Senaste kommentarerna i forumet

Hur mår du nu? Här är du inte ensam!?

Ja då är det bara påminna sig lite åt gången ?

Min barnvecka. Fröken NPF är alltså här. Hennes autism har på ett väldigt tydligt sätt utvecklats negativt sedan vi skilde oss. Tidigare hade vi ett socialt liv. Kunde bjuda hem andra familjer på middag, eller vi gick till dem. Nu. Ingenting. Det går inte att bjuda hem någon de veckorna hon är hos mig. Att gå bort är i princip omöjligt med mycket få undantag. Att ens komma utanför lägenheten är ovanligt. Hon kan inte åka tunnelbana längre. Det luktar och låter för mycket. Bil har vi ingen längre. Hon kan åka bak på min cykel kortare sträckor (även om det är olagligt, är det så vi löser vissa transporter). Får inte med henne till den lokala simhallen trots att hon alltid har älskat att bada och är ett riktigt vattendjur. I dag föreslog jag en kortare gemensam promenad till julgransåtervinningen, men nej. I julhelgen kom vi i väg på bio i varje fall. Frost 2 lockade. Vi fick ta taxi fram och tillbaka då tunnelbanan inte var och tänka på. Läget som det ser ut nuförtiden är inte kul helt enkelt. Jag har inga stora krav, men att komma utanför lägenheten på en promenad eller vad som helst en gång om dagen gör i varje fall mig gott. Hon har epilepsi så jag lämnar henne absolut inte ensam. I dag har hon suttit och spelat Roblox sedan hon steg upp i morse. Jag och storebror försöker bistå så mycket vi kan så att hon kommer vidare i sitt spel så som hon tänker sig. För en stund sedan fick jag ett psykbryt. Det har varit skrik och frustration över detta spel mer eller mindre hela dagen. Nu orkade jag inte lyssna på detta längre. Höjde tyvärr rösten. Jag ville att hon skulle sluta spela och titta på film i stället. Nu gör hon det.
Min poäng: Det finns en underliggande tristess i detta liv jag lever varannan vecka. Ett glas rött hade lyft läget för min del. Men, det ska jag ju inte ta. Så är livet nu och jag har min övertygelse i mig. Storebror ska inte se mig en gång till som det vrak jag var för bara ett par veckor sedan. Alldeles snart ska vi natta. Då börjar den sedvanliga kampen om tandborst och pyjamas. Inte kul. Vi har funnit våra former, men de innebär att jag behöver ha enorma mängder tålamod.

Det har redan gått över en månad sen jag hittade min älskade. 1 månad är nog den längsta tiden vi vart ifrån varandra förut. Och vi har alltid haft samtals och sms kontakt dagligen och väldigt ofta. Nu är det så tyst. Otroligt tyst. Trots våra turbulenta 3 år så försöker jag ha i minnet våra 12 fina. Hur kunde allt gå så utför så snabbt? Förstår inte riktigt varför allt blev så fel.. så snabbt. Jag är så arg på honom samtidigt tycker jag synd om honom. Otroligt blandade känslor. Jag saknar dig ❤

Det hade inte spelat någon roll om du var kvinna. Om du anser att det är så samhället ser ut så är det upp till dig. I ditt svar till mig så beskriver du hur jag hade reagerat om du var kvinna, vilket jag anser är orimligt för du känner inte mig. Jag försökte vara snäll och ge råd till dig.
Jag förstår om du mår dåligt över din situation men ta inte ut din frustration på mig.

Jag hoppas som sagt på att ni löser er situation på något sätt. Fattar att det är tufft. Har själv haft en mor som använde psykisk misshandel.

Har läst om dessa preparat! Det verkar vara lite individuellt hur dom fungerar faktiskt. Visa får eufori efter 5 öl o sen tar suget slut. Andra känner inte det.
Kämpa!

Jag kommer givetvis inte ge henne stryk, hur mycket hon än förtjänar det. Listor och listor för övrigt, allt hon gör stämmer in på psykisk misshandel. Men eftersom jag är en man så är det ju ok, som vanligt. Hade det varit tvärtom att jag var kvinnan hade du skrivit att jag ska dra fort som fan. Just detta som gör att jag känner mig extra uppgiven.

