Senaste kommentarerna i forumet

Jag är väldigt medveten om att varför jag började dricka, mycket diskussioner hemma. Mina barn, hans barn, vårt barn. Jag hatar konflikter (det gör väl förvisso alla), jag blir väldigt stressad när röster höjs. Det går inte att sticka under stol med att det har varit mycket konflikter mellan min man och mina tonåringar. Då hamnar mamman i mitten, barnen tycker att jag ska backa upp dom och mannen förväntar sig att jag stöttar honom....

Så står man där i mitten och det är nästan alltid så att mannen har rätt i sak, när det blir en konflikt. Han har rätt när han säger i från första gången men det som sker sen eskalerar. Trotsiga tonåringar som kanske då inte svarar: "Ja, jag ska tänka på det nästa gång" eller "Ok, det var fel av mig" utan det kanske snarare bara mumlar något och himlar med ögonen och vänder in på sitt rum.

Det är då diskussionen spårar ur...mannen börjar skälla, svordomar flyger ur munnen, ska ta tillbaka tonåringen ut i rummet, de ska titta på honom när han pratar och svara som han vill..
De respekterar inte honom, det beror dels på att barnens pappa alltid har pratat illa om honom inför barnen men det beror också på honom själv, han tar alla diskussioner, han har kort stubin och blir ungefär lika gammal som tonåringarna när det blir bråk.

Å där står jag mittemellan allt liv, jag kan inte backa upp mannen när orden som kommer ur hans mun är lika omogna som en tonårings. Det är för låg nivå. Jag backar eller kritiserar jag tillslut mannens ordval i bråket.
Flykten till en rejäl vodka-cola, svepa den och känna lugnet infinna sig är inte långt borta då...

Detta är inte vardagen, detta är undantagen från vardagen, de flesta dagar är det bra och vi skrattar tillsammans och har glada roliga pratstunder vid middagsbordet. Barnen tycker om honom, det vet både han och jag. Han har funnits där sedan de var små men för mig slutade det med att jag drack redan innan något bråk överhuvudtaget uppstått. Jag drack i förebyggande syfte. Sedan drack jag när barnen var hos sin pappa för då kunde jag koppla av..Hemskt men sant...
Oj, så lyfte jag då på en av stenarna, blottade en del av mitt liv. Fingrarna skriver snabbt på tangenterna, jag behöver få ur mig detta samtidigt knyter det sig i magen och jag blir ledsen. Ledsen över att jag skulle vilja spela tillbaka bandet, kanske skulle jag kunnat göra något annorlunda. Då hade jag kanske inte hamnat i det här a-träsket..
Samtidigt...det kunde kanske varit ännu värre, det kunde gått ännu längre..
Nä, nu måste jag ut och hämta in endorfiner, det går åt mycket energi att lyfta på stenar.
Kram Rosa

och gråter som en bebis här.

Av medlidande med dig för att ha förlorat älskade familjemedlemmar.
Av chock av det du fick uppleva i din abstinens.
Av andliga funderingar utifrån det du beskriver om änglakören och djävulen.
Av känslorörelse över den fina gest du gjorde för både dig själv och din fru i samband med att du firade dina 40-dagar.

Det FINNS inget som kan stoppa dig nu! <3

Jag är ny-nykter, men har redan börjat glömma bort vilken dag jag är på.

Tidigare har jag lagt så mycket värde i varje 24-timmars pass. En dag till, en dag till. Varit stolt för varje ny siffra jag kunnat lägga till min nykterhet.

Nu blev jag "dagvill" redan kring dag fem eller så. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det inte är viktigt.
Att jag inte ser det som viktigt att räkna hur många dagar jag har BAKOM mig, utan hur många dagar jag har framför mig. RESTEN AV MITT HELNYKTRA LIV!

(Fast...häromdagen sade jag till maken att jag tycker att det på ett sätt är synd att jag inte är med i AA eller så, så att jag får de där fina mynten. Tänk att t.ex. lite malligt få hålla ett tvåårsmynt i sin hand! ?)

