Senaste kommentarerna i forumet

Jag tänkte i första hand på Stegarbete som så och vet inte om du varit på AA-möten. Kanske det skulle ligga närmast tillhands? Men min sponsor, och jag vet många andra alkoholister, har börjat i AA och sen insett att det finns anhörig’problematik’ i grunden. Det finns så många slags dysfunktionalitet i familjer som sätter spår. Jag har inte haft ett alkoholmissbruk men såg efterhand annat jag har missbrukat annat; arbete, simpla dataspel och mat.
Jag tror alla Alanonmöten är öppna, det syns ju på deras hemsida. Ett möte på måndagar är online. Då kan du kolla om det är nåt för dig. Jag går ibland på det och även på öppna AA-möten som finns alla kvällar i veckan. Det hjälper mig att vara i balans, komma ihåg vem jag är och vem jag lever med.
När jag läste nu om ditt mönster tänkte jag på Monday Morning - tycker mig minnas likheter. Henne har du säkert ’träffat’ här.
Allt gott o jag säger som de sa på ett öppet AA-möte nyligen till en kille som tagit återfall och var vilsen: Kämpa, kämpa - du är inte ensam! Jag kan också dela det som blev mitt motto med dig: det är möjligt att ta makten i sitt liv!
Ha en fin dag! / mt

Blir så otroligt inspirerad av dig. Känner igen mig i så mycket i det du skriver. Tack

Dag 12

Behöver skriva några rader om det jag skäms för...fast jag inte borde.

I måndags träffade jag min husläkare angående att jag haft ont i halsen och hosta. Coronaprovet visade negativt och han frågade hur jag mådde. Jag berättade om oron och ångesten jag har över mitt jobb. Över utanförskapet och missförstånden över mina arbetsuppgifter, att jag är anställd utifrån en viss sorts tjänst, men att tjänsten mer och mer kommit att utformas med något helt annat utifrån påtryckningar av medarbetare till chefen under två års tid. Att fler och fler drar sig undan mig, att man inte sätter sig bredvid mig i personalrummet. Att chefen nu inte längre är på min sida, ser inte på mig längre, att jag är luft. Att man haft möten utan mig där man beslutat om mina arbetsuppgifter - att de medarbetare jag är utbildad och anställd att coacha och handleda på organisationsnivå nu sitter i möten med chefen utan mig och går in och lägger in uppgifter i mitt schema. När jag ska göra saker, var, med vilka och på vilket sätt. När det egentligen ingår i den typen av tjänst som jag egentligen har - att vara den som ser över det för alla andra. I höstas blev jag otroligt kränkt, psykiskt och nästan fysiskt (stod för dörren när jag ville avlägsna mig från mitt rum då situationen var ohållbar) på min arbetsplats av en kollega. Det bevittnades av flera medarbetare och utreddes tillsammans med HR-supporten. Det resulterade i en skriftlig varning till den medarbetaren, men chefen tycker att det varit jobbigt med konflikthantering och nu har fler i denna kollegas arbetsgrupper alltså gått samman tillsammans med henne och utövar påtryckningar på chefen. Det har känts så otroligt jobbigt, men jag har velat lösa det.

"Kan vi ha gemensamma planeringsmöten på onsdagarna". "Absolut"
= resulterar i att de åtta medarbetarna har haft ett "förmöte" och kommer med en färdig önskelista över de arbetsuppgifter de anser att jag ska utföra nästa vecka.

"Kan vi mötas upp för kommunikation tillsammans med Personalavdelningen". "Javisst"
= jag får boka in mötet då chefen drog på det och som sedan resulterade i ett enda möte.

"Kan vi ha enskilda möten, medarbetaren och jag, så att vi får till en löpande kommunikation kring behov och blir mer gemensamt lösningsfokuserade". "Ja, svarar chefen"
= bokar upp mig på andra typer av random möten tillsammans med henne på de tider hon vet jag öronmärkt till dessa.

