skrev VaknaVacker i Förändring i livet

Dag 8 idag. Tänka sig... så många dagar tog det för mig att vakna och känna mig piggare än vanligt!

Inser hur jag misshandlat mig själv både fysiskt och psykiskt. Kan inte skylla på någon annan. Har själv gjort detta mot mig själv.
Burit hem alkohol, druckit och haft ångest efter det.
Jag har gått den lätta vägen som ju är den svåraste vägen egentligen! Så lätt att bara bara följa impulsen att dricka.

Men nu väljer jag att vara nykter. Det är skönt och jag är så värd det??


skrev svagis i Ångesten tar mitt liv...

Du ger en fin bild av det nyktra livet - ingen dans på rosor men ändå så tillfredsställande - tack för det Berra!
Jag vill brodera en bonad och sätta upp i mitt kök och där ska jag brodera dina ord från inlägget ovan:

"Det är min tid att ge tillbaka den nu, det är aldrig försent för en förändring.
Hur stor eller liten uppoffringen än är, hur mycket min insats än tar, jag finns där för de mina, jag lyssnar på dem, stöttar dem.
De gav mig mod att genomföra min förändring, tillsammans ger vi varandra styrka.
Mitt livsverk finns där, produkten av sann kärlek, förtroende och förståelse, inget missbruk ska få ta det ifrån oss.
Jag värnar om det som betyder mest för mig, min familj, släkt, vänner och äkta gemenskap."

Kram
svagis


skrev TessMa i Samma sak om igen

kaffe är gott?Tack, förhandlingarna är jobbiga men jag vinner?inte a.

Nu är svärdottern körd till flyget, sonen stannar några dagar till. På vägen hem från flyget berättade jag för sonen om mina problem med alkoholen och hur jag kämpar. Samt om min mans situation. Han var väldigt stöttande och sa att detta är bra det ni gör. Äldsta sonen har inte uppfattat problematiken med a i familjen. Ny nykter dag, nu ska jag sova en stund till och sen lite jobb! Ha det gott alla och vi kämpar tillsammans för ett bra liv?


skrev VaknaVacker i Min assistent Syster Anna tvingar mig att skriva detta

Inte förvånad över det ni skriver om aa. Finns ju övernitiska människor förstås.
Ha en riktigt bra vit dag???


skrev FinaLisa i Bakisångest

Skönt med vänner som förstår och ställer upp ?
Du är stark och kan fixa detta ?
Kram ?


skrev FinaLisa i Ångesten tar mitt liv...

Hoppas din vecka blir bra trots dina farhågor.?
Kram ?


skrev FinaLisa i Nykter till midsommar! And beyond..

Hoppas du sovit gott och får en fin dag☀️?
Kram ?


skrev VaknaVacker i Vit månad

Ja kaffet är så gott när man vaknat utan att ha druckit kvällen innan?Så mycket vinster med att inte dricka. Bra gjort! Heja oss?


skrev Knaskatten i Nykter till midsommar! And beyond..

Under isen kan man ju vara ibland, av olika skäl. Det enda som är säkert är att alkohol i alla fall inte gör sådana känslor lättare. De lindras för stunden, men sen halkar man ännu längre ner.
Håll i, håll ut! Du gör det så bra! ??


skrev nystart i Nystart Version 2

Supa ihjäl mig vill jag inte, men det blir nog slutresultatet om jag inte gör något åt situationen. Jag har iallafall satt bollen i rullning med att stänga av känslorna och börjat planera för hur jag ska ta mig ut. Inte det lättaste då jag inte har varken vänner eller familj där vi bor, jag har ingen större lust att långvarigt bo med barnen varannan vecka utan ett någon annan. Nu har vi ju iof inte haft några som kunnat hjälpa till då min frus familj inte bryr sig, jag är dessutom ganska säker på att min frus problem kommer från en barndom där hennes föräldrar både psykiskt och fysiskt terroriserade henne - jag har sett hur det funkat i vuxen ålder. Det är mest på grund av detta jag tyckt synd om henne och stått ut med mycket skit då jag inte vill såra henne, vet dessutom inte om hon ens skulle klara ett uppbrott. Men jag måste distansiera mig först för att komma fram till hur jag ska gå vidare.


skrev VaknaVacker i Samma sak om igen

Så stiligt du avstod från alkohol? Så himla jobbigt när man börjar förhandla med sig själv... huvva.
Hoppas du får en bra dag med mycket kaffe?