Och pssst....jag har precis räknat efter att det visst var 11 dagar sedan jag bestämde mig för att bryta kontakten med mitt missbruk.

- - ?

Tjenare Berra!

Jag följde din tråd slaviskt när du startade den. Hade liknande problem som du och skulle sluta med alkohol. Men då var lockelsen för stor och hela min sociala värld var byggd på den (trodde jag) så jag skulle ”dra ner” på alkoholen.

Flera dyngraka kvällar som alltid ballar ur är jag här igen med en bättre känsla.

Jag HATAR krogen som jag ÄLSKADE i 17-30 års åldern. Jag dricker inte på middagar som var ”sjääälvklart att ta lite bärs på” för att jag VÄGRAR att vara bakfull en minut till!

Det går ok nu för mig och jag vill säga tack till dig och din ärliga tråd som tar upp känslor och tankar som ofta är grundproblematiken ibland.

Tack!

Vilket fint namn du har! Säger godmorgon i lite hast, älskar att börja dagen här, får näring.
Tyst panik, när jag skrev det hade jag aldrig tänkt det men så var det. Fint att du känner igen dig, det är en av de goda sakerna vi gör för varandra allihop. Möjligheten att inte vara ensamma i det här, nu.
Tyst panik är det ensammaste jag kan komma på. Där är vi inte nu.
Kram, önskar dig en fin dag!

Hej Vinäger! Läser i Grönablads tråd att du inte orkat kommentera i din egen tråd för att du känner att det senaste tog mycket energi från dig. Jag känner ett styng av dåligt samvete. Det ÄR jobbigt att se tillbaka när man helst bara vill blicka framåt. Jag har alltid varit sådan. Varför gräva i gammal skit när nu och framåt är så mycket bättre?
Jag hoppas innerligt att mina kommentarer inte i onödan har bidragit till energiförlusten. I så fall ber jag om ursäkt från djupet av mitt hjärta. Det var verkligen inte min mening. Förlåt! Kom tillbaka!
Kram!

Ja, dagen ser ut att bli lite bättre, vaknat på rätt sida om utvilad, spejar runt bland mina ärtskott och dahliaknölar som börjar vakna nu. Men 8:15 börjar min arbetsdag så nu är jag igång, tack, och vet du jag tror också jag fixar det här nu, känns som jag är på andra sidan helvetergapet, om du kan din Ronja! Nu kör vi denna dag inte in i nåt kakel men på lagom hastighet. Kram!

Bra fråga. Jag är nog lite av expert på att se till så att alla andra har det bra. Jag skulle inte säga att jag curlar, det är inte så..Mina barn var bara 3 och 4 år gamla när pappan och jag delade på oss, han är en jättebra pappa för barnen men han arbetar otroligt mycket. Därav har det alltid varit jag som tar ansvar för allt som är runt barnen, tandläkarbesök, utvecklingssamtal, klassmöten, handla kläder, fixa frisörtid, you name it...

Jag har alltid upplevt att de vill "hämta in" tiden när de kommer till mig, de ska ta igen veckan som de varit hos pappa. Det är naturligt det förstår jag men ibland känns det som man äts upp. Låter ju sjukt när jag beskriver det men det kunde stressa mig. Ungdomar är smarta och jag kommer väl också ihåg, vilken förälder jag skulle vända mig till när jag ville få något gjort eller köpt (ha,ha)...

