Senaste kommentarerna i forumet

Misstag gör alla. Huvudsaken är att man lär sig av dem, så man inte gör samma misstag gång på gång.

Vad lärde du dig nu senaste gången? Finns det situationer du ska undvika? Kan du göra något annat precis när tankarna på att dricka kommer?

Kram ?

Höll mig nykter i en vecka..sen var det dags igen.
Super ju bort mitt liv
Vad är det som händer i skallen? Jag vet ju att mitt beteende är fel ändå fortsätter jag dricka
Idag blir första dagen utan alkohol IGEN

Det här är en process. Man kan inte läsa sig till det. Det spelar ingen roll vad andra säger. Man måste själv ta sig igenom det - och på vägen vända på alla stenar.

Jag håller med om att det är stor skillnad på alkoholister och problemdrickare. Alkisar är fysiskt beroende av drogen, vi andra bara psykiskt. Fast det är inte så bara.

Sen är det lönlöst att jämföra sig med andra. En sak har den här resan lärt mig. Vi i västvärlden håller på att supa ihjäl oss. Folk super bort familj, jobb, sin hälsa. Vi åker in i detta som ett tåg rakt in i en bergvägg.

Kram ?

Jag har ibland jämfört mig med hur andra i min bekantskapskrets dricker. ”Hen hinkar ju i sig kopiösa mängder, då kan det ju inte skada att jag drar en vina o några burkar”

Likväl som man studerat o funderat hur mkt man tål och vad som händer och vilket fack man ska klassa sig själv. Jag vet att jag inte är alkoholist, utan problemdrickare. Läser om så många tragiska öden och om folk på Alkoholhjälpen som verkligen kämpar mer än mig.
Det skulle för mig lätt kunna bli ett kvitto på att jag inte har bekymmer, bara att dricka på!

Men här är fakta:
Dricker gärna ensam
Svårt att sluta, dricker ofta mer än vad jag tänkt
Minnesluckor varje gång sen slutet av okt förra året.
Hänt några ggr att jag inte kunnat skjutsat barnen på aktiviteter för bakfyllan.
Blir otrevlig och provocerande
Alla värde bra förutom ett blodfettsvärde, triglycerider skyhögt...

Hur ofta har jag druckit? I snitt 2/ggr i veckan. På semester: 4-5/ggr veckan.
1 Sjukdag från jobbet på 6 år
Motionerar
Det är minnesluckorna och graden, alltså jag blir riktigt jävla packad när det väl smäller till. Min fru har påpekat flera ggr.
Har flera ggr försökt att ”skjuta fram” drickandet, tar 3-4 öl till filmen efter 21. Det funkar utan problem, men tidig start runt 15-tiden slutar ofelbart i drängfylla och elände.

Jag skriver osammanhängande och upprepar mig mkt men jag håller på och försöker sammanfatta o koka ner en handlingsplan för mig själv, är splittrat o svårt känner jag....

Hejsan!

Tusen tack. Du är på helt rätt spår. Jag insåg detta själv under gårdagen. Det är så svårt ibland med balans, all balans.

Jag tar till mig alla råd av Anders Hansen från alla hans böcker om träning, skärmtid osv. Nu gick jag och la min mobil i ett annat rum igår kväll. Sedan tog jag en vid behovs sömn tablett och så la jag mig i sängen och gjorde en kroppsskanning.

Skrev en rapport till min psykiater idag och är så tacksam för det samarbete jag har med henne.

Tack också för att du skriver det här och påminner mig. Det är lite som "journalanteckningar" här inne.

Jättebra.

Jag stöttar mitt ex i en process där han är vittne i en rättsprocess och det är en process som ständigt drar ut på tiden, av olika skäl. Jag känner till hela storyn och det är en svår resa. Många människor som blivit av med mycket pengar i tron att investeringarna ska öka som utlovat.

För mig är det oerhört intressant att se hur tidningar skrivit om detta, hur rättssystemet fungerar med polis (ekobrott) och när den huvudmisstänkte lyckas muta en del i processen som gör att denna aldrig kommer att bli dömd.

Det skulle kunna bli en riktigt bra eller dålig serie, men det är sorgligt, på riktigt. Jag har upplevt hot, då mitt ex upplevde hot och jag har sett mycket bakom kulisserna.

