Senaste kommentarerna i forumet

Jag glömde att tillägga att just Immovane (och andra insomningstabletter/sömntabletter) är något läkare inom beroendeproblematik tycker är viktiga då sömnen är så viktig för att man ska orka.
Immovane tex skrivs väldigt ofta ut även till dem som inte redan har det, just för att man ska få sova (vilket ju kan vara svårt när man ska vänja sig av vid sitt bruk/missbruk.)

❤️❤️

Jag kan av lång egen erfarenhet säga att det inte leder till anmälan till soc. Det gäller dock inte alkohol utan psykiska problem i mitt fall, men jag är också psykolog och har erfarenhet på så vis också och enligt min erfarenhet gäller samma sak angående alkohol.

Om du lägger in dig på behandling får du inte ha din Immovane eller Theralen på rummet. Men en läkare kommer med största sannolikhet se till att du får det vid behov/de tider du brukar ta dem.

Är det i öppen-vården får du behålla den medicin du tar idag.

Kram ❤️

Nog är det inte alkoholen jag sörjer för jag saknar inte den. Jag har inte bestämt för föralltid utan eller med. Det får jag ta sen. Det är min grundångest jag försöker kämpa med som fanns där långt innan mitt alkoholintag blev riskbruk. Vill våga saker igen utan denna jäkla förväntansångest. Har börjat lyssna på ljudbok varje dag där man ska säga saker högt till sig själv och den hjälper enormt faktiskt.Jag vill inte skriva det för att verka duktig utan det e så jag känner. Jag vill bara må så bra jag bara kan och det vet jag att a inte bidrar till oavsett. Idag har hittils varit en superbra dag. Kaffet smakade ljuvligt. Röjt bort allt i dotterns rum som nu ska målas. Lite mer stortjejsrum. Så kul! Sen blir det en fortsatt innesittardag i detta regniga väder. Längtar efter vad livet kan ge om man bara vill själv??plus att ångesten har helt hållt sig på avstånd idag? kram

Ostrukturerad förlåt att jag skriver till dig här i den här tråden som tillhör Framtidshopp? Administrationen har ju uppmärksammat att du och jag "käftar lite med varandra" och bett oss ta D lite easy med vad och hur vi skriver.

Hur gör man frågar du ofta här inne. Att vara inne i HUR man gör är konstruktivt som jag ser på saken. Det är värre om man inte vet VAD man ska göra. En annan sak som jag har sett här inne i forumet är att många skjuter upp sina beslut och då är man inne i NÄR man ska göra det.

Jag behöver hjälp och stöd av andra just NU för att klara av att ta dom nödvändiga beslut jag behöver göra för att få klarhet i HUR jag ska kunna fortsätta vara Nykter alkoholist resten av livet.

Som du sa i den här tråden tidigare så frågade du Framtidshopp att det är svårt att svara på frågan om HUR man kan förlåta sig själv när man exempelvis inte vet vilka gränser som medmänniskan i livet gått över?

Du vet alltså (som jag ser det att det är svårt att veta). Det enda som du vet är HUR du mår just nu, inte om du är beredd än att lyckas förlåta dig själv för det du gjort mot dig själv.

Jag har djupt skadat mig själv och den självbild jag har av mig själv. Brottas med mitt eget samvete. Tänker så här, först ska jag bli ett med mig själv. Sen kan jag bli ett med andra. Gör en sak i taget för att själv "klura ut" med hjälp av andra HUR jag ska lyckas. Hoppas du förstår, vill inte förlora dig igen här inne, nu när jag ser dig, rakryggad med en början till bättre självförtroende dvs. att kunna tro på sig själv.