skrev Helan går i Vit månad

Hej,

Nu har helgen passerat och jag har klarat av att inte dricka en droppe vilket jag tror är första gången på 25 år det är smått galet.att jag inte har haft motivationen att testa tidigare. Känner mig klarare i huvudet men har haft ont i magen så tyvärr har träningen uteblivit vilket var min plan. Gillar löpning och tror att det kommer vara min ventil för att klara detta. Idag blir det en promenad istället. Min utmaning är mellan 17.00 - 20.00 då sätter suget in som aldrig förr så här får man parera och distrahera på bästa sätt. Mycket chips och läsk har det blivit och bra samtal med familjen.Det är en underbar känsla att vakna upp nykter och sitta i soffan med en kopp kaffe när hela familjen sover och känna sig riktigt stolt över att ha lyckats med starten. Är glad över att jag hittade det här forumet där alla försöker hjälpas åt med tips och ideèr vilket är fint.En dag i taget :)


skrev Nykteristen i Det är mig och min son det handlar om....

Tack finaste Therese för de orden!
Ja, d gör verkligen fysiskt ont att få ur sig alla de känslorna genom gråten!

Hur är det med dig? Hur har din helg flutit på?

Idag gäller det, jag har sovit i omgångar i natt...legat o funderat o klurat på hur jag bäst ska lägga fram det. Finns inget bra sätt har jag kommit fram till!


skrev Charlie70 i Första dagen

Jag förstår nu när du skriver att man kan ta illa upp av hur jag uttryckt mig. Det var inte meningen.
Ett försök till förklaring från min sida kommer här: 1. Jag skulle aldrig uttrycka mig på det sättet IRL. Varför inte? 2. Jag känner ett oerhört stort behov av att på något sätt separera mig själv, mitt eget jag, från min dotter i projektet vara nykter. Som jag tror jag är inne på i ett tidigare inlägg så har vi två levt så nära varandra i snart 12 år så att jag emellanåt känt att jag också har hennes diagnoser. Jag har liksom dragits in i hennes tempo på ett sätt som inte varit bra för mig. Svagis nämnde då ordet medberoende och jag tänker att det är nog precis så. Behöver hitta mig själv i detta.

Om jag uppfattas som att jag uttryckt mig klumpigt, ber jag om ursäkt för det! Jag har i själva verket självklart största respekt för alla med olika funktionshinder. Har arbetat lite kort inom området också innan jag utbildade mig till något helt annat. /Charlie


skrev siggestardust69 i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra
Dina inlägg är en njutning, att få ta del av.
Det bor en författare i dig.
Tack
Sigge


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Många helgdagar med små luckor börjar nu ta sin ände....
OK, det är en dag kvar, en måndag som tur är som är röd, bara fyradagarsvecka, jo tack det smakar mumma.
Men jag ser inte riktigt fram emot den, min ledighet har varit orolig, tvingats rycka in två gånger till jobbet, senast i förrgår fem timmar troligen utan att ha löst problemet, det tar tid att se resultatet pga vissa fysikaliska lagar.
Det går kalla rysningar utefter min ryggrad, kommer få ett helvete närmaste dagarna, och att jobba hårdare betyder inte att det går fortare, man måste jobba smartare, och man kan inte stressa fram logiskt tänkande vid felsökning.
Men man vet inte, det kan gå bra också, ingenting som är hugget i sten.

