Senaste kommentarerna i forumet

Kanske behöver förklaras att det är en klinik i Stockholm. Jag går där också, men på en miniminivå med telefonkontakt varannan månad och blodprov. Tycker som du att de är jättebra!

I Stockholm är ju utbudet av beroendekliniker stort. Vilket inte är fallet i alla delar av landet har jag förstått.

Snabba motoffensiver är bra. Sällar mig till VaknaVackers råd. Grattis till dina dagar!

Du har jobbat på så bra med din nykterhet, trots motgångar så har du fixat det svinbra!

Kram ?

Det verkar som du har fått en hel del pusselbitar på plats - nu är det bara att ösa på med nykterheten också! I kombo med pulshöjande aktiviteter.

Själv har jag varit nykter tre månader på lördag. Känns nästan overkligt.

Kram ?

Keep on the good work!

Säger som Se klart, det är smällar man får ta. Förstår att pengarna inte spelar en avgörande roll i sammanhanget. Lite tragikomiskt ändå att detta vinboxöverdrag dyker upp som gubben ur lådan nu när du kämpat så bra i tre månader...
Kram!

Tack för era kommentarer.
Ja, inte beroende, det var så läkaren sa. Efter att ha skaffat mig expertis härinne så vet jag ju att ”beroende”, ”alkoholist”, ”periodare” o.dyl. bara är ord. Beroende eller inte, ett komplicerat förhållande till alkohol har jag och det får jag leva med resten av mitt liv tror jag.
Vore jag alkoholforskare skulle jag hänga här. Det är oerhört spännande med personligheter och dryckesmönster. Här finns både likheter och olikheter. Jag är som sagt på AV nu. Inga vita knogar, inget begär. Lugnt!

Tänkte beskriva kontakterna med beroendekliniken ifall nån är nyfiken. Jag valde Riddargatan 1. Startar med ett besök, man får fylla i papper, mål etc. Sen ta prover och träffa läkare. Det finns olika varianter, vägledning via nätet, gruppmöten etc. De tyckte som sagt att det var bra om jag gick på enskild rådgivning. Behandling tre mån, uppföljning efter 6. Nu råkade det här starta mitt i coronatider, så jag hade Intromötet, läkarbesöket och mitt första möte i februari. Missade mitt andra på grund av sjukdom och har nu haft 2 möten via en app. Man får definiera mål själv och välja om man vill ha medicin. Beroende på vad man jobbar med för problematik så får man olika uppgifter till nästa gång. Jag tror att jag kommer att ha nytta av det här, jag måste jobba med det och tvingas ta i det. Jag förminskar problemet, jag ”glömmer bort” misslyckanden, jag tror inte att det är så ofta, tror inte att det är så mycket. Jag är ”nöjd” när det bara sker 1 ggr/vecka. Så jag behöver verkligen tvingas på ett strukturerat sätt analysera när, var, hur och varför. Jag har ju gått hos en kurator tidigare. Där kunde jag välja bort att prata om det här, vilket jag oftast gjorde. Vem vill prata om sina tillkortakommanden. På sätt och vis är det skönt att det inte har varit nyktert hela den här perioden. För vad skulle jag ha jobbat med då. Var övertygad om att jag inte ville dricka och att jag skulle vara en duktig flicka de här månaderna, men det var jag inte. Så nu jobbar jag på med mina läxor. Har väldigt positiva erfarenheter från mötena med de tre personer jag har träffat. Lyhörda, ställer kloka frågor, ger inga svar... och i väntrummet har jag sett personer i varierande åldrar, kanske någon av er härinne. Kanske hade jag klarat det ändå själv till slut, men det känns bra att ta den här hjälpen och tvingas jobba med det ordentligt. Flera av er som är aktiva här klarar er kanske med bara forumet, tycker det finns stor potential hos er som verkligen slutar och analyserar. Men vi andra... det satt långt in ska jag säga och jag hade nog inte gjort det utan påtryckningar från familjen men nu har jag tagit klivet och det känns bra.