Nykterhet är frihet. Så himla skönt. Man kan göra livet till det man själv vill. Och skrattet. Har inte skrattat så mycket så mycket i hela mitt liv som jag gjort de senaste månaderna. Så bra för signalsubstanserna. Haha så torrt det lät?
Ha en bra lördag fina du. Kram⚘?????⚘

Ångesten är så tjock så man liksom skulle kunna skära igenom den, mår så dåligt så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Min sambo är tyst och vresig. Vi kan inte kommunicera. Förstår att han är besviken och sviken av mig och att det inte går att lösa över en natt. Vad jag än säger till honom blir det värre. Han har tydligen gått till en terapeut och pratat om mig. Men han vill inte att vi går och pratar med någon tillsammans och vill heller inte berätta vad de pratar om. Jag har lovat att jag aldrig mer ska dricka men han säger bara ” det har du sagt förut” och det är ju sant. Jag vill inte skylla mitt drickande på honom men ibland behöver jag liksom en ventil från allt. Alkoholen blev mitt sätt att koppla av och stänga av hjärnan från alla krav och kritik. Han är en person som inte kan välja sina strider, kommenterar allt och vill bestämma.Känner mig som en statist i mitt eget liv ganska ofta. Jag har ljugit om att jag har druckit för honom men han har lika många gånger anklagat mig för att dricka trots att jag inte har det. Krävt arg få inloggningsuppgifter tilll min mobil och bankuppgifter, velat kolla mitt konto etc. Anklagat mig för otrohet trots att jag aldrig varit otrogen. Han avskyr mina vänner... allt han någonsin gjort mot mig är mitt eget fel, han tycker verkligen att det är så. Att jag driver honom till vansinne. Mycket är mitt fel men inte allt.

Ber om ursäkt för ett rörigt och osammanhängande inlägg. Att skriva här räcker enda som håller min ångest någorlunda i schack. ❤️

Artsatsning? Bergsimpa?

Kram ?

”Nästan köpa och sen njuta hela kvällen av att jag inte gjorde det.”

Det låter som ett minst sagt riskabelt sätt att leva nyktert ?

Men det är svinbra att du skriver om det - ut med trollen i ljuset så spricker de.

Kram ?

Det där kändes som ett nytt språk för mig. Ska bli spännande att höra vad det betyder! ??

Det finns ju en förklaring till varför suget uppstår och vad som händer i ens hjärna när man har ett beroende. För mig är det nyckeln till att kunna stå emot när suget kommer.

Det var ju så att jag funkade som en robot. Vips var jag inne på systemet, tog egentligen inga beslut. Vips så drack jag mer fast jag bara tänkt dricka två glas.

Den delen av hjärnan som granskar och värderar var bortkopplad och känslohjärnan styrde helt. Inte undra på att man drack som man gjorde för att få dessa dopaminkickar som alkoholen ger ens beroendehjärna.

Detta är en hemsk sjukdom. Kunskap o styrka till dig? kram ????⚘

Hej Vinis... Undrar hur det är med dig.

Kram Saskij ?

Jag har nu hittat en privat mottagning, så att jag iaf kan få hjälp med ångesten och förhoppningsvis även sömnen.
Jag vet inte om de tar emot mig, men jag ska ringa på måndag morgon.

Känner igen mig så mycket i det du skriver. Det läskigaste tycker jag är att man efterled tids nykterhet lutar sig själv att man kan dricka, man passar på när tillfälle ges och tycker att man har rätt till det. Jag står liksom aldrig och försöker hindra mig själv från att dricka, det blir ingen ”kamp” i huvudet. Länge går det hur bra som helst att vara nykter och jag tänker att det ska förbli så. Sen på nån sekund kan jag plötsligt efter lång nykterhet bestämma mig för att dricka och så har jag liksom bestämt mig. Då tror jag på riktigt att det är för att jag vill det och har ändrat mig och inte har problem. Så tröttsamt.

Jag kan också vara nykter ”länge” och sedan dricka 10 glas vin, på något sätt rättfärdigar man det också och tänker ”tänkt så lite jag druckit totalt sätt” 10 glas är ju ingenting på en månad. Kan tipsa om Rebecka Åhlunds bok, så bra! Man känner igen sig så mycket

Har försökt prata allvar med mina vänner några gånger men de hjälper inte. De säger att de förstår och att de vill stötta mig och medger att både jag och dom nog har ett osunt drickande men sen händer inte så mycket mer. Jag föreslår en utflykt, fika, äta sushi eller likandande men sedan ställer de in, ”kan inte” ses på dagen och vill hellre äta middag på kvällen. Och så blir det vin. Igen.

