Senaste kommentarerna i forumet

Så fruktansvärt. Vad mycket du får gå igenom. Hur kan sjukvården bara skriva ut honom? Jag fattar inte det.
En stor styrkekram från mig?

Modigt av dig. Du har tagit första steget. Om du tvekar, läs här vad du varit med om. Det gjorde jag, och då visste jag att jag inte kunde leva med min man.
Han kommer nog fortsätta att försöka ändra på ditt beslut. Jag tänkte, när jag lämnade min man, att detta var den största kärlekshandlingen. Jag lämnade för min skull men också för hans skull. Kanske kunde han bli frisk om han insåg vad han förlorar.
Styrkekramar till dig?

Det handlar inte om att tycka om eller inte tycka om sitt barn. Om det är något vi gör är det att vi älskar våra barn så fruktansvärt mycket annars skulle vi inte orkat o inte gått på så hårt och stångat oss blodiga som vi gjort i alla strider för o med barnet. Om inte vi fört deras talan vem skulle då gjort det? Ingen. Det vi förundras över är att vi är många mammor som dragit en stor del av lasset. Inte heller är det sällan (har läst flera) som slutat i skilsmässa för att förhållandet inte klarat av allt. Det handlar inte heller om barnet det handlar om att vi vuxna inte klarade av att hantera det tillsammans. Skulle situationen varit annorlunda om vi då inte fått ett barn med en ”diagnos”? Kanske kanske inte men spelar det någon roll? Nej egentligen inte - jag skulle valt mitt barn tio gånger av tio!
Men det vi försöker diskutera är hur jobbigt o slitigt det kan vara att hela tiden ligga steget före att hela tiden vara på tå 24/7 det är ingen barnlek. Vi är säkert medberoende till våra barn (fast vi inte vill ta till oss eller säga det så). Det är ok att diskutera att man är medberoende till någon med alkoholproblem men inte att vara medberoende eller försöka förstå sitt förhållande till sitt barn? Vi försöker förstå varför vi hanterat det på det viset vi gjort genom att dricka - för att få lugn o ro i hjärnan ett tag. Fel sätt absolut det vet vi alla men vi försöker också lära oss att göra det på rätt sätt - kanske tipsa varandra om hur vi hanterar saker utan att gå under. På habiliteringen på
Adhd center på en kurs sa dom - om ni undrar varför ni är så trötta eller känner er trötta i förhållande till andra föräldrar? Ni behöver inte undra längre. Det blev ett uppvaknande för mig - jag hade inte fattat bara känt mig trött...väldigt trött...
Vi är inte alls ute efter att diskutera något dåligt om adhd eller andra diagnoser vi om några vet precis vad det handlar om o jobbar dagligen för att förändra attityden (om det finns en sån - eller om vi stöter på det). Vi behöver ventilera för att orka vara de bästa föräldrarna för våra barn 24/7 o ett är säkert kämpar det gör vi bannemej! Om någon tolkar våra inlägg fel är det inte alls meningen vi diskuterar föräldrarna som finns bakom o stöttar kämpar uppmuntrar strider bredvid o med hela tiden ? Hur orkar vi? Vi har inget val! Styrkekramar till oss som kämpar! Både vi o våra barn!

Det är här jag brukar tappa fokus. Dag 6/7.
Men idag känns annorlunda. Jag vill inte dricka! Jag behöver inte dricka. Jag vill vara nykter!
Håller på att läsa ”Tänka klart” och har kommit till ett kapitel som får mig att bli rädd för hur jag behandlat min kropp men samtidigt får hopp om att läka mig.
?

nunnan :-)))) Lätt att känna igen dig när du skrider uppför backen till forumträffen :-))))

Funderade ett tag på om du kört i diket eftersom du inte skrev här längre. Jag valde att försöka vara "normal" drickare tidigare. Det har för det mesta funkat bra men jag känner att jag fått nog av alkohol. Därför har jag bestämt mig för att vara hel vit på obestämd tid. Jag mår så oerhört mycket bättre när jag skippar alkoholen helt. Ska iväg till gymmet och köra ett spinnings pass om nån timme. Vi kanske kan stötta varandra och räkna vita dagar. Jag är på dag 6 nu. En dag i taget ?
/Mrx

26 dagar utan alkohol!
Har löst den boken , tack för tips Nurture! Så bra !