Ta en timme i taget, eller tre-fyra eller vad som känns hanterbart. Det tar fem dagar tills alkoholen lämnat kroppen helt. Du klarar det!

Önskar att jag åtminstone fick prova vinbagen, men det får någon annan göra istället. Den får ligga i en garderob eller nåt tills ”rätt” person dyker upp i skallen.

Pengarna struntar jag i. Vinbagen kostar ungefär som en vinbox, och såna har jag lagt MYCKET pengar på i mitt tidigare liv.

Välkommen till en ny nykter dag. Din dag 2!
Kram!

Det är inte det som är alternativet så klart. Du har ju expertkompetens inom området "komma igen". Något du tränat på sedan barnsben. En fundamental överlevnadsstrategi för dig. Som från början handlade om just överlevnad, men som du har kommit på går att använda i alla möjliga sammanhang. Eftersom du vet att du kan "komma igen" är det inte heller så farligt om det går åt pipsvängen för en stund med något - oavsett vad det gör med DIG. Jättebra egenskap i de flesta sammanhang men inte alltid. Det är nog där du ska börja gräva tänker jag.

Kram!

Ja, Vinäger det är lättare att förstå varför du dricker. Din bakgrundshistoria är viktig, jag tror inte att man kommer undan sin bakgrund. Det är därför alkohol är så farligt att slänga in i psykiskt mående. Det ger på sätt och vis precis det man behöver. När jag tidigare drack ibland på kvällarna innan barnen somnade, tänkte jag ibland på hur läskigt det vore om de förknippade den mysiga nattningen med vindoft. Så att lukten av unket vin är något de framtida kommer att trösta sig med. Låt det inte bli så!

Panikångest har jag inte haft tack och lov, dock ibland velat få stopp på annan oro. I Skavlan för några månader sedan deltog en man som levde rätt extremt (med isbad o.dyl.) och andade sig hög.
Förstår att det behövs någon substans när man kommit så långt in i en panikattack, men jag är egentligen rätt skeptisk till alla tabletter (även alla vitaminer etc) som folk proppar i sig nu förtiden (även jag). Men jag tror också det är nödvändigt ibland.
Du är stark Vinäger och klok. Hoppas du får stanna länge i ditt av. Det är här tiden för eftertanke och analys finns. Välbefinnandet i föräldrars tröst är oerhört viktigt tror jag. Nu är jag ingen expert på hjärnan, men det finns väl vissa likheter med de endorfiner som utsöndras vid välmående och njutning (och tröst) och de effekter som alkoholen ger. Den här övergivenhetskänslan som du säkert fick som spädbarn är viktig. Att inte räcka till som förälder är ens största mardröm och jag tror också att de åren och känslorna då är väldigt viktiga. Tror inte egentligen att någon har en perfekt uppväxt, och att det också beror på vilka behov som enskilda personer har. Och när man medicinerar med alkohol så får man ju på sätt och vis det man behöver i alla fall just då.
Hoppas att du hittar dina nycklar, eftersom vi har sån likartad upplevelse av rutschbanan nedför så hoppas jag än mer att du hittar rätt. Det andra är inget alternativ.

Dag 2 igen.

Haft en jobbig natt med flera uppvaknande och konstiga mardrömmar. Vid 03 var jag så hungrig. Fick ta mig en macka.

Känns nästan jobbigare denna gången efter återfallet. Känns som hela mitt hormonella och kroppsliga system är i obalans. Är krampaktigt spänd när jag vaknar och jag är svullen i ansiktet.

Tankarna far runt i skallen utan nån ordning.

Så är det när jag går vilse på livets väg.

Hoppas på en hyfsat bra dag.

Kram Saskij

Jag säger som du Fibblan, ingen idé att hålla på med att räkna dagar längre. Det har jag gjort så många gånger nu och det är bara störande att bli så fixerad ?
Nej, bättre att bara låta nykterheten ha sin gång...?