Det kanske är så att du har provat på att dricka normalt färdigt nu då? Jag känner igen mig i ditt dryckesmönster. För det mesta går det bra, men sedan rätt var det är ska allt tömmas. Själv tycker jag det känns betydligt enklare att strunta i det helt. Noll är noll liksom.

Charlie

Tack för ditt svar! Ja jag försöker tänka så, spela upp hela filmen. Om man ser glada människor som sitter och dricker något trevligt glas rosé på en servering försöker jag tänka ”så där blir det inte för mig, jag kommer inte vilja dricka 1-2-3 glas, jag kommer bli ett monster, som en annan person och det kommer sluta i katastrof”. Och även om det går bra någon eller några gånger är det som en tickande Bomb. Så skönt att slippa planerandet och smusslandet, man får så dålig karaktär och dåligt samvete. Det är inte roligt. Bakfyllorna är inte roliga heller. När jag varit nykter ett tag kan jag få mardrömmar om att jag druckit, blivit ertappad eller likande. Har till och med hänt att jag vaknar upp och för en liten sekund tror att jag är bakfull. Fruktansvärt.

Kämpa på i helgen, jag håller på dig! Fick en sån lyckokänsla igår av att promenera i vårkvällen utan alkohol i kroppen, doften efter regnet, fågelsången.. Allt blev så mycket starkare utan att vara avtrubbad av alkohol...

Jag tror att de har skyldighet att göra en soc-anmälan. Skulle nästan tro att du blir av med i alla fall Imovane, de lär inte förnya receptet. Saknar förtroende för sjukvården, psykiatrin och vårdcentralerna har blivit sämre i alla fall. Oerhört tråkigt. Skulle i och för sig tro att soc-anmälan inte behöver innebära något fruktansvärt, att sök hjälp hos sjukvården kanske är enda sättet för sig att sluta dricka? Om sov ser att du är motiverad till att sluta lär de inte ta anmälan så allvarligt, vet inte hur rutinerna ser ut men du lär nog bli kallad till ett samtal, tror inte de blandar in dina barn rent praktisk i första taget. Jag har inga personliga erfarenheter av det där så jag kanske inte ska uttala mig så säkert men ungefär så är vad jag har hört

Jag började hänga här på forumet hösten 2018. Lyckades minska min slentrianmässigt konsumtion rejält. Jag drack ons, fre och lördag varje vecka. Har ett periodvis krävande och stressigt jobb. Alkoholen var mitt bränsle. Jag käkar också SSRI preparat för ångest och depressioner. Har haft flera helt vita perioder sedan jag började jobba med mitt missbruk. Har haft som mål att bli normal drickare. Jo det funkar ofta men jag känner mer och mer att jag vill sluta helt. För mig gäller det att hitta balansen ännu mer och känna efter vad som är bra för mig. En dag i taget har alltid funkat för mig. Förbud och moralpredikningar funkar inte alls.

Härligt att höra att det går bra. Håll fast vid känslan där med sonen, så värt det! Hade själv ett sånt moment igår när jag gick hem från en middag. Hade bara druckit a-fritt och istället för att vara sådär avtrubbad som man blir av alkohol så kunde jag ta in hela vårkvällen, hur det luktade efter regnet, fågelkvitter, kvällshimlen. Fick sån lyckokänslan av att vara nykter och se allt det där.

Hejsan. Förstår hur du känner. Man lever med ett vuxet barn. Dricker sen har dom dåligt samvete så ska man förlåta dom och vara glad och positiv. Jag känner så här väldigt ofta sen jobbar jag med ett service jobb så man får sätta på sig detta falska leendet det är så jobbigt. Man skulle bara vilja skrika rätt ut. Kram.

