Senaste kommentarerna i forumet

Hej!

För fem-tio år sedan hade jag aldrig kunnat gissa att jag skulle sitta i ett sånt här forum. Hur kunde det bli såhär?

Egentligen kanske det inte är helt otippat om man ser till min historik. Jag led av depression i tidiga tonåren och det utvecklade sig sedan till anorexi. Jag led av den sjukdomen i nästan tio år. På den tiden höll jag mig mest för mig själv och undvek sociala situationer (för att slippa äta). Jag drömde då om det livet jag lever idag. "Ett liv i frihet". Ett bra och välbetalt jobb och ett rikt socialt liv. Träffa vänner och ta ett glas vin en tisdag. Inga regler.

Men idag, 37 år gammal, funderar jag på om jag har alkoholproblem. Eller snarare, jag VET att jag har alkoholproblem. Problematiken började för ungefär tre år sedan. Efter min skilsmässa. Jag hade inte längre någon vid min sida som såg vad jag gjorde och jag kunde göra precis vad jag ville för första gången i mitt liv. Det var befriande till en början. Jag bor i Stockholm och arbetar på ett företag med stark AW-kultur och de flesta av mina vänner har inte heller ett problemfritt förhållande till alkohol, om man säger så. Så jag har inte stuckit ut på något sätt, med mitt beteende. Det syns heller inte på mig än så länge. Jag ser bra ut och jag ser hälsosam ut. Sköter mitt jobb perfekt. Men det händer att jag dricker en flaska vin hemma i min ensamhet eller ännu större mängder tillsammans med mina vänner.

Problemet för mig som jag ser det är inte alkoholen i sig. Skulle jag ta bort alkoholen skulle jag hitta något annat destruktivt. Kanske skulle jag falla tillbaka i anorexin, bli träningsnarkoman eller något annat? Och det skrämmer mig. Tanken på att förlora det här livet som jag skapat åt mig själv. Mina vänner, tex. Skulle vi ses på en kaffe istället för ett glas vin (massa glas)? Det finns inte på kartan.

Undrar så om det finns någon som känner igen sig i det jag skriver. Och om någon vet hur man kan förändra sitt liv utan att förlora sitt liv? Jag drömmer om ett liv där jag bara kan vara. Slippa känna ångest/tristess över att öht finnas till. När jag har så mycket att vara tacksam för.

Jag var som du men det höll inte i längden. Riskerade jobb, familj, ja allt.

Ja en hobby eller ett intresse är bra att ha. Jag har börjat träna, geocaching, fixar med mina bilar men det viktigaste av allt. Du är där för din familj. Berätta för dom så får du stöd och kärlek. Jag lovar, även om man skäms som en hund och ser ned på sig själv är det man får tillbaka så mycket mer.

Har lämnat peth prov igår
Väntar svar
Helt nykter 6 veckor
Orolig Då jag hör olika tidspann på hur långt bak provet kan påvisa alkoholen i blodet
Hoppas på 0
Vad tror ni?

Precis som jag funderat över tidigare. Att säga: Jag är alkoholist. Det ger en helt annan bild än att säga: Jag har ett alkoholberoende. ?

Igenkännande faktor där. Hur mycket tid har bara runnit bort.... helt i onödan.... A har ju gjort att livet/utvecklingen stannat av. Men nu är det dags att ta vara på kvällar, helger och göra vettiga saker.

Ja, livet är fint trots allt!

Tänker på alla kvällar jag druckit vin, gjort helt meningslösa saker och somnat i soffan... När jag hade kunnat umgås med barnen (aktivt), läsa en bok, yoga eller göra något annat vettigt (städa?). Jag får väl trösta mig med att jag aldrig har druckit på dagtid, då har fokus varit på jobb eller barn så det är väl bara "halva" tiden som försvunnit de dagar jag druckit vin.