I verkligheten blir människor som inte tidigare missbrukar alkoholister, fruar blir av med sina pengar då det tror på männen, vilket jag också gjorde. Kvinnor stöttar med hushåll, ekonomi och männen leker. Med liv. I denna story.

Nej, jag ska aldrig skriva om detta. Det är hemskt. Allt faller. Vissa tar livet av sig. Pga enorma skulder. Och vissa dör i missbruk. De som aldrig skulle ha missbrukat.

Det är som om snabba cash och solsidan möter exit. Helt jävla galet. Såklart det påverkar min nattsömn.

Tack Ullabulla.

Kram ?

Ja, kanske jag lärt mig tillräckligt nu att det är dags att börja skriva igen. Gjorde alltid det när jag var liten. Minns en mysterie-berättelse som en extralärare skrev ut på skrivmaskin, 10 fulla sidor och jag gick i andra klass. När jag läste den 20 år senare blev jag faktiskt lite imponerad av språket.

Tack för tipset, om att skriva till mig själv, så jag inte behöver tänka att ingen kommer vilja läsa skiten.

Jag älskar också att skriva brev. Kul att du fortfarande gör det! Det skulle ju vara ett ypperligt sätt att ta kontakt med någon gammal barndomsvän.

Nä.. nu skriver väl ungarna bara över datorn. Inga handskrivna brev. Min halvsyster som är en generation yngre, skriver inte ens vykort, varken utomlands eller till högtider. Det är lite sorgligt.

Du utreddes för adhd skriver du. Har du fått svar om du har det? Jag har tänkt på det många gånger om jag har/haft det också. Mycket växer väl bort? Har alltid varit lite gränslös, och vågat göra mycket. Men precis som du lyckades jag komma undan det mesta. I låg-mellanstadiet hade vi inte betyg, men dom sa att jag skulle haft 5:a i allt utom skrivstil. Sen i högstadiet tröttnade jag. Ville göra annat. Valde allmän matte för att få femma och sånt.

Låter som en bra bok om din tid som barn! Skriv den!! Den skulle ju vara bra för andra att läsa!

Skillnaden med mig är väl att jag ofta var ensam. Har en bror som var lite äldre. Han gjorde oftast sitt och jag mitt.

Snackade förresten med killen i telefon i nästan 6 timmar igår. Han hade bara druckit en öl, så han var klar i huvudet. Jag berättade om husen jag varit och tittat på i området där vi kommer ifrån och han hade ungefär samma planer. Landet, odling och höns. Jag ställde lite frågor för att kolla så att han inte bara höll med. Men han visste hur man skulle nacka en stackars tupp om det skulle behövas, och han vet mer om både odling och hus än mig. Ville bygga ett så energisnålt hus som möjligt. Jag hade ju tänkt att köpa ett ganska färdigt hus där det mesta är klart eftersom jag är ensam. Men han sa att om jag gör det med en händig kille som honom, så kan vi fixa mycket tillsammans. Hade det varit en kille som inte dricker hade jag nog svävat på moln. Men nu behöll jag lugnet eftersom jag vet.

Han sa att han inte drack under mars månad och att han hade mått bättre då. Att han inte vill dricka så mycket. Att det är roligt, men att huvudet inte hänger med så bra. Att dom sitter på puben och berättar om saker de vill göra, men att det aldrig händer.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara om alkohol-biten, så jag sa typ ingenting. Kanske jag kan säga det? Att jag inte vet vad jag ska säga om det?

Det är så skönt att du bara finns för dig själv och dina närmaste. Att du tagit kontrollen över ditt liv igen. Jag blir så glad av att höra det.

Detsamma! Ha en fin dag! Jag ska packa för en tält-tur.

Massa kramar!

