Senaste kommentarerna i forumet

Idag känns livet bra, lite extra uppåt utan nån särskild andledning. Jo att jag är nykter förstås. Börjar känna betydligt mer ork i vardagen och även mer intresserad av andra saker än a. Gubben och jag gör en utflykt i helgen, bara han och jag och friheten ?destination?? Okänd... ha det bäst alla kämpar

Är det möjligt att visa honom texten? (Kopiera och ändra så att den riktas till honom.)
Du beskriver situationen och känslan väldigt tydligt och bra. Han kanske inte förstår och behöver se det du skrivit?

I övrigt kan jag förstå er båda. Jag har slutat dricka men min man fortsätter som du, måttligt och ibland. Men jag kan pika och bli irriterad. Ibland kan jag känna oro att han ska göra saker han gjort på fyllan förr. Jag skulle aldrig uppskatta att han går ut med vänner och dricker. (Har hänt typ på julmiddag/event med jobbet). Detta eftersom jag inte litar på honom när han dricker. Han kan bli otrevlig även om han druckit lite och säger att han minsann får dricka hur mycket han vill och att han inte blir påverkad av några öl. Men jag känner hur han förändras och tycker inte om att han dricker i vissa sammanhang.

Svårt att säga vad som är rätt och fel. Man måste prata och komma överens om nåt som känns bra för båda.
(lättare sagt än gjort)

Lycka till! ??‍♀️

Välkommen, bra beslut. Här kommer du finna mycket råd, stöd och inspiration.

Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Nu är du en god förebild för dina barn genom att du står upp för dina behov och dina åsikter.

Det som är gjort går inte att göra ogjort. Men jag tror det tillhör läkningsprocessen att det förflutna kommer upp sådär. Det du gjorde då strider med dina värderingar idag, och det är smärtsamt. Men det är nog något man måste förlika sig med.

Var tacksam och glad över att du lyckats bryta det negativa arvet ??

Kram ?

Hej Kristoffer,

Självklart får vem som helst ”låna” min tråd, det är ju nästan det man önskar på sätt och vis.

Lite tråkigt tycker jag det var att jag inte kunde kolla länken, men jag förstår samtidigt att finns det en policy så måste man följa den.

Hursomhelst tack för att ni finns och för det jobb ni gör.

Hej Självomhändertagande!

Du skriver att du var osäker när du postade länken, och det är inte konstigt - det är inte helt tydligt vilka länkar som är okej och inte på forumet. Därför tänkte jag ta tillfället i akt och berätta lite hur vi tänker! Eftersom vi är en offentligt driven verksamhet kan vi inte lyfta fram enskilda privata aktörer framför andra, och därför har vi som policy att ta bort länkar som innehåller försäljning av varor eller tjänster. Detta oavsett om det finns bra gratismaterial, och oavsett hur god intentionen är. Hoppas på förståelse och att ni lyckas hitta rätt även utan länk.

(Och Spegel, hoppas att det var okej att jag lånade din tråd!)

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Antagligen blir han så frestad, känner sig ensam i sin nykterhet. Och vill du vara ett stöd så ska du vara nykter om han ber om det, i början. Att du gör saker för dig själv utan honom är en annan sak. Jag tror att det hade varit lättare för oss om min man bett om något konkret som i erat fall. Han har bara gått på vita knogar, tills det brustit. Det är inte lätt, känslan av att jaha nu ska jag vara nykter och förlora det roliga för att dom är sjuk... på beroendemottagningen, sa dom så till mig, att om jag älskar min man ska jag vara nykter ett år med honom, jag fick nästan panik men förstod samtidigt. Så jag tänkte ok, självklart, det blir tufft och tråkigt men gör vi bra saker för oss är det helt ok, nu blev det inte så, han har mått så dåligt och varit så dum iaf, aldrig velat göra något, inte ryckt upp sig, så nu struntar jag i att stötta, det är hans problem. ❤

Känner exakt igen mig. Jag skapade mitt facebook konto på fyllan. Fan vilken ångest efter detta!
Skrev hejvilt till allt och alla.
Pinsamt!

Jag kan ge dig ett konkret tips. Sluta helt med alkohol nu. Inget ”dra ner eller dricka mindre”.

