Senaste kommentarerna i forumet

Det gick utan att trappa ner (säger han stöddigt efter nästan 2 dagar).

Mår ganska anständigt med tanke på omständigheterna. Dödstrött, huvudvärk och skakig, javisst, men inga tendenser till kramp pga abstinens. Det innebär att jag måste hälla ut det sista jag har av mitt kära vin. Senast torsdag, har jag något hemma fredag eftermiddag kommer det att gå åt fanders.

Är lite orolig inför helgen, om jag nu inte snubblar innan dess. Jag har haft 2 "Första nyktra helgen" sedan 2012. Båda med stöd av Antabus. Jag har inte haft något val, jag har inte kunnat dricka.
Den här gången har jag det, jag väljer själv om jag skall åka till bolaget och handla 2-3 BIB eller om jag skall vara nykter.
Jag hoppas på nykter. 2 dagar är inte mycket att skryta med, knappast någon stabil nykterhet. Jag känner att både min kropp och min vitvinsmarinerade hjärna behöver det. Mest självpepp detta.

mvh

Onkel F

Så intressant och bra för mig att läsa era svar och erfarenheter Se Klart, Charlie70 och Andrahalvlek.
Tänker att jag ska söka upp ngn bra läkare/psykiatriker och diskutera saken - minns också när jag läste Rebecka Åhlunds bok ..att hon skrev att hon äter antidepressiv medicin och att hon behövde fortsätta med det även efter att hon blivit nykter.
Jag har varit frånvarande från detta forum några dagar och det beror främst på att jag nu är på resande fot ( hyr ett hus med mina barn och deras respektive) men också på - om jag ska vara helt ärlig - att jag skämdes över mitt inlägg om sänkt stämningsläge.
Jag kände/upplevde det som att jag hade blottat en alltför trist svaghet.
När jag skriver detta ( och när jag läser vad jag faktiskt skrev) inser jag hur fel ute jag är.
Och framförallt när jag läser era svar. Ni berättar om era erfarenheter - sakligt och konstruktivt. Och klokt.
Det finns inte en enda cell hos mig som reagerar negativt på det ni berättar.
Men det är liksom inte för mig. På samma sätt som att vila eller sjukskrivning inte är för mig.
Oj oj...här finns en del att jobba med:-)
Jag ser det i alla fall väldigt tydligt...tack vare era svar.
Och jag har en jättefin semester ...nykter och rolig. Jag går långa promenader och badar och lagar god mat med mina ungar.
??

Era fina ord värmer så otroligt mycket. Blev väldigt rörd faktiskt. Känner mig bättre till mods... tack snälla. Kvällen är lugnare än dagen varit.. jag är lugnare... ska gå till botten med mig själv.. jag ska hitta vem jag vill vara.. jag vet vem hon är... men det krävs lite jobb och jävlar anamma nu... nerbäddad med serie och magen full av mat och mjölk :) ( 43 år gammal och ÄLSKAR mjölk haha :)) galet men bättre en sådan last än GIN som sagt.. Imorgon är en dag som ska bli produktiv. Jag tar med mig era fina ord och värme.. det stärkte mig mycket.. och jag hoppas även ni mår bra och att livet går i rätt riktning..
PS ) Ja jag tappade " Spegel" som hon kallade sig.... där på vägen .. försvann hon.. vet inte varför men jag hoppas innerligt att hon hittat styrka.. men det stämmer man kan inte förändra någon annan... men jag försökte sträcka ut min hand.. mer kan man inte göra antar jag.
Tack för ni finns och tack för detta forum... lite starkare än för 5 timmar sen...... nerverna har lagt sig litegrann... det e underbart när paniken lägger sig... DET år POSITIVT :) KRAMAR från mig.

