Senaste kommentarerna i forumet

Jag drabbas mindre av oro idag i detta friska liv men ibland så känns det lite oroligt här hos mig...
Jag känner att det går bra för mig i detta nyktra liv och undrar om detta med att vilja dricka igen.
Det känns som jag oroar mig för att besattheten ska slå till med dunder och brak.Och att jag ska bli handfallen som typ ett överfall.Hoppas du förstår vad jag menar?.Och oroar mig över att"det går så bra"
"Typ lugnet före stormen ".Hur kan det gå så bra?
Känner du igen dig i detta??Tack snälla du!
Kram Pilla

Du har verkligen gjort ett jättebra jobb med nykterheten - stort grattis till fyra nyktra veckor!

Och du betyder jättemycket för forumet, som tar dig tid att svara alla så klokt och empatiskt.

Jag är så stolt över dig, min ”forumlillasyster” ❤️

Kram ?

Mitt bästa beslut i livet tog jag den 4/6, för exakt fyra veckor sedan! Jag är glad, jag är stolt, jag känner mig frisk och jag har inte gjort någonting att ha ångest för på fyra veckor! Det är underbart! Det är det viktigaste beslutet jag har tagit för mig själv, äntligen gjorde jag någonting för att jag skulle börja älska och respektera mig själv, och äntligen börjar jag känna att jag faktiskt nu gör det! En månad, fyra veckor, nu börjar jag vara stolt, det allra viktigaste beslutet jag någonsin tagit för att jag ska älska mig själv, vara nykter ?

Att det blir skador i hjärnan ( pannloben där känslocentrat sitter) som blir skadat. Därav att blå den empatiska känslan bleknar. Läker med tiden när man slutat tillföra giftet, läste nån annans att det kan ta upp till 18månader. En tanke bara, men det har skänkt mig tröst ❤

Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig för att göra det.

Om du på djupet kan sluta tänka/känna ”stackars mig som inte får dricka” och istället tänker/känner ”det är inte synd om mig, jag vill inte dricka” så blir resan så mycket lättare.

Jag har den ljudboken som insomningsbok. Lyssnar 30 min innan jag somnar varje kväll. Har lyssnat igenom hela boken 4-5 gg hitills. Varje gång jag lyssnar väcker den tankar hos mig.

Kram ?

Känner glädje i hela kroppen, både för din skull och av igenkänning, när du skriver:

”Börja leva på riktigt, med de tråkiga stunderna och de arga, de ledsna, de glada. Utan att fly och utan att bedöva.”

Precis så känner jag också.

Kram ?

Har läst och känner styrkan, känns skönt. Jag tog time out, flyttade iväg med barnen i april, växlade boende med mannen efter några veckor, tog tillbaka "bollen" påminde om att problemet, sjukdomen är hans. Han kommer och går, har varit nykter sedan 1maj, efter jag upptäckte en äcklig sms konversation han hade med sitt ex. Han lider av en fruktansvärd ångest, och det är där jag fastnar. Vem är han utan den, så jag hjälper där, sätter tydliga gränser men har tagit kontakt med sjukvård, så nu tar han ett nytt steg, alkohol terapeut på tisdag där jag sa till henne att jag vill bli påkopplad efter att han resa är gjord, för att då läka oss. Ska se om det funkar, för han har fått sitt ultimatum, sista chansen. Det jag även ville säga är att efter läst bla här så vet jag genom att ni som har gått före klarar det, så jag är inte rädd längre, jag kommer också fixa det. Och det ger sån trygghet så där för kan jag bjuda lite mer av mig själv till honom. Tack