En dag i taget är bra och
Man ångrar aldrig en nykter kväll är fina mantran att hålla tag i?

På tal om inre styrka Fibblan, så brukar du Vinäger, säga svagstark.. och det kallar jag mig också.
Utåt sett kan jag tyckas järnstark men inuti är jag ibland som en liten mjuk ångestboll.

Fast ibland är jag jävligt stark måste jag erkänna! Och det kan också göra att det tar fram en lite sämre egenskap hos mig..?
Jag kan bli väldigt störd på vissa människors svaghet, alltså sådana i min närhet som är bekväma och inte tar tag i sina bekymmer och försöker lösa dem.
Istället ska det ältas, gnällas, förfasas och tyckas synd om..?

Men jag är samtidigt väldigt tolerant, försöker alltid hitta förklaringar till varför människor har blivit som de blivit..
Så det blir ju inte heller att jag ställer krav på dem (förutom min syster som dog i missbruk)
Utan jag försöker vara förstående och lyssna fast ibland kan det koka inombords.
Men jag vill inte vara så brutalt ärlig och såra andra, det känns som att jag skulle göra saker värre då..
Men det är väl min medberoendepersonlighet som spökar ?

Och med denna lilla utsvävning önskar jag er en fin ☀️ onsdag!

Kramar ???

Så var jag här igen. Har tagit en medveten paus då allt bara varit skit och jag känt skuld över att inte kunna vara nykter.
Men saker ordnar sig, min chef fick sparken och allt på jobbet löser sig. Jag har beviljats terapi och fått antidepp å ångestdämpande - allt tillsammans gör att jag känner jag kan andas igen för första gången på flera månader.
Idag tänker jag att det är dags att börja sticka upp näsan över vattenytan igen och ta vid där jag var i februari innan allt kraschade, känner mig positiv.

Ska tillägga att jag inte ställt till med något, annat än att jag fått en sjukt dålig kondis under den här tiden.

Härlig läsning??☀️

Tack för ditt svar!

Jag har aldrig varit & pratat med något utan skött allt detta själv. Inom mig..

Vi har haft en tur med socialkontoret angående vårdnaden. Då hade vi bara vår äldsta son & han bodde i princip konstans hos mig under den tiden.

Det som fick bägaren att rinna över då var:
Jag hade nyckel till hennes lägenhet & efter ett kvällspass så väljer jag att åka dit..
möts av fullständig kaos & flaskor vin på badrumsgolvet & de ligger & sover i samma säng... jag får bara nog då & lyfter ut vår son sovandes i bilen & åker därifrån.. hon vaknar inte!
Jag skriver en lapp att jag varit där & att vår son är med mig så att hon ska veta det!
Någon timma senare vaknar hon ur sin sömn & sätter sig i bilen för att minsann hämta hem sin son.. som TUR är tar polisen henne vid det tillfället!

Det var då jag kopplade in socialkontoret.
De skrev ett utlåtande till oss efter utredning som gav mig otrolig fördel i en ev rättsprocess men jag valde att inte ta det vidare då!
Saker & ting blev ju bättre.
Det blev bra igen..

Nu sitter jag här med knuten i magen igen inför helgerna. Dom är päst.

Jag har HELT avsagt mig allt vad alkohol innebär.

Det finns så mycket man bara vill skrika ur sig om händelser, små saker, den totala avsaknaden av ansvar allt vill man skriva om för att få ur sig det!

Varför finns det ingen kvick fix & varför kan hon inte bara köra på nykterhet för det ska sägas att då har vi det super trevligt!

