Senaste kommentarerna i forumet

Skrev fel, inser jag nu.. menar 100cl, dvs 1 liter/kväll. Sorry! Ändrar texten i 1:à inlägget.
Dee, tack för din kommentar- det lättar oron mycket att höra att du klarade att sluta med den konsumtionen. Stort grattis till dig! ? Fick du någon annan hjälp än programmet här, någon medicin?
Jag har försökt ansöka men det fungerar inte så bra, troligtvis för att jag kör inkognito- läge. Detta eftersom tonåringen lånar både min mobil och dator ibland..
men nu jävlar måste jag lyckas, på något sätt. Tacksam för alla kommentarer jag får! Fortsätt skriva i min tråd, alla! Kram ❤️

Är liksom tvungen att hålla mig vaken då?..Inte alla som får betalt för att skriva på Forumet?..Vissa nätter är lugna, andra desto mer krävande..Sista natten inatt..Sen ett jobbpass i helgen, efter det semester..Tjohoo..?..Att vara full sent på nätterna var även min vardag förr..Datorn, jag och vinet..Är jag uppe på nätterna nuförtiden, så kan du vara säker på att jag får betalt..Kram?

Jaa miss lyckad, det är ju rätt att de själva får ansvara för sina relationer. Jag kämpar ju fortfarande för att de ska få mer tid med honom osv men jag börjar väl inse att det inte går att göra det åt honom. Han får tillfällen serverade men inte ens då orkar han anstränga sig helt och hållet. Och min ork är inte oändlig. Särskild inte efter all besvikelse.

Det finns många kvinnor som lever som jag. Som den enda av föräldrarna som aktivt arbetar för att barnen ska leva gott. Jag upplever att män som just mina barns pappa tänker att det hela tiden finns ett "sedan". De tänker att senare ska de börja prioritera annorlunda. Sedan. Sedan. Snart. Men åren går och chansen försvinner tillslut. Och framför allt blir relationerna helt raserade för varken fruar eller barn orkar leva sitt liv i en väntan på att bli prioriterade.

De gånger jag får skuldkänslor över att han lever ensam så skulle det egentligen kunna räcka med att tänka på den här semesterveckan. Han hade en chans att ha sju dagar av total kvalitetstid med oss men tog den inte. Det är alltså väldigt självvald ensamhet? Eller? Ahhh varför sårar det mig ens?! Varför bryr jag mig? Jag har nog djupare sår än jag förstått.

Igår försökte jag nå min ena som på telefonen i ungefär en halvtimme. Han var hos de bekanta här. Jag blev helt uppstressad och arg över att han inte svarade. Insåg då att det hade med mannen att göra. De enda gångerna jag förut ringt någon många gånger i rad utan svar är ju när jag ringt honom när han inte kommit hem på ett dygn eller kommit hem när han lovat. Då kände jag att det egentligen är bra att han inte är med oss. Jag behöver ju detoxa från honom.

Mitt önskemål inför nästa sommar är att jag kommit längre i min detox. Det blir spännande att se vad ett år till kommer att göra. Önskar honom givetvis all lycka i livet på riktigt men jag önskar också att hans påverkan på mig ska ha minskat.

Kram igen ❤️ skriver kanske igen senare. Antar att några dagar nära naturen och borta från vardagen sätter igång nåt inom mig. Processar saker tror jag. Inte minst för att jag har slutfört skilsmässan också precis innan vi åkte.

Den här veckan har jag känt mig ovanligt trött efter jobbet. Två pers borta från mitt team. En sjuk ( troligtvis Corona☹️) och en på semester. Så det har blivit en kort höneblund direkt efter jobbet, helt underbart! Sedan har jag återupptagit min rutin med en lång rask promenad på kvällen, passar på att spana lite efter lax som finns i en å i närheten.? Innan det blir mörkt tar jag ett varv och plockar mördarsniglar från trädgårdslandet. Grymt mycket sniglar här i år, så det blir tyvärr väldigt dålig skörd trots daglig jakt. Har ni mycket mördarsniglar hos er Se klart?

