Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du står på dig Azalea. Det känns som vi måste vara väldigt bestämda och tydliga med vad vi vill. Annars är man där igen. Bra gjort att du sa ifrån och ville sova i din lägenhet.
Verkar väldigt konstigt med körkortet. Att han fått det tillbaka så snabbt. Lita på din magkänsla. Det verkar inte stämma.

Ja, så självklart att det är så!
Det finns inget normalt med alkohol och jag vet att det inte fungerar för mej.
Så många gånger som jag har försökt dricka " normalt"
Det blir bara ännu ett tillfälle för onödig stress och anspänning. Klarar jag det? Kanske ibland men troligen inte alltid.
Så, jag tar en dag i taget. Försöker att undvika nån slags planering, att DÅ får jag dricka vin, DEN dagen.
Så dumt! Får, jag får vad jag vill när som helst. Jag kan skaffa vin och dricka mej full redan imorgon.
Vill jag? NÄÄÄ
Jag vill inte det! Inte imorgon, inte på torsdag, måtte min vilja förnyas dag för dag! ?

du tänker rätt. Det är svårt att fokusera på sig själv om man har för mycket med exet att göra. Lätt att lura sig själv också, det ena ger det andra. Gränser flyttas sakta och plötsligt är man tillbaka i något som tar av den grund och energi man lyckats bygga upp. Förstår dina tankar runt det hela. Man känner sig extra ensam nu under Corona. Och så är det ju det där att ingen förändring har skett. Läste om ditt ex besök på Systembolaget mitt framför ögonen på dig och att du kände det som ett slag i ansiktet. Såna saker var jag också med om. Det dom säger med det är ju att man själv ska acceptera dom precis som dom är inklusive drickande. Men det var ju precis det man lämnade. Önskar dig styrka att hantera ensamma känslor. Stor kram till dig

Ja jag får nog ta mig en funderare. Jag har ju barn och barnbarn i närheten, men ibland blir man ju ändå ensam.
Ibland när vi träffas så har jag mått dåligt efter. Varit ledsen och känt ilska för allt han ställt till. Men ibland har det känns som jag fått en tanke om hur det var, och verkligen känt att jag valt rätt som gick.
Men känner nog ändå att hålla distansen är nog det jag får göra tror jag. Skönt att bara få ventilera, och bolla med er här. Tack

Du har kommit till helt rätt ställe! Jag kan ärligt säga att utan det här forumet hade jag
aldrig klarat att ha varit nykter i snart fem månader. Läs och skriv så mycket du orkar och vill.
Det är till otroligt stor hjälp.

Kram

Jag tar rygg på dig och ser fram emot min första nyktra sommar ?

Kram ?

Ska jag genast kolla in ?

Kram ?

Helt rätt för det är precis vad du är och jag med. Vi är personer med ett problematiskt förhållande till alkohol. Underbart att läsa, känner pepp!!

Det är nästan kusligt hur mitt sätt att tänka både på alkohol och allt annat har förändrats sen den 8/2, den sista dagen jag drack.

Jag tänker ofta på Annie Graces ord: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen.” Jag tänker att det är helt rätt. Känner en mycket större glädje/nöjdhet i vardagen nu.

Mitt liv tidigare var en transportsträcka till nästa gång jag fick dricka. Mot slutet var det inte långa sträckor. Nästan varje morgon började det om. Kräver baksmällan en återställare? Kan jag vänta några timmar? Sen inleddes nästa transportsträcka tills jag tillät mig själv att dricka.

Nu lever jag mer nu, nu, nu. Är jag på jobbet är jag på jobbet. Inte jippi direkt, men helt okej. (Jag gillar mitt jobb nästan alla dagar. Det är slitsamt att aldrig ”hinna ikapp” bara.)

Jag lyssnar på min kropp mer. Är mer kvällstrött. Drar i handbromsen när hjärnan checkar ut. Är mer snäll mot mig själv. Tänker och säger inte bara ”man kan bara göra sitt bästa” utan KÄNNER det också.

Tankarna på alkohol kommer allt mer sällan. I början bävade jag inför helgen - nu tänker jag bara på hur skönt det ska bli med ledighet och hur mycket roligt jag ska hitta på. Hur skönt och mysigt det ska bli.

