effekt i både kropp och huvud).
Tänker på det du skrev Se Klart om det fantasilösa i att välja samma lösning och angreppssätt på livets olika lägen....sorg, vemod, förväntan, trötthet, förälskelse, besvikelse, oro, leda - nämligen alkohol. Och varje gång tänka/tro att det är rätt lösning ( fast man har hundratals erfarenheter av att alkoholen fick glädjen att falla över i bakfylla och tröttheten/oron att även bli kemisk trötthet/oro osv)
Fantasilöst? Japp.
Du har många roliga liknelser och det är verkligen som att livets konstnär skulle välja en färg och täcka över hela tavlan med...varje gång ett motiv skymtade fram.
Solnedgång ....ja då fläskar vi på med mörkblått.
Och bakfyllan känns ju ungefär likadan oavsett om man drack på glädje eller sorg.
Jag har en del tidiga minnen av glädjefyllda bakfyllor när jag var yngre och man vaknade efter en fest eller samvaro som varit verkligt inspirerande och härlig.
Men under mina sista typ åtta år som alkis så var det ju inte de glädjefyllda samtalen jag mindes utan just hur den där kladdiga mörkblå alkoholen liksom smetades ut över hela kvällen och färgade alla samtal ...och gjorde att jag glömde de finkalibrerade ....och hur slutade kvällen egentligen?
Var det någon som märkte?
Och så samma visa nästa fest, kväll eller helg.
Till slut var det ju inte ens ett val utan ett tvång. Det fria valet var en fingerborg i världens hav ( tror Bodil Malmsten formulerat sig så kring den fria viljan:-)
Men vi kämpar ju alla här för att få tillbaka privilegiet att välja - inte minst de som vill lära sig dricka normalt igen ( jag respekterar olika vägar förstås ...men den vägen är stängd för mig..om jag väljer att verkligen lyssna på mina erfarenheter) .
En fin dag med fria val önskar jag er ( och hoppas att jag inte låter som en liberal på valturné:-)
??

Otrolig igenkänning på hur du beskriver din fru. Min svärmor är också vad jag tror narcissist, min svärfar var garanterat narcissist (och alkoholist). Med den bakgrunden så är det ju inte konstigt att hon blivit som hon blivit. Fast jag undrar om det är narcissism eller något annat, har kostat mig många timmar. Fast jag börjar komma till insikten att det kanske inte spelar någon roll vad det är, jag orkar inte med mitt medberoende till hennes narcissismt längre och försöker hitta en väg ut. Jag har precis som du varit hård mot barnen, jag har som hennes medberoende försökt få barnen att hela tiden följa hennes mall. Inte bara med barnen, jag har försökt vara ett steg före henne hela tiden och kratta manegen så allt ska vara så perfekt som möjligt för henne för att jag ska slippa bråk. Jag har undvikit att ha gäster, undvikit att hälsa på, undviker att bara gå ut för att jag orkar inte med när en bomb briserar. Jag har blivit precis som du, anklagar för att vara "Super dad" när jag gör något med barnen som inte hon gjort. Hon gör ingenting med dem om det inte är för att vara bättre än mig, allt är en tävling. Min fru är dock inte alkoholist, däremot har hon ätstörningar och träningsmani. Detta visar sig som ett beroende, och om hon inte kan kontrollera varje kalori och sin träning så får hon utrbrott. Jag gissar på att det är en av sakerna din fru håller hårt om, att kontrollera sitt "medicinerande". I vårt förhållande blev det jag som började dricka, mest för att jag var svag och inte orkade bråka om varje liten grej, då blev det lättare för mig att döva mig. För lite drygt ett och ett halvt år sedan hade vi en incident som skiftade balansen. Jag är inte längre på hennes sida, utan på barnens istället. Det klarar inte hon, för jag måste backa henne hela tiden, annars blir hon arg. Hon har skrikit på mig, hon har slagit mig, rivit mig, allt. Dock är hon ju så pass liten mot mig så det fysiska är knappt märkbart, dock sätter det sig i psyket och det gör ont.

Jag hoppas du kan lösa det, men kanske borde du börja rikta in dig på ett liv utan henne? Det har jag gjort, och jag visar det tydligt för min fru, om hon ändrar sig kanske det kan gå, men om inte så är jag mentalt redo att släppa.

Lycka till.

Tack! Jag har precis läst igenom hennes tråd och känner igen mig mycket.