Senaste kommentarerna i forumet

Många grattis till dig och tack för att vi får följa dig???❤️
Vilken bra lista och insikter, du har kommit långt på 100 dagar.
Många kramar Strulan ❤️??

Det är ju fantastiskt med 100 dagar???. Gläds med dig.?

Och håller med om att du gör ett stort jobb som peppare här och många bra inlägg som inspirerar?❤️

Idag har vår familj välsignats med en ny medlem! Jag och dottern åkte och hämtade honom nu på eftermiddagen. Det är hjärtskärande att se Pelles mamma och syskon sitta utanför kattburen och inte förstå vad som pågår. Men de har nu också blivit hämtade utav nya ägare.

Pelle är så liten och söt men det går ju inte att bifoga en bild här på forumet. Håll tummarna nu för oss att allting går bra för Musse har just upptäckt att han blivit storebror... ?

Medveten andning är så bra mot ångest! Mycket bättre än alkohol. Skönt att samtalet med din chef blev precis som du ville ha det också.

Kram ?

Det är jättebra att du sätter ord på exakt vad du känner just nu. Ärlighet är den enda vägen.

Och du hittade en massa saker att vara tacksam över - och tacksamhetstankar är oerhört betydelsefulla för vårt mindset.

Bra och dåliga dagar kommer att passera. Huvudsaken är att det är nyktra dagar - då kommer de bra dagarna snart att dominera.

Kram ?

Det känns nästan overkligt att det har gått 100 dagar. Snart 1/3 år ? Men det känns också svinbra!

Kram ?

Jag vågar aldrig ta ett glas vin igen. Eller rättare sagt, jag vågar inte ta risken. Jag vill inte heller. Lika lite som jag vill dricka bensin ?

Kram ?

Men du måste väl få komma in i Spanien om du är skriven där och har din bostad där?

Idag en vecka utan alkohol. Borde kännas bra, men har upplevt detta så många gånger genom försök att sluta det senaste året att jag har lite svårt att glädja mig. Vilket får mig att må dåligt. Känner mig som en dålig och otacksam människa.

Känner mig, som kanske märks, lite låg idag trots att jag borde ha all anledning att känna mig tacksam och glad:

Tacksam att jag blev ”avslöjad” förra söndagen.
Tacksam att jag fick kraft att ta mig till mitt första aa- möte.
Tacksam att jag igår hittade ett möte med bara kvinnor, vilket kändes bra.
Tacksam att jag utan större problem hållit mig nykter i en vecka.

Många pratar om ett ”fönster” som under vissa omständigheter kan öppnas och ge en chansen till en förändring. Den chansen har jag fått nu. Så vet inte riktigt varför jag inte kan glädjas så mkt som jag borde. Men kanske en sorg över att jag inte längre har en utväg? Vet inte.

Detta inlägg blev inte så konstruktivt, men skriver ner mina tankar ändå. Kanske jag kan gå tillbaka och skratta åt min självömkan om ett tag?

En bra måndag till er alla. Min blir absolut nykter?

Jag har var på systembolaget och köpt alkoholfri skumpa! Var inte alls sugen på vin eller nåt annat alkoholhaltigt! Vilken härlig känsla!

Cyklat i det sköna soliga vårvädret... Så skönt... ?☀️

Känner mig stark ? och klok som en ?

25 och det kämns så bra. Tidigare i fm kände jag hur min puls började skena lite men jag hanterade det superbra. Gick ut på altanen andades 3 djupa andetag och så var det över. Så stolt över mig själv. Sen ringde min chef och var så bra. Vi kom överens om hur jag ska jobba framöver och verkligen mötte mig där jag ville. Toppen!! Snart denna arbetsdag över och jag njuter med hunden i soffan ett tag. Kram???

Andra halvlek? så grymt bra jobbat?

Hej, kanske är du anhörig till någon som givit dig förtroendet att berätta om hur svåra tankar kan leda till en önskan om att dricka alkohol. Gissar att alla som väljer att ta ett glas eller många har sina skäl. Alkohol är en sinnesförändrande substans.

Att försöka vara ett positivt stöd för någon som dricker kan vara utmanande och ibland svårt att balansera med sitt eget mående. Utifrån ditt inlägg gissar jag att du funderar en del på vad som är möjligt att göra som anhörig och vad som sannolikt kräver professionell vård? Som du ser tog jag bort en av dina länkar då den ledde till en specifik verksamhet och kunde uppfattas som reklam. Jag hoppas du har överseende med det.

Om du vill får du gärna berätta mer om hur just du har det. Här finns andra som ger och söker stöd då det kommer till att vara nära någon som dricker problematiskt.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Har läst här hos dig idag.Måste säga att jag inte kunde stå emot i december,trodde också jag kunde dricka normalt.Suget tog en enorm fart och det kunde jag inte stå emot då.Mycket arbete för att inte ta det första glaset för mig är det inte " bara".Är ingen expert men just nu känns det som jag kommit ut på andra sidan,låter jätte konstigt!
Jag är inte unik på nåt sätt utan en vanlig som inte kan hantera alkohol på ett sunt sätt.Hur man nu gör det?

