Senaste kommentarerna i forumet

Det är så mänskligt att göra fel ibland. Huvudsaken är att man lär sig av misstagen. Och det kommer du att göra, men först måste du få må bättre.

Det är det luriga med alkoholen. Det kan gå bra och bra och bra och sen går det åt helvete. Och man vet inte när det sker. Som rysk roulette.

Det är tusen gånger lättare att avstå helt från alkohol än att dricka kontrollerat. Tycker jag.

Kram ?

En fredagstradition som jag har anammat är att lyssna på Alkispodden. Dagens avsnitt med Anna som gäst var riktigt bra!

Jag plågas ju inte av sug speciellt ofta, men om man känner sig lite orolig inför helgen så är det perfekt att genom Alkispodden få ta del av nyktra vittnesmål som påminner en om vad man håller på med.

Kram ?

till 4.5 års nykterhet.
Ja det är det bästa beslutet man kan ta när man utvecklat ett beroende av alkohol. Att sluta helt, och börja leva nykter.

Du har ett halvt års nykterhet mer än mig. Det avståndet i tid hoppas jag det alltid förblir.

Hoppas också att det blir bra med kärleken för dig miss lyckad.

Många varma kramar

/Pi31415

Hej vännen?

Hur mår du?

Hoppas att du mår bättre❤️

Kramar?

Hoppas du slipper ha huvudvärk på din 5-månadersdag. ? Det är ju som du skriver lätt hänt att glömma de tunga dystra morgnarna nu när en är så bortskämd med att vakna glad. Inget första glas, nej. Du känns så självklar på många sätt och jag inspireras av din resa. Stor grattiskram! ??

Tuff erfarenhet. Jag känner med dig och det är läskigt när allt som tycks stabilt kan ändras på en eftermiddag utan att man själv har kontroll.
Jag har druckit kontrollerat för det mesta men det har ändå nött ner tilliten till mig själv. Otryggt.
Hoppas det känns lite bättre framåt eftermiddagen!

Det betyder enormt mycket för oss som inte har så många nyktra dagar i bagaget att läsa om din resa.
Och först och främst - stort grattis till dig! ??

I tisdags följde jag sambon till jobbet på cykeln. På väg hem sedan fick jag se skymten av systembolagskylten och tänkte att jag går in och köper några bärs å sätter mig och solar. Köpte 4 öl och det blev nästan att man bara hävde i sig dem. Stoppade inte där. Cyklade vidare till en krog och drack två öl där och sen vidare till systemet igen och köpte två öl till. Redan här var jag ju kanonfull men sen hörde en vän av sig till mig och jag cyklade iväg och mötte honom på ett hotell och blev ännu fullare sedan antagligen utslängd och på vägen hem lyckades jag cykla omkull och fick skrapsår runt ögat och en blåtira samt lite skrapsår på knän å handleder. Varit på botten sedan dess och sambon var inte glad kan jag säga och skammen inom mig har fullkomligen ätit upp mig de senaste dagarna. Imorse ville jag verkligen inte gå upp ur sängen men var till slut tvungen. Fick en självmordsönskan i mig när jag jag mig själv i spegeln. Första gången ska tilläggas. Berättade för min sambo hur jag kände och det gick nog upp för henne hur fruktansvärt dåligt jag mått och hon tyckte hon kanske varit hård mot mig men att hon blev rädd och besviken. Hon ville att jag skulle flytta härifrån och allt möjligt dagen efter det här hände. Hon sa till mig att jag måste försöka börja ta mig upp igen nu. Hjälps inte att ligga och älta det som redan hänt. Så ja, nu är jag här igen och mår piss men ska försöka analysera vad som hände egentligen. Tappade kontrollen totalt, kontrollen som jag trodde att jag fått tillbaka det senaste halvåret. Det största misstaget var nog att jag fick för mig att dricka när jag var själv. Att jag inte liksom hajade till där. Skönt att skriva av sig lite här nu. Dags att börja kriga på igen. Sånt här får inte hända framöver igen

Jag har läst någonstans att definitionen av lycka är att vara nöjd med det man har just nu. Fint tänk tycker jag.