...till dina nyktra dagar!?
Så fort det kommer upp en tanke om att dricka vara sig det gäller nu eller i framtid så måste vi göra en motoffensiv. Läsa, lyssna på alkispodden, kolla in något på youtube om vad alkoholen gör med oss. Få pepp o stöd här osv... så vi följer vår plan??
Ha en fin dag! Kram

Det där med barndomen är klurigt. Jag har förträngt så sjukt mycket. Växte upp snabbt men alltid sett det som positivt,att jag var duktig o mogen men när jag började terapi och efter gått genom barndom etc så säger hon till mig att Du har ju varit med om trauman som barn. Inte så konstigt att ditt nervsystem är felprogrammerat. Ahh då slog det mig. Allt kom tillbaka. Började analysera. Jag har liksom bara fokuserat på allt vi hittade på. Det vi hade. pengarna,resorna,sommar/vinterhusen ja egentligen bara det materialistiska men det var så mycket mer! Usch ja här finns mycket att skriva om. Vi påminner om varandra. Det där med sjukskrivningar att vi kommer tillbaka lika snabbt som vi gick och som du säger ibland hade man nog behövt en längre tid för återhämtning. Massa kramar och vi följ åt gär oavsett dagar i bagaget??

Hipp, hipp, hurra.... för mig! Idag firar jag åttio nyktra dagar och just nu går det som en dans på rosor! Lekande lätt (med en och annan tagg på vägen). ??

Har läst nästan hela dina tråd och du är bara så grym Över 4 månader. Önskar jag kommer dit. Kram och njut av friheten??

Tack Li-Lo! och Jag är helt med dig ;)
Satt och läste... Såg att ingen kommenterat, precis som du säger så - Då gjorde jag det!
Har läst massor av inlägg på forumet och känner ett enormt stöd, bara av det!!

Så underbar känsla, när man har bestämt sig, fast klivet till verkställande kan dröja. För mig blev tiden från start, så skön. Dåligt samvete för barnen, läsa in, hur har dom det luddiga med en sk time out. Men för egen del, den mentala vilan, skratten och flamset med barnen, vi 3 igen. Tårarna som måste få komma ut, och släppa ut lite ilska. Önskar så att du och din dotter kommer att få det så snart❤ och vem vet, din man kanske förstår den här gången. Som en läkare sa, det kan behövas flera omtag och det var trösterikt

Tittar bara in och säger hej och hör hur det går med allt? Kram.

Va så arg när jag ringde till honom för att checka av att han var hemma och nykter. Åkte hem och körde ut hela artilleriet, sa precis allt vad jag tyckte om precis allt. Det var inte nådigt, men så jävla skönt. Man blir snabbt i balans efter att bara behöva få rå sig själv i 2 veckor. Man närmar sig snabbt den man är och blir påmind att jag tog ju inte skit. Men hans reaktion blev tuff, vi fick ta hjälp. Hemskt, och just där och då, fick jag kliva in som medmänniska. Han har fick att sova på, och att han skulle nog inte vara så mycket själv. Så han har sovit hos mig i 2 nätter. Jag har valt att vila från samtal, vi har tagit med kaffe till skogs, och i kväll gick vi en lång promenad. Men han har tagit ytterligare ett steg framåt, att berätta om hur dåligt han mår till en nyfunnen kompis som ringde och frågade hur det är, för han hade förstått att det inte var bra. Men jag har tagit beslutet att bo kvar i det här huset, inte flytta hem för att han tappat fotfästet utan sagt att jag finns här, och jag behöver få tillbaka tilliten och det upp till han att ge mig den tillbaka. Känns så skönt, men helt klart en balansgång utan dess like. Försöka behålla känslan av kärlek, bearbeta mina känslor, inte dömma för hårt. Samtidigt som jag nu bara vill ha honom nära, och att allt får vara bra. Men jag tänker att just nu får tiden utvisa. Hur har ni det nu då Malmmia? Ni verkar ju också kunna mötas. Min man fick rekommendation att medicinera på beroendet, 12-stegs behandlingen inom öppenvården funkade ju inte, utan sänkte nog han självkänsla ytterligare och det behöver nog ingen under en pågående depression.