Senaste kommentarerna i forumet

Reflekterade just över att jag inte drack en droppe alkohol under varken maj eller juni. Det är ganska svårt att fatta varför jag inte gjorde detta tidigare, för det har varit förvånansvärt lätt. Inte lätt, men lätt om ni förstår vad jag menar. Det viktigaste hjälpmedlet har varit att bygga nya rutiner och verkligen jobbat bort det där att jag är värd en d-a öl bara för att frugan beter sig. Min jobbigaste period är och har alltid varit sen eftermiddag/tidig kväll då jag avslutat dagens arbete men "väntar" på kvällen. Just denna perioden är och har alltid varit den som min fru har värst humör och alltid kastar skit omkring sig, oavsett vad som hänt och vad jag gör. Har instett och märkt att det faktist inte spelar någon roll vad jag gör, hon förblir likadan. Super jag till det så kopplar jag bort, men hon beter sig lika illa. Försöker jag avlasta och hjälpa henne med vad det nu kan vara får jag bära hela alla hennes känslor och verkligen springa runt på minfältet. Tar jag på mig träningskläderna och går ut och går, ja då kopplar jag bort totalt och när jag väl är hemma igen så har inget förändrats pga att jag var ute, hon är fortfarande sur eller så har hon slutat vara sur. Spelar ingen roll om jag supit, gått ut eller äntrat minfältet - hon ärndrar sig inte.

De svarta är vanliga skogssniglar, och de äter inte upp dina odlingar. Mördarsniglar är bruna, men annars likadana som de svarta, och de är väldigt hungriga. Äter glatt upp varandra om tillfälle ges ? Finns mest i tättbebyggt område och förökar sig som kaniner.

Kram ?

Brukar inte lyssna på alla sommarprat, men jag lyssnar på dem som jag är lite extra nyfiken på. SR-appen i mobilen är perfekt för det. Då har man ingen specifik tid att passa.

Hittills har jag lyssnat på Sofie Sarenbrant och Björn Natthiko Lindeblad, men fler ska det bli under semestern ?

Sofie Sarenbrants deckare lyssnar jag på med stor behållning. Lyssnar just nu på del 8 ”Mytomanen”, med kriminalinspektör Emma Sköld.

I sitt sommarprat kommer Sofie minst sagt lite oväntat ut som sexbrottsoffer i barndomen. Ett brott som förföljt henne hela livet. Mycket bra sommarprat, och ett otroligt viktigt vittnesmål.

Björn pratar om döden så att tårarna rinner på mig. Han pratar om sin pappas död och sin egen snart förestående död, eftersom han har sjukdomen ALS. Jag tror att Björns sommarprat kommer att toppa lyssnartoppen över årets sommarprat.

Två arbetsdagar kvar och sen är det seeeeemeeester ?

Kram ?

Försökte förklara nu för min man varför jag drar mej undan när han är onykter.
Min rädsla över hans förändring.
Min oro över hur det ska utvecklas.
Jag berättade även hur mycket jag uppskattade hans 3 nyktra dagar. Att den jag älskar kommer fram så tydligt.
Att jag förut själv har druckit nästan varje dag och då märker man inte förändring lika snabbt, för man blir ju likadan. Då märker man inget förrän man blir osams.
Nu börjar osäkerhet direkt han börjar dricka, vart ska det här ta vägen?

ALLT ska bara handla om DEJ! Svarar han, jag är människa jag med. Det handlar bara om dina känslor.
Mej ska du minimera och göra om. Sen går han.....

Så, nu är den här dagen förstörd redan från start!
Finns det ens nåt tillfälle när man KAN prata om hur alkoholisten påverkar sin fru?
Skulle inte tro det.
Jag är oerhört medveten om mina ord. Säger ALDRIG, du ÄR, du GÖR. Jag utgår ALLTID ifrån mej själv, mina känslor och reaktioner.

Jag önskar bara att nå hans hjärta, käre nån, det påminner om att vara olyckligt kär....
Är det det jag ska vara resten av mitt liv?
Definitivt ska jag vara nykter, även om det kostar mej mitt äktenskap.
Jag vägrar att dricka tillsammans med honom. Min hälsa har påverkats av min egen överkonsumtion så jag har behandling med Campral. Tyvärr har min terapeut semester.
Men varje stund är ändå bara min. Varje ögonblick måste jag agera efter mitt eget förstånd.
Jag har dessutom en egen inre kunskap att ösa ur. Frågan är bara, vilken strategi som fungerar bäst.