Ett tag trodde jag nästan att min fru hade lite problem med alkoholen, men det var stress på jobbet som gjorde att hon drack lite extra mycket på helgkvällarna kom vi fram till. Dock har jag börjat få inställningen att om
man inte lätt med kort varsel kan avstå från att dricka alkohol på en
fest eller en helgkväll så är man beroende. Inte farligt beroende men
ändå beroende. Min fru ska prompt ha sina två glas vin på fredag och
lördagskvällen, annars blir hon sur. Hon har dock börjat minska lite nu
efter att jag har kommit med några små påpekningar om hur lätt det är
att det blir värre. Hon har dessutom genomgått en gastric bypass för inte så länge sedan och då är det tydligen extra lurigt.

Dagens reflektion: allt mindre tid läggs på tankar om alkohol vilket ger utrymme för fler tankar om helt andra saker. Detta i sig är en skön känsla plus att dimman som kommer med alkoholen är borta så tankarna är klarare nu.

Börjar trivas med mig själv och mina tankar. Känns bra.

Herregud vad fiskmåsar låter högt ? Ingen lugn och stilla kväll vid havet alls typ. Eller jo, förstås. Men de är otroligt skrikiga. Borde heta skrikmås ?

Det där med ljud är svårt, det kan stressa min hjärna oerhört. Kontorslandskap, skrikiga barn, fiskmåsar. Jag kan inte filtrera bort vissa ljud.

Samtidigt vänjer man sig vid alla ljud. Att sitta hemma och jobba var jobbigt på grund av avsaknad av ljud. Bilarna utanför mitt sovrumsfönster hör jag knappt, men det tog ett år att vänja sig. Sover jag över i huset nu kan jag knappt sova för att det är så tyst.

På jobbet är jag van vid allas röster, jag reagerar bara när det kommer in någon ny i lokalen, eller om någon blir arg. Eller om en gammal kollega kommer på besök - det hör jag på långt håll. Bekant röst men länge sen sist. Min hörsel måste ju ligga och scanna av omgivningen hela tiden.

Jag minns att jag påtagligt utvecklade hörseln som ett sätt att scanna av omgivningen när jag fick barn. Kunde jag inte se dem kunde jag höra dem, eller reagera på avsaknaden av ljud.

Mina barns pappa har INTE de skillsen för fem öre. Han skulle fortsätta sova även om barnen skrek nattetid.

Kan det vara hormonellt? Att kvinnor utvecklar den egenskapen för att ”hålla ihop flocken”? Eller är det bara vanesak och träningssak?

Han hör inte ens när jag pratar med honom. Jag får säga åt honom ”repetera vad jag nyss sa” för att vara säker på att han hört vad jag har sagt.

När jag blev utmattningsdeprimerad var jag så ljudkänslig att jag hade tv:n på 12 på volymen. Normalt har jag 30. Så fort någon pratade upplevde jag att de skrek.

Förutom skrikmåsarna så har vi det mysigt. Har varit utomhus sen vi kom hit kl 15. Hållit oss runt stugan, åkt och handlat lite mat bara.

Dottern hade lite oväntat packat ner två böcker och hon ligger inne i stugan och läser nu. Har typ aldrig hänt tidigare. Hon kan läsa, men har aldrig tidigare läst för nöjes skull. Den ungen upphör aldrig att överraska mig.

Det dricks öl i stugorna runtomkring. Jag passerade systemet på väg till Ica. Ett flak med Norrlands var vanligaste köpet på den här orten. Inte ett dugg sugen varken på öl eller vin.

Sitter i en brassestol med filt över benen. Dags att komplettera med kofta också. Jag hör hur dottern suttar på en klubba inne i stugan. Vad är det med min hörsel?

Kan det bero på att jag är på ett helt nytt ställe som måste scannas av? Kan ju knappast bero på nykterheten i alla fall ? Inte på plussidan åtminstone.

Kram ?

Jag sticker bara in huvudet och skriver fan va cool du är kvinna!
Tack för inspiration i ett redan rätt inspirerat nyktert liv!