Du behöver inte den skiten i ditt liv. Det är mycket bättre utan och du slipper all återkommande ångest och pinsamheter.

Varje kväll jag ska ”ta det lugnt” slutar alltid i fylla.

Jag tänkte också ”fan vad jag kommer sakna ölen vid matlagning”. Men det gör man inte efter en tid. Man vaknar dock fräsh utan att må skit med en spya i halsen och kan faktiskt göra saker på helgen. :)

Kämpa på! Mitt tips är att stryka Alkohol från ditt liv helt.

....med dottern och badet.
Även min dotter är vegetarian...och äter fisk:-)
Att vara med sina ungar - närvarande !

Hej och bra att du är här!!!

Du har ju beslutat något som kommer göra ditt liv mycket bättre. Det är inte lätt som en plätt men vi hejar på dig och du har just nu tagit ett väldigt bra beslut.

Sakta steg framåt i rätt riktning! :)

Halloj!

Har läst igenom dina senaste inlägg och vill bara säga: Bra Jobbat!!!
Det känns som det går sakta med säkert framåt och åt rätt håll. Från klarhet till klarhet så att säga!

Igenkänningsfaktor hög på mycket!

Keep it up!

Visst är det märkligt och fint att känna igen så mycket.
Väldigt tacksam för det.
Kram ??

Och våra gränser suddas ut, om det hade varit våra döttrar som varit med om det som vi har varit med om skulle vi alla skrika nej! Men våra gränser suddas ut, och vi blir nedbrutna psykiskt. Jag tog time out, det gör så ont och jag finner ingen glädje i något. Men jag hoppas på sen, tror jag hjälper min man bäst såhär, han måste ta sitt ansvar över oss, sig själv och sina barn, annars vet jag inte vart jag är om 5år. Så en time out för att se, kan vara en bra lösning, men man får räkna med att det kanske blir så för evigt, men vad är då annars alternativet? Jag vet faktiskt inte, fortsätta att känna oro, rädsla och olycka. Nu sover jag iaf väldigt bra ❤

....heter min tråd.
Och så tänkte jag att det skulle göras....
På egen hand.
Liksom jag tänkt kring det mesta som på allvar varit svårt och besvärligt....
Det får jag ordna själv. För innerst inne är man alltid ensam och det som är riktigt besvärligt kan man inte dela med någon..
Men denna kamp - att bli nykter - går inte att föra ensam.
Jag hade inte klarat det i alla fall..
Och det är ju lite av en religiös upplevelse ( snudd på:-) att känna kraften i gemenskapen med andra som skäms och ångrar och kämpar..
Det gäller säkert även andra områden...
Detta att man vinner mycket på att öppna upp och bjuda in.
Jag är i ett vägskäl vad gäller mitt arbetsliv ... men att dela de tankarna med ngn på min arbetsplats känns väldigt svårt...snudd på omöjligt. Dock ser jag en väg framåt...där nykterheten är en absolut förutsättning. Därför bara genom den kan jag lita på mig själv . Och det gäller även i meningen att lita på att jag behöver stöd och hjälp.
Att tro att jag har alla svar och måste klara allt var en starkt bidragande faktor till mitt måttlösa drickande.

Hej Miss Hyde, du har så rätt så. Det du skriver är exakt mitt liv. Jag har en inre oro och dålig självkänsla och när jag dövar den med alkohol så blir jag som förbytt. Säger saker som jag inte står för. Här har jag verkligen rannsakat mig.
Tack för dina ord, och tack ni andra för ert stöd.
Jag hejar på er alla! Tillsammans fixar vi detta.

Kram alla ni fina!
?

Har fått en lite jobbig ångest/tankegång de senaste veckorna.

Går väldigt mycket igenom mina incidenter som hänt under fyllan i min ungdom och även senare och önskar att de var ogjorda.

Vet att det är bara framåt som gäller men jag önskar verkligen att jag hade varit trygg som ungdom med hög självkänsla som jag har idag.

Den ekvationen är oftast svår men jag tycker livet är så bra nu senaste åren där min självkänsla ökat enormt. Mycket tack vare mina företag och att jag lär mig hantera ”konflikter”.

Min låga självkänsla beror såklart på uppbäxt med alkoliserad förälder men även andra faktorer som varit värre.

Idag är jag bättre på en sak som har plågat mig hela livet.