Kram

När jag känner mig helt sönderblåst i skallen efter jobbet så tar jag mig en höneblund.

Sätter larmet på 30 min, lägger mig raklång och djupandas - och slocknar kanske 15-20 min.

Då är det som att reseta skallen, jag blir pigg efteråt. Och sover jag inte längre än så påverkas inte nattsömnen heller.

Kram ?

PS. Ni ska vara glada att det inte går att dela varken bilder eller filmer här ? Just nu är jag knappt i form att ens ta mig ner på golvet och upp igen ? Jag ska ta tag i det! Snart.

Så härligt att höra att du ordnar allt. Du är oerhört stark och jag är så imponerad av dig.
Jag tänker använda mig av dig som inspiration till att orka ta mig igenom den resterande delen av min resa.
" Borra ner fötterna och titta mot horisonten " Ska ta det som mitt motto och tänka på det varje gång jag tappar tron på att jag ska fixa detta.

Önskar dig all glädje, vila och njutning av din sommar och en stor bamsekram till dig från mig?Azalea

Dag 4 hoppades jag, men nu är han berusad, överdrivet glad än så länge. Plötsligt säger han
- Du behöver inte vara rädd för mej!
Då VET han ju om min rädsla för honom när han är onykter!
Jag börjar direkt gråta, det var som att trycka på en knapp. Han gick ut. Jag lugnade ner mej. Men fattar inte, eller fattar jag?
Han är värre människa än vad jag trodde. Att medvetet utsätta mej för sin onykterhet som han VET gör mej rädd!
Jag drar mej undan direkt! Kommer att nonchalera honom, hitta på annat, vara upptagen, om inte annat så har jag fått akut diarré nu och mår illa.
Så enkelt, bara låta min kropp styra. Det här med att lyssna på sin kropp, det är nåt av det klokaste som jag vet. Men även nåt av det svåraste. Ikväll lyssnar jag.

Att det finns otäcka människor som inte kan låta bli.
Bra att du är försiktig och tänker på dig själv och din säkerhet.
Jag bor helt ensam där inga andra människor finns runt omkring. Det känns tryggt tycker jag men visst tänker jag ibland att vara helt själv är inte säkert heller. Oavsett om det gäller sova i en hängmatta eller livet i övrigt.
Att ha nära vänner och människor man kan lita på nära är så viktigt.
Kram Azalea?

Jag sällar mig till hejarklacken! Det kommer gå bra, det är inget att oroa sig för. Det värsta som kan hända är om du råkar ta fel glas. Det höll på att hända mig en gång i början.☺️

Trädgårdsfix har kompenserat en del av utebliven gymträning, är ganska vig men lotusen avstår jag av barmhärtighet för min omgivning. Hjärnan tror jag snart är återställd. Jag kan som idag- skippa plikter för att jag måste ha en paus. Och må bra med det. Ingen gammal skuldkänsla som dyker upp automatiskt. Jag undrar om detta får jobbas med hela livet, eller om det kommer kännas helt naturligt och riskfritt så småningom. Känner nog ingen som slutat dricka och fortsatt så. Återstår att utforska. Kikar in från vilopositionen raklång efter aktiv och även social dag. Roligt! Ett tillstånd och känsla jag trodde var förbi ju, men den är tillbaka. Misströsta inte ni som ev tänker att visst är det bra/nödvändigt att bli nykter, men SÅÅÅ tråkigt. Ibland är det tråkigt att inte dricka, det stämmer. Men det betyder inte att det är tråkigt att låta bli. Roligheter blommar som en lite försiktig marktäckare (heter det så) och plötsligt har det växt en matta av bra liv kring fötterna. Där börjar allt igen, på det bra sättet.
?????

För era reflektioner. Efter att jag lämnat min vän så kom jag på massor av saker som jag önskar att jag sagt eller frågor jag skulle ställt men var helt tom i huvudet just där i stunden.

