Senaste kommentarerna i forumet

Gör sådant som du märkte att du mådde bra av sist. Du vet ju att du kan!

Kram

Så roligt att ’se’ dig! Jag tänkte som du nyligen, jag skrev i min tråd ’Mitt nya år’ som nu är många år gammal. Ja, vi är experter både du och jag på saker som vi hellre varit utan. Men så har det varit och nu får vi glädjas åt nuet.
Att drabbas av narcissism o liknande är inget jag önskar nån, den expertkunskaper kanske du kan vara någon till hjälp med. Det är dessvärre ingen riktig ovanlig erfarenhet och svårt att förstå för den som inte upplevt på nära håll.
Jag önskar dig en skön sommar? / mt

Skänk den till Myrorna eller något liknande. Jag hade i alla fall gjort det, inte kul att ha en sådan sak som
ligger och "värker" i garderoben och påminner om hur det var förr. Att ge bort alkoholrelaterade saker till någon man känner kan ju vara lite sådär som du skriver. Ett alternativ är ju att slänga den. Pengarna i sammanhanget
är ju oväsentligt.

Kram

Dag 10

Igår åkte trädgårdsbyxorna på, för första gången på mycket länge och jag rensade ogräs som om livet hängde på det. I öronen kopplade jag in ljuduppläsningen av boken "Jag som var så rolig att dricka vin med" av Rebecka Åhlund. Jag kände igen mig i mycket av det hon beskrev. Hon gav en bild av AA-gruppen "Fight Clubs" medlemmars gemensamma drag. Som...lite narcisstiska, ständigt strävande framåt, otåliga, rastlösa, strävande efter "något mer", att ha svårt med tilltro till andra omkring sig, att gärna skylla på andra om något går på tok. Faktiskt så var det nästan plågsamt att höra, för det tror jag absolut är en del av mig också, även fast jag inte är framme att riktigt acceptera det ännu och framförallt inte se vilka konsekvenser det gett i mitt liv.

Åkte sedan iväg och handlade lite med maken. Vi åt pizza på en tom pizzeria och jag kunde lyfta en del av de reflektioner jag fått hittills, genom er på forumet, alkispodden, boken etc. Han diskuterade MED mig denna gång, hade inte den oroliga, flackande blicken längre. Sakta men säkert börjar vi kanske närma oss ett gemensamt förhållningssätt till beroendet.

Idag skiner solen. Jag ska gå ut och gräva ner lite lökar och ska vara i NUET så mycket det bara går.

Ha en fantastisk onsdag!

- - ?

Det låter jättebra, där har jag oxå gått på gruppbehandling för ett antal år sedan. Fick många insikter och hjälp. Men trillade tyvärr dit igen efter en tid. Jullan

Känns inte aktuell längre men eftersom jag startade den kan jag skriva i den. Min tråd i det vidare livet kallade jag ”fyra är sen jag slutade dricka alkohol”. Dum rubrik nu eftersom det snart gått dubbla tiden. Nåväl. Inget nytt att berätta. Livet är så mycket enklare nu. Inte alltid roligare och uppåt men heller aldrig såna svackor som då jag drack.
När jag tänker tillbaka så verkade allt handla om alkohol. Att se till att ha tillräckligt hemma, att gömma och smyga och skämmas och sedan dagen efter. Måendet, skammen. Usch nej.

Som 60+ och pensionär verkar det som jag hamnat in i nåt ”här har du ditt liv”. Tyvärr spelar filmen upp mest sånt jag gjort fel. Nog måste jag ha gjort nåt bra också? Två saker har jag i alla fall blivit expert på konstaterar jag med lite galghumor. Alkoholberoende och dess följder. Jag ser igenom folks beteende. Så blir vi väl alla; it takes one to know one eller hur man nu säger. Jag hade kanske hellre varit expert på nåt annat. Faktiskt utbildas nu erfarenhetsexperter på olika områden har jag sett. Men jag avstår.

Sen har jag tyvärr också tvingats bli expert på narcissism, den hårda vägen. Men det är kanske inte så dumt det heller. Synd bara att kunskapen kommer lite sent i livet.