Jag har gjort en tvärvändning i mitt liv nu. Jag satsar på mig själv! Min man (som inte är insatt i hur illa det var) tycker nog att jag håller på att "pinka revir överallt nu". Jag tar mig tid att träna en stund varje dag. Det behöver bara vara en rask promenad på 30 min eller en joggingrunda MEN jag tar mig tiden. Innan började jag ungefär dricka vid samma tid som jag nu ger mig ut. Jag står inte ensam i köket längre, jag kräver att mannen är delaktig. Jag sitter inte upp sent på kvällarna, för att han tycker det är så viktigt att vi får tid tillsammans när alla har gått och lagt sig. Jag går och lägger mig och njuter av att slippa känna att det små-snurrar eller tänka "imorgon, imorgon SKA jag inte dricka"...
Jag har också hittat en hobby (hejja mig!!) jag åker på någon loppis på helgen och letar fynd!
Känns skönt när vi kan stärka varandra i allt detta! Dagarna går och ibland skulle jag bara vilja skrika ut:
-Fattar ni hur duktig jag är!!!! Jag har tagit kontroll över mitt liv!!!
Men ingen visste ju, ingen kände till min situation, ingen!
Kram på dig honungsblomma! Rosa

Behåll känslan. Släpp inte på något annat. Det är en bra dag idag och vi är vackra idag. Heja dig!???

liknelsen var bra ! Tack Andrahalvlek !

Otroligt bra gjort av dig. *klapp på axeln* Vad har känts annorlunda den här gången jämfört med tidigare nykterhetsresor?

Kram ?

Håller med Torn, du måste lita på att du fixar detta ? Tänk på alla fördelar nykterheten ger - om och om igen.

Till slut landar du i övertygelsen ”jag vill inte dricka” och det är förutsättningen för att klara av det i längden. Tror jag.

Kram ?

De två första veckorna är verkligen värst. Inte så mycket för sugets skull för min del, men alla vanor kring drickandet behövde ju förändras.

Oron var alltid stor inför att varje ”vana” skulle förändras, men det gick utan problem. Det var faktiskt bara att förbereda sig och sen göra det.

Minns tex första jobbmiddagen som nynykter. Som jag våndades. Helt i onödan. Nästa jobbmiddag blir plättlätt i jämförelse.

Den erfarenheten bär jag med mig. Det är inte så svårt att bryta vanor, jag klarar det.

Kram ?

Skönt att du mår bra, blev lite orolig. Du gör helt rätt som fokuserar på fördelarna med nykterheten. Då hamnar du i läget ”jag vill inte dricka” och det ger bäst förutsättningar att klara av det i längden. Tror jag.

Kram ?

Har du en fin morgon?
(Ja, det blev ju som en första fråga..haha...)

Du skriver vid flera tillfällen att du har varit nykter flera veckor, men sedan fallit tillbaka. Kan du minnas vad som fick dig att ta det där glaset som bröt uppehållet? (Högtid? Tillsammans med andra? I samband med någon ensamhet? etc.) Kan du ringa in dessa kanske du kan känna dig mer "förberedd" inför de situationerna och kunna slappna av lite mer.

Har du kikat på programmet här inne på Alkoholhjälpen? Den hjälper också till att ringa in vanorna och förhållandet till alkoholen. Jag trodde allt var triggers, men det visade sig att i de situationer jag drack som mest var när jag var låg och ensam. Då vet jag att det är min största utmaning.

Har du alkohol hemma just nu? Ta bort det, på en gång. Visst finns det sätt att få tag på alkohol om man verkligen vill, men det blir ytterligare en branddörr att ta sig igenom liksom.

Är din familj medveten om ditt missbruk? Jag har försökt att fixa flera vändor helt själv, men inte förrän nu, när jag verkligen berättade för maken, så känner jag att detta kommer att gå. Ensam är inte stark du vet (yaadayaada...floskeliflosk...men det är ju sant).

Kram

- - ?
Honungsblomman
Dag 11

...den beskrev du så bra. Hur dagarna liksom virade omkring sig i varandra till en enda trasselsudd och man inte hittade ens en ände att börja nysta i. Näe...så ska vi ju inte ha det nåe mer!

Och SOM jag tycker det är intressant att läsa om vatten och cola. För mig är det mitt nyfunna intresse, vad man egentligen dricker när man inte dricker alkholhaltidga drycker hela dagarna...haha.
Själv har jag snöat in på att smaka mig igenom Sodastreams sortimentet och har förbokat kombuchasvamp för att göra egen kombucha.