Om jag inte vill göra något idag. Ja, då gör jag inte det.
Tidigare har jag alltid ställt upp även fast jag inte velat för att vara snäll.

Många kvällar som slutat i fylla har varit pga att jag gått ut fast jag inte velat. Då är det skönt att supa ner sig fort om man tex inte trivs med de man gick ut med.

Igår ringde en kollega på kvällen och jag hade fullt upp med kidsen och var trött och orkade inte prata i telefon. Så jag svarade inte. För tre år sedan hade jag aldrig prioriterat mig själv först.

Låg självkänsla är farligt. Ett av mina stora mission är att mina barn ska ha väldigt hög självkänsla innan de är vuxna. De ska tro på sig själva och inte göra ett skit som de inte står för eller vill.

Jaja lite svammel, men detta är senaste tidens tankar som kommee igen och igen.

Trevlig Torsdag!

Ja - det är fint att vara nykter.
Och det är - om man druckit problematiskt - en förutsättning för det mesta.
Jag tänker på hur mycket tid och kraft jag lagt på att
- gå på diet/äta nyttigt
- röra på mig
- försöka meditera ( utan väldigt mkt framgång...)
- arbeta hårt
- försöka dricka lagom

Och samtidigt hällt i mig alldeles för mycket vin och kämpat med trötthet och andra hopplösa och dränerande förgiftnings symptom...
Vilken hopplös kamp?
Att ge upp den kampen är stort.
Och skänker så småningom en stillsam ( och ibland lite mer sprudlande) glädje i tillvaron.
Till och med när man drar upp kirskål ( ja, bildligt talat i mitt fall:-)

Än så länge har jag inte haft några som helst problem med att hålla mig undan Alkoholen. Inser givetvis att det kommer prövningar när det vankas fest med kollegor vänner o släkt.
Men jag tror att nyckeln för mig är att inte sätta upp förbud, jag kan om jag vill. Den vetskapen är en nyckel för att jag ska låta bli.
Jag har alltid varit tvärtom, har någon påkallat förbud så har jag brutit dom. Får man köra i 80 km/h så kör jag 110 km/h.
En sak jag dock har noterat är att jag har förskönat o romantiserat alkoholen. Trodde inte man kunde sitta ute på altan o njuta utan ett rejält groggbord.

Jag hittade hit kring julas och då hade jag separerat, i januari 2018. Han kom hem senare, efter julfirandet hos sin familj och sköt upp att komma hem. Då han kom hem gjorde han slut och ville flytta.

Jag tackade honom eftersom jag provat göra slut massor med gånger, men han lyckades alltid övertala mig att vi skulle fortsätta. En gång var vi ifrån varandra i en vecka, då hade jag lyckats göra slut, men han lyckades inte flytta så det blev samma visa, som alla andra gångerna innan jag provat göra slut, även om jag vid ett svagt ögonblick trodde att det skulle kunna funka.

Han drack i stort sett dagligen under de 12 år jag levde med honom. De första åren drack jag med honom, sen valde jag att sluta helt för 11 år sedan. Jag mår inte bra av alkohol och vem gör det?

Kronofogden skickade brev. Han gick i personlig konkurs och jag fick försörja honom. Jag kunde det. Däremot så hade jag gärna haft kvar mitt sparkonto som jag i stort sett tömde liksom alla pengar jag lånade till honom som blev till gåva, eftersom han är totalt pank och han dricker. De små intäkter han har går återigen till alkohol, men idag är han inte mitt bekymmer längre! Han har flyttat hem till sina föräldrar och jag pratar med honom ibland, vi öppnade upp kontakten igen pga coronakrisen och just idag väljer jag att inte svara när han ringer. Han är allt oftare drucken.

En tid valde han att inte dricka och det var då jag lyssnade på honom igen. Nu tycks det vara vardag för honom igen - att dricka.

Nåväl, jag ville leva mitt eget liv och det är därför jag skriver till dig nu. Du frågar om "Ska man inte stötta den man älskar i en sjukdom?" Jo, om du vill vara 'vårdgivare', 'vuxen till ett stort barn', 'försörjare', 'passuppare', eventuellt 'sekreterare' eller annat.