Ser väldigt många i min omgivning som jagar lyckan i form av prylar och likes. Jag tror inte personligen att lyckan finns där alls.

Kram ?

Jag finns med dig mentalt i kampen!

Kram ?

Helt rätt taktik att ge alkoholdjävulen på käften ?

Kram ?

Jag är så glad att du överlevt ditt hjärtstopp ?
Vilken erfarenhet!
Och nu gör du den här resan.Zero,Hero vakna vacker.
Glad att jag stött på dig här.Du behövs!

Kram Pilla

Så har en vecka till gått sen senast jag skrev. Den har överlag gått bra, men jag fick en stor lust att dricka några öl i solen ett par dagar. Jag körde en förhalningstaktik med mig själv och sa att vänta en timme och se om jag fortfarande är sugen. Sedan tänkte jag hur jag kommer reagera dagen efter, kommer jag fortsätta med att ta ett par öl igen och igen och sen tillbaks där jag var eller klarar jag av att bara göra avbräck en dag och sedan avstå igen. Jag tänkte även på hur gott jag sover och hur bra jag mår, hur vikten rasar osv. Det slutade med att jag bestämde mig för att det inte var värt allt för ett par ynkliga öl.

Så, nykterheten består och jag mår riktigt bra av att vara nykter.

I övrigt fick vi besked från flygbolaget idag att barnens resa är uppskjuten från den 12:e juni till den 16:e juni, och det kanske inte är så många dagar, men just i detta sammanhang är det det. Men det som eg är jobbigt med uppskjutandet är att det som börjar som 4 dagar kan lika gärna sluta med 40 dagar.
Det är svårt att känna sig stark då. Inget ligger i ens egna händer, utan det är bara att rätta sig efter läget.

Så gott det gick så bra igår. Låter som en fin dag!?
Grattis i förskott till en månad? Så bra på alla sätt och vis. Kram?

Allt det du skriver stämmer; det är inte värt det och det är inte mig värdigt. Jag håller fast vid de orden.

Än så länge går det ju bra. Dag 13. Förutom de helvetiska fem första dagarna av fysisk abstinens (jag var för sjuk för att känna psykisk abstinens, kände snarare avsmak), så har inte dessa dagar varit så svåra (när det kommer till A åtminstone.)
Alkohol-sug har kommit få gånger, långt ifrån varje dag, men framförallt är de korta. Jag har aldrig suttit i timmar och våndats, inte ens en timme. Utan det är flyktiga tankar som försvinner lika snabbt som de kommit. Och det är jag iaf tacksam över.

Tanken på ett återfall är ännu inte ett riktigt sug, utan mer en önskan om ett avbrott från det som jag under en längre tid upplevt som ett helvete, både med och utan A. (Fast det kanske är just ett sug...)
Men jag vet att det inte är värt det.

Ang dessa snart två veckor är ju dock inte det något att skryta med - för mig alltså - En kortare tid utan A har aldrig varit en utmaning för mig. Det är när veckorna blir till månader som jag inte lyckas. Det är det som är jobbigt att tänka på och jag vet att man inte ska tänka framåt på det viset, men ändå så gör jag det.

Jag borde gå ut. Men jag orkar fortfarande inte. Jag ser hur vackert vädret är, men jag klarar det inte.

Hej!
Jag ska putsa fönster, sy gardiner, ta fotbad, klippa tånaglar och mjölksyra rödkål, för promenader är jag lite mätt på.
Är på andra dagen utan vin och jag mår jättedåligt.
Tack på en bra för slags lista!
Den ska jag titta på fler ggr!

Åh vad härligt att läsa om din långa nykterhet. 4,5 år känns nästan ofattbart länge. Från min sida sätt då. Men min vilja och längtan att själv få uppleva det blir än mer stark när jag ser att det kan funka, även för mig. Kram

..,det är otroligt motiverande för mig att läsa om din goda sömn Torn.
Jag är inte riktigt där än....men på väg hoppas jag.
’Det är den bästa av gåvor...att kunna sova lugnt’...som Bo Kaspers orkester sjunger.