I morgon är det dax för jobb igen. Orolig för att ngn ska säga ngt om att jag varit full som jag var på en fest ( för 26 dagar sen :)) har inte träffat alla ännu. Inbillar mig att ngn ska komma fram o säga: men guuud va full du var el ngt liknande. Vad svarar man ??
Alla vet inte om mitt problem. Har berätta för min chef nyligen, hon stöttar mig men hon tog det inte så allvarligt känner jag . Hon såg det som att jag var " lite berusad " men jag hade ju inte gjort bort mig o hon tyckte jag skulle slappna av. Lätt att säga. Förstår om hon inte tror mig. Jobbar hårt, presterat mkt , inte en sjukdag sedan 2014 osv.
Vad svarar man om ngn pratar om att man varit full?? Jag vill inte skoja bort det heller men känner mig paranoid o sitter o tänker på alla möjliga scenarion där folk kommer fram o säger ngt. Det kanske bara är min ångest som provocerar fram dessa " filmer " jag gör i huvudet ?
Är så trött på detta ! Skönt att veta att det aldrig mer kommer att bli på detta vis! Vet inte vad det är men det känns som jag verkligen satt ner foten o bestämt mig efter år av velande om jag ska fortsätta dricka eller inte . Det är ju bra iaf : )

Jag kläckte d nu på morgonen, fick ingen större respons först egentligen...sen sjönk d in o vi har småpratat om d hela morgonen! Vi får se vart d leder med pratet. Men han har nog kört hela farangen redan. Först fly, sen gråt, sen försöka lappa, sen förhoppningar, sen ömkan o nu innan jag tog minsta för en promenad...början till ilska och skygglappar om drickandet! Vad kommer härnäst? Drickandet?

Vaknade trött idag. Drömde mycket inatt. Inga mardrömmar, vilket var skönt. Ni vet när man vaknar och vill somna om för att drömma vidare? En sådan dröm hade jag. Jag ville veta vad som hände sen.

Snart är det dags för jobb, men det är några timmar kvar.

Jag mår bra idag. Känner mig levande. Men oj vad trött jag är i huvudet ? Hoppas att det går över snart.

Vita veckor på gång. Det känns bra och rätt efter alla dryckestillfällen över jul, nyår och fjällresan. Är fortfarande i bra form, betydligt lättare än förra året vid den här tiden. Skall strax köra ett pass på gymmet. Med det sagt: suget efter alkohol försvinner inte, även om jag numera dricker sällan. Det är väl den bittra erfarenheten av att försöka att lära sig att dricka med måtta. Även om jag sällan eller aldrig ger efter för suget nuförtiden så finns det där. Det är trist. Och svårt.

Ja vi följs åt du och jag! Vi är så värda att må bra?
Destruktivt är ordet! Har du ångest utan alkohol? Har inte koll på om jag har det... men stark ångest dagen efter om jag druckit mer än en dag.

Kan säga att 2019 varit det värsta året i mitt liv. Så mycket som hänt mig och mina närmaste detta år.
Pga mitt drickande har jag inte orkat hantera det på rätt sätt. Saker har blivit uppskjutna och därmed har min ångest förvärrats... en ond cirkel.
Kram! Nu kniper vi en vit dag till?

Är förälder (mamma) precis som du. Den värsta skammen jag upplevt över mitt drickande var inför barnen. Skamkänslorna var så stora och överväldigande att jag kunde mörkat dem för mig själv bara för att jag inte orkade möta dem. Istället blev det startpunkten för att faktiskt söka hjälp. Att du nu skriver om dina känslor här är bra. Våra barn / vårt föräldraskap är för mig den starkaste motivationen att ha förändrat mitt drickande. Lätt har det inte varit men första steget är att medge att vi har problem. Sedan får man ta stöd av andra t ex här. Varmt lycka till!

Vill bara säga en sak till MM - när jag skriver i forum här så är jag ENBART ute efter att skapa en förändring för mig själv och de andra olyckliga alkoholister som jag pratar med härinne. Du skriver:
"så kommer det aldrig en förändring i samhället. Det är ingen skillnad att det är på nätet."