Jag var alla ovan nämnda och jag ville inte vara det längre. Jag fick inte heller något stöd i hans föräldrar och jag trodde att jag kunde få det med en läkare i familjen, men det var masken på. Total tystnad. Noll kommunikation.

Jag vände mig till en av landets rikaste kommuner och bad om hjälp av psykolog för att bli fri från mitt medberoende. Jag väntade i 8 månader, sen fick jag träffa en kvinna som gav mig verktyg och där förändrades mitt liv. Jag sa stopp, jag satte gränser, jag ställde krav som jag aldrig någonsin tidigare gjort och jag har lärt mig att säga stopp till allt möjligt nu. Jag lever till och med det liv jag alltid har drömt om.

Att han flyttade var en lättnad, förstås en viss sorg - inte att han var borta - utan en sorg att vi aldrig fick det liv jag trodde att jag skulle få med honom, jag trodde att vi skulle bilda familj och köpa hus.

Han levde i ett sk businessliv där jag fick se mycket investerade pengar på olika håll, vilka som "vinner" spelet och vilka som förlorar, någon missbrukar, någon flyr med det ena och det andra. Jag tyckte länge att jag hade det så bra som hade en ärlig, dock berusad partner, men det blev aldrig någon nykterhet som lovades gång på gång på gång.

Fina människa, du skriver att du är på bristningsgränsen. Det låter som du behöver ta hand om dig själv, på riktigt.

Vi har en ganska bra vård i Sverige, på vårdcentraler har jag förstått. Sök stöd där. Eller via apparna. En psykolog kan ge dig verktyg. Att ställa dig frågor som du kan behöva höra, för att du ska svara på dem.

Hur långt är du beredd att gå?

Jag trodde att det skulle bli bättre, men det blev aldrig bättre. Jag "missade" att skaffa barn och det var något som jag verkligen önskade. Det var min okunskap om alkoholism och min naivitet att hans och min dragningskraft var så stark och jag var övertygad om att jag skulle kunna hjälpa honom.

Idag är jag övertygad om att det inte går. Det gick inte och det går inte. Tack för att du skriver här idag. Jag blev påmind om hur jag hade det och igår valde jag att prata med honom, men den tiden får han inte idag. Jag har annat som jag vill ägna min tid åt.

Vad vill du göra med din tid?

Vilka drömmar har du som du inte kan påbörja nu, vara i just nu för att du stöttar honom.

Jag vaknar varje dag och är tacksam för att jag inte längre lever med mitt ex, även om han gjorde mitt liv roligt och han lyssnade på mig på alla sätt. Det finns ingen som vill eller orkar lyssna på mig som han, men ofta sa han "om jag får dricka, köpa hem, ta en öl - alltid på min bekostnad som blev fler och fler öl, då kan jag lyssna".

Skriv här, läs vidare. Skaffa ett samtalsstöd på något sätt. En präst är också bra.

Tand om dig. Börja skriv ner vad du önskar med dagen, med helgen, med sommaren.

Oavsett vad du gör så tar förändringar tid, men om du skriver ner vad du vill och ser tillbaka. Kan du göra det? Vad hindrar dig. Hur ska du bära dig åt för att få det som du önskar.

Det är inte bara svårt och jobbigt, det är också en spännande resa du har framför dig. Att upptäcka mer om dig själv. Om du väljer att jobba för att inte brista, med ett samtalsstöd, då kommer du att växa. Du kan se på saker på ett annat sätt och du kommer få mer andrum. Mer kraft.

Små små små steg. Ett litet steg i taget. En dag i taget. Lev i just detta ögonblick. Skaffa en app och träna mindfulness. Jag utbildade mig till mindfulnessinstruktör för att jag behövde förstå mig själv, det var så jag valde att gå till psykologen och be om hjälp, då jag insåg att jag kunde inte hjälpa mig själv.

Du förtjänar att leva det liv som du önskar.

Det stora slaget är vunnet, du återfick respekten. Nu kan du jobba på långsamt, och vinna dom små slagen. Kram på dig!

Men gå då ändå

Så säger ringduvan. De fick jag lära mig av biologiläraren i gymnasiet. Det låter som att den säger så men med ett hoande.