Att gråta sej igenom dagar och kvällar är ingen framkomlig väg. Fast jag gråter hela tiden nu....

En reflektion efter träningen nu på morgonen. Dels en uppvärmande promenad, sedan ett styrketräningspass. Det är en god tillfredställande känsla sitta i solen efter jag tränat, lagom svettig, känna att kroppen faktiskt kan, och svarar, jag såg på vågen att jag tappat ett kilo sen jag började säga nej till ölen. Inte heller det är väl så konstigt, men bra.

Allt jag gör nu ger en annan, mindre effektiv snabb kick, utan kanske mer en skön känsla av att klara av, att planera, prestera lite mer långsiktigt, istället för första ”psst”-knäppen från flaskan.

Snart blir det dusch, sen får dagen veckla ut sig som den gör. Kanske blir jag seg o trött o arg på något, eller så tickar minuterna på. Oavsett blir det starkaste jag dricker idag kaffe.

Oklart hur jag gör med maten, ska försöka börja laga lite mat till lunch, så det inte blir mackor idag igen. Står mig säkert bättre på det, och mindre jojo-effekt i blodsockret.

Ha en fortsatt fin dag :)

Huvva vilken påminnelse du fått. Vad skönt du repar dig? Heja dig!
Kram?

Att få höra att ni känner igen, både ledsamt ovh tröstande. Ja när man fått möta den nyktre så minns man ju varför kärleken fanns/finns. Som att bli nykär. Här ÄR han ju, mannen som jag älskar!
Jag har badat i svett i natt, fick byta sängkläder, vaknar uttorkad med huvudvärk som efter en fylla!!
Molande smärta i bröstet på vänster sida, ..allt kom tillbaka. Alla kroppens signaler. Ryggen värker.
Jag är tacksam att ni orkar läsa. Jag behöver stöd. Coronatider stoppar resande. Dessutom kommer sämre väder med regn!!
Nu lite kaffe. Jag återkommer...

Ja hur kan man välja så korkat..Det är beroendehjärnan som väljer, vår själ väljer annat..???

Jag fundera på det du skrev om ansvar. Jag skriver ganska fritt i min tråd men har jättesvårt att skriva i andras trådar. Jag är så rädd att det ska tolkas fel, att toner inte blir rätt. Det gör mig stressad och då raderar jag oftast och inget blir skrivet.
Tack för dina inlägg, de ger mycket att tänka på och är värdefulla.

Önskar dig en härlig sommar!
Kram

Skönt att läsa era reflektioner och känna att det är så det är! Dock kommer en känsla över mej där jag bara blir så sjukt less. Känns som jag blir arg för att behöver välja mellan att dricka eller inte. Normalt efter en tid i det nya? Jämför med när jag varit i en annan förändringsresa kring ex kosten...då dippar det någonstans efter nån månad eller så. Känns meningslöst. Då gäller det att hålla fast vid målet.

Men såklart vinner att inte dricka för har egentligen aldrig känt mej mer stolt över mej själv än senaste månaden. Där jag vecka efter vecka checkar in på ännu en nykter vecka. Har satt 3-månaders mål för mej själv. 21/8 ska jag besluta nästa mål. Då har jag avverkat min första hela sommar som alkoholfri sedan innan tonåren och min graviditet så klart. Det är crazy good. Att tänka på målet gör mej glad konstigt nog. Det är faktiskt en bra idé för mej än att ta en dag i taget...en dag i taget ger mej inte tillräcklig motivation att sträva. Behöver ett högre greppbart mål som känns rimligt. Snart är jag ju halvvägs dit. Börjar redan se nästa 3 månader och hur mörka hösten ska bli det målet. Lite ojämnt sådär med 21:á varje månad men det symboliserar oxå att livet är lite så...ojämt!

Från början när jag tog beslut att sluta dricka var jag orolig att bli triggad och få sug av avkoppling hemma och något gott i glaset.
Kunde lyssna på musik eller titta på tv, eller bara sitta ute och njuta av fågelkvittret eller prata med maken. Många eller, eller hur?