Jag känner mig så stabil i min nykterhet att jag inte tänker någon bortre gräns alls. Det känns som det här kan bli det ”normala” för mig. Jag vill inte riskera det här genom att prova att ”dricka lite”.

Det känns som om jag på sikt rakryggat kan berätta om min nykterhet för den som vill veta. Jag tänker inte stå på scen eller podda om det, men blir det tillfälle så kan jag nog prata om det. Utan hemska detaljer.

I ett klipp med Craig Beck som jag såg nyligen skiljde han väldigt tydligt på alkoholister och problemdrickare. Alla han hjälper är problemdrickare.

Alkoholister behöver övervakning av sjukvård på något sätt under avtändningen eftersom deras fysiska beroende är så starkt menar han.

Problemdrickare är i första hand psykiskt beroende. De är så vana vid att dricka i alla sociala situationer. Vana vid att dämpa negativa känslor och förhöja positiva känslor med alkohol.

Och eftersom jag har haft problem med att ens tänka ”jag är alkoholist” så anammar jag hans tänk.

Jag har haft ett problematiskt förhållande till alkohol, och därför har jag slutat dricka. Det känns okej att tänka.

Snart också säga kanske ?

Kram ?

Lång historia kort..
Inte druckit på 3 månader förrän nu i helgen..
Middag hos en vän..
Slutade med att jag hittade på att jag varit med en/två killar..
Så sinnessjukt!! Har ALDRIG ljugit förut om sådana saker..
Fattar inte vad som hände :(
Skickade mess till mina 4 vänner dagen efter o bad om ursäkt för mitt enormt pinsamma beteende..
La alla korten på bordet o sa som det var.. Att jag ljög!

Inte nog med detta så drog jag en viktig sanning också..
Jag har hört från trovärdiga källor att en av mina väninnors kille är otrogen..
Men jag vet inte med vem, var eller när..
Åndå tar jag upp detta också!!
Säger att jag med all säkerhet VET att det är sant..
Men jag har som sagt inga bevis alls..
Varför varför gör man såna här sjuka saker???
Nu vill mina 4 väninnor att jag ska tala om vad jag vet för min väninna vars kille 'vad jag hört' varit otrogen!?!?
Hur fan ska jag kunna göra det.. Vet inget mer idag än jag gjorde i helgen..
Den person som sagt sig veta säkert att han varit otrogen backar nu o säger sig inte ha en aning!!

Så jävla less på mitt jävla beteende på fyllan..
Kan skriva mer o förklara mer om mitt liv med alkohol sen..

Nu ville jag bara få ur mig detta!!

Varför säger man saker på fyllan som man inte kan stå för nykter!?!?

//Så less bara

Självklart kan du dricka alkoholfri öl, bara för att man vill vara utan alkoholen så behöver man ju inte ogilla smaken av öl, det finns inga regler, ingen lag. Man får känna sig fram och dela erfarenheter!!

Skrållan, jag har "pratat" med dig någonstans. Vet inte om jag skrivit i din tråd. Har velat det, men som i många trådar jag har velat skriva i så förstår jag att min skrivtid här är "begränsad". Du har många bra svar från andra och du känns som en klok kvinna. Nu läser jag ditt inlägg om din ex man som vill ses mer och i dessa coronatider. Ja, vad ska en göra. Har du andra omkring dig som du skulle må bättre av att träffa. Har du möjlighet att träffa någon annan "ny" människa, som granne eller vän. Jag pratar alltså inte om att någon ny partner. Vad säger din mage? Hur mår du efter att ni ses och hur skulle du må av att träffa din ex man mer trots och kanske pga coronatiden?

För att svara så behöver du kanske helt enkelt prova, öva, fortsätta att sätta dina gränser. Prova en gång och om det inte var bra, strunta i det - om du inte "faller tillbaka" i ett slags medberoende.

Allt det vet du innerst inne i din mage, eller så kommer du att veta det tids nog och det är nog bara du som kan avgöra det.

Jag har varit mycket ensam och gillar ensamhet. Nu har jag isolerat mig hos mina föräldrar tidigt, innan restriktionerna kom. Jag skulle faktiskt inte överleva utan att träffa just mina föräldrar.