Du kan hitta ditt sätt som passar dig.Här på forumet finns ju massor med hjälp.Du har din resa med dina behov.
Du är unik,stark och bra tycker jag!
Kram Pilla

Ett stort grattis på jubileumsdagen! Du är en stor peppare och stöttare här. Härligt present du unnade dig som ny motivation till hälsan.

Kram

Vad fint att du söker dig tillbaka till forumet, här finns mycket erfarenhet av extremt påträngande tankar och sug. Mest sannolikt känner andra igen sig i det du beskriver och du kan kanske känna igen i någon annans berättelse. Att sätta ord på hur det är kan verkligen vara hjälpsamt. Det låter som att du länge och ofta har haft mycket att hantera. Klokt av dig att ta tag i alkoholen och ta hjälp av våden.

Om jag förstått dig rätt är du väl medveten om riskerna med att dricka då en tar antabus?
Igår var det tufft, av många skäl, hur mår du idag?
Berätta om du vill.
Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det är så många som fastnar i den världen, jag måste dricka för jag står inte ut med min ångest/oro/nedstämdhet när det i själva verket är alkoholen som matar dem. Roten till dem kan säkert finnas i något annat än alkoholen från början, men du måste möta det nykter för besegra dem och de tar tid. Tid, tid, tid.

Kram

Jag har inte fått några svar på varför. Det verkar vara byråkrati och regler och ”bara för att så är det”.

Prövade med online-doktor också fast jag förstod eg att det inte skulle fungera.
Men de sa ju att ingen kan skriva ut sådana preparat på nätet.

Ett större problem än Imovanen är att jag tar Lamictal, det är stämnings-stabiliserarande medicin som är farligt att sluta tvärt och som dessutom tar slut imorgon. Det vill inte heller någon skriva ut, hur mycket jag än försöker förklara hur viktigt det är.

Nu har jag försökt att söka akut, privat, vårdcentral/icke privat samt online - så jag återgår till att hålla fast vid Landet Sverige vad är detta för något?
Hur kan man göra så mot någon som uppenbarligen mår dåligt men som försöker kämpa. Jag rår ju inte för att de stängde gränserna till Spanien precis när jag var på besök här.

För några få förunnat så verkar de mesta ordna upp sig när man väl ger nykterheten en ärlig chans men för fler av oss så är det bara början där problemen slutade sist. Jag har fått lite känslan nu av att livet faktiskt kräver lite mer som nykter, det kräver att du tar hand om dig. Med alkohol verkar många kunna leva ett liv med att bara köra på i vardagen med huvudet i sanden för sen går allt att glömma för en stund med en fylla. Nykter så behöver både vecka och helg vara hållbar i längden för det är samma värld oavsett där inget jobbigt bedövas.
Det är aldrig försent att möta sina demoner. Mina kommer fortfarande till attack med jämna mellanrum. Man blir lite rädd, förtvivlad, men man överlever och kommer ut starkare för varje attack.
Härligt att höra att det finns en ny gnista, jag hoppas du blir antagen till projektet. Kan ju vara en väldigt bra motivation!

När jag fullt ut förstod att det faktiskt är alkoholen som skapar ångesten så hade jag all motivation jag behövde för att sluta dricka.

Lider verkligen med dig, och det finns just nu ingen vidare tröst att ge dig.

Det enda jag kan ge dig är rådet att våga sluta dricka - och sen ha tålamod tills det blir bra. Det blir bra, jag lovar.

Två boktips kan du få också:

* ”Tänka klart” av Annie Crace. Finns att beställa hem på nätet. Finns som ljudbok på engelska på
Storytel.

* ”Skål, ta mig fan!” av Torbjörn Åberg. Finns som ljudbok på Storytel.

Dessa två böcker har varit mina ledsagare på den här nyktra resan, som blivit hela 100 dagar just idag.

Alla vänner här på forumet har också varit ovärderliga följeslagare.

Kram ?

Hej. Jag dricker för mkt och vill veta hur ni andra klarar er ensam. Jag vill vara ensam men måste nog få vara med nån kompis för det. Jag tror inte man ska vara ensam. .