Nu drygt 6 månader in i nykterheten har jag förstått att det är inte bara det jag hade i glaset jag saknar. Saknar det mycket mindre nu, verkligen. Hela jag är inställd på alternativ till alkohol och det finns verkligen så mycket gott att dricka.

Det jag saknar är stunden, tanken att jag sätter mig på altanen och bara kopplar av. Alkoholen var en stor del av det då.

Förstår jag behöver våga känna det och ge det till mig själv, alkoholfritt. Stunden av avkoppling.

Suget som kommer ibland, starkt som en flodvåg det hanterar jag på mitt eget vis. Det går bra. Det är en psykisk och fysisk förnimmelse som jag går igenom för att läka hela jag.

Kram ?

Du jobbar på så otroligt bra med det här svåra, och du sätter så bra ord på det dessutom. Jag är säker på att dina inlägg hjälper en massa människor att också bryta sig loss.

Kram ❤️

Ju fortare man kommer från inställningen ”stackars mig som inte får dricka” till ”jag vill inte dricka” desto bättre. Då blir den nyktra resan så mycket lättare.

Kram ?

Kanske ännu mer med ”speciella” förhållanden..Jag är absolut ingen specialist på medberoende..Tror det finns personer med den erfarenheten på Forumet..Men om jag förstått någonting av det så är det att man alltid låter den ena partnerns behov gå före ens egna, man vill vara till lags, man vill göra personen nöjd, om personen är tyst, då undrar man vad som är fel, men man vågar inte fråga, man kontrollerar personens förehavanden för att vara beredd på än det ena än det andra, man gör eventuella barn medberoende också genom att inte väsnas när personen behöver ”vila” eller annars vara i fred, barnen får alltid veta att kanske är alltid den andra personens svar och man väntar in ett eventuellt klart svar in i det sista, personens mående och hälsa styr övriga familjen..Jag har förstått att det finns olika typer av medberoende, att det kan vara på olika sätt..Men det jag kommit underfund med är att den medberoende vänder in och ut på sig själv för att vara till lags..Värst av allt är nog att man visar sina barn hur ett förhållande ser ut..Som tur är går det att bryta mönster..Man kan bli frisk och då ser barnen hur man agerar, och tar tillbaka sitt eget liv, och gör friska val igen..Det konstiga är tycker jag att man ger den andra partnern mandatet att göra slut..Det är ju den medberoende som ska slå av Bojan för att visa att man gjort sig fri..Eller , jag tycker att det vore det ultimata i alla fall..Stor varm Sommarkram till dig lim..Du börjar nog tillfriskna nu..❤️??..

Somnade ändå ok igår och nog för att det va svårt att vakna nu så är det så skönt att veta att i går somnade jag utan en enda gnutta alkohol i kroppen. Skönt och bra! Känner att denna gången är annorlunda än de övriga när jag ”försökt” sluta träffa ?. Jag har känt på mig att jag måste sluta, för livet med A leder inte till något gott utan det river ner det jag byggt upp sakta men säkert. Jag har tidigare gått in i en vit period med sorg... sorg för att stackars lilla jag inte klarar av alkoholen och nu ska jag behöva stå på sidan om när alla andra har roligt. Känslan fanns där trots att jag främst är ensamdrickare, jag var ju tvungen att lidande se på när andra njut av vin och bubbel i mitt flöde på sociala medier, medan jag minsann fick stå över... sjukt orättvist. Men nu den här gången känner jag inte så, inte alls! Den här gången känner jag att livet är för värdefullt för att kastas bort. Jag har massor att leva för och tanken på att umgås med ? får mig att äcklas lite. Jag vill aldrig mer vara berusad och jag ser det inte som nåt som helst problem att avstå. Hmm nänä tänker säkert nån, inte nu nej men det kommer. Jo jag vet det, men i dag på dag 6 så bryr jag mig inte om vad som kommer eller när jag ska känna sug eller längtan. För idag tänker jag njuta av att vara Hon som väljer bort alkoholen och njuta av att jag känner noll och ingenting vare sig vad det gäller ? eller ? för den delen. Så skönt! ?