Har du nån i din närhet som du kan prata, vila ut hos, där du slipper försvara dig själv. Jag och min man är så nya tillsammans, har inte levt så många år tillsammans. Men jag har läst och skrivit i ett år, era berättelser har hjälpt mig till att förstå att vi inte är sjuka, visst kan vi många gånger uppvisa ett medberoende men vi är ju älskande människor som vill så väl. Jag har berättat hejvilt till våra vänner, ännu mer till nära vänner, inte allt men det som ryms inom ramarna och det som vi kan bära i ett tillfrisknande. Det som måste vara det absolut svåraste är att inte få erkännandet ifrån din man, har han aldrig sagt att ja jag har problem, varit mot botten och sökt hjälp? Det står säkert i din tråd... Har du nån gång fått upprättelse. Jag läser, känner känslan av förtvivlan som jag (bara) haft i 2 år, och tänker hur har ni stått ut, ni ( skriver ni, för ni är flera trådvänner som jag läser) ni måste vara de absolut starkaste, snällaste människor jag vet av och ni gör ett fantastiskt jobb ❤ önsksr så att lite sinnesro infinner sig, jag upplever det som att får jag bara nåt dygn med mina barn själv, så brukar kompassen räta upp sig lite, och även min syster rätar upp den, inget dömande men ett bekräftande av att nej, det där är inte ok, jag förstår. Och så kämpar du med din egen nykterhet.

Det låter så underbart hur ni har det med skogen och strövandet där. Jag har verkligen njutit av skogsbad och mediterat långt in i skogen som jag inte besökt tidigare. Jag kommer att fortsätta med det, men kanske med öppna ögon och allra helst får jag med mig vännerna när de är tillbaka från semestern. Jag pratade med polisen kring incidenten som inträffat i kommunen och det får mig att tänka till några gånger till.
Kramar till er

Smart o klok övning, att hitta friden i att vara hemma och "bara vara", och pyssla på lite granna. Det borde jag också bli bättre på, för rastlöshet finns ju som inbyggd i kroppen.

I min ungdom (alltså jag är ju runt 50, så har väl kommit till det läge jag kan säga så), kunde jag kliva upp tidigt och gå på gymmet innan jobbet, och jogga en mil... Minns hur skönt det var, och kan ju se på avundsjuka hur de som kan springa långt verkar bara flyga fram genom landskapet. Springa en mil utan att dö kanske jag inte riktigt kommer hur snabbt som helst, men kroppen är inte urgammal så det borde vara möjligt, just nu är målet att klara av 5 km innan augusti tagit slut, det kanske går snabbare, eller långsammare, oviktigt egentligen. I det här fallet är det resan och återtag av gamla vanor som är viktigare, än att bli superatlet idag.

Ha en fin dag :)

Lyssnar på Skål ta mig fan, som någon här tipsade om. Känner igen mig i mycket, nästan allt. Allt känns så tröstlöst, varför skulle saker bli annorlunda denna gång?

Det är inte till mig du skrivit frågan men jag har levt med en man som dricker, och jag måste säga att ju mer min man drack, desto mer liknade han en person som är narcissistisk. Kanske är det alkoholen som gör så mot dem.
Bara ett kort inlägg.

Så kämpigt för dig, och jag har varit där. Såg fram emot att mannen skulle somna, då kunde min kväll börja.
Det är så svårt att nå fram till den mannen man älskar, han försvarar ju alkoholen med näbbar och klor. Om han skulle förstå hur du känner och har det, så blir ju konsekvensen att han måste sluta dricka. Och det är ju det sista han vill.
Jag försökte nå min man, numera ex, i många år. Jag pratade och pratade, jag grät, jag var arg, jag kontrollerade allt han drack(vad nu det skulle hjälpa). Inget hjälpte. Till slut mådde jag så dåligt både psykiskt och fysiskt att jag var tvungen att ge honom ett ultimatum, mig eller alkoholen. Han valde att fortsätta dricka. Ja eller om det nu är ett val. Det är ju en sjukdom.
Nu har vi varit isär i över ett år. Han tar kontakt med mig ibland. Jag ser honom aldrig full, och när vi ibland har träffas så är han såå trevlig och snäll.
Men jag vet vad jag vill, och jag vill inte tillbaka till det jag hade. Aldrig.
Det är svårt att veta vad man ska råda dig till. Men ta hand om dig och försök göra sånt du mår bra av. Det är det enda man kan göra innan man själv tagit beslut för sitt liv. För det är ju ditt liv det handlar om. Vad du vill.