Alla på min arbetsplats bemöter mig inte som luft, jag har också fina och medkännande kollegor, men de arbetar jag inte närmast.
Det senaste året har det varit oerhört psykiskt påfrestande att gå till jobbet. Fast jag försöker att hålla huvudet högt, så TÄR det att inte bli hälsade på, bli behandlad som luft på möten där chefen inte ser på mig en endaste gång, tilltalar mig eller svarar. De gånger jag har sagt ifrån uppgifter som absolut inte är mina arbetsuppgfter, som mina medarbetare velat att jag ska ta på mig, så har jag kallats för oflexibel, så jag har börjat att foga mig i precis allt och det har börjat bli helt ohållbart då så många medarbetare alltid vill ha mer och mer förstås.

Jag räcker inte till och har ingen att återkoppla till. De senaste månaderna har jag undvikit att gå ut till personalrummet på rasterna. Jag har börjat att sova så troligt dåligt, jag har gråtit, haft ont i magen och druckit mer och mer för att döva alla tankar och känslor kring jobbet när jag kommit hem. Mitt hjärta har farit dåligt av detta, fått högt blodtryck, blodfetterna har barkat iväg, hjärtarytmi som resulterat i en ambulansfärd och två långtidsregistreringar som mäter mitt EKG under tre dagar i taget. (Och det har jag inte kopplat ihop med arbetssituationen förrän precis den senaste tiden).

I måndags lyssnade läkaren på mig. "Vad vill du att jag ska hjälpa dig med, sjukskrivning, eller ska vi hjälpa dig att finna andra arbetsuppgifter?". Han skrev direkt ut ett grymt ärligt sjukintyg och sjukskrev mig fram till sommaren. "Du ska inte arbeta kvar där. Och gällande kommunikationen har du försökt få till dialog länge nog nu. Om jag vore du så skulle jag skicka det här sjukintyget per post med en post-it lapp på med orden "Gäller tills vidare".

Jag meddelade chefen att jag var sjukskriven för ångest, oro och känsla av utanförskap på arbetsplatsen. Att jag kommer att ta bort jobbmailen från min privata mobil. I förrgår och igår så SMS-ade hon. Hon vill ha överlämning av mina arbetsuppgifter och veta om jag kommer vara kvar i höst eller inte.

Jag pallar inte att prata med henne, men jag måste. Min läkare ringde igår och meddelade mig igen ett provsvar och frågade hur det var med mig. "Tog det hus i helvete?" "Ja-a.." Han tycker att jag idag ska kontakta facket och berätta för dem hur det ligger till med allt.

Så det borde jag göra. Känner mig bara så "liten" i detta. Jag som brukade känna mig så "kompetent" och "stark"...liksom lösningsfokuserad och flexibel. Nu går jag här hemma och grejjar och fokuserar på min nykterhet, men befinner mig liksom i min egen lilla bubbla.

Vet inte vad jag vill med detta...jag behövde nog bara glänta på locket till detta jobbiga som inte så många vet om mer än maken.
Idag är det en tuff dag mentalt känner jag.

- - ?

Ta din tid till vila, den gör gott för själen! Kram på Dig! Rosa

Tack Berra för dina fina inlägg och kloka tankar. Funderar också mycket kring att allt hårt arbete, allt man känner att man gjort bra alltid leder tankarna till att "nu är jag värd ett glas"...Vad är det för felprogrammering man har i huvudet egentligen??
Jag gör som du, arbetar på att känna njutning i annat än a, det är en nyttig skola det med!
Ha en fin helg! Rosa

Vissa dagar är jag såå utmattad.. Detta p g a att i princip hela dagarna går åt till att fundera kring detta med alkohol! Jag tänker i princip inte på något annat än det här jäkla giftet och det gör mig helt slut i både kropp och knopp! Och speciellt om jag har druckit dagen innan, då slår jag rätt hårt på sig själv..

Vi kämpar på tillsammans Saskij! Jag tänker som du, en minut, en timme, en dag i taget..

Nu ska jag ta en långpromenad och sätta på ljudboken "Skål ta mej fan".