Nu ska jag läsa lite i en ny bok som jag fick på posten igår. Älskar böcker, har dock haft lite svårt att koncentrera mig och läsa senaste åren som jag hängt med ? Nu hoppas jag att det intresset ska kunna upptas på nytt och att jag ska kunna sluka en bok i veckan, minst!

Hahaha visst är det underbart Andrahalvlek, AmandaL och Ensam1984 - hela juli 2020 har vi varit nyktra! ? Fy tusan vad bra vi är, nu kör vi en dag till i nykterhetens tecken. ??❤️

Dag 8
När jag vaknade idag tänkte jag lite på att det gått över en vecka, det här kan jag nog vänja mig vid, bara mota olle frestare vid grinden vid lämpliga tillfällen, t ex när har lust fly undan livet, när jag råkar hamna utanför bolaget då jag gör något annat, när jag är på väg från jobbet (då har det ibland varit automatik i min kropp vad jag gör).

Jag läste lite i min dagbok vad som hände förra veckan, och det som hände var att jag tidigt på morgonen faktiskt nog halvt medvetet hade gett upp och bestämt mig. Jag skulle till min bror, och jag skulle handla innan, sen lät jag frestelsen ligga där och bubbla, utan att säga nej till den. När sen dagen utvecklades och jag kom närmare att sätta mig i bilen började nog saker gå på automatik. Så att faktiskt bestämma sig - nej jag ska inte. Är. Väldigt. Viktigt.

Det är ganska tråkigt ibland nu för tiden, ibland vet jag inte vad jag ska göra av timmarna jag fått (vilket ju var ett av skälen till slut - vad SKA JAG GÖRA), men det kanske får lösa sig. Att bara slöa i soffan, ta en promenad, eller se en TV-serie är trots allt bättre än fly in i flytande-bröd-träsket. Lätt gå vilse i det.

Gårdagkvällens humör var inte det bästa, funderade på sova bort den, men tog mig en skogspromenad, det gjorde att en del av tungheten i huvudet försvann, där vet jag att det är så, även om det inte känns så innan :)

Idag väljer jag samma som igår - ingen alkohol under västen.

Funderar om jag kommer uppdatera varje dag. Vi får se om jag tycker det är nödvändigt.

Hoppas alla får en fin, nykter eller nyktrare dag :-)

Torn vad trist att höra om snigel-sommar. Jag kan väl hålla med för vi brukar ha noll sniglar här men däremot vinbärssnäckor som och knaprar i godan ro. De kastar jag in i häcken... men i år har jag ffg sett svarta sniglar (diskreta) så som du vet har jag inte kunnat döda dem men inte för att de är gulliga utan för att jag inte vill beblanda mig
’Min höneblund som jag kallar tuppis är skälet till att jag nu får storstädat till kl 02.
Nu dag imorgon nu går ögon i kors. Avslutar med att instämma med K, vilken oändlig tur att jag fick hitta just er- och alla som skriver- här. En stor present från någon som tror att det fina, och ärliga livet, är värt att kämpa för, ihop, som vi gör så bra. Godnatt alla skatter! ?

Hej...

Jag kan inte somna.

Ikväll, sent, avslutade han vårt förhållande. Han har viljat ha mig kvar som sin fru eller flickvän men ikväll eller snarare inatt så skrev han att det är slut nu. Att jag får träffa nån ny om jag vill och att jag inte ska bli arg om han träffar nån ny.

Sedan ringde han mig för att säga att han inte träffat nån men han ville bara göra allt klart för framtiden. Jag hörde på hans röst att han druckit. Men jag tror att det han sa ändå stämmer. När han var här så kände jag att nåt var annorlunda mellan oss. Och jag kunde inte ens fakea nåt.

Det är lite ironiskt nästan. Jag fullföljde skilsmässan för att han hade en fest där det bjudits in tjejer. Det var liksom droppen bara. Och nu vill han försäkra sig om att jag inte kan bli arg om han träffar någon. Och det ska jag inte bli heller. Jag fick nog bara tjejer var på besök hos honom och där och då ville jag inte ens försöka en sekund till att reparera nåt.

Jag hoppas att detta var ett riktigt slut för hans del. Det är det jag väntat på. Att han ska vara klar med mig. Det som gör det osäkert är det faktum att han druckit. Det stör mig så mycket att han tar stora beslut på fyllan såhär. Jag önskar mig ett nyktert beslut och ett nyktert framförande. Men å andra sidan är det ju exakt det han inte kan ge mig. Det är ju alltid fylla mer eller mindre. Det räcker att någon dricker ett par öl för att besluten ska bli fyllebeslut tycker jag.