Så härligt och underbart att läsa villjulevaockså! Blir så glad av att läsa att du varit och tränat nu på morgonen och njuter av endorfinerna som sprutar i din kropp efter ett träningspass! Jag har precis som du också upplevt det härliga med morgonträning, hela förra veckan gick jag upp tidigt för att antingen ta en lång promenad, gå på yoga eller ett styrkepass, det var så underbart och befriande, bara det att kunna boka ett träningspass kvällen innan till klockan 09:00 och veta att jag skulle komma upp och iväg var fantastiskt! Idag tränar jag på annat, nämligen att kunna vara ensam hemma utan att göra massor av saker hela tiden, det är utmanande för mig även det; att inte känna efter så mycket på just den ”ensamma känslan” utan kunna ta en kopp te till en film. Det är övning jag provar nu.. jag planerar helt säkert in någonting senare idag men tänkte att jag behöver lära mig att ensam hemma är inte tråkigt utan skönt! Hur som, jätte grattis till dig som är stark och verkligen hittat ett sunt sätt att vara nykter på, upplever fördelarna och att du får vara stolt ?

Hej, får jag fråga en fråga? Det är okej om du väljer att inte svara.

Är det "bara" alkohol det handlar om? Eller har han några andra problem eller diagnos också?

Jag kommer ju från andra sidan men läser mycket här också och känner igen mig mycket i hur ni anhöriga beskriver "era" alkoholister. Min fru är inte alkoholist, men troligen narcissist, hon har väldigt mycket samma beteende som många av er beskriver era alkoholister. Jag följer dig då jag också försöker lämna någon som jag både älskar och hatar, jag älskar den hon är ibland och har hur hon beter sig (oftare och oftare).

Lycka till med allt!

(osammanhängande fortsättning på förra inlägget, det höll nästan på bli en total repris då jag glömt att jag skrivit den första, så jag fick redigera om lite)

Jag skriver i förändra forumet men mitt mål är noll öl forever. Jag menar; jag hade inget sug alls förrän jag första gången drack när jag var 24 år(!). Det gick mycket bra leva då; hm, okay, det fanns mycket inom mig av ångest o elände som gjorde det lätt för mig att inse att jag kunde fastna i vilken drog som helst. Det tog bra många år innan jag började dricka regelbundet och sen kunde jag ju inte sluta; längtade alltid tillbaka till den känslan. Den som sa ”kom så glömmer vi allt en stund”

Mår bra idag, inte alls samma ångest eller hopplöshetskänslor river runt i skallen, inte ens innan jag började sluta döva det som finns kvar.

Jag vet det kommer bubbla upp mer saker, även om jag tror mycket faktiskt för mig handlar om att jag inte behöver bedöva mig längre. Utan, börja leva på riktigt, med de tråkiga stunderna och de arga, de ledsna, de glada. Utan att fly och utan att bedöva.

Det är stor skillnad på att vilja en sak och att verkligen bestämma sig. Jag tror på dig. Jag tror att du lyckas till slut - om du bara bestämmer dig för att lyckas.

Tankar är bara tankar, och känslor är bara känslor. De kommer och går. Men de lyfter aldrig glaset till munnen eller kör till systemet.

Du måste säga till dig själv på skarpen direkt när tanken kommer: ”Nej, jag ska inte dricka.”

Eller så har du inte nått den berömda ”botten” än helt enkelt. Men det gör du så småningom eftersom alkoholism är en progressiv sjukdom.

Kram ?

Jag tycker att det känns som att du har kommit till bra reflektioner från gårdagen, du känner idag varför det inte var kul att dricka igår.

Man kan inte förändra sina alkoholvanor om man inte riktigt helt vill det själv.
Man kan ha en önskan om att vilja förändras, ungefär samma som när man önskar gå ner i vikt, jag skulle så gärna vilja gå ner fem kilo men ändå sitter man med efterrätt eller en påse chips när kvällen kommer.
Lite samma med alkohol, men då ska vi komma ihåg att alkohol förändrar vårt sinne, att vi blir ett annat jag när vi intagit alkohol vilket vi inte blir av att chipsen men tanken om att jag skulle vilja sluta dricka men ändå håller jag ett glas vin på fredagskvällen tror jag sitter i samma del av motivations centret, man måste vilja ha förändringen och vara beredd på ett det inte går från ena dagen till den andra. Jag kommer inte ha gått ner fem kilo tills imorgon för att jag inte äter choklad idag men jag kommer absolut inte ha gått ner fem kilo alls om jag äter chokladen idag, jag kommer inte vara nykter alkoholist imorgon om jag inte dricker ett glas vin ikväll men jag kommer absolut aldrig bli nykter alkoholist om jag dricker ett glas vin ikväll.