Kram Emmy

Jag anar att jag behöver jobba med självkänslan.....igen.Suck!
Har fastnat i tankar som ger mig känslor som skapar en stress.
Kanske någon känner igen sig?
Jag har fastnat i en känsla som handlar om att jag känner att min svärdotter inte tycker om mig.
Jag har vänt och vridit på detta och tycker att detta uppkom en tid efter de fick sitt första barn.Jag vill bara komma ur detta tanke mönster jag fastnat i.Så destruktivt!Har du något tips?
Är det alkoholhjärnan som försöker skapat nåt som jag ska gå igång på månntro?
Jag har fått nog av dessa tankar och vill bara bli av med dom,släppa i väg dom.Det är precis som den dåliga självkänslan poppar upp men att det är objekten som varierar.Tack för att du läst detta svammel!
Från Pilla

Ser hur mycket du har att bearbeta kring din dotter, kring dig själv och ditt tidigare mående, ditt nuvarande. Ser också hur du är mer i nuet, njuter mer, tar hand om dig själv och är med vänner, simmar, yogar, läser etc.

Förstår din känsla över försovningen. I dessa lägen brukar svärmors ord eka i mitt huvud (hon var med om så otroligt många jobbiga saker). Hon lyfte kort hur läget såg ut, berättade hur hon kände för det...sedan...när det var uttömt och hon liksom kände att hon var på väg in i "andra varvet" av samma händelse...så ryckte hon på axlarna och sade uttrycksfullt "Det är som det är, skit samma". Sedan gick hon och gjorde något praktiskt med händerna samtidgt som hon lyssnade på något på P1. Det är ju lite lika som VaknaVacker där - man kan inte göra så mycket åt det. Du får gärna låna svärmors "coola" attityd där....ställ dig så kaxigt du kan, ryck nonchalant på axlarna och säg det med hög och bestämd röst. Det förändrar mycket i i alla fall mitt förhållningssätt...vi kan inte vara mer än människa och vi är INTE övermänniskor.

...

Såg också dokumentären. Blev bestört över hur Heineken säljer in öl i afrika genom prostituerade och "WOW och stående ovationer" för Island som lyckas reglera alkoholkonsumtionen bland ungdomarna så otroligt effektfullt. Mer av sånt.

Kram

- - ?
Honungsblomman
Dag 12

Ska sluta dricka idag. Har förstått att jag är en slav under alkoholen. Är rätt nervös inte att inte dricka idag. Har druckit varje dag under ett par år, senaste året typ 6 starköl per dag. Kan det hände något farligt när man slutar.

Nu blir den nya utmaning sen våren och sommaren, då kan jag bli väldigt sugen på en kall i solen...tuffa månader väntar!

...alltså...imponerande tråd. 3804 inlägg! ?

Jag älskar vardagsreflektioner och har läst tillbaka på många av dina. Tänk...när du började skriva...att du var på dina trevande veckor då. Att det gick riktigt bra. Det är det som är så fantastiskt med att ta del av "äldre" dokumentation. Man vet ju redan "vad som hände sen". (Av den anledningen så njuter jag nu att av lyssna på gamla "Sommarpratare" från 2003 och framåt. Vilka blev nominerade till olika priser? Vilka blev anklagade för diverse brott? Vilka skilde sig, fick barn och gifte sig på nytt? Vilka gick bort samma år de sommarpratade och tänk om de vetat! Att liksom få med det perspektivet när de pratar om sin uppfattning av sin dåtid och nutid - att man också vet lite om hur deras framtid blev. Det mötet är intressant.

Jag leker med tanken hur jag också kommer att ha söndagsuppdateringar här om 11 år. Gud vad nice.

Ha riktigt fina, aktiva dagar nu och krya på dig!

Kram

- - ?
Honungsblomman
Dag 12

Du sammanfattar det så bra - den där stressen. Tänk vad energi vi lagt på detta - att införskaffa, fylla oss, smussla, gömma och ljuga. Och så punkten där vi fick nog. Det är faktiskt ett mirakel.

Jo, jag känner igen den där skräcken du beskriver. Att det måste ta ett slut. Såg hur jag vid jul postade ett hickande skrämt inlägg här om att maken snart skulle finna den tomma ginflaskan. Och något inom mig VILLE att han skulle göra det, det ser jag så här i efterhand.
Jag vet också hur jag, den kvällen som blev min vändpunkt, klirrade och skallrade med spritflaskorna längst inne i skafferiet. Att jag högaktligen sket i om maken hörde mig...för...jag var nog redo då. To come clean.