Nu njuter jag av en kopp kaffe i mitt perfekt städade hem (sådant man orkar när man inte dricker vin) och ser fram emot ett pass på gymmet. Ingen huvudvärk, inget svullet ansikte, inget magont. Livet är rätt fint ändå :)

Kram till er alla där ute- önskar er en fin dag!

Skriv skriv skriv! har människor sagt till mig genom åren och det säger jag till dig.

Om du ville bli författare så kanske du ska skriva för dig själv och se vad det blir. Jag har skrivit till mig själv under 20 års tid. Det blev min process att reflektera och bearbeta. Jag går tillbaka till dagböcker från min tonårstid just nu. Och från min barndomstid. Jag läser brev från mina vänner som jag hade inom samma län, men för långt för att åka och leka så vi skrev brev.

Nu slår det mig att min brorsdotter som är 10 år kanske aldrig har haft brevvänner. Jag har skrivit brev till barndomsvänner som jag fortfarande har kontakt med genom whats up idag. De som bor i andra länder. Wow. Jag är så inne i min resa, då jag utreddes för adhd under våren och det satte det igång så mycket inom mig att jag ville se på min barndom utifrån de brev och fotografier jag har.

Tänk barn av idag. Skriver de handskrivna brev? Jag skriver fortfarande handskrivna brev till människor jag tackar, någon gammal vän som jag mött men inte byter nummer med osv...

Jag funderar på att skriva en bok om min tid som barn ur det perspektiv att jag troligen har adhd och hur jag som barn var "duktig och snäll" och att jag var söt gjorde det inte lättare. Jag tror att jag kom "undan" på ett sätt där jag inte var uppseendeväckande. Gjorde inget störande bus, men bus gjorde jag!

Jag tog studenten med usla betyg och mycket skolk på gymnasiet för att jag inte klarade av att koncentrera mig och var istället med en vän i skogen. Hon var deprimerad och jag tog ett ansvar för henne som jag inte skulle ha tagit.

Min medberoende personlighet ligger troligtvis i min icke synliga adhd. Rastlösheten i att alltid leka med en kompis och jag hade massor av kompisar. Alla ville leka med mig.

Jag var aldrig ensam och visste aldrig vad jag ville. Fanns alltid där för andra.

Nu finns jag bara för mig själv och för mina närmaste. Förstås för andra också. Efter mina behov. Aldrig efter andras. En stor skillnad.

Ha en fin dag!

Massor kramar!

Dag 21
Så, när denna dag är över har det gått tre veckor sedan jag satt och debatterade med mig själv och gjorde slag i sak och köpte de 8 sista flaskorna öl. Jag hade nog inte stått emot sug alls tidigare, så det var kanske ”nödvändigt” göra fel och göra rätt sen, nja, nödvändigt att dricka är det ju aldrig, det hade gått att undvika, men jag ska ta med mig det som erfarenhet hur lätt det är att faktiskt göra nykterhet om intet. Aldrig köpa. Aldrig första glaset. Aldrig.

I mitt kök har jag ett stort vitrinskåp, där översta hyllan har varit fullproppad med vin,whiskey,vitvins-glas. Allt arvegods. De har jag nästan aldrig använt, men nu fick jag för mig att packa ner allt i en flyttkartong och bära upp på vinden. Att bära upp på vinden är en signal till mig själv- att i det här hemmet kommer inga starka drycker in något mer. *never*. Det som står kvar där är en tom flaska San Miquel, som en påminnelse om det sista som dracks här. Jag förstår ju att det kommer märkas när någon i familjen kommer på besök. Men... vad bra, då kanske vi får chans prata om *det* som ingen pratar om.

Det som också står kvar är glas från mina morföräldrar, glas på fot, som ju går dricka vin i, men helt fel form, och helt fel historik för mig - det minne jag har av dem är alla gånger vi var där, och alla drack jul/påskmust ur de glasen. Så det är inte glas för alkoholfester, utan glas för trevligt umgänge. ?

