Senaste kommentarerna i forumet

Våra hållningar tåls verkligen att vridas och vändas på! Intressant att du har "liknande tankar". Jag tänker att det som så mycket annat blir lätt att forma två läger, och att polarisera allt för mycket.... Vissa är absolut oförmögna att ha en fungerande relation till alkohol och för vissa är absolut nykterhet den enda eller den bästa vägen. Men jag undrar hur många som finns någonstans däremellan? Som oroar sig över sitt drickande, dricker för mycket, ofta, av "fel" anledning, men som inte heller kan identifiera sig med hela problembilden eller det nära religiösa som finns i total nykterhet. Som mår dåligt också av total avhållsamhet eftersom det trigger svart/vitt tänk (som jag) och sätter fart på andra dåliga beteenden. Osv. Jag tänker att dom (vi?) är den stora majoriteten ändå?

Bra att du valt att inte dricka alls om det är det minst stressiga för dig. Och att livet är fullt av andra saker som uppfyller dig! Ju mindre jag dricker desto mer sånt tycker jag att man upptäcker. Det finns plats för fler tankar och så har man mer tid, jag antar att det är det.

Förstår vad du menar med att naivt tro att vinet ska stå för någon slags njutning som du sällan uppnådde, och att konsekvenserna kanske förtog det lilla "välmåendet" som det gav. Jag kan verkligen njuta av att dricka men oftast är det ju den måttliga mängden man njuter av. Kan inte ens föreställa mig hur många extremt "onödiga glas" jag druckit långt efter att jag passerat den där "njutningsgränsen". Det är därför jag måste lära mig skilja på positivt och negativt betingat drickande, om jag nu ska stå fast vid att ha alkohol som ett inslag i livet.

I den här veckan till exempel så drack jag lite med en kollega i tisdags. Självklart hade jag kunnat välja ett alkoholfritt alternativ, men kände för att testa hur jag "klarar av" en sån situation där det finns en tydlig måttlighet. Igår var jag och köpte vin. Hade sedan ett jättejobbigt bråk med min pojkvän på förmiddagen (vi bor i olika länder så det var på telefon). Övervägde att ta något glas på kvällen för att lugna mig lite/kunna sova och visst hade jag kunnat göra det, men då tänkte jag att det blir ju tydligt negativt detta. Och säkert får det mig att sova sämre, och vakna upp med lite ångest/känsla av att det var onödigt. Så lät bli, och fick en bra sömn, och vaknade med en bra känsla trots bråket som inte lär lösa sig på några dagar :)

Det är ett gott tecken för mig!!

Googla på medveten andning. En del andas sig framgångsrikt genom suget.

Annars har jag tips på en krånglig andningsövning som gör att man får fullt upp med att göra rätt, så man glömmer allt annat ?

Håll för näsan med pekfinger och tumme. Lätta på pekfingret och andas in långsamt genom vänster näsborre. Slut vänster näsborre med pekfingret och lätta på tummen och andas ut genom höger näsborre. Repetera totalt tio gånger.

Andningsmeditation från yogans värld, slut ögonen samtidigt. Leta upp yogamusik på Spotify för att förhöja stämningen ytterligare.

Svinbra jobbat av dig igår kväll!

Kram ?

Skönt att du känner så, för det tycker jag verkligen att du har all anledning att göra???!
Gårdagen klarade du med bravur och du tar med dig glädjen och stoltheten från den med dig idag. Hur kvällen blir, tar vi då. Nu är nu och det är bra?!
Heja dig❣️
Stor kram!
/Fibblan ?.

Så känner jag ofta också. Varför har jag inte slutat dricka tidigare? Men det är ju alltid lätt att vara efterklok.

Skönt att det går bra för dig!

Känner igen mig mycket från småbarnsåren som ensamstående. Välkommen och grattis till att hittat hit.

Ja precis! Det är väl där balansen är det heliga nyckelordet. Har strävat efter detta i hela mitt vuxna liv! balans, balans, balans. Kan bli så otroligt avundsjuk på folk som bara lever så "naturligt", känner när det är nog, känner för en löptur en dag och en hamburgare den andra... några glas vin men sen är det bra, och så vidare. Just det, läste om det i din tråd, att det inte var blodproverna som var målet. Men bra (och rimligt) att de kollar det på rutin. Om du ff allt druckit mer senaste månaderna kommer det säkert se helt normalt ut - men exakt, det betyder inte att allt är bra. För mig handlar det om längre period och mer mängder än så, särskilt de senaste 2-3 åren har jag druckit _mycket_ och med få pauser. Skulle bli väldigt chockad om det inte syntes på blodproverna, och bli otroligt lättad, men ändå hålla i allvaret. Bra med familjerådgivningen! Jag går i terapi för "borderline"-problematik men pratar nästan inte alls om alkoholen där, utan andra saker. Det är nog något jag måste börja våga ta upp.... vill bara inte flytta allt fokus dit, som det så lätt blir, när jag tror/vet att det är underliggande orsaker som gör att jag dricker i första läget.