Tänker att det är viktigt att vi vågar stanna upp i den tacksamheten också - fokusera på den - istället för skulden och skammen. Fy fasiken vad starka vi är!

- - ?

...ja-adu Andrahalvlek. Hon var speciell, född under andra världskriget, så stark och bestämd fast samtidigt med så stort hjärta. Hon var som den mamma jag inte hade och jag fick ha henne i mitt liv i 21 år innan hon dramatiskt gick bort, alldeles för tidigt.

Angående listan så tror jag absolut att den fungerar som avskräckande exempel, pallar inte ens nu att läsa igenom den och vet att det finns fler situationer som kommer att krypa fram allteftersom. Hua!

Kram

- - ?

Då slapp man vänta till söndagen.
Gillar dina inlägg Berra, just den där blandningen av vanligt vardagsliv och vedermödor, reflektioner som man gör om att dottern låter helt annorlunda i sin yrkesroll etc. Sånt gör man inte när man dricker då ligger fokus någon annanstans. Det känns ofta som att du har nyckeln till ett lyckligt liv. Kanske inte känns så nu när du är fylld med snor, men även då... även då är det lyckan i de små små vardagstingen som du hittar och beskriver.

Tack för tips och råd miss lyckad. Ska göra så. Först komma på fötter litegrann efter alla nödvändiga men i längden dyra inköp till mitt hem. Sedan ska jag börja spara med barnen till nåt härligt.

Jag träffade mannen två kortare svängar i veckan. Jag tyckte han betedde sig konstigt. Retsam, lättirritetad, stingslig, ifrågasättande. Jag insåg när jag lämnat att han hade abstinens!! Hade glömt hur han kan vara då. När vi bodde tillsammans var ju det största problemet när han drack. Så när han hade abstinens hade jag inte ork över att också tänka på det. Jag uppfattade honom däremot ofta som abstinent, inser jag nu. Pga det var det ju varken bra när han höll upp med alkoholen eller när han drack. Man drabbades alltid av hans dåliga mående på något sätt.

Jag har andra bekymmer i livet utöver honom så jag ska verkligen inte lägga min kraft på det nu. Men det var ändå en "bra" påminnelse.

Pga mycket vabb sista tiden har jag en gnagande ångest i mig som kommer av stressen. Längtar så oerhört efter sommarsemestern.

Önskar er en trevlig helg ♥️

Passa på nu ordentligt, det är sällan man får chansen att prata med människor som är betalda för att intressera sig för dina tankar ?.
Skämt åsido så tror jag att det är nyttigt att prata om de val och de beslut som vi tar och gör. Två ggr i veckan är tillräckligt tätt för att du inte ska ha chans att återfalla. Men kör på med antabus om det behövs. Jag hade ju var tredje vecka... var så oerhört motiverad, sen blev jag sjuk o missade ett besök och drack. Funderade allvarligt på om jag skulle be om antabus, men det försvann begäret. Men jag tycker att man ska ta all hjälp som behövs för att vara nykter. Jag är som du van att klara mig själv etc, ovan att ta tid av nån annan för mina problem, så det är också en utmaning... men väldigt skönt och säkert rätt nyttigt. Lycka till nu!

Trevligt att följa din tråd. Och Honungsblomman, du är klok som en bok.

Känner igen det där med att hålla upp länge flera veckor, månader om än det var några år sedan... Så är det tristess och ensamhet som triggar mitt sug mest.

Det är så bra att vara medveten. Jag har ingen annan att berätta för eftersom jag lever mestadels ensam.

Så jag får vara min egen starka soldat.

Vinis, jag beundrar ditt mod och din styrka. Ta hand om dig idag!

Kram Saskij

Dag 15. Genuint glad. Sovit hela 8timmar. Idag jobbar jag hemifrån. Ska baka mellan varven tänkte jag. Drog ut massa goda recept igår på jobb. Mums även ett gott lantbröd står på schemat. Fredag ,solen skiner o så även imorgon. Bådar gott för en härlig helg. Kram alla och ha en bra helg där vi vaknar pigga och fräscha ????