Just nu är jag trött och seg, men solen skiner ute, så ska ta en morgontur i skogen, det brukar hjälpa, det och kaffet.

Skriver kanske något längre senare idag, men beslutet om att vara nykter står fast. ?

Du är så klok! Verkligen klok.

Bestemor, jag känner igen. Du är så medberoende nu och ser bara den där elefanten i rummet.
Rikta blicken på dig själv. Vad ser du? Vad vill du.

Jag minns när jag såg mig själv i spegeln och verkligen såg på mig själv. När jag levde med mitt ex. Mina ögon var ledsen. Den charm som jag kunde höra att jag haft tidigare, var helt som bortblåst. Jag såg mig själv platt och nästan utan liv.

Därför att jag var så medberoende och riktade min blick åt fel håll och att försöka ändra mitt ex.

Jag började se på mig själv. Och tänka, att jag vill ha tillbaka min leende blick, jag vill skratta igen och jag vill vara glad.

Jag älskar att vara glad, då jag var en glädjespridare förr och det behöver jag inte vara nu. Jag behöver bara känna hur det kännas att vara glad. Det är en skön känsla. Jag fick tillbaka min glädje och den fick jag kämpa för att återfå. Det är en färskvara. Jag kan inte räkna med att den alltid finns där. Jag behöver leva så att jag känner mig glad. Leva som jag vill.

Vad mår du bra av att göra? Gör det. Läs Hjärnstark av Anders Hansen. Om du inte redan vardagsmotionerar, gör det. Hjärnan mår bra av rörelse och det är också bra för mycket annat. 30 min fysisk aktivitet om dagen är bra.

Jag minns inte om du skrivit att du tränar. Dansa hemma till musik du gillar. Cykla. Träna till Sofia som har morgongymnastik varje vardag, om du har TV. Det är enkel och bra träning.

Det är bra att bryta ett mönster. Och att bryta ett beteende.

Laga den maten som du tycker om. Ät den själv om han är full. Jag åt ensam i flera år. Även när han var hemma. Jag började också att öva på mindful eating. Sitta med en tallrik mat som jag tycker om. Se på maten. Dofta den när jag lagar den och när jag ska äta den. Ät den i tystnad. Lyssna på tuggorna. Lyssna på hur ett salladsblad låter. Hur smakar en färsk potatis med lite smör och salt. Hur känns det att tugga en bit av maten. Sådär höll jag på att upptäcka min mat när min alkoholist var full och hade slutat äta.

Jag tog hand om mig och åt det jag ville och lagade det jag ville och jag planerade bara för mig, eftersom han hade slutat äta.

Ps. Jag är så glad för att katten kom hem!

Du är så klok! Tack! Jag behövde läsa dina ord just nu.

Jag hämtade ut en sömntablett som jag tar vid behov häromdagen och jag undrar lite varför händer det här nu. Jag har en vän som lagt in sig på psyket för att vila, hon är småbarnsmamma och hon är den enda jag känner som skaffat barn under vår vänskap med bipolaritet. Det är jättetufft. Med sömnen.

Varför spårade min sömn ur plötsligt och jag behövde ta sömntablett som väcker mig med en torr mun, tänker på mina tänder som redan fick början till flera hål under alla medicinerande år, då jag helt enkel inte tog instruktionen på allvar "du behöver ta fluourskölj eller tabletter som ökar salivproduktionen och skyddar" Inte fasiken tänkte jag på det som 25 åring och det var en chock när tandläkaren sa att jag hade början till dessa hål. Jag lyckades bromsa utvecklingen till att bli hål genom tandtråd varje kväll och genom att ta dessa salivstimulerande tabletter då jag tar vid behov medicin.

Du säger det så bra nu. Pausa. Läs. Sätt dig i lugn och ro och läs igenom allt du skrivit här. Jag skulle vilja citera allt du skriver. Det är så bra. Jag behövde höra det själv.

