Senaste kommentarerna i forumet

Har inte hunnit skriva på några dagar, men den här gången betyder det inte att jag ligger kvar i diket, jag traskar på på stigen och mår fint - nykter :-).

Tack Hel! Ja, jag borde lära mig meditation, mindfulness, yoga eller liknande... Men jag har så svårt att komma förbi den där "oöverstigliga" stressen som kommer först när jag sätter mig och försöker: paniken att behöva känna efter hur kroppen mår och den intensiva impulsen att snabbspola avslappningsbandet osv... Vet ärligt talat inte hur jag ska göra.

Tack Rosa! Javisst är den nyktra stigen vackrare! Gäller "bara" att inte samla för många måsten framför sig så att "energidryck krävs".

Reflektioner från de senaste dagarna:
Det har inte varit några problem, jag har inte haft minsta lilla sug att dricka, efter lördagen. För ett år sedan fanns det inte på världskartan att jag skulle lägga mig nykter på kvällen. Inte en enda dag på nästan tio år, tror jag, har jag varit helt nykter. Visst har jag kommit en bit på vägen i alla fall, trots att jag vinglar, snubblar och faller emellanåt. De nyktra dagarna är ingen plåga - de är härliga! Det är ju en fantastisk vändning, eller hur?

Nya jobbuppdraget är krävande, men jättekul :-), och jag får liva på jobbet igen :-). Det innebär att jag åter har väldigt långa dagar då jag åker hemifrån kl 6 och är hemma tidigast 20 - trött! Men tröttheten är ingen fiende längre, den är skön. Det är trötthet plus en massa måsten kvar att göra som är farlig.

Igår träffade jag några vänner ute, ja inte ute på krogen alltså utan ute i naturen. De ringde mig strax innan jag skulle åka: "Vi glömde öl, tar du med dig?". Javisst kunde jag fixa det. Handlade åt dem utan att känna mig sugen att ta en själv. Kom hem och konstaterade att: "Jaha, de tog inte alla, jag har tre öl kvar med mig hem" satte på te för en stunds avkoppling i soffan. Tänkte på de där ölen först nu på morgonen igen - de ger mig inte minsta sug, vad har egentligen hänt? Jag kom hem jättetrött och behövde koppla av - och te var en självklarhet framför öl. Det var inte duktighet som "tvingade" mig att låta bli … !!!

En dag i taget.

Kram alla!

Två veckor är strålande! Då börjar det släppa riktigt rejält.☀️☀️

Ha en fin dag!

Kram

Veckor idag utan skiten och det känns fantastiskt. Sover otroligt mycket bättre även om jag sov helt okej tidigare. Kaffet smakar fantastiskt och jag njuter. Visst ångesten har gjort sig påmind ett par ggr men inget anmärkningsvärt. När man har problematik med ångest så känner kroppen av minsta lilla lilla antydan till det men det är inte att jämföra när a fanns tillgänglig på helgerna. Snart 3:e nyktra helgen på antågande. Så härligt och idag ska bli en supersolig dag? kram på er??

Jag vaknade också tidigt i dag, en underbar morgon, klarblå himmel och helt vindstilla. Fåglarna sjunger för fullt. Det kommer bli en bra dag.

Du fixar det här Saskij, tänk positivt!☀️☀️
Håller tummarna för dig

Kram

God morgon
Vaknade gyllene vacker idag
Känner mig utvilad och lugn.

Tittade på dagens första trevande solstrålar ta sig upp från horisonten.

Kaffet smakar underbart idag.

Tänk vad en natts god sömn kan göra.

Hoppas kunna bibehålla denna känsla hela dagen.

Kram Saskij

Ja den där känslan av att inte minnas vad man sagt eller gjort är väldigt jobbig..Sen får man till sig, vad som hänt..Ibland kände jag lättnad, och ibland än värre skam och skuldkänsla..Bra jobbat..???

Det är på dagen 1 månad!
Jag har inte rört eller smakar alkohol alls! Inte i någon form.

Borta från mitt liv!

Mindes idag hur jag har lagt på molnen av alkohol som ett skydd, ångestdämpande mekanism.

Har tid att orka göra andra saker, och ta hand om mig!

Så skönt!

Jag som hade målat upp en drömbild framför mig. När jag blir pensionär ska jag vara en fullblodig livsnjutare som dricker rött vin till middagen och tar ett par Whisky eller konjak på kvällen för att koppla av, njuta fullt ut. Jag har i hela mitt liv gillat att vara ute i naturen och dricka, insupa den lugna atmosfären, känna sig fri.