Att skapa förändring i samhället är något helt annat, och där kämpar nog både jag och Charlie för våra barn, som de lejonhonor man måste bli för att få stöd!! Precis som Uddda som skrev tidigare i Charlies tråd så har du barnets perspektiv och känner dig ansatt och kränkt av vad vi skriver. Men vi vill ju prata om vårt perspektiv med varandra! För att söka stöd i varandras berättelser, eftersom man är lika ensam som förälder till ett barn med diagnoser, vare sig det är rörelsehinder eller hjärtsjukdom eller NPF. Det vore kanske bättre om du och Uddda pratar om hur ni har upplevt er uppväxt som barn med diagnoser - mer givande för er.

Jag kämpar faktiskt för min rätt att få uttrycka mina känslor och möta förståelse för de motstridiga känslor som finns inombords - i ETT ENDA SYFTE, att kunna hålla mig NYKTER.

Härligt med en plan och kloka insikter, det gör det lite lättare.
Lever själv och fick rådet att behålla byxorna på första året, fräste något om inte nog att jag inte får något vin skall jag bli nunna också ?
Men har varit ett sådant nyttigt år fått lära känna mig själv, varit helt ego på min väg till nykterhet. Har inte heller haft någon att skylla på utan tagit helt ansvar för nykterheten och mina val.
Vet inte om det ör därför det gått bra hittills men skönt att få vara ego ett tag ?
Kram Strulan ?❤️

"Känner mig otroligt stark i mitt nykterhetslöfte - lugn och beslutsam och det verkar som att beslutsamheten växer fortfarande. Inte orolig för att hamna i situationer där det märks att jag inte dricker - jag har tappat lust och intresse för att dricka alkohol, blir mitt svar."

Kram

Nykterheten är så förankrad i dig och hur saker är mer klarsynta och medför positiv energi. Som så många andra här så tycker jag väldigt mycket om att läsa dina inlägg här.

Kram

Jag förstår absolut att ni inte menar illa. Och att ni behöver distans. Jag var själv ett "damp - barn". Numera vuxen med en diagnos.. ADHD. Om vi inte lär oss att inte ta bort den inställningen - så kommer det aldrig en förändring i samhället. Det är ingen skillnad att det är på nätet.

Den här veckan missade jag ej ditt bidrag här på AF. Du skriver väldigt bra och tänkvärda inlägg. Ångesten tar mitt liv heter din tråd. Min tråd heter fyller ångest. Känner igen mig i hur du beskriver ångest helvetet för jag har haft samma problem själv. Ser fram emot nästa gång jag har tillfälle att läsa din text.
P.s jag ska bli morfar igen till barnbarn nr 2. Vi gick båda i väntans tider på våra första barnbarn när vi träffades på alkoholhjälpen förra året.
/,Mrx

...och ”jag har tappat lust och intresse för att dricka alkohol” lånar jag som svar och provar nästa gång. Tack!

Idag ska jag vara nykter!
Har lång insomningstid nu som nykterist och sover därför längre på morgonen. Tillbringat många timmar i sängen lyssnandes på någon ljudbok under dessa 17 dagar. Tänker att kroppen behövt detta för att reparera sig bit för bit. Vilopulsen har sjunkit med minst 10 slag per minut - tidigare 75-80 men nu mellan 60-65 vilket gör att jag förstår att den stress som alkoholen skapade i kroppen nu har lugnats ned och kroppen får vila. Igår var första dagen på länge som jag gav mig ut på långpromenad i området där jag bor.

När jag slutade dricka i december 2017 skapade jag en rutin med promenader och motion som jag har nytta av nu igen. Det som hände 2018, var att jag efter ca 6 månaders nykterhet, 10 kg minus på vågen och en känsla av triumf och välmående, blev indragen i en omorganisation på jobbet jag haft i 10 år och det slutade med att jag och två kollegor sades upp den 1 jan 2019. Panik i hela systemet och jag sökte frenetiskt nya jobb, och drack frenetiskt också. Den 1 april 2019 fick jag det jobb jag har idag och som jag trivs med. Så nu var det dags att ta sig tillbaka till känslan från sommaren 2018 igen. Och promenaderna är en viktig del i mitt nykterhetsarbete.