...frisk och med en överhängande känsla av frihet.
Har drömt så mycket knäppt så jag har fått skratta redan. Kaffe och nyheter i sängen, en dag som breder ut sig som en solfjäder,
Idag tänker jag extra mycket på alla som kämpar i början. Att det är tufft och kliigt på insidan och framförallt den deppiga tron på att det aldrig kommer att bli bra och roligt att leva. Det går ju inte att övertyga någon när man beskriver sitt inte jättespännande liv... men att må bra, känna lugn och glädjas mycket åt enkla saker. Det gäller för alla.
Jag skickar lite sån... injektion eller övertygelse denna väg, till er.
Njut av dagen, jag är nykter btw. ?
????????= min dag!

Godmorgon Obstinat.

Ja, så är det ju, det fysiska är inget mot det psykiska. Ledsen att höra att du också upplevt svår ångest. Det är verkligen det värsta som finns.
Nej, ingen ro inatt. Alls. Skrev om det i ett separat inlägg. Tack för att du frågar ❤️

Mitt nätverk i Stockholm är extremt litet, efter mina år i Palma och innan det i USA, så jag har ingen ”hjälp” i det avseendet. Det blir ensamt och tomt.

Jag tycker det är intressant hur du resonerar kring ditt drickande. Jag är också väldigt svart/vit när det gäller allt, kost eller vad de nu må vara. Så jag förstår verkligen det här med lagom och att det är något du vill utforska. Jag skulle ju också vilja det. Tror jag iaf.
Jag känner ju också att det blir en väldig “obsession” kring nykterheten och så måste det ju vara - alltså för mig just nu och för många många andra. Men det känns jobbigt. Jag förstår att med tiden lättar det där lite och det går mer på rutin (eller ja rutin är ett farligt ord i sammanhanget.)

Hursomhelst är jag inte där att jag kan säga att jag vill leva ett nyktert liv för alltid.
Jag vet några saker; jag vill aldrig dricka ensam igen (något jag som sagt aldrig, bokstavligen aldrig, gjort för 3 1/2 år sedan) och jag vill aldrig dricka kring mina barn.
Men jag vill kunna dricka champagne med mina tjejkompisar och jag vill kunna dricka rödvin på resturang till en god middag och jag vill kunna ta ett glas rosé på en solig uteservering i maj (nu säger kanske någon som de sa till dig i din tråd, att man glorifierar alkoholen...men jag upplever det ju inte så, och precis som i svaren du fick så måste ju det här ”inne” finnas plats för alla. Även de som ”bara” vill ändra sitt drickande och inte sluta.)

Men från uteserveringar och champagne är jag långt nu. Inte i fysisk mening - allt finns precis runt hörnet här, men i min nykterhet är jag långt ifrån det.
Jag skulle aldrig våga. På länge, länge. Får se om jag klarar länge, länge bara...

Jag förstår att du tycker din resa eller vad man ska kalla det är spännande att utforska och jag ser fram emot att följa den.

Kram ?

Det låter som att du har full insikt om din situation. Och om det är så att dina vänner inte kan hitta på annat än att dricka så kommer du på sikt hitta andra vänner. Eller så kanske de väljer att hänga på dig och göra annat om de förstår hur viktigt det är för dig. Jag tror du är på rätt väg, det låter som att du vet att helnyktert är modellen för dig. Och du har ju erfarenhet av långa nyktra perioder, så du vet hur otroligt skönt det är att slippa bakfyllan, ångesten, planeringen kring drickandet... Någon klok person på forumet skrev att när man börjar romantisera de där glasen i solen så ska man spela upp hela filmen, fram till bakfyllan dagen efter. Det tycker jag hjälper.

Så fint, fem månader snart för dig! Håll hårt i det... Jag med, i min nykterhet?

Så mysigt att vakna till nybakta frallor?

Ha en riktigt mysig dag? Kram