Hoppas du får en fin helg!

Första festkvällen med umgänge med vårt "gäng" det är mina vänner sedan tidigare, jag och barnen blev bjudna. Det var trevligt, kul att få komma bort på middag. Gick när jag kände att gränsen var nådd, alkoholen gör ju att känslorna förstärks och det var skönt. Att ta en promenad hem och få gråta, gråta över oss och över mig, skammen att efter ett år som gifta bryta upp och flytta. Tänker försöka skriva ner allt som hänt idag, för att ha kvar när vacklandet kommer. Känns som risken att gå tillbaka är längre och längre bort. Han sov här i veckan, jag behövde närheten och en känsla av hopp. Vi pratade lite innan han for och han gav mig då beskedet att han tänker dricks snaps på midsommar och att han ska sluta med okynnes drickandet. Jag ställde frågan om det var slut på fyllkörningar, ilskan, försvinna flera dagar, ev sms med andra damer och fick till svar ja, sen för han. Så oerhört provocerande, var det så enkelt? Varför inte tidigare? Min mamma svarade med ett åh vad bra vad det inte det du ville? Dom förstår inte utan dom tom hjälper honom och har bjudit in honom i sitt hem, men vi resten av familjen åker inte dit pga av smittrisk. Mina barn känns glada och rätt nöjda.. men jag gruvar mig för det jobbiga, det juridiska, flytten, att han tänker bo kvar. Pratade med beroendecentrumet och fick det svar att det kommer knappast funka att hålla sin nykterhet i schack eftersom han är beroende, men jag vet inte hur det kommer att bli. Lever han ensam så är ju allt hans hemlighet, ingen kommer ju märka. Är mer och mer förvånad över att han skjutsa hem en gemensam vän till oss, en onsdag onykter, tänkte att nu får jag hjälp från någon fler. Men det hände inget, ställde frågan senare om han tyckte att något var konstigt, och fick till svar ja. Men han sa inget till min man, ifrågasatte inte fast han är en av få manliga bekanta jag berättat för. Vågar man inte, eller struntar man i det? Jag ville så gärna leva i familj, barnen var ju nöjda, jag skulle bygga upp ett hem, vi hade ju så roligt med alla upptåg, goda vänner, vinet myset och kärleken. Och över en natt var det borta, en fyllkörning dagen efter där hans äldste son 15år fick sätta sig bakom ratten och köra genom byn. Sen en sådan bakfylla så att han inte kunde skjutsa sina barn till tåget 1 maj för 2år sedan, då hade vi bott 3 veckor i nya huset. Sen började det, det där konstiga. Ja fy så hemskt, alla dessa dagar med ångest, oro, sorgen över att varför är han så konstig, älskar han mig inte längre, ångrar han sig till att sakta men säkert förstå att han är alkoholist. Behandlingen till slut som han efter 4 månader och flera återfall säger att nä, det är inte ett problem längre. Behövde sätta ord på tankarna som far runt runt ❤

Det här med att nå sin botten.... det känns verkligen som jag gjort det. Känner ett visst lugn inom mig och en försiktig förvissning om att det kommer att gå vägen. Har fortfarande den sura eftersmaken efter sista fyllan kvar och skäms i omgångar över hur det blev där i måndags. Men jag vet ju att det inte tjänar nåt till att slå på sig själv, och att varje dag är ny med nya möjligheter att förändra sitt liv. Som en fördel får jag ändå se att mitt drickande fört mig till mina insikter och jag har fått en del verktyg med under åren, det som jag vill och ska använda i framtiden. Att det blir lätt, vet jag att det inte blir, men jämförelsevis med att dricka?? Är det förhållandevis lugnt. En dag i taget ska jag gå, idag lovar jag mig själv att vara nykter. Adjävulen kommer självklart titta fram, snart kan jag tänka mig, men den första vändan får hen allt känna sig besegrad på, tänker att viljan kommer hjälpa mig över åtminstone den första omgången. Adjävulen kommer avvakta och inte göra så stora framstötar för att min vilja är så stark, men tiden folk, tiden bidar hen och där får jag vara vaksam. Nu ska jag ut och gräva i trädgården och rensa massa ogräs och städa komposten, både ute o inom mig, hoppas jag. Bort med ogräset bara. Hoppas ni får bort erat ogräs och lyfter hoppets tro idag kära medresenärer.