Håller med, det går att sluta!
Tack för peppen, kärlek till dig,

Dee <3

Jag önskar dig styrka och lugn. Du verkar ha många goda krafter i ditt liv och i din personlighet och du vet vad du vill. Du kommer att lyckas bli nykter och leva det liv du önskar och är så väl värd! Ta hand om dig och laga mycket god mat!

Han dolde alltid sitt drickande, och de sista tolv åren bodde jag 30 mil ifrån honom.

Men de sista två åren tappade han kontrollen helt och sluddrade och raglade hemma hos oss på besök. På väldigt lite intag. Sannolikt var levern kajko.

Jag bröt med honom helt efter ett sådant tillfälle. Fem månader senare var han död, 61 år gammal.

Min ex-sambo var väldigt ojämn. Ibland verkade han helt okej, ibland apkalas en tidig eftermiddag. Han kunde ”hålla igång” ruset länge också genom att hutta i smyg typ. Vin och folköl.

Att man ens kan bli full på folköl är obegripligt. Man måste ju hinka enorma mängder, eller så tål man knappt något.

Kram ?

Har lite problem just nu att förhålla mig till när min sambo och mina vänner dricker när vi umgås. Jag har för tillfället en stark avsmak för hela grejen med alkohol, känner att alla vi konsumenter blivit grundlurade och med glädje hjälpt till att sprida lögnen vidare. Förstår att jag inte kan börja läxa upp vindrickande vänner om alkoholindustrin, men det är något som skaver i min hjärna när de obligatoriska glasen bubbel/vin/whiskey åker fram.
Har aldrig förut tyckt att min sambo dricker mycket, men nu blir jag störd av att han ska ta sig en grillwhiskey och några extra öl när vi har vänner hemma. Har sagt till honom att jag vet att jag är överdrivet anti alkohol just nu, men att jag vill att han ser till att inte hamna i samma fälla som jag. Egentligen tror jag inte det är någon fara för hans del, det är mer att jag tycker alkohol känns ofräscht och lite fjantigt, och har svårt att förstå och respektera att inte alla tycker så. Och så lukten av alkohol, tycker att det stinker.. Min sambo tycker att det är jobbigt att det känns som jag tittar snett när han tar ett glas. Och det gör jag faktiskt, men jag tycker egentligen att han har rätt till sina ganska oproblematiskt alkoholvanor. Sen är det väl att när man själv upptäckt hur bra man mår utan alkohol så vill man att alla man tycker om ska få uppleva samma sköna nykterhet.

Hur hanterar ni andra era känslor kring drickande vänner och partners?

Jag är imponerad över att du vänder din motgång så totalt till framgång!!!!
Vilket steg du har tagit!
Jag är fortfarande den instabila typen, som emellanåt överskattar mej själv och faller.

Ja det är ruskigt hur illa det kan gå. Gick det snabbt från det att din pappas tolerans vände
från hög till låg? Hur långt ifrån det stadiet tror du du och Jag var?

kram

Om du stannar upp, pausar alla diskussioner med din fru och andas lugnt och sätter dig i lugn och ro och läs igenom allt du skrivit här. Vad tycker du själv om det hela? Fråga dig själv frågor och försök svara dig själv. T.ex. Hur har jag det egentligen i mitt äktenskap och liv? Hur mår jag? Kan jag göra något för att göra det lättare och bättre för mig själv? Det är lätt att gå i försvarsställning när någon anklagar en. Oavsett om man gjort något fel eller inte, en fälla man går i. Anklagelser från en alkoholist tror jag ofta handlar om att föra över ångest och skam på andra. Det lättar på deras eget tryck. Men om man stänger locket och inte tar emot så får den som äger ångesten också ta hand om den. Låter som du har det riktigt jobbigt och inte får vila själen en sekund.

Odette, jag läste en del när du försökte hjälpa Spegel att komma på fötter och kommer
ihåg att du var så otroligt omtänksam och klok. Det är inte dig det är fel på, du är bra!
Men det är väldigt svårt att förändra någon annan.
Det är alkoholen som är boven i det hela. Härligt att läsa att du har bestämt dig för att
bli fri från alkoholen. Du tänker på dig själv nu, perfekt.
Detta fixar du!

