Senaste kommentarerna i forumet

Mitt förhållande hänger på en skör tråd känner jag... min sambo är inte glad över senaste fylleincidenten. Förstår inte hur han ska kunna lita på mig igen. Hann är en person på stort behov av kontroll, min relation till alkohol har inte gjort det bättre. Tyvärr verkar han inte ens se mina framsteg, vill inte skylla ifrån mig elle få allt att handla om mig hela tiden (känner mig så egoistisk). Men när jag påtalade att jag vid flera tillfällen varit nykter i 3 månader i sträck, nu senast oktober-december och även 3 månader förra våren säger han typ bara -”jaså har du? Det kommer inte jag ihåg”. Han menade inte att han trodde att jag druckit I smyg under den tiden utan mer att han inte kan minnas att jag haft sådana helnyktra perioder. Känner mig helt mållös av den kommentaren, hur kan kan inte komma ihåg det??? Skojar han med mig? Det är nästan så man känner att jag lika gärna kan dricka om han ändå inte märker att jag varit nykter. Vet inte hur jag ska tolka hans kommentar

EN VECKA UTAN A

Idag blir det ingen A. Det vet jag fast det är morgon. Blir inte lika lätt att känna så i eftermiddag. Men jag vet likaså.
Och imorgon är det söndag, och då är ju Systembolaget stängt, så då är man ju garanterad en vit dag. Tragiskt att ens tänka så. Och på en restaurang skulle jag inte sätta mig, nuförtiden vill jag ju bara dricka hemma, helst ensam. Återigen tragiskt.

Inatt var den värsta natten hittills. Jag la mig redan 22.30. Inte för att jag var trött, men för att jag inte ville vara med i livet längre.
Jag låg i många timmar innan jag somnade. Om man kan kalla det sömn. Sov 20 minuter vaknade. Sov, vaknade. Med ett nytt ”fenomen” nämligen frossa blandat med svettningar. Antingen så frös jag och satte på mig tre lager kläder och två täcken och frös ändå, för att en stund senare kallsvettas, varm och svettig överallt.
Trodde den fysiska avgiftningen var över nu, men tydligen inte. Somnade äntligen på morgonen och sov två timmar. Vaknade med enorm huvudvärk som inte släppt av Alvedon.

Förstår inte hur jag ska stå ut med en hel dag. Igår kändes som en evighet, tre dagar i en. Och då mådde jag inte ens såhär dåligt.

Godmorgon Odette. Tack för alla tankarna och kramarna. Det är fint att vakna upp till. ?

Jag skulle också önska jag hade kraften och styrkan att klara allt detta, men det känns inte så längre. Och då menar jag inte framförallt A.

Jag är ju en vara till lags människa - eller eg så kan jag nog vara både och. Men jag vill bli omtyckt för mycket iaf. Och då infinner sig den här känslan av att jag skulle vilja skriva idag att jag mår ganska bra osv, för att inte vara besvärlig och dessutom alltid vara den gnälliga här.
Jag ser så många med positivitet och framtidshopp och bra dagar (blandat med dåliga), men hos mig är det bara svart. Och vem orkar läsa det till slut?!

Jag skriver en liten uppdatering om natten. Det är väl mest för mig själv för att skriva av mig. Såklart du får läsa, menar inte så, men intressant blir det inte.

Idag ska jag delta i en utbildning på temat ”bemötande” via tjejjouren på riksnivå. Videoutbildning hela dagen kl 9-16. Det ska bli spännande.

Idag skrev jag ”min alkoholism” i någons tråd. Idag ska jag i min presentation på utbildningen säga ”jag har personlig erfarenhet av ångest, depression och alkoholmissbruk”.

Jag har verkligen levlat upp en nivå i min nykterhet känner jag ??

Kram ?

PS. Min åsikt är att ingen är sin sjukdom/funktionshinder. Min yngsta dotter är inte utvecklingsstörd. Hon har en utvecklingsstörning. Jag är inte alkoholist. Jag har erfarenhet av alkoholmissbruk.

Jag är glad för din skull, att din hälsostatus var så bra med tanke på tidigare alkoholintag.

Jag hoppas att du kan behålla ditt kontrollerande drickande. Jag har själv försökt, så jag vet hur stark den viljan är. Jag vet också nu att jag inte klarar det, åtminstone inte i längden. Noll alkohol är enda vägen för mig.