Jag och frugan har precis lagt oss i sängen med nybytta lakan och det känns fräscht, är egentligen inte alls trött så det blir lite som en straffkommendering, min dygnsrytm är helt rubbat senaste veckan, har somnat runt halvfyra fyra om nätterna.
Det är konstigt, inte alls trött och sömnen kommer som en ren utslagning, fjopp där gick säkringen liksom.
Vaknar klockan sex på morgonen av att tidningen ligger över ansiktet, läsglasögonen runt halsen och nattdukslampan lyser.
Räddar upp situationen och se där ligger man igen, med sina tankar, fuktiga sängkläder och kalla fötter, inget känns bra.
Men tio minuter senare går man in i dvalan igen, för att vakna runt klockan elva på förmiddagen, jag sover som djupast på morgonen, suck det var den förmiddagen!
Dagen har till hälften gått och med en frukost är man redan inne på eftermiddagen, t.om lediga dagar blir stressande.
Idag tog jag och frugan en låång promenad, vi har knappast haft någon riktig motion alls den här ledigheten, mest jagat runt känns det som.
Efter att gått runt och kikat in genom fönsterna längs gångvägen i det nybyggda området och sett hur det har utvecklats senaste åren, så gick vi stigen genom kohagen där herdefordskorna var borta och jag undrade om de var i stallet eller i frysen.
Men usch vad hemsk du låter sa frugan...
Men vadå, man har inte biffdjur för att enbart gosa med dem svarade jag, de har ett syfte, liksom...
Jomen ändå sa hon som inte tänker på att köttbiten i köttdisken en gång har varit ett levandes djur.
Vi gick längs med strandpromenaden utmed sjön där isskorpan var bara några millimeter tjock, jag suckade högt!
Frugan frågade varför och jag sade att det lär nog inte bli att testa långfärdsskridskorna den här säsongen heller, okey det är de två kallaste månaderna kvar på vintern men undrar om den hinner ta sig, jag har en enorm respekt för naturisar.
Vägrar gå ut på den innan traktorn har plogat upp en skridskobana på den, klarar den traktorn, klarar den mig.
På vägen hem efter ca en trekvart stannade vi och knackade på hos några gamla vänner som vi inte träffat på något år och tiggde till oss en fika.
Det blev en härligt impulsiv visit och vi satt länge vid fikabordet och samtalade, de hade också blivit mor/far-föräldrar så det fanns många bilder att titta på, stoltheten gick inte att ta miste på.
Runt benen kryssade två små lurventussar till hundar, tysk spets tror jag deras ras var, skällde först på mig och efter att ha rullat runt med dem på golvet ett tag så släppte de mig inte med blicken och de turades om att sitta i mitt knä.
Jo jag är en sann djurvän och kan inte låta bli andras djur, och efter en stund har jag fått deras tillit och då älskar de mig med.
Djurs kärlek är helt utan förbehåll äkta, antingen gillar dom dig, eller så inte, inga bakomliggande tankar.
När vi kom hem två timmar senare och det blivit mörkt så var alla barnen hemma med barnbarn och liksom väntade på var är middagen?
Deras två jyckar luktade misstänksamt på mina byxor, jasså! Det är till att ha varit otrogen du missunnande människa !
Det var de blickarna deras hundar förmedlade, tittade på mig och undrade, vart f-n har du varit?, jag känner inte igen lukten.
Snabbt hade vi ett familjeråd, och vi åkte till affären och köpte mat, det blev tunnbrödsrulle, med vanlig slang och lite tjockare kryddigare korvar, och gisses vad det rev bra, trots att vi körde grillen ute så behövde de inte vara varma, de var heta nog ändå.
Tillsammans satt vi länge runt middagsbordet, mätta var vi sedan lång tid tillbaka, men vi fortsatte umgås och samtala.
Det här är vår högsta familjetid var vecka, söndagsmiddagen, tiden då vi är tillsammans.
Ett tillfälle då vi kan lätta på våra hjärtan och samtala om precis vad som helst, både bra och dåliga saker.

Återigen tänker jag på hur min livssituation har förändrats sedan den dagen jag valde att förbli nykter.
Söndagar som var min värsta dag med ångest för sådant som jag inte hade haft kontrollen på under den tidigare delen av helgen.
Nu till den bästa av dagarna i veckan, där familjen står i centrum för våran uppmärksamhet.
Jag har tidigare försummat min familj med att ge ångesten precis all uppmärksamhet i stället för de som behövde mig.

Det är min tid att ge tillbaka den nu, det är aldrig försent för en förändring.
Hur stor eller liten uppoffringen än är, hur mycket min insats än tar, jag finns där för de mina, jag lyssnar på dem, stöttar dem.
De gav mig mod att genomföra min förändring, tillsammans ger vi varandra styrka.
Mitt livsverk finns där, produkten av sann kärlek, förtroende och förståelse, inget missbruk ska få ta det ifrån oss.
Jag värnar om det som betyder mest för mig, min familj, släkt, vänner och äkta gemenskap.

Helgen är på väg att ta slut, inte mina vänner, ni är några av dem, sträck på er!

Berra


skrev HI i .

För att att du finns och för att du skriver. ?


skrev FinaLisa i Att odla nytt

En trevlig kväll med god mat och dessert och utan vin?
Tvärtom introducerade jag a-fri öl och den blev populär?
Man är ju så präglad efter många år i vår dryckeskultur att vinet måste finnas så då känns det lite skämmigt att inte bjuda. Och jag vill inte säga rent ut att jag tappat kontrollen över mitt drickbeteende utan förklarar bara att jag inte mår så bra av vin längre...
Sen är det ingen som frågar mer om det utan vi pratar på som vanligt om allt möjligt som hänt sedan vi sågs senast?
Så jag är nöjd och hoppas kunna somna om en stund. Imorgon är det tvättstuga och träning på schemat.
Härligt ? ???
Godnattkramar????


skrev Therese77 i Det är mig och min son det handlar om....