Kram

Det är det fysiska beroendet jag syftar på, det som gör att man kan få svår abstinens när man slutar. Då man dricker bara för att vara ”normal”? Slippa skakningar och kramper typ.

Jag slutade när jag knappt blev onykter av två flaskor vin. En vinbox räckte inte till två kvällar längre. Jag hade minnesluckor varje gång jag drack, trots att jag inte upplevde mig full. Då hade min tolerans ökat enormt, mer krävdes för att få samma effekt.

Jag skadade mig aldrig eller någon annan, blev mest tjafsig. På en utekväll i höstas muckade jag gräl med en knarkare. Hade kunnat sluta riktigt illa! Hans vänner gick emellan.

Muckade gräl även på sms och annat skriftligt. Vet inte vad det var för sida inom mig som plötsligt fick behov av att göra sig hörd. Har inte det behovet alls längre. Så skönt att slippa!

Både hos min ex-sambo och min pappa såg jag allra sista stadiet på nära håll, då de knappt tålde någon alkohol alls längre. Sluddra och ragla på folköl typ. Usch vad vidrigt kroppen mår då.

Kram ?

Lösningen ikväll blev en pasta hemlagad med en kalori BOMB till gräddsås med bacon och massor med chili. Älskar att laga mat och det får mig att tänka på annat... jag kan uppleva att alkohol ångest lindras om jag lagar mat och sen äter rejält.. det hjälpte nu.. hallonsaft och nu äntligen dags att sova bort detta elände... imorgon börjar mitt Jobb återigen med att hålla detta nu.... VITT! .. har gjort en lång lista på saker jag ska göra imorgon och vi ska iväg en vecka till vackra Skåne så jag har att fixa med. Ska hålla mig aktiverad och inte dricka. Jag vill så gärna få ordning på detta... min man har vart så fin hela dagen och säger att han älskar mig över allt annat... och att han inte kommer lämna mig... jag säger det högt för mig själv ikväll... den kärleken har jag inte råd att förlora.. ingen sprit i världen är värd att han försvinner... nej jag ska kämpa nu... vara väldigt snäll mot mig själv och när ångesten lättar kommer jag vara tacksam att jag hålla mig nykter och vet vad jag gör och säger... har misslyckats förr.... vet inte hur det kommer gå nu... men jag vet att jag VILL .... och det kommer man långt med.. en dag i taget... och en liten påse chips med saft till filmen ikväll... det tycker jag får vara ok... hellre det än GIN tonic! KRAM till er där ute...

Hej Svagis,
Jag har inte varit inne här på jättelänge. Vet inte varför men fick idag ett infall att kolla läget med dig. Ser att du inte skrivit på länge men testar ändå att skicka dig en hälsning. Vad jag förstår har du haft det lite tufft i det senaste men hoppas innerligt att du är tillbaka på banan igen.
Vi kom ju in i detta forum vid samma tidpunkt i slutet av förra året.
Min nykterhet startade den 23/12 och jag gick på mitt första AA möte på juldagen. De första 2-3 mån gick jag på möte nästan varje dag för att nu gå någon gång i veckan. För mig har delningarna på mötena varit det givande. Tagit till mig andras erfarenheter och även ventilerat mina egna tankar. Är inte mycket för gud och någon sponsor har jag inte tagit till mig och därmed inte aktivt och strukturerat gjort något stegarbete. Jag "plockar" lite här och där och tar till mig det som passar mig. Det funkar för mig och jag har snart 7 mån nykterhet och det känns underbart.
Hoppas det är bra med dig och önskar allt gott!
Janus

Jo, det är bättre att berätta som det är och det är det som jag gör. Har inte berättat det för min familj än, vilket jag tycker är svårast men min chef å en till plus en vän vet om det. Men jag tänker att berätta, ska inte hymla med att jag har problem och jag vill komma upp från hålet jag har grävt åt mig själv.
Nä dricka med antabus i kroppen är inte jag tänker riskera att göra, men jag tror det blir en bra väg att gå, att "tvingats själv att hitta på något annat än att ta till de där ölen eller whiskeyn så fort det är kväll eller helg. Eller när man helt enkelt inte har nåt att göra. När man var yngre hittade jag på saker att göra utan spriten, dit vill jag komma igen.