Från er båda Torn och Andrahalvlek..Ditt liv Torn med alkoholen, såg lite ut som mitt ex liv för ca 7-8 år sedan..Lite ”glad i hatten” fick han massor gjort och spelade fotboll med ungarna osv..Med tiden så drack han tidigare, och 7,2 öl..Hans nyktra tid krympte..Hemma-Projekten blev aldrig bra knappt helt klara heller..Han däckade i soffan, tidigt på kvällen..Jag bestämde mig för att bli nykter och lämnade hus och hem..Hans drickande eskalerade..Tror hans jobb fortfarande funkar, men det är väl en tidsfråga..Han har ju inte mycket umgänge med sin familj och barn..Huset har förfallit, och även kroppsligt ser han alkoholiserad ut..Så blir det för många som inte tar tag i sitt liv..Vilken tur Torn att du är så stark och smart..Ditt liv Andrahalvlek var ju också jobbigt..Att se anhöriga bli sjuka av alkohol är jättejobbigt..Att ens pappa hellre väljer alkoholen istället för sitt barn är tragiskt..Men så är det med alla droger..Det är knappt inget val som en frisk hjärna tar, utan en hjärna som är beroende av en substans..Min pappa var också A-beroende..Men han slutade 16 år innan han dog..Var redan då alkoholdement..Dvs som 62- åring..Jag saknade en pappa många gånger, mest som vuxen..Jag har aldrig kunnat säga ”pappa hjälp mig” om någonting för han fanns inte i mitt liv..Dom åren han var nykter skrev jag brev till honom, och i början hade vi brevväxling..På slutet var det bara jag som skrev..Men jag visste att hade min pappa kunnat, orkat, fått bättre hjälp än ”torken” som fanns förr..Då hade han funnits för oss ungar och Kanske nyktrat till tidigare..Nu blev det som det blev..Och i honom fanns ändå alltid kärleken kvar till oss, fast den var dold av beroendet..Kram??

till tid Femina❣️ / mt

Grattis till de fem månaderna, att du blivit fri från bojorna!
Fortsätt dag för dag på den vägen!

?

Vi är många här med olika bakgrunder som liksom du "helt plötsligt" har hamnat i ett alkoholberoende. Jag skulle rekommendera dig att särskilt titta in hos Obstinat här forumet. Jag tänker att ni har liknande erfarenheter i er relation till alkohol/mat.

Kram!

Känner mig som en vinnare idag!
Så tacksam! Firar 5 månaders nykterhet! Med Gud vid min sida. ?

Har läst lite om att du börjat ha kontakt med ditt ex och nu också börjar få din sömn störd.
Jag hade mycket svårt att låta mitt drickande ex vara utan hade iaf kontakt en gång i veckan ibland mer.

Jag kunde helt enkelt inte bryta kontakten av en massa skäl.
Till slut såg jag mitt eget mönster.
Jag hade en inre oro som behövde stillas och sökte därför honom eller någon annan i nöd för att få ned min egen ångestnivå genom att råda/upplysa eller kontrollera andra.

Naturligtvis i all välmening.
När jag läser dina inlägg så får jag en känsla av att det kanske finns en risk att du iom kontakten med ditt ex riskerar att hamna i återfall.
Dvs river upp mycket av den styrka du byggt upp under många år.

Är jag ute och cyklar så be mig hålla klaffen?

Hej!

För fem-tio år sedan hade jag aldrig kunnat gissa att jag skulle sitta i ett sånt här forum. Hur kunde det bli såhär?

Egentligen kanske det inte är helt otippat om man ser till min historik. Jag led av depression i tidiga tonåren och det utvecklade sig sedan till anorexi. Jag led av den sjukdomen i nästan tio år. På den tiden höll jag mig mest för mig själv och undvek sociala situationer (för att slippa äta). Jag drömde då om det livet jag lever idag. "Ett liv i frihet". Ett bra och välbetalt jobb och ett rikt socialt liv. Träffa vänner och ta ett glas vin en tisdag. Inga regler.

Men idag, 37 år gammal, funderar jag på om jag har alkoholproblem. Eller snarare, jag VET att jag har alkoholproblem. Problematiken började för ungefär tre år sedan. Efter min skilsmässa. Jag hade inte längre någon vid min sida som såg vad jag gjorde och jag kunde göra precis vad jag ville för första gången i mitt liv. Det var befriande till en början. Jag bor i Stockholm och arbetar på ett företag med stark AW-kultur och de flesta av mina vänner har inte heller ett problemfritt förhållande till alkohol, om man säger så. Så jag har inte stuckit ut på något sätt, med mitt beteende. Det syns heller inte på mig än så länge. Jag ser bra ut och jag ser hälsosam ut. Sköter mitt jobb perfekt. Men det händer att jag dricker en flaska vin hemma i min ensamhet eller ännu större mängder tillsammans med mina vänner.