Men det hoppas jag innerligt att du gör. För din egen skull. Och klarar du det inte så får du ta ett nytt beslut helt enkelt.

Kram ?

Tror en del tar hjälp av beroendeklinik och andra som jag slutar på egen hand. Du är ju på avgiftning och borde ju bli erbjuden fortsatt stöd? Det känns väl bra? Hänga här på ah är till god hjälp?

Heja dig! Kram??

Du är SÅ himla klok Charlie70???
Precis så som du skriver ang triggers behöver jag också tänka. Som tex ”nu är du ledsen du behöver inte vin du behöver bara låta känslan kännas för den kommer att gå över” el som med solen behöver inte dricka bubbel osv. Så himla bra!

Å va gott det låter med nybakade frallor? Det handlar inte alltid om att skämma bort utan att ge kärlek❤️

Önskar dig en fin lördag?

Kram❤️

Tack för era kommentarer allihop. Kommenterar de inte separat. Fokus på det jag måste skriva om.
Har inte så mycket sug... nä men tankar finns där. Och i tisdags var det dags. Ett ypperligt tillfälle med ärende att handla åt nån annan. Passade givetvis på att handla till mig själv. Jätteonödigt eftersom det inte är så kul att smygdricka. Jag var lite irriterad och fixerad på en jobbsak när det här hände. Kanske därför jag inte var på min vakt. Och sen drack jag upp det jag köpt i smyg på kvällen och även en flaska som jag måste ersätta så att det inte märks och då är det igång. Köper lite till på onsdagen, Sansar mig på onsdag kväll, så på torsdagen behöver jag inte ersätta något eller dricka upp. Det är så skönt och jag vet ju att jag då sover gott och har kvällar som är sköna. Tycker inte att jag får ut något av att dricka. Så det är obegripligt. Möjligtvis känslan av att det finns... men fredag då... ett tillfälle igen. Hade bestämt mig. Vad jag skulle handla, hur jag skulle göra. Hade räknat ut allt men två minuter innan så bestämde jag mig ändå för att inte köpa. Och ni kan egentligen inte ana hur skönt det var igår kväll. Ingen stress över att smygdricka. Inte behöva bekymra mig över om det ska märkas så att sambon undrar... ett lyckorus hela kvällen. Kanske är så jag ska få mina kickar... att nästan köpa och sen njuta hela kvällen av att jag inte gjort det. För det andra är inte nån vidare kick ska ni veta.
Känner mig faktiskt knäppare än ni andra som ändå tycker om berusningen. Fattar inte vad jag håller på på med.
Ha det bra ni alla!

Då var det lördag morgon och jag vaknar som vanligt nu ensam hemma. Jag har en distansrelation över många nationsgränser vilket just nu inte är optimalt, så försöker vara lugn i min ensamhet och bara avvakta och se hur saker utvecklar sig i omvärlden. Är faktiskt, om man ska vara lite plågsamt positiv, något passande med att jag också får den här "oväntade luckan" att jobba med mig själv ifred. Utan Corona nu hade jag varit fullt upptagen med att antingen resa någonstans eller försöka styra upp min tillvaro på annat sätt. Nu händer liksom ingenting.

Vaknar vid 6-7 de flesta mornar och det verkar som många här känner igen sig. Jag sover gärna tills 9-10 men tar vad jag får i sömnväg så ska inte klaga :) Att sömnen "rullar på", att vakna utan alkoholrelaterad ångest, och att kaffet inte smakar sträv aska (är ni med mig på denna?) är några av fördelarna med detta "nya leverne".

Jag ska vara försiktig med att skriva om alkoholkonsumtion här och tar gärna emot pekpinnar om jag trampar fel. Men det fyller en funktion för mig att ändå "rapportera lite" om hur jag lever och eventuellt kanske någon annan tycker det är intressant? I stand corrected om så inte är fallet. Men nu har ju då en till vecka snart gått sen påsken då jag valde att ge det här en satsning (att dra ner rejält på alkoholen) och den är representativ även för hur övriga veckor sen dess sett ut. Jag var som sagt ute en snabbis med kollegor i tisdags och drack då en öl och ett glas vin, i övrigt har jag inte druckit något måndag - fredag. Märk väl då att min tidigare standard var vinbox hemma (a l l t i d) och helt säkert minst 3-4 och uppåt 6 (svårt att räkna?) glas varje dag. Hade jag något särskilt ansträngande med jobbet en tidig morgon kanske jag höll mig till den "lägre gränsen" men inga problem med en flaska vin även då. Måndag eller fredag gjorde detsamma, eller jo, på fredagen slängde jag nog in någon öl också och kanske en liten avec, för då har man ju samhälleligt frispel att smacka på. Skämt åsido... det är en stor skillnad, är det jag försöker säga.