Andrahalvlek, jag fattar inte riktigt vad du menar med annan bild hos andra, jag är ju samma person hela tiden?
Det kanske är när jag har skrivit om hur illa det var på slutet som du åsyftar? För det var först den sista tiden innan jag äntligen fick stopp på drickandet som var absolut värst. Jag har i princip aldrig varit med om några skandaler pga att jag har blivit för full. Jag tror det värsta var när jag ramlade ned för en trappa på en fest och rakt in i några cyklar.? När jag läser vad andra här har varit med om blir jag helt chockad. Under de åren jag har haft mina barn så har jag aldrig blivit för full i den meningen att jag har skrikit på dem, eller skadat dem fysiskt. Min fru och jag har haft en del gräl såklart, men jag har aldrig krökt ett hårstrå på henne. Aldrig gjort bort mig ordentligt på fyllan, skött jobbet bra osv. Men jag har ljugit för henne och svikit (ej otrogen) henne pga alkoholen,illa nog.

Problemet har varit att jag kunde inte ha kul utan att ha alkohol i kroppen. Hade ingen motivation eller ork till
att göra saker och ting. Med alkohol i kroppen (lagom mycket) däremot så hade jag jättekul och gjorde massa saker med barnen.(hemma) Renoverade och fixade mm med glädje. Så det som min familj mest har lidit av är att jag ofta valde att stanna hemma och dricka i stället för att åka i väg och hitta på saker. Just för att om vi skulle umgås med andra eller jag var tvungen att köra bil så var jag tvungen att vara nykter, för att inte
riskera att bli av med körkortet eller att andra skulle märka att jag var berusad.

Och det har dom märkt nu sedan jag blivit nykter, barnen och även frugan blir fortfarande förvånade över
att jag vill följa med på aktiviteter,och att jag själv kommer med idéer om att hitta på saker att göra.
Till slut hjälpte det inte att jag hade alkohol i kroppen, det bet liksom inte mer och jag kände inte för att
göra någonting, kände ingen glädje över något. Jag var ledsen och förtvivlad, jag var torn. (engelska betydelsen) Det var då jag insåg att nä, det här är inget liv, jag har fått nog!
Så jag slutade främst för att jag själv mådde så jäkla dåligt och hade ju också märkt att kroppen tog skada, med
en massa alkoholrelaterade symtom.

Jag hade blivit ruskigt fysiskt beroende av alkoholen, jobbet var bara en enda lång väntan på att åka förbi
systembolaget på hemvägen. Länge så drack jag bara när jag jobbade tidigt (efter jobbet), på ledigveckorna och på helgerna. När jag jobbade sent drack jag inget den veckan, alltså 5 dar på rad. Men det sista åren så drack jag tom när jag kom hem från jobbet på kl halv ett på natten. Så då blev det alkohol varje dag, noga uträknad mängd så jag skulle kunna köra bil dagen efter. Jag märkte ju även hur jag behövde dricka mer och mer för
att hålla en behaglig nivå. Såklart att övriga familjen har fått lida, när jag inte drack var jag jättetråkig och sur.
Sedan blev jag mer och mer glömsk, glömde av vad dom sa kvällen innan.Levde i en egen bubbla liksom.