Men i alla fall. Nu har han sagt det och jag tänker inte låta honom ta tillbaka det. Nu måste det vara dags att gå vidare.

Jag har dock inget intresse över huvudtaget att träffa en kille. Det är en helt absurd tanke. Jag ska läka mig själv och hjälpa mina barn att läka. Jag måste lära känna den här nya singeltjejen jag blivit efter 16 års relation. Jag har dessutom mina barn på heltid och de kommer före allt annat. Och efter dem kommer jag själv ❤️ Så jag har redan tre personer att vårda och ge kärlek. Och så lilla vovven förstås ?

Om han mot förmodan tar tillbaka det han sa och skrev inatt så ska jag verkligen försöka stå på mig och säga att nu är vi skilda och han har sagt att det är helt slut och att han vill vara fri att träffa någon ny. Det går inte att hålla på hur många månader som helst och vela fram och tillbaka.

Det är så rysligt att jag faktiskt måste stålsätta mig såhär. Han har haft mig som en nickedocka känns det som och det är så sjukt svårt att ta sig ur det. Jag menar, tänk alla gånger han slitit upp mig ur sängen och fullkomligt struntat i att jag sagt att jag snart ska upp och jobba. Och jag har fått lyda bara. Alltid lyda för att slippa bråk.

Jag har inte ens kunnat se vår relation som slut för att han inte viljat det. Jag bara väntar på att han ska träffa nån ny så att jag får vara fri. Det räcker inte att jag inte vill vara ihop med honom utan det blir bara helt slut när HAN vill det. Och jag har inte vågat annat. Däremot har jag vågat dra mig undan allt mer och hålla distans mer och det är nog det han känt och tillslut fattat kanske? Han börjar nog sakna äkta närhet. Han är nog redo att träffa nån ny snart.

Det blir tungt på sitt sätt när det väl sker men jag vet att det är rätt. I över 9 månader har jag grävt väldigt djupt i alla dåliga minnen. Sällan kommer fina minnen fram men när de gör det så smärtar det. Men då försöker jag tänka på allt det andra igen. De fina minnena finns nånstans och kan tas fram igen när det värsta är över. När såren är läkta. Men just nu måste jag hålla dem gömda.

Godnatt ❤️ hoppas ni kan sova. Känns som detta kan bli en lång natt för mig.

Såklart du får fråga om vad du vill..Sen om jag kan svara på det är en annan sak..Jag har ju haft olika strategier när det gäller tillfrisknandet..Tog rygg på flera som verkade stabila, och inte ville börja dricka igen..Likadant har jag gjort i det verkliga livet också..Mitt liv som nykter är viktigast av allt..Då är alla vänner och annat mindre betydelsefullt..Klarar jag inte vissa människor eller situationer, då åker jag hem..Eller så vet jag från början att jag inte ska vara med..Jag vill aldrig börja dricka igen..Då får jag se till att det blir så..Jag har makten över mitt friska liv..Och det tänker jag göra allt för att behålla..???..

Om min resa kan inspirera en enda person till en bättre vardag vore det fantastiskt. Jag kommer följa dig och hålla din hand virtuellt. Man misströstar ofta, får panik och tror inte det är möjligt men det är det, det mesta sitter i vårt huvud och är tankar som spökar och inte sanning. Beställ personbevis som nästa steg och fortsätt vila och gör saker du tycker om, du blir starkare och starkare. Tänk om du bara hade haft ett utifrån perspektiv på er ”relation”, då hade du bett den personen att lämna direkt. Men när man själv är insyltad i situationen blir allt så snurrigt och läskigt och oöverstigligt. Tänk vad långt du ändå kommit, heja dig , du är snart ute ur tunneln !!!! Ett steg i taget !!!!
Kram kram kram Blade Runner