Så det beror nog kanske på, hur viktig har din ex man varit. Vilka samtal behöver du. Vilka samtal har ni.

Eller ladda ner KRY appen eller annan app, eller gå till vårdcentralen och be om samtalsstöd. Kurator, sjuksköterska, psykolog eller varför inte träffa en präst.

Det är bara du som vet, vad du behöver och du får väga för och nackdelar. Ensamhet är farlig. På riktigt. Då kanske din ex man kan vara bra att träffa - om du inte mår dåligt av det.

Jag släppte in mitt ex i mitt liv - enbart via telefon pga corona och jag lägger bara på när han är berusad. Jag har lärt mig att sätta mina gränser. Jag kommer alltid att uppskatta honom, men är han berusad så kommenterar jag inte ens det utan säger att jag inte vill prata mer och om han är jobbig lägger jag som sagt bara på luren. Förr ringde jag upp och bad om ursäkt. Nu bryr jag mig inte. Jag skulle inte haft kontakt med han idag, om det inte var pga corona.

Allt handlar om gränser tror jag.

Det stod en så himla bra grej i DN häromdagen i och med hur vi människor upplever corona. "Jag har reparerat en relation i mitt liv, för konflikten jag hade kändes oväsentlig i skenet av pandemin. Jag kände att 'det här lilla grollet spelar ingen roll, det som spelar roll är att jag tycker om dig'." Björn Hedensjö, psykolog citerar en patient

Nu är det en ganska stor skilland på groll och medberoende, men det är ändå intressant och kanske värt att fundera över.

Ta hand om dig och jag hoppas att du kommer att landa i något som känns bra för dig.
En kram från mig

Hej Aklejan

Ja - man behöver stöd när alkoholen är övermäktig och gör livet svart..,
Så du är på rätt ställe.
Jag hade blivit tokig om jag inte kunnat kommunicera öppet här.,,
Och det som är fint är också att vi delar så många erfarenheter.
Det som jag trodde att jag var ensam om ....har många andra upplevt.
Framförallt får man stöd - för det är ju inte någon picknick precis ...att bli nykter.
Men det är värt det! Skriv här och läs andra trådar!
??

Alla måste ju hitta sin väg, att man ens är här beror ju på att man har identifierat ett problem i sitt drickande. Mitt förhållande till alkohol har låt säga sista 10 åren varit problematiskt för att jag allt för ofta fallerat, och druckit för mkt. Oftast inga problem, men trots allt för många ggr enligt mitt sätt att se på det.
Jag har en tanke med att ”nollställa” mig med en längre vit period, har aldrig haft längre vita perioder än 5-6 v under mitt vuxna liv. Lyckades sluta med snus rakt av efter 25 års hårt snusande, höga nikotindoser.

Och nu är det slut. Tydligen så är han även här och läser.
Nu får du snälla lämna mig i fred.
Detta blir det sista meddelandet från mig här. Jag är inte längre säker här.

(Tack för redigering AH, loggade in för Att redigera själv nu)

Ja. Det är svårt att prata om det där som mamma. Att man faktiskt inte är lycklig trots sina fantastiska barn. Och att hur man än försöker så är det svårt att leva enkom för sina barn.
Mina barn har räddat mig gång på gång i mitt mörker och när depressionerna varit som värst. Och jag ÄR tacksam för att jag får ha dem i mitt liv! Men, ja, jag behöver mer glädje som bara är ”min”. Har ännu inte förstått hur jag ska hitta den. Försökt och försökt, tills jag inte orkade längre. Men måste tro på att jag kommer att orka försöka igen!

Jag känner ingen det där... på med kostymrollen, leendet och de rätta orden. Kanske både en blessing and a curse att man kan förställa sig så. Men just nu är det det som krävs av dig imorgon och jag är övertygad om att du kommer att klara det galant!
???