Det som jag blev förvånad över är att det eskalerade så jäkla fort på slutet utan någon direkt anledning, var tvungen att ha alkohol så fort jag jag bara kunde, men drack aldrig något på jobbet. Det var ett pissliv helt enkelt, trots avsaknaden av karatefyllor och våldsamheter. Jag hade någon slags gräns där jag kände att
nä, nu börjar jag bli för full, då gick jag och lade mej och sov i stället. Nätterna följde samma mönster, somnade som en stock, svettades alltid som en gris och vaknade av ångest och illamående när alkoholen gick ur kroppen. På slutet tog jag ofta en återställare direkt efter jag hade handlat på systemet när jag var ledig.
Sedan drack jag i en jämn takt hela dagen. På slutet var det lagom med 12-14 st 33 cl 7,2 öl per dygn. Det sista
dygnet innan jag bestämde mig för att sluta blev det 19 st och okänd mängd vin. Kände knappt av det.

Jag vill och ska aldrig mer dricka en endaste droppe alkohol, jag har fått nog, en gång för alla!

I kväll ska jag och min son käka havskräftor och snacka fiske.?, Dottern är hos en kompis med sin hamster, och frugan är med en väninna på en restaurang. Alla är glada och nöjda.

Ha en fin kväll! /Torn (den svenska betydelsen)

Så tråkigt med onykter gubbe!
Jag är en riktig surkart ikväll!!
Längtar efter att dagen ska ta slut...kände så redan i morse.
Vissa dagar ä bara tunga från början till slut.
Lyssnade dock på sommar i p1 idag, det var riktigt bra! Ännu en nykter alkoholist!

Hade nyss en rejäl diskussion....

Hej nystart....jo jag har läst om narcissism, enligt min fru så är hennes mor en narcissist...
Min fru har enligt mig oxå narcissistiska drag, vänder allt mot mig, ljuger, ändrar sanningen, vänder och vrider i varje diskussion som att allt är mitt fel.
Hon kan skälla ut mig för att jag skällt eller bråkat med barnen inför dem för att förminska mig för att sen 30 sekunder senare själv skälla ut dem om samma sak utan att ens reflektera över det. Tar man upp det så gjorde ju jag allt fel, inte hon....

Jag försökte för en stund sedan prata med henne och se vad hon tänkte om allt alkoholproblemen.
Enda svaret jag fick var att ja det är väl så då, sen vände det igen.
Enligt henne var nu jag en narcissist, det har hon försökt med tidigare.

Att det är pga mig som hon dricker, att hon gjort allt i hemmet själv i alla år, detta vet jag inte är sant då flertalet av våra vänner alltid säger att "jäklar vad du grejar och jobbar och städar hemma".
Jag vet själv oxå att jag alltid delat hushållssysslorna men det är klart de åren min fru var mammaledig och pluggade hemifrån så hann hon oftast göra det mesta innan jag kom hem från jobbet.

Jag vet att jag stoppar huvudet i sanden många gånger men det är ju för att allt vänder mot mig hur jag än försöker.

Hon tyckte att jag skulle fundera på hur jag vill ha det i framtiden.

Sa till henne att så bra vi haft det det senast halvåret har vi inte haft på flera år (läs tidigare i tråden)
Enligt henne var det ju för att hon hållt tillbaka sina känslor och inte gått in diskussioner för att inte stöta sig.

Att jag aldrig är romantisk på något sätt, tog upp några konkreta saker senaste halvåret som hon t.om sagt att jag varit det, men det ville hon inte minnas.
Det jag sa till henne oxå var att jag kan inte klarar av att sitta och vara romantisk när det enda hon sett som romantik är att dela på en flaska vin...

Jag har alltid (tydligen inte romantiskt) gett henne blommor/presenter inte bara på våran bröllops eller årsdag utan åxo på de flesta månadsdagar som vi varit ihop i ca 13 år!!
Försökt att vi ska skaffa barnvakt och åka iväg men det har aldrig passat henne.

Jag har ju skrivit tidigare om mitt val att bli en bättre förälder då jag som medberoende lagt energin på fel saker och tyvärr inte orkat med när barnen har gjort något.
Detta har jag jobbat med och fått en fantastiskt kontakt med dem.