Jag har nämligen haft min mobil i mitt sovrum och jag har vaknat och sett missade samtal från mitt ex varje dag. Jag har läst hans meddelanden på whats up och då ser han att jag är online och han ringer.

Det har påverkat min sömn till den grad att jag förstod att nu måste jag ta sömntablett. Därför att jag vill inte varva upp.

Igår kväll gjorde jag som Anders Hansen berättat om i massor av inslag i TV rutan. Jag blev påminde om vikten att inte ha mobiltelefonen i sovrummet, så jag la den i hallen. Klockrent.

Det där med att ta hand om sig. Att se till sina egna behov.

Olycklig Make, det är så. När en hela tiden är "uppkopplad" och "redo" för en diskussion, konflikt, ev konflikt och är spänd eller beredd, då är kroppen i ett läge som inte är så bra. Antar att det är en slags stress. Om den är långvarig så får det konsekvenser och sätter sig i kroppen.

Har jag nämnt boken Hjärnstark. Jag läste den och la om min träning. Började studera igen, som jag velat länge utan att klara det.

Jag visste redan om träningens effekter då jag läste en annan bok tidigare och testade. Fysisk träning är jättebra för att stå emot stress och jag tänker att du kanske kan träna dig trött under en tid. Det blir ett sätt för dig att ta hand om dig.

Du kanske kommer fram till ett resonemang lättare. Hur mår jag nu. Hur mår jag efter träning. Vad är viktigt nu. Kanske du kan landa i något där du får må bra i stunderna och landa i hur du ska kommunicera med din fru.

Bara en tanke. Jag önskar dig ett träningspass. Och sedan vila en stund. Träna efter dagsformen. Det som passar dig just nu. Ta hand om dig!

Inte pga alkoholen, men pga min kroniska sjukdom som kan ställa till det ibland. Inget allvarligt. Har legat med dropp 1 dygn nu.
Min dag 3 slutade på akuten och nu, natten mellan dag 4 och 5, ligger jag på vanlig avdelning.

Kanske var det tur att det hände just nu? Har mått så dåligt så jag inte haft en tanke på vin. 2 dagar ”gratis” uppehåll från A i de första dagarnas kamp ?
AmandaL, stort tack för dina ord och pepp! ❤️ Det hjälper verkligen.

Imorgon får jag troligtvis åka hem från sjukhuset. Det blir min dag 5.
Ska njuta av popcorn och läsk när jag kommer hem. INGET vin!

Kram alla kämpar och Grattis alla ni som slutat, även fast det bara rör sig om några dagar så är det ett stort steg ?

Skrev lite till dig i min tråd, men vill lämna en hälsning även här :). Arbete kan ju vara ett annat "missbruk" vi kan lägga till, men jag tror och hoppas att vi kan komma ifrån alla våra missbruk. Det kan ju inte vara omöjligt???

Ja, det finns många teorier inom psykologin som ändras med tiden... man får tro på det man tycker verkar rimligt. När det gäller anknytning tror jag det är en viktig parameter för hur vi hanterar livet och relationer, känns bara lite hopplöst att det liksom inte går att "ändra".

Kram och god natt!

Det är svårt för mig att ha en middag utan att bjuda på vin... Jag kan tacka nej på större tillställningar, men såna finns ju inte i Corona-tider... så jag sitter ensam hemma. Idag avslutade jag kvällen med yoga och klassisk musik.. grät, men känner mig ändå tacksam. Det är så skönt att vara i verkligheten och inte i dimman! Så, jag håller med om att nykterheten säkert bidrar till att jag känner mig glad (stundvis). Att dricka är förknippat med känslor av skam och värdelöshet (i alla fall för mig). Nu slipper jag det :). Vi får se om det dyker upp andra jobbiga saker efter lite längre nykterhet... sånt jag inte märkt i dimman..

Hoppas du kom ut på din springtur- endorfinerna från löpning höjer alltid humöret!!

Kram och god natt!