Lite svammel. Ha det så gott alla!

Det verkar vara det svåraste, att inse att man inte kan lära sej dricka ”normalt”. Så länge man försöker dricka lite så går det överstyr för eller senare. När man accepterar att man druckit sej till ett beroende och att det inte finns nån väg tillbaka så blir allt mycket enklare.
Så enkelt kan det vara.

Kanske behöver förklaras att det är en klinik i Stockholm. Jag går där också, men på en miniminivå med telefonkontakt varannan månad och blodprov. Tycker som du att de är jättebra!

I Stockholm är ju utbudet av beroendekliniker stort. Vilket inte är fallet i alla delar av landet har jag förstått.

Snabba motoffensiver är bra. Sällar mig till VaknaVackers råd. Grattis till dina dagar!

Du har jobbat på så bra med din nykterhet, trots motgångar så har du fixat det svinbra!

Kram ?

Det verkar som du har fått en hel del pusselbitar på plats - nu är det bara att ösa på med nykterheten också! I kombo med pulshöjande aktiviteter.

Själv har jag varit nykter tre månader på lördag. Känns nästan overkligt.

Kram ?

Keep on the good work!

Säger som Se klart, det är smällar man får ta. Förstår att pengarna inte spelar en avgörande roll i sammanhanget. Lite tragikomiskt ändå att detta vinboxöverdrag dyker upp som gubben ur lådan nu när du kämpat så bra i tre månader...
Kram!

Tack för era kommentarer.
Ja, inte beroende, det var så läkaren sa. Efter att ha skaffat mig expertis härinne så vet jag ju att ”beroende”, ”alkoholist”, ”periodare” o.dyl. bara är ord. Beroende eller inte, ett komplicerat förhållande till alkohol har jag och det får jag leva med resten av mitt liv tror jag.
Vore jag alkoholforskare skulle jag hänga här. Det är oerhört spännande med personligheter och dryckesmönster. Här finns både likheter och olikheter. Jag är som sagt på AV nu. Inga vita knogar, inget begär. Lugnt!

Tänkte beskriva kontakterna med beroendekliniken ifall nån är nyfiken. Jag valde Riddargatan 1. Startar med ett besök, man får fylla i papper, mål etc. Sen ta prover och träffa läkare. Det finns olika varianter, vägledning via nätet, gruppmöten etc. De tyckte som sagt att det var bra om jag gick på enskild rådgivning. Behandling tre mån, uppföljning efter 6. Nu råkade det här starta mitt i coronatider, så jag hade Intromötet, läkarbesöket och mitt första möte i februari. Missade mitt andra på grund av sjukdom och har nu haft 2 möten via en app. Man får definiera mål själv och välja om man vill ha medicin. Beroende på vad man jobbar med för problematik så får man olika uppgifter till nästa gång. Jag tror att jag kommer att ha nytta av det här, jag måste jobba med det och tvingas ta i det. Jag förminskar problemet, jag ”glömmer bort” misslyckanden, jag tror inte att det är så ofta, tror inte att det är så mycket. Jag är ”nöjd” när det bara sker 1 ggr/vecka. Så jag behöver verkligen tvingas på ett strukturerat sätt analysera när, var, hur och varför. Jag har ju gått hos en kurator tidigare. Där kunde jag välja bort att prata om det här, vilket jag oftast gjorde. Vem vill prata om sina tillkortakommanden. På sätt och vis är det skönt att det inte har varit nyktert hela den här perioden. För vad skulle jag ha jobbat med då. Var övertygad om att jag inte ville dricka och att jag skulle vara en duktig flicka de här månaderna, men det var jag inte. Så nu jobbar jag på med mina läxor. Har väldigt positiva erfarenheter från mötena med de tre personer jag har träffat. Lyhörda, ställer kloka frågor, ger inga svar... och i väntrummet har jag sett personer i varierande åldrar, kanske någon av er härinne. Kanske hade jag klarat det ändå själv till slut, men det känns bra att ta den här hjälpen och tvingas jobba med det ordentligt. Flera av er som är aktiva här klarar er kanske med bara forumet, tycker det finns stor potential hos er som verkligen slutar och analyserar. Men vi andra... det satt långt in ska jag säga och jag hade nog inte gjort det utan påtryckningar från familjen men nu har jag tagit klivet och det känns bra.