Detta är vad jag måste jobba för att få bort, det gäller inte bara alkohol men mat och allt annat i livet också. Jag måste hitta en normal. Just nu är jag i ingentingfasen, den fungerar, jag har varit nykter nästan 3 veckor, inte ätit socker alls och även varit utan kaffe. Jag har tänkt stanna i denna fasen ganska länge, men även jag fattar ju att det inte gåt att köra ingenting hur länge som helst. När jag går ur denna fasen, hur i h-e normaliserar jag? Ja inte bara alkoholen, men mat, snacks och allt annat? Vill ju helst kunna klara av det där normala lagom med allt, än är det långt tills jag planerar att gå ur ingentingfasen men jag måste planera för hur jag ska klara lagom.

Hur som, jag är fortsatt nykter och kroppen mår bra. Jag har hur mycket energi som helst och sover som en gris. Att jag inte gjort detta tidigare?

är det åtta år sen mannen steg upp till sin förhoppningvis sista dagen-efter-dag där jag tror skammen och det själsliga illabefinnandet vida överskred huvudvärk och andra kroppsliga uttryck. Återfallet tog han efter nästan ett och ett halvt års nykterhet, som helt klart var på väldigt vita knogar. Då kändes det som en lång tid. Idag ser jag i backspegeln hur kort det var. Jag förstår också vad Adde menade när han talade om ’di gamle’ - jag har ju träffat dem nu på landsmöten och konvent.
Jag läste här på forumet i morse och blev påmind om att räkna dagar. Det var otroligt viktigt för mig ganska länge - och då räknade jag mannens nyktra dagar. Numera är jag långt mer fokuserad på mig själv och mitt medberoende. Även på mitt osunda ätande. Jag jobbar aktivt i tolvstegsprogram med båda.
Jag kan inte vara nog tacksam över allt jag lärt här och alla kontakter jag hittat här, både alkoholister och medberoende. Den här sidan har bidragit, varit avgörande, till mitt liv som det ser ut idag - jag vet ju inte hur det skulle sett ut annars... men jag skulle inte vilja byta ut det. Vi lever oftast lugnt. Vi är mer ärliga, mer rakt på sak, bråkar om fler saker och löser - eller helt enkelt släpper - fler saker vi tycker olika om eller har olika behov av.
Jag är tacksam över allt vi har kvar, över allt vi kunnat lämna och över mycket nytt som tillkommit i vårt liv. Numera bär jag sällan på irritation eller nertryckt ilska. Jag känner mig oftast genuint nöjd och fri från grubbel. Det kan låta tillrättalagt och kanske naivt - men de som följt mig vet att det verkligen inte alltid varit så. Livet är inte fritt från problem och utmaningar men de tar inte överhanden.
Idag flaggar vi för våren! Den kommer trots corona och allt den för med sig. Vi har en gård, vi får röra oss rätt så fritt och vi har frid i hemmet. Jag är tacksam och jag står fortfarande fast vid mitt mantra: det är möjligt att ta makten i sitt liv! Gör det du också! Glad vår? / mt

Kan det vara kärleksbombar-veckan här? ?
Hb, tack för läsning och kommentar som vittnar om dina egna superkrafter. Och inte minst- formuleringsförmåga. Vi gör det ihop här. Det är det viktigaste, och min viktigaste tro om jag har någon. Människor ihop som med stöd av varandra kan läka, bli friska. De förlista skeppen kan jag inte låta bli att tänka på då och då. Men det går ju bara att göra denna resa fast förankrad i sitt eget beslut. Det kanske kommer tillbaka?
För egen del har jag inte- ännu- behövt börja om. Full av ödmjukhet kring att min nykterhet håller en dag i taget. Däremot kan jag ta med mig erfarenheter från er andra, och på så vis funkar också detta forum som delande av erfarenheter så bra. Vinäger, Ah, är det inte konstigt att vi så snabbt kommit att höra till inventarierna här ❤️
Vinäger- jag känner din omtanke. Och lyssnar! Ah- tack för fina ord, vi fortsätter att göra det ihop!
Njut av dagen. Jag bakar, fixar och vattnar mina små plantor.
Counting my blessings. ???
Nykter idag- utan att tveka.