Intressant det där med inställningen till att man avstår alkohol och vilken betydelse det kan ha för hur det går. Jag försöker, precis som du skriver @Andrahalvlek, att inte tänka att jag aldrig ska dricka alkohol. Försöker istället att ta det dag för dag och ta ett beslut under förmiddagen för hur jag ska se på dagen.

Att tänka att jag inte får dricka försöker jag undvika utan kommer istället fram till anledningar till varför jag inte vill dricka. Det finns så mycket annat som jag hellre gör med min tid. ❤

Hej. Om du dricker endast 10cl och är nykter en dag i veckan. Så tror jag nog du kan va helt lugn, för att få abstinens av det svåra allvarliga slaget. Då krävs det bra mkt mer alkohol, varje dag. Lycka till ?

Mor som är alkoholist. Tycker väldigt mycket synd om sig själv. Frågar aldrig hur jag eller mina barn mår. Blivit värre sedan hennes sambo dog. Känner nu att jag inte orkar ringa.
Hon har bett om hjälp. Jag och mina syskon har kontaktat kommunen och hon har pratat med någon där. Men säger nu att hon inte är intresserad av att få hjälp. Känns hopplöst. Vill strunta i henne, men svårt att inte bry sig.
Vet att man inte kan hjälpa någon som inte vill själv. Men tankarna finns där ändå.

Fortfarande inte druckit. Fortfarande livrädd för alkohol. Känner mig lite nedstämd men annars okej. Tänker på hur mycket elände jag ställt till med när jag druckit, såret människor. Vet inte hur jag någonsin ska kunna komma över det .

Hej Mistral!

Välkommen hit!
Bra beslut tycker jag, och bra att du verkligen vill sluta!

Jag var gravt nere i mitt missbruk i ca 4 år, där jag drack på vardaglig basis. Oftast 2-3 liter vin om dagen, jag var onykter hela min vakna tid. Mao en grav konsumtion av alkohol.
Jag slutade och gjorde en så kallad cold turkey, från en dag till en annan, och var helt övertygad om att jag skulle få till och med krampanfall, men abstinensen jag kände var mestadels svår huvudvärk i en vecka (ganska precis) och rastlöshet, den satt i ganska länge, men det var inte så farligt och ett överkomligt pris alla dagar i veckan att betala för att bli nykter!
Abstinensen tyckte inte jag var jobbigast, det jobbigaste har varit att bryta vanor och mönster, hantera tankar och känslor.
Tack vare programmet alkoholhjälpen erbjuder (finns att söka på startsidan) så hade jag nycklar och verktyg att ta hand om allt som blev efter att mitt ”verktyg” jag haft tidigare, dvs alkoholen, försvann.

Risken för att få svår abstinens ökar ju naturligtvis med tid med överkonsumtion, andra bidragande sjukdomar och mängd, men den verkar också slå väldigt olika.
Mitt tips till dig är att ansöka om programmet så du får lite hjälp att kartlägga situationer där risken finns att du återfaller och där du också får kunskap om hur abstinens ter sig. Ju bättre rustad du är desto mindre blir både rädslan för abstinensen och risken för att återfalla!

Mod och styrka,
Dee

Fina och konstruktiva tankar❤️..Tror att som hos de flesta beroende, att ditt ex har huvudet fullt av tankar kring alkohol..Därför omöjligt att vara en bra förälder..Sen verkar hans vilja att ens försöka, vara väldigt klen..Jättebra att du orkar stärka barnen kring deras funderingar..Jag fick alltid ”stötta” exets pappa-roll, men har lagt ner det..Tänker att han är den vuxna, och därmed ansvarig för sina relationer, och sin framtid med sina barn..Kram❤️

Hej!
Vill gärna höra andras erfarenheter av Campral och Naltrexon.
Finns det någon mer än jag som kombinerar båda? Vad är isf er erfarenhet?
Finns det fler alternativ än dessa?
Förutom Antabus.
Tack på förhand!
Kram

Vad skönt med en bättre dag. De brukar komma som present efter de riktigt usla. Jag skrev lite i min tråd om detta att hitta alternativ till alkohol för att ”sätta punkt”. Programmerade till det ju. Sannerligen slutar inte jobbet med att hålla sig nykter, å andra sidan är det meningsfullt och utvecklande vilket inte kan sägas om fylla.
Ha en fin kväll med din mamma!