Ta en timme i taget, eller tre-fyra eller vad som känns hanterbart. Det tar fem dagar tills alkoholen lämnat kroppen helt. Du klarar det!

Önskar att jag åtminstone fick prova vinbagen, men det får någon annan göra istället. Den får ligga i en garderob eller nåt tills ”rätt” person dyker upp i skallen.

Pengarna struntar jag i. Vinbagen kostar ungefär som en vinbox, och såna har jag lagt MYCKET pengar på i mitt tidigare liv.

Välkommen till en ny nykter dag. Din dag 2!
Kram!

Det är inte det som är alternativet så klart. Du har ju expertkompetens inom området "komma igen". Något du tränat på sedan barnsben. En fundamental överlevnadsstrategi för dig. Som från början handlade om just överlevnad, men som du har kommit på går att använda i alla möjliga sammanhang. Eftersom du vet att du kan "komma igen" är det inte heller så farligt om det går åt pipsvängen för en stund med något - oavsett vad det gör med DIG. Jättebra egenskap i de flesta sammanhang men inte alltid. Det är nog där du ska börja gräva tänker jag.

Kram!

Ja, Vinäger det är lättare att förstå varför du dricker. Din bakgrundshistoria är viktig, jag tror inte att man kommer undan sin bakgrund. Det är därför alkohol är så farligt att slänga in i psykiskt mående. Det ger på sätt och vis precis det man behöver. När jag tidigare drack ibland på kvällarna innan barnen somnade, tänkte jag ibland på hur läskigt det vore om de förknippade den mysiga nattningen med vindoft. Så att lukten av unket vin är något de framtida kommer att trösta sig med. Låt det inte bli så!

Panikångest har jag inte haft tack och lov, dock ibland velat få stopp på annan oro. I Skavlan för några månader sedan deltog en man som levde rätt extremt (med isbad o.dyl.) och andade sig hög.
Förstår att det behövs någon substans när man kommit så långt in i en panikattack, men jag är egentligen rätt skeptisk till alla tabletter (även alla vitaminer etc) som folk proppar i sig nu förtiden (även jag). Men jag tror också det är nödvändigt ibland.
Du är stark Vinäger och klok. Hoppas du får stanna länge i ditt av. Det är här tiden för eftertanke och analys finns. Välbefinnandet i föräldrars tröst är oerhört viktigt tror jag. Nu är jag ingen expert på hjärnan, men det finns väl vissa likheter med de endorfiner som utsöndras vid välmående och njutning (och tröst) och de effekter som alkoholen ger. Den här övergivenhetskänslan som du säkert fick som spädbarn är viktig. Att inte räcka till som förälder är ens största mardröm och jag tror också att de åren och känslorna då är väldigt viktiga. Tror inte egentligen att någon har en perfekt uppväxt, och att det också beror på vilka behov som enskilda personer har. Och när man medicinerar med alkohol så får man ju på sätt och vis det man behöver i alla fall just då.
Hoppas att du hittar dina nycklar, eftersom vi har sån likartad upplevelse av rutschbanan nedför så hoppas jag än mer att du hittar rätt. Det andra är inget alternativ.

Dag 2 igen.

Haft en jobbig natt med flera uppvaknande och konstiga mardrömmar. Vid 03 var jag så hungrig. Fick ta mig en macka.

Känns nästan jobbigare denna gången efter återfallet. Känns som hela mitt hormonella och kroppsliga system är i obalans. Är krampaktigt spänd när jag vaknar och jag är svullen i ansiktet.

Tankarna far runt i skallen utan nån ordning.

Så är det när jag går vilse på livets väg.

Hoppas på en hyfsat bra dag.