Jag tror att när du tycker att alla bieffekterna, som att inte minnas vad du planerat med din dotter; som att ha skrivit saker om dig själv som du inte ville i jobbgruppmejlen, trötthet och ångest idag etc, när du tycker att allt detta inte längre är värt då; då kommer det bli lättare för dig att sluta på riktigt, om det är det du vill!
Alla vill inte sluta dricka och så är det; men det är bara du själv som vet vad just du vill, vad som passar dig, din personlighet och din kropp! Men jag tycker det känns som att du själv upplever bieffekterna från gårdagens vinintag som för negativa nu, du är inte positiv till gårdagens alkoholintag; du skäms mer över gårdagen än vad den gjorde nytta, försök att spinna vidare på den känslan och minnas den så kommer det att gå bra vid andra tillfällen att lyckas säga nej tack ???

När jag skulle sluta dricka tänkte jag mycket på alla fina stunder som jag aldrig mer skulle få uppleva. Jag sörjde de stunderna.

I solen på uteserveringen ihop med goda vänner, på trädäcket när det grillas, på balkongen i skymningen och så vidare. Stunder som var så förknippade med njutning, avkoppling och alkohol.

Men det är ju själva stunderna som man behöver i sitt liv. Alkoholen var bara en del av avkopplingen.

Jag har märkt att det funkar bra med alkoholfritt i glaset, man behöver inte undvika dessa stunder. Man ska inte undvika dessa stunder! Man ska fortsätta skapa utrymme för avkoppling och njutning.

Det tar lite längre tid för avkopplingen att ta plats i kroppen utan alkohol, men när avkopplingen väl kommer är den mer genuin och varaktig. Tro mig.

Kram ?

Som anhörig till en alkoholist som efter en tragisk incident nu är mottaglig och vill ha hjälp hjälper jag nu till att försöka hitta program, möten eller annan hjälp/stöd att få på Engelska och som inte är allt för dyrt då finansiering kommer vara privat. Är det någon som har några tips att ge?

Tack miss lyckad och andrahalvlek ❤️

Andrahalvlek jag hoppas det kan hjälpa nån. Ofta känner jag att jag svamlar men det är så skönt att skriva av mig! ❤️

Ellerhur miss lyckad, det rätta vore ju verkligen om det är den medberoende som gör slut. Att vilja det och göra det men bara nästan är väldigt jobbigt. Det var jag som tog upp skilsmässa men sedan har vägen till att få den klar varit lång. Jag behövde bli riktigt arg för att våga be honom signera sista pappret. Eller jag behövde bli så arg att jag krävde det. Innan det sa han typ "har du bråttom att skiljas? " om jag sa nåt. Och det ville jag verkligen inte att han skulle tro (risk för konflikt då tänkte jag) så då sa jag nej och lade det på is igen. Men det har hela tiden stressat mig. Efter ett år räknas man som fortsatt gifta och det hann gå 9 månader innan vi gjorde klart det.

Jag ska verkligen ta fasta på det som sades inatt. Jag ska visa att jag tog det på 100 procent allvar och att vi nu enbart är föräldrar ihop och inget mer. Det handlar ju också om självrespekt. Jag vill inte låta honom säga något sånt och sedan ändå kräva av mig att jag ska bete mig som en flickvän när han har lust.

Usch vad jag är trött på att anpassa mig efter honom. I allt. Jag är sååååååå trött och less och färdig.

Kram ❤️

Japp Andrahalvlek, så är det. Och för att få lite alkohol med i bilden så gillar dom öl väldigt mycket, så man kan sätta ut bunkar med öl i, så kryper dom ner där och dör. Vet inte om det är alkoholen som tar kål på dem eller om dom drunknar, men det är väldigt effektivt.?

Kram

Grattis till nyktra dagar!??