Det jag bär med mig idag är att ”jobba” sig till känslan av belöning. Den känslan är nästan bättre än den belöningskänslan som vinet ger. Man får mer energi som nykter dessutom.

Spännande att du så ofta tänker ”javisst ja, jag dricker inte alkohol längre”.

Jag har varit nykter i tre månader imorgon och så tänker jag bara när jag blir riktigt upprörd och direkt tänker ”jag vill ha vin, NU”. Då får jag korrigera mig själv.

Annars tänker jag inte så, möjligen om jag blir bortbjuden på kalas kanske. Det har jag inte blivit än i dessa coronatider.

Kram ?

God morgon på er.
Idag vaknade jag efter att ha sovit tungt i ca 9 timmar... Känner mig nästan groggy..

Så jag tror att återhämtning och läkning pågår.

Min plan idag är att vara nykter. Äta bra mat. Vila. Liten promenad. Samtal med mina terapeuter via video eller telefon.

Sen får jag se vad det blir.

Känner att min kropp är helt utmattad. Musklerna är stela, trötta och möra. Magen är lite ur lag.

En minut i taget.

Kram Saskij ??

Önskar så att jag kunde skriva något tröstande ? Förstår att du och dina medarbetare lever i ett he... på jorden just nu. Och vi andra njuter av våren typ. Orättvist. Omänskligt.

Styrkekramar i massor till dig ?

Det kan kännas lite osäkert och ovant innan, men det går oftast helt utan problem. Bara man släpper tanken om att ”dricka lite”.

Det är tusen gånger lättare att avstå helt än att ”dricka lite”. Tycker jag.

Kram ?

Av, ja inte ett felstavat AW utan av. Att börja helt utan alkohol är en perfekt period nu. Väldigt få sociala tillfällen att dricka. Jag har inte bestämt mig för att vara helt nykter -kanske mycket lite i sociala sammanhang. Men just nu finns ändå inget socialt inplanerat och det är inte där mitt problem ligger ändå. Å andra sidan så vet jag inte om de effekter som alkoholen har även i liten mängd är något man borde laborera med överhuvudtaget när man varit i träsket. Får se helt enkelt.
Av innebär inte att tankarna är helt borta, i alla fall inte nu. Av är en lugn förvissning om att jag inte kommer att välja att ta mig till systemet, köpa, dricka upp i smyg och hoppas att jag inte blir upptäckt. Fy tusan vad det är stressigt att hålla på så. Gäller att komma ihåg det. Det är verkligen ingen njutning. Jobbar istället med träning, streching, lägga bort mobilen, andning.
Corona har ju faktiskt en lugnande effekt på många delar av samhället. Alla ”måsten” ställs in. Det är tråkigt, men det ger också en paus och mindre stress.
Sen är det ju olika beroende på vilken bransch man arbetar i. Det är en enormt stressig period för andra.
Både de som arbetar jättemycket och de som inte arbetar alls och inget vet.
För mig har det varit en välbehövlig paus på sätt och vis. Skulle önska att den tog slut snabbt nu, men det har funnits en del positiva effekter för mig. Nu finns det många som lider svårt av Corona på olika sätt och jag hoppas de där reflektionerna om lugnet inte retar upp er, det är dubbla känslor i det.

Ha det bra alla därute!

Igår testade jag mitt nya liv på riktigt! Vi besökte goda vänner och det blev, som ofta, kex och ost. De andra drack vin och whisky, men jag höll mig, utan besvär, alkoholfri. Det kändes verkligen bra!

Jag blev tilldelad en alkoholterapeut i september i fjol,och jag måste säga att han har hjälpt mig så otroligt mycket.
Dels så har han lärt mig att se positivt på nykterheten,men det är inte det enda vi pratar om.
Känns skönt att ha en person som jag kan prata med om allt som rör sig i mitt huvud,för allt hänger ju ihop.
Jag kan gå runt och vara uttråkad och frustrerad och vara på väg till ett återfall,och han har hjälpt mig att hitta andra sätt att handskas med mitt liv...så för mig har det bara varit positivt:-)