Imorgon börjar jobbet igen. Saknar min nya chef som är så bra. Saknar även ett par av de nya kollegorna och ser fram emot att träffa dem i veckan. Har en deadline på fredag den 10 jan som jag kommer att fixa. Ska skriva en artikel för en ny tidskrift och ser fram emot det arbetet. Ska ta vara på helgerna på ett helt annat sätt framåt, vara ledig, återhämta mig och röra på mig ute i friska luften, simma i badhuset och umgås med folk. Bättre struktur på gränser mellan arbete och vila alltså. Jag lever ensam, är otroligt glad för att det inte finns någon omkring mig som kan framkalla starka känslor av ilska, irritation osv. Men saknar någon som kan framkalla starka känslor av lycka och kärlek. I nuläget gör jag saker som jag blir lycklig av - reser, träffar mina vuxna barn, träffar någon vän ibland, hjälper andra människor på olika sätt. Men kärleken till en man fattas mig. Tänker dock inte dejta eller göra mig tillgänglig på nätet för det är bara skit för mig. Blir bara besviken och känner mig än mer ensam. Fokuserar på mitt nykterhetslöfte till mig själv istället. Att bli stabil i nykterheten. 17 dagar har passerat och jag är över det fysiska lidandet. Nu är det dags att hantera det sociala livet och psyket. Få se hur det blir.

Kram till er alla som läser och stöttar - jag behöver er <3
svagis

Vad hemsk att höra det om din son. Förstår din stress och oro. Önskar du ej behövde bära den för jag vet exakt hur jobbigt det är. Blev han omhändetagen av vården nu då? Det hoppas jag.. Ush när man är så jävla maktlös. Man vill så mkt men når inte fram. Hoppet håller sig kvar in i slutet. Det lämnar inte. Iaf inte för mig lämnade det aldrig utan jag hoppades på ändrig och trodde på att han kunde. Känner mig lixom bestulen på min livs kärlek och här står jag nu själv. Hur ska mitt liv bli nu? Jag som ville ha barn med honom om han bara kunde ha tagit tag i sitt liv. Nu kanske jag blir barnlös. Är endå 31 år.. klockan tickar. Så många tankar. Inatt drömde jag om att jag var tillbaka i lägenhetshuset jag hittade honom. Allt var sant och hande hänt. Jag pratade med hans vänner och umgicks lite med dom. Varför drömmer jag inte om honom? Inte en enda natt.. ?

Jag tror att jag skulle ställa krav om jag var i din situation. Att han lär sig betala sina räkningar, tar tag i sitt mående och alkoholrådgivningen innan jag ens skulle fundera på en ev. framtid tillsammans. Jättesvårt men kanske en förutsättning för att få en fungerande relation.

Kram?

Man är också med på tåget. Såå härligt. Han har ingen ångestproblematik men har älskat att ta sina öl på helgerna och ibland på vardagarna men han sa att han börjar tröttna på det så nu kör vi tillsammans en nykter period? dag 6 idag för mig,snart en hel vecka. Skönt. Sover ovanligt bra om nätterna. Hade grava sömnproblem för bara några månader sedan men plötsligt en dag vände det. Tror det har och göra med att jag skapat en rutin. Melissa dream 1 timme innan läggdags och min "sömnmusik" . Hjärnan behöver rutiner för att förstå att nu är det tex dags att sova. Inte konstigt att hjärnan ville ha vin när den rutinen var igång. Bläää ännu en nykter dag ska jag lägga i vinstpotten för det är verkligen en vinst att vara just NYKTER vakna utan ångest,bättre tålamod,inte rädd för småsaker. Hanterar stress mycket lättare än tidigare. jag njuter verkligen. Hoppas ni alla får en härlig nykter dag idag??

Tänk vad häftigt att din vardag sprider styrka och vilja över hela landet?
Så tackar för du delar det med oss ?❤️

För ditt inlägg. Hoppas på att komma tillbaka i den träningsnivå jag hade tidigare, det kommer göra hela denna grej lättare.
Läste om din historia, Hoppas det går bra för dig!