Du har startat en tråd här med en titel som nog väldigt många kan känna igen sig i, fint att du delar med dig.

När du väl börjat dricka är det svårt att sluta. Det låter som en frustration, trots att du vet hur du vill ha det med alkoholen, vetat länge så blir det så här gång på gång. Du sätter ord på det insiktsfullt och det märks att du reflekterat kring detta länge.

Du har valt att skriva här som ett sätt att ventilera detta, kunna hitta sätt att bryta dessa mönster om jag förstår dig rätt, bra gjort!

En liten tanke jag får, hoppas det är okej att jag delar med mig. Det är att nog alla människor kan känna igen sig i att göra saker på kort sikt fast en vet att det är mindre bra val, hjärnan kan vara kortsiktig och om en tänker kring kost, motion, stillasittande mm mm så kan det ju många gånger för många vara samma där. Välja den väg som känns bra här och nu men som på längre sikt är sämre valet för hälsan som exempel. Det är mänskligt och inget fel på dig, inte att du är korkad utan att din hjärna vill ta det kortsiktiga, som alla andras. Det var min tanke, hoppas den på något vis blev hjälpsam.

Fint att du är här och skriver och kanske läser, ibland behöver en skriva några gånger för att tråden ska få fart så därför jag tittade in här och skickade ett litet inlägg hoppas det var ok för dig!

Önskar dig en fin vecka!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har startat två trådar här och beskriver att du verkligen bestämt dig för att göra en förändring av dina alkoholvanor. Denna tråd ringar in det som gör det extra utmanade för dig, alkoholen "lindrar" kortsiktigt, tillfälligt något och när det då händer något jobbigt som du skriver är det lätt att du hamnar tillbaka i den onda cirkeln du egentligen inte alls vill vara i.

Klokt att du skriver här, startar en tråd kring det som faktiskt verkar vara något väldigt viktigt för dig att hitta strategier kring. Du har tankar om att prata med någon, kanske professionellt? Och har även letat andra alternativ, jättebra att du fortsätter söka. Många gånger kan det ta lite tid innan en hittar rätt, vad som passar dig, i tid, och på vilket sätt. Att skriva här gör att vi får chansen att ge dig stöd.

Ibland behöver en skriva flera gånger för att en tråd ska få fart, fortsätt gärna berätta om du vill så kanske du får lite tips på vad andra varit hjälpta av längs vägen!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har varit modig och startat en tråd här. Titeln säger kanske något om hur du mår eller har det just nu? Stort eller litet berätta gärna mer så kan vi försöka ge dig stöd, om du vill förstås. Sett att du fått ett fint välkomnande här och ville också passa på att skicka ett extra hej!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack vakna vacker och miss lyckad ❤️

Vi åkte själva. Men dagen efter kom han ändå... Och stannade en natt. Han skulle komma tillbaka men gjorde inte det. Dagen och natten han var här var trevliga. Men den här attityden av att komma och gå som man vill funkar inte. Kanske om man är ett kompisgäng där det alltid finns nån annan att hänga med medan man väntar på den andra. Men i en familj, nej!

Jag märker så tydligt hur vi glider ifrån varandra. När vi pratade vid maten på den soliga uteplatsen svarar han knappt på det jag säger. Det är inte speciellt ovant men jag är ovan vid att känna att jag skiter i det. Vill han inte prata så fine. Förut stack det till i hjärtat.

Var det vårt sista försök att leka familj? Tolererar jag nånsin igen att han ens kommer eftersläntrande sådär? Ja jag antar jag måste tåla lite för barnens skull.