Påväg hem från ärenden i stan.. skriver så fort jag e hemma . Massa omtanke och värme din väg ❤️❤️❤️❤️

Tack snälla ni Andrahalvlek, Odette och Se klart. Känns så mysigt att ni finns här! Ja de positiva resultaten var en klar humörhöjare, det är nästan så att jag blir misstänksam om det verkligen stämmer... så som jag levt. Men jag antar att det är ett bevis på att kroppen är tålig till en viss nivå, och jag vet att det kan finnas dolda saker där också. Det är klart att min kropp tagit skada av dessa år av alkoholintag, ångest, dålig sömn m.m. Jag har t.ex. säkerligen åldrats mer än vad jag gjort annars. Och kroppens skick och form och sånt har det ju också märkts på. Fysiskt är jag ändå okej men störst skada har detta såklart tagit på mig mentalt. Tycker det är svårt att avgöra ens eget psykiska mående eftersom man alltid bara har sig själv att jämföra med. Kämpar man på och hittar sätt att fungera så kan man ju tro att det är okej/bra så och inte förvänta sig mer av tillvaron. Ju bättre saker blir, ju mörkare framstår det där andra, tidigare levernet... Och ju mer man gillar livet desto läskigare blir det, tycker jag. Någon som känner igen sig?

Nu är det måndag och en ny vecka. Om jag ska tempen på min förra vecka så var jag då nykter 5 av 7 dagar, och valde att dricka 2. Jämfört med tidigare när jag var nykter prick 0 av 7 dagar. Båda valda tillfällen var i sällskap och "positivt betingade" där jag försökte dricka medvetet, långsammare med mera. Jag lyckades nog bäst ett av tillfällena och lite sämre det andra som var nu i lördags. Inget konstigt hände alls, men jag hade ingen "gräns" utsatt för mig själv och räknade inte glas eller så. Drack som andra drack, typ, och vaknade ganska bakfull igår morse. Dock hade jag sällskap av bland annat en bebis som sov hos mig och som inte direkt möjliggjorde så mycket sömn så det var nog det också. Och jag mådde inte dåligt, men kände absolut att jag druckit. Det är en ny grej med det här "experimentet" som jag ändå gillar - jag blir märkbart bakfull. Alltså, jag MÄRKER att jag blir bakfull. Påminns om att drickande och bakfyllande är en abnormalitet i vardagen. I kontrast till det nyktra och utvilade, som är normen. Att min kropp reagerar på att det är ett gift, att jag känner att jag mår bättre utan (men tycker det är värt det ibland), känns som en sund sak.

Spenderade hela min söndag sen med familj och en vän och med att gå nära på 2 mil runt stan. Det kändes också som ett skönt sätt att balansera upp lördagkvällen. Sen gick jag och la mig klockan 22 igår och vaknade 09 imorse, med några mindre avbrott under natten. Detta mina vänner är helt otroligt!! Det är ju på gränsen till för mycket sömn och ett tecken på att jag sov för lite natten innan och att kroppen var trött av b.la. alkoholen, men för mig är det också ett inslag i den där balansen som är så helig för mig. Idag känns allt som vanligt och jag är redo för en vecka likt de tidigare 4 veckorna. Det var inte svårt att gå tillbaka till att välja bort alkohol efter lördagens intag, även om jag har "rester" hemma m.m. Jag väljer bort det. Och jag tror som många här inne skriver att ju mer underlag man samlar på sig som bevisföring för det positiva i att välja bort alkohol, desto säkrare känner man sig? Ju mer tid som går desto mer av en vana blir detta nya. Vecka 1 som jag gjorde det här, som ju bara är 4 veckor bak i tiden, så tänkte jag på det hela dagarna och var liksom "hypermedveten". Nu rullar det på automatik (nå, nästan!).

Vikten verkar också ha stabiliserat sig lite mer vilket är bra. Ingen lust att väcka demoner där på köpet. Balans balans balans.

hur mår ni??

Vad är deras motiv till detta beslut ? Fattar inte ?

Måndag igen, en ny vecka som startat med bra känsla. Helgen har också varit väldigt bra med flera upplyftande ingredienser som trädgårdspyssel, socialt umgänge och träning. Även fredagen ensam hemma med sonen gick väldigt bra, det gör mig extra glad. Försöker träna på att inte lova småsaker som jag pratat lite med psykologen om, t.ex när barnen tjatar och vill man skall vara med och leka är det lätt att säga "kanske... sen..." om och om igen. Bättre att säja nej om man inte vill/kan/hinner, då undviker man att de går och väntar på det där "sen" och att tjatet fortsätter och blir till en stress. I fredags ville sonen så gärna ha hjälp att hitta en legobit och jag tänkte varför inte, det ledde spontant till att vi byggde lego tillsammans i säkert 1 timma. Det var både roligare än jag trodde och kändes bra i själen. Sen var vi ute i trädgården och han hjälpte mig plantera lite potatis. Ge och ta :)
Denna veckan väntar fler lediga dagar och på fredag kommer en gammal vän på besök till stan som jag har spelat i band tillsammans med förr. Vi har bokat in att träffas och "jamma" lite och det är en väldigt rolig grej att blick mot! Så som sagt, en härlig inledning på en ny vecka och måendet känns stabilt och tryggt för tillfället.