Jag har tagit bort vad jag själv har skrivit i mina tidigare trådar. De var alltför utlämnande av mitt ex och till viss del även mig själv.

Jag känner till, hur en del som inte borde (inom vården) pratar med varandra. Som det är i övrigt. Att folk pratar. Grannar. Kollegor. Vänner. Skvaller. Även om jag är anonym här så kändes det som jag var alltför öppen. Då valde jag att ta bort det.

Jag skrev allt som jag behövde för att få ur mig det, vilket ledde till en väldigt bra process där jag utvecklades och förstod ännu mer. Det här forumet har hjälpt mig så oerhört mycket och jag är så tacksam.

Jag utreds nu för adhd och får syn på saker som jag behövt få syn på tidigare. Som att jag reagerar och tolkar på ett sätt, som kan få mig i en viss sinnesstämning som jag inte helt kan hantera just i det ögonblicket.

Jag "går igång" på ord. Trots att jag har kunskaper om att stanna upp och observera, inte reagera och agera direkt utan stanna kvar och bara observerar en stund. Adhd är inte lätt, men det är intressant.

Jag lär mig något om mig själv varje dag.

När jag registrerade mig här på forumet i december så hade jag verkligen en process att jobba med och genom detta forum fick jag insikten i att fortsätta sätta gränser och bli mer tydlig.

Jag blev mer eller mindre beroende av att vara här regelbundet för att ta del av andras berättelser, lära mig genom att öva på att göra som en del av er gjort. Jag behövde uppleva och känna efter hur det känns i min kropp att förändra så mycket som jag har gjort i mitt liv den senaste tiden.

Det är en process att landa i ny kunskap, testa, landa igen och hitta balansen i livets olika skeenden och scenarier.

Det har varit så läkande och rehabiliterande att skriva med flera av er och jag är så tacksam för att jag hittade hit.

En sak har jag just börjat uppleva och det är att jag kommer på mig varje dag sedan en tid att känna, just nu lever jag det liv som jag önskar. Just nu gör jag precis det jag alltid velat göra. Just nu väljer jag allt jag vill och inte vill.

Just nu är jag så tacksam för alla mina år av psykisk ohälsa och medberoende. Just nu mår jag bättre än någonsin.

Just nu är jag balanserad. Jag känner ofta av min adhd och jag ser vad som är vad. Det är en hjälp att förstå. Ibland blir jag onödigt irriterad och då är jag kanske inte i balans, men jag är medveten om vad som är vad.

Alla känslor är ok att känna. Ibland är det bra att stanna upp och se på varför det är som det är. Acceptera, förändra, gråta, ilskna till eller skratta.

Att känna efter och göra det som känns bra. En dag i taget. En förändring om dagen. Eller inte förändra alls. Kanske bara landa i det som är. Observera och observera lite till.

Stilla sig.

Att veta vart en är på väg. Att bara gå på vägen och känna efter hur stegen känns. Att stanna upp och se på en blomma eller fågel. Istället för att komma till ett vägskäl.

Plocka blomman och prata med fågeln.

Några tankar som kom.

Lev ditt liv precis som du vill. Lev. Öva. Lär. Var dig själv kär.

Nu ska jag krama min katt. Hon bad just om min uppmärksamhet och jag har tid att gosa med henne en stund.

Ja men det är ju klart att det betyder ultraljud??Tänkte inte så långt...

Kram?

Vad skönt att du slapp skiten. Är glad för din skull?? gårdagen gick superbra. Bilresan dit inga som helst konstigheter. Vi var där i 3 timmar och åt och snackade en massa. Det serverades bubbel både med a och utan. Hemresan gick lika bra. Ingen ångest,ingen känsla av att kommer det komma. Sååå lycklig för det. Sen åkte jag ut med barnen o åkte inlines. Var inte igår och kände mig som 20igen även om jag fortfarande är relativt ung? idag jobbdag hemma i lugn o ro sen ut o åka inlines igen. Fick en liten kick av det! Imorgon 1mån utan a. Gött. Ha en fin helg alla kämpar. Kram?