Låter som att ni har det riktigt tufft. Har läst lite i din tråd. Du uppger många gånger I din tråd att du funderar på att lämna henne. Och enligt din tråd så syns det tydligt att du inte mår bra i relationen med din fru.
Dock det här med att hitta liknelser med listor på internet ska man vara försiktig med. Jag skulle rekommendera att din fru går till någon och pratar, kanske en psykolog. Det kanske finns en anledning till varför hon beter sig på detta sätt. Vissa personer vet inte själva om att de har en viss personlighetsdrag.

Det här med att du säger att du snart kommer ge henne ett kokt stryk blir jag lite ledsen för. Sjunk inte ner till hennes nivå. Utan försök att tänka förnuftigt. Om du blir arg så du inte kan kontrollera dig själv, gå ut och ta en promenad, spring ut. För våld löser ingenting.

Jag hoppas från djupet av mitt hjärta att ni löser det här.

Styrkekramar,

N.

Jag tror verkligen att du har rätt i det där med att grundstommen för psykisk och fysisk hälsa ska kunna vara i topp. Jag gick också upp i december. Drack alkohol och åt en jäkla massa skräpmat. Hittills är det 10 helvita dagar och jag har tränat ett par gånger och känner mig redan lite lättare.

Mitt nyårslöfte är också att fokusera på hälsa och välmående :)

Du gör bra val, heja dig!

Kram

Lättare sagt än gjort! Kämpa på.
Det går över ? svettas själv o är sliten men det blir bra. Sen får man köra på ?

Jag gav mig själv ett nykterhetslöfte den 20 dec 2019 och jag har klarat det :) Det är 3:e gången gillt för mig, första svängen 2008 (beroendemottagning och Antabus) andra svängen 2012 (AA) men jag hade ändå inte riktigt accepterat att jag är alkoholist och inte KAN dricka alkohol längre. Så nu är det hög tid, jag är 56 år och kroppen börjar ta stryk av alkoholen. Men psykiskt mår jag riktigt bra - lugnt och skönt utan alkoholen som ställer till det i skallen. Jag tar en medicin som heter Paroxetin sen ett par år tillbaka och den hjälper mig enormt mycket att bli mindre rastlös, mer balanserad i humöret och inte ha ångest varje dag.

Jag älskar att vara NYKTER <3
Ville bara tipsa dig om att ljudböcker är suveränt när en inte orkar läsa i en fysisk bok. Jag använder Storytel, 169:- i månaden och det finns hur många bra böcker som helst. Har tillbringat många timmar i sängen sen jag slutade dricka den 20 dec och lyssnar på superbra böcker när jag inte kan sova eller bara behöver vila.
BRA att du kom tillbaka hit - du kommer också fixa det till slut!
Kram
svagis

Drack vinet medan jag skrev förra inlägget. Upplevde att jag blev snurrig och tung i huvudet precis som vanligt när ruset kommer. Däremot kände jag ingen euforisk känsla över huvud taget, det kändes mest jobbigt.
Den senaste timmen har jag funderat på om jag ska dricka mer vin men jag låter bli för att jag mår ganska illa just nu, det kanske är en bieffekt av medicinen

Såklart kan alla vända skutan men insikten och egen vilja är nödvändigt. I detta fallet handlar det om en äldre kvinna. Det i sig är ingen anledning att det inte går, men motivationen och förhoppningen om en bättre framtid kanske känns mer ouppnåelig?
Samtidigt som jag är fullt medveten om hur sjukdomen ser ut, kan jag bli både ledsen och lite uppgiven. Äsch, jag får skaka av mig och knalla vidare på min egen väg genom nykterheten.
Tack för raderna!
/PP

Har tagit ett par steg bort från mig själv och tittar på mig och mitt liv och förhållande med min fru. Tittar från dag 1 och kan minnas redan på en av våra första träffar var det något som inte stämde för att jag gjorde något hon inte gillade, men tog det då som att det var något hon verkligen inte gillade och tänkte om jag inte gör så igen blir det bra. Och så har det hållt på, år ut och år in. Jag har läst en massa om detta och det är psykisk misshandel hon utöver (även fysiskt till viss del). Hittade en sida om just detta och den listade 10 saker, alla 10 stämmer in till tusen procent. Jag inser att vad jag än gör kommer det aldrig bli bra. Verkar som jag har 3 alternativ.

1) Supa ihjäl mig och slippa detta skit
2) Mörda henne (ironi men jag börjar bli så arg att jag snart ger henne ett kok stryk)
3) Ta mina grejer och lämna henne och barnen och aldrig komma tillbaks

Alla dessa alternativ ser ohållbara ut så det finns ett fjärde. men jag vet inte hur jag skulle klara det - dvs ta barnen och fly......