Hela signalsystemet i hjärnan är upp och ned när man dricker och det tar lite tid innan det kommer i balans. Hjärnan vill ha sina starka dopaminkickar som alkoholen gav och känsligheten för naturligt dopamin är satt ur spel. Läs på om detta, googla på hjärnan beroende t ex. Gör saker du tycker om också. Andas och lev nyktert. Kram

Tack för era svar ang att man får fler svar när man skriver att man lyckas än när man misslyckas!
Det fick mig att reflektera..att tänka efter...vad skulle jag vilja ha för respons då jag misslyckas?? Vet jag det?? Ärligt talat så vet jag inte riktigt?Och naturligtvis är det lättare att peppa någon som lyckas.

Jag tänker som så ...forumet är ju indelat i olika områden och jag skriver i ” Förändra sitt drickande” vilket för mig innebär att jag vill förändra mitt drickande men jag har inte kommit dit än och jag jobbar på en förändring. Då tänker jag att jag måste kunna skriva inte bara hur det var när jag drack utan hur det är nu. För på något vis känns det jobbigt att skriva om de misstag jag gör men jag tänker att det är till hjälp för mig själv att skriva ner händelsen att få det på pränt. Så åter igen jag vet inte vad jag vill ha för respons mer än att det är gott att få respons..en kram...att vänner fortfarande tror på att jag kommer klara det...för jag har inte gett upp!!

Jag ska därför berätta om kvällen igår. Jag hade jobbat sista dagen för idag har semestern börjat min man börjar på måndag. Hade tänkt att vi kunde äta ngt gott men jag hade inte tänkt dricka alkohol. Men det blev ändå så att jag åkte iväg och köpte alkohol. Som jag berättat tidigare har jag en snäll man som inte gillar konflikter. Ställer upp på mig när jag ber om att det ska vara alkoholfritt men blir medberoende om jag har köpt alkohol. Fast jag ser ju till att jag får dricka mest även om jag köper en begränsad mängd.
Jag är på gott humör för ibland kan ju vara ledsen och arg. Min dotter ringer och vi pratar om hur vi ska göra i em...planerar. Skriver i en grupp som vi på jobbet har..det mesta flyter på lugnt. Men hur är det idag då??? Jo det är ångest för jag skulle inte dricka, jag minns inte riktigt vad jag bestämt med min dotter, jag ville egentligen inte skriva vad jag skrev i jobbgruppen jag skrev inget elakt men jag förminskade mig..avskyr när jag gör så, jag är trött, seg och lite ledsen dessutom orolig för min hälsa?

MEN det här ska inte få förstöra min dag...min semester!! Tänker stänga ner tankar av ångest nu!!
Ta en promenad m min hund. Dricka kaffe. Ringa min dotter lite senare för jag ska hämta henne och ikväll ska min man och jag se när hon spelar fotbollsmatch. Hon har börjat spela fotboll igen efter sju år.

Denna semester kommer bli annorlunda pga Covid-19 men den behöver inte bli sämre! Det finns ett lugn inom mig på ett vis ändå ...för jag behöver inte känna press på att hitta på saker el resa för i dessa tider är det klokt att ta det lugnt.
Känner att semestern kan bli en möjlighet för mig att lyckas bättre kring min nykterhet. För vanan att åka t systemet efter jobbet tas ju bort eftersom jag är hemma. Jag ska läsa. Ska cykla.

Är så ofantligt trött på att vakna och må så här. Det får liksom vara bra med det här nu. När jag skriver orden finns inte känslan längst ut i fingerspetsarna därför att rädslan för att misslyckas finns men jag tänker att jag ska låta känslan av möjlighet vinna...för det finns en stor möjlighet att jag lyckas❤️??

Kram❤️

Det är ju stunden på balkongen, uteserveringen, i tv-soffan med mera som man behöver! Alkoholen var bara en del av avkopplingen.

Det funkar bra med alkoholfritt i glaset också, man behöver inte undvika dessa stunder. Man ska inte undvika dessa stunder! Man ska fortsätta skapa utrymme för avkoppling.

Det tar lite längre tid för avkopplingen att ta plats i kroppen, men när den kommer är den mer genuin och varaktig.

Kram ?