Jag tycker nästan det värsta är att man slängs mellan hopp och förtvivlan hela tiden och väger varje ord på guldvåg. För mig kändes det till slut bättre att han var full och otrevlig hela tiden för då kunde jag förhålla mig till det. Som vanligt räckte det med ett par dagars värme och normalt bemötande för att hoppet skulle börja spira och sedan krossas igen. Det är olidligt och inte värdigt. Klart som tusan mannar rädd för deras beteende, det är ju så icke rationellt.
Ta hand om dig !!!!
Blade Runner

Klart allt känns oöverstigligt , tex bodelning. Du är ju helt ockuperad av att att tänka på hans LVM som han släpps ifrån och alla brandkårsutryckningar. Nu är du där jag var i augusti månad. Då gick 6 månaders väntetid ut. Jag vågade inte skicka in bekräftan just då men jag vågade beställa personbevis på oss båda som behövdes och de gällde i tre månader så jag köpte mig tre månader. När nästan tre månader gått skickade jag in eftersom jag inte ville blrjanom och beställa nya bevis. Jag fotade brevlådan där jag postade handlingarna som ett stort steg och en viktig milstolpe. Nästa steg var att börja skapa mer utrymme för mig själv och mina egna tankar. Under tiden skrev jag listor på allt som behövde göras men forcerade inte utan var snäll mot mig själv, ett steg i taget. Nu är bodelningen klar rent juridiskt men han har fortfarande sina ägodelar inklusive kläder kvar, det får bli nästa steg, ett steg i taget. Ju mer tid du får till dig själv ju mer kraft bygger du upp. Jag övar även på att göra ingenting för att processa känslor och inte gömma mig i arbete. Jag är som du , extremt effektiv på jobb och privat. Att göra ingenting är sådär men jag tror det behövs för att komma ikapp allt som hänt. Jag vet att du har ofantligt många fina minnen med honom, annars hade ni ju inte varit ihop. Nu är det annorlunda och du förtjänar fina stunder i livet även framgent, då måste du släppa taget . Minns de fina minnena och ta sedan ett steg i taget, en fot framför den andra. Om det gick för mig så går det för dig. Jag följer dig och peppar !!!!! Kram Blade Runner

Har haft många fysiska besvär som jag inte förrän nu kunnat koppla till mitt vinpimplande. Extrem trötthet, nedstämdhet, myrkrypningar i benen, ömma fötter ja listan kan göras lång
Har inte bara lagt stora summor på vin utan också på hälsokost. Magnesium, vitaminer, preparat av alla möjliga slag. Nu märker jag , alldeles som du säger,andra halvlek , hur besvären minskar mer och mer bara under den här första nyktra månaden. Det är ju alkoholen som är boven i dramat!
Visst har jag någonstans förstått att mitt drickande inte är normalt men eftersom jag nog klarat att dölja det rätt bra så har jag Nog dolt det för mig själv också och har på det sättet sluppit ta tag i det.

Men nu ska det fram i ljuset!
WOW å grattis till 5 månader Andra halvlek
Och AmandaL vi fixar den här resan framåt! Eller hur?

Jag hör då glad för din skull att du fixat allt under denna tiden. Det var ju genom att följa din resa som gav mig kraften att till att börja med posta skilsmässoansökan. Helt sjukt hur stort steg det kändes som då. Men sen har det blivit lägenhet, LVM som har gett mig tid för mig själv att kunna tänka.
Jag kan inte se mig som gift med honom längre, inte den person han är nu. Han är ju inte den jag hade så mysigt och roligt ihop med tidigare. Tyvärr då har alkoholen med alla dåliga händelser tagit död på känslorna.

Jag har en lång väg kvar, betänketiden går ut denna veckan, samtidigt som han släpps ut från LVM och jag är sjukt orolig över hur allt ska gå med bodelning och rent praktiskt. Att jag ska orka och klara det.
Men ska försöka tänka en dag i taget och lösa problem efter hand så ska jag till sist vara i mål.

Är så glad och stolt över dig BladeRunner? och känslan lver att du äger din tid och ditt liv mpste vara skönt.

Största krämen till dig BladeRunner?Azalea

Är vad jag behöver ? så ska det nog gå bra. Beundrar alla er som lyckats sluta! Kanske är det lättare än jag tror? Ikväll/ natt ska jag tänka ut en plan och strategier för att sluta. Hoppas jag känner mig lugnare imorgon. Snälla alla fortsätt skriv till mig, det hjälper så mycket ❤️ Kram alla kämpar!