Idag är det då lördag och jag har lite planer för kvällen, där alkohol ingår. D.v.s. ett tillfälle då jag vill och har "planerat" eller tänkt att jag ska dricka. Vi är ett gäng som ska vara hos mig så därför är det jag som köpt hem det som behövs, vilket jag gjorde redan igår. Eftersom vi är några stycken köpte jag ett lådvin, och att strosa runt där vid box-hyllorna gav mig ändå en sån där "puh, vad välbekant"-känsla. Antal boxar jag släpat hem till denna lägenhet för att dricka ensam måste vara hundratals?? Jaja.. den står oöppnad och väntar på mitt besök ikväll.

Jag kommer ta det lugnt och känna efter hur jag dricker, det där med att bara hälla i sig och gärna passa på att hinna få i sig mesta möjliga mängd känns ointressant. Dessutom kan jag inte dricka så längre, jag har ingen lust att bli full och verkligen inte bakfull. Men jag vill äta god mat och dricka vin till och sen återgå till en vanlig vecka igen.

NU TILL DET VIKTIGASTE - jag träffade ju en läkare i torsdags och hon var superfin. De har journal på mig på den VCn sen tidigare och jag har ju varit där för terapi, sömnmedicin, insomnia, ångest, tydligen tidigare leverprover för fyra år sen (hade helt glömt, men det var ju då jag var nykter en lång period så "passade ju på" då) och så vidare... så det blev ett längre samtal där jag gick igenom min problematik. Vi pratade alkohol och jag fick självskatta hur jag druckit och hur det känns nu, om jag ville ha hjälp (nej) och varför jag ville ta leverprover etc. Hon tog lite blodtryck och lyssnade och klämde runt levern och allt verkade bra, så som jag beskrev min livsstil tyckte hon att jag skulle köra på, och höra av mig om jag behövde hjälp.

Sen gick jag till labbet, och igår ringde hon och berättade att alla mina prover ser helt normala ut. Lever, njurar, bukspottkörtel. Jag vet att ni är många här som påpekar att kroppen kan ha tagit skada ändå, och självklart är det så, och levern är dessutom ett segt organ osv osv osv MEN för mig är detta en sån lättnad. Och obegripligt så som jag hållt på senaste åren. Antar att det gjort skillnad hur jag levt de senaste veckorna och att det kanske hade gett ett annat resultat för en månad sen, men ändå.. hade det varit allvar hade det nog inte gett sig så fort?

Sammanfattningsvis känner jag att jag börjar komma mer i synk med kroppen och det känns så skönt att ha koll. I flera år har jag verkligen aktivt skjutit ifrån mig min egen oro om kroppen. När jag fått hugg i bröstet eller problem med magen, ångest, konstigt ödem i läppen (??) m.m. har jag blankt bara låtsas som ingenting. Liksom jag har undvikt att väga mig (ok, också pga laddat för mig med tidigare ätstörningsproblematik, men också för att jag inte velat ta till mig hur det blivit med kroppen).

Men att ha fått struktur nu och ett nytt slags sätt att leva som än så länge håller i sig, fina provresultat, bättre koll på vikten och en känsla av att kroppen nu "skalar av sig" alkoholrelaterad vätska och annat, skapar verkligen ett lugn hos mig.

Jag är pyttelite vaksam på det här med vikten eftersom jag faktiskt är överraskad över hur snabbt den gått ner. Jag vägde mig för mindre än två veckor sen hos min mamma (eftersom de har en våg framme, vilket inte jag brukar ha hemma) eftersom jag tyckte att jag kände skillnad och då hade jag gissningsvis droppat av 2-3 kilo på bara lika många veckor. Mest vätska antar jag. Men sen dess är det 2 kilo till på mindre än två veckor, så det är på snudd att jag blir orolig, inte kroppsligt då jag fortfarande har några kilo extra, men för vad det kan "sätta igång" hos mig. Skriver detta här så att allt är utfläkt för mig själv och allmänheten (ni på forumet :). För jag får inte byta ut alkoholproblemet mot matproblem. Been there done that mer än en gång förut.

