Senaste kommentarerna i forumet

Jag funderade. Den mest fördolda skammen. Den som får oss att vända ryggen till, eller som du berättar, tvekan och rädsla över att visa svaghet och just att det som är för alla andra- inte är för mig. Jag känner väl igen detta tema och har funderat så mycket under mitt liv, hur detta har formerat sig? Vad jag eventuellt börjar förstå är åtminstone att formationen inte är, för evigt. Och kanske är det en mini-pusselbit till mysteriet som ska lösas bortom nykterheten men med hjälp av den.
Vi hjälps åt och faktiskt, tror jag, att just här är alla de udda och förskrämda, alla övermodiga och rädda, var och en, inget mindre än precis som alla andra. Det är en tröst om man får våga ingå i det, och det vågar vi. ????

Härligt att läsa era kloka kommentarer.Tack!? Det blev en spontan fisketur i dag med min son. Ut med båten på en stor sjö som heter Mjörn. Vi fick 16 st fina gösar. Gös är en av mina favoritmatfiskar så vi behöll ett gäng för framtida middagar. Inga tankar kring alkohol och ingen tupplur i dag, har bara haft kul och njutit.? Härligt trött nu dock.

Ha det fint! Kram

Han har ju inte direkt hjälpt till heller utan påpekat att ja behöver ha dåligt samvete när ja inte orkat hänga i luren ned honom på kvällar eller nätter. Att ja är dålig partner som inte ställer upp. Osv. Va fan ? Ja som innan insett att rutiner är viktigt för mig vad gäller sömn bl.a. Nu känner ja alltså dåligt samvete när ja går.o lägger mig. Hur sjukt är.inte det?

Andrahalvlek, att få med mig hela hjärnan i nuläget är en fantasi, men jag jobbar på den saken.

Jullan65, tack för att du tror på mig.

Jag hällde ut det sista vinet ikväll, drygt en halv BIB. Det var inte lätt att förmå mig själv att faktiskt göra det. En hel del argument emot for genom skallen, men men..
Jag antar att det betyder att åtminstone halva hjärnan är på min sida, och ja, jag kämpar!
Någonstans lite längre fram kanske jag kan skriva mer "du" och inte bara jag, jag,jag. Senare.

mvh
Onkel F

Jag tänker att det finns någon meningsfullt att tänka på det vi missat när vi valt att dricka. En medvetenhet kanske om värdet av att inte göra det mer. Men det är rätt viktigt att det inte blir för många ”borde” eller ånger i livet för de känslorna väger massor. Tungt att släpa på. Vi gör nog vårt bästa varje dag, de flesta av oss. Vi är liksom gjorda för det.
Jag hejar på dig och din väg framåt! Kram.

Fint att du skriver, K, och att du har det bra i din sommar, som det ska vara, massa steg, heja! ? Jag har avverkat mitt tredje springpass för veckan så här är just nu ett mycket präktigt humör som kan avskräcka vem som helst.
Det som endorfinerna och pulshöjning ger mig är faktiskt ett viktigt ”avslut” på dagen, som tidigare handlade om ett glas.
Stillar rastlösheten, mindre godissugen.
Idag kände jag mig stolt över att just inte blaffa över solnedgången med en blå bred pensel utan stå still och vara närvarande.
Är trött på min mamma, har dåligt samvete för min pappa, har ovårdade fötter, har glömt deklarera, är arg på sniglarna som jobbat skift i mina pallkragar. Små saker, jag vet. Men tror att var och en av dem var ett skäl för mig att dricka tidigare. (Kanske inte mina fötter...)
Många glas kunde det ju bli.
Kram till er alla som läser, tvekar kanske? Gör inte det. Det finns inget som inte är värt det med att sluta dricka.
Jag är nykter idag, viktigast.
Ps @kaveldun liberalerna har nog kapat valfriheten, jag tror jag förstår precis hur du menar. Här är ju hyperliberalt i så fall då ju nykterheten as we know it bara kan åstadkommas den vägen, varje dag, välja själv. ?