När man blir pensionär kan man ju slänga bort klockan inte behöva passa tider utan leva fullt ut, här och NU. Tidlöst planera bara det man tycker om att göra, inga måsten och utan krav. Jag älskar alkohol, fullt ut och det går inte en dag utan att jag känner den där förälskelsen som kom in i mitt liv redan som barn.

Jag har verkligen kämpat hela mitt liv för att få behålla den där drömbilden framför mig. Ensam sen 16 år tillbaks, förlorat kontakten till mina tre barn som jag svikit om och om igen, gjort dom så besvikna på mig och min övertydliga inställning till alkohol.

Rätt så nyligen (det här med tidsuppfattning i det tillstånd jag är i just nu är inte riktigt min grej) träffade jag faktiskt mina två söner på middag som jag lagat själv (gillar att laga mat) hemma hos mig. Stolt sa jag "jag har varit nykter i två veckor nu och jag ska ta en paus från drickandet". Min yngsta son frågade mig, paus varför slutar du inte helt? Jag svarade ärligt som jag ser på saken, ja om man skulle vara så dj-la dum så att man slutade dricka helt då förlorar man ju själva livet.

Det var min inställning då och alla som känner mig vet att så har jag alltid sett på saken. Rätten att festa i tid och otid, när och var som helst och ingen ska tro att någon ska kunna ta det ifrån mig. Jag hade ju min drömbild tydligt framför mig som pensionär med ett stort glas rött i handen.

Nu har jag träffat en läkare som förstår mig. Han sa att jag gått igenom obearbetade trauman i livet. Han förklarade att han inte var psykolog men att samtal, när man får tillfälle att få ur sig saker och ting har visat sig vara det bästa sättet för att ta sig vidare. Han lyssnade intresserat på mig när jag babblade på, nickade igenkännande och stärkte mig.

Tidigare har jag träffat läkare, psykologer och vårdpersonal som talat om för mig hur jag ska tänka och jag tål inte sånt. Jag vill tänka självständigt även om det går rakt emot deras inställning till mig och alla andra med en beroendeproblematik. Jag vill inte höra vad jag måste göra utan jag gör det jag vill själv. Som ett trotsigt barn ungefär och lika svår men bestämd i sin uppfattning om hur det är och hur det förhåller sig.

Nu vill jag sluta för gott. Det är min nya inställning här i livet. Knappt börjat på den för mig okända väg som leder till ett liv helt utan alkohol. Min tidigare drömbild har gått förlorat. Nu gäller det att måla upp en ännu större och tydligare bild framför mig som jag bestämt mig för att uppnå när abstinensen och sorgen över ännu en förlust tynar bort. Jag känner att jag är på väg dit i detta ögonblick.

Ser vägen och ljuset framför mig, lämnar dimman och mörkret bakom mig. Min inställning har förändrats. Det här är bara starten, än så länge. Det känns befriande på ett sätt och meningsfullare på ett annat, det känns bra.

Oj, är klockan så mycket! Snöar in som vanligt, inget nytt under solen :)

Jag gjorde så när jag drack..Köpte grejor till barnen, för att kompensera mitt drickande, så dom fick något bra..Tonårsdottern sa till mig att” jag har hellre fula kläder, om du slutar dricka”..Det kändes i mammahjärtat..Men det var svårt att svara något på en sådan kommentar..Innan vi flyttade från deras pappa, så hjälptes vi åt barnen och jag att spara till kontantinsatsen på huset..Dom frågade knappt om något..Ville jag köpa något till dom då, så sa båda barnen att ”det behövs inte mamma, vi klarar oss ändå”..Det har fortsatt så..Ibland sparar vi till lite roliga utflykter eller resor..Du lim kanske också kan få barnen att hjälpas åt att spara till något kul, så kanske du inte köper ”onödiga” saker..Du fixar det..Du är smart..?..Kram??

Memorerade en 16-siffrig ocrkod idag genom att gruppera x 2, hjärnan ?

Vad tror du det är orsak till att ensamheten har blivit din polare tillsammans med alkoholen, varför har ingen valt dig för att bilda familjen AB?

Är det karriär eller annat som styrt dig där du är i dag?

obältad..