Ja - det är annorlunda och nytt.
Och sant - inget sliter så mkt på en kropp som alkohol ( kanske cigarretter?)
Med ökad ålder så förändrades mitt ansikte alltmer efter en kväll med många glas... dragen blev liksom grövre och svullnaden var påtaglig. Det räckte med några dagars nykterhet för att jag skulle se en skillnad.
Sista året var det också som en spärr kopplad till mat och choklad osv försvann ..alltid i samband med alkohol. Och när jag var bakfull så längtade jag efter fet och kolhydratrik kost..,och mina 10.000 steg som jag ändå klarat sv att ta år efter år blev färre och färre.
Jag tror att jag gick upp nästan 10 kilo på knappt ett år.
Och det var en ....av otaliga anledningar till att jag inte stod ut längre.
Och jag hade ju en plan kring viktminskning - som många här...
Nu är jag inte lika säker på hur viktig den är...
Jo - jag vill absolut komma i form och komma i mina kläder.
Men det viktigaste först ....nykterheten. Det är en så stor sak för mig att sluta dricka efter dessa år av överkonsumtion. Och jag märker också att alkoholsug hänger ihop med hunger.
Att då starta en bantningskur innan jag sitter lite stadigare i min nyktra sadel verkar inte längre så klokt.,
Vi är olika...så detta är inte ngn utsaga om hur man bör agera. Bara hur jag tänker ....nu.
Försöker se med lite ömhet ( inte lätt...det medger jag) på bilringarna och att jag kör en begränsad garderob. Ögonen är ändå klarare ...och huvudet. Och jag ska inte utsätta mig för hunger just nu.. det triggar andra begär.
Däremot försöker jag gå mina steg... och jag ska snart ge mig av på en tur.
Att ha lust att gå en promenad på kvällen - det är stort. Och kroppen bär mig ändå ...jag har två ben.
Kram ??

Ska bli härligt att gå på sommarledighet. 4:e sommaren som nykter alkoholist. Tänker fortsätta att låta första glaset alkohol vara. Det har funkat för mig i över 3-år. Hoppas att alla på forumet får en nykter och härlig sommar.

Låter underbart allt det du beskriver om djuren och Fincan! Ja, allt!

Och även om jag till och från saknat Stockholm under åren i Spanien kan jag inte heller se mig bli gammal här. Utan lutar åt Spanien igen, eller Södra Frankrike där min syster och mina gudbarn bor. Så jag förstår dig så väl och kan nästan ta på känslorna!

Och lustigt (och fint också!) men Sydafrika är även en dröm för mig att spendera mer tid i, då mitt ex’ pappa kommer därifrån. Även han är väldigt involverad i välgörenhet där, så tänk era vägar kanske har korsats!

Jag hoppas få höra mer om ert välgörenhetsprojekt i framtiden!

Så försöker jag hålla folk i från mig. Samtidigt som jag är oerhört tacksam. Det är nog någon typ av försvar. En mur.

Jag tror jag kommer framåt. Jag hopps det iallafall känslomässigt.
Senaste nya är att jag ringt kvinnofridslinjen, blev vidarebefordrad och de svarade inte. Livet.

För några veckor sedan slogs jag och han igen. Jag slog igenom min hand genom en fönsterruta och Det blev ett snitt över handleden. Det var en olycka men det blödde som fan. Droppade blod på golvet. Det verkligen sög. Vi bråkade igen på min födelsedag och det är lite anledningen till varför jag ringde efter kfl. Pratat med mamma igen om honom och hon tycker verkligen inte om honom. Jag är inte den bästa, men jag tror att mitt beteende är ett sätt att få honom att göra slut på oss. Jag har googlat på narcissism och på ohälsosamma relationer. Jag vet att jag är dålig i vår relation. Det är bara så himla svårt.

Allt gott och fridens ?

Vi träffades i söndags och då hann jag bearbeta min ilska så mötet blev trevlig. Jag försökte vara stöttande samtidigt som jag var tydlig med mina gränser. Han sa att han påbörjat en behandling som ska hjälpa honom kontrollera sitt drickande och att det går bra för honom. Vi sa att vi skulle ge oss en chans till men att vi ska ta långsamma steg. Vi pratade lite löst om vi skulle ses på hans födelsedag (som är idag) dessutom spikade vi en träff nästa söndag.
Jag ringde honom imorse och grattade honom. Till lunch smsar han mig och frågar om jag hade planerat något med honom idag. Jag sa att vi kunde ses om han ville. Han svarar att en kompis till honom ville träffa honom för en öl men att vi kan fira honom på söndag istället.
Jag känner mig återigen ledsen, det känns som att han prioriterar vänner/öl/fest framför mig. Vill man inte träffa sin älskade på sin födelsedag? Särskilt när vi inte har setts på 2 månader?? Ibland vet jag inte om jag överdriver eller inte men jag känner mig så sjukt ledsen nu.