Det är väl det vi brottas med, som du skriver man tänker på dom hela tiden, hur man kan hjälpa, lindra och vad man har gjort för fel. Varför räckte inte min kärlek till, för det är som att leva med någon som är otrogen. Det känns i luften att något inte stämmer, så var det för mig innan jag förstod. Idag 6-7månader senare så tänker jag mindre, försöker lyfta blicken. Har läst och skrivit här, sökt hjälp, hittat litteratur på nätet och böcker, pratat med vänner. Sen kom jag till en punkt att jag kunde släppa,lite, mer och mer. Började lägga lite fokus på mig själv, göra mig fin, ge mig själv lite kärlek, fixa hår, naglar, ögonbryn mm. Men just idag är det tufft, när det sårar och då hänger jag här. Kram på dig

Tänker att vilken substans man missbrukar inte är avgörande utan vilka konsekvenser missbruket har dels för personen själv, men i detta forum främst för anhöriga. En skillnad är ju självfallet att alkohol är lagligt och övriga preparat olagliga, vilket ju innebär att man blir kriminell, men som sagt för anhöriga är det inte så stor skillnad. Har själv en son som främst missbrukat narkotikaklassade läkemedel, vilket är ganska vanligt att alkoholister även gör, så forumet är rätt för dig. Allt handlar om beroendeframkallande substanser.

Du undrar hur länge man brukar vara på behandlingshem om jag förstått det rätt. Har jobbat inom missbruksvården och självfallet varierar det mellan olika kommuner. Generellt skulle jag säga att ju yngre personen är ju längre behandling är man villig att satsa på, kostar ju en hel del pengar. Med yngre menar jag under 30 år. I den kommunen jag jobbade kunde vi ha personer på behandling mellan en månad och upp till ett par år. Den korta behandlingen var tolvstegsbehandling, men den fortsatte sedan istället på hemmaplan. Ju kortare behandling ju viktigare med fortsatt hjälp i någon form på hemmaplan s.k. eftervård. Generellt kan man nog säga att ingen är "färdig" när man lämnar behandlingshemmet. Självfallet är det ju bra med en lång behandling, men det viktigaste är att man är motiverad att leva nyktert och drogfritt. Hoppas du blev lite klokare och fortsätt skriv. ?

Som rubriken lyder. Hur fan gör man ? Min hjärna är helt besatt av min beroendeperson. Att ja sätter honom först i alla tankar. Ja vill inte känna så !! Som att ja inte vågar va huvud person i mitt eget liv. Ja ska anpassa mig efter honom. Tänk om vi inte passar ihop annars? Såna idiottankar. Vet ju han älskar mig. Ändå har ja fastnat i känslan att ja inte kan tänka bort honom o hans sjukdom. Typ att ja får dåligt samvete när ja inte tänker på.honom.

i dina spekulationer..☑️☺️.
Idag har jag fyllt på med Polly när orken inte räckt till..?, inte heller en bra strategi i längden, men bättre än alternativet som ju inte är något alternativ längre ??!

Egentligen är jag helt slutkörd och skulle behöva inleda med en vecka bara för mig själv..
Samtidigt har ju barnen längtat och väntat på vår ledighet tillsammans, och jag med förstås. Men jag kanske inte behöver flyga runt som en fe ? och uppfylla den ena önskningen efter den andra..?.
Men jag är också nöjd med dagen?!

Skönt att det är gemensamtiden och samhörigheten i sig, som ger mest ?. Samtidigt övar jag på att känna in mina gränser även där. Och när jag tar hand om mig och visar det genom handling, så ger jag dem de bästa verktygen för framtiden, jag vet ju det..?. Svårt att inte trampa i sin egen mammas spår dock..men som sagt; övning ger färdighet ☺️!
Tack för förståelse ?! Inte alla som minns hur det var..?.
Stor kram!
/Fibblan ?.