Det hon säger till mig är att ja du försöker ju vara nån jävla superfarsa helt plötsligt, du har ju gjort likadant mot barnen tidigare som du påstår att jag gör mot dig.
Ja svarade jag, jag sa ju till dig tidigare i vintras att jag skulle ändra på mig och det har jag jobbat med massor och gjort.

Vi får se vad som händer men det ser ju inte speciellt ljust ut just nu!

När jag dricker blir jag sugen på godis och efterrätter, nästan aldrig annars.. Men, äter du tillräckligt med mat (våfflor är inte mat ;);))? Om inte blir man ju sugen på något hela tiden.... bara en liten tanke...

Måste dock säga att du är stark som har varit nykter så många dagar!!!! Då spelar sockret mindre roll!

Kram till dig!

Om du är kvar?
Det är här jag lärt mig massor om mig själv och den jag är och var.
Det du har varit med om är hemskt och inget man önskar någon.

Problemet är ofta att dessa män som man fastnat för så rejält ofta har massor med fina egenskaper och en massa kärlek.
Men deras stora problem är alkoholen som de inte vill/kan vara utan.
Och där står vi på sidan och försöker hitta en massa svar eller lösningar på hur man ska kunna fortsätta tillsammans trots det.

Det finns massor med klokskap härinne.
De flesta som tagit sig loss har gjort det inte pga bristande kärlek utan att man till slut gett upp.
Kampen har blivit för tuff och man mår allt sämre själv i utförsbacken.

Det finns hjälp att få för honom och också för dig om du vill ha den.
Anhörigsidan är full av kloka kvinnor och såklart en del män som står med kärlek och hopp och önskar hitta vägar att nå fram.

Kanske når du fram till din kille,kanske inte.
Jag hoppas iaf att du blir kvar på sidan.
Vi behövs allihop och vi kan stötta varann oavsett om vi är kvar i relationen eller väljer att lämna.
Så välkommen hit?

Tack för alla fina inlägg kära digitala okända men ändå kända digitala vänner ? Att veta att man inte är ensam, trots att det känns så till och från, är så värdefullt. Oavsett om det handlar om kampen mot ? eller ?. AmandaL du gav mig en ordentlig puff med ditt inlägg om din egen ?. Tack för ett superfint inlägg, det gjorde mig oxå glad och lycklig in i själen. ❤️

Jo men både kampen mot ? och mot ? går just nu som på räls och det tåget tuffar. Men sockret?! Gaaaa det är ju socker i allt!!!? Som grädde på moset så gör min mamma våfflor till lunch idag för att det är tradition tydligen på sommaren i vår familj (jaha, sen när då??), min son lämnade sina daim-kulor precis framför näsa på mig när jag satt å jobba. Alltså hallå, visa lite respekt för min socker-kamp ?? Kanske att det har slunkit ner en å annan liiiiiiten socker-del idag. ? Men nu är jag ändå medveten om att jag bryter mot nåt jag vill avstå. Sen är det ju helt klart enklare när jag inte är hos min mamma att styra vad jag äter. Så får väl mjukstarta socker-jakten helt enkelt.

Det som är positivt är att jag gjort mig av med en flaska bubbel... gav den till mina föräldrar att njuta av en solig dag på altanen. De blev glada. ? Bara en flaska rosé kvar då. ?

Nu ska jag jobba klart och sen sitta i kvällssolen och njuta. ?

Jag vill varken laga mat eller äta med honom.
Är så less ! !
Så totalt ointressant oavsett vilket humör han är på.
Han minns ju ändå ingenting...
Bara total förnekelse!
Allt blir så påtagligt och svårt att fly ifrån i dessa coronatider.
Redan orolig för JUL!
Ensam med ett fyllo!!
Vill till mina vuxna barn...som inte bor på orten.
Känner mej utelämnad nu.