Problemet för mig som jag ser det är inte alkoholen i sig. Skulle jag ta bort alkoholen skulle jag hitta något annat destruktivt. Kanske skulle jag falla tillbaka i anorexin, bli träningsnarkoman eller något annat? Och det skrämmer mig. Tanken på att förlora det här livet som jag skapat åt mig själv. Mina vänner, tex. Skulle vi ses på en kaffe istället för ett glas vin (massa glas)? Det finns inte på kartan.

Undrar så om det finns någon som känner igen sig i det jag skriver. Och om någon vet hur man kan förändra sitt liv utan att förlora sitt liv? Jag drömmer om ett liv där jag bara kan vara. Slippa känna ångest/tristess över att öht finnas till. När jag har så mycket att vara tacksam för.

Jag var som du men det höll inte i längden. Riskerade jobb, familj, ja allt.

Ja en hobby eller ett intresse är bra att ha. Jag har börjat träna, geocaching, fixar med mina bilar men det viktigaste av allt. Du är där för din familj. Berätta för dom så får du stöd och kärlek. Jag lovar, även om man skäms som en hund och ser ned på sig själv är det man får tillbaka så mycket mer.

Har lämnat peth prov igår
Väntar svar
Helt nykter 6 veckor
Orolig Då jag hör olika tidspann på hur långt bak provet kan påvisa alkoholen i blodet
Hoppas på 0
Vad tror ni?

Precis som jag funderat över tidigare. Att säga: Jag är alkoholist. Det ger en helt annan bild än att säga: Jag har ett alkoholberoende. ?

Igenkännande faktor där. Hur mycket tid har bara runnit bort.... helt i onödan.... A har ju gjort att livet/utvecklingen stannat av. Men nu är det dags att ta vara på kvällar, helger och göra vettiga saker.

Ja, livet är fint trots allt!

Tänker på alla kvällar jag druckit vin, gjort helt meningslösa saker och somnat i soffan... När jag hade kunnat umgås med barnen (aktivt), läsa en bok, yoga eller göra något annat vettigt (städa?). Jag får väl trösta mig med att jag aldrig har druckit på dagtid, då har fokus varit på jobb eller barn så det är väl bara "halva" tiden som försvunnit de dagar jag druckit vin.

Nu njuter jag av en kopp kaffe i mitt perfekt städade hem (sådant man orkar när man inte dricker vin) och ser fram emot ett pass på gymmet. Ingen huvudvärk, inget svullet ansikte, inget magont. Livet är rätt fint ändå :)

Kram till er alla där ute- önskar er en fin dag!

Skriv skriv skriv! har människor sagt till mig genom åren och det säger jag till dig.

Om du ville bli författare så kanske du ska skriva för dig själv och se vad det blir. Jag har skrivit till mig själv under 20 års tid. Det blev min process att reflektera och bearbeta. Jag går tillbaka till dagböcker från min tonårstid just nu. Och från min barndomstid. Jag läser brev från mina vänner som jag hade inom samma län, men för långt för att åka och leka så vi skrev brev.

Nu slår det mig att min brorsdotter som är 10 år kanske aldrig har haft brevvänner. Jag har skrivit brev till barndomsvänner som jag fortfarande har kontakt med genom whats up idag. De som bor i andra länder. Wow. Jag är så inne i min resa, då jag utreddes för adhd under våren och det satte det igång så mycket inom mig att jag ville se på min barndom utifrån de brev och fotografier jag har.

Tänk barn av idag. Skriver de handskrivna brev? Jag skriver fortfarande handskrivna brev till människor jag tackar, någon gammal vän som jag mött men inte byter nummer med osv...

Jag funderar på att skriva en bok om min tid som barn ur det perspektiv att jag troligen har adhd och hur jag som barn var "duktig och snäll" och att jag var söt gjorde det inte lättare. Jag tror att jag kom "undan" på ett sätt där jag inte var uppseendeväckande. Gjorde inget störande bus, men bus gjorde jag!

Jag tog studenten med usla betyg och mycket skolk på gymnasiet för att jag inte klarade av att koncentrera mig och var istället med en vän i skogen. Hon var deprimerad och jag tog ett ansvar för henne som jag inte skulle ha tagit.

Min medberoende personlighet ligger troligtvis i min icke synliga adhd. Rastlösheten i att alltid leka med en kompis och jag hade massor av kompisar. Alla ville leka med mig.

Jag var aldrig ensam och visste aldrig vad jag ville. Fanns alltid där för andra.