Tack! Tror du ligger en vecka plus jämfört med mig? Bra jobbat av dig?
Så himla skönt att inte behöva slaska med vinet mer? kram

Jag blir så berörd att läsa om din gårdag. Så fint och starkt.
Du ska absolut känna dig mycket glad och stolt!

Vet att du fixar kvällen också...antingen själv, med stöd av M eller av oss, vi finns ju här!

Kram

- - ?
Honungsblomman
Dag 5

Tack alla för att ni finns. Känns skönt att veta.

En lite ångerfull ?

Hoppas att dagarna är åtminstone ok.

Många varma kramar till dig ?

Både till att lyckas stoppa i tid och till insikten om att det ännu en gång inte var värt det.

Vi får se hur du väljer att göra i framtiden. Som det är nu klarar du uppenbarligen att ta något då och då. Så länge det inte eskalerar är det ju helt ok. Men samtidigt tycker du sällan att det är värt det.

Fortsättning följer...

Ha en fin helg!

Kram

Håller med Fibblan, tack för att du finns. Vi behöver läsa om den fungerande vardagliga nykterheten. Den är inte alltid en dans på rosor, men så mycket enklare utan A. Och du gör det så bra. Tack också för att du fortfarande hoppar in ibland och kommenterar i min tråd. Trots att det gått så lång tid. Det betyder mycket. ?

Ha en fin dag, Strulan.

Kram

Håller med de andra, du berör och tillför. Tack för det.

Ha en underbar dag med sonen.

Kram

Håller med Honungsblomman i hennes beskrivning av din tråd. Kunde inte ha uttryckt det bättre själv. Glöm bara inte bort att här finns inga måsten. Vi skriver det vi vill och orkar. Jag lägger till det då jag själv började få dåligt samvete för att jag till slut inte alltid fixade att hälsa alla nya välkomna. Ett typiskt drag hos ganska många av oss, tror jag. Omtänksamhet och omhändertagande är fina egenskaper så länge vi mår bra av att ge. Det kanske är helt onödiga ord att skriva här, men jag gör det i alla fall av - omtanke...

Ha en fin dag.

Charlie och Andrahalvlek, orientering och föreningsliv låter strålande! Dejtingsajter och framförallt krogen går fetbort tycker jag. Så goa, kloka och fina ni verkar vara så fixar ni detta, om och när ni vill. Det är jag övertygad om.❤️

Tack för att du gillade mitt inlägg Pilla? Del 2 kommer inom kort, nu är jag dock på ”för”gott humör för att skriva det.

Loggar ut och drar ut på en fisketur tillsammans med min son. Kikar in här i kväll igen.

Ha en jättebra dag!

Kram

Jag hittade gamla dagböcker och insåg att jag fattat att jag var alkoholist redan 98 - 22år! Och ändå är jag inte beroende på det viset!? Jag har inte blivit beroende av alkoholen i sig. - vill bara döva tristessen och ångesten. Alla mina rädslor! Men jag har insett att jag måste ta tag i hela mitt liv så jag hittar alla delarna av mig! Det kanske innebär att jag lämnar min man, det vet jag inte, men om det blir så så blir det! Egentligen vill jag inte, men jag har knappt varit nykter en vecka i sträck medan vi varit ihop och kanske det inte funkar med ett nyktert liv tillsammans. Många tankar far genom huvet och måste behandlas innan jag hittar MIG!

Varje gång ångesten och med den de tillhörande panikattackerna hållit sig borta från dig blir jag så glad. Självklart glad över att du också klarade ännu en vit dag. Det hör ju ihop en hel del. Först dricker vi för att slippa ångesten, sedan får vi mer ångest för att vi har druckit. För en del kanske det är enkel matematik, men när paniken tar över handlar vi inte alltid rationellt, då vill vi bara lindra, vilket sätt det än må vara på.

Önskar dig en skön ångestfri dag.

Kram

En del igenkänning där, tyvärr. Ett inte helt onaturligt A-beteende. Vi tar ju mindre smarta beslut när vi är påverkade, så just då tyckte du säkert att det var en mycket bra idé.

Nu vet du.

Se till att inte ha någon alkohol hemma. Den klart nästa förebyggande strategin.

Säger som Charlie, vi finns här.

Kram

Hej! Damma av kläderna och hoppa upp på hästen igen. Att du spydde upp vinet medvetet måste ju betyda att du har en stark vilja till att sluta. Som Charlie skrev, vi finns här, du är inte ensam.

Kram?

Och skickar styrka och kramar ??! Hoppas den lilla ljusningen du kände har fått hålla i sig..?!

Ta hand om dig??!
Kramar!
/Fibblan ?.