Suget kom kraftigt igår. Tänkte ut planen i huvudet.... den löd, jag tar inte min andra antabus som jag ska ta hemma idag. Går inte till mottagningen nästa vecka, då kan jag dricka till nästa helg. Det tog bara bråkdelen av en sekund att forma planen. tankarna vände och jag kände att suget försvann, men det tog hela eftermiddagen. Idag tog jag min antabus, bra att ta på morgonen för övrigt, det är aldrig att jag har sug redan på morgonen. Idag ska jag vara tacksam och fundera på temat, maktlöshet. Jag är maktlös inför alkoholen, men tar jag inte det första glaset , kan jag om än med vissa svårigheter, forma mitt liv som jag vill ha det. Kämpa på alla soldater, det funkar

...i dag men det är mer stillsamt än vanligt. Vi är färre på plan och jag dricker kaffe och hinner kika in här.
Det där med att aldrig vara nöjd och kämpa mot strömmen och bryta upp upp....för att den nya dagen gryr ( tror man) har också ställt till det i mitt liv.
Jag kan inte leva om mitt liv men jag kan ( med viss ömhet och ganska många suckar) se vad rastlösheten ställt till med.
Varför kunde jag inte lita lite mer på att livet nog är ganska bra ändå....varför behövde jag så mkt ’frihet’ hela tiden....och var det frihet egentligen..eller var det ett garnnystan av höga krav och olika rädslor - och för all del frihetslängtan - som gjorde att jag ständigt skulle dra vidare...
Är det ngt som är gott med att bli äldre så är det förmågan att glädja sig åt det lilla. Kaffekoppen, solen, en bild av dottern och hennes kille som köper rislampor på IKEA till första lägenheten....
Och mina dagdrömmar...de har alltid dånat inne i huvudet...en slags ständig parallellvärld. Det gör att jag sällan har tråkigt ..det är likdom full volym ...olika röster, scenarier. Men ibland vill ha ha tyst...eller lite mer närvaro.
Minns att jag läste en fantastisk blogg som hette Torrdockan...för några år sedan. När jag insåg att mitt drickande var problematiskt började jag googla och hamnade där ( tyvärr är bloggen borttagen).
Det var en kvinna i min ålder...kanske några år äldre som klokt och humoristiskt och med stor sårbarhet beskrev resan in i ett nyktert liv.
Minns så väl en post där hon skrev att hon numera faktiskt var nöjd med att vara den där lilla myran i stacken..som drog sitt strå ( lite lagom strävsamt) och hann njuta av solen. Och även klarade av att göra det som ’över-myrorna’ sa åt henne att göra.
Hon hade slutat revoltera mot allt och gå mot strömmen och vara en ilsken och överpresterande rödmyra som nödvändigtvis skulle lägga sitt strå ’på ett annat sätt än alla andra’.
Hon beskrev också hur hon aktivt kunde välja bort strider....inte gå in i konflikter som det faktiskt var lika bra att lämna därhän.
Till viss del tycker jag att jag utvecklats år detta håll...trots mitt drickande. Men drickandet har absolut bromsat utvecklingen och lagt ut mängder av krokben.
Och när jag vaknat bakfull och svettig så har rödmyrorna sprungit galopp genom kroppen...
Jag vill såklart stå upp för det jag tror på och ta konflikter när det är viktigt. Jag vill vara modig.
Men jag vill också bejaka den sidan som är nöjd ....nöjd i just den mätta dagen. Och jag har så få år kvar i livet att jag verkligen inte kan låta fler dagar försvinna in i kamper som inte är mina...och flykt som inte leder till ngt bättre.
Nu har jag brett ut mig här igen.
Nu ska jag in i myrstacken och dra mitt strå några timmar till.
??

❤️❤️