Jag tycker som ni, vi är de upplysta och alla andra är grundlurade. Jag skojar inte. Svinjobbigt. Jag förstår alla nyktra som avstår vissa sammanhang, jag gör det också.

Men så länge det dricks måttligt i lagom takt och ingen blir rejält berusad så är det okej.

Jag skäms för att jag varit en del av den cirkusen. Finns inte i boken att jag vill in där igen.

Kram ?

”Om jag inte snubblat innan dess”, ”Hoppas på nykter.”

Du måste tro på dig själv! Du måste verkligen bestämma dig, inifrån och ut, med hela hjärnan.

För vad är alternativet? Döden? Du håller på att dricka dig till döds, och vägen dit är ett konstant lidande. Du är värd något bättre.

Kram ?

Skulle säga att tiden man vinner på att inte planera dricka, dricka, vara bakis, ha ångest över att ha druckit/sagt något på fyllan, sova bort bakis/ångest är en av de absolut största fördelarna med att sluta. Tid är trots allt en av de få saker man inte kan träna sig till eller köpa.

Jag hoppas verkligen att folk kommer att vara ointresserade av mitt drickande eller avsaknaden av det. Vore väldigt skönt att slippa berätta gång på gång ?

Visst är det så!
Så tacksam att jag har dig vid min sida Andrahalvlek ?️?! Behövs förebilder, bergfasta i sin övertygelse, och med ett stort varmt ❤️!

Och även om det du säger, är det jag själv många gånger tänker, så är det som att det är lättare att ta till sig, när någon annan också ser och uppmuntrar en till att göra det. Tack även till er andra?❣️ Plus att jag är trött på min repiga skiva som sagt..?

Dags att kavla upp ärmarna och än en gång bara ge sig den på, att sätta gränser, säga nej, välja bort, skapa utrymme för återhämtning varje dag ☑️!

OCH som ett nytt litet motto som jag skapade av din strategi att låta intellektet tala, viktigt inte minst om man skulle upptäcka att man trots sina ansträngningar, ändå hamnat i hamsterhjulet igen..??:

Fånga intellektet, istället för att låta sig fångas av känslorna ☑️!

Over and out!
Kramar!
/Fibblan ?.

Jag visste att han festar, men inte att det är så här. Han dricker. Mängder.

Jag inser att det inte lönar sig att tjata, gnälla. Det jag länge velat ta upp med honom är helt kort hur han blir då han dricker samt hur jag reagerar på det. Men - varför är det så svårt. En jäkla spärr. En gång var det som en demon tagit över honom, det hjälpte inte vad jag än sade. Inte våldsam, men låste tankarna. Vi måste prata om drickandet. Eller jag. Jag vet det!

Kanske han nånstans innerst inne vet att han har problem, och undrar vad jag sett och hört under hans fyllor. Eller har han insikt?

Kanske till och med vi båda vet att vi borde prata men ingen tar upp det. Så här kan man inte ha ett förhållande, men så svårt att ta upp läget. Blir arg på mig själv.

Allt känns himla märkligt och jobbigt just nu. Ibland undrar jag vem jag blivit tillsammans med. Vilka egenskaper påverkas av alkoholen?

Dessutom är jag trött, trött. Även orolig över vad han ska hitta på, kommer han tryggt hem från krogen, kommer han ihåg att stänga av spisen ...

Så är det ju. Jag blir typ dubbelt så högljudd då jag är onykter ?

Och barnskrik har jag helt vant mig av med! Blir skitirriterad. Åker jag på utlandsresa någon gång framöver så blir det till ett barnfritt hotell.

Och Se klart - utvecklingsstörning säger jag också. Intellektuell funktionsnedsättning kallas det nog numer, men det är långt och bökigt. Men hellre det än svagbegåvad, fy vilket hemskt ord. De barnen är snäppet ”smartare” än min dotter. Själv kallar jag dem gråzonsbarnen.