Min ena sonen var låg igår. Jag fick inte ur honom var det var. Senare på kvällen sa han att han är så ledsen över att hans pappa är en så dålig pappa. Jag kunde se att en dag och en natt här var bra men sonen såg mest det faktum att han inte ville stanna kvar sedan.

Min familj kom hit en dag också. Min svåger lekte med barnen och min andra son frågade mig "när vi var små... Brukade pappa göra sånt här med oss? Jag bara undrar liksom om vi var en sån familj som gjorde sånt?". Alltså herregud. Mitt barn. Han tänkte att han kanske bara glömt bort det. Men i själva verket har det knappt hänt.

En annan kväll fiskade vi här. Några bekanta som också semestrar på samma ställe lånade ut fiskespön och visade dem hur man gjorde. Då sved det i mig igen. Barnens pappa fiskar jätteofta. Han har kunnat försvinna ett helt dygn för att fiska. Men han har inte lärt sina barn hur man gör ? Nån enstaka gång men inte så ofta att de lärt sig så att kunskapen sitter.

Jag försöker att inte prata illa om honom men när barnen själva söker bekräftelse på det de känner kring honom som pappa så måste jag ju svara. Jag försökte säga att det var ju bra att han kom litegrann i alla fall men det svaret blev bara dumt för då lämnar jag sonen ensam kvar med sina känslor av att det inte räcker. Så jag håller med honom och låter honom veta det.

Jag tror att mannen kom hit för att han var full en kväll. Och i den fyllan kände han sig plötsligt ensam. Bodde vi ihop hade den kvällen förmodligen varit en sån kväll då han rycker upp sovsrumsdörren för att kasta ut mig för att själv få sova med barnen. Men nu bestämde han sig för att åka till oss istället dagen efter. Och jag antar att när han var här så var det inte tillräckligt för att vilja stanna kvar. Här är det spartanskt och inte så bekvämt och dessutom alkoholfritt.

Jag tänker positiva saker om honom samtidigt som jag skriver. Tänker på de saker han gjort bra. Men en vän till mig fick mig att inse att jag verkligen är tacksam för så lite. Att t.ex spela fotboll med sina barn en gång per år är inget att få diplom för. Om man jämför mitt och hans föräldraskap kan man knappt tro att vi har gemensamma barn. Ibland får jag tolka barnens beteenden åt honom för att han inte fattar varför de gör vissa saker. Han känner dem inte.

Nu ska jag ge barnen lite mat ❤️ kram!

Sitter i solen med en kopp kaffe och så här lite småler, så nöjd med mig själv, mina beslut, min energi och mitt liv just nu. ? Vet att denna sköna känsla kommer passera, om jag ska följa normen och det som informerades om på filmen jag såg härom dagen så vid tre veckor börjar det riktigt kämpiga. Innan dess så är det en skön känsla och skillnaden mellan att vara full och nykter är otroligt kännbar. Så jag tänker banne mig njuta ordentligt! ?

Tack nystart, visst stämmer det du skriver vinsterna med att välja nykterheten är många! ?

Haha det gick åt skogen, att dygna som kidsen säger. Somnade sittande i soffan kl 5 och vaknade 10 ?
Är nog bara att inse att man är för gammal för sånna dumheter

Jag har absolut bra och dåliga dagar, de beror alltid på vilket humör min fru är på. Just nu är hon på bra humör vilket gör det extra svårt då jag bestämt att jag fått nog. Dock är det ju lite lättare att vara hemma när det inte hänger ett moln över en, men jag vet ju att allt kan ändras vilken sekund som helst då ett blixtnedslag alltid lurar runt hörnet. Jag haneterar det väl iof bättre nu men det beror nog mer på att jag kopplat bort det mesta och väntar på finalen. Men utan alkohol mår jag bra, väldigt bra faktiskt. I samband med bra kost och träning mår jag bättre än på väldigt många år, både psykiskt och fysiskt.