Visst är det så! Kram på dej ❣

Idag möter jag honom på hojen när jag är på väg hem från jobbet, Förstår han är på väg till gemenskapen som har sjukdomen. Inte ett ord, inte ett sms om att jag far iväg. Han har inte lyft ett finger idag, sophinken med sopor i på bron, inte plocka undan något från flytten hem. Ungarna tror han sovit hela dan, hade frågat den äldste om lunch kl15. Jobbigt, tänker försöka använda mig av samma metod, fast jag har ju tvätt, städ, hönshus, barn som självklart måste fixas. Men tänker tala om att han får följa med på mina saker, jag frågar inte mer för jag vill inte att han ska känna att han dansar efter min pipa, utan han får aktivt välja om han ska följa och då sägs det... Men det som jag inte förstår är hur han kan kliva upp och fara iväg för att umgås, om det är sista kraftansträngningen? Han vill jag ska ha på mig ringen, han rycker upp sig om jag är uppåt och driver på. Aldrig ett initiativ från hans sida att göra något, inte ens för sig själv.

Det är så lätt att ge "kloka" råd till andra och att få dessa råd själv. Men vi bär alla på olika livsberättelser och det är inte så lätt att bara gå... Ingen är felfri och ingen utan sin livshistoria.

Konsten är väl att göra rätt sak för sig själv vid rätt tillfälle och vad som är rätt för dig vet bara du. Nummer ett, alla kategorier, är att hålla sig nykter så vi kan tänka klart. Kram på dig! ?

på fina, ärliga, sanna DIG❣️
Ditt inlägg grep tag om hela hjärtat. Det som dock lyser starkast i de mindre angenäma känslorna, är din kämpaglöd och ditt mod!! Herregud, vilken bragd det är, det du genomför nu??! Imponerad av din beslutsamhet och övertygelse att stå pall när känslorna river runt med dig. Du är bäst?!
Hoppas skogspromenaden gjorde dig gott????❣️
Kramar!
/Fibblan ?.

Tack för alla era gratulationer! ?

?
Ikväll var jag på möte, gjorde service och tog med mig skorporna jag bakade igår. Känns jättebra! ?

#Bestemor
Ja, hur gör man? ?
Jag har nog inte nåt svar, jag famlar mig fram och ber om Guds vägledning. Men, man jobbar med sig själv i 12-stegs programmet och litar på att man, steg för steg, kommer vidare. Först tänker jag fokusera på mig själv och sen kanske även jobba i stegen i Al-Anon. Det gäller att rannsaka sitt eget beteende. Jag är lika arg på mig själv (min egen feghet, mina val, min självömkan) som jag är på honom. Jag tror att ju mer jag jobbar i stegen, mediterar, håller mig nykter, lyssnar på andra osv så kommer den där ilskan, besvikelsen, frustrationen att avta och ersättas utav acceptans, förlåtelse och kärlek. ?

Säger som de andra- kan inte ge några råd, men skickar tankar till dig! Tycker också att det är modigt och starkt att skriva här! Du har tiden för dig- hoppas att det kanorna sig fr dig?

Kanske att du kan träffa bara en vän, istället för flera, så blir det mer utrymme för dig att prata?

Kram

Så fint att se dig här? Din kropp kanske behöver vila, något du känner in först när du slutar med a? Om jag minns rätt/förstått rätt så har du små barn... vilket gör att man konstant är trött. Du kanske ”skuffar undan” den där tröttheten med a? Och sen slår den till när du slutar och tillåter dig att ”känna”. Sorry, jag spekulerar fritt och kanske är helt ute och cyklar?. Jag har stora barn nu... som klarar sig ganska bra på egen hand, vilket gör att trötthetsskukden inte är så stor... så när jag skippar a har jag energi över.

Hoppas du har haft en fin dag❤️?

" när jag drack skyllde jag mycket på honom.....nu gör jag likadant!"

Det blev ett uppvaknande för mej!!
Jag är oftast så ARG på honom, eller ledsen pga. Honom.

Hur gör man för att leva sitt eget liv UTAN att påverkas ? ?

Fint med igenkännande... även om jag inte önskar någon det där ”dimlivet” med a?. Hoppas du har haft en fin dag!