Det blev en lång rapport. Men hoppas ni alla mår bra här inne.

Är att sluta dricka.
Finns inga genvägar.
Men just nu räcker det fint med att ta det en dag i taget. Det fixar ni. ?

För någon månad sedan märkte jag att jag triggades av att solen sken eller första kvällen på barnfri vecka. Efter att solen skinit ett antal gånger och ett antal barnfria veckor har passerat märker jag att den triggern liksom dunstar bort av sig själv. För varje gång jag klarar mig igenom en sådan period lär jag om hjärnan till det bättre. Nej, du är inte sugen på vin, du vill ha kaffe. Typ. Med detta vill jag bara säga till mig själv att hålla ut och hålla i. Envishet är bannemej en dygd i detta. Det kommer fler viktiga samtal kring flickan som ska hanteras. Samtalen ska dock inte hanteras med vin. De ska hanteras genom att jag ser till att få tid för eftertanke och vila efteråt.

Lördag morgon. Jag vaknade tidigt som så många av oss härinne nuförtiden. Har sovit lite mer normala åtta timmar. Brödet står på jäsning (skojar inte, vill väcka sonen med nybakta frallor i dag :D). Dricker mitt te. Fortsätter arbeta på nykterheten för den är ett arbete som ska göras. Minsta slarv och jag kommer att åka dit. Övertygad om det.

Kram!

Måste bara flika in att jag är lite förvånad över att de inte misstänker att ni dricker. Eller Gud så skönt för dem att de inte försöker ha koll och kontrollera. Den enda vägen tror jag om man ska leva med någon som faktiskt försöker och vill sluta på egen hand.
Jag har levt med en smygdrickande pappa. Mamma hade dålig koll ’men jag vet inte om det var för att hon inte ville veta eller om hon faktiskt valde att låta honom sköta det själv. Han blev inte otrevlig, skötte jobb o annat och gjorde det här i perioder. Man jag hade full koll på när och hur mycket. Och det var inget vi pratade om.
Min sambo har koll och min dotter. Skitjobbigt faktiskt. Så att smyga in i sovrummet är uteslutet.
Hoppas förövrigt att ni slipper detta smygande ändå. Ingen särskilt rolig sysselsättning, upptäckt eller ej.

Tack som sagt för denna kommentar, ska inte bombardera dig med fler inlägg än vad jag lämnat efter mig i din tråd :) men glad att du vill följa mig!!

Nej, det är inte konstigt att du blir sugen när kollegorna pratar som de gör, Pucken. Välkommen hit, eller är det tillbaka? Vet inte om du varit på forumet tidigare? Vad bra att du även får medicinsk hjälp. Jag har själv aldrig tagit Antabus men det verkar inte vara så trevligt... Effekten av Antabusen kanske är desto trevligare om den hjälper dig att avhålla dig från alkoholen. Hoppas du får en vilsam helg där du kan fokusera på dig själv och din nykterhet!
Charlie

å ena sidan skönt att fysiska besvären lagt sig men å andra sidan gissar jag kanske ännu värre med det psykiska. Jag är bekant med ångest/svår ångest och önskar ingen att uppleva det. Undrar hur det gick för dig med sömnen inatt, om du kunde komma till ro? Läste att du befann dig i Stockholm (liksom jag). Har du familj/vänner här nu när du är ifrån din egen i Spanien? Är ju inte exakt sociala tider nu men tänkte om du hade något av ett socialt nätverk här?

Ämnesomsättningen ja, jag tror du kanske kommer märka precis som jag att den mår bättre utan alkoholen, som ju som vi vet också stör hela det systemet.