.,, kan vara väldigt skönt att konstatera. Kan ju räcka för att det nyktra livet får sig en försiktig eller t om våldsam puff framåt.
Jag har haft middag med vänner på teams ikväll och också lyssnat på den mkt fina Solange-låten, på repeat, ny för mig, tack snälla! ?

Det var väl starwars-dagen i förrgår, idag är det princess Leias mormor, dvs jag, som stoltserar med fyra månader utan alkohol. Har tjatat om det nog. Haft en tråkig dag men ändå vettig. Jag nästan övar mig på att ha det riktigt sensations-löst nu, då jag ju inte ens tar en a-fri öl eller annan hittepå-drink. Jag bara: ÄR.
Jag vill ingenstans roligt eller extra mysigt, kul eller härligt.
Förlåt för det här pastorala inlägget jag hoppas verkligen jag inte är förändrad på djupet, så pass att jag inte vill (kan) ha skojigt eller längta efter härligheter.
Men just nu är det bara skönt att låta sig själv vara. Låta känslor komma och gå. Ha tid att vända på dem lite Rubiks kub- aktigt utan att vilja, därifrån.
Känslodagboken, dag 1 ger:
Halvt missnöjd med mig själv för allt jag inte hinner med och dessutom ORKAR jag inte så mycket som jag planerar för.
Story of my life. Nöjd men ändå inte nöjd. Med mina prestationer.
Jag har läst tusen böcker och artiklar om detta. Jag kan prata tills öron trillar i backen och rullar iväg under soffan här. Ändå Inte Nöjd.
Men jag är nöjd med en sak och det är att jag är nykter. Det gör jag bra nog, eller bra, punkt.
Det betyder att utsikterna för att förstå alla andra knöligheter med mig själv, är goda. De har faktiskt aldrig varit bättre än nu.
Nykter idag, säger jag igen pga jubileumsdag. Tål ju att upprepas.
Tack alla hjälpsamma kompisar här ❤️

Det ÄR väldigt utlämnande att inför någon lägga korten på bordet kring det som rör ens innersta. Vad skönt att du har klarat av ditt första besök. Då behöver du inte känna samma press inför kommande besök. Toppen med en utstakad plan framöver!
Kram!

Nu har jag sån ångest igen och en tvekan om att jag kanske tar fel beslut. Är så trött på att åka berg och dalbanan. Fick ett utbrott i morse när vi pratade skrek åt honom att han måste göra denna resa själv och att jag inte älskar honom, samtidigt som jag sa det får jag dåligt samvete och ångest, har under dagen förtvivlat försökt att få känna känslorna jag en gång hade för honom, men känner mer en känsla att jag inte vill lämna pga att jag vill vara med mina barn känna familjekänslan och bo i mitt hus, men kan inte få fram min förälskelse som jag känner för honom förut, blir både ledsen arg och besviken över det.
Har träffat en gammal manlig vän som jag känt sedan jag var 6 år gammal dock har vi inte umgåtts på de senaste 20 åren, har börjat känna känslor som jag inte känt på länge, vi gör saker ihop och jag behöver aldrig oroa mig för att han skall dricka vilket är underbar känsla, behöver heller inte ta hand om honom då han fixar sitt liv helt själv.

Får dåligt samvete över att jag känner så här, livrädd att mitt ex skall få reda på att vi träffas och är rädd att han skall börja dricka mer om han få reda på det.

Kommer jag någonsin bli fri från mitt medberoende? Och kunna leva ett bra liv.

Vad fint! Jag vill också storböla nån gång ibland men lyckas inte med det.
Ska tipsa min man om blombukett-tricket ?
Du har haft en bra dag ju, härligt!
Här står också lite gin i skafferiet, det gör mig inget men halvdruckna glas ubdanbedes bestämt. Sällan det dricks här numera. Min man hade helt klart en annan konsumtion, påhejad av mig. Som alltid tyckt det funnits anledning.
Idag tänker jag att jag inte så livet klart, då. Så många draperier man drog för med det där glaset, skymde sikten. Det är lite sorgligt att tänka på men allra mest fint att det är över nu och att vi har kunnat hjälpa varandra med en sån stor sak. Snart kanske jag börjar småböla.? Kram! ?