Nu finns jag bara för mig själv och för mina närmaste. Förstås för andra också. Efter mina behov. Aldrig efter andras. En stor skillnad.

Ha en fin dag!

Massor kramar!

Dag 21
Så, när denna dag är över har det gått tre veckor sedan jag satt och debatterade med mig själv och gjorde slag i sak och köpte de 8 sista flaskorna öl. Jag hade nog inte stått emot sug alls tidigare, så det var kanske ”nödvändigt” göra fel och göra rätt sen, nja, nödvändigt att dricka är det ju aldrig, det hade gått att undvika, men jag ska ta med mig det som erfarenhet hur lätt det är att faktiskt göra nykterhet om intet. Aldrig köpa. Aldrig första glaset. Aldrig.

I mitt kök har jag ett stort vitrinskåp, där översta hyllan har varit fullproppad med vin,whiskey,vitvins-glas. Allt arvegods. De har jag nästan aldrig använt, men nu fick jag för mig att packa ner allt i en flyttkartong och bära upp på vinden. Att bära upp på vinden är en signal till mig själv- att i det här hemmet kommer inga starka drycker in något mer. *never*. Det som står kvar där är en tom flaska San Miquel, som en påminnelse om det sista som dracks här. Jag förstår ju att det kommer märkas när någon i familjen kommer på besök. Men... vad bra, då kanske vi får chans prata om *det* som ingen pratar om.

Det som också står kvar är glas från mina morföräldrar, glas på fot, som ju går dricka vin i, men helt fel form, och helt fel historik för mig - det minne jag har av dem är alla gånger vi var där, och alla drack jul/påskmust ur de glasen. Så det är inte glas för alkoholfester, utan glas för trevligt umgänge. ?

Just nu är jag trött och seg, men solen skiner ute, så ska ta en morgontur i skogen, det brukar hjälpa, det och kaffet.

Skriver kanske något längre senare idag, men beslutet om att vara nykter står fast. ?

Du är så klok! Verkligen klok.

Bestemor, jag känner igen. Du är så medberoende nu och ser bara den där elefanten i rummet.
Rikta blicken på dig själv. Vad ser du? Vad vill du.

Jag minns när jag såg mig själv i spegeln och verkligen såg på mig själv. När jag levde med mitt ex. Mina ögon var ledsen. Den charm som jag kunde höra att jag haft tidigare, var helt som bortblåst. Jag såg mig själv platt och nästan utan liv.

Därför att jag var så medberoende och riktade min blick åt fel håll och att försöka ändra mitt ex.

Jag började se på mig själv. Och tänka, att jag vill ha tillbaka min leende blick, jag vill skratta igen och jag vill vara glad.

Jag älskar att vara glad, då jag var en glädjespridare förr och det behöver jag inte vara nu. Jag behöver bara känna hur det kännas att vara glad. Det är en skön känsla. Jag fick tillbaka min glädje och den fick jag kämpa för att återfå. Det är en färskvara. Jag kan inte räkna med att den alltid finns där. Jag behöver leva så att jag känner mig glad. Leva som jag vill.

Vad mår du bra av att göra? Gör det. Läs Hjärnstark av Anders Hansen. Om du inte redan vardagsmotionerar, gör det. Hjärnan mår bra av rörelse och det är också bra för mycket annat. 30 min fysisk aktivitet om dagen är bra.

Jag minns inte om du skrivit att du tränar. Dansa hemma till musik du gillar. Cykla. Träna till Sofia som har morgongymnastik varje vardag, om du har TV. Det är enkel och bra träning.

Det är bra att bryta ett mönster. Och att bryta ett beteende.

Laga den maten som du tycker om. Ät den själv om han är full. Jag åt ensam i flera år. Även när han var hemma. Jag började också att öva på mindful eating. Sitta med en tallrik mat som jag tycker om. Se på maten. Dofta den när jag lagar den och när jag ska äta den. Ät den i tystnad. Lyssna på tuggorna. Lyssna på hur ett salladsblad låter. Hur smakar en färsk potatis med lite smör och salt. Hur känns det att tugga en bit av maten. Sådär höll jag på att upptäcka min mat när min alkoholist var full och hade slutat äta.

Jag tog hand om mig och åt det jag ville och lagade det jag ville och jag planerade bara för mig, eftersom han hade slutat äta.

Ps. Jag är så glad för att katten kom hem!