När jag läser era fina inlägg börjar mina ögon att tåras, och jag känner mig faktiskt inte fullt så ensam i det här. Nu finns ju ni som jag kan "prata" med. Kanske kan jag t.o.m. dela med mig råd vad det lider.
Jag har alltid tränat och det hjälper, men man har ju annat att göra också. Jag har börjat att bara gå kortare rundor. Jag bryter då tristessen och oron motas i grind en stund. Men just nu känner jag bara att jag måste hålla ut mot oron.
Jag drack en NA-öl idag (0.4%), köpt på ica. Det var lite märkligt för det blev som att ta en riktigt god öl till maten. Men jag kände inget sug att vilja ha mer eftersom hjärnan nog inte fick sin belöning. Men jag undrar om det är OK att göra så.
Kram på er kära likasinnade!

Äsch, inte har jag byggt upp nåt hemmagym!
Inte har jag plockat fram:
?‍♀️ hantlarna
?‍♀️ gummiband
?‍♂️ kettlebells
? rockringen
?‍♀️ mattan
? bollen
( jag vet, ingen bild stämmer)
Inte ens bilden av mej själv!
Efter att ha tränat 3ggr i veckan på gym, så att till och med gäddhänget försvunnit ( saknade det häromkvällen ? )
Cyklat flera mil i veckan

Så POFF- gymmet stängde och jag tycks inte klara mej själv längre! ?

Jag vill inte tappa styrkan som jag har byggt upp!
Jag vill verkligen vara stark!
Jag vill fixa träningen själv!

Nån fler i samma läge?
Hör av dej

Ser det överallt här på forumet. Viljan att ”dricka normalt” är helt enorm. In i det sista vill man inte inse och acceptera att det tåget har gått.

Det här är ingen kritik mot dig alls. Jag har försökt dricka ”måttligt” i perioder i flera år. Senast i höstas, utan framgång, och då gav jag upp.

Att det ”normala” är att dricka alkohol är egentligen helt stört. Det är en beroendeframkallande drog. Tänk om det ”normala” var att ta heroin? Eller röka hasch?

För oss som har utvecklat ett psykiskt och fysiskt beroende av alkohol har tåget gått. Vi kan aldrig dricka ”normalt” igen. Håller vi upp ett tag och sen dricker ”lite” är vi inom några veckor uppe i samma mängd igen, kanske mer.

Jag har slutat röka 714 gånger (inte räknat, men det känns så i alla fall). Jag har betalat en förmögenhet för nikotinplåster och nikotintuggummi. Blev inte rökfri förrän jag började snusa och fick nikotinet den vägen. Väldigt starkt beroende. Och då är beroendet av alkohol starkare. Det kommer tvåa efter heroin på beroendeskalan.

Det kanske kan hjälpa att tänka på alkohol som en födoämnesallergi? Hade du varit allergisk mot jordnötter hade du aldrig tänkt tanken att äta ”lite” jordnötter.

Min upplevelse är i alla fall att det är tusen gånger lättare att avstå helt än att ”dricka lite”. Jag bestämmer mig varje dag: ”Idag ska jag inte dricka alkohol”. Har ingen tanke på att börja igen, men jag tar en dag i taget.

Jag känner aldrig sug, men får tankar på alkohol av gammal vana ibland. ”Den här känslan brukar jag dricka vin på.” Men det är mest ett konstaterande.

Kämpa - en stabil nykterhet är så värd att kämpa för! Se det som en förlossning - belöningen är SÅ värd att kämpa för ?

Kram ? (4 nyktra mån 9/6)

Så sant, det går både upp och ner men definitivt UPP varje morron!
Att slippa ångesten över allt som blev fel pga för mycket alkohol.
Då känner jag bara glädje över att jag fixade kvällen utan vin.
Tidigare drack jag varje dag, nu känns vardagarna ändå okey att avstå. Rimligt och vettigt.
Plötsligt blir jag kreativ på kvällen istället för att sitta och somna med ett vinglas i handen.
Tacksam ?‍♀️