Jag har hört den duvan så många gånger i mitt liv och tänkt på ramsan tusen gånger och jag ler lite varje gång. Dels för att läraren var så bra och dels för att den påminner mig om en bra tid i livet.
Idag, nu på morgonen hörde jag den igen.
Försommarvärmen har tvingat oss till att öppna vårt sovrumsfönster och om nätterna sipprar svalare temperaturer in och förser oss med bättre sömn.
I stadslivet och stöket som redan har vaknat utanför på gatan så hörs ändå det dova hoandet - ”Men gå då ändå”.
Duvan sitter väl och kuttrar i det överblommade körsbärsträdet inne på granngården som står där ensamt på en grön gräsplätt, omringad av ett hav av kullerstenar och parkerade bilar.

”Men gå då ändå” - något man säger till nån för att ge den en knuff att göra nåt:
”Jamen gå då ändå! Det kommer kännas så bra och du kommer må så mycket bättre efter spinningpasset.

...eller...

”Men gå då ändå - vad kan gå fel? Testa åtminstone och hoppa av sen om det inte var kul att gå på kursen!”

...eller...

”Men gå då ändå - det blir kul när du väl kommer dit till festen även om det inte känns så nu”

Men idag fick plötsligt fågeln och ramsan en annan innebörd.
Idag säger plötsligt ringduvan något viktigt och allvarligt, med en uppmanande ton, gång på gång för att jag ska förstå och inte glömma bort - ”men gå då ändå”.

Det blir nästan som ett mantra, något som jag i nuläget inte kan ta till mig men som jag kan använda om jag skulle behöva.

Men gå då ändå!
Gå!
Gå, trots att det river i hjärtat, trots att ensamheten skuggar varje centimeter av dina framtidsutsikter.
Gå, trots att du då mister den person som hjälper dig tro på dig själv.

Jag kanske behöver den ramsan, det mantrat snart.
Duvan kuttrar och hoar åt mig nu, kanske än mer tydligt efter den senaste lögnen. Denna gång om rattfyllan du inte berättade om men som jag ändå fick läsa om på pappret du skrivit på och erkänt för polisen men glömt plocka undan från fönsterblecket där allt annat från dina jackfickor hamnar.

Det är kanske nu mer än någonsin jag ska lyssna till ramsan och höra vad det är den gråa och alldagliga fågeln har att påminna mig om.

Jag har just läst din tråd.
Det där med barnen tror jag triggar dig lite, eftersom det väcker skamkänslor (som du INTE förtjänar - att vara alkoholberoende är en "sjukdom" och det som gjorts/sagts på fyllan är alkoholdjävulens fel - det är sannolikt inte din önskan att agera som du gör när du är full; den personen är inte ditt rätta jag).
Kasta skammen i sjön!
Du är säkerligen en underbar, kärleksfull mamma när du inte dricker alkohol, Aklejan.
Var rädd om dig själv och fyll på med konkreta saker som du mår bra av i vardagen.
Vi (som gärna dricker för mycket) har ofta ett överskott i våra inre på skam & skuld och ett underskott på att vara snälla mot oss själva på riktigt. Konkreta saker som behöver minskas är förstås alkoholintaget (jag hade över 100 nyktra dagar förra året i följd och jag märkte att när jag började tillåta mig själv att dricka lite, lite gick det efter några månader överstyr igen - nu är jag på dag 8).
Konkreta yttre saker som åtminstone jag satsar på att öka är att börja jogga, äta regelbundet och lägga mig i tid på kvällarna. Lycka till, du är jätteduktig.
Kram på dig!

Passa på och njut! Finns ingen bättre tid än så! ?

?
Jag var på lunchandakt igår med efterföljande visning utav kyrkans kolumbarium. Det var trevligt.

På kvällen var det möte igen. Jag kände mig lite låg eftersom jag frågat ytterligare en person om hon kunde bli min sponsor men trots sju års nykterhet hade hon själv inte gjort klart stegen! Jag börjar ge upp. Jag har inga fler att fråga. Jo, männen då, möjligtvis. Som tur var blev jag lite uppmuntrad utav min väns sms på kvällen. Han bryr sig om mig. ?

Så skönt att det gick bra, starkt jobbat! Jag dricker faktiskt inte öl överhuvudtaget numera. Tycker inte det är gott. Tror det beror på att det var öl som jag drack klart mest av förr.

Ha en fin dag!/ kram