Nu ska jag uppdatera mig i din tråd och se om jag hittar fler saker att känna igen?

Glömnde visst texten i mitt inlägg. ? Jag har mycket funderingar. Hur länge var era anhöriga på behandlingshem. I mitt fall så var det inte bara alkohol, utan även narkotika av olika slag. Amfetaminet var huvuddrogen när inte alkoholen längre hjälpte. Det kunde bli litervis med röttvin och diverse substanser.
Jag förstår att denna sajt handlar mest om alkohol.
Vill mest dela med mig av mina inre tankar.

Din sorg är verkligen så stark och stor att den känns ända hit. Finns inga tröstande ord att ge, men det är sorgligt att du känner så.

Känner mig också väldigt ensam, men försöker vända det till självsamhet. Trivas i mitt eget sällskap. Göra saker som jag vill göra.

Sen tror jag på ödet, så en dag snubblar jag på honom med stort H. Och det gör du också. Tror jag. Hoppet är det sista som överger en människa.

Men var sak har sin tid. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Du tänker helt rätt när du pratar om samtalsstöd. Man kan inte bära allt inom sej. Skönt att prata med nån utanför hela situationen.
Fint att du har en tröst i Gud. Det har jag med. Inte alls sådär självklart och enkelt, men jag vill tro att det finns en större kärlek än den vi människor förmår att förstå. I mitt inre vill jag luta mej emot en trygghet som j a g tänker är Gud. En som känner allt, förstår allt och orkar med mej i alla lägen.
Också en som kan läka mina sorger och sår som jag själv petar upp emellanåt. Lätt att tappa modet, hoppet, glädjen när man/jag hela tiden känner en känsla av att inte vara viktig, en känsla av att inte vara accepterad fullt ut.
Fint att du hittat en kyrka, dit du kan gå. Jag söker....men orten är liten och än har jag inte hittat...
Va rädd om dej själv ?

Har sån ångest över mina tidigare fyllegregrejor...
Vill knappt skriva det här...

Men men...

Spytt över massa balkonger på nedanvåningens balkonger vid festtillfällen.

Spytt i egen jackficka i bussen på väg hem.

Första veckan på nytt jobb åkt på kickoff och blev svinfull och försökte hångla med en anställd kvinna. Bytte jobb pga detta...

Dyngrak på Julfest med minnesluckor och vet fortfarande inte vad som hänt.

Varit otrogen på fyllan.

Ljugit och gråtit och dramatiserat en jävla massa skit och osanning!

Haft sex med måååånga kvinnor jag inte skulle ta i med tång nykter.

Spytt på tåg på väg hem.

Pissat och skitit ner mig i sängen pga fylla.

På ohotad första plats * trumvirvel*
Skrämt min son när jag kom hem dyngrak sist vilket jag ALDRIG kommer förlåta mig för!

Jag har väldiga problem med mina tidigare erfarenheter... vill så gärna ha den ogjorda...
Funderar på att prata med nån terapeut om detta.

Det kändes så gott att få era svar...och att ni kunde koppla min kraft till att jag ska kunna bli nykter! Jag har aldrig tänkt så även om jag tänkt ibland att jag måste nog äga en styrka inom mig. Under tiden som det här höll på så dog ju även båda mina föräldrar, svärmor, min syster och min man blev sjuk i cancer...jag tänkte ibland att...jag står fortfarande upp och jag arbetar. Så det finns nog en styrka ändå!

När jag skrev och berättade och ni svarade mig..så kände jag..att det här behöver nog jag. Jag läser om er resa Charlie70, Andrahalvlek, Se klart, Vinäger, Kaveldun, Torn, AmandaL mfl...och jag längtar att få komma dit där ni är...och jag ska komma tid. Jag ska vakna klar i knoppen, sova bättre, ha lyster i huden, utöva mina intressen mm mm. Jag vill bara se och höra och känna allt positivt som nykterheten gör med mig!!