Kram Saskij

Jag säger som du Fibblan, ingen idé att hålla på med att räkna dagar längre. Det har jag gjort så många gånger nu och det är bara störande att bli så fixerad ?
Nej, bättre att bara låta nykterheten ha sin gång...?

En dag i taget är bra och
Man ångrar aldrig en nykter kväll är fina mantran att hålla tag i?

På tal om inre styrka Fibblan, så brukar du Vinäger, säga svagstark.. och det kallar jag mig också.
Utåt sett kan jag tyckas järnstark men inuti är jag ibland som en liten mjuk ångestboll.

Fast ibland är jag jävligt stark måste jag erkänna! Och det kan också göra att det tar fram en lite sämre egenskap hos mig..?
Jag kan bli väldigt störd på vissa människors svaghet, alltså sådana i min närhet som är bekväma och inte tar tag i sina bekymmer och försöker lösa dem.
Istället ska det ältas, gnällas, förfasas och tyckas synd om..?

Men jag är samtidigt väldigt tolerant, försöker alltid hitta förklaringar till varför människor har blivit som de blivit..
Så det blir ju inte heller att jag ställer krav på dem (förutom min syster som dog i missbruk)
Utan jag försöker vara förstående och lyssna fast ibland kan det koka inombords.
Men jag vill inte vara så brutalt ärlig och såra andra, det känns som att jag skulle göra saker värre då..
Men det är väl min medberoendepersonlighet som spökar ?

Och med denna lilla utsvävning önskar jag er en fin ☀️ onsdag!

Kramar ???

Så var jag här igen. Har tagit en medveten paus då allt bara varit skit och jag känt skuld över att inte kunna vara nykter.
Men saker ordnar sig, min chef fick sparken och allt på jobbet löser sig. Jag har beviljats terapi och fått antidepp å ångestdämpande - allt tillsammans gör att jag känner jag kan andas igen för första gången på flera månader.
Idag tänker jag att det är dags att börja sticka upp näsan över vattenytan igen och ta vid där jag var i februari innan allt kraschade, känner mig positiv.

Ska tillägga att jag inte ställt till med något, annat än att jag fått en sjukt dålig kondis under den här tiden.

Härlig läsning??☀️

Tack för ditt svar!

Jag har aldrig varit & pratat med något utan skött allt detta själv. Inom mig..

Vi har haft en tur med socialkontoret angående vårdnaden. Då hade vi bara vår äldsta son & han bodde i princip konstans hos mig under den tiden.

Det som fick bägaren att rinna över då var:
Jag hade nyckel till hennes lägenhet & efter ett kvällspass så väljer jag att åka dit..
möts av fullständig kaos & flaskor vin på badrumsgolvet & de ligger & sover i samma säng... jag får bara nog då & lyfter ut vår son sovandes i bilen & åker därifrån.. hon vaknar inte!
Jag skriver en lapp att jag varit där & att vår son är med mig så att hon ska veta det!
Någon timma senare vaknar hon ur sin sömn & sätter sig i bilen för att minsann hämta hem sin son.. som TUR är tar polisen henne vid det tillfället!

Det var då jag kopplade in socialkontoret.
De skrev ett utlåtande till oss efter utredning som gav mig otrolig fördel i en ev rättsprocess men jag valde att inte ta det vidare då!
Saker & ting blev ju bättre.
Det blev bra igen..

Nu sitter jag här med knuten i magen igen inför helgerna. Dom är päst.

Jag har HELT avsagt mig allt vad alkohol innebär.

Det finns så mycket man bara vill skrika ur sig om händelser, små saker, den totala avsaknaden av ansvar allt vill man skriva om för att få ur sig det!

Varför finns det ingen kvick fix & varför kan hon inte bara köra på nykterhet för det ska sägas att då har vi det super trevligt!

...till dina nyktra dagar!?
Så fort det kommer upp en tanke om att dricka vara sig det gäller nu eller i framtid så måste vi göra en motoffensiv. Läsa, lyssna på alkispodden, kolla in något på youtube om vad alkoholen gör med oss. Få pepp o stöd här osv... så vi följer vår plan??
Ha en fin dag! Kram