Sååå....att läsa om den "vanliga vardagen" känns så otroligt tryggt på något sätt. Nästan lite "exotiskt" om man betänker varifrån vi alla kommer ifrån för "vardag innan.

Nu förstår jag precis hur du menar att du visar din nyktherhet genom handlingar.
Känner så igen det där med att vara lite irriterad, inte alltid utåt, men inuti. Vid några skamsna tillfällen har jag kört "undanmanövrar".
"Du, kan du gå ut och känna på förrådsdörren, jag tror inte att jag låste den".
eller
"Kan du gå ut med komposten och ta med dig posten in sedan"
Och det har de gjort, de fina, älskade barnen. Medan mamman deras snabbt hällt i sig ett glas rött från lådvinet och sköljt munnen och sprayat på sig lite parfym.
Det är slut med det nu. Nu är 100% närvaro.
En annan sak är ju just det där med de långa, varma kramarna. Att jag är på plats i dem också.
Inte oroa mig för att tandborstningen, minttabletten och den milda parfymen ska förvilla bort ev. vindoft.
Nu HELT trygg och närvarande i kramarna.

Jag blir så otroligt varm av att läsa hur du närvarande pysslar och underlättar för familjen.
Vad gör du i närvaron för DIN skull? Gör du något för dig själv som du inte gjorde innan du blev nykter?

Ha en underbar torsdag, fina du!

Kram

- - ?

Godmorgon, hoppas din dag blir mindre tråkig eller rent av bra!☀️
Vi gubbar är rätt dåliga på det här med blomsterbuketter har jag fått höra, så en påminnelse till din man skadar säkert inte.? Ja då kör vidare mot sjätte juni och håller tummarna för att det går vägen.
Men jag tror faktiskt att det gör det.
Du är så stabil nu, det vill mycket till för att du ska vingla av vägen.

Tack för dina fina kommentarer i min tråd!❤️

Kram

Det är så intressant det där med känslor. Jag har alltid i hela mitt liv visat en glad fasad utåt. Jag är den glada på jobbet, försöker hålla alla glada runt mig. Börjar bli lite bättre på att faktiskt visa känslor att jag inte alltid är glad. Jag har alltid ätit när jag varit glad, ledsen, uttråkad. Nu på äldre dar har jag börjat dricka när jag är uttråkad. Allt blir lite roligare med några glas vin. Men inte dagen efter då jag mår pyton.

Lite reflektioner så här på morgonen. Ha en fin och nykter dag!

Pigg och glad som vanligt förmodar jag??☀️

Ha en fin dag!

Kram

Ja känslan är verkligen hemsk. Tack!

Det bara knyter sig & jag kommer på mig själv tänka att det blir snart bättre..
blir dock lika besviken varje gång jag hör korken knäppas & vinet hällas upp.

Det slutar alltid i att det blir för mycket & hon klandrar mig att det är mitt fel att det dricks så mycket, jo tjena!

Nu är det ju så att jag älskar mina barn över allt annat men lite avlastning & delande av sysslor vore ju trevligt!

Har nu sökt upp lite grupper på nätet & ska försöka mig på att gå på något & se om det finns något att hämta där.

Vad bra att det går bra!? Skönt att
Inte ölen lockade, det är ju svinsvårt för många i början att låta bli att öppna en, om man har hemma.

Kram

Grattis till två veckor och bättre mående. ???

Var trött i går kväll så det blev tidigt i säng. Varit uppe ett tag och läst här . Kan inte riktigt vänja mig vid hur skönt det är att kliva ur sängen utan minsta tillstymmelse till bakfylla och ångest.? I dag ska jag skjutsa fru och barn till jobb respektive skola, sedan blir det en liten fisketur helt själv. Underbart väder här i dag☀️

Tack för era kommentarer❤️

Ha en bra dag! Kram