Blir varm i hjärtat när jag läser!
Kram

Hej
Jag följer det sätt som du väljer att förändra ditt drickande. Jag tycker att många röster och sätt tillför, i alla situationer i livet, allt från jobb till vänner. När det gäller alkoholen är det ju speciellt eftersom den - för många - skapar så otroligt mycket problem, och lidande, raserade liv och relationer, det är ett dödligt gift för många, och några här. För de allra flesta är lagom inte ett alternativ, och det finns ett stort värde i att få det bekräftat och att få stöd i det. Att få stöd i teorier kring att ”ett glas bör funka” är ju inte något att eftersträva och förstår verkligen att det inte är din ”poäng”.
Det är en knivig balans. Men tror och hoppas att ömsesidig respekt gör det möjligt att ”samsas” i den process av förändring som vi alla är i på ett eller annat sätt. Jag tänker att stödpersonerna på AH kanske har mer erfarenhet.
Sen läser man ju inte alla trådar och inte hela tiden. Jag hoppas i vilket fall att det går bra för dig!

Fina Odette, jag om någon förstår hur knäckande ekonomi och denna j-a Corona kan vara... Här är det nattsvart. Ser inget ljus alls och de senaste veckorna önskar jag inte min värsta fiende. Har jobbat som ett svin, till 3-4 om morgnarna vissa dagar, ansvarar för ett antal anställda och har ingenting positivt att lindra deras oro inför framtiden med. Jobba på så länge det finns jobb typ.. Detta i kombination med ett i övrigt trasigt privatliv och addera alkohol... Ja det är en personlig atombomb ?

Du verkar ha en helt underbar man i ditt liv och där har du något att hålla fast i! Glad att du är tillbaka här även om jag själv inte är så aktiv för tillfället. Läser lite och klickar i något hjärta varje dag men det får räcka så tillsvidare. ❤

Sovit dåligt några nätter så man är rätt orkeslös på dagarna. Somnar oftast gott men vaknar mitt i natten! Men är inte alls så där orolig som innan men ändå inte bra, stress finns där. Men ska försöka ändra på det, sängen är nybäddad o allt. Sömnen brukar ordna till sig.
Försöker röra på mig varje dag o det är som att det hjälper. Men märkt att man får ta det lugnt så man inte kör slut på all energi. Gjorde det förra veckan (sprang intervall) o blev otroligt matt i 2 dagar. men förstod att jag ätit o druckit för lite.
Måste inse att kroppen är van vid ganska högt kaloriintag när man druckit öl för mycket o ofta, så känns av ganska fort om man äter för lite o tar bort ölen helt.
Ångesten håller sig borta, helt otroligt skönt, men det var ju hjärtklappningen o det höga blodtrycket som utlöste den.
Drack hyffsat måttligt i helgen o inget sug som det brukar vara på söndag, eller sug o sug, det var ju faktiskt påtvingat av min ångest förut att ja jag måste nog ta dom där ölen för att må bättre eller plana ut det lite.
Var till o med o handlade öl åt grannen i måndags o kände inget sug alls att köpa mig en kasse. Hade ju lätt gjort det för inte alls så länge sen.
Känner bara att jag vill få tillbaka energin nu även om jag kunnat dricka måttligt den senaste tiden. O nu tänkte jag låta bli så mycket jag kan, vilket faktiskt känns ganska enkelt på otroligt länge.
Måste bara påminna mig om hur dåligt man kan må om man inte sköter sig så man inte spårar igen.
Annars inga speciella krämpor, lite stel i rygg o sendrag i halsen ibland.

Bara ta en dag i taget ?

.

Så viktigt att respektera att vi tycker o funkar olika! Håller med om vartenda ord!
Kram till er och er vishet! Nu ska jag sova och ser framemot dag 3!
Jag väljer att räkna till en början men kommer sen, helt säkert att lägga av!
Jag vill inte fokusera på vita dagar, jag vill fokusera på att leva dagar! ❤
Kram ?

Helt otroligt men jag sov såå gott inatt o vaknade hyfsat pigg o utan ångor eller magont! Jag har haft en bra dag, inga krämpor alls faktiskt! Magiskt! Dag 2 Faaan va grymma VI e! Faan va grym JAG e! Hoppas din dag oxå varit bra! ?❤

Tack Kennie för din kommentar! Vad härligt det låter. Visst vilar man bättre utan massa substanser.... är så lycklig över min sömn att jag knappt vågar tänka på den, av rädsla att den bara ska försvinna? haha. Och skönt att du är beslutsam och kör det som fungerar för dig, men ändå kanske klokt att lämna framtiden oviss.