Ni som har följt mig ett tag..har kanske sett ett mönster att när jag inte skriver då har jag druckit...för då skäms jag så förfärligt...så jag drack alkohol i måndags och igår...varför vet jag egentligen inte ....vana? Tristess? ..Troligtvis...nu när jag skriver så har jag druckit en öl och ett glas vin...dumt...jag vet...jag ska inte dricka mer.
Imorgon kväll..ska vi bort och jag kommer att vara chaufför...det känns bra!!

Men..idag är jag så ledsen..imorse satt jag uppkopplad för att delta i Viktväktarnas workshop...det ringer på min telefon...dolt nummer..tänker att det är från internetbehandlingen men jag svarar inte ..tänker att den som söker mig ringer igen (brukar annars alltid svara på dolt nummer). Strax därefter ringer ett okänt nummer och jag klickar fram att jag kan inte svara. Jag får då ett sms att det gäller en blå Saab som står skriven på min man och det är en polis som har skrivit meddelandet. Magen vänder sig in och ut...det är nämligen så att vår dotter har lånat vår ena bil. Jag lämnar mötet med Viktväktarna och ringer polisen som berättar att vår bil står i diket ca två mil från där vi bor. Nycklarna sitter i. Poliserna är hyggliga och kommer hem med nycklarna. Min dotter har inte haft en fungerande mobil på ett tag utan vi skriver på messenger och hon skriver från sin dator. Jag skriver till henne men får inget svar. Min man och jag åker till bilen. Den står i diket. Motorn har trillat ner och det har nog även brunnit i bilen fast man kan få en känsla att den som kört bilen inte har skadat sig iaf inte med allvarliga skador. Vi åker hem. Till hennes lägenhet. Hon är inte där. Jag känner mig trött och illamående. Så otroligt ledsen och orolig. När jag har skrivit vid ett tillfälle då jag frågar vad som har hänt skriver hon inget. Men när vi är hemma igen så får jag ett meddelande av henne där hon ber om förlåtelse och att det var inte planerat men att hon körde snabbt...nu var hon hos en vän som hon känner sig trygg hos...och jag tänker att det är någon tillfällig vän. Så brukar det vara..någon som känner sig lika ensam som hon. Jag svarar henne att en bil kan vi ersätta att det allra allra viktigaste är att hon är oskadd. Efter det har jag inte haft någon kontakt med henne...jag vet inte var hon är. Min lilla skitunge...jag längtar efter henne och vill hålla om henne. I hennes lägenhet var det kaos...hon behöver...stöd för att få ordning i sin lägenhet...men hon är så himla stark och vill vara så självständig att ibland blir det hennes fall. Jag tänker på dig Andrahalvlek som lär din dotter olika maträtter...så himla jäkla klokt!! Min dotter som vill vara självständig..ska få vara det...men hon behöver stöd i sin vardag för att nå dit..men hon är inte där att jag kan tala om att hon behöver det..utan hon behöver nå dit själv...å jag kan vara lite klurig så att hon kommer att förstå...hon har faktiskt bett mig om att följa med till optikern. Så det är lite tungt ikväll...och jag vet...det blir inte något lättare med alkohol...jag vet.

Jag vet att jag inte behöver känna att jag lurar er ...men så känns det...men lita på mig...jag är motiverad att bli nykter...men min väg dit...är väldigt krokig och mycket fram och tillbaka.

Kram till er:)

Jag tänkte bara säga att jag har läst och läst om ditt inlägg. Det är starkt och modigt att våga skriva, men framförallt att våga känna. Det är få människor som ser livet i vitögat, står kvar. Många dricker istället. Andra har tvångsmässiga andra beteenden, du vet ju allt detta.
Men inte mindre är det en stor sak att våga känna det som man gått miste om (inte för alltid förstås, det menar jag inte). Människor bygger sina liv på att allt ska vara bra. Hur många läser vi inte om här (mig själv inkluderad) som dricker för skam eller tomhet och för att rädslan att känna den är större än ångesten som kommer av att dricka.
Jag har inte ett enda klokt råd, trots att jag är mycket äldre än du. Vill bara säga att jag hejar massor på dig och tycker du är så bra! Kram ?