Min inblick i funkisvärlden är rätt så stor och just gråzonsbarnen har det tufft. En del får inte nödvändig hjälp, och de har stora problem med identifikationen.

Min dotter identifierar sig med det annorlunda fullt ut, hon är bekväm med det. Vi i hennes omgivning är bekväma med det, och då är hon bekväm med det.
Det viktigaste är ju vad man laddar ordet med för attityder och värderingar tycker jag, även om vissa historiska ord dock aldrig kan återhämta sig. Imbecill och efterbliven tex.

För mig är det dock viktigast att ingen ÄR sitt handikapp (vilket för övrigt också är ett ord jag använder frekvent). Man HAR ett handikapp. Min dotter har en utvecklingsstörning, hon är inte utvecklingsstörd.

Och hon är charmigast i hela världen ❤️

Kram ?

Känner som du Kennie. Känner mig definitivt väldigt observant och dömande mot alla som dricker. Kommer på mig själv att observera folk och hur deras beteende förändras mer och mer för varje klunk. Hur ena ögonlocket släpar efter lite när de blinkar eller hur vissa ord börjar uttalas sluddrigt. Blir irriterad på mig själv. Är normalt inte en person som dömmer andra så jag vet inte vart detta förakt kommer från. Jag har också märkt att folk dricker väldigt mycket. Av någon dum anledning verkar min hjärna registrera och räkna vad alla runt mig dricker också. Oavsett om det är någon jag känner eller om jag är på restaurang med främlingar runt mig. Och det är precis som du säger. Jag kan inte rå för det men jag tycker mig vara ”upplyst”. Jag har listat ut att alkohol är ett gift som har smugit sig obemärkt in i det offentliga rummet och spritt sig som den värsta sortens pandemi, den som ingen ser eller lägger märke till förklädd till ett harmlöst nöje. Så där sitter jag. Observerar, dömmer, dumförklarar. Jävligt irriterande. Hoppas att det bara är en fas som går över.

Nu är denna dag slut. Jag har också en onykter gubbe hemma, varje dag. Man får vara sur! Imorgon känns det förhoppningsvis lite bättre. ?

Och skickar en hård kram till dig för att du vågade skriva om det som kändes läskigt för dig. Jag har saknat dig, dock har min seismograf inte oroat sig för ditt drickande, den är kalibrerad nu ?
Njut av ungar och nykterhet och; Livsmodet. Framförallt det.
Och skriv snart! (Som man skrev till brevvänner förr i tiden ??)

En vanesak, jag lider inte alls när jag är ute och fiskar på havet, och då är det ett konstant skrikande runtom båten i kanske 12 timmar.? Tror det kan vara hormonellt med just ljudet från barn. Samma här, frugan vaknar direkt om tex min dotter kommer insmygande på natten och gnyr lite om att hon har ont i magen.Jag märker ingenting, och det är samma nu när jag är nykter.

Men just nu kan det säkert bero på att du hör bättre pga att du är nykter. Tänk vad alla som dricker pratar högt runt ett middagsbord. Det måste vara så att man har sämre hörsel när man är berusad.?

Ha en mysig semestertripp!
Kram

Jag gillar också Fearless, nu tittar jag på italienska Mirsklet. Jättebra.
Jag har blivit extremt slarvig med att hålla efter mig själv, naglar och hår och sånt. Jag njuter lite av det, ungefär som jag tycker det är skönt att inte städa för jämnan. Det är något med ärligheten i livet som tar sig många uttryck.
Jag har jobbat på kollo många år med barn och ungdomar med utvecklingsstörning (hette det då, vet ej om det är rätt uttryck idag) och har upplevt en promilles promille av det du beskriver. (Menar inte att det är jämförbart alltså). Men jag har lite insikt om struktur och planering med dessa ungdomar, och hur viktigt det var att saker skulle bli som tänkt. Men att det också kunde bli bra, ändå.
Låter som ni hade en mysig dag!
Kram och tack för heja i tråden. ?