Jag la om mitt liv efter påsk i år, så det är bara runt en månad sedan. Sedan har jag gjort några liknande omställningar tidigare men den ena (som var "mest ambitiös" eller vad man ska säga) gick ut på 100% nykterhet och det fungerade inte för mig i längden. Därför testar jag ett nytt alternativ nu - lagom, balans, vaksam, osv. Jag vill undvika att bygga upp spänning inför alkoholen och fastna i en besatthet runt nykterheten (talar från egen erfarenhet nu) så jag försöka tillåta mig själv göra vad jag vill men medvetet och med gränser. Antar att man kan jämföra med någon som ska göra kostomställning och förbjuder sig själv att ens smaka på bröd/socker o dylikt jämfört med en som har med sånt som ett inslag i sin kost men med ett "då och då" tänk. Typ? Som jag skrivit i min egen tråd går jag som person väldigt lätt in i svartvitt tänk så försöker just nu expandera denna gråzon. Rätt spännande faktiskt!

Gud vad härligt Fibblan ❤️. Jag vaknar också med en nykter vecka bakom mig och ska strax ut på en liten löprunda. Man är så tacksam mot sig själv och känner sig så mycket bättre i knopp och kropp och det är en så härlig känsla.

Stor kram till dig fina vän!

Ja, livet är verkligen "ömsom vin, ömsom vatten" bildligt talat. ??

Ny dag och lördag morgon. Dag 12. Det går fortfarande framåt sakta.. En dag i taget.

Sovit bättre inatt. Jag tror att jag helt enkelt är utmattad på kvällarna... Då jag brukar bli rastlös, lite deppig och suget kommer då. Som vanligt gäller det att ha tålamod, stå ut, acceptera känslan, klappa sig själv på axeln....

Men vad jag saknar fysisk närhet... Det känner jag mer och mer. Svårt att åtgärda själv.

Kaffet smakar underbart idag också.

Igår kväll, var suget ovanligt starkt... Det kröp i kroppen, lätt ångest, oro....

Men jag stod ut.... Somnade till slut efter att ha spelat otaliga mobilspel och lyssnade på ljudbok.. Nån feelgood...

Kan bli arg på mig själv att jag inte gör något konstruktivt istället, vika tvätt, städa eller vad som helst....

Men nu är det en ny dag att ta sig an, nykter.

Kram Saskij

Det är en process som tar sin tid. Att inse alltså. Den processen får ta sin tid. Jag hoppas i min tur att ditt ”hoppas” till slut övergår i beslutsamhet.

Jag ska skriva ett inlägg om det i min tråd idag eller imorgon. Hur jag tydligt den senare hälften av hösten (med facit i hand) levlade upp min alkoholism ett snäpp - och att det var början till slutet.

Behöver ladda lite till först bara inför att börja skriva det inlägget. Det har skavt inombords länge nog nu - det behöver få komma ut.

Att jag ens skriver ”min alkoholism” innebär att min nykterhet faktiskt har levlat upp ett snäpp! Det glädjer mig oerhört mycket.

Kram ?

Välkommen till det morgonpigga gänget! Oväntad förändring i och med nykterheten. Skrev ett inlägg om det igår faktiskt.

Vad mycket man faktiskt får gjort som nykter ? Den insikten drabbade mig starkt de första 2-3 helgerna.

Svinbra jobbat av er båda!

Kram ?

Stort grattis på din tremånaders-dag!

Du har hittat helt rätt strategier för dig själv genom din viktiga gemenskap i AA och kyrkan - och i det här forumet.

Snart får du en liten kattunge - att både få av och ge en enorm kärlek ❤️

Kram ?

Musik är ett jättebra sätt att få hjälp att gråta. Det är en sorg att släppa alkoholen.

Det är som en gammal bästis från barndomen. Till slut inser man att hon har för dåligt inflytande på en. Man inser också att man lever helt olika faser i livet - och vill helt olika saker med det fortsatta livet.

Det är klart att det är sorgligt. Man både får - och bör kanske till och med - gråta och sörja en hel del. Det gör inte beslutet mindre rätt och riktigt. Att gå skilda vägar är det enda sättet.

Kram ?

Ångest men vi klarar mer än vi tror eller hur?hur har du det? Hoppas i alla fall du har en bra helg? kram

Är det härligt att somna och vakna utan a i närheten. Det är värt allt! du klarar det med bravur? kram

Bra jobbat??. Man får tänka på att tankarna går över. Är det värt det för att just för stunden va sugen. Efterspelet... Nej!! Snyggt jobbat med 12dagar. Snart 2 veckor . Kram o ha en fin lördag?