Jag är ju också bestämd på att testa mitt sätt, jag är lite osäker på om det kanske blir fel forum för mig att vara på här, jag vill inte skapa några problem men heller inte känna att det måste debatteras så mycket när jag delar med mig av något. Och då älskar jag debatt, men.. vet inte! Jag har ju alkoholproblem och alkohol har VERKLIGEN skapat problem i mitt liv, känner på mig att jag kommer behöva bearbeta en del sorg runt det så småningom, men samtidigt har jag en stark övertygelse om att jag kan vända mitt beteende och hitta ett sätt som är lagom för mig. Jag vill gärna testa det utan risk att bli en provokatör eller känna att jag måste "bevisa att jag inte är naiv". Men kanske är jag både och.

Hursomhelst... nu har det gått sisådär tre veckor sen jag la om livsstilen och det flyter på bra. Nu är det rutin för mig att inte dricka vardagar och att välja mina tillfällen noga, så pass att det också fungerar att ha alkohol hemma. Jag har varit lite på spänn inför det där "skiftet" från en dag där man druckit något kvällen innan, till att sen ha en nykter kväll. Kanske för att det blir viktigt att sömnen blir rätt, eller för att det "på nytt" blir att bryta av. Kan förstå att det här är en av de saker som är skönt att slippa om man väljer en helt nykter väg. Men jag har hursomhelst inte haft några problem med det heller... det känns bra och normalt, och bara skillnaden på hur lite jag tänker på alkohol är talande. Jag tänker ju på att jag inte dricker, så kanske är det också att tänka på alkohol, indirekt..? Men mer som en "just det, nu flyter dagarna bara på såhär och det är inte längre en fråga om jag ska eller inte ska, utan jag bara gör"-tanke.

Som många andra skriver här på forumet så älskar jag morgnarna. Helst när jag fått sova en natt utan att vakna då och då vilket fortfarande händer - men även om jag vaknar så vaknar jag inte med hjärtklappning och ångest utan kanske med lite irritation, men brukar kunna somna om efter ett tag. Sån skillnad.

Att vakna helt befriad från en sån där automatisk tanke på att jag drack/vad/hur mycket och ett efterföljande "uhhh" och sen dra med sig en tung känsla inför dagen..... det är värt väldigt mycket. Hoppas jag inte blir så van vid den att jag glömmer hur värdefull den är.

Jag känner mig mer som andra. Känner mig mer lugn, blir inte uppstressad, presterar jämnare och bättre på jobbet och i relationer... (även om det inte är en prestation, men ni fattar). Pysslar i hemmet eller med mig själv. Kroppen känns mer hälsosam, vaknare och mindre svullen, lite smalare, klarare ögon och mer "min egen" ansiktsform.

Jag bor ensam och spenderar MYCKET tid själv hemma om både dagar och kvällar, speciellt nu när jag inte är på kontoret vanligtvis. Men det är okej. Det är på sin höjd tråkigt, och ibland kan jag få ångest om det är tyst, och känna att det är ledsamt att jag bor själv såhär (hade sambo i flera år fram tills cirka två år sedan och är fortfarande van vid det på något sätt). Men jag klarar det.. en dag i taget. När jag drack ensam hemma mycket så skapade ju det också så mycket ångest inför just att vara ensam hemma - det blev ju inte en så trevlig känsla av att släpa hem en vinbox inför en helg som jag mestadels skulle spendera själv. Nu gör jag inte våld på mig själv utan liksom, ja som sagt, pysslar lite. Köpt en ny pyjamas och mjuka kuddar, lägger lite ansiktsmasker och ser till att ha det mysigare. Det gör det enklare.

Jag kanske inte har några kvar här i tråden och jag förstår om det är många som inte vill utbyta så mycket med mig när jag har den approach som jag har. Men jag kommer nog fortsätta skriva då och då och hoppas att ni alla mår bra :)

Nykterheten gjorde mig jättetrött 24/7 i början. Men det betyder inte att man kan sova för det ?

Numer är jag mer kvällstrött och vaknar tidigare, även när jag är ledig. Sover som en stock.

Ligga och vila och läsa böcker är bra! Då får hjärnan stimulans men kroppen får vila.

Hallihallå känner jag inte igen från kvarteret Skatan. Var det inte Farbror Frej i Galenskaparna som sa så?