Vilken skitdag du haft. Hoppas som du skrev att styrkan kommer efter gråtfloden. Jag tror det iallafall, bra att du fick ur dig tårar och frustration. Usch jag känner hur ont det gör i hela kroppen av en sådan dag. Utmattade både fysiskt och psykiskt. Blev ju själv förvånad för ett tag sedan hur fysiskt ont det faktiskt kan göra att gråta. Och då var det du som skrev så fina, beskrivande och förstående ord som fick mig att må bättre.

Det är fan konstigt att de kan se ut som frågetecken och liksom undra, va?? Beror det på mig, öhhh jag har ju inte druckit dag..... Vill du prata om det... finns det något jag kan göra?
Håller med dig det blir liksom totalt IQ befriat att ens behöva svara på...

Kram, vi är många som vill ge dig en kram. Om en bara i skrift. ❤️


skrev gros19 i Hatar mitt barn

Tack alla fina människor. Betyder mycket att ni skriver inte minst för att det som hänt blir verkligt. Är som en ond dröm och för mitt inre ser jag slamsorna av hans kropp och bitar av hans blå jacka vilket gör att jag vet att det är han. Makabert men just nu är det så, men han lever och har varit hos mig i helgen och mått ganska bra så länge det varar. Svänger väldigt fort. Dessvärre kan inte psykiatrin hjälpa honom. Har sökt hjälp så många gånger men det leder inte till någon förändring.. min son skrevs ut dagen efter han inkom med ambulans. Vid utskrivningen sa läkaren att det var ju tur att tåget hann stanna. Nej svarade min son men skrevs ändå ut. Jo bara jag blir lite starkare ska jag kontakta ansvariga som leker med människors liv.
Tack för att ni finns. Så mycket lättare att skriva än att prata om det. ❤


skrev gros19 i Jag kunde inte rädda honom!!! Han är BORTA.

Förstår nog åtminstone delvis din ilska. Hur kan någon göra dig så illa orsaka så mycket smärta. Tar nog sin tid att bli av med den, men du har behållt tolv fina år. Har i helgen varit med om något liknande men min son överlevde. Han hade ställt sig på spåret, men tåget hann stanna. Det är mycket vi som anhöriga ska gå igenom. ❤


skrev Louis i Bakisångest

Tog modet till mig och skrev till mina vänner att jag inte bör/vill/ska dricka framöver och att de gärna får stötta mig och påminna mig och så. Vet inte varför men det är så läskigt och pinsamt att skriva ut det. De var iallafall så himla fina och förstod och sa att vi kan hitta på andra saker och att de finns där i vått och torrt.


skrev Nykteristen i Det är mig och min son det handlar om....

Tack ni starka starka människor! Helt rätt sagt InteMera, superkrafter är det som besitts! O jag är så glad att höra att dina superkrafter börja ta ännu mer kraft inom dig o att du börjar må bra ❤️
Idag tillät jag mig själv att känna på riktigt tror jag, har liksom inte haft tid när barnen varit i närheten vilket dom är
Jämt..jag fick tokgråta konstant hela eftermiddagen o va helt rödsprängd när de kom hem framåt kvällen. Mannen va som ett frågetecken o frågade om det va pga honom och om han kunde göra nåt....nästan lite komiskt att han frågade det faktiskt nu när man fått lite distans till dagen, eller hur?
Jag sa att jag ville prata om det imorn...vilket ja, vi ska! Då känner jag mig nog lite starkare ändå....
Men denna dag såhär i efterhand behövdes nog! Bryta ihop o komma igen liksom...


skrev Kontentan i Ja jag är alkoholist, svårt att acceptera

Tack för din kommentar lilleman.
Har bestämt mig för att sluta många gånger och misslyckats lika många gånger.
Men det här är första gången jag sökt hjälp av vården.
2015 var jag nykter 19 dagar i sträck och det är den längsta nyktra perioden på minst 12 år.

Jag har googlat åtskilliga gånger genom åren på hur man ska sluta dricka men har inget minne av att jag läst om naltrexon, det är bara antabus och campral som är på tal av någon anledning


skrev Nilja i Nystart Version 2

att personer som behöver hjälp på det sättet inte vill ha eller förstår att de behöver det. Väldigt tråkigt ?
Usch, hoppas för din och barnens skull att det ordnar sig ?