Du är så klok! Tack! Jag behövde läsa dina ord just nu.

Jag hämtade ut en sömntablett som jag tar vid behov häromdagen och jag undrar lite varför händer det här nu. Jag har en vän som lagt in sig på psyket för att vila, hon är småbarnsmamma och hon är den enda jag känner som skaffat barn under vår vänskap med bipolaritet. Det är jättetufft. Med sömnen.

Varför spårade min sömn ur plötsligt och jag behövde ta sömntablett som väcker mig med en torr mun, tänker på mina tänder som redan fick början till flera hål under alla medicinerande år, då jag helt enkel inte tog instruktionen på allvar "du behöver ta fluourskölj eller tabletter som ökar salivproduktionen och skyddar" Inte fasiken tänkte jag på det som 25 åring och det var en chock när tandläkaren sa att jag hade början till dessa hål. Jag lyckades bromsa utvecklingen till att bli hål genom tandtråd varje kväll och genom att ta dessa salivstimulerande tabletter då jag tar vid behov medicin.

Du säger det så bra nu. Pausa. Läs. Sätt dig i lugn och ro och läs igenom allt du skrivit här. Jag skulle vilja citera allt du skriver. Det är så bra. Jag behövde höra det själv.

Jag har nämligen haft min mobil i mitt sovrum och jag har vaknat och sett missade samtal från mitt ex varje dag. Jag har läst hans meddelanden på whats up och då ser han att jag är online och han ringer.

Det har påverkat min sömn till den grad att jag förstod att nu måste jag ta sömntablett. Därför att jag vill inte varva upp.

Igår kväll gjorde jag som Anders Hansen berättat om i massor av inslag i TV rutan. Jag blev påminde om vikten att inte ha mobiltelefonen i sovrummet, så jag la den i hallen. Klockrent.

Det där med att ta hand om sig. Att se till sina egna behov.

Olycklig Make, det är så. När en hela tiden är "uppkopplad" och "redo" för en diskussion, konflikt, ev konflikt och är spänd eller beredd, då är kroppen i ett läge som inte är så bra. Antar att det är en slags stress. Om den är långvarig så får det konsekvenser och sätter sig i kroppen.

Har jag nämnt boken Hjärnstark. Jag läste den och la om min träning. Började studera igen, som jag velat länge utan att klara det.

Jag visste redan om träningens effekter då jag läste en annan bok tidigare och testade. Fysisk träning är jättebra för att stå emot stress och jag tänker att du kanske kan träna dig trött under en tid. Det blir ett sätt för dig att ta hand om dig.

Du kanske kommer fram till ett resonemang lättare. Hur mår jag nu. Hur mår jag efter träning. Vad är viktigt nu. Kanske du kan landa i något där du får må bra i stunderna och landa i hur du ska kommunicera med din fru.

Bara en tanke. Jag önskar dig ett träningspass. Och sedan vila en stund. Träna efter dagsformen. Det som passar dig just nu. Ta hand om dig!

Inte pga alkoholen, men pga min kroniska sjukdom som kan ställa till det ibland. Inget allvarligt. Har legat med dropp 1 dygn nu.
Min dag 3 slutade på akuten och nu, natten mellan dag 4 och 5, ligger jag på vanlig avdelning.

Kanske var det tur att det hände just nu? Har mått så dåligt så jag inte haft en tanke på vin. 2 dagar ”gratis” uppehåll från A i de första dagarnas kamp ?
AmandaL, stort tack för dina ord och pepp! ❤️ Det hjälper verkligen.

Imorgon får jag troligtvis åka hem från sjukhuset. Det blir min dag 5.
Ska njuta av popcorn och läsk när jag kommer hem. INGET vin!

Kram alla kämpar och Grattis alla ni som slutat, även fast det bara rör sig om några dagar så är det ett stort steg ?

Skrev lite till dig i min tråd, men vill lämna en hälsning även här :). Arbete kan ju vara ett annat "missbruk" vi kan lägga till, men jag tror och hoppas att vi kan komma ifrån alla våra missbruk. Det kan ju inte vara omöjligt???

Ja, det finns många teorier inom psykologin som ändras med tiden... man får tro på det man tycker verkar rimligt. När det gäller anknytning tror jag det är en viktig parameter för hur vi hanterar livet och relationer, känns bara lite hopplöst att det liksom inte går att "ändra".

Kram och god natt!