Hänt mig alldeles för ofta, även om det inte varit botten men man kanske har sagt o skrivit saker man ångrar..
Tänker alltid iaf, ok det hände, går inte ta tillbaka men man kan visa sig själv och andra att det inte kommer att hända igen. Oftast gör det de tyvärr men man är iaf ärlig mot sig själv o andra. Och något folk uppskattar är att man tar till sig och ber om ursäkt.

Det svider i hjärtat på mig att ni har era egna tunga upplevelser och jag lider så mycket med er. Men det är fint, på samma gång, att dela känslor med andra som man inte kan annars, och att få hjälp med att hitta hoppet att det kommer bli bra till slut. Försöker påminna mig om att det enda jag kan göra i nuläget är att se framåt och göra bättre val framöver. Hjälper mot ångesten en stund iallafall.

Härligt att du hjälpte en medmänniska till att må bättre??..Kram

Det är det som är så läskigt ? Att man glömmer bort hur man mådde under den jobbiga tiden. Känner igen mig så mycket av det du skriver.

Ja precis!
Ja tur är det, kämpa ?
Ja det är sjukt jobbigt. Men nog ska det lösa sig ?

Men tror det är bäst att tänka primärt på nykterheten än att tänka att visst ska man ta igen någon gång. Bästa med att skriva här är ju att man kan gå tillbaka o läsa hur det var när det var som värst, lite min tanke! Man kanske inte känner sig så sugen när man läser sina rader om hur det var att åka första parkett på spöktåget i 4-5 dagar. För det är just det för mig, man mår bra efter 4-5 dagar o sen håller man upp 5 dagar till, sen har man glömt o funderar på hur gott det vore med några öl ?

Men tror det är bäst att tänka primärt på nykterheten än att tänka att visst ska man ta igen någon gång. Bästa med att skriva här är ju att man kan gå tillbaka o läsa hur det var när det var som värst, lite min tanke! Man kanske inte känner sig så sugen när man läser sina rader om hur det var att åka första parkett på spöktåget i 4-5 dagar. För det är just det för mig, man mår bra efter 4-5 dagar o sen håller man upp 5 dagar till, sen har man glömt o funderar på hur gott det vore med några öl ?

Styrkekram från mig också Nykteristen! Jag hoppas så för din skull du snart får ett eget boende. Nej det är inte rättvist att du måste göra saker och ordna upp, så kände jag också länge. Sen blev jag arg, riktigt arg, och insåg att jag kommer ingenstans med att tycka världen är orättvist och skyldig mig något så jag samlade den sista kraften i mig och kavlade upp ärmarna och tog itu med skiten. Trött, utmattad, sjuk, ledsen, förtvivlad, känslostormar o ja men jag gjorde det ändå. En liten sak i taget! Skrev världens längsta att göra lista med stort o smått och började nånstans. Sakta gick det lite lättare, för varje sak blev man lite stärkt i tron att jag fixar dethär. Jag kan och jag orkar. Om så gråtande och med sista orken så kan man. Du också. Du har mycket superkrafter inom dig, låt dig inte brytas ner bara! Sänder dig en liten laserstråle med superkraft till dig, känns som jag börjat komma så långt så jag till och med har lite kraft att dela med mig till dig! Stor söndagskram till dig!

Säkrast att säga vad man tycker..Var och en av oss känner till våra egna risker..Just nu sitter jag i ett hus ensam med fullt av alkohol..Huset är min killes..Skulle nog aldrig vågat vara här om jag var osäker på om jag skulle dricka något..Jag har en tanke som ”bättre fly än illa fäkta” Känner man osäkerhet kring alkohol, så är det bäst att säga det..För min del är det så att jag inte vill ha alkohol hemma hos mig..Vill inte riskera mitt fina vita liv för något..Skulle det bli tal om samboskap för mig framöver, får jag tänka några vändor till hur man kan göra då..

Det låter som din läkning verkligen börjat och jag blir så glad att läsa du börjar se ljusglimtar i dagarna! En stor varm söndagshälsning till dig Azalea!

”och jag har klivit av tåget”! Så starkt av dig och så klokt och insiktsfullt! Vilken skön sak för dig att verkligen känna så, att du nu klivit av och du slutat reagera på alla hans manipulationer. Att du kan gå vidare med ditt liv, så som du vill ha det! Blir så glad för din skull ?? Klart att det finns jobbigare dagar också men din stabila grund finns där nu. ”Och jag